Hemundervisning kräver att vi tar ansvar

Antalet barn i hemundervisning har mer än tredubblats sedan år 2018. Det här är en utveckling vi inte kan blunda för – och det leder till att det finns goda skäl att granska lagstiftningen. Med detta som bakgrund lät jag undervisnings- och kulturministeriet ta fram en utredning om hemundervisning. Utredningen, och möjliga fortsatta steg i frågan, handlar för mig om att säkerställa att varje barn, oavsett om barnet går i skola eller får hemundervisning, ska ha samma möjlighet att lära sig, utvecklas och bygga sin framtid.

Hemundervisning kan vara en fungerande och motiverad lösning. Ett barn kan ha hälsoproblem som gör det svårt att gå i skolan. Det kan finnas sociala utmaningar eller andra särskilda omständigheter där hemundervisning erbjuder en bättre väg framåt för familjen. Samhället ska inte i onödan begränsa våra möjligheter att hitta de lösningar som passar oss.

Vi måste ändå våga ställa frågan om dagens system räcker för den frågan som egentligen är viktigast: kan vi garantera varje barns rätt till utbildning?

I dag kan vårdnadshavare genom en enkel anmälan till kommunen bestämma att deras barn hädanefter ska få hemundervisning. Det är en subjektiv rätt och vårdnadshavarna behöver inte presentera någon plan för hur undervisningen i praktiken ska skötas. I teorin har kommunerna en skyldighet att övervaka hemundervisningen och på så sätt kontrollera att barnet lär sig det det ska, men i praktiken har vi sett att övervakningspraxis kraftigt varierar.

Det här är inte rättvist och garanterar inte heller varje barns rätt till undervisning.

Men skolan handlar inte heller enbart om undervisning. I skolan finns elevvård, stöd för lärandet, skolmåltider och ett professionellt nätverk kring barnet. Där finns kamratskap och trygga vuxna. Barn i hemundervisning saknar ofta tillgång till dessa tjänster. Därför är det extra viktigt att samhället säkerställer att hemundervisningen faktiskt fungerar och att barnet gör tillräckliga framsteg.

Och när framsteg görs ska det synas. Endast drygt hälften av de barn som hemskolas får ett avgångsbetyg från grundskolan. Jag kan inte tycka annat än att det är ett stort problem som försätter barn i olika situation med tanke på fortsatta studier.

Finland har byggt sin framgång på att alla barn ska ha möjlighet att lyckas, oberoende av familjebakgrund eller bostadsort. Det är grundtanken bakom vår grundskola. Den principen ska också gälla barn som får sin undervisning hemma.

Därför ser jag det som helt klart att Finland bör ändra reglerna för hemundervisningen. Det behövs tydligare regler och en enhetlig uppföljning. De som vill att deras barn ska hemundervisas ska kunna presentera en plan på hur undervisningen ska skötas, då utbildade pedagoger sällan finns på plats i det egna hemmet. Jag tycker också vi bör se om det är möjligt att ha klara kriterier för vilka orsaker som är godtagbara skäl till hemundervisning. Ska en ideologisk eller religiös övertygelse vara en godtagbar orsak? Jag tycker inte att det är självklart.

Vi måste också ha ett lagstadgat sätt för kommunen att ingripa om man märker att barnets undervisning inte håller måttet, så att hemundervisningen i så fall kan avbrytas. Och alla barn som hemskolas ska ha möjlighet att få ett avgångsbetyg.

Beredningen kommer att fortsätta och utredningen kommer nu att fungera som grund inför nästa riksdagsperiod, då jag hoppas att gjutfelen i hemundervisningen ska kunna åtgärdas.