Antti Herlin: Varje välmående företag gynnar varje finländare

/0 Kommentarer/i , , , , , /av

Kones höga ålder och storlek som företag gör det unikt i ett land av Finlands storlek. Vad tycker du man borde göra för att åstadkomma flera företag av samma typ i Finland?

– I Finland diskuteras det livligt hur ett välfärdssamhälle uppstår och hur man borde fördela den förmögenhet vi tillsammans har skapat. Jag tycker det är viktigt att företag och företagare har en möjlighet att bli rika. Den här rikedomen sprider sig i hela samhället.

Kone har under historiens gång, utöver förmåga och kunnande, också haft tur. En viktig faktor för vår framgång har varit att min farfar och min far insåg betydelsen av internationalisering redan under företagets barnaår. Om man vill att ett företag ska kunna växa sig stort räcker den lilla marknad som Finland utgör inte till. Att internationalisera är extremt viktigt. Nuförtiden är  spelbolag och företag inom den digitala sektorn globala aktörer  redan vid födseln. Finlands gränser betyder ingenting för dem.

Företagens konkurrenskraft diskuteras mycket i riksdagen. Hur ser du på det finländska samhällets transparens och tillförlitlighet som en konkurrensfaktor?

– Det har varit mycket viktigt för Finland att Kones ägare är och vill förbli finländska. Min far intervjuades en gång om det här och han svarade ungefär “visst är det här landet ett skattehelvete, men någonting speciellt finns här”. Till den delen har ingenting förändrats. Å andra sidan hör Finland till de bästa länderna i världen när det gäller lycka, samhällelig pålitlighet och avsaknad av korruption. Allt detta hänger ihop. Vi tar lätt de positiva egenskaperna för givna, men så är det inte. De bör vårdas och jag hoppas vi kan hålla fast vid dem också i framtiden.

Också företagsstöden skapar diskussion inom riksdagen. Det är frestande att fantisera om att några miljarder kunde allokeras till något annat än till att stödja företagen, men vid närmare granskning har frågan många sidor. Vad anser du om stöden?

– Kone är inte ett företag som i nämnvärd grad får företagsstöd, Finlands andel av vår omsättning är liten. Inom Kone gäller dock finska värderingar och finländskhet även om vi finns i till exempel Sydafrika eller Kina. Frågan om företagsstöd är komplicerad, men jag är övertygad om att man kunde utveckla modellen genom att till exempel sänka företagsskatten. I stället för en stor samling borde man tillsätta en liten grupp för att dryfta tanken. Ett modigt drag kunde vara att allt som i dag används för att stödja fossila bränslen flyttas över till att stödja förnybar energi. Det kunde förändra världen snabbt.

Även om Finland inte fysiskt är en ö har vi likadana egenskaper som en ö. Våra huvudsakliga marknader ligger bortom haven. Innan vi kommer åt att konkurrera på den marknaden har vi redan förlorat mark på grund av exportkostnaderna. Jag tycker inte vi ska godkänna att den här konkurrensförmånen ges åt andra. I det här avseendet kan företagsstöd motiveras.

Kones produktutveckling har sitt centrum i Finland. Ser du något som skulle kunna ifrågasätta Finlands attraktionskraft som en produktutvecklingens vagga?

– Den sittande regeringen har gjort mycket gott, men nedskärningarna i utbildningen har jag svårt att förstå och godkänna. Vi har till exempel många motgångar på grund av klimatförhållandena och därutöver är världsmarknaden logistiskt avlägsen. Också just nu, när man ser sig om, kan man konstatera att merparten av infrastrukturen är snötäckt. Stora mängder människor använder en massa tid till att flytta snö från en plats till en annan. Eftersom vi har både geografiska nackdelar och naturhinder måste vi kunna fungera intelligent. Här har utbildningen en stor roll.

Är det lätt för Kone att locka till sig kunnigt folk från utlandet?

– Visst finns det folk som gärna kommer till Finland tack vare skolsystemet, tryggheten och andra värden, men trots det har nog läget fler nackdelar än fördelar. Vi har en hel del utländsk arbetskraft i Esbo och i Hyvinge, men speciellt rekrytering av personal för de högre nivåerna är utmanande. Men visst har till exempel Outokumpu, Sanoma, Pöyry och Neste lyckats få utländska verkställande direktörer trots att de är finska företag.

Efter valet skrivs ett regeringsprogram. Vad skulle du lyfta fram som centralt?

-Kampen mot klimatförändringen är viktig och staten har möjligheter där. Finländska företag har insett att kampen mot klimatförändringen också kan vara en god affär. Kone är ett företag som förhåller sig med stort allvar till miljöfrågor, men samtidigt är vi också effektiva hissproducenter och -serviceexperter. Regeringsprogrammet ska enligt mig satsa på en ökning av kolsänkorna. Riksdagen kan stödja detta mål genom att styra Skogsstyrelsens agerande. Det är också viktigt att satsa på utbildning – här behövs det en tydlig linjemarkering.

Företagsansvar är en aktuell fråga. En del företag har startat en kampanj som efterlyser en företagsansvarslag i Finland. Vad anser du om det?

Jag anser inte att vi behöver fler lagar. Vårdföretagsskandalen visar tydligt att det inte går att fungera dåligt i dag. Det enda sättet att fungera hållbart är att göra saker på ett hållbart sätt. Informationsteknologi och internationalitet har gjort att en skum kabinettpolitik modell 80-talet inte längre finns. Saker kommer i dagen och efter det finns det kanske inte längre någon business.

Kone har nolltolerans när det gäller handlingar som strider mot samhällets lagar och normer. Externa granskare synar vår verksamhet och våra underleverantörer. Vi inser att ord och gärningar inte kan stå i konflikt sinsemellan. •

Östersjön kan inte vänta – diskussion med Christina Gestrin

/0 Kommentarer/i , , , /av

För tillfället fungerar Finland som ordförande för HELCOM, skyddskommissionen för Östersjön. Från och med nästa sommar är vi även EU-ordförande. När man dessutom tar i beaktande att vi också för tillfället fungerar som ordförande för Arktiska rådet ser man snart att det nu öppnas en stor möjlighet att föra Östersjösamarbetet vidare in i nästa fas. 

Som riksdagsledamot arbetade Christina Gestrin i flera års tid för en renare Östersjö, i synnerhet inom det internationella samarbetet. Hon var en av de första som lyfte upp Östersjöfrågor i debatten. För tillfället fungerar hon som utrikesministerns särskilda representant i Östersjöfrågor. För ett knappt år sedan publicerades hennes rapport Miljösamarbetet i Östersjöregionen. I den rapporten berättar hon om hur det internationella miljösamarbetet kring Östersjön uppstått, vad som åstadkommits och vilka problem vi idag står inför. Jag hälsade på henne för en diskussion. 

Sommaren står inför dörren, och vi har redan hört oroväckande nyheter från forskarkåren. Situationen ser i stort sett lika dålig ut som förr ett år sedan. Rekordstora områden har döda botten och Finska viken har fått ett stort tillskott näringsämnen från Östersjöns huvudbassäng – mängder som långt överskrider den interna belastningen från Finska vikens randområden. Det ser, allt arbete till trots, utmanande ut. Borde vi misströsta, eller finns det hopp?

– Vi måste fortsättningsvis minska utsläppen. Det finns inte några snabba metoder utan det är fråga om ett långsiktigt arbete. Det är bra att komma ihåg att utsläppen faktiskt minskat kraftigt sedan 80-talet, så det har gått i rätt riktning. Men samtidigt är de gamla synderna så stora att det är svårt att ställa det till rätta. Det behövs fortsatta åtgärderna för att minska utsläppen från iordbruket, samhället, industrin, trafiken och alla andra utsläppskällor. Vi måste också inse att klimatuppvärmningen är ett nytt hot mot Östersjön. 

Ja, det är en stor orosfaktor. Vad händer om vattnet värms upp med några grader? Vad betyder det för övergödningen och framförallt den inre belastningen, som redan idag är en stor orsak till att vi trots allt inte i stora delar av Finska viken ser en förbättring. En varmare Östersjö och mera regn leder till att salthalten minskar och att näringsämnen sköljs ut i havet under alla årstider. Det ökar stressen för djur- och växtarterna i Östersjön. 

Det här är frågor som vi måste fundera på nu och åtgärda så snabbt som möjligt.

Christina Gestrins rapport om Östersjösamarbetet målar upp en bild av ett samarbete som inte alltid gått som på räls, men som nog lett till klara resultat. 

-I S:t Petersburg renas idag 98 procent av avloppsvattnet vilket är en enorm förbättring jämfört med läget för trettio år sedan. Det att man nu har uppnått en hög nivå är jättebra, men samtidigt är det ingen självklarhet att den höga nivån kommer att vara bestående. Vattenreningen kräver underhåll, till exempel tillskott av kemikalier, och här är det jätteviktigt att vi har ett fungerande internationellt samarbete mellan Östersjöländerna. 

Ja, samarbete med Ryssland är ju svårt till en del eftersom det inte finns ett starkt medborgarmedvetande om läget, men också för att det inte finns starka institutioner som driver frågan vidare. Det har långt hängt på enstaka eldsjälar som tycker att det är viktigt. Vad händer sedan när dessa personer stiger åt sidan? När man ytterligare kombinerar detta med de problem sanktionerna lett till blir det hastigt ett uppehåll i samarbetet och kontakterna, ett uppehåll som kan vara förödande för våra gemensamma projekt. Blir det lätt så att man måste börja från noll?

– Ett avbrott i miljösamarbetet kommer på sikt att ha en negativ effekt på miljön, därför är det viktigt att fortsätta miljösamarbetet och miljödialogen mellan alla Östersjöländer trots politiskt svåra tider. Det är ett stort orosmoment att sanktionerna inneburit att inga nya internationella miljöprojekt har kunnat påbörjas i Ryssland efter år 2014. Under de senaste åren har många experter inom miljösamarbetet dessutom gått i pension vilket inneburit att det nu finns färre personliga kontakter i miljösamarbetet med Ryssland än för bara några år sedan.

Det här är en fråga som vi tagit upp i riksdagens Rysslandsgrupp, som jag är vice ordförande för.  Har du nåtts av bud om att de ryska reningsverken upplever att deras verksamhet blir lidande av till exempel brist på medel eller utrustning?

– Från ryskt håll har en sådan oro inte förts fram men det finns ändå orsak till oro. Ecovod, ett konsultbolag som bistått vattenreningsbolaget i St Petersburg och som bestått av finska vattenreningsexperter, har fr.o.m. årets början avslutat sin verksamhet vid reningsverken i St. Petersburg. Ecovods roll har under många år varit att följa med driften av vattenreningsverken och rapportera om fel och brister genast om något sådant upptäckts. Bortfallet av Ecovod kombinerat med det försvagade ekonomiska läget och avsaknaden av nya gemensamma projekt kan innebära en risk för att man sparar i driftskostnader, vilket på sikt kan leda till att situationen  försämras. Det internationella samarbetet har bidragit till att tekniken och driften hållits på en god nivå.

I Finland har ju medborgarsamhället också engagerat sig, och det sätter i sin tur press på politiker och beslutsfattare, hur är det i Ryssland?

– I januari var jag med om att ordna ett miljöseminarium vid Finlands Generalkonsulat i St. Petersburg till vilket representanter för ryska medborgarorganisationer inbjöds. Jag blev imponerad av organisationernas stora aktivitet och kreativitet. I vissa stadsdelar organiserar de återvinningen av avfall då den samhällsstödda infrastrukturen för återvinning och återanvändning är nästan obefintlig. Om vi jämför med finländska miljöorganisationer kan man nog konstatera att möjligheterna för medborgarorganisationerna att verka är svårare än i Finland samtidigt som miljöproblemen är mycket större. De gör ett viktigt gräsrots- och upplysningsarbete.

Nu är vattenreningen i S:t Petersburg i stort sett i skick men det återstår fortfarande över hundra problematiska utsläppspunkter, bland annat Viborgs avloppsvatten. Också djurhushållningen är en stor utsläppskälla. När man i Ryssland nu gått in för mer inhemsk matproduktion som en reaktion mot sanktionerna är det mer fokus på ökad produktion än hur produktionen inverkar på miljön. 

Det finns en massa olösta problem. Inte bara i Ryssland utan också till exempel i Polen. Det gäller att försöka hålla alla länder med i HELCOM: s arbete, och där har Finland som ordförandeland en viktig uppgift. 

Om vi tänker på vad vi i Finland kan göra har det ju dykt upp nya metoder under de senaste åren. I Sverige använder man strukturkalk för att minska utsläppen från jordbruket, i Finland har vi utvecklat en metod som baserar sig på användning av gips. Det verkar var en lovande teknik för att minska utsläppen från åkrar och det kunde vara en stor del av lösningen till exempel i Egentliga Finland. Nu har regeringen lagt till 15 miljoner på årsbasis och en del av den summan kommer antagligen att gå just till gipsbehandling av åkrar. Den cirkulära ekonomin är också en stor del av lösningen. Frågor som hur vi bättre kan ta vara på gödseln, separera näringsämnen och i större utsträckning använda den till produktion av biogas är centrala. Här gäller det att arbeta vidare, göra försök, experimentera och satsa på forskning. 

Som i många andra svåra frågor skulle det vara viktigt att också försöka fokusera på styrkorna och möjligheterna och arbeta utgående från dem för att komma vidare. Östersjön är förutom en viktig miljöfråga också en ekonomisk fråga för Finland. Ofta väljer man att lyfta upp begränsningar och lagstiftning mera som hot än möjligheter. Svaveldirektivet, som befarades slå ut finsk sjöfart, har de facto erbjudit tillfällen för finsk industri att gå i täten för den internationella utvecklingen i marinmotorer med låga utsläpp. När jag lämnar Christina och svänger ut på Masabyvägen har många tankar slagit rot. Rysslandsamarbetet måste hållas vid liv. Sanktionernas vara eller inte vara beror på Ryssland, men kontakterna länderna emellan i miljöfrågor är viktiga. Finlands EU-ordförandeskap kan ha stor betydelse för Östersjön – nu måste resten av EU få upp ögonen för situationen. Polen måste också göra sitt. Och här hemma – 15 miljoner på årsbasis är ett välkommet tillskott, men enskild projektfinansiering är inte lösningen. Östersjöns välbefinnande har en så stor betydelse för oss att finansieringen måste vara långsiktig och kontinuerlig. •

Stinas Östersjötips: Ät mera fisk som fångats i Östersjön. Strömmings- och braxenbiffar passar också bra för storkök i kommunerna. Det är ett sätt att ta bort näringsämnen från Östersjön.  Mat som producerats av lokala råvaror innebär dessutom ett mindre behov av transporter. 

Laila Andersson: Yrkesutbildningsreformen påverkar mångas framtid

/0 Kommentarer/i /av

Målet med yrkesutbildningsreformen, som genomfördes för ett par år sedan, var att skapa skräddarsydda studievägar för var och en och erbjuda mer flexibilitet. Tanken var också att utbildningen alltid utgår från varje elevs kompetens och erfarenheter.

AA:  Hurdana resurser har yrkesskolorna nu för vägledning och närundervisning?

LA: Vi kartlägger elevens kunnande och gör en plan. De flesta har närstudier i grupp medan vuxenstuderande som har arbetslivserfarenhet kan få en mer individuell läroplan.

Tyvärr kom reformen samtidigt som finansieringen till yrkesutbildningen skars ner.

Små enheter och speciellt yrkesinriktningar med få studerande drabbades mest av nedskärningarna. Dessa enheter är sällan lönsamma men trots det viktiga för vårt samhälle. Det här är i och för sig ingen språkfråga, men svenskspråkiga enheter är ofta mindre och drabbas därför hårdast. Det finns i dag en hel del ungdomar som behöver en svenskspråkig utbildning eftersom deras kunskaper i finska inte är tillräckliga. Frågan är hur vi i framtiden kan garantera utbildning i alla branscher på svenska. Om utbildningar faller bort löper de unga som hade valt en sådan inriktning risk för utslagning. Frågan blir då om de här utbildningarna borde få kosta mer för att hindra ungdomar från att marginaliseras.

Nu skulle det vara viktigt att göra en djupare analys av reformen: Vilka goda saker förde den med sig, vad fungerar däremot inte och vad har kanske i praktiken inverkat på utbildningen på ett sätt som man inte kunde  förutspå? För reformen i sig är bra – bara vi kunde förverkliga den.

Just nu känns det som om det inte finns någon guldkant alls i yrkesutbildningens vardag. Små enheter lider mest, det finns inte ens en tillräcklig basfinansiering för verksamheten och man måste förlita sig på stipendier och projektfinansiering. Det här leder i sin tur till att man inte kan göra någon långsiktig planering eftersom framtiden är för osäker.

Studentskrivningarna som ledstjärna på gott och ont

Studentexamen är en helig ko i Finland. Dess betydelse kommer att vara ännu större från och med 2020 då det gäller att söka in till bland annat universitet. Vi borde våga se över hela systemet med studentskrivningar. Hjälper de oss att få in de bästa möjliga personerna i rätt yrken? Lär unga sig att argumentera, att uttrycka sig verbalt, att diskutera och förhandla – eller har vi byggt upp hela undervisningen så att den gynnar ett gott resultat i en skriftlig studentexamen? Under hela grundskolan jobbar vi med en human och långsiktig läroplan som plötsligt under gymnasiet fokusera på studentskrivningarna. Lär man sig för livet eller för ett enda prov?

Många unga mår väldigt dåligt, de har en stor press på sig och måste i ett tidigt skede veta ”vad de vill bli”, välja rätt ämnen o.s.v. Studentexamen utgör en stor del av stressen.

Vem studerar i dag i en yrkesskola?

AA: Hur stor variation finns det mellan dem som inleder sina studier, är de på samma nivå?

LA: Vi har toppelever, som gått ut grundskolan med utmärkta betyg – en del kanske valt en yrkesskola mot föräldrarnas vilja. Andra följer en dröm de haft ända sedan de var barn och har länge vetat att de vill bli just bilmekaniker, elektriker, kosmetolog eller hårfrisör. En del kanske inte vet exakt vad de vill bli men vet att de vill satsa på praktiska studier och komma ut i arbetslivet så fort som möjligt.

Vuxenstuderande har ju redan arbetslivserfarenhet och kanske väljer studier som bygger på det de jobbat med tidigare eller så väljer de helt enkelt att byta bransch.

Yrkesskolans studerande är i dag även internationella och multikulturella. Yrkesstudierna är ett bra och effektivt sätt att integrera utländska ungdomar i det finländska samhället – i vårt fall på svenska. Eftersom vi är ett tvåspråkigt land är det viktigt att dessa integrationsvägar är tvåspråkiga.

Medier kan påverka ungas val av yrke

Mediernaden allmänna opinionen och diskussioner inverkar i hög grad på hur attraktiva olika yrken är bland de unga. Varje gång man rackar ner på olika branscher i medierna inverkar det på unga, som inte vill välja dessa branscher.  Du måste ju kunna känna dig stolt över ditt yrke och vill inte att din omgivning automatiskt ska ifrågasätta din studieinriktning.  Även diskussioner kring hur väl eller hur dåligt yrken är avlönade påverkar hur man ser sin framtid inom olika branscher.

Det man sällan talar om är att nästan alla som utexamineras från yrkesskolor faktiskt får jobb. Det finns ett skriande behov av datanomer, närvårdare, ICT-montörer och personer som är utbildade inom husautomation, vilket gör att man kan känna sig säker på att få en arbetsplats efter att ha slutfört sina yrkesstudier.

Framtidens skola och utbildning?

 Grundskolans uppbyggnad i dag tycker jag är vettig och den bygger på en långsiktig och mångsidig human plan. När vi kommer till det andra stadiet av studierna tror jag däremot att vi kanske inte funnit den bästa möjliga vägen än.

 På det nationella planet och inom politiken använder man mycket tid till  att prata om till exempel småbarnsfostran, som ju givetvis är en viktigt del av barns utveckling. Men en djupare diskussion om vi idag har det bästa möjliga systemet på andra stadiet saknar jag.

 Vi kunde se oss om för att lära oss av erfarenheter i andra länder nära oss. I Sverige har man till exempel slagit ihop gymnasier och yrkesskolor och man kan studera både naturvetenskapliga ämnen och bland annat byggteknik under samma tak. Vi borde också satsa på smidigare övergångar mellan olika studieinriktningar. Det får inte vara så