Som barn tillbringade jag somrarna i Bar\u00f6sund, p\u00e5 min mammas barndoms sommarst\u00e4lle. L\u00e4ngst bak i stugan fanns ett litet rum som i tiderna bebotts av J\u00e4ij\u00e4, familjens gamla hembitr\u00e4de. D\u00e4r fanns en bokhylla med slitna ungdomsb\u00f6cker fr\u00e5n 50-talet. B\u00f6cker om Bill, om internatskolan S:t Clair, k\u00e5serier av Kar De Mumma och Cello. B\u00f6cker fulla av skol- och sommarlovsskildringar. Ett \u00e5terkommande tema var herbarierna. Bekymren med att hitta alla v\u00e4xter. F\u00f6rhandlingarna med b\u00e4sta kompisen om att byta en v\u00e4xt mot en annan. F\u00f6r att inte tala om katastrofen d\u00e5 bl\u00e4ckflaskan rann ut \u00f6ver v\u00e4xterna eller d\u00e5 hela boken blev ute i regnet.<\/p>\n
Vad ett herbarium sedan var i praktiken hade jag bara en svag aning om. Det var n\u00e5got som h\u00f6rde ungdomsb\u00f6cker fr\u00e5n 50-talet till.<\/p>\n
Av nostalgiska sk\u00e4l var jag d\u00e4rf\u00f6r lite glad n\u00e4r herbariet pl\u00f6tsligt blev verklighet och vardag i en av v\u00e5ra barns skolor. Under sommarlovet g\u00e4llde det att samla ihop ett antal v\u00e4xter som lyckligtvis inte beh\u00f6vde torkas och pressas utan som fick presenteras som fotografier.<\/p>\n
Jag var glad inte bara f\u00f6r att jag nu indirekt skulle f\u00e5 m\u00f6jlighet att sj\u00e4lv lite lappa mina enorma luckor i flora-kunskap, men ocks\u00e5 f\u00f6r att jag har en kanske lite gammaldags tro p\u00e5 att det \u00e4r viktigt att kunna fokusera p\u00e5 ett m\u00e5l som ligger l\u00e5ngt borta – p\u00e5 andra sidan det enormt l\u00e5nga sommarlovet. Att man det \u00e4r bra att l\u00e4ra sig att disponera \u00f6ver sin tid, att planera och rita upp mellanetapper f\u00f6r att n\u00e5 m\u00e5let.<\/p>\n
F\u00f6r n\u00e5gra dagar stod jag vid fotbollsplanen med n\u00e5gra f\u00f6r\u00e4ldrar. Diskussionen b\u00f6rjade snabbt kretsa kring herbarierna, och erfarenheterna var mycket olika. Somliga hade inte m\u00e4rkte hela projektet, medan andra hade varit tvungna att engagera b\u00e5de mor- och farf\u00f6r\u00e4ldrar f\u00f6r att ro uppgiften i hamn. V\u00e5ra egna erfarenheter ligger n\u00e5gonstans mellan de tv\u00e5 ytterligheterna. Eller snarare – jag \u00e4r den som pushar p\u00e5 och f\u00f6rs\u00f6ker tvinga ut killen i skogen – och till farf\u00f6r\u00e4ldrarna f\u00f6r v\u00e4gledning –\u00a0 medan pojken sj\u00e4lv tycker att l\u00e4get \u00e4r under kontroll, det h\u00e4r fixar sig nog. Att jag borde ta det lite lugnt.<\/p>\n
Som far till fem barn har jag f\u00f6r\u00a0l\u00e4nge sedan gjort den revolutionerande iakttagelsen att barn \u00e4r olika. Det som fungerar med ett barn leder ingen vart med det andra. Och det som \u00e4r lekande l\u00e4tt f\u00f6r en kan vara en k\u00e4lla till frustration f\u00f6r en annan.<\/p>\n
Kan skolan faktiskt f\u00f6r\u00e4ndras s\u00e5 mycket under tv\u00e5 \u00e5r, att en \u00e5rskurs som bara gled f\u00f6rbi n\u00e4r ett barn gick igenom den pl\u00f6tsligt \u00e4r ett berg av arbete f\u00f6r ett annat? S\u00e5 \u00e4r det ju inte, Trots att v\u00e5ra barn \u00e4r gjorda med samma recept har de alla olika l\u00e4ggning. Olika styrkor, olika svagheter.<\/p>\n
Som f\u00f6r\u00e4lder \u00e4r det ju egentligen ganska tr\u00f6stande. Man kan inte inverka p\u00e5 allt, ergo \u00e4r allt inte heller ens fel. Om de \u00e4r s\u00e5 h\u00e4r olika m\u00e5ste det ju vara predestinerat, det \u00e4r inte mycket vi kan g\u00f6ra. Men \u00e4nd\u00e5 ramlar man g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng i f\u00e4llan och gl\u00f6mmer detta. Men f\u00f6rs\u00f6ker passa in olika barn i samma form och tror att det man l\u00e4rt sig av det f\u00f6reg\u00e5ende kan appliceras p\u00e5 n\u00e4sta. Eller \u00e4nnu v\u00e4rre – att det man gjort i sin barndom i barnets \u00f6gon skulle ha n\u00e5gon relevans idag.<\/p>\n
Det \u00e4r inte l\u00e4tt att veta var gr\u00e4nserna g\u00e5r f\u00f6r mycket curling eller n\u00e4r en avslappnad h\u00e5llning till skolg\u00e5ngen blir kontraproduktiv och rentav nonchalant. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det bra att kunna ha lite terapeutiska diskussioner vid fotbollsplanen med andra f\u00f6r\u00e4ldrar. M\u00e4rka att andra ocks\u00e5 k\u00e4mpar med herbarier och annat.<\/p>\n
Det h\u00e4r \u00e4r ocks\u00e5 en funktion som Hem och Skola fyller. Det handlar inte bara om att ordna f\u00f6r barnen, utan ocks\u00e5 om att vi byter erfarenheter med varandra. Och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt – i min erfarenhet – l\u00e4ra sig om f\u00f6r\u00e4ldraskap, om egnas och andras barn. Det \u00e4r ett stort st\u00f6d som jag hoppas att s\u00e5 m\u00e5nga som m\u00f6jligt utnyttjar nu n\u00e4r skol\u00e5ret k\u00f6rt ig\u00e5ng igen – vare sig ni k\u00e4mpar med herbarium eller inte.<\/p>\n
<\/p>\n
(Ledare i tidningen Hem & skola 3\/2017)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Som barn tillbringade jag somrarna i Bar\u00f6sund, p\u00e5 min mammas barndoms sommarst\u00e4lle. L\u00e4ngst bak i stugan fanns ett litet rum som i tiderna bebotts av J\u00e4ij\u00e4, familjens gamla hembitr\u00e4de. D\u00e4r fanns en bokhylla med slitna ungdomsb\u00f6cker fr\u00e5n 50-talet. B\u00f6cker om Bill, om internatskolan S:t Clair, k\u00e5serier av Kar De Mumma och Cello. B\u00f6cker fulla av […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":2761,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[46,45],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"yoast_head":"\n