Adlercreutz på SFP:s partidag i Vanda: Finland behöver framtidstro och ett starkt SFP

Svenska folkpartiet samlas till partidag i Vanda den 6–7 juni. SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz betonade i sitt linjetal behovet av framtidstro, satsningar på utbildning och en ekonomi som skapar möjligheter för individen och företagen.

– Det är lätt att fastna i oro och dystra rubriker – men sanningen är att det finns hopp. Finlands ekonomi visar försiktiga positiva signaler och företag runt om i landet växer. Vi har styrkor, och vi måste våga tro på dem. Nästa regeringsperiod kommer att vara utmanande på många sätt, men vi kan inte ta oss ur de ekonomiska utmaningarna enbart genom nedskärningar eller skattehöjningar. Det vi behöver är tillväxt, och det ska vara vårt främsta fokus, säger Adlercreutz.

– Det är i företag investeringar görs, innovationer föds och jobb skapas. Därför måste Finland vara ett land där företag vågar växa och anställa. Och när fler människor har ett jobb växer inte bara ekonomin – då växer också tilliten och framtidstron i samhället.

I sitt tal lyfte Adlercreutz särskilt fram utbildningen som vår viktigaste resurs och grundstenen för Finlands framgång.

– Under den här perioden har vi stärkt grundskolan, skapat mer arbetsro i klassrummen och sett till att elever får stöd tidigare. Mobilförbudet har gjort skillnad i många skolor – barn umgås och leker igen på rasterna. Med kunskapsgarantin vill vi säkerställa att samma prestation värderas lika, oavsett var i landet du går i skola. Det här är viktiga reformer som ger barn och unga bättre förutsättningar och som ökar jämlikheten, säger Adlercreutz.

– Men arbetet tar inte slut här. Varje barn ska gå ut grundskolan med tillräckliga kunskaper i att läsa, skriva och räkna. Goda baskunskaper är en förutsättning för att klara sig i livet – och en förutsättning för Finlands framtida tillväxt och konkurrenskraft. Det är också viktigt att hela skolstigen fungerar, från småbarnspedagogiken till tredje stadiet. För utbildning handlar inte om att alla ska välja samma väg, utan om att alla ska ha en väg framåt.

Adlercreutz betonade också Nordens roll i en osäker värld och betydelsen av ett intensifierat samarbete.

– När världen vacklar måste Norden stå stadigt. Tillsammans har vi en av världens starkaste ekonomier, ledande universitet och företag som kan konkurrera globalt. Ändå agerar vi alltför ofta som små länder, när vi borde uppträda som en stark och samlad region. Därför vore det dags för Kalmarunionen 2.0 – där vi på riktigt skulle skapa världens mest integrerade region för arbete, utbildning och innovation, säger Adlercreutz.

Det är tio månader till nästa riksdagsval och valrörelsen har kommit igång. Adlercreutz understryker SFP:s roll som en brobyggare i en tid där de politiska ytterligheterna dras åt olika håll.

– Finland behöver inte mer rädsla eller motsättningar. Finland behöver hopp, samarbete och lösningar som märks i människors vardag. Finland behöver ett starkt SFP – ett parti som jobbar för ett öppet, tvåspråkigt och inkluderande Finland, och som med konkreta resultat visar att framtiden kan bli ännu bättre, säger Adlercreutz.

Tal på partidagen i Vanda 2026

Jag har stått på många podier under min politiska karriär.

Men idag – idag är jag mer motiverad, mer övertygad än jag någonsin har varit.

Och det är er förtjänst.

Det strategi- och visionsarbete vi har gjort tillsammans har gjort ett starkt intryck på mig. Det har gjort det tydligare än någonsin – vilken otrolig potential vårt parti bär på.

Men låt mig börja med en man som talade dålig finska hela sitt liv.

Han föddes i en svenskspråkig adelsfamilj. Tjänstgjorde i den ryska armén. Skrev sina dagböcker på franska. Och ändå – kanske just därför – förstod han något som vi ibland glömmer: att det som förenar ett folk inte är språken de talar. Det är landet de älskar och de värderingar de delar.

Carl Gustaf Emil Mannerheim blev hela Finlands nationalhjälte. Inte trots sin bakgrund – utan med hela sin bakgrund.

Det är också vår tradition. SFP har alltid förstått Finland på ett särskilt sätt – just för att vi sett det från mer än ett håll, på mer än ett språk. Den erfarenheten är inte en begränsning. Det är vår styrka.

Men styrkan spelar ingen roll om vi inte öppnar dörren – på vid gavel, för alla som delar vår syn på Finland.

Det har det här året lärt mig – genom samtal och möten med er som har stärkt min övertygelse om vart vi är på väg.

Vi är Finlands enda folkparti. Det enda. Det finns inget annat.

Me olemme Suomen ainoa kansanpuolue.

 

Toista ei ole. Ja se tarkoittaa, että tässä maassa on satojatuhansia ihmisiä, jotka jakavat arvomme – vapauden, vastuun, tulevaisuudenuskon ja uskon vahvaan hyvinvointiyhteiskuntaan ja avoimeen yhteiskuntaan – mutta jotka eivät vielä ole löytäneet kotiin. 

 

Ehkä siksi, etteivät he ole uskoneet oven olevan heille auki. Ehkä siksi, ettemme ole sanoneet sitä riittävän selvästi.

 

Tänään me sanomme sen. 

 

Ovi on auki. 

 

Tervetuloa sisään – riippumatta siitä, mitä kieltä puhut, mistä tulet tai mikä nimesi on.

För det räcker inte att säga att vi är ett parti för alla. Vi måste visa det. I hur vi jobbar, i vilka som kandiderar för oss, i hur vi kommunicerar.

Vi måste leva det här löftet varje dag. Joka päivä, kaikilla tasoilla. Every day, at every level.

Det är där vi börjar idag.

SFP har funnits i 120 år. Tillräckligt länge för att veta vad som håller och vad som inte gör det. Våra värderingar har formats under ett sekel av finländsk historia – krig och återuppbyggnad, välstånd och kriser, enighet och splittring. Det vi bygger nu, bygger vi på den grunden. Och det vi bygger ska vara gott nog att stå kvar – inte bara till nästa val, utan när våra barnbarn en dag ser tillbaka och frågar: vad valde ni att bygga, och för vem?

Svaret ska vara: för alla. Med öppna dörrar. På stabil grund.

Men för att bygga rätt måste vi också förstå i vilken omgivning vi bygger. Låt oss därför ta ett ögonblick och se på den värld vi verkar i – och på det Finland vi formar tillsammans.

Bästa SFP:are, bästa vänner,

Hyvät RKP:läiset, hyvät ystävät,

Vi lever i en tid då det är lätt att tvivla.

Det är lätt att fastna i rubriker om svag tillväxt och stigande kostnader, om kriser och katastrofer. I Finland har vi under de senaste åren tvingats fatta svåra beslut. Nedskärningar som helt konkret har påverkat människors vardag. Vår ekonomi har satt press på både hushåll och samhället i stort.

Och just i sådana här tider växer frestelsen att göra politik på rädsla. Att dela upp människor i “vi” och “de”. Att söka syndabockar för alla problem. Att få kortsiktiga vinster genom att ställa människor mot varandra.

Men vet ni vad?

Finland har inte blivit ett av världens bästa länder genom konstruerade motsättningar och splittring. Vårt land har byggts upp genom samarbete, en lösningsinriktad politik, och en vilja att komma överens och att komma vidare.

För samtidigt som vi ser utmaningarna, så finns det också en hel del hopp där ute.

För det är faktiskt så att under det första kvartalet i år, så växte Finlands ekonomi mest i hela EU. Företag runt om i Finland växer och anställer. Vi ser innovationer här som ger hela världen hopp. Vi har människor med idéer och engagemang. Vi ser företagare som vågar investera. 

Hur ska vi hantera det här? Hur ska vi hantera de här två olika världarna. 

Vi ska förstås inte ignorera problem eller vara likgiltiga inför utmaningar. Men vi måste också lära oss att se möjligheterna där de finns – och lära oss att ta vara på dem.

Och att se möjligheter – det är precis det som kännetecknar vårt SFP.

För att välja hopp framom rädsla är inte ett tecken på naivitet.

Att välja framtidstro framom uppgivenhet, det är ett tecken på styrka.

Och att söka gemensamma lösningar – också då man tänker annorlunda – det är bättre än att odla splittring och motsättningar.

För vårt mål kan inte vara att bygga murar mellan människor. Nej, vårt mål ska vara att föra Finland framåt. För ett Finland där människor känner att de hör hemma, att de behövs och att de har en plats – det är ett bättre Finland.

Det betyder inte att vi blundar för problemen. Tvärtom. Men jag tror att vi möter problemen bäst tillsammans – inte genom att döma ut varandra på förhand, utan genom att försöka hitta en gemensam väg framåt.

Om det är något vårt land har lärt oss genom historien, så är det just det här: Finland är som starkast när vi inte väljer motsättningar, utan sammanhållning.

Vi väljer inte rädsla – vi väljer hopp, och framtidstro.

Bästa vänner,

För många finländare är utan arbete.

Det är så lätt att bli avtrubbad av statistik, rapporter och prognoskurvor som tills nyligen envist pekat neråt.

Det vi inte får glömma är ändå att det finns en människa bakom varje siffra. Nån som jobbat hårt men som råkat ut för samarbetsförhandlingar, en familj som behöver trygghet och framtidstro.

Särskilt viktigt är det att våra unga får en fot in på arbetsmarknaden.

Det måste vara lätt att få det första jobbet. Man måste få chansen att visa vad man kan.

Bland annat därför tog SFP i våras fram tio åtgärder för att stärka ungas möjligheter att få ett jobb.

Vi vill att unga ska hitta fler vägar in i arbetslivet, genom att göra det enklare och billigare för företag att anställa unga och genom att skapa bättre kopplingar mellan utbildning och arbetsliv. Vi vill ta fram en förenklad företagsmodell för unga för att uppmuntra till entreprenörskap. Samtidigt lyfter vi fram vikten av en fungerande rehabilitering, för mår man inte bra är det svårt att jobba.

Nu utreder regeringen en del av de här åtgärderna vilket ger ett bra underlag inför nästa regeringsperiod.

För arbetet måste fortsätta.

Hyvät ystävät, 

Investoinnit tehdään yrityksissä. Innovaatiot syntyvät yrityksissä. Ja työpaikat luodaan yrityksissä.

Siksi tämä hallitus on toteuttanut monia työmarkkinauudistuksia. Uudistuksia, jotka ovat välillä olleet vaikeita ja joita on kritisoitu ja vastustettu lakoilla.

Mutta totuus on, että monet näistä muutoksista tehtiin Ruotsissa jo vuosikymmeniä sitten – silloin sosialidemokraattien johdolla.

Ja olen vakuuttunut siitä, että myös SDP täällä Suomessa sanoo vielä jonain päivänä, että oli oikein, että uudistukset tehtiin.

Sillä tavoitteena ei koskaan saa olla työntekijöiden ja yritysten asettaminen vastakkain.

Tarvitsemme työpaikkoja, jotka luovat turvaa, ja yrityksiä, jotka uskaltavat investoida toimintaansa.

Kun yhä useampi ihminen saa mahdollisuuden tehdä työtä, ei kasva vain talous.

Silloin kasvaa myös luottamus yhteiskunnassa – ja usko tulevaisuuteen.

 

— 

 

Hyvät ystävät, 

 

Valtion menojen leikkaaminen ja verojen korottaminen ovat välineitä. Kumpikaan ei ole tavoite itsessään.

 

Olemme koko ajan sanoneet, ettemme voi leikata itseämme ulos kriisistä – tarvitsemme kasvua.

 

Eivätkä veronkorotukset tue kasvua. 

 

Lisäksi meidän on löydettävä keinoja houkutella ihmisiä investoimaan Suomeen – ei pelotella heitä pois.

 

Siksi myös eduskuntaryhmämme on tällä kaudella laatinut kymmeniä toimenpiteitä yrittäjyyden tukemiseksi, omistajuuden vahvistamiseksi ja kasvun edellytysten luomiseksi.

 

Tässäkin on kyse samasta valinnasta:

 

Tulevaisuudenuskosta pelon sijaan. 

Yhteistyöstä vastakkainasettelun sijaan. 

Optimismista vanhojen poteroiden sijaan. 

 

Och bästa vänner – om det finns något område där framtiden verkligen avgörs, så är det i skolan.

Under den här regeringsperioden har vi haft ansvaret för undervisningsministerns portfölj. Det har varit otroligt inspirerande.

Och trots att Finland samtidigt tvingats göra stora anpassningar i ekonomin, har vi hållit fast vid en viktig princip: man bygger inte ett starkare Finland genom att spara bort framtiden.

Därför kan vi vara stolta över att den grundläggande utbildningen, vår grundskola, har skyddats och stärkts. Här syns vårt avtryck!

För vi vet att varje barn som får rätt förutsättningar i skolan också stärker hela vårt samhälle. Det är i klassrummen framtidens Finland formas — framtidens företagare, sjukskötare, ingenjörer, lärare och forskare.

Och därför handlar utbildningspolitik ytterst om hopp. Om tron på att varje barn kan lyckas om samhället ger rätt stöd i rätt tid.

Vi har genomfört reformer som skapat lugn och arbetsro i skolorna. Förbudet mot mobiltelefoner under skoldagen handlar inte om nostalgi — det handlar om att ge varje barn möjligheten att koncentrera sig, att vara närvarande och att faktiskt leka med varandra igen. Många lärare och föräldrar vittnar redan om skillnaden.

Reformen har fått överväldigande positiv respons, och det har varit en glädje att få höra historier från skolorna om högljudda raster och springglada barn.

För att citera en rektor: Barn gör vanliga saker igen på rasterna. De pratar, de leker, de umgås. Det är i många fall en stor förändring. Och det är resultatpolitik.

Vi har också sett till att elever får stöd tidigare och mer rättvist. Ingen elev ska falla mellan stolarna eller lämnas ensam med sina svårigheter. Därför har vi infört tydligare gränser för hur många elever med omfattande stödbehov som kan finnas i samma grupp. För både elever och lärare behöver en vardag där man faktiskt har möjlighet att känna att man lyckas.

Just nu håller vi på med att reformera bedömningen genom kunskapsgarantin. För rättvisa i skolan handlar också om att samma prestation ska värderas lika, oberoende av var i Finland du går i skola. Om en elev får en åtta i matematik ska den åttan betyda samma sak i Vanda och i Vasa, i Jakobstad och i Jyväskylä, i Helsingfors och i Sodankylä.

När man kommer vidare till nästa klass ska man veta att man kan det som behövs. Det är vårt ansvar, vårt löfte, till varje barn.

Sitä tämä vaatii. 

 

Seuraavan hallituksen on jatkettava työtä näiden aivan keskeisten haasteiden parissa. Jokaisen peruskoulusta valmistuvan lapsen on osattava lukea, kirjoittaa ja laskea riittävän hyvin.

 

Ja Suomessa, jossa peruskoulussa on ensi vuosikymmenen lopulla 100 000 lasta vähemmän kuin nyt, meidän on sekä saatava väestökehitys kuntoon että löydettävä ratkaisuja, jotka johtavat aitoon yhteistyöhön ja takaavat, että peruskoulu ei vain parane, vaan että se myös säilyy lähellä. 

 

Lähellä lapsiamme ja nuoriamme. 

Och när vi talar om utbildning måste vi komma ihåg hela utbildningsstigen, från småbarnspedagogik till tredje stadiet.

För ett framgångsrikt Finland behöver både världsledande högskolor och en stark yrkesutbildning. Vi behöver forskare som utvecklar framtidens teknologi, men vi behöver också yrkeskunniga människor som bygger, vårdar och får vårt samhälle att fungera varje dag.

Samtidigt vet vi att framtidens arbetsliv kräver allt mer spetskompetens. Därför ska vi också hålla fast vid ambitionen att minst hälften av finländarna ska avlägga en högskoleexamen.

För utbildning handlar inte om att alla ska välja samma väg. Det handlar om att alla ska ha en väg framåt.

Och Finlands viktigaste naturresurs är faktiskt vårt kunnande.

För när vi satsar på kunskap och kunnande, på jämlika möjligheter, på uppmuntran och stöd – då väljer vi återigen hopp och framtidstro.

För då säger vi till våra barn och unga:

Vi tror på er. Vi tror på er förmåga, på er framtid och på ett Finland som kan bli ännu bättre än idag.

 

Bästa SFP:are,

Social- och hälsovården har varit ett av de områden vi lagt allra mest krut på under den här regeringsperioden.

För där utbildning lägger grunden för vår framtid, så skapar vården trygghet här och nu.

När människor frågar vad vårdpolitik egentligen handlar om, är svaret ofta ganska enkelt: 

Att veta att man får hjälp när man behöver.

Att veta att någon svarar när man ringer.

Att veta att ens barn, ens föräldrar eller man själv för den delen, inte lämnas ensam när livet blir svårt.

Finland är ett stort land med långa avstånd. Det som fungerar i Helsingfors fungerar inte alltid i Karleby, det som fungerar i östra Finland fungerar inte alltid i skärgården. 

När välfärdsområdena nu kämpar med att få ekonomin i balans var det också Svenska folkpartiet som tog initiativ till diskussionen om att ge dem mer tid. Inte för att problemen skulle försvinna av sig själv, utan för att vi såg risken att alltför hårda och snabba sparkrav skulle leda till fel beslut.

Balans i ekonomin är helt avgörande. Men vet ni vad? Helt avgörande är också människors hälsa.

Och gång på gång har vi försökt stå emot nedskärningar inom social- och hälsovården och inom tredje sektorn. Vi vet att många organisationer gör ett arbete som samhället aldrig kan ersätta. Tyvärr har vi alltför ofta blivit ensamma om det här i regeringen.

Samtidigt räcker det inte att försvara det som finns. Vi måste också förnya och utveckla.

Därför har vi till exempel drivit egenläkarmodellen. För många människor är problemet inte bara hur länge de väntar på vård, utan att de varje gång möter en ny människa som inte känner deras historia.

Vården blir bättre när det finns kontinuitet. När läkaren inte bara kan ditt namn, utan också ditt barns. När relationer får byggas över tid. Det skapar trygghet för patienten och det skapar bättre resultat för vården.

Det känns ganska självklart, tycker ni inte det?

Och därför har vi också drivit terapigarantin. För psykisk hälsa är, just det – hälsa. 

Det ska vara lika naturligt att få hjälp för ett brutet ben som för en depression. Ingen ung människa ska behöva vänta månader på stöd när livet känns som mörkast. Tidigt stöd minskar mänskligt lidande, samtidigt som det sparar samhällets resurser.

Jag vill att Finland ska vara landet där du får hjälp i tid. Där förebyggande verksamhet är en central del av vårdkedjan. Där en äldre person inte behöver oroa sig för om någon kommer. Där en familj får stöd innan problemen växer sig stora. Där psykisk ohälsa behandlas lika självklart som fysisk ohälsa. Och där modern teknik används för att göra vården mer mänsklig – inte mer byråkratisk.

Jag vill att vi går från ett system som reagerar när människor redan blivit sjuka till ett system som hjälper människor att hålla sig friska.

För vården handlar inte om organisationsstrukturer eller budgettabeller.

Vården handlar om människor.

Och ett samhälle som tar hand om sina människor är också ett samhälle som vågar tro på framtiden.

Bästa vänner,

Samtidigt som vi diskuterar skola, arbetsplatser, vård och framtidstro, får vi inte glömma det som händer runt omkring oss i världen.

För kriget i Ukraina pågår just nu bara en timmes flygresa härifrån.

Ja – nyligen fick vi ju en verklig påminnelse om hur kriget syns också här hemma. En helt vanlig fredag vaknade man i Nyland till ljudet av Hornet-plan och uppmaningen att stanna inomhus på grund av risk för drönare. Kriget blev plötsligt snäppet verkligare.

Och ändå har Ukraina visat något som få trodde: Den ryska krigsmaskinen är inte oövervinnerlig.

Ukraina slåss inte bara för sitt eget territorium. Ukraina slåss för principer som är helt avgörande för hela Europa. För rätten att existera som nation och för rätten att själv välja sina allianser.

Ukrainan sota on johtanut siihen, että puolustukseen panostetaan jälleen ympäri Eurooppaa – ja erityisesti Pohjoismaissa.

 

Ja myös Yhdysvalloista saadut viestit ovat tehneet yhden asian selväksi: Euroopan on kannettava suurempi vastuu omasta puolustuksestaan ja turvallisuudestaan.

 

Siksi vahva Euroopan unioni on niin tärkeä. Vahva EU, joka keskittyy toimiviin sisämarkkinoihin, vapaaseen liikkuvuuteen ja siihen, että arvomme vaikuttavat maailmassa nykyistä vahvemmin.

 

Sillä EU kilpailee Yhdysvaltojen ja Kiinan kanssa. Ja jos seisomme yhtenäisinä, pystymme myös saavuttamaan tuloksia.

Finland har stött Ukraina med långt över fyra miljarder euro. Ser man på det som en andel av BNP så ligger vi högt uppe tillsammans med övriga Norden och Baltikum. Faktum är att om resten av Europa skulle ha stött Ukraina på samma sätt som vi gjort i Norden och Baltikum hade kriget kanske redan varit slut.

Om jag ska vara ärlig, så känns det inte som att världen går åt rätt håll just nu. Vi ser konflikter, osäkerhet och geopolitisk oro på många håll – samtidigt.

Men om det finns ett land i världen som är bättre förberett än de flesta på att möta osäkerhet, så är det Finland.

Det ska vi vara stolta över.

Vi har byggt ett samhälle som fungerar också under press. Vi har ett starkt totalförsvar, hög tillit och en befolkning som förstår att frihet aldrig är gratis. Det handlar inte om rädsla — det handlar om realism, ansvar och beredskap.

Och samtidigt står vi inte ensamma.

För första gången sedan Kalmarunionens dagar är hela Norden nu samlat i samma säkerhetspolitiska gemenskap. Vi står närmare varandra än kanske någonsin tidigare i modern historia.

Och just därför tror jag att tiden är inne för att Norden ska tänka större.

För när vi ser oss omkring i världen ser vi att mycket av det vi länge tagit för givet nu utmanas.

Vi ser hur demokratier pressas, också i Europa. Hur rättsstaten ifrågasätts. Hur fakta ersätts av känslor och hur politiska krafter i ytterkanterna växer genom att skapa misstro mellan människor.

Och vi ska vara ärliga: också flera av Europas stora länder står inför svåra tider. Vi ser osäkerhet i Tyskland, i Frankrike, i Storbritannien, i Spanien. Länder som varit självklara motorer i Europa står inför utmaningar i en allt mer komplicerad värld.

Och bästa vänner,

När andra vacklar måste Norden våga stå stadigt.

I Norden har vi samhällen som bygger på tillit. På demokrati. På rättsstat. På mänskliga rättigheter. På utbildning och bildning. På att beslut ska baseras på fakta och kunskap — inte på vem som ropar högst.

Det är värderingar som världen behöver mer av just nu.

Så kanske det är dags för Kalmarunionen 2.0.

Och lugn — jag lovar att vi inte ska återinföra en unionskung eller börja flytta huvudstäder. Den delen av historien kan vi lämna bakom oss.

Men tänk om Norden faktiskt skulle våga agera som den kraft vi är?

Tänk om en ung människa i Jönköping lika naturligt kunde studera i Vasa, Åbo, Stavanger, Århus eller Helsingfors.

Tänk om en ingenjör från Umeå, en sjukskötare från Odense eller en företagare från Kajana kunde se hela Norden som sin hemmamarknad.

Tänk om vi på riktigt sku skapa världens mest integrerade region för arbete, utbildning och innovation.

Sillä yhdessä Pohjola ei ole pieni. 

 

Yhdessä meitä on yli 28 miljoonaa ihmistä. Yhdessä meillä on yksi maailman vahvimmista talouksista. Yhdessä meillä on yliopistoja, yrityksiä ja innovaatioita, jotka pärjäävät kenelle tahansa.

 

Ja silti käyttäydymme joskus edelleen kuin viisi pientä maata, vaikka maailma tarvitsisi meidän toimivan yhtenä vahvana alueena.

 

Kalmarin unioni 2.0 ei tarkoita katsetta menneisyyteen. Se tarkoittaa rohkeutta katsoa eteenpäin.

 

Se tarkoittaa siltojen rakentamista aikana, jolloin muut rakentavat muureja. Yhteistyön näyttämistä aikana, jolloin ympärillä on jakautumista. Ja tulevaisuudenuskon valitsemista aikana, jolloin pelko houkuttelee.

 

Ja hyvät ystävät, 

 

Monella tavalla RKP on Suomelle sitä, mitä Pohjola on Euroopalle.

 

Emme ehkä aina ole suurimpia. Mutta ratkaisevaa on se, minkä arvojen puolesta seisomme. Ja me seisomme juuri niiden arvojen puolesta, joita aikamme tarvitsee.

 

Historiaa eivät kirjoita vain suurimmat. 

 

Historiaa kirjoittavat ne, jotka uskaltavat näyttää suunnan.

Bästa vänner,

Nästa riksdagsval handlar om vilket Finland vi vill bygga.

Och det finns mycket kvar att göra.

SFP ska bygga ett Finland där vi lyssnar på de unga och tar bristen på ungas framtidstro på fullaste allvar. Ett land där vi förstår att kampen mot klimatförändringen inte är ett val utan ett måste. Ett land där vi är så förbannade på att så många kvinnor i år har dödats, att vi tar till verkliga åtgärder för att stoppa våldet. Ett land där ingen blir utsatt för rasism eller diskriminering och där var och en får vara sig själv, känna sig trygg och och bli bemött med respekt.

Men politik kan inte bara handla om att reagera på kriser. Politik måste också handla om riktning. Om en berättelse om vart vi är på väg.

Vi ska bygga ett Finland som tror på sina egna styrkor. Ett Finland som inte tittar på världen med rädsla, utan med nyfikenhet. Ett Finland som förstår att ett litet land måste vara smartare, snabbare och öppnare än andra. Utbildningen kommer först. Alla ska ges chansen att lyckas. 

För kunskap, forskning och bildning är faktiskt våra viktigaste naturresurser.

Jag vill att Finland ska bli världens mest attraktiva land.

Ett land dit människor vill komma för att studera, arbeta, forska, investera och bygga sin framtid.

Ett land där företag vågar växa. Där idéer blir verklighet. Där människor från hela världen känner att här finns möjligheter.

Finland ska inte vara ett land man lämnar för att förändra världen. Finland ska vara landet man kommer till för att förändra världen.

Och i det landet ska SFP ha en stark röst också efter nästa riksdagsval.

Bästa vänner,

Det finns ett ord som beskriver den känslan jag fått när jag träffat många av er, och vi talat om partiets framtid. 

Hemma.

Ett land där alla kan känna sig hemma. Ett parti där alla kan känna sig hemma. En politik som ser människan – inte siffran, inte kategorin, inte språket — utan människan.

Det är enkelt att säga. Det är svårare att leva upp till. Men det är just det vi nu förbinder oss att göra.

SFP är ett frisinnat parti i den nordiska liberala traditionen. Vi tror att frihet och ansvar hör ihop. Att tillväxt och hållbarhet kan gå hand i hand. Att ett starkt samhälle byggs underifrån – genom utbildning, företagsamhet och tron på varje människas förmåga.

Ja hyvät ystävät: 

 

Blokkipolitiikka ei ole hyväksi Suomelle. Sillä maailma ei toimi blokeissa – todellisuus ympärillämme on tätä monimutkaisempi.

 

Taloudessa meidän on kannettava vastuuta kestävällä tavalla.

 

Sosiaalisen oikeudenmukaisuuden on aina merkittävä inhimillisyyttä.

 

Turvallisuuden varmistamisessa meidän on oltava selkeitä ja päättäväisiä.

 

Ja tulevaisuuden rakentamisessa tarvitaan avoimuutta. 

SFP är ett brobyggarparti. 

I en tid då samhället ofta präglas av motsättningar vill vi samla människor, lyssna på olika perspektiv och hitta lösningar som för Finland framåt. Vår styrka ligger i förmågan att skapa samförstånd och leverera konkreta resultat.

SFP har ett särskilt ansvar för Finlands svenska befolkning och för att värna landets tvåspråkighet, Det är vår kärna. Den rör vi inte.

Men vi utvidgar vår dörröppning.

För det finns människor i det här landet – som tänker precis som vi, som delar precis våra värderingar – men som aldrig har sett sig själva som SFP:are. Kanske för att de talar finska hemma. Kanske för att de inte visste att de var välkomna. Kanske för att ingen har sagt det tillräckligt högt och tillräckligt tydligt.

Så låt mig säga det nu. Eli kuunnelkaa nyt:

Jos uskot avoimeen, yritteliääseen ja kaksikieliseen Suomeen – tervetuloa. 

Jos uskot vapauteen, johon liittyy vastuu – tervetuloa. 

Jos uskot, että yhdessä pystymme enempään kuin yksin – tervetuloa.

 

Jos olet kyllästynyt politiikkaan, joka repii, ja haluat olla mukana rakentamassa – tervetuloa.

 

Sillä ei ole merkitystä, millä kielellä näet unta. 

 

Dear friends, listen up:

If you believe in an open, bilingual Finland – you are welcome here.

If you believe in freedom coupled with responsibility – you are welcome here.

If you believe that together we can achieve more than we ever could alone – you are welcome here.

If you are tired of politics that divides and want to help build something better – you are welcome here.

It doesn’t matter what language you dream in. 

 

Vi har alltid ställt oss frågan: vem ser vi inte? Vem hör vi inte? Det är en enkel fråga. Men den förändrar allt.

Vi ska ha kandidater i alla valkretsar. Vi ska ha fler röster och fler mandat. Vi ska se fler ansikten bland våra kandidater som speglar hela det Finland vi vill representera. Och vi ska jobba – varje dag, i varje möte, i varje samtal – för att vara det parti vi säger att vi är.

I början av det här talet sa jag att dörren är öppen.

Men en öppen dörr räcker inte. Man måste också se ljuset inifrån. Man måste känna värmen. Man måste förstå att man verkligen är välkommen — inte som gäst, utan som en del av familjen.

Det är det arbetet vi börjar idag. Tillsammans.

Hyvät ystävät, 

 

Seison täällä ilman lippistä, koska politiikka ei ole teatteria.

 

Eikä politiikan pitäisi koskaan olla omien kannattajien villitsemistä muita vastaan, vaan yhteisten asioiden edistämistä. Siltojen rakentamista muiden kanssa, jotta yhteisiä ongelmia saadaan korjattua.

 

Näin RKP tekee politiikkaa. Me etsimme yhteisiä nimittäjiä ja rakennamme niiden pohjalta ratkaisuja.

 

Också i den här regeringen. Vi är fyra partier som tänker väldigt olika i en del frågor, men som har lyckats komma överens om många andra. 

 

Och för att nu göra det klart en gång för alla: precis lika lite som vi började omfamna Vänsterförbundets syn på skatter under förra perioden då vi satt i samma regering, så omfamnar vi inte Sannfinländarnas syn på invandring i den här regeringen.

 

Me emme valitse vastakkainasettelua – me valitsemme yhteistyön ja vaikuttamisen.

 

Me emme valitse pelkoa – me valitsemme tulevaisuudenuskon ja ratkaisukeskeisyyden.

 

Sillä me haluamme olla toivoa rakentavan kansan puolue, naapuria moikkaavan kansan puolue, yrittävän ja onnistuvan kansan puolue. Juuri sinun kansan puolue.

Vi vill bygga ett Finland där människor känner framtidstro, där alla har möjlighet att lyckas och där ingen lämnas utanför. Vi tror på hopp framom rädsla, på samarbete framom konflikter och på ett samhälle där fler kan känna sig hemma.

Det är inte en kompromiss. Det är vår riktning.

För vi är inte vilket parti som helst.

SFP är det välkomnande folkets parti. Det orädda folkets parti, det nyfikna folkets parti, det hoppfulla folkets parti. 

Suomen ainoa kansanpuolue. Finlands enda folkparti.

Kiitos – tack.

 

SFP:s avtryck i ramrian stärker förutsättningarna för tillväxt

För några veckor sedan förhandlade regeringen om planen för de offentliga finanserna för 2027–2030, det som vanligtvis kallas ramrian. Bland besluten finns flera goda nyheter för att få i gång tillväxten, men också lokala satsningar som gynnar Mellan- och Västnyland.

Ramrian innebar samtidigt många tuffa förhandlingar och svåra beslut. På det stora hela handlade det om att förverkliga sådana anpassningar som regeringen fattat beslut om tidigare. Att den här regeringen redan har omfattande anpassningsbeslut bakom sig gjorde inte saken lättare. Tyvärr påverkas Finlands ekonomi i hög grad av det turbulenta säkerhetspolitiska läget och tillväxten har inte kommit igång som väntat. Arbetslösheten är hög, och räntekostnaderna för de statliga lånen är långt över 3 miljarder euro per år. Det här kräver åtgärder.

Därför fattade vi också flera beslut som ska förbättra förutsättningarna för att fler skulle få jobb och tillväxten komma i gång.

Oron för ungdomsarbetslösheten är stor. För att främja att företag skulle anställa unga under 29 år kommer sysselsättningssedeln för unga att utvidgas med 20 miljoner euro. Dessutom kommer en specialsatsning på pilotprojekt för att hjälpa unga att få jobb. För att tackla långtidsarbetslösheten fattade vi beslut om att införa en kunskapssedel för personer som varit arbetslösa över 12 månader. Kunskapssedelns syfte är att möjliggöra fortbildning som stöder yrkesutveckling eller företagsverksamhet. Dessutom kommer stödet för de arbetslösa att intensifieras.

Hushållsavdraget kommer att höjas till 2100 euro för att stöda hushållens köpkraft, samtidigt som det främjar småföretagares sysselsättning. Detta är en åtgärd som SFP drivit redan länge. Motions- och kulturförmånens värde höjs också till 540 euro – också det ett sätt stöda köpkraften och samtidigt sysselsättningen.

Situationen inom social- och hälsovården kräver också åtgärder. SFP drev på att styra 25 miljoner euro till välfärdsområdena, för att via det kompensera en del av de kommande anpassningarna. Utöver det kommer det 40 miljoner till välfärdsområdena för understöd till utvecklingsprojekt till exempel gällande egenläkarmodellen, närståendevård och service för barn och unga. Det gynnar också Västra Nylands välfärdsområde. SFP har också länge arbetet för att införa ett donationsavdrag i beskattningen då man donerar till en organisation inom social- och hälsovårdssektorn – även det blir nu verklighet.

Och på tal om goda nyheter för regionen, så är jag också glad över att finansieringen för fyra infraprojekt längs stamväg 51 kunde säkras. Det gäller Getbergets avtag i Kyrkslätt, Kälakorsningen vid gränsen mellan Sjundeå och Kyrkslätt och Hamnvägen och Täktervägen i Ingå. Alla dessa infraprojekt strävar till att främja investeringar, trafikplanering och förbättra trafiksäkerheten – det är mycket välkomna satsningar.

Det är också viktigt att vi fortsätter satsa på barn och unga. SFP har jobbat för att helhetsskoldagen ska tas i bruk i Finland, och nu kommer regeringen att förverkliga ett regionalt försök. Syftet är bland annat att bättre kunna koordinera hobbyverksamhet på skolan med till exempel skolskjutsar. Dessutom kommer vi att stärka företagsamhetsfostran på alla skolstadier och utreda en lättare företagsmodell för 15–25-åringar – bägge åtgärder som SFP tagit fram.

Trots de många svåra besluten i ramrian inger dessa åtgärder ändå framtidstro. Senast då det globala ekonomiska läget svänger är jag övertygad om att åtgärdernas effekt kommer att börja synas i konkret tillväxt och via det en stärkt offentlig ekonomi.

Framtidstro och förutsättningar för tillväxt

Regeringen har nu slutfört sina sista ramförhandlingar om planen för de offentliga finanserna för åren 2027–2030. Förutsättningarna för den tillväxt som Finland behöver måste skapas i ett fortsatt utmanande globalt ekonomiskt läge, säger SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz efter ramförhandlingarna.

SFP gläds över att regeringen fortsätter stärka företagande och skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt. Vi erbjuder fler unga möjlighet till arbete och fortsätter utveckla sysselsättningssedeln för unga. Vi satsar på kompetensutveckling bland långtidsarbetslösa, höjer på motions- och kulturförmånen, företagaravdraget, stödjer energirenoveringar och lättar på energiskatten för lantbruksföretagare.

– I en mycket svår och ekonomiskt pressad tid är jag glad att vi nu också kan presentera åtgärder som stärker tillväxten i Finland. För mig var det viktigt att regeringen kan lägga fram beslut som inger framtidstro. Vi stärker inte Finlands ekonomi enbart genom nedskärningar, säger Adlercreutz

– En klar seger för SFP är att hushållsavdraget nu höjs, en åtgärd som genast får en positiv effekt på sysselsättningen. När hushållen köper fler tjänster skapas jobb och företag ges möjlighet att växa, säger Adlercreutz.

SFP lyckades även i förhandlingarna stärka finansieringen av Åbo Akademi med 3 miljoner euro per år för att trygga universitetets nationella uppdrag och dess särskilda ansvar för den svenskspråkiga utbildningen. Dessutom blir Svenska Teatern i Helsingfors en del av nationalscenerna. Regeringen kommer även med ett stödpaket till välfärdsområdena för att stärka verksamheten, t.ex egenläkarmodellen som SFP arbetat för.

Adlercreutz gläds även över att vi kunde skapa ett riktat stödpaket till välfärdsområdena. Regeringen utvidgar också donationsavdraget för social- och hälsovårdsorganisationer. Lagförslaget ska ges till riksdagen hösten 2026

Adlercreutz lyfter också fram satsningen på kvinnors hälsa som ett viktigt steg mot en mer jämlik vård. Regeringen tar fram vårdrekommendationer för endometrios, och utreder möjligheten att förenhetliga vårdstigarna för gynekologiska sjukdomar som PCOS och svår graviditetsillamående. Målet är att alla kvinnor, oavsett bostadsort, ska få jämlik vård.

Avslutningsvis lyfter Adlercreutz upp barn och ungas välmående som en prioritet. Därför är Adlercreutz mycket nöjd över att regeringen nu beslutat att inleda ett försök om en helhetsskoldag i enlighet med SFP:s förslag.

–  Vi ska stärka barns och ungas välmående på alla sätt vi kan. Jag är därför glad över att vi nu satsar 2 miljoner euro på att inleda ett försök med helhetsskoldag. Som jag lyfte fram redan i januari, då jag föreslog ett regionalt pilotprojekt, är skolan den institution som når alla barn och unga. Med en helhetsskoldag ska vi nu bättre samordna olika verksamheter – och till exempel skolskjutsarna – utifrån barnets perspektiv och i anslutning till skoldagen, säger Adlercreutz.

Bild: Lauri Heikkinen, valtioneuvoston kanslia

Arbete åt unga – SFP presenterar åtgärder för att stärka ungas sysselsättning

SFP:s ordförande Anders Adlercreutz och riksdagsledamot Christoffer Ingo presenterade på onsdag SFP:s åtgärder för att stärka ungas sysselsättning. Adlercreutz och Ingo betonade vikten av att stärka ungas framtidstro och att alla unga ska kunna lita på att arbete lönar sig och att den utbildning man får också bär.

– Framtidstron stärks när man känner att man kan påverka sitt eget liv. Om unga fastnar i arbetslöshet i början av sin karriär riskerar det att underminera både deras möjligheter och deras tro på framtiden. Därför måste vi agera, säger Adlercreutz.

Arbetslösheten bland unga är idag hög. Enligt SFP handlar det inte främst om brist på vilja eller kompetens, utan om att arbets- och praktikplatser är svåra att hitta.

– Det måste finnas fler vägar in i arbetslivet. Vi behöver både göra det lättare för företag att anställa unga och uppmuntra fler unga att skapa sitt eget arbete, till exempel genom företagande. Samtidigt lägger vi grunden för nästa generation av finländska företagare, säger Ingo.

SFP lyfter även upp vikten av särskilda insatser för de unga som ännu inte hittat sin plats i arbets- eller studielivet.´

– Psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukpensionering bland personer under 35 år. Därför måste vi också stärka tillgången till rehabilitering och stöd för att hjälpa unga tillbaka till sina studier och arbete, säger Adlercreutz.

– Finland har inte råd att förlora en generation unga till arbetslöshet. Med riktade reformer kan vi skapa fler möjligheter och ge unga en starkare start i arbetslivet, säger Ingo.

SFP:s 10 åtgärder för att stärka ungas sysselsättning

 

  1. Inför en ungdomsreservering i företagsbeskattningen

För att underlätta anställningen av under 30-åringar vill vi införa en ungdomsreservering för företag. Med hjälp av den kan företag göra ett separat avdrag för lönebikostnader som inte beaktas när årets resultat beräknas. De reserverade medlen skulle inte beskattas som vinst och skulle få användas under skatteåret eller tre därpå följande år för att finansiera investeringar. Beskattningsreserveringen blir skattepliktig inkomst om den inte används inom angiven tidsfrist för att finansiera investeringar.

2. Sporra unga till företagande genom att fördubbla storleken på startpengen

Vi vill uppmuntra fler unga att ta steget in på företagarbanan genom att fördubbla startpengen för under 30-åringar. År 2026 är startpengen 37,21 euro per dag. En fördubbling skulle ge unga företagare en tryggad inkomst på 1 480 euro per månad. En förhöjd startpeng är en tydlig signal och ett konkret incitament som främjar det att fler unga vågar satsa på sina idéer och bygga upp sin företagsverksamhet.

3. Sänk tröskeln för ungt företagande med en särskild företagsmodell för 15–25-åringar

Vi vill göra det betydligt enklare för unga att bli företagare genom att skapa en lättare företagsmodell för 15–25-åringar genom att bygga vidare på Ungt företagande-modellen. Den skulle ge skattefrihet på vinst upp till en viss taksumma, automatisera bokföringen via Skatteförvaltningens system och kompletteras med undervisning i entreprenörskaps- och ekonomifärdigheter på högstadiet och på andra stadiet. Modellen minskar byråkratin och gör företagande till ett verkligt alternativ för unga som vill skapa sin egen sysselsättning.

4. Slopa första anställningsmånadens arbetspensionsförsäkringsavgift för att främja sommarjobb

Många unga får in foten i arbetslivet via ett sommarjobb. För att främja att företag anställer sommar- och säsongsarbetare vill vi slopa den första anställningsmånadens arbetspensionsförsäkringsavgift då företaget anställer en ung person upp till 25 år för en korttidsanställning. Arbetsgivaren sparar via det ungefär en femtedel av kostnaderna för den första anställningsmånaden.

5. Stärk samarbetet mellan högskolor, yrkesutbildning och näringslivet för att främja praktik och slutarbeten

Inom många sektorer har unga svårt att hitta en praktikplats, vilket kan påverka möjligheten att slutföra sin examen ifall det handlar om obligatorisk arbetspraktik. Praktiken kan ha en stor roll i att få anställning efter utexaminering. Vi vill främja ett stärkt samarbete mellan högskolor och näringsliv på regional nivå och skapa en skattemorot för företag som bekostar ett slutarbete på magister- eller kandidatnivå.

6. Utveckla läroavtalen så att fler unga kommer in i arbetslivet

I Finland är läroavtal fortfarande administrativt tunga och dyra för företagen. Vi vill förenkla den administrativa bördan, stärka handledningen för studerande och främja samarbetet mellan företag och utbildningsanordnare och på så sätt få fler företag att erbjuda läroavtalsplatser och ge unga en smidig väg in i arbetslivet. Försöket med verksamhetsstyrningen inom yrkesutbildningen möjliggör också ett tätare samarbete mellan det lokala näringslivet och utbildningsanordnarna i regionen.

7. Sporra att ta emot deltidsarbete genom att återinföra det skyddade beloppet i arbetslöshetsdagpenning för alla

Slopandet av det skyddade beloppet har i det rådande ekonomiska läget inte lett till det önskade resultatet att fler skulle övergå från att arbeta deltid till att i stället arbeta heltid. Snarare finns det tecken på att fler unga helt avstår från arbete, eftersom redan små inkomster leder till ett delvis bortfall av stöd. Arbete ska alltid löna sig. Därför föreslår vi att det skyddade beloppet återinförs.

8. Negativ inkomstbeskattning som språngbräda för jobb och ungt företagande

Vi vill inleda ett försök med negativ inkomstbeskattning, vilket innebär att personer med låga eller inga inkomster alls får stöd via beskattningen i stället för komplicerade inkomstöverföringar. Vi vill att det alltid ska löna sig att arbeta och att det ska synas i plånboken ifall man arbetar mera.

Med negativ inkomstbeskattning skulle dagens splittrade socialskydd med sina många olika stödformer och nivåer ersättas av ett enklare system. Det skulle eliminera flitfällor, skapa klara incitament både att ta emot jobb och att starta företag samtidigt som den minskar tung byråkrati. Resultatet blir ett begripligt system som är lätt för användaren.

9. Upphandlingen av sysselsättningstjänster ska vara resultatorienterad

När kommuner upphandlar sysselsättningstjänster av privata tjänsteproducenter ska mer fokus läggas på att den arbetslösa också får ett jobb. Det ska inte räcka med att de privata tjänsteproducenterna ordnar utbildning ett visst antal timmar, utan det centrala är att åtgärderna leder till anställning. Exempelvis har Lahtis infört en modell som utgår från detta.

10. Minska ungas andel av sjukpensioneringar genom att stärka rehabiliteringen och främja en återgång till arbetslivet

Den vanligaste orsaken till att unga sjukpensioneras tidigt är problem med den mentala hälsan. Forskningen visar att sannolikheten för att en person återgår till arbetet minskar ju längre sjukfrånvaron pågår. Därför är det viktigt att trygga människors tillgång till rehabiliteringstjänster ännu tidigare än idag och, i de fall där det är praktiskt möjligt, göra deltagandet i rehabilitering mer förpliktande. För att underlätta återgången till arbetslivet ska tröskeln för användning av arbetsprövning via företagshälsovården sänkas och användningen av IPS-arbetsträning främjas i välfärdsområdena. Samtidigt behöver vi bättre följa med arbetsförmågan hos de unga som saknar anställning eller studieplats. Eftersom kunskapsunderlaget om hur effektivt olika rehabiliteringsformer främjar återgången till arbetet är begränsat, vill vi att detta utreds för att säkerställa att den rehabilitering som erbjuds faktiskt ger resultat.

Kustkommunerna får nu skatteintäkter av havsvindkraften

Idag har statsrådet godkänt lagförslaget om fastighetsskatt för havsvindkraft i den ekonomiska zonen för riksdagsbehandling. Enligt förslaget kommer till och med en femtedel av skatteintäkterna att tillfalla de kustkommuner som ligger närmast vindkraftsparkerna. SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz är nöjd över att partiets arbete för att klargöra spelreglerna för havsvindkraften i den ekonomiska zonen bär frukt.

– Det enda rättvisa är att de kommuner som berörs av havsvindkraften också kompenseras i form av skatteintäkter. Därför har SFP i regeringen jobbat hårt för att garantera att detta förverkligas i den nya lagstiftningen, säger Adlercreutz.

Den ekonomiska zonen börjar ungefär 22 kilometer (12 sjömil) från kusten, men områdena tillhör inte enskilda kommuner. Finland kan utnyttja naturresurserna i havsområdet, men det har hittills inte funnits lagstiftning som möjliggör beskattning av havsvindkraft som byggs där.

–  SFP har länge efterlyst tydliga regler för havsvindkraften – inklusive fördelningen av skatteintäkterna. De riktlinjer SFP tog fram i vårt energipolitiska program fick vi sedan in i regeringsprogrammet. Även om det kan ta ett årtionde innan projekt blir verklighet är det centralt att vi nu har tydliga spelregler som både möjliggör investeringar och samtidigt styr en skälig kompensation till de kustkommuner som berörs mest.

– Det är viktigt att invånarna också gynnas när det byggs havsvindkraft i närliggande havsområden. När projekt genererar lokal nytta kommer också kommuner att främja investeringar – och det är så vi utvecklar samhället, säger Adlercreutz.

Vi kommer ha nästan 100 000 färre barn i skolan om 20 år 

Finland står inför stora utmaningar när befolkningsstrukturen förändras. Det blev tydligt när SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz den 12 mars tog emot den första heltäckande rapporten om befolkningsutvecklingen och dess konsekvenser för den grundläggande utbildningen.

Mellan 2023 och 2040 beräknas antalet barn i grundskoleåldern minska med nästan 100 000 barn. Utvecklingen innebär en stor utmaning för kommunerna som behöver se över hur den grundläggande utbildningen ordnas. 

– När elevantalet minskar så kraftigt kan inte varje kommun försöka lösa situationen på egen hand. Vi måste tänka nytt, stärka samarbetet mellan kommunerna och se till att alla barn också i framtiden har tillgång till en högklassig grundskola, säger Adlercreutz.

Utvecklingen ser samtidigt mycket olika ut i olika delar av landet. I många kommuner minskar elevantalet, medan det i vissa kommuner tvärtom ökar, bland annat till följd av invandring. 

Rapporten lyfter fram flera åtgärder för att möta förändringen. Ett viktigt tema är ökat samarbete mellan kommunerna och en översyn av strukturerna inom skolan. Bland annat lyfts ett gemensamt åskådningsämne fram som ett alternativ som kunde frigöra resurser.

– Det viktigaste är att minskande åldersklasser inte får användas som ett argument för att minska finansieringen. Färre barn betyder inte automatiskt lägre kostnader. Tvärtom kan kostnaderna per elev öka, särskilt i kommuner där elevunderlaget krymper men där det fortfarande behövs lokaler, lärare och skolskjutsar, säger Adlercreutz.

Rapporten behandlar också den svenskspråkiga utbildningen. Förändringar slår ofta hårdare mot mindre språkgrupper, och därför måste rätten till undervisning på svenska tryggas också i framtiden.

– Den svenskspråkiga utbildningen är sårbar när elevunderlaget minskar och avstånden är långa. Därför behöver vi se till att det finns högklassig utbildning på svenska, att finansieringen beaktar tvåspråkighetens merkostnader och att tillgången till läromedel och behörig personal tryggas, säger Adlercreutz.

Verklighetsförankrade lösningar

I en färsk doktorsavhandling slår forskaren Jon Järvinen fast att Svenska folkpartiet är Finlands minst populistiska parti. Det kanske ligger oss litet i fatet under valkampanjer, då populistiska budskap ju har visat sig fungera. Samtidigt passar populism SFP, och mig, väldigt dåligt. Våra lösningar är inte förenklade, vi fortsätter med en verklighetsförankrad retorik och politik.

Ett färskt exempel på populism är debatten om arbetslösheten bland utrikes födda som gått het de senaste dagarna. Arbetslösheten i vårt land ska förstås tas på allvar, och vi ska analysera den, för att bättre kunna förstå vilka åtgärder som behövs. 

Finland har i dag omkring 350 000 arbetslösa. Av dem är cirka 50 000 födda utomlands. Det betyder att knappt 15 procent av de arbetslösa är invandrare. Det är en betydande andel, men det är inte hela bilden – och det är inte förklaringen till vår svaga ekonomi.

Den mycket större och mer oroande framtidsfrågan är ungdomsarbetslösheten. I slutet av förra året var nästan 90 000 personer under 30 år arbetslösa. Att få det första jobbet har blivit allt svårare. Och ju längre man står utanför arbetslivet, desto svårare blir det att ta sig in.

När konjunkturen försämras är det alltid de med svagast förankring i arbetslivet som drabbas först. De som nyligen etablerat sig på arbetsmarknaden – unga och invandrare – löper större risk att bli uppsagda. Det betyder inte att de skulle orsaka arbetslösheten i sig. Det betyder att de är mer sårbara när ekonomin går sämre.

Och för tydlighetens skull: hög arbetslöshet är inte orsaken till vår svaga ekonomi. Det är den svaga ekonomin som är orsaken till den höga arbetslösheten.

Det behövs naturligtvis kraftfulla åtgärder för att få fart på tillväxten och för att sänka tröskeln till arbetslivet. Regeringens sysselsättningssedel för unga, som ger arbetsgivare en 50 procents lönesubvention vid nyanställning, är ett steg. På den satsas 30 miljoner euro. Också andra åtgärder behövs: mer incentiv för företag att anställa unga, bättre möjligheter att arbeta under studierna och en starkare koppling mellan studier och näringslivet. Företagande borde också uppmuntras tidigare.

Samtidigt ska vi också tala klarspråk när det gäller hindren för nyanlända. Forskning visar att namn och etnicitet påverkar möjligheterna att få jobb. Språkkunskaper är en annan tröskel. Lösningarna är inte enkla – men skuldbeläggning är definitivt fel väg.

Det är också värt att minnas att en stor del av sysselsättningsökningen under 2000-talet har skett genom invandring. Utan invandring skulle vår ekonomiska tillväxt ha varit ännu svagare.

Finlands styrka har alltid varit ett jämlikt samhälle. När alla människors kompetens tas till vara stärks hela samhället. Att leta syndabockar bara försvagar oss.

Sysselsättningen är en gemensam utmaning. Den kräver breda reformer, saklig analys och en politik som bygger broar snarare än murar. Att skuldbelägga den som saknar arbete är inte bara dumt, det är dessutom struntprat.

Många positiva beslut i regeringens kompletterande budgetförslag

Regeringen fattade idag beslut om det kompletterande budgetförslaget för 2026. Svenska folkpartiets ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz, ser många positiva nyheter i förslaget och är särskilt nöjd över nya satsningar på infrastrukturprojekt och ett starkt fortsatt stöd till Ukraina med ett paket på 100 miljoner euro.

– Jag är glad över att SFP lyckades förhandla fram extra anslag för att öka tågtrafiken på kustbanan: vi kan nu starta två direkta turer varje dag från Helsingfors till Hangö. Kustbanan är en viktig transportled i Västnyland, och det är mycket bra att vi kan öka trafiken och på det sättet också förbättra möjligheterna för pendling, säger Adlercreutz.

– Utvecklingen av stamväg 51 går också framåt, då regeringen föreslår 0,4 miljoner för planeringen av den planskilda anslutningen vid Getberget. Gränssamarbetet vid finsk-svenska gränsen i norr stärks också med persontågtrafik mellan Torneå och Haparanda – något som jag som minister för nordiskt samarbete gläds över, säger Adlercreutz.

Adlercreutz är också nöjd över att  stödet till filmproduktionen kunde återställas. Det innebär alltså att det tidigare beslutet om en nedskärning i stödet inte förverkligas. Det kompletterande budgetförslaget innehåller även beslut som stärker utbildningen.

– Antalet studieplatser i högskolor kommer att tillfälligt ökas år 2026 och de nya platserna riktas till utbildningar som stödjer ekonomisk tillväxt. Dessutom kommer unga, som gått ut andra stadiet men inte fått en studieplats, erbjudas ett gratis studiesedel på 30 studiepoäng vid öppna universitetet eller öppna yrkeshögskolan. Regeringen förbättrar på det sättet utbildningsmöjligheterna för fler.

– Regeringen satsar också 40 miljoner euro på välfärdsområdenas utvecklingsprojekt med egenläkare, eget vårdteam och egenföretagarmodellen. SFP har länge jobbat för egenläkarmodellen och jag är glad att vi genom detta beslut kan främja utvecklandet av den. Dessutom riktas anslag till att säkra att tillståndsprocesserna för projekt inom den gröna omställningen är snabba och smidiga – en central sak för Finlands konkurrenskraft, säger Adlercreutz.

Välfärdsområdenas misslyckade finansieringslag måste korrigeras!

SFP:s partiordförande och undervisningsminister Anders Adlercreutz och Svenska riksdagsgruppens ordförande Otto Andersson anser att välfärdsområdenas finansieringslag måste öppnas och korrigeras. De anser att finansieringslagens stora brister blivit allt mer uppenbara efter ett färskt avgörande av Östra Finlands förvaltningsdomstol. Domstolen slår fast att Södra Karelens välfärdsområdes budget för 2025 och dess budgetplan för åren 2026-2028 strider mot lagen.

– Fallet i Södra Karelen måste fungera som en väckarklocka. Alla politiska partier behöver se sig i spegeln. Den förra regeringen stiftade en misslyckad finansieringslag. Men den nuvarande regeringen bör nu bära ansvar och korrigera bristerna. Nu har vi en ohållbar situation, där bokföringsmässiga paragrafer verkar vara viktigare än tryggande av finländarnas rätt till god vård och omsorg. Istället för icke-konstruktivt beskyllande mellan regering och opposition, förtjänar finländarna nu lösningar, säger Svenska riksdagsgruppens ordförande, riksdagsledamot Otto Andersson.

– Den nuvarande tolkningen av lagstiftningen efter domstolens beslut riskerar leda till en allvarlig utveckling i hela Finland. Välfärdsområdenas tjänsteinnehavare och beslutsfattare har i praktiken två alternativ. Antingen tvingas de förbereda en budget med underskott för att trygga servicen, vilket inte är tillåtet, eftersom välfärdsområden har en skyldighet att täcka sitt underskott. Alternativt måste de göra en nollbudget genom att mycket drastiskt skära ner servicen, vilket i sig kan äventyra folkets grundlagstryggade rätt till social-och hälsovårdstjänster. Detta är en fullständigt ohållbar situation, säger SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz.

Denna konflikt har skapat osäkerhet kring hur lagen ska tolkas och tillämpas i praktiken.

– Redan i våras konstaterade justitiekanslern att välfärdsområden inte kan låta bli att erbjuda lagstadgade tjänster trots deras skyldighet att täcka sitt budgetunderskott. Detta bör senast nu tas på allvar, säger Andersson.

– Finansieringen bör i framtiden vara mera förutsägbar än vad den är idag. Nuvarande finansieringssystem gör det svårt för välfärdsområdena att veta den exakta nivån på finansieringen. Till exempel medför förändringar i antalet diagnoser i ett välfärdsområde förändringar i finansieringen för övriga områden. Finansieringen utgör grunden för all verksamhet och det är därför viktigt att den baserar sig på långsiktighet och förutsägbarhet. Dessutom bör antalet indikatorer som påverkar finansieringen ses över, säger Adlercreutz.

Överdiagnostisering leder till stor orättvisa mellan välfärdsområden

Välfärdsområdena beviljas statlig finansiering på basen av välfärdsområdets invånarantal och faktorer som beskriver behovet av social- och hälsovårdstjänster. En av faktorerna baserar sig på antalet diagnoser som välfärdsområden rapporterar. Systemet har väckt djup oro för att det kan skapa incitament att ställa fler diagnoser än nödvändigt.

– Det har blivit uppenbart att nuvarande system uppmuntrar välfärdsområden till överdiagnostisering. Det gynnar varken individen eller vårdsystemet. Välfärdsområdenas finansiering måste grunda sig på människors verkliga behov. Vi behöver ett system som belönar god vård och förebyggande arbete, inte siffror i ett register, säger Adlercreutz.

– Nu belönas de områden som ställer flest diagnoser, vilket är både ohållbart och orättvist. När pengar fördelas på felaktiga grunder försvinner resurser från den vård som verkligen behövs, säger Andersson.