Adlercreutz om interpellationen: Lösningen till energiakrisen finns inte i rysk energi

Riksdagen behandlade idag Sannfinländarnas, Kristdemokraternas och Liike Nyts interpellation angående energimarknadens, priset på el och regeringens Fortum-politik.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina har förändrat det säkerhetspolitiska läget i Europa. Samtidigt har den visat på det grundläggande beroendet av fossil energi som importeras från länder utanför unionen. Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz lyfte i sin taltur upp hur Ryssland för tillfället försöker utnyttja situationen för att splittra gemenskapen i västvärlden.

-Putin har märkt att energin delar på Europa. Men man ska inte tro på hans historia. Orsaken till energikrisen är att beroendet av fossila energikällor inte har minskat så som den borde. En bidragande orsak är också det, att kärnkraften har körts ner i Tyskland, vilket går helt emot den gröna omställningens grundtanke, konstaterar Adlercreutz.

Adlercreutz understryker i sitt tal att lösningen absolut inte finns i de energikällor som Putin är beroende av. För att råda bot på den akuta situationen måste vi öka vår självförsörjningsgrad och produktionen av inhemsk förnybar energi.

– I Finland producerar Olkiluoto 3 redan el med full kapacitet. Men vi behöver mera. Tillståndet för Lovisa kraftverk bör förlängas och jag hoppas att Fortum ansöker om tillstånd för att bygga ut kraftverket. Det är vettigt att koncentrera kärnkraftsproduktionen till redan befintliga platser, konstaterar Adlercreutz.

– Vi behöver mera vindkraft men också energilagringslösningar. Vi behöver väteproduktion för lagring av el, vi behöver pumpkraftverk och värmelagring. Vi behöver bättre överföringsförbindelser över Bottenviken till Sverige. Vi behöver färre överföringshinder och en mer funktionell marknad, säger Adlercreutz.

Enligt Adlercreutz är energipolitik också säkerhetspolitik. Han är en av de riksdagsledamöter som år 2016 krävde en säkerhetspolitisk utvärdering av Nord Stream 2. Ett år senare köpte Fortum Uniper trots att riskerna var uppenbara.

– De här misstagen ska inte upprepas. De säkerhetspolitiska dimensionerna av energipolitiken ska inte ignoreras. Ett demokratiskt underskott medför alltid även säkerhetspolitiska risker. Beroenden uppstår oundvikligen inom energipolitiken, men de bör byggas med länder som följer samma värdegrund och som delar vår förståelse för säkerhetspolitik så att vi kan komma överens, avslutar Adlercreutz.

 

 

1 svara
  1. Johan Westerlund
    Johan Westerlund says:

    Tack för goda analyser. Jag finner ändå kärnkraften problematisk i ett större perspektiv. Att Olkiluoto 3 nu blivit färdigt när behovet är som störst ändrar inte på det perspektivet. Också kärnkraften är säkerhetspolitiskt riskabel vilket vi sett i det pågående kriget. Men ett större problem är att kärnkraften påverkar vår planet på ett eller annat sätt i minst 10 000 år. Vem har mandat att fatta beslut om så långa tidsperioder?

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *