Tankar inför den sista förhandsröstningdagen

(Suomeksi täällä) 

Stämningar ute bland folk

Bakom mig ligger nu ungefär en månad av kampanjan. Som partiordförande har jag haft det stora privilegiet att resa genom en stor del av Finland och möta människor ansikte mot ansikte. Varje plats har sin egen själ, sin egen melodi.

Jag har haft många fina samtal – med unga, medelålders och äldre. Många uttrycker oro. Andra säger att de är trötta på att känna oro. Vi längtar efter hopp. Vi längtar efter glädje.

Samtidigt verkar kontinentalplattorna röra på sig – både bokstavligt och bildligt. Nyhetsflödet är ibland som ett kalejdoskop av det märkliga och det oväntade. Geopolitiken skälver.

I tider som dessa vore det förstås önskvärt att vår ekonomi stod på en starkare grund. Men så är det inte. Mina föräldrar brukar påminna mig om att människan i grunden har en enda plikt: att göra sitt bästa  i det läge som råder. Att inte göra något är inte ett alternativ. Jag tänker ofta på det. Bollen måste hållas i fokus, och besluten fattas med de verktyg vi har just nu.

Vi lever i svåra tider. Men vi har tagit oss igenom svåra tider förut. Det finns ingen anledning att tro att vi inte skulle kunna göra det igen.

Vi behöver både vision och sammanhållning

Vi tar oss inte igenom det här utan en vision – och inte heller utan sammanhållning. Det är värt att fråga sig om vi har tillräckligt av båda just nu. Borde vi formulera en tydligare riktning  för Finland? En vision som bygger på våra styrkor, en som många kan känna igen sig i och vilja bidra till? När målet är klart, blir det lättare att skapa den vi-känsla vi behöver.

Och våra styrkor är otvetydiga. Vi har ren jordbruksmark – ingen sjävklarheti dagens värld. Vi har rent vatten. Ett klimat som fortfarande är uthärdligt. Vi har en av världens mest välutbildade befolkningar och spetskompetens inom bland annat bioekonomi, design, försvarsindustri, hälsoteknik, grön energi och utbildning – för att nämna några.

Det är sant att vi saknar tillräckligt med inhemskt kapital. Men i världen finns det gott om pengar som söker efter något att investera i. Våra styrkor väcker intresse. Men vi måste satsa mer på att kommersialisera våra idéer – och hitta sätt att vara med i våra egna framgångssagor från början till slut.

Om arbetslöshet och företagens roll

Arbetslöshet betyder att vi har outnyttjad potential. Tänk vad vi kunde åstadkomma om varje huvud, varje hand och varje kreativ idé fick vara med och bygga vårt Finland. De arbetslösa är inte ett problem – de är en resurs som vi för tillfället inte tar tillvara.

När jag talar om förutsättningar för företagande, gör jag det inte med nyliberala glasögon, utan med ett socialliberalt hjärta. Jag vill att våra företag ska blomstra – för att vi ska ha råd med världens bästa vård, utbildning och välfärd. Inte för att de rika ska bli rikare, utan för att de som har det bäst har en avgörande roll i att finansiera det gemensamma. Det här borde vi vara bättre på att förstå.

Vi måste också se att företagande kräver mod och risktagande. Det är inte lätt. Om det vore det, skulle vi alla vara företagare.

De flesta framgångsrika företagare arbetar i motvind i många år innan de kanske kommer åt att njuta av frukten av sitt arbete. Det är lätt att glömma. Finland blir starkare när vi lär oss att glädjas över andras framgång – tillsammans kommer vi längre.

De som har det väl ställt har ett  ansvar – också för tonläget och stämningen

Vi som har det gott ställt bär ett stort ansvar för tonläget som präglar vår samhällsdebatt. Välmående företag bör ta samhällsansvar – inte på bekostnad av investeringar, men medvetet och målmedvetet. Jag hoppas de erbjuder sommarjobb åt unga. Att de stöder  lokala idrottsföreningar eller konstskolor. Just nu behöver vi verksamhet som bygger tillit och som stärker gemenskapen.

Och jag tror på riktigt att om vi lyckas formulera en gemensam vision – och bygga en starkare vi-känsla – så kommer vi ur den här stormen starkare än vi gick in i den.

Men det kräver insatser av oss alla.