Stärk kunskapsunderlaget, men inte på bekostnad av vår skolas centrala styrka

Då och då väcker något ämne en synnerligen polariserad debatt. Debatten om nationella prov i skolan är ett sådant. Den 6 november röstade riksdagen om Revisionsutskottets betänkande, som bland annat föreslår att nationella prov pilottestas.

Jag stöder inte förslaget, åtminstone inte på det sätt som betänkandet föreslår. Det gör inte heller flertalet av de forskare som forskar i pedagogik och didaktik. .

Utskottet har rätt i att kunskapsunderlaget för den grundläggande utbildningen behöver stärkas. Vi behöver tillförlitligare information om till exempel lärare, gruppstorlekar och undervisningstimmar. Det arbetet pågår redan, och de uppdaterade kvalitetskriterierna blir klara i början av 2027.

I Finland mäter vi lärande. Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU eller KARVI) gör urvalsbaserade utvärderingar för vissa årskullar, och de ger information om den allmänna nivån. Vi får ingen information om hur en enskild skola, klass eller lärares elever klarar sig. Vore det relevant information? Jag tycker inte det..

“Vi vet till stor del vad som ligger bakom de sjunkande inlärningsresultaten.

Vi vet till stor del vad som ligger bakom de sjunkande inlärningsresultaten. Elevernas koncentrationsförmåga har försvagats, digitala apparater har störande inverkan, vi har ett minskat läsintresse, en sjunkande uppskattning för utbildning och allmänt ökande samhällelig ojämlikhet. Arbetsgruppen om inlärningsresultaten kartlade faktorerna och föreslog åtgärder för att vända trenden. Nedgången gäller alla elevgrupper, så det finns ingen enskild enkel orsak och ingen snabb lösning. Arbetsgruppens starkaste budskap var åtgärden som vi kallar kunskapsgarantin och, för att genomföra den, en nationell uppgiftsbank.

Vad skulle nationella prov då ge oss? I många länder används de, men de har inte gett svar på varför resultaten sjunker. Resultaten har sjunkit i alla nordiska länder, trots att nationella utvärderingar som omfattar alla elever används. I utskottets exempelland Danmark sjönk resultaten senast brantare än i Finland. De signaler som når oss från Danmark tyder inte heller på att kunskapsunderlaget skulle ha stärkts genom testningen.

I stället styr proven undervisningen. Det uppstår ett fenomen som på engelska kallas ”teaching to the test”: undervisningen inriktas på det som mäts i provet, och allt annat får stå tillbaka. Vi gör bildningen smalare.  Den grundläggande utbildningen börjar likna gymnasieundervisningen, och trycket på elever och lärare ökar. Bildningsutskottet har varnat för samma följder.

“Den finländska skolans styrka är i stället lärarnas autonomi och det förtroende vi har för dem.

Bakom proven ligger tanken att lärarens produktivitet ska kunna mätas. Om ett lärarregister kopplas ihop med elevernas resultat blir följden i praktiken en uppföljning av enskilda lärare. Den finländska skolans styrka är i stället lärarnas autonomi och det förtroende vi har för dem. Den gör läraryrket attraktivt och ger kvalitet. Nationella prov vore dessutom en dyr åtgärd som skulle vända utbildningspolitikens riktning från förtroende mot kontroll.

Dessutom skulle proven med stor sannolikhet leda till att rankinglistor över skolor blir verklighet.

Utskottets betänkande bygger på en studie som beställts av tankesmedjan Labore. Den är nationalekonomisk och bygger på nationalekonomisk metodik, och dess författare är meriterade.

Studien konstaterar dock själv att den inte kan påvisa vad nedgången i inlärningsresultaten beror på. Den föreslår mer forskning, nationella pilotprov och en starkare datainfrastruktur.

Bakom tanken ligger ett delvis omstritt påstående om att kunskap saknas. Ja, vi har inte god kunskap om enskilda lärares samband med vissa resultat. Å andra sidan är lärande en komplex process där det är svårt att fastställa orsakssamband. Och framför allt: när man strävar efter maximal kunskap måste man förstå vart den maximeringen leder ur undervisningens och klassrummets synvinkel.

“När man strävar efter maximal kunskap måste man förstå vart den maximeringen leder ur undervisningens och klassrummets synvinkel.

Som motvikt till betänkandet framförde över 850 forskare inom fostran och utbildning en helt annan syn i sin vädjan. Med hänvisning till forskning bedömer de att de nationella provens eventuella fördelar inte överstiger deras nackdelar och risker.

Utskottets och till exempel Centralhandelskammarens, som ställde sig bakom proven, centrala argument är att bedömningen varierar från skola till skola. Det är ett verkligt problem. Normerna för elevbedömning inte har varit tillräckligt styrande, och därför åtgärdar regeringen saken. Lagstiftningen om elevbedömning har ändrats så att den är betydligt mer förpliktande som en del av den kunskapsgaranti som riksdagen godkänt, en läroplansreform som betonar baskunskaper utarbetas som bäst, och förslaget om uppgiftsbank blir klart före årets slut.

Det är märkligt att betänkandet inte beaktade dessa reformer.

Trots det understödde riksdagen i fredags proven, fastän bildningsutskottets ståndpunkt var en annan. Jag förundras också över att många partier, till exempel SDP, fattade gruppbeslut i saken. Har frågan blivit så politiserad att linjen måste drivas igenom till varje pris?

“Har frågan blivit så politiserad att linjen måste drivas igenom till varje pris?

I arbetet med att utveckla  undervisningen måste vi fullt ut dra nytta av redan befintliga strukturer och den pågående beredningen. Jag hoppas att vi utvecklar vår skola och undervisningen med måtta och eftertanke.