Skattelättnaden för dividender från onoterade företag är befogad – men en helhetsreform behövs.

Företagsstöden var före valet en så gott som outsinlig källa till inbesparingar för de flesta partierna. Vid närmare granskning har det också för denna regering visat sig vara lättare sagt än gjort att skära ner på det man kallar företagsstöd. 

I många fall handlar det om relativa skattefördelar – A beskattas enligt x medan B beskattas enligt y, en lägre procentsats. Då kan man eliminera företagsstödet på två sätt – antingen genom att sänka x eller genom att höja y. Båda alternativen eliminerar företagsstödet, men effekten av dem båda kan ändå vara olika. 

En av de här relativa skattefördelarna gäller beskattningen av onoterade företag. Här kan man i och för sig också ifrågasätta hela påståendet om en annorlunda beskattning av dividendinkomsten från företag vars aktier är illikvida än för aktier som fritt kan köpas och säljas varje dag verkligen kan anses utgöra företagsstöd. Frågan har behandlats i både Helsingin Sanomat och HBL under de senaste veckorna.

Om man bara ser på skattesatsen på de dividender som lyfts kan fördelen kännas obefogad. Verkligheten är dock mer nyanserad, som alltid. 

Onoterade företag har svarat för så gott som all den tillväxt i arbetsplatser vi har sett de senaste åren. De här företagen drivs av verkliga människor – män, kvinnor och familjer. Människor som inte bara satsar sina egna tillgångar, utan i praktiken ofta också sin egen och sin familjs framtid. Det är mot den bakgrunden skattefördelen skall ses. 

Vad handlar det då om för fördel? 

När ett onoterat företag betalar ut dividend – ifall att företaget kan – handlar det om en vinst som redan beskattats en gång. Om dividenden är mindre än 150 000€ och understiger 8% av företagets nettoförmögenhet anses 25% vara beskattningsbar inkomst. 

Resultatet är, att dividender beroende på deras storlek beskattas enligt en procentsats som varierar mellan ca 26 och närmare 50 procent då man tar med samfundsskatten i ekvationen. Detta kan jämföras med på motsvarande sätt beräknad totalbeskattning av dividender från noterade bolag, som uppgår till ca 40-43 procent. 

26 procent är en låg procentsats, närmare 50 procent igen en rätt hög beskattning. Samtidigt beskattas passiv egendom – fastigheter, depositioner, obligationer – enligt skalan 30-34%. 

Är det här då rättvist? 

SFP:s utgångspunkt i regeringsförhandligarna var den, att beskattningen av företagande måste vara skälig. Vi ville inte ha en åtstramning av företagsbeskattningen. Det här handlar inte om att gynna de välbemedlade, utan om att skapa incitament för företagande. Samtidigt är det viktigt att det kapital som finns inte i oskäligt hög grad placeras i t.ex. fastigheter, utan också i växande företag. Genom att lindra beskattningen av en del av de dividender som betalas ut ur onoterade företag uppnår vi båda dessa mål. 

Men det är också klart att den modell vi har idag inte är optimal. Modellen i sig är komplicerad och det, att kalkylen baserar sig på företagens nettoförmögenhet gynnar traditionell industri på bekostnad av servicebranschen eller t.ex. företag inom IT-sektorn. Det här är inte ändamålsenligt med tanke på var vår förväntade tillväxt finns. Samtidigt kan man med fog säga att den nuvarande modellen kan var en orsak till att introduktioner på börsen i dagens Finland inte är speciellt vanliga. 

Att rakt av jämföra beskattningen av löneinkomster, dividender från listade företag och dividender från egen företagsverksamhet är inte ändamålsenligt om vi vill uppnå våra sysselsättningsmål. Vi kan och skall se över våra företagsstöd. Men när vi ser över hur företag beskattas är det inte i någons intresse att skapa en kultur där verksamhetsmiljön förändras från budget till budget eller att kapital hellre placeras i passiva tillgångar än i växande företag som skapar sysselsättning och tillväxt. En samhällsdiskussion och beskattning som gynnar företagsamhet är i allas intresse. 

Insändare HBL 26.10.2019

Adlercreutz välkomnar regeringens program för att öka investeringarna

Regeringen presenterade på tisdagen sitt förlag till budget för år 2020. Samtidigt presenterades ett program som strävar till att sätta fart på investeringarna inom den finländska företagssektron.

