Regeringsförhandlingarna är avslutade

För 8 veckor sedan inleddes mitt arbete i regeringsförhandlingarna. Jag har suttit och förhandlat om statens finanser: utgifter och intäkter, ägarstyrningen och pensionerna. Vi inledde arbete före de övriga grupperna och avslutade det efter de andra.

Det har inte varit ett lätt arbete. Men samtidigt har vi kunnat stå fast vi våra tröskelfrågor om mänskliga rättigheter, EU och klimat.

Vi visste, att dessa förhandlingar skulle vara svåra. Vi är inte en samstämmig grupp. De ideologiska skillnaderna mellan SFP och Sannfinländarna är stora.
Det har synts i arbetet. Vi har avvärjt många saker. Vi tagit udden ur andra. Men det är helt klart, att programmet till alla delar inte ser ut som vårt. Så är det i alla koalitioner. Så var det också när Antti Rinnes regering bildades.

Den ekonomiska situationen är ansträngd. Det finns objektivt sett inte ett alternativ till att balansera statens utgifter. Coronapandemin och Rysslands brutala anfallskrig i Ukraina har satt sina spår.

Det att vi balanserar den offentliga ekonomin med sex miljarder kommer att synas. Men vi har försökt få det att kännas så lite som möjligt. Många sektorer har vi kunnat skydda från nedskärningar. Men inte alla.

Vi gör omfattande reformer på arbetsmarknaden. Det skall bli lättare att komma överens på lokal nivå och löntagarnas representations stärks. Vi gör nu sådana reformer som Sverige och Tyskland gjorde för 20 år sedan och som i mycket varit grunden för deras framgång.

Vi stärker bildningen och gör stora satsningar på grundskolan. Utan en fungerande skola har vi inte möjligheter att klara oss i framtiden. Vi ökar utbildningsplatserna inom såbarnspedagogiken. Förstagångskvoterna ses över och det skall bli lättare att t.ex. avlägga studentexamen på engelska.

Vi satsar också på ungdomars mentala hälsa, man kan inte längre förbise det ökande illamåendet.

Vi sätter fart på den gröna omställningen. Vi förenklar lovsprocesserna. Vi står fast vi våra klimatmål och når dem. Vi kommer inte att ha lika mycket medel för detta som den tidigare regeringen, men det görs en märkbar satsning också här.

Vi gör en skattereform som sporrar till arbete. Hushållsavdraget utvecklas och inhemskt ägande stärks. I skattepaketet syns vårt avtryck starkt.

Vi sätter fart på invandringen. Det skall bli lättare att komma till Finland och att stanna här t.ex. efter studier. Vi stärker incitamenten för utländska rekryteringar och försnabbar lovsprocesserna.

Det är också klart, att skrivningarna om den humanitära invandringen bara till delar kan omfattas av oss. Vi var en tiondel av de som förhandlade, och de övriga partiernas avtryck är starkt. En stor del av det som nu skrivits in blir verklighet redan tack vare EU:s migrationsdirektiv. Mycket av det som finns i programmet skall utredas. Det är realistiskt att tro, att bara en del kan förverkligas.

Biståndet har diskuterats mycket. När man anpassar ekonomin med 6 miljarder kan man inte undvika nedskärningar. Men de är inte katastrofala. Det som omfattas av rubriken ”det egentliga biståndet” är idag 713 miljoner. I slutet av perioden är den euromässiga nivån 658 miljoner. Det är en nedskärning, men den kan vi leva med. De övriga partiernas krav var mycket högre än så.

Denna regeringsperiod kommer att bli svår. Men jag tror, att nästa regering kommer att vara tacksam för de reformer som görs. Vårt avtryck syns på många sätt i programmet, också genom allting som kunde finnas där, men inte finns. SFP kan bära ansvar också för svåra beslut.