Tack för alla de frågor som ni skickade in. Här är mina svar:

 

Hur vänder vi kurvan för SFP:s stöd?

 

Världen förändras i allt snabbare takt. Polarisering, klimatförändring, utarmning av naturen å ena sidan, digitalisering och automatisering å andra sidan kräver att alla partier vågar ifrågasätta sina gamla modeller.

Samhällspåverkan sker i ökande grad på sociala medier, ofta mycket anonymt och ansiktslöst.

Unga vuxna har en helt annan syn på politisk verksamhet och institutioner än tidigare generationer. Partitrogenhet hör troligen till en förgången tid.

De politiska partierna verkar stå rådvilla inför förändringen – SFP är inte det enda partiet som har det jobbigt. Man kan påstå att en styrka för SFP är dess hanterbara storlek och relativa smidighet. Partiet kan i princip vara mera lyhört och reagera snabbare på förändringar än stora och tungrodda partier. Det är en möjlighet vi absolut inte skall glömma utan aktivt utnyttja.

 Som ordförande skulle jag arbeta för att partiet är starkt förankrat i nutiden. Vi behöver vara vakna och mera lyhörda för att alla röster skall höras också inom partiet.

 

Tycker du att vi ska stanna i regeringen?

Innan jag gick in i politiken var jag företagare i mer än 15 år. Jag har en mycket konkret förståelse för kopplingen mellan pengar och välstånd: om kassan är tom kan vi inte anställa människor eller investera i framtiden eller välbefinnandet. Om det inte finns något arbete finns det inget välstånd – varken materiellt välstånd eller mentalt välstånd. Ekvationen är enkel. 

Mot denna bakgrund förbinder jag mig till att arbeta för balansera Finlands ekonomi i enlighet med regeringsprogrammets målsättning. Det som regeringen nu och under de kommande åren måste överväga mycket noggrant är hur detta mål ska uppnås. Jag anser att det är viktigt att SFP är med och definierar åtgärderna. 

 Jag är kritisk till många av de företeelser som förekommit under denna regeringsperiod, såsom t.ex. de rasistiska uttalandena som av goda skäl diskuterades förra sommaren. I regeringen måste vi göra allt för att se till att vår röst blir hörd och att våra synpunkter beaktas i genomförandet av regeringsprogrammet. Genom att vara med i regeringen har vi ett större inflytande än vi skulle ha genom att sitta i oppositionen. 

 Om jag blev vald till partiordförande skulle jag använda de kommande tre åren till att å ena sidan maximera SFP:s inflytande i den nuvarande regeringskoalitionen, och å andra sidan till ena att SFP. Vi måste se till att vår egen spelbok är så tydlig som möjligt när nästa regeringsförhandlingar inleds 2027. Partiet är för närvarande inte tillräckligt enat för att kunna påverka maximalt.

 

Hur kan du föra Österbotten-frågor framåt?

Som ordförande vill jag också involvera partiets medlemmar mer aktivt i partiets utveckling och se till att hela partifältet lyssnas till på ett balanserat sätt. Jag ser en regional balans som en självklarhet. Jag har i mitt arbete medvetet arbetat för hela landet: hamnar i Karleby, energiklustret i Vasa, broar i Egentliga Finland, vägar och järnvägar i Nyland, och så vidare.

Finländarna vill se samarbete. Jag är övertygad om att det är effektivare om en Vasabo och en nylänning talar för energiklustret än om en Vasabo gör det ensam. Eller om en Lovisabo och en Åbobo talar för industrietableringar i Östra Nyland, än om Lovisabon gör det ensam. Det berättar om att det är hela partiets angelägenhet, inte en lokal fråga.

Eftersom jag är nylänning är det en hederssak för mig att grundligt bekanta mig med andra delar av landet och i synnerhet Österbotten. Jag beundrar den företagsamhet och seghet som finns där. Som företagare kan jag lätt identifiera mig med det tänkandet.

 

Hur ska ni få de unga röstarna tillbaka?

Som förälder till fem unga människor har jag ett fönster in i ungdomarnas värld. Samtalen med dem är oftast mycket inspirerande. Personligen skulle jag fråga ungdomarna själva vilka former av engagemang de tycker är mest motiverande och arbeta för att möjliggöra det. 

Det är också uppenbart att vi måste ha en tydlig profil i de frågor som intresserar unga människor: klimat, internationella frågor och värderingar.

Här behöver vi slipa våra budskap och klara av att ge sådana svar på de stora frågorna som också de unga kan godta.

 Som riksdagsledamot har jag själv också strävat till att ha en bra dialog med Svensk Ungdom och fördomsfritt bekantat mig med SU:s initiativ. Många av dem har sedermera dessutom blivit partiets politik, vilket jag tycker är fint.

 

Vad tycker du om pälsnäringen?

 Pälsnäringen är en svår fråga, men inte den enda bransch som hamnar i kläm. Det finns en klar europeisk trend som går mot att successivt avveckla den till förmån för annan verksamhet som kan bedrivas av samma företagare på samma områden. Samtidigt är det idag en laglig näring som bedrivs av kunniga företagare.

 Diskussionen idag skapar kanske mera motsättningar än möjligheter. De nya riskerna för sjukdomsspridning gör branschen ännu sårbarare. Det är en stor utmaning för SFP att genom samarbete och diskussioner komma till en hållbar och för alla acceptabel lösning.

 

Vad vill du göra annorlunda än Anna-Maja Henriksson?

 Alla människor är olika. Alla partiledare är också det. Om jag blir vald vill jag gärna att min period blir klassad som en period med förstärkt samarbete. Det skall gälla både internt inom partiet och externt partierna emellan.

 Jag önskar att vi blir bättre på att skapa nätverk och att vi blir mera eftersökta som samarbetspartners inom samhällets alla områden.

 Jag kommer att vända mig till hela medlemsfältet och också gå utanför det, så vi kan garantera att vi inte dras med i de populistiska strömningarna. SFP har alltid haft ett faktabaserat och etiskt beslutsfattande och civiliserad och intellektuell debattkultur, den skall stärkas.

 Jag betonar delaktighet och öppenhet i mitt sätt att leda partiet, så har jag också fungerat hittills. Samtidigt är det viktigt att vi klarare än hittills tar ställning i de stora frågor som debatteras i samhället. 

 Finland blir äldre, och SFP:s lojala väljarkår är inget undantag. Våra anhängare är viktiga för oss och vi ansvarar för att våra anhängare får den värdiga och trygga ålderdom som vi utlovar. Samtidigt är det intellektuellt hederligt att erkänna att vi behöver attrahera nya medlemmar och väljare utanför våra kärnväljare. Endast genom att säkra vårt politiska inflytande kommer vi att kunna bygga ett Finland som är ett samhälle som lever upp till våra värderingar. 

Jag tror att SFP:s värderingar tilltalar många finländare, oberoende av bakgrund. Idén om kulturell mångfald har väckt farhågor hos vissa inom SFP, om att jag som ordförande inte skulle vara intresserad av att försvara den svenskspråkiga kulturen eller servicen. Denna oro är helt obefogad. Ett öppnare SFP betyder inte att vi överger våra viktiga frågor, bland annat främjandet av det svenska i Finland.

 Med egen historia som företagare tycker jag SFP kunde sträva till öppnare dialog med företagsvärlden. Kontakten mellan politiker och företagare kunde vara mycket bättre.  

Jag skulle också när det gäller tillväxtmöjligheter vända mig till fältet och till alla de tvåspråkiga familjer vi har, vi behöver dem alla med i vår krets.

 

Hade du tidigare velat meddela ditt intresse? Varför valde du att vänta med ditt besked?

 Att officiellt ställa upp vid en viss tidpunkt betyder inte att man inte tänkt på det länge och förberett sig för möjligheten. Jag har haft åtta år att förbereda mig och gjort det mycket noggrant. Varje år har behövts och nu är jag både beredd och intresserad.

 Jag vet vad arbetet innebär, på gott och ont, och har också noggrant övervägt vad det betyder för min familj. 

 

 Du hänvisar ofta till din breda arbetserfarenhet, kan du beskriva det du gjort hittills?

 Jag har en bakgrund som arkitekt, och jag har planerat, lett och koordinerat många krävande byggprojekt där man måste samarbeta med diverse intressegrupper. Som arkitekt har jag tidigt lärt mig se helheter och inte för tidigt gå ner på detaljnivå. 

 Jag har undervisat vid Aalto universitetet och haft utmärkt kontakt med såväl kollegor som elever.

 Jag var ordförande för Hem och Skola 2016–2022 och mycket engagerad i det uppdraget.

 Det var givande att från 2012 vara med i Kyrkslätts kommunfullmäktige och från år 2017 fungera som dess ordförande. Åren 2016–2019 fungerade jag som vice ordförande för SFP och fick då en bred insyn i hur partiet fungerar.

 Jag trivdes mycket bra med min uppgift som ordförande för riksdagsgruppen 2019–2023 och skapade starka och fungerande kontakter till andra partier.

Jag är genuint intresserad av hur andra tänker, jag sätter mig noga in i problematik och har inte svårt att lyssna till avvikande åsikter. Jag ser dialog som det bästa sättet att komma fram till lösningar, och tar även gärna emot konstruktiv kritik. Jag försöker också visa mina medarbetare min uppskattning och ge alla som jobbar med mig utrymme att ta ansvar, göra misstag och förkovras.  

 

Hur ska du kunna samarbeta med Sannfinländarna?

 Politik handlar om förmågan att arbeta med olika partier och aktörer. Ideologier och sakfrågor får krocka, men det är omöjligt att föra saker framåt om man inte kan komma överens med olika människor. Då koncentrerar man sig på det som är gemensamt och är noga med gränserna mellan acceptabelt och oacceptabelt. Sannfinländarna är inget undantag.

 

 Har du fiender inom partiet? Hur skulle dessa beskriva dig?

 Själv ser det som att jag har personer jag kommer bättre överens med än andra, men inte fiender.  Jag träffar mycket gärna folk och är genuint intresserad av vad dom tänker om saker och ting.

 Jag har hört att det sägs att jag är för grön, för liberal, för urban, för tvåspråkig…. Men jag har bott praktisk taget hela mitt liv i Kyrkslätt, det vill säga på landet. Jag gått i dagis, skola och skrivit studenten i Kyrkslätt. Alla mina barn har gått i skola här också. Vi bor i mitt barndomshem, i ändan av en lång sandväg – min vardag är på det sättet inte speciellt urban.

 Jag har uppsnappat allt jag kunnat om ekologi, klimatförändring och energi. Det, för att jag vill verka för en hållbar framtid. Om det är att vara grön så är jag det.

 Många av mina vänner, f.d. klasskamrater och också numera min hustru är jordbrukare. Ett antal år kring millennieskiftet bodde vi i Helsingfors. Jag har studerat i Otnäs, och i Barcelona, och har arkitektkontor i Helsingfors.

 Jag är uppvuxen en enspråkigt svensk familj. Finskan har jag snappat upp först senare i livet, långt tack vare min fru, som är finskspråkig men numera tvåspråkig. Svenskan är mitt hjärtespråk.

 Jag har ett brett kunnande och känner inte igen mig i fållor.

 Att vara liberal, eller på ren svenska, frisinnad, upplever jag som en styrka.

Att vara demokratisk, parlamentarisk, stöda asnvarsfull marknadsekonomi och samtidigt ta avstånd från auktoritetstro och gamla hierarkier kan inte vara en dålig sak, tycker jag.

 

 Vilka styrkor upplever du att du har i jämförelse med de andra kandidaterna?

  I dagens läge finns det bara två andra kandidater, men det kan komma flera.

 Även om det kanske känns förenklat kan jag konstatera att jag har livserfarenhet och erfarenhet av annat än politik och partipolitik. 

 Vi politiker arbetar ju för samhället. Jag har arbetat där, skapat mig åsikter där och dessutom haft bred möjlighet att göra mig hörd som arkitekt, som företagare och projektledare, som lärare och föreläsare vid Tekniska Högskolan, som gästtalare vid ett otal tillfällen i Finland och utomlands. 

 Att vara arkitekt är ett bra utgångsläge, man lär sig se helheter och att utvärdera dem först, sedan går man in på detaljerna. Byggprojekt är krävande och omfattande, de förutsätter samarbete, lyhördhet, värdering av andras kunskaper och kännedom om det samhälle vi lever i.

 Jag har genom mina fem barn kunnat delta i skolfrågor, varit ordförande för Hem och Skola under en lång period (2016–2022) med stort engagemang. Jag har dessutom varit fullmäktigeordförande i Kyrkslätt (2017–2023) och vice ordförande för SFP (2016–2019).

 Jag har rest, jag har bott och studerat utomlands och talar många språk och har en bred kontaktyta, så jag kan jämföra våra system med andras.

 

Hur skulle dina första 100 dagar som partiledare se ut?

 Jag skulle börja genom att presentera mig för alla, vid lämpliga tidpunkter på lämpliga ställen. På det sättet skulle jag sträva till att få alla våra partimedlemmar övertygade om mitt djupa engagemang i människornas och regionernas vardag och framtid. För att upprätthålla en kontinuerlig dialog skulle jag förbinda mig till kontinuerliga regiondagar och kontinuerliga träffar med våra medlemsförbund. Som partiordförande skulle jag vilja ha konkreta kanaler för diskussion och samarbete.

 Jag skulle ställa mig öppen för att utmanas genast då det finns skäl till det och använda det för att ta mig en tankeställare. En ordförande arbetar alltid för partiet, inte tvärtom.

 Jag skulle engagera alla inom partiet (kretsarna, lokalföreningarna, SU, Senionerna, Kvinnoförbundet) i det kommande strategiarbetet.

 

Hur skulle du beskriva dig som ledare?

 Jag är intresserad av hur andra tänker, jag sätter mig noga in i problematik och har inte svårt att lyssna till avvikande åsikter. Jag ser dialog som det bästa sättet att komma fram till lösningar, och tar även gärna emot konstruktiv kritik. Jag försöker också visa mina medarbetare min uppskattning och ge alla som jobbar med mig utrymme att ta ansvar, göra misstag och förkovras.

 Jag ser återväxten inom partiet som en resurs som bör tillvaratas och ges ansvar och möjlighet att växa. Jag skulle gärna se mer mångkulturell representation inom SFP.  

 Baserat på den feedback jag har fått skulle jag säga att jag är en rättvis och lyssnande ledare, men en som också har en stark personlig vision. Jag tittar alltid på saker och situationer så noggrant som möjligt och fattar inte beslut om arbete baserat på känslor. 

 Jag gillar människor – även dem som inte håller med mig. Ibland gör jag misstaget att vara alltför affärsorienterad och glömmer att ta hänsyn till känslorna bakom saker och ting. Detta är ”ingenjörssidan” av mig. Jag kan ta direkt feedback bra och uppmuntra människor att ge den. Jag är tacksam mot alla som anstränger sig för att bidra till det gemensamma bästa och jag försöker komma ihåg att uttrycka min tacksamhet.

 

Var ser du dig själv om 5 år?

 Det är en svår fråga att svara på i dagens värld.

 Om jag blir vald och har partiets förtroende, kan jag tänka mig att leda partiet denna riksdagsperiod och över följande periods slutskede, inalles kanske 6 år. Det beror på mycket vad som händer och när. I inget skede står jag främmande för att bli utmanad.

 Jag tror inte att ledaren för ett politiskt parti kan ge sitt bästa under en mycket lång tidsperiod. Förnyelse sker ofta bäst genom ledarbyte. 

 

 Ifall du är ordförande när nästa regering bildas, vilka saker anser du att SFP borde driva i regeringen? Vilka är dina favoritpartier att samarbeta med?

 För många av SFP:s stödgrupper vore en blåröd koalition ett naturligt alternativ. Samarbete med De Gröna och med Centern är också mycket möjligt. Under nio år i riksdagen har jag målmedvetet skapat ett omfattande personligt kontaktnät över partigränserna. För ett litet parti är sådana relationer ovärderliga.

I ett eventuellt följande regeringssamarbete ser jag som partiets uppgift att arbeta för de kärnfrågor som vi som ett frisinnat och socialt medvetet bildningsparti står för. De konkreta frågorna klarnar först när följande regeringsförhandlingar eventuellt blir aktuella. 

Vi kan inte blunda för att regeringssamarbetet och de politiska skiljaktigheterna mellan SFP och Sannfinländarna i mångas ögon har skadat partiets anseende. Att avväga mellan ideologi och pragmatism är svårt. I detta fall anser jag att fördelarna överväger.

 

Ifall partiet så önskar, är du beredd att driva en konservativ, fanatisk svensk språkpolitik istället för att förespråka en förnyelse mot ett tvåspråkigt och liberalt parti?

 Jag har svårt att se någon realism i tanken på SFP, en frisinnad folkrörelse, som ett fanatiskt språkparti. Partiet är i praktiken tvåspråkigt och det är klart att vi behöver stöd från tvåspråkiga personer. Erfarenheten visar att också enskilda finskspråkiga personer är intresserade av att ge sitt stöd åt ett frisinnat, på ett fördomsfritt sätt inkluderande parti. 

I alla sammanhang vill jag personligen också betona vikten av vårt modersmål som en vital länk till den nordiska gemenskapen. 

SFP:s identitet är starkt förankrad i den finlandssvenska kulturen. Svenskan är vårt känslospråk. SFP bör arbeta så att allt fler finskspråkiga vill kommunicera på svenska och att svenskspråkiga lär sig bättre finska. Jag hoppas att alla finländare och nyfinländare kan bli delaktiga av finlandssvensk kultur och berikas av den. Vårt lands tvåspråkighet är en rikedom. 

 

Rösterna i Österbotten har stor vikt. Vilka är dina största styrkor med vilka du lockar österbottniska väljare att välja en framgångsrik företagare och arkitekt från Nyland?

 En österbottnisk bekant konstaterade att jag passar bra som en österbottnisk kandidat. Då jag frågade varför, svarade han att jag är den enda person från huvudstadsregionen han känner som med egna händer kan bygga ett hus allt från trädfällning till beboeligt hus. 

Själv upplever jag att jag alltid kommit väl överens med österbottningarna. Jag gillar deras rättframhet, seghet och också deras envishet. Dessa egenskaper uttryckt i företagsamhet har jag lätt att identifiera mig med. 

 

Hur beskriver du samarbetet med Riikka Purra i kommunalpolitiken vs riksdagen?

 Trots att våra världsbilder i många avseenden skiljer sig från varandra har det funnits förutsättningar för ett konstruktivt samarbete. 

På det kommunala planet är de pragmatiska lösningarna i förgrunden, i regeringsarbetet intar ideologin en framträdande roll. 

I regeringen har Purra konsekvent fört fram regeringsprogrammets ekonomiska målsättningar, en rätt otacksam roll.

 

Hur skulle du förtydliga vad SFP står för? Vänster-höger?

 SFP är ett borgerligt, liberalt parti i den politiska centern. 

I frågor gällande ekonomi och företagsamhet är positionen till höger om mittlinjen. Det betyder att där finns en klar samstämmighet med Samlingspartiets liberala del. 

 

Kommer du att öka tvåspråkighet i partiet och vad händer då med bevakningen av det svenska?

 SFP:s identitet är förankrad i den finlandssvenska kulturen, starkt bunden till nordiskt samarbete, ett i mångt nordiskt sätt att tänka, genom språk och historia. Det skall vi inte glömma i något skede.

 Detta hindrar inte att vi självklart bör öka partiets attraktivitet över språkgränserna, så att det upplevs som positivt och givande.

Min strävan skulle vara skapa möjligheter för ett ökande antal finskspråkiga att genom positiv kontakt med den andra språkgruppen få en motivation att lära sig god svenska och lära sig använda det finlandssvenska kulturutbudet, samtidigt som trenden hos finlandssvensk ungdom idag att lämna finskan i skymundan skulle stoppas.

Språk öppnar dörrar och breddar förståelse. Tvåspråkighet är en rikedom och den underlättar bevisat inlärningen av nya språk. Det är tragiskt att svenska utpekats som en spärr mot övriga språk.

HBL hade på 2000-talet en uppskattad kampanj men fina T-skjortor som syntes mycket: Rakastu suomenruotsalaiseen. Den kunde ha en uppföljning: Ryhdy suomenruotsalaiseksi (bli finlandssvensk). Så gick det hos oss. Min hustru tog det som ett hedersuppdrag att lära sig svenska och uppfostra barnen som i första hand svenskspråkiga. Den potentialen är stor och där finns tillväxtmån för SFP.

Det är klart att stödet för svenskspråkig service och utbildning är starkt, och förstärks.

För mig är det en självklarhet att jag alltid och av fullt hjärta kommer att arbeta för vårt andra nationalspråk, svenskan. Jag kommer att satsa på att framhäva det mervärde det innebär med två språk i stället för ett.

 

Många SFP-anhängare är jordbrukare, hur kan du som arkitekt från huvudstadsregionen förstå deras utmaningar med kravet på bland annat miljömedvetenhet?

 Vid vårt middagsbord diskuterar vi jordbruksfrågor så gott som dagligen. Min hustru är agrolog och jordbrukare. Fast jag inte själv är jordbrukare, är jag väl medveten om de stora utmaningar branschen står inför. Jordbruket min hustru bedriver finns i Pargas, och vi är där så ofta att det blivit ett andra hem för oss.

 Det finns sådana som anser att det finns en motsättning mellan stad och landsbygd och kanske vill leta efter sådana skiljelinjer inom SFP. Själv ser jag inga motsättningar – vi behöver en livskraftig landsbygd lika mycket som vi behöver livskraftiga städer. Dessa tar på intet sätt ut varandra. Primärnäringarna har en central roll i vårt samhälle, inte minst med tanke på vår matproduktion och försörjningsberedskapen.

Jag har förståelse för att de krav som till exempel Finlands klimatmålsättningar medför kan kännas tunga för företagare inom jord- och skogsbruk. Samtidigt tror jag att vi alla håller med om att klimatförändringen och förlusten av biologisk mångfald behöver tas på allvar och kräver åtgärder. Därför vill jag betona att vi behöver utveckla de rätta incitamenten och använda oss av kostnadseffektiva, rätt riktade metoder, för att främja hållbarhet i alla delar av samhället, också inom jordbruket. Privat ägande ska respekteras.

Jag tillbringar mina somrar ute i den Åboländska skärgården på en holme, och ser ett stort mervärde i att vi har en levande skärgård även i framtiden.

 

Var står du gällande klimatfrågor?

Jag ledde arbetet med SFP:s klimatprogram och står bakom det. Jag ser det som viktigt att Finland går i bräschen och att vi står fast vid våra mål. Ett litet land kan få stor betydelse bara genom kunnande, det skall vi målmedvetet bygga upp.

 Klimatförändringen är en utmaning som kräver åtgärder, men samtidigt skapar den möjligheter för våra företag. Genom att erbjuda en sporrande verksamhetsomgivning kan vi hjälpa våra företag att bli ledande i hållbara lösningar.

Därför ska vi inte heller skapa osäkerhet för de säkra eller möjliga stora investeringar som är på kommande – de kräver en förutsägbar investeringsmiljö.

 Under min första period i riksdagen grundade jag tillsammans med Kai Mykkänen (Saml.) en energiåtgärdsgrupp. Jag är insatt i problematiken kring energi och kan delta i faktabaserade diskussioner om klimatförändringen. Jag angriper gärna problematiken ur innovationssynvinkel och ser det som oroväckande att EU och Finland framskrider så långsamt när det gäller investeringar.

 Minskade utsläpp, energieffektivitet, förnybar och ren energiproduktion, starkare kolsänkor – vi behöver allt det här för att lyckas möta våra klimatmålsättningar.

 

Ska SFP till varje pris att vara med i regeringen?

 Att vara med i alla regeringar till vilket pris som helst är ingen sund utgångspunkt. I regeringsförhandlingar bör man först säkerställa de stora frågorna före man går in på detaljer. Det är viktigt att partiet har förmågan att från början framföra sina villkor. Kassaskåpsavtal och kvällsmjölkning vittnar om ett dåligt förhandlingsresultat. Pragmatism betyder inte att allt måste sväljas. 

 

Tror du att valet kan avgöras med de ungas röster? Henrik Wickström och Otto Andersson är i princip en generation yngre, så en hurudan plan har du för att locka yngre väljare?

 Visst har de ungas röster ett stort betydelse. Otto och Henrik är yngre, och självfallet kan jag inte påstå att jag ser på världen ur en 20-årings perspektiv.

Jag har livserfarenhet också från ett så kallat vanligt arbetsliv utanför politiken. Jag tror att ungdomar värdesätter en mångsidig bakgrund. 

Med fem barn, nu i åldern 14–26 är jag i daglig kontakt med ungdomar. Jag älskar att debattera med dom. Jag uppmanar SU:s medlemmar att utmana och konfrontera mig och SFP – och också sparra och inspirera också naturligtvis. Jag gillar sådant och kommer att svara på alla utmaningar.

 

SFP var osynligt i presidentvalet, tycker du att det var en bra strategi att inte ha en egen kandidat? Du stödde inte öppet någon av kandidaterna, varför?

 De flesta vet redan att jag ansåg att vi borde ha haft en egen kandidat i presidentvalet. Om ett parti som SFP lämnar sig utanför ett så viktigt val signalerar vi samtidigt åt allmänheten att vi saknar tyngd som opinionsbildare och ansvarstagare. Under de mycket synliga debatterna förargade jag mig oräkneliga gånger att vi inte var med och fick höras.

 Jag fick förfrågan om stöd av båda finalkandidaterna. Som del av en sittande regering ansåg jag det vara bättre att vara neutral och ha ett blankt bord inför samarbetet med den nya presidenten, vem det än är. Bägge kandidaterna hade och har jag ett gott förhållande till.

 

Skall hela Finland vara bebott (om t.ex. 30 år) och ha tillgång till service (det kostar)?

Frågan ställs i onödigt absolut form. Av hävd har hela landet varit bebott och bebyggt, det är en del av vår identitet och kultur, men det är klart att förändringar kommer med tiden. Jag stöder tanken på att man ska kunna bo och leva i hela landet. 

 I dag tar vi kulturlandskapet med åkrar och skogar för givet. Jag är ganska säker på att finländare inte vill se åkrarna igenvuxna. Vi måste utveckla jordbruket så att vi har användning för den åkermark vi har.

 

Vad tycker du om tidtabellen för ordförandevalet? Ska det skjutas upp till hösten för att säkra en EU-plats för SFP?

EU-platsen säkras bäst genom att ha en god, konstruktiv och aktiv kampanj nu under våren. 

 Det bereder inga större problem att kombinera EU–kampanjen med ordförandekampanjerna, i synnerhet vid diskussioner och presentationer. Själv framhåller jag överallt vikten av en representation i Bryssel som en fortsättning på avgående meppen Nils Torvalds utmärkta arbete där.

 

På vilket sätt skiljer du dig från Otto Andersson och Henrik Wikström?

Vi har ungefär lika lång erfarenhet av politik, jag har suttit riksdagen snart i nio år, av dem fyra som gruppordförande och nu nästan ett år som minister. Under SFP:s tid i opposition fungerade jag som partiets vice ordförande i tre års tid. Otto och Henrik är båda första årets riksdagsledamöter och Otto har ett knappt år som gruppordförande bakom sig. 

Det som mest skiljer oss från varandra är det som ligger utanför politiken:

Innan jag hoppade in i politiken hade jag hunnit jobba som företagare och arkitekt. Det hade gett mig ett brett fält kontakter och samarbetspartner genom hela byggbranschen. Mitt arbete innan politiken gav mig en djup förståelse för hur samhället fungerar. 

Jag har stor familj, fem barn som jag följt och stött. Jag har varit föräldraledig med dem alla. Dessutom var jag ordförande för Hem och Skola i sex års tid. Min hustru är agrolog och jordbrukare, och jag följer hennes arbete på nära håll.

Redan på grund av min ålder har jag, som jag beskriver ovan, en mångsidig livserfarenhet. Det här skiljer mig från mina medkandidater.

 

 Gör SFP nu sannfinländsk politik? Är du beredd att dra ut SFP från regeringen? Vilken är din tröskelfråga i så fall?

 SFP gör inte sannfinländsk politik även om oppositionen ofta hävdar det.

Det är klart att en partiordförande alltid måste överväga när det eventuellt är bäst att dra sig ur ett icke fungerande samarbete, men just nu är det inte aktuellt.

Eftersom man aldrig vet vad som komma skall får regeringsförhandlingarna avgörande betydelse. 

Där preciserar man sina tröskelfrågor. Om jag är med vid en eventuell ny inbjudan till regeringsförhandlingar hoppas jag vi kan göra det med klarare formulerade krav och regler. Förra vårens förhandlingar och långa besvärliga eftersnack är något jag inte vill vara med om på nytt. Det fräter allvarligt på politikens trovärdighet.

Mina tröskelfrågor är att svenska språket ställning stöds och respekteras. Och givetvis också mänskliga rättigheter, klimatfrågor och en sund inställning till invandring.

 

Du har talat tidigare för att SFP skall kunna vara ett liberalt parti med ett stöd på 10%. Hur skall detta göras utan att det svenska språkets ställning lider?

 Jag är övertygad om att vi uttryckligen måste växa för att kunna försvara svenskans ställning. Och för att växa måste vi vara relevanta för en större del av befolkningen. Det skall gagna alla att svenskans ställning inte försvagas. Det betyder inte att vi överger våra principer. Att vara liberal eller på ren svenska frisinnad upplever jag som en styrka.

Det finns ett stort tomrum på den politiska kartan som SFP kan fylla. Det ligger uttryckligen inom det frisinnade området. Genom att satsa på att vara demokratisk, parlamentarisk, stöda hållbar marknadsekonomi och samtidigt ta avstånd rån auktoritetstro och gamla hierarkier kan inte vara en dålig sak och bör kunna få uppslutning över språkgränserna. Vi måste bli bättre på att presentera detta för väljarna.

 

Hur förhåller du dig till tvångssvenskan? 

Jag ser det som viktigt att alla har en verklig möjlighet att lära sig det andra inhemska språket. Om det är valfritt blir det inte så. Men det är klart att vi måste kunna fundera på hur undervisningen sker. 

Det gäller att på ett övertygande sätt visa på de extra möjligheter i förvärvslivet som svenskan ger. Integrationen med Norden går framåt, ekonomi, militärt samarbete, undervisning och kultur. 

Jag tror också att man lättast lär sig tidigt, och genom lek och sång. Det här gäller alla språk, inte bara svenskan. Därför efterlyser jag fler möjligheter till språkinlärning från tidig ålder.

 

Vad är viktigast, språket eller liberala och humana värderingar?

Till liberalismen hör ett bejakande av mångkultur och att kämpa för mänskliga rättigheter. Språkstudier på universitetsnivå faller inom de humanistiska vetenskaperna. Jag ser inget motsatsförhållande här, vårt frisinne vilar på den finlandssvenska kulturens stabila grund, dvs. på det svenska språkets levande tradition och styrka. 

Man skall inte behöva välja mellan språk och liberalism. Utan att värna om språket kan inte heller humana värden främjas.

 

Kan SFP i högre grad stöda minoriteter?

Svaret är lätt att ge: Ja.  SFP bör ta det ansvaret och den möjligheten och ge synlighet och möjlighet att vara med i beslutsfattningen.

 

Anna-Maja Henriksson önskar att den nya ordföranden har ett stort hjärta för SFP. Hur är det med ditt? Hur syns det? 

Jag kandiderar för partiets ordförandepost eftersom jag vill utveckla partiet. Att värna om partiets arv och stärka dess verksamhet är för mig både en hederssak och en dröm. Med handen på hjärtat – det slår för SFP.