– Vi gör stora och nödvändiga satsningar på forskning och utbildning i denna budget. Det är satsningar som stärker vår konkurrenskraft. Höjda anslag för vägunderhållet hjälper oss att ta igen en del av den reparationsskuld vi har, och satsningarna på rälstrafik för oss närmare våra klimatmål. Vi gör det lättare för företag att få hit utländsk kunnig arbetskraft och unga som studerat här får per automatik stanna kvar. Det här är synnerligen välkomna nyheter för våra företag, säger Anders Adlercreutz, Svenska riksdagsgruppens ordförande.

– Investeringsnivån i Finland är låg. När vi står inför en tid av ekonomisk osäkerhet – Tysklands industriproduktion minskar och Brexit skapar ovisshet – är det viktigt att företagen vågar investera inför framtiden. Robotiseringen och tillämpningen av artificiell intelligens är stora förändringar som kräver stora satsningar, säger Adlercreutz.

–  Genom att ge företagen möjlighet att fördubbla avskrivningarna kan vi  märkbart underlätta fattandet av viktiga investeringsbeslut. Det här är en mycket välkommen förändring, säger Adlercreutz.

Svenska riksdagsgruppen: Företagen ska ha förutsättningar att växa och rekrytera

För att Finlands sysselsättning och ekonomi ska fortsätta växa, måste företagens verksamhetsförutsättningar tryggas. Svenska riksdagsgruppen besökte lokala företag under sitt sommarmöte i Jakobstad.

– Företagen ska ha förutsättningar till att växa och rekrytera. Vi har mycket att vinna på att vi får ett företagarvänligare samhälle skapat i Finland. Säger riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz.

– Finlands konkurrenskraft bygger på kunnande och hög teknologi. Därför är det extra viktigt att företagen har vilja och förmåga att investera. För att säkerställa detta, önskar jag att vi kan granska hur man kunde utveckla avskrivningsprinciperna, säger Adlercreutz.

Företagen har en viktigt roll med tanke på Finlands konkurrenskraft men också för att höja sysselsättningen.

– Växande företag behöver arbetskraft. Därför är det ytterst viktigt att vi med snabb tidtabell underlättar anställandet av den första arbetstagaren. Rekrytering av kunnig personal ska inte stupa på byråkrati.

Antti Herlin: Varje välmående företag gynnar varje finländare

Kones höga ålder och storlek som företag gör det unikt i ett land av Finlands storlek. Vad tycker du man borde göra för att åstadkomma flera företag av samma typ i Finland?

– I Finland diskuteras det livligt hur ett välfärdssamhälle uppstår och hur man borde fördela den förmögenhet vi tillsammans har skapat. Jag tycker det är viktigt att företag och företagare har en möjlighet att bli rika. Den här rikedomen sprider sig i hela samhället.

Kone har under historiens gång, utöver förmåga och kunnande, också haft tur. En viktig faktor för vår framgång har varit att min farfar och min far insåg betydelsen av internationalisering redan under företagets barnaår. Om man vill att ett företag ska kunna växa sig stort räcker den lilla marknad som Finland utgör inte till. Att internationalisera är extremt viktigt. Nuförtiden är  spelbolag och företag inom den digitala sektorn globala aktörer  redan vid födseln. Finlands gränser betyder ingenting för dem.

Företagens konkurrenskraft diskuteras mycket i riksdagen. Hur ser du på det finländska samhällets transparens och tillförlitlighet som en konkurrensfaktor?

– Det har varit mycket viktigt för Finland att Kones ägare är och vill förbli finländska. Min far intervjuades en gång om det här och han svarade ungefär “visst är det här landet ett skattehelvete, men någonting speciellt finns här”. Till den delen har ingenting förändrats. Å andra sidan hör Finland till de bästa länderna i världen när det gäller lycka, samhällelig pålitlighet och avsaknad av korruption. Allt detta hänger ihop. Vi tar lätt de positiva egenskaperna för givna, men så är det inte. De bör vårdas och jag hoppas vi kan hålla fast vid dem också i framtiden.

Också företagsstöden skapar diskussion inom riksdagen. Det är frestande att fantisera om att några miljarder kunde allokeras till något annat än till att stödja företagen, men vid närmare granskning har frågan många sidor. Vad anser du om stöden?

– Kone är inte ett företag som i nämnvärd grad får företagsstöd, Finlands andel av vår omsättning är liten. Inom Kone gäller dock finska värderingar och finländskhet även om vi finns i till exempel Sydafrika eller Kina. Frågan om företagsstöd är komplicerad, men jag är övertygad om att man kunde utveckla modellen genom att till exempel sänka företagsskatten. I stället för en stor samling borde man tillsätta en liten grupp för att dryfta tanken. Ett modigt drag kunde vara att allt som i dag används för att stödja fossila bränslen flyttas över till att stödja förnybar energi. Det kunde förändra världen snabbt.

Även om Finland inte fysiskt är en ö har vi likadana egenskaper som en ö. Våra huvudsakliga marknader ligger bortom haven. Innan vi kommer åt att konkurrera på den marknaden har vi redan förlorat mark på grund av exportkostnaderna. Jag tycker inte vi ska godkänna att den här konkurrensförmånen ges åt andra. I det här avseendet kan företagsstöd motiveras.

Kones produktutveckling har sitt centrum i Finland. Ser du något som skulle kunna ifrågasätta Finlands attraktionskraft som en produktutvecklingens vagga?

– Den sittande regeringen har gjort mycket gott, men nedskärningarna i utbildningen har jag svårt att förstå och godkänna. Vi har till exempel många motgångar på grund av klimatförhållandena och därutöver är världsmarknaden logistiskt avlägsen. Också just nu, när man ser sig om, kan man konstatera att merparten av infrastrukturen är snötäckt. Stora mängder människor använder en massa tid till att flytta snö från en plats till en annan. Eftersom vi har både geografiska nackdelar och naturhinder måste vi kunna fungera intelligent. Här har utbildningen en stor roll.

Är det lätt för Kone att locka till sig kunnigt folk från utlandet?

– Visst finns det folk som gärna kommer till Finland tack vare skolsystemet, tryggheten och andra värden, men trots det har nog läget fler nackdelar än fördelar. Vi har en hel del utländsk arbetskraft i Esbo och i Hyvinge, men speciellt rekrytering av personal för de högre nivåerna är utmanande. Men visst har till exempel Outokumpu, Sanoma, Pöyry och Neste lyckats få utländska verkställande direktörer trots att de är finska företag.

Efter valet skrivs ett regeringsprogram. Vad skulle du lyfta fram som centralt?

-Kampen mot klimatförändringen är viktig och staten har möjligheter där. Finländska företag har insett att kampen mot klimatförändringen också kan vara en god affär. Kone är ett företag som förhåller sig med stort allvar till miljöfrågor, men samtidigt är vi också effektiva hissproducenter och -serviceexperter. Regeringsprogrammet ska enligt mig satsa på en ökning av kolsänkorna. Riksdagen kan stödja detta mål genom att styra Skogsstyrelsens agerande. Det är också viktigt att satsa på utbildning – här behövs det en tydlig linjemarkering.

Företagsansvar är en aktuell fråga. En del företag har startat en kampanj som efterlyser en företagsansvarslag i Finland. Vad anser du om det?

Jag anser inte att vi behöver fler lagar. Vårdföretagsskandalen visar tydligt att det inte går att fungera dåligt i dag. Det enda sättet att fungera hållbart är att göra saker på ett hållbart sätt. Informationsteknologi och internationalitet har gjort att en skum kabinettpolitik modell 80-talet inte längre finns. Saker kommer i dagen och efter det finns det kanske inte längre någon business.

Kone har nolltolerans när det gäller handlingar som strider mot samhällets lagar och normer. Externa granskare synar vår verksamhet och våra underleverantörer. Vi inser att ord och gärningar inte kan stå i konflikt sinsemellan. •

Mellanstort är vackert – diskussion med Philip Aminoff

Du har talat mycket om ägande, om ägande som arbete. I Finland ser man det gärna som nånting statiskt. En egendom uppstår, och så bara växer den. Men det är ju i högsta grad nånting som man måste förvalta och värna om för attsäkra ekonomisk aktivitet och tillväxt, sysselsättning.När vi jämför Finland och Sverige är det mycket som skiljer just vad gäller ägande och sparande. I Sverige har man en tradition av medborgarägande. Företagen är också mer kapitalstarka och expansiva. Här hos oss i Finland känns det som om våra företag köps upp i ett tidigt skede innan de kommit in i en tillväxtfas.

– En mycketstor del av vår industriella tradition bygger på kapitalintensiva industrier. Vi har haft stora företag som pappersfabrikeroch smältverk, och en massa enmansföretag. Men vi har saknat, och saknar, de mellanstora företagen. Här är skillnaden stor till Sverige – de har en längre historia av att vara en handelsnation och av att ha mera kapital i alla samhällsskikt.

När man jämför t.ex.vår byggindustri, en sektor som jag är bekant med, med den som finns i Österrike eller Tyskland är skillnaden också stor. Där finns en massa medelstora familjeföretag som fungerar på marknaden och som dessutom har en stark egen innovationsverksamhet.

– Det är en av orsakerna till att jag ofta tittar mot Tyskland när jag vill se hur vi kunde göra. Där förstår man på nationell nivå att det är de medelstora företagen som är nyckeln till en diversifierad, stryktålig ekonomi. Man har olika risker som bärs av olika personer. Här hos oss har man alltid saknat politisk vilja att fokusera på den gruppen av företag. Här ser jag en enormt stor möjlighet att faktiskt främja tillväxt. Nu satsas det mycket på startups som sen kanske säljs ut, och sen stöder man de största företagen med olika specialstöd för att de inteska Men det sundaste för en stryktålig och diversifierad ekonomin vore att en massa människor investeradehjärteblod, arbete och eget kapital i att bygga fina bolag överallt i landet.

Diversifieringen är en bra poäng. Vi är konjunkturkänsliga i Finland kanske just för att vi avtradition har vi haft en hel del halvstatliga storbolag, men få bolag i skiktet under dem. Du talar om politisk vilja – menar du att det är en utveckling man låtit ske utan att ingripa?

– Jag tycker det saknas vilja. Det finns ingen politik för att främja en annan utveckling, att få småföretag att växa. Men också en brist på förståelse. Man måste titta på hur en sund ekonomi och en sund företagspyramid ser ut. I Finland blir det som ett timglas. Mycket lite finns i mellanskiktet.

Om vi då vill få vårt timglas att se ut som ett ölstop – vad tycker du att vi borde göra?

– Det finns många saker. I decennier var det ett fundamentalt problem att det praktiska ansvaret som ålades en entreprenör som gjorde sin första anställning var större än den risk hen kunde tåla. Man gjorde allt man kunde för att klara sig ensam. Fortfarande tror jag att förståelsen för att en företagare sätter hela sitt liv, hela sin familj, hela sin balansräkning och kanske kommande generationers balansräkning, på spel, fattas. Om man ställer för hårda krav i relation till risktagningsförmågan skrämmer man bort människor från att våga satsa.

Det är det här man inte tänker på, det är inte en lätt börda att bära.

– Vi har många olika ägarkategorier i Finland. Men det finns bara en enda form av företagande i Finland där pengar tvingas ut när bolaget är i kris efter att en tongivande person har avlidit, nämligeninhemskt ägda familjeföretag. Om familjer från vilket som helst av våra grannländer äger ett bolag i Finland påverkar ett dödsfall inte förmågan att investera. Men om en finsk ägare till ett finskt privat ägt bolag dör måste bolagetbetala ut dividender som man sedan betalar arvsskatt med.Så ägandeformen, och var ägaren bor,avgör – ett institutionsägt bolag åker inte ut för det, men det gör däremot ett privatägt bolag.

En annan fråga som du tagit upp är att eget och främmande kapital behandlas olika.

– Jag är glad för att den diskussionen nu tagits upp också hos oss. De pengar som naturligt är mest långsiktigt knutna till ett bolag har i dag de sämsta villkoren. Skattegraden på eget kapital borde aldrig vara högre än skattegraden på främmande kapital. Det system vi har i dag främjar kortsiktigt ägande. Att grunda för att sälja, att börslista för att få mer likviditet så att man kan diversifiera. Detskavar en bra grej att sköta sitt företag långsiktigt.

En diskussion som säkert kommer att ta fart under våren är diskussionen om företagsstöden, och vad viskagöra med dem.

– Tanken att man ska stöda saker utifrån vad de är, är fel. Att främja rutiga tyger framom prickiga fungerar inte. I stället borde man beskatta det som man tycker är skadligt. Det kan vara farligt att främja en teknologi på bekostnad av en annan – vi vet inte vilken teknologi som borde vinna. Det gäller t.ex. bilindustrin. Vi tror att batteri och el är den vinnande formeln, men vi kan inte vara säkra på att inte t.ex. bränsleceller i det långa loppet är klokare.

Vi går snart in i regeringsförhandligar igen, vad hoppas du på av den kommande regeringen?

Jag vill ha en mer strategisk vision av vad vi ska vara. Hur ser ett sådant Finland ut som kan klara sig på lång sikt? Vadskavi göra för att må bra, somekonomi och samhälle. Vad är bra, vad är mindre bra, och vad måste fixas? De politiska beslutsfattarna borde ta sig tid för att beskriva hur ett positivt Finlandskase ut om till exempel tjugo år. För bara om vi vet vart vi vill gå kan vi fatta rätt beslut. Och så borde vi acceptera att vissa förändringar tar mera än en riksdagsperiod.