Tal i diskussionen om förskjutningen av valet

Politiikassa voi joko rakentaa tai hajoittaa. 

Voi joko rakentaa luottamusta tai epäluottamusta. 

Voi joko olla johdonmukainen, tai kääntyä tuulen mukana. 

Arvoisa puhemies. 

Kun päätös vaalien siirtämisestä syntyi 8 puolueen yhteisenä päätöksenä, Perussuomalaisten riveistä lähdettiin heti viljelemään salaliittoteorioita. Asiasta oli sovittu. Vaaleja ei yritettykään pitää. Kaikki oli pelkkää peliä. 

Suomalaisen yhteiskunnan vahvin pääoma on luottamus. Ja se on perustunut siihen, että emme puhu mitä sylki suuhun tuo. Että pysymme totuudessa. Että emme levitä salaliittoteorioita vain siksi, että siitä saa somessa peukkuja. 

Tämä luottamus ei nimittäin ole itsestäänselvyys. On ollut aika, jolloin sitä ei ole ollut. Ja ne ajat eivät ole olleet helppoja, riemukkaita, ne eivät olleet menestyksen aikoja kenellekään. Vaan vaikeita kaikille. 

Siihen ei ole syytä palata. Luottamusta ei pidä hajoittaa. 

Mikä on demokratiassa tärkeää? 

Onko se sitä, että pysymme tiukasti suunnitelmassa, silloinkin kun huoli siitä, että siitä voi koitua vahinkoa ihmisille ja demokratian toteutumiselle?

Vai onko se sitä, että pyrimme yhteisesti sopimaan tavoista, joilla voimme varmistua siitä, että demokratia toteutuisi mahdollisimman hyvin?

Ajattelen että se on se jälkimmäinen. Uskon,  että valtaosa suomalaisista yhtyy tähän. 

Vastuulliseen politiikkaan kuuluu johdonmukaisuus. Poliittiseen peliin se ei välttämättä kuulu. 

Perussuomalaiset olivat sitä mieltä, että vaalit ovat turvalliset. Että ne tulisi järjestää, vaikka terveysviranomaiset olivat toista mieltä. 

Kunnes olivatkin sitä mieltä, että että oli jätetty tekemättä asioita, jotta ne olisivat turvalliset. Toki kertomatta mitä olisi pitänyt tehdä – samalla myöntäen, että ensimmäinen kanta, se että vaalit ovat turvalliset, oli poliittista peliä. 

Perustuslakivaliokunnasda – joka tässä on mietintövaliokunta – he yhtyivät yhteiseen kantaan. 

Mutta täällä salissa he eivät enää yhdykään. Tuoden tänne myös esityksen, jota he eivät esittäneet valiokunnassa, koska tietävät, että se olisi suoraan ammuttu asiantuntijoiden suulla alas. 

Tämä ei ole johdonmukaisuutta. Se on poliittista peliä, lyhyttä peliä pikavoittojen toivossa. 

Tosiasia on se, että jos ottaa terveysviranomaisten kannan todesta, niin mikään toimi ei olisi riittänyt, Totta on myös se, että paljon oli tehty. Ainut työkalupakkiin jäänyt asia, ennakkoäänestyksen pidentäminen, ja sillä olisi ainoastaan ollut marginaalinen merkitys. Se ei olisi missään nimessä vaikuttanut tähän tilanteeseen. 

Demokratiaa tulee puolustaa. Sitä tässä nyt tehdään. Kukaan ei tiedä mikä tilanne tulee olemaan kesäkuun alussa. On kuitenkin syytä uskoa, että tilanne silloin on huomattavasti parempi. 

Koko eduskunnan tulee tukea oikeusministeri Henrikssonia tässä työssä. Työssä, jota hän on hoitanut hyvin, työssä demokratian toteutumisen puolesta.

Politik skall basera sig på konsekvens och ansvar  

På en vilja att bygga, och att inte riva. 

Anna-Maja Henriksson har föredömligt jobbat för att demokratin skall fullbordas. Hon förtjänar hela riksdagens stöd i detta arbete. 

Ett fungerande hushållsavdrag är förutsägbart och förståeligt

Hushållsavdraget dyker med jämna mellanrum upp i den politiska debatten. I riksdagen har regeringens beslut att justera avdragsbeloppet och avdragsprocenten nedåt väckt diskussion. I oppositionens årligen återkommande skuggbudgetar har avdraget också setts som en nästan outsinlig källa till inkomster – i Samlingspartiets skuggbudget bedömde man år 2019 att en satsning på 7 miljoner kunde inbringa en inbesparing på 330 miljoner.

Sanningen torde vara lite mer nyanserad än så. Förra veckan kom VATT och PT ut med en rapport som, i enlighet med sin rubrik, hävdar att hushållsavdraget inte ökar på sysselsättningen och inte heller stävjar den grå ekonomin.

Detta påstående väckte en hel del diskussion och stötte på en hel del mothugg, också från mig.

Vad kan man då säga om avdragets vara eller inte vara? På basen av rapporten kan man inte entydigt dra de slutsatser man drar, av flera skäl.

I rapporten väljer man ut två åtgärder – införandet av det så kallade RUT-avdraget i Sverige år 2007 och ökningen av avdragssumman i Finland år 2009. Effekten av dessa händelser analyseras under några års tid. Men vad annat hände dessa år? Vi hade en global enorm finanskris som gör att man rimligtvis inte kan utgå ifrån att konsumentbeteendet följde normala spelregler. Man jämför husrenoveringstjänster som omfattas av avdraget med bilreparationstjänster, två tjänster som rimligtvis upphandlas på helt olika grunder. Man analyserar volymen husstädningstjänster från ett material ur vilket volymen svårligen kan analyseras – den totala mängden städtjänster. Man lämnar en stor del av avdragets användare utanför undersökningen – den äldre befolkningen – och låter bli att intervjua tjänsteproducenterna.

Med bland annat detta i beaktande kan man ifrågasätta slutledningen. Men inte till alla delar.

Man kan dra den slutsatsen, att små ändringar i avdragsbelopp eller avdragsprocent inte har en speciellt stor betydelse. Man kan också ifrågasätta nettoeffekten av avdraget på den offentliga ekonomin.

Men samtidigt: Köpbeslut styrs av priset. Också när det gäller tjänster. Med det i beaktande är det svårt att tro att inte ett lägre pris skulle ha en positiv effekt också på användning och efterfrågan.

Hushållsavdraget kritiseras för att det främst används av människor i de högre inkomstklasserna. Så är det i regel med skatteavdrag. Avdrag gagnar i regel dem som betalar mera skatt. Men samtidigt är det värt att notera att medianinkomsten för dem som använder sig av avdraget är ca 3000 € i månaden. Med en månadsinkomst på 3000 € är man rimligtvis inte en höginkomsttagare.

När man analyserar skattepolitiken kan fokus rimligtvis inte enbart ligga på olika mekanismers inverkan på inkomstfördelningen. Man skall inte heller glömma att nyttan av avdraget inte enbart tillfaller dem som genom det har en lägre skattesats, utan även dem som via avdraget får betalt för sitt arbete.

Jag påstår också, att hushållsavdraget har övriga positiva effekter. Om man genom avdraget kan anställa hjälp, om man genom avdraget får vård eller mera tid för familjen bidrar det också till ökat välmående.

Hushållsavdraget är knappast en betydande sysselsättningsåtgärd. Men den kan försvaras av andra skäl. Viktigare än små justeringar uppåt eller neråt vore ändå att skapa konsekvens och förutsägbarhet. Sedan avdraget infördes 2001 har det justerats nio gånger. Nästan vart annat år. Då är det inte underligt att det väcker frågor. Man skall inte behöva surfa omkring på skattmasens nätsida för att veta hurdant avdraget är detta år.

Nej, avdraget skall vara lätt att förstå, lätt att använda och förutsägbart. Bara då används det mycket. Bara så kan vi öka dess användning till en större del av befolkningen och den vägen bidra till förhoppningsvis ökad sysselsättning och välmående – får både yngre och äldre medborgare.

Svenska riksdagsgruppen: Ett framgångsrikt Finland – också efter pandemin

SFP:s riksdagsgrupp presenterade ett åtgärdsprogram för ökad sysselsättning med 15 punkter

Konsekvenserna av coronapandemin har skapat ett kärvt företagsklimat. För att företagen åter ska våga investera och våga anställa behövs dels målmedvetna arbetslivsreformer, dels åtgärder som bygger upp förtroendet. Åtgärdsprogrammet på 15 punkter godkändes på Svenska riksdagsgruppens sommarmöte i Hangö idag.

– I strävan efter att balansera den offentliga ekonomin är det enormt viktigt att erbjuda företagen en verksamhetsmiljö som är stabil och förutsebar, säger SFP:s partiordförande, justitieminister Anna-Maja Henriksson.

Från programmet lyfter hon fram satsningar på bättre välmående på arbetsplatserna och vikten av motiverade arbetstagare. Henriksson framhäver också hushållsavdragets sysselsättande effekt, och ser även en stor potential hos de äldre när det gäller att uppnå regeringens mål att höja sysselsättningsgraden.

– Det är viktigt att människor trivs längre i arbetslivet. Vi måste hitta modeller som i beskattningen sporrar till att kombinera pension med olika jobbinsatser. Det ska alltid löna sig att jobba som pensionär. Samtidigt vill vi också på sikt höja hushållsavdraget till 7 500 euro för att stöda företagsamhet och förbättra sysselsättningen, säger Henriksson.

SFP:s riksdagsgrupps åtgärdsprogram ser det som viktigt att skatten på arbete inte höjs. Man vill tillåta lokala avtal också för små och medelstora företag som inte är fackligt organiserade. Den inkomstrelaterade dagpenningen för arbetslösa borde vara högre i början av stödperioden för att sporra till snabbare återgång till arbetslivet.

Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz betonar vikten av sysselsättande åtgärder på bred front.

– Regeringsprogrammet bygger på en förhöjd sysselsättningsgrad. Våra satsningar är beroende av det. Samtidigt måste vi också få våra företag att se ljust på framtiden. Företagen borde få ett löfte om att nivån för samfundsbeskattningen inte stiger. I åtgärdsprogrammet föreslår vi både ett extra forsknings- och utvecklingsavdrag och efterlyser ett starkare samarbete mellan företagen och universiteten för att hitta innovativa hållbara lösningar och försnabba den gröna omställningen, säger Adlercreutz.

– SFP:s riksdagsgrupp vill också stärka socialskyddet för företagare. Vi behöver fler som vill bli företagare och flera företag som vågar investera eftersom det betyder fler jobb, framhåller minister för nordiskt samarbete och jämställdhet Thomas Blomqvist.

– Också den socialskyddsreform som är under beredning ska ha som bärande tanke att det i alla lägen ska vara lönsamt att arbeta. Man brukar säga att arbete är det bästa socialskyddet men vi behöver ändå ett tillräckligt bra socialskydd för de som av en eller annan orsak inte har jobb. Vi behöver större flexibilitet att kombinera jobb och privatliv. Därför bör också den planerade familjeledighetsreformen, som gör arbetsmarknaden mer jämställd, genomföras utan dröjsmål, säger Blomqvist.

Svenska riksdagsgruppens tvådagars sommarmöte avslutas på torsdagen med lokala företagsbesök bland annat i Hangö hamn.

Åtgärdsprogrammet i sin helhet, se bilagan.

Adlercreutz: Sysselsättningsåtgärderna kan inte vänta

– Coronakrisen har långtgående effekter för hela Finlands ekonomi och skapar svåra utmaningar för att nå regeringsprogrammets målsättning om en sysselsättningsgrad på 75 procent. Krisen är ändå ingen orsak till att ge upp – tvärtom. Nu krävs strukturella förnyelser och målmedvetna åtgärder för att få Finland på fötter igen.

Det anser Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz, och efterlyser en höjning av ambitionsgraden.

– Vi vet inte när nästa pandemi – eller någon annan kris – slår till. Ju stabilare vår offentliga ekonomi är då, desto bättre kan vi möta den krisen. Trots att vi ännu lever mitt i en pågående pandemi får vi inte tappa fokus på att ta fram konkreta åtgärder för att stärka sysselsättningen. Det här är inte en utmaning som blir lättare om vi väntar. Det finns även skäl att sikta högre: enligt arbetslivsprofessor Vesa Vihriälä kunde vi uppnå en sysselsättningsgrad på 77–78 procent inom fem år. Detta borde vi eftersträva.

– Det är också en fråga om att hjälpa dem som har det svårt just nu. Många befinner sig i en osäker ekonomisk situation på grund av permittering eller uppsägning. Att bli utan jobb är en personlig tragedi. Men ett arbete är det bästa socialskyddet man kan ha.

Med årets fyra första tilläggsbudgetar närmar sig statens upplåning 20-miljardersstrecket.

– Vi är nu tvungna att kraftigt stimulera vår ekonomi men vi måste också rita upp en karta för hur vi skall få den i balans. Det behövs ett förtroende inte bara för den personliga ekonomin utan också för den offentliga ekonomin för att vi skall kunna återgå till det normala. Vi har inte tid att vänta. Vi behöver konkreta sysselsättningsåtgärder som ökar både utbud och efterfrågan av arbetskraft.

Adlercreutz: Välkomna åtgärder för klimatet och företagen

Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz välkomnar åtgärderna i regeringens fjärde tilläggsbudget. Utöver de nödvändiga tilläggsanslagen för att hantera coronakrisens ekonomiska följder finns även glädjande satsningar på träbyggande och utfasning av brännolja för uppvärmning. I och med denna tilläggsbudget blir också klimatfonden verklighet.

– Vi vet att cleantech-branschen kommer att växa mycket under de kommande åren. Vi har många finländska företag och innovationer som behöver den där lilla extra puffen framåt. Genom klimatfonden kan de hitta finansiering som komplement till den de hittar på marknaden. Det här är ett fördelaktigt sätt att främja sysselsättning, innovation, export – och klimatet, säger Adlercreutz.

Enligt regeringsprogrammet ska användningen av brännolja för uppvärmning avvecklas gradvis fram till början av 2030-talet.

– Regeringen satsar nu 45 miljoner på att både kommuner och privatpersoner kan få understöd för att övergå från oljeuppvärmning till klimatvänligare lösningar. Det här är en konkret satsning som sporrar till att minska på det egna koldioxidavtrycket. I och med att vårt byggnadsbestånd förnyas relativt långsamt är alla åtgärder som främjar en övergång till energisnåla uppvärmningsalternativ välkomna. Och det är ofta säkrare och förnuftigare att fokusera på energikällan, än att göra en kostsam energieffektivitetsrenovering som ibland kan ha oanade negativa följder.

Adlercreutz gläds även över att träbyggande främjas.

– En träbyggnad är ett konkret kollager. Även en liten träbyggnad lagrar flera ton koldioxid. För varje kubik betong som ersätts med trä tar vi ett steg närmare våra klimatmål. Vi i SFP har länge talat om att satsa på träbyggande. Nu blir det verklighet.

Gruppanförande på riksmötets öppningsdebatt 11.2.2020

Ärade talman,

Denna regering har åtta månader bakom sig och många saker har satts i rullning. EU-ordförandeskapet har getts över till Kroatien efter en framgångsrik ordförandeperiod. Finland är åter ett land som lyfter frågor på EU:s agenda, Finland röstar inte blankt, Finland uttrycker sin åsikt.

Finland är åter i unionens kärna. Det har vi orsak att vara glada för. Eftersom EU – nu mer än någonsin – behöver dem som står upp för rättsstatsprincipen, demokrati och mänskliga rättigheter, dem som vill utveckla EU och skapa en ännu bättre fungerande inre marknad.

Ärade talman,

Ett litet land som Finland lever på sin konkurrenskraft. Att vi är lite snabbare, lite smidigare, lite öppnare, lite kunnigare. Att vi är bättre än andra på att utnyttja de resurser vi har. Efter åtta månader har många saker kört igång som i det långa loppet stärker oss.

Vi satsar igen på utbildning. Från ung till gammal. Alla har igen rätt till samma småbarnsfostran. Det känns kanske som en självklarhet, men historien visar att det inte är så.

Våra lärare får mer resurser på alla stadier och universiteten kan igen se lite ljusare på framtiden. Ett folk som kan och som satsar på utbildning och kunnande har en ljusare framtid.

I Nyland lider en tredjedel av företagen av brist på arbetskraft. I Österbotten säger hälften av företagen samma sak. Det här kan vi inte mera blunda för. SFP har sagt det länge att vår ekonomi behöver arbetsrelaterad invandring. Vi är nöjda att regeringen stärker arbetskraftsinvandringen. Arbetslovsprocesserna för utländsk arbetskraft kommer att ses över. Ett arbetstillstånd ska inte ta mera än en månad att få. Och när vi väl lyckats locka hit en ungdom ska hen få stanna kvar efter avlagd examen. De känns kanske som en självklarhet, men är det inte.

Ärade talman,

Vad är jämlikhet, och varför stärker jämlikhet vår konkurrenskraft?

Om vi upprätthåller strukturer som hindrar oss finländare att hitta vår plats i samhället, om vi skapar väntevärden som gör att vi inte använder våra resurser på bästa möjliga sätt då är vi inte konkurrenskraftiga. Jämställdhet handlar om konkurrenskraft.

Vi kommer nu att få en reform av familjeledigheterna. Det är en klar förbättring hur vi än mäter den. Pappornas andel av ledigheterna kommer att förlängas och kommer de facto att vara de längsta i Norden. Dessvärre utnyttjar papporna i Finland denna möjlighet dåligt. Vi kan bättre!

Och olika sorters familjer kommer att märka att vi som samhälle också ser dem. Att de också är föräldrar som ses och som respekteras.

Sysselsättningen är vår viktigaste uppgift. Och helt som regeringsprogrammet säger: Inga åtgärder utesluts. För oss i Svenska riksdagsgruppen är det otroligt viktigt att regeringen i samband med budgetförhandlingarna i augusti kan påvisa beslut som innebär 30 000 arbetsplatser till.

SFP har stora förväntningar på de kommunförsök som genomförs för att förbättra sysselsättningen. Vi borde också i regioner med stor efterfrågan på arbetskraft kunna testa slopad behovsprövning.

Den konservativa oppositionen leker gärna med identitetspolitik. Vi och de. Hotbilder, förvrängningar. Ja, osanningar.

Klimatpolitiken är inte ett hot. Klimatförändringen är ett hot, men arbetet mot den är i allas vårt intresse. Och den är också i det finländska näringslivets intresse. Oppositionen kanske tvivlar på det, men då lever den i en förgången värld.

Vårt näringsliv vill ha en tydlig karta. En klar vision. Vårt ansvar är att rita upp den, och att ta fram de åtgärder som behövs. När vi sänker elskatten till EU:s miniminivå gör vi både vårt näringsliv och klimatet en tjänst. Vi gör någonting som ingen regering tidigare gjort.

För oss i SFP är det viktigt att våra äldre har en värdig ålderdom. Därför är regeringens beslut om bindande vårdardimensionering på 0,7 vårdare per äldre i dygnet runt vård helt rätt. Det handlar om att prioritera, och vi prioriterar en bättre äldreomsorg.

Den konservativa oppositionen klagar för att en stor del av pengarna tas från social- och hälsovårdssektorn. Oppositionen skulle garanterat också klaga om vi tog det från vägunderhållet. Ja, oppositionen skulle klaga om vi lånade pengarna.

Om ni inte vill ha en bindande personaldimensionering ska ni erkänna det. Men kritisera inte en ansvarskännande lösning för att den är ansvarskännande.

Ärade talman,

På åtta månader har stora saker satts i rullning. Det ligger på allas vårt ansvar att vi förverkligar vårt goda regeringsprogram till alla delar. Tärningen är kastad!

Adlercreutz: Elektrifieringen av Hangö-Hyvingebanan äntligen i gång

– När denna budget förverkligats och när detta regeringsprogram drivits igenom kommer Finland att vara mer jämställt, mer rättvist, mer klimatsmart, mer företagsvänligt och ett bättre ställe att leva i.

Det konstaterade gruppordförande Anders Adlercreutz (SFP) i sitt gruppanförande om statsbudgeten 2020 i riksdagen på tisdagen.

– Genom satsningar på vägar och järnvägar sätter vi våra exportleder i skick. Arbetet med elektrifieringen av Hangö-Hyvingebanan kommer äntligen igång och bidrar också till att sänka den finländska industrins koldioxidavtryck.

Adlercreutz betonade sysselsättningsåtgärderna och att exporten kräver internationaliseringstjänster.

– Exporten kräver mer än forskning, innovationer och vägar. När vi har stora satsningar på forskning och utveckling är det viktigt att vi också gör satsningar i internationaliseringstjänster. Därför höjs anslaget till Finsk-svenska handelskammaren och till andelslaget för exportfrämjande, Viexpo, märkbart.

Han underströk att ett land som inte är jämställt är inte konkurrenskraftigt.

– Ett land som inte är jämställt använder inte sina resurser effektivt. Vi kommer under denna regeringsperiod på många sätt främja jämställdhetsarbetet, och många initiativ har redan startat under minister Blomqvists ledning, säger Adlercreutz.

Adlercreutz: Viktigt att ta tillfället i akt och pröva på olika sysselsättningsförsök

Regeringsprogrammet stod i fokus på måndag i riksdagens plenum. Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz höll gruppens gruppanförande, som fokuserade starkt på verkställandet av regeringens sysselsättningsåtgärder. Svenska riksdagsgruppen ser att det just nu är ett bra läge för olika sysselsättningsförsök, där man fördomsfritt kan pröva på nya idéer för att få sysselsättningsnivån höjd.

– Som det står i regeringsprogrammet utesluts ingen metod som kunde tänkas förbättra sysselsättningen. För att nå en sysselsättningsgrad på 75 procent, som är en förutsättning för att den offentliga ekonomin ska vara i balans år 2023, behövs ett grundmurat förtroende mellan partierna i regeringen, säger Adlercreutz i anförandet.

Att höja sysselsättningsnivån har ett viktigt samband med att locka investeringar till Finland.

– Investeringsnivån här är fortsättningsvis för låg. Genom att företagen ges möjlighet att fördubbla avskrivningarna kan vi locka fram viktiga investeringar, säger Adlercreutz.

I anförandet lyftes även fram behovet att förbättra landets företagarmiljö, vilket Adlercreutz själv sedan länge har förespråkat.

– Det innebär både utvidgade möjligheter till lokala avtal och mycket snabbare lovprocesser när det gäller rekrytering av utländsk arbetskraft. Utan arbetskraft kan inte företagen expandera, utan arbetskraft kan vi inte erbjuda service åt invånarna, säger Adlercreutz.

Energibeskattningen kommer att ses över i samband med skattereformen för hållbar utveckling.

– Den här översynen kommer, i kombination med utsläppshandeln, att konsekvent stödja utvecklingen mot en klimatneutral cirkulär ekonomi. Och den kommer också att öka den finländska företagens konkurrenskraft, vad än den konservativa oppositionen påstår, säger Adlercreutz.

Riksdagen röstar om statsrådets meddelande om regeringsprogrammet på tisdag (17.12.).

Adlercreutz: Barnfamiljer behöver en lättare vardag

Vi ska genomföra en familjeledighetsreform, men vi bör också fundera på hur vi kan göra vardagen för våra familjer mera smidig. Det underströk svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz då riksdagen på onsdagen debatterade familjepolitiken och den sjunkande nativiteten.

– Svaret på nativitetsfrågan är inte fler riktade stöd, utan en lättare vardag och starkare framtidstro. När man planerar familj handlar det om att våga tro på framtiden. Att man kan få en bra utbildning och litar på att man får arbete. Därför behövs en dynamisk ekonomi, satsningar på utbildning och en smidig arbetsmarknad.

Adlercreutz säger att familjeledighetsreformen ska genomföras utan dröjsmål.

– Samtidigt bör vi fundera på hur vårt dagvårdssystem görs mera smidigt – vi måste bättre kunna kombinera exempelvis deltidsarbete och dagvård. Så skapas möjligheter för en lättare vardag för barnfamiljerna.

Gruppanförande i remissdebatten om budgetpropositionen för 2020 och planen för de offentliga finanserna.

Ärade talman,
Riksdagen ska spika budgeten för nästa år i ett läge då oron i Europa är stor. Vi läser dåliga nyheter om nativiteten i Finland och står inför demografiska utmaningar. Befolkningen åldras och det föds färre barn. Marginalisering och ojämlikhet är verkliga problem. Utbildningsnivån har svängt nedåt och våra vägar är i sämre skick. En stor del av våra företag lider av arbetskraftsbrist. Investeringsnivån är låg och unga är med fog oroliga för hur vår planet ser ut då de själva blir vuxna.

Samtidigt har den politiska diskussionen skärpts och man målar upp polariserande hotbilder utan grund i fakta.

Det här är våra utmaningar och vi känner till dem. Och det är med kännedom om alla dessa problem som regeringen har enats om regeringsprogrammet som denna första budget är ett uttryck för.

Ärade talman,
Vi börjar igen värdesätta utbildning. Det är ett utbildningslöfte som håller. Regeringen gör betydande tilläggssatsningar på alla stadier. Vi återinför den subjektiva rätten till småbarnspedagogik på heltid och minskar gruppstorlekarna.

Vi gör en familjeledighetsreform som långt motsvarar den modell som jämställdhetsorganisationerna länge har drivit. Reformen underlättar vardagen för familjerna, förbättrar kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och den vägen också indirekt sänker tröskeln till att bilda familj.

Om jämställdhet inte intresserar, väcker reformen antagligen motstånd. Men om man tror på den, finns det skäl att stödja reformen.

Regeringen tror att företagen bättre än staten kan besluta vilka som de ska anställa. Därför underlättas anställningen av utländsk arbetskraft. Vi anser också att vi inte ens ska ge en antydan åt en utlänning som avlagt examen här om att han eller hon inte är välkommen att stanna. Det skulle vara irrationellt rent samhällsekonomiskt. Därför ska studerande få en automatisk förlängning av uppehållstillståndet på två år efter att de har utexaminerats.

Dessa är ändringar som oppositionen naturligtvis kan motsätta sig men som understöds av vår samhällsekonomi och våra företag.

Ärade talman,
Regeringen har bestämt att ta fram en företagsstrategi och vi har förbundit oss att konkret göra framsteg som ger den flexibilitet som arbetsmarknaden behöver.
För att uppmuntra till investeringar inför regeringen dubbla avskrivningar under fyra år – en tydlig signal om att det lönar sig att investera nu. Dessutom erbjuds företagen ett extra 50 procents skatteavdrag för forsknings- och innovationsprojekt.

Att det därutöver görs tydliga satsningar för att lindra mental ohälsa är av stor betydelse när det gäller att skapa förutsättningar för ett bättre arbetsliv.

Regeringen förhåller sig ambitiöst till kampen mot klimatförändringen. Det råder ingen tvekan om det. Alla åtgärder finns ännu inte med i denna budget men riktningen och den gemensamma viljan är klar.

Och den som säger att klimatåtgärderna försvagar sysselsättningen har inte lyssnat på våra företag. De önskar sig en klar färdplan, och regeringen kommer att leverera en sådan.
Inom beskattningen söker man sådana lösningar som mest effektivt främjar våra klimatmål. Vi påskyndar utvecklingen bort från fossila bränslen, men det ska ske socialt rättvist. Därför kompenserar regeringen bränsleskatthöjningen med skattelättnader för små- och medelinkomsttagare.

I den kommande energiskattereformen kommer vi ytterligare att förbättra vår industris konkurrenskraft samtidigt som vi genom den bidrar till att minska användningen av fossila bränslen.
Svenska riksdagsgruppen och SFP tycker att det är bra att det i budgetförslaget också finns fokus på landsbygdsnäringarnas lönsamhet.

Med tanke på vårt lands tvåspråkighet finns det många bra saker att nämna. Bland annat finns anslag för att förnya vår nationalspråkstrategi och Folktingets grundfinansiering höjs.

Ärade talman,
Efter fyra långa år av indexnedfrysning – som varit betungande både för enskilda människor och för våra universitet och skolor – har denna regering bestämt att normala indexhöjningar av sociala förmåner och utbildningsanslag nu igen återställs. Det har en prislapp, men det är ett sådant samhälle som vi vill ha.

SFP har också fått igenom sitt krav att studiestödet binds vid index redan från nästa år, vilket har betydelse, också på sikt, för de studerandes vardag. Också barnbidraget för ensamförsörjarfamiljerna och de lägsta pensionerna höjs.

Ärade talman,
På makronivå ökar budgetunderskottet till cirka två miljarder euro. Det är mera än under de två senaste årens högkonjunktur, men Finland uppfyller ändå skuldkriteriet enligt EU-fördraget både i år och nästa år. Däremot finns det risk att skuldkvoten börjar öka i början av 2020-talet. För att motverka detta behövs alla åtgärder för att höja sysselsättningsgraden till 75 procent. Det är ett mål som regeringen inte kan vika ifrån för att de offentliga finanserna ska vara i balans 2023. I enlighet med regeringsprogrammet utesluter den här regeringen inga åtgärder för att höja sysselsättningsgraden. Vi behöver stöd, vi behöver service, vi behöver nya former av anställning. Men vi behöver också strukturell förnyelse samt en tro på att man i Finland kan lyckas, kan anställa, att vi har en förmåga att förnya oss och det att du lyckas inte betyder att jag har det sämre.

SFP finns med i regeringen för att se till att dessa mål uppfylls. Vi behöver det nytänkande och den reformvilja som regeringsprogrammet och regeringen Rinnes första budget är ett starkt uttryck för.