Den krigstida generationen behöver oss idag

När jag som liten pojke cyklade omkring på de små grusvägarna i Jorvas bodde det en hel del äldre herrar längs med vår väg. Berghem i huset bredvid, och Gösta lite längre bort. Och många fler i omnejden. Alla levde vanliga liv.

Det här var i början av 70-talet. Kriget kändes för mig enormt avlägset, men speciellt avlägset var det ju inte. Det hade tagit slut bara 30 år tidigare. Från idag till början av 90-talet har det gått en lika lång tid. Det var med säkerhet en sak som fortfarande fanns starkt i den äldre generationens medvetande, varje dag.

Ändå talade man inte om det. Först 1987 började vi fira den nationella veterandagen.

Som barn fick jag aldrig höra de äldre herrarna berätta om hur det varit under kriget. Kanske minnena ännu var för färska. Senare har jag alltid när det funnits tillfälle försökt höra berättelser om den generationens upplevelser – av dem som var med, av dem som så starkt bidrog till att Finland är det land vi lever i idag.

När man lever i stunden är det lätt att tappa perspektivet. Är det här lätt eller svårt? Ett problem eller inte? Perspektiv får man först när man tittar lite längre bakåt. När man hittar motsvarande händelser, utmaningar eller medgångar. Därför är det också så att visdom kommer med åldern. Perspektivet hjälper en att förhålla sig till nuet.

Denna vår har varit jobbigare än vi kunde föreställa oss ännu i början av året. Men samtidigt är dessa utmaningar ingenting i jämförelse med de frågor den krigstida generationen ställdes inför. Finland kommer inte att försvinna. Våra hembygder hotas inte av ockupation. Men ändå känner många en stor känsla av osäkerhet.

Samtidigt är det just nu som den krigstida generationen behöver oss mer än någonsin – och vi dem. Vi behöver dem för att få perspektiv. De behöver oss för att vi måste fungera och agera så, att de skyddas mot det virus som nu rör sig genom vårt land.

Temat för den nationella veterandagen är ”Välvilja mellan människor”. Det är känslan som håller hembygd och land tillsammans. Att vi delar samma framtid och ibland kanske samma historia. Att vi tror det bästa om varandra och hjälper vår nästa när det behövs. Att vi har ett perspektiv bakåt i tiden som sträcker sig längre än vår levnadsbana och förstår vad det betyder för vår vardag, det som gjorts tidigare.

När vi firar den nationella veterandagen handlar det om att minnas. Att koppla det vi har nu till det som funnits. Det är tacksamhet och kärlek, hågkomst och kommunikation. I år kan vi inte fira den tillsammans, men vi kan ändå tänka på varandra, ringa till varandra. Och när den akuta coronakrisen är över, igen träffas och visa vår uppskattning.  Å Kyrkslätt kommuns vägnar vill jag framföra ett djupt tack till vår veterangeneration.

 

Den nationella veterandagen – kommunens hälsningar i Kirkkonummen Sanomat 26.4.2020

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *