Hälsningar från hyvelbänken

Ett mediebolag skickar med jämna mellanrum ut en enkät till alla riksdagsledamöter. Enkäten innehåller varje gång samma fråga: Vad var det bästa du åstadkom denna månad? Den är inte alltid lätt att besvara. Var det ett lagförslag man arbetat för som gått igenom? En budgetpeng som säkrades, eller något annat?

För mig var svaret lätt denna gång: Jag lyckades äntligen bygga den där bokhyllan som jag lovat min hustru i flera månader. Nå, ok: som jag lovat i ett års tid. 

 Men nu står den där, fylld med böcker. 

 Det finns en underlig tillfredsställelse i att bygga saker. Få saker fascinerar mig lika mycket som den fina träyta som stiger fram när man drar några gånger med hyveln över ett stycke trä. Den råbarkade ytan får plötsligt en nästan magisk lyster. Det som såg ut som ett uniform material avslöjar plötsligt en hel värd av strimmor, ådror, streck. Och en underbar glans. När två trästycken är sammanfogade i varandra finns det en underlig tillfredsställelse i att låta fingret glida över skarven, många gånger. 

 Jag hade en massa saker jag borde ha gjort det veckoslutet. Men jag lät byggarmanin ta över och sköt allt annat åt sidan. Jag tror alla vann på det. 

 Vi människor vill se saker födas, växa fram. Det är inte en händelse att coronatiden ledde till alla tiders surdegsboom. Vi satt hemma och måste åstadkomma något. Nybakt bröd ligger nära till hands. På samma sätt hade järnaffärerna en guldålder. Vi snickrade, hamrade och skruvade. 

 Vi tog bilder av det vi åstadkom och lade ut dem på nätet. På det sättet förmedlade vi lycka. Lyckan av att ha åstadkommit något. 

 Att bygga, skapa och forma stimulerar hjärnan på en massa olika sätt. Nya kopplingar skapas och andra förstärks. Hjärnan lär sig och endorfiner utsöndras. På 1800-talet kunde man ordineras stickning för att råda bot på oro och ångest. Vi mår bra av att koncentrera oss på en sak och se förändring. 

 Samtidigt vaknar kanske andra insikter. Kanske paragraferna i den där pappershögen med propositioner som jag plöjde igenom plötsligt faller på plats eller kanske det där talet som inte ville gå någon vart plötsligt hittar sin bärande tanke. 

 Enormt många av oss gör ett arbete där det ibland är svårt att se det konkreta som skapas. Exceltabeller presenterar en verklighet, men verkligheten i sig är ändå annorlunda. 

 Ett av vår grundskolas finaste påfund är det, att man har huslig ekonomi och slöjd i skolan. De har säkert motiverats av tanken av att de är färdigheter som barn  bör kunna. Man skall kunna hamra, sy och laga mat. Och visst är det så. Det är något enormt fint i den tanken, en tanke som erkänner och ser bildningens många sidor. Att kultivera, att bearbeta, är kultur. 

 Men jag tror att de också har en psykologisk betydelse. De är ämnen som erbjuder en väg in i en värld där man konkret kan göra saker och via det få tillfredsställelse. 

 Varför har man inte en slöjd även i gymnasiet? Jag har svårt att tro, att det inte vore alldeles utmärkt nyttigt före en 17-åring att få vika av från bokhögen i biblioteket och få sätta sig vid svarven.

Jag läste nyss om en vd som stickade under mötena. Vid slutet av året fick hela kontoret sockor i present. I vissa företag har syjuntor dykt upp. Själv drömmer jag om en liten snickeriverkstad som kunde ligga bakom cafét i riksdagen. Där kunde man ställa sig vid hyvelbänken när paragraferna inte löper – eller när talet inte riktigt vill gå med på att födas. Ett drag med hyveln, och plötsligt faller allt på plats.

 För mig skulle det åtminstone funka. Alla gånger. 

Din röst hörs bara om du röstar. 

Tänk på en situation då du behövt hjälp. Tänk på dagen då ni fick ett barn. Tänk på den gången, då någon närstående var tvungen att kalla på ambulansen. Tänk på vården du behöver när du är äldre eller på den hjälp du eller en kompis fick i skolan då det kändes kämpigt. 

Alla de här frågorna berörs i det kommande välfärdsområdesvalet. De här är alla frågor som det kommande välfärdsområdets fullmäktige har ansvar för. 

Därför är det här valet så viktigt. Och därför är det viktigt att också du röstar. 

Det handlar inte bara om en administrativ nivå. Visst, en sådan skapas, för att en sådan behövs. Men det är bara taket under vilket all denna viktiga service skall bo. 

Det kommande välfärdsområdesvalet handlar om hur vi ordnar dessa tjänster. Eftersom inte alla kommuner klarar av att sköta dem själva flyttas de nu över till en större organisation för att vi på så sätt skall kunna sköta dessa tjänster effektivare och mer jämlikt. 

Den organisationen måste styras demokratiskt, och de som styr dem väljs i det kommande valet. 

Men om man du inte röstar blir inte din röst hörd. Om inte vi som röstare berättar att det här är viktigt, då går utvecklingen kanske inte i den riktning vi vill.

För SFP är den lokala servicen viktig. Också de små rösterna skall höras. Individen skall synas i reformen och speciellt nu, när den kommande servicestruktureran byggs är det viktigt att allas röster hörs i valet, också din. 

Västnyland är ett stort område. Vi har stora centra och glesbygd. För att fullmäktige skall ha förståelse för hela området så måste vi rösta in människor som har den förståelsen. Lokalkännedom föds inte av sig självt utan lokalkännedom måste röstas in i välfärdsområdets fullmäktige. 

Därför är det viktigt att du gör din röst hörd. 

Rösta för bättre vård och omsorg

Om drygt en vecka går Finland till val i sitt första välfärdsområdesval. Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz betonar vikten av att gå och rösta, trots att det nya valet känns främmande för många.

– Detta val handlar om hur vi får vård och hjälp i framtiden. Valresultatet kommer att inverka på hur din möjlighet till vård ser ut i framtiden och hur räddningsväsendet fungerar. Det är service som berör oss alla. Men om vi inte som röstare berättar att det här är viktigt går utvecklingen kanske inte i den riktning vi vill ha den. Därför är det viktigt att vi alla gör vår röst hörd i detta val, säger Adlercreutz.

För SFP är det viktigt att vården och omsorgen nu blir smidigare och att alla får den vård de behöver, på sitt eget modersmål, på rimligt avstånd.

– För oss är det viktigt att alla får den vård och hjälp de behöver och att de nya välfärdsområdena kan erbjuda mångsidig sjukvård som är lättillgänglig för alla. Därför är det så viktigt att allas röster hörs i valet.

– Allas rätt till god vård och omsorg måste tryggas oberoende av var i landet man bor och oberoende av ens inkomst, också i framtiden. Inom vården ska människan alltid vara i fokus, säger Adlercreutz.

Tilläggsinformation:
Anders Adlercreutz, tfn. 044 9810191

Adlercreutz: Ett kortsiktigt, förhastat beslut

Styrelsen för Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HUS) har idag fattat beslut om att lägga ner samjouren vid Raseborgs sjukhus. Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz är bestört över beslutet och anser att nedläggningen av samjouren är förnuftsvidrig.

– Med det här beslutet tar samjouren i Raseborg nu slut. Majoriteten av HUS styrelse valde att ignorera Västnylands protestrop – både kommunernas och de över 10 000 medborgares som skrivit under uppropet för att bevara samjouren. Samjourens betydelse för hela regionen kan inte mätas i kostnadskalkyler – nu försvinner en grundläggande del av närservicen.

Adlercreutz anser att beslutet är förhastat också med tanke på den kommande social- och hälsovårdsreformen.

– HUS styrelse valde att knyta det kommande landskapets ena hand bakom ryggen. Beslutet är mycket beklagligt för hela regionen. Nu gäller det för HUS att visa att man förstår behoven i Västnyland. Trots detta beslut måste Raseborgs sjukhus målmedvetet utvecklas utgående från sina styrkor och befolkningens behov. Kunde det finnas möjlighet att genom att betona vissa spetskompetenser stärka sjukhuset som helhet?

– Nu får det under inga omständigheter bli diskussion om att jouren i övrigt ifrågasätts. Raseborgs sjukhus är och ska förbli ett sjukhus. För sjukhuset behövs.

Adlercreutz: HUS, ta ert förnuft till fånga!

Samjouren i Raseborgs sjukhus står på spel då styrelsen för Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HUS) möts inkommande måndag. Beredningens förslag är att samjouren ska slopas. Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz är förbluffad över beredningens kortsiktighet och vädjar till styrelsen att gå emot beredningens förslag.

– Jag uppmanar HUS styrelse att ta sitt förnuft till fånga och bevara samjouren i Raseborgs sjukhus. Vi befinner oss mitt i en epidemi samt i den förberedande fasen för en social- och hälsovårdsreform. Nu är verkligen inte den rätta tidpunkten att fatta beslut om att lägga ner service i ett landskap som hittills drabbats hårdast av coronaviruset. Också med tanke på sote-reformen är tidpunkten absurd. Jag hoppas att styrelsen resonerar om, säger Adlercreutz.

Västnylänningarnas rätt till jämlik vård hotas om samjouren dras in. Utan samjour kan inga ingrepp som kräver nedsövning längre utföras i Raseborg.

– En indragning av samjouren slår hårt mot hela Västnyland, både då det kommer till regionens konkurrenskraft och till medborgarnas trygghetskänsla. I dessa epidemitider förstärks behovet av tillgänglig, god vård på eget modersmål. Nu är inte tiden för nedmontering utan istället borde vi stärka den regionala och sociala jämlikheten. Raseborgs sjukhus och dess samjour är en grundläggande del av hela regionens livskraft.

Adlercreutz: Raseborgs sjukhus behövs för hela regionens skull!

Samjourens framtid i Raseborgs sjukhus är osäker. Frågan kommer att avgöras av Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikts (HNS) styrelse under våren. Utan samjour skulle operationer som kräver anestesi inte längre utföras vid Raseborgs sjukhus. Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz anser att sjukhuset måste få hålla sin samjour.

– En nedläggning av samjouren vid Raseborgs sjukhus skulle slå hårt mot den sociala och regionala jämlikheten i hela Västnyland. Rätten till jämlik vård står hotad för alla västnylänningar ifall samkommunens styrelse beslutar att slopa samjouren. Dessutom håller social- och hälsovårdsreformen fortfarande på att beredas – att överhuvudtaget diskutera ett slopande av samjouren i detta läge är förnuftsvidrigt. De kommande landskapen måste själv få fatta beslut om hur de ordnar vården, säger Adlercreutz.

Utan samjour och möjlighet till operationer som kräver anestesi kunde Raseborgs sjukhus inte längre erbjuda jour med specialsjukvård.

– Sjukhuset är viktigt för hela regionen och rätt till god vård på eget modersmål bör garanteras för alla västnylänningar. Ifall samjouren slopas finns en risk att de nuvarande invånarna börjar flytta bort och närområdet slutar locka nya inflyttare. Det kan vidare innebära att ytterligare service upphör, och en hel region riskerar förtvina. Det gagnar verkligen inte Nyland som helhet eller huvudstadsregionen att vi med medvetna beslut försämrar ett stort områdes konkurrenskraft. Nu borde man i stället fokusera på åtgärder som stärker regionen, förbättrar trafik och service och via det lockar nya invånare.

Adlercreutz hoivayhtiöskandaalista: Herätyskello soi viime tingassa

Adlercreutz om vårdbolagsskandalen: Väckarklockan ringer i sista sekunden

Det är aldrig bra när det går illa, men det är alltid bra, att det uppdagas. Därför är det bra att de hårresande bristerna som funnits i vissa privata hälsovårdsbolags verksamhet kommer fram just nu, säger Anders Adlercreutz, riksdagsledamot och viceordförande för SFP.

– Förutom att vi nu har en möjlighet att granska hur myndigheterna utvärderar och följer upp bolagens verksamhet kommer vi åt att diskutera hur upphandling av vård ska göras så att vårdens kvalitet garanteras och personalresurser är rätt estimerade. Ingen ska kunna drabbas av vanvård på det sätt som nu skett.

Adlercreutz understryker att den här diskussionen måste tas nu, medan lagförslagen om vårdreformen ännu behandlas i riksdagen.

–  Ingen kan väl på allvar tro att regeringens vårdreform skulle vara svaret på de här frågorna. Tvärtom, den ökade valfriheten ger en större roll åt just de aktörer som vi nu ser att inte klarar av sina åtaganden.

Adlercreutz betonar att vårdbolagen förstås inte alla kan dras över en kam.

– Men vinstkrav som inte ackompanjeras av riktiga, fungerande kvalitativa mätinstrument och kriterier rimmar illa med de målsättningar som vi som beslutsfattare i stat och kommun har fastställt för vård och omsorg.

– Idag har kommunerna ansvar för den förebyggande vården men också för ett dåligt skött arbetes följder. De ansvarar för bashälsovården men de står också för ett dåligt skött arbetes konsekvenser eftersom de står för specialsjukvårdens kostnader.

– Social- och hälsovårdsreformen splittrar allt detta. För kommuner, vårdcentraler, de privata aktörerna och andra finns det varken ekonomiska eller andra incitament att sköta sin andel av kakan på ett sätt som gagnar helheten och främjar vården. Fall som de vi fått höra om de senaste dagarna blir inte färre utan fler, om regeringens planer går igenom som sådana, säger Adlercreutz.

Kunnianhimoisesti kohti Suomen parasta kotihoitoa

Aamu on vasta aluillaan, mutta toimistolla on jo täysi kuhina päällä. Mistä on kyse? Kirkkonummen kotihoidossa valmistaudutaan lähtemään autoilla asiakkaiden luo. Päivän asiakkaat on jaettu, lääkepussit kerätty ja tarvikekassit pakattu.

Kotihoito tarkoittaa tässä tapauksessa valtakunnallista nykykäytäntöä, jossa pyritään lisäämään ikäihmisten hoitoa heidän omiin koteihinsa laitoshoidon sijasta. Oma tuttu kotiympäristö, omat tavarat ja oma rauha. Kirkkonummen terveyskeskuksen vuodeosastot lakkautettiin keväällä vuonna 2017. Nyt potilaat siirtyvät Espoon sairaalasta suoraan kotiin toipumaan sairaanhoitajan ohjauksessa toimivien lähihoitajien hoidettaviksi. Omassa kodissa on kotitöitä ja tarvetta liikkua aivan eri tavalla kuin vuodeosastoilla ja tämä tukee kuntoutumista. 

Ne asiakkaat, jotka eivät selviä kotihoidon turvin pääsevät Wohls-kotiin tai Lehmuskartanoon. Lisäksi on olemassa ns. kotisairaala asiakkaille, jotka tarvitsevat sairaalatasoista hoitoa, mutta eivät sairaalan seiniä.

Pääsemme perille ensimmäiseen kotiin. Soitamme ovikelloa. Hyvän päivän toivotusten jälkeen vuorossa on asiakkaan auttamista siirtymisessä vessaan, vaatteiden vaihdossa, pesuissa, ruokailussa ja lääkkeiden antamisessa. Kohtaamisia. Hoitaja lukee mobiililaitteelta, mitä lääkäri on määrännyt ja aikaisempien käyntien merkintöjä. Tiedonkulku on tärkeää kun saman asiakkaan luona käyviä hoitajia on useampia. Myös hoitajien kielitaito on tärkeä, jotta asiakas tulee ymmärretyksi myös silloin, kun hänellä on muistisairaus tai hän puhuu sairautensa vuoksi epäselvästi. Huomattavan suuri osa Kirkkonummen ikäihmisistä on ruotsinkielisiä. 

Ruokapöydän ääressä käymme läpi kuulumisia, niin asiakkaan kuin lastenlastenkin. Äitienpäivä oli edellisenä päivänä ja siitä on paljon kerrottavaa. Kotihoitajalla on kiire, mutta se ei saa näkyä. Jokaiselle asiakkaalle annetaan ihailtavalla tavalla täydellinen läsnäolo.

Kohta auto jatkaa matkaansa seuraavan asiakkaan luo. Aikataulussa pitää yrittää pysyä, eikä se aina ole mahdollista. Matkalla pitää myös yrittää orientoitua seuraavaan kohtaamiseen. Arvatenkin se vaatii keskittymistä.

Tärkeä hetki on sairaalasta kotiutuvan asiakkaan palvelusuunnitelman laatiminen. Siinä kartoitetaan, missä asioissa asiakas tarvitsee tukea ja hoitoa kotonaan ja tästä Kirkkonummi on saanut varsin hyvää palautetta. Kirkkonummi on myös edelläkävijä lääkkeiden jakoon liittyvässä järjestelmässä, jossa kaksi farmaseuttia jakaa lääkkeet valmiiksi. 

Kirkkonummen ikärakenne vanhenee jatkuvasti, mikä lisää terveydenhuollon kustannuksia ja tarvetta hoitaa enemmän ja yhä vaikeahoitoisempia kotihoidon asiakkaita. Kotihoidon on oltava ketterä ja tilanteisiin mukautuva. Muistisairauden kehittyminen ja huomaaminen vaatii kotihoidon lähihoitajilta valppautta ja osaamista. 

Kotihoidon suurimpia haasteita on henkilökunnan vaihtuvuus. Tähän on monta syytä. Kirkkonummella on kolme keskusta ja laajat etäisyydet ja jo tämä tuo haasteita logistiikkaan. Pitäisi jäädä mahdollisimman paljon aikaa olla asiakkaan luona. Tämä vaatimus tekee työstä raskasta ja kiireistä. Välimatkat ovat pitkiä. 

Toimintojen keskittäminen Masalaan on antanut mahdollisuuden kehittää toimintaa, mutta se on myös vaikeuttanut monen hoitajan työpäivää. Nyt olisikin syytä keskittyä siihen, miten työolosuhteita saataisiin parannettua. Autossa istumista olisi syytä vähentää ja aikaa vanhusten luona lisätä. Kirkkonummen kotihoidossa työskenteleminen pitäisi olla pääkaupunkiseudun houkuttelevin hoivatyöpaikka. Digitaalisten apuvälineiden avustamaa aitoja kohtaamisia mahdollistavaa hoivatyötä – omaa kuntaamme rakentaneiden ihmisten parhaaksi.

Minna Hakapää (Vihr.)

Kirkkonummen Kunnanvaltuuston 1.vpj.

HUS-valtuutettu

Anders Adlercreutz (RKP)

Kirkkonummen Kunnanvaltuuston pj.

KansanedustajaA

Vård- och landskapsreformen borde oroa varje österbottning  

Gustav Skuthäll kallar min insändare i Vasabladet 5.5 för partipolitisk propaganda. Och tar samtidigt till – partipolitisk propaganda.

De brister och problem jag påtalar har inte hittats på på SFP:s partikansli, utan de har framkommit i de otaliga diskussioner jag haft med olika sakkunniga. För dem som för tillfället i social- och hälsovårdsutskottet behandlar reformen i forcerad takt är de alltför bekanta. Det är fråga om verkliga problem som bidrar till det, att reformens ursprungliga mål inte kommer att nås.

Landskaps- och vårdreformen hör ihop, skriver Skuthäll. Däri ligger det stora problemet. Genom att koppla ihop två saker som inte har med varandra att göra har regeringen dels svikit reformens målsättningar, dels avvikit från sitt eget regeringsprogram. Man har själv, med hjälp av sina egna linjedragningar – eller kohandel för att tala klarspråk – försvårat reformen enormt. Om reformen faller, så beror det uttryckligen på detta. På regeringens egna beslut. Genom att av politiska skäl koppla ihop valfrihet och landskapsreform har man skapat ett lagstiftningsmässigt monster.

Den struktur man valt leder till att vårdkedjan splittras, att en integration mellan socialvården, bashälsovården och specialsjukvården försvåras. Det kommer inte ens att vara möjligt att införa ett enhetligt patientdatasystem i de flesta landskapen.

Hur ser då landskapens framtid ut? De kommer antagligen att få beskattningsrätt. Det är den enda vettiga lösningen – den modell som nu föreslås innehåller så grava problem att den inte kan hålla i längden. Men den som tror att landskapen i längden kommer att vara 18 stycken kommer att bli besviken. Inom några år kommer de minsta landskapen att försvinna. Efter 18 kommer 12, och sedan kanske 5. Det borde oroa varenda österbottning, vare sig man är centerpartist eller SFP:are.