En enskild reform räddar inte skolan

Finland har en bra skola. Men den har inte på länge varit världens bästa. Och det borde den vara.

De senaste PISA-resultaten visar att den nedåtgående trenden fortsätter. Men rapporten visar också att den analys vi gjorde vid regeringsförhandlingarna var riktig. De åtgärder vi har vidtagit för att stärka grundskolan svarar ganska exakt mot de problem som PISA nu pekar på.

En central iakttagelse gäller skillnaderna mellan elever. Skillnaderna mellan skolor är fortfarande små i Finland. Vår skola är alltså fortfarande jämlik i ett internationellt perspektiv. Däremot har skillnaderna mellan elever inom samma skola vuxit.

Samtidigt har andelen elever som inte når upp till basnivån ökat kraftigt. I naturvetenskaper låg 4,1 procent av eleverna under basnivån 2006. Nu är andelen 19,4 procent.

Därför var reformen av stödet för lärande nödvändig. Vi har satsat närmare 100 miljoner euro i permanent finansiering på reformen, för att stödet ska komma tidigare och tydligare till de barn som behöver det.

Och även om skillnaderna mellan skolorna fortfarande är små har vi växande segregationsutmaningar. Därför har den så kallade jämlikhetsfinansieringen gjorts permanent och höjs nästa år till 75 miljoner euro.

En annan grundläggande utmaning är läsförmågan. Läsning är grunden för nästan all annan inlärning. Därför har vi ökat undervisningen både i matematik och i läsning och skrivning i de lägre klasserna. Skolan kan göra mycket, men här har också hemmen en viktig roll.

Kunskapsgarantin ska samtidigt göra kraven tydligare: vad ska en elev faktiskt kunna och vad krävs för ett visst vitsord?

“vad ska en elev faktiskt kunna och vad krävs för ett visst vitsord?

Men en av PISA-resultatens mest oroväckande siffror handlar om något annat. Bara 41 procent av de finländska eleverna säger att de anstränger sig mer när arbetet börjar kännas svårt. OECD-genomsnittet är 60 procent. Finland ligger sist av alla deltagande länder.

Det handlar knappast bara om skolan. Men förmågan att koncentrera sig, stå ut med att något är svårt och försöka en gång till måste också tränas. Jag tror att en mer mobilfri skola är ett steg i rätt riktning.

Och sedan till det som har blivit en het potatis: barn med invandrarbakgrund klarar sig klart sämre än andra barn.

Det är ett verkligt problem. Men det är inte förklaringen till den långvariga nedgången i Finlands PISA-resultat. Elever med invandrarbakgrund utgjorde sju procent av deltagarna. Finlands resultat har samtidigt sjunkit under närmare tjugo år och försämringen syns också i andra elevgrupper.

“Vi löser alltså inte skolans problem genom att peka ut en enskild grupp.

Vi löser alltså inte skolans problem genom att peka ut en enskild grupp. Men vi måste bli betydligt bättre på att ge barn som kommer till Finland de språkliga färdigheter de behöver. Därför möjliggör vi förberedande undervisning i upp till två år och utvecklar undervisningen i finska eller svenska som andraspråk.

PISA ger ingen enkel förklaring till vad som gått fel. Men riktningen är tydlig: starkare grundläggande färdigheter, tidigare stöd, mindre segregation, tydligare krav – och en större förmåga att koncentrera sig och fortsätta när det tar emot.

Finland blev inte världens bästa skolland genom en enskild reform. Vi kommer inte tillbaka dit genom en heller. Det krävs flera åtgärder och utbildningspolitik kräver långsiktighet. De reformer vi gör idag syns knappast nämnvärt i nästa undersökning, men nog om 8 år. Det krävs tålamod.

Men ambitionen måste vara just det: att Finland igen ska ha världens bästa skola.