Energieffektivitet jo, men ibland fungerar yllesockor bättre
Den 8 december 2021 knäcktes min rygg. Fram till dess hade jag envist stått fast vid att marknadens fluktuationer i längden är ett mindre ont än fasta elpriser. Men en kall onsdag växlade jag om från att köpa spot-prissatt el till ett fast pris. I längden förlorar jag antagligen på det, men jag slipper svettas när jag tittar på ständigt stigande elprisgrafer.
Vi bor i ett hundra år gammalt trähus i två våningar. Ytterväggarna är stock, med obefintlig isolering. Fönstren är gamla med smala spröjsar. Vi kunde tilläggsisolera, byta ut fönstren, men då skulle vi förlora en hel del av byggnadens charm – och samtidigt riskera att en hundra år gammal byggnad inte står kvar om ytterligare hundra år. Det finns få åtgärder som så effektivt reducerar en byggnads livslängd som en misslyckad energieffektivitetssanering.
Så vi finner oss i en elkonsumtion som är klart över det normala.
Energieffektivitet är viktig. Våra byggnader använder en stor del av den energi som produceras. Det är uppenbart att de höga energipriserna kommer att sätta fart på effektivitetsdiskussionen igen. Men då är det skäl att se till att allt görs rätt.
Vi har i tiotals år prioriterat centraliserade uppvärmningslösningar. Det som kallas energibevis, ett dokument som krävs av alla nybyggnader eller grundrenoverade eller ombyggda äldre byggnader, har kopplat ihop byggnaden med värmekällan. Energibeviset ger byggnaden en siffra och en bokstav – den man bland annat hittar klistrad på hushållsmaskinerna i affären. Klassificeringen bygger på byggnadens teoretiska isoleringsförmåga, ventilationens värmeåtervinningskoefficient och energikällans energikoefficient. Denna treenighet kan leda till motstridigheter.
Energikoefficienten möjliggör absurt nog att man kan flytta en byggnad till en bättre energiklass bara genom att byta uppvärmningslösning, detta trots att byggnaden står oförändrad.
Om man till exempel bygger en byggnad som kopplas till fjärrvärme – som i dagens läge eventuellt produceras med torv – får den tack vare energikoefficienten vara 2,4 gånger mindre energieffektiv än om den värms upp med el, som i det stora hela produceras utsläppsfritt i Finland i dag. Hur smart är det?
Samtidigt som vi bygger hus för de kommande 100 åren, vet vi att den tekniska uppvärmningslösningen har en livslängd som kanske bara är en tredjedel av detta. Ändå låter vi energilösningen definiera till exempel konstruktionen av ytterväggarna.
Om man har en äldre byggnad som avkrävs ett energibevis eftersom den saneras eller byggs om kan det vara omöjligt att uppnå en tillräckligt hög klass om man inte sätter in värmeåtervinning, vilket i praktiken betyder maskinell ventilation. Detta kan bevisligen ha dramatiskt negativa följder för byggnadens livslängd. Äldre byggnader är inte täta, ett felkalibrerat maskinellt ventilationssystem i ett hus som inte är tekniskt perfekt kan vara katastrofalt.
Visst ska vi vara energieffektiva. Men vi måste se att en byggnad är en sak, och energikällan en annan. Ofta kan det vara klokare att minska på mängden teknik och tåla lite mera värmesvinn. Och lösningar som riskerar att förkorta byggnadens livslängd vinner ingen på – varken invånarna eller klimatet.
Gamla och nya byggnader ska behandlas på olika sätt och viktigare än att minimera den teoretiska energiförbrukningen är ofta möjligheten att styra förbrukningen så att man undviker efterfrågetopparna.
Hemma hugger vi lite mera ved inför vintern och finner oss i att det ibland kan vara 15 grader på morgonen, som när jag var liten, när barnen med yllesockor på fötterna tassar ner till nedre våningen.
(Kolumn I HBL 18.7.2022)
Dessa koefficienter som Anders hänvisar till har en upprinnelse i EU-lagstiftning – de måste finnas tills EU fattar ett annat beslut. Hur de sen impliceras är väldigt långt en fråga för tjänstemän och indirekt för våra folkvalda på Arkadiabacken. Låt mig plocka två skrynkliga russin ur kakan: el har en koefficient på 1,2 och fjärrvärme på 0,5. Dvs el bestraffas med ett 20% pålägg i jämförelse med en neutral koefficient på 1,0. Fjärrvärmen gynnas alltid även om den produceras med kol från Ryssland, torv som i stort är lika smutsigt som kol samt minskar på kolsänkornas lagringskapacitet, gas, olja av sämsta kvalitet eller biomassa, vilket i praktiken bidrar till ökade avverkningar i Finland och landets närområden. Dessa koefficienter måste justeras.
Men vad annat kan vi göra?
Själv jobbar jag med energibesparing i större bostadsfastigheter, dvs hög- eller radhus. I bästa fall lyckas vi eliminera över 90% av den köpta energin. Klimatet tackar, men det gör också bostadsägarna för vederlagen sjunker häftigt, ofta från runt 4 euro per kvadratmeter till 2 euro.
Vad kan då Anders göra? Lite knepigare i gamla hus, det medger jag. Jo, han kan lägga in vattenburna radiatorer och gå över till bergvärme. Kräver ett tekniskt utrymme men dagens villavärmepumpar är så tysta att de inte stör mer än ett kylskåp. Han kan lägga in solcellspaneler på taket och producera ström med dem. Mer än så här vågar jag inte säga utan att besöka fastigheten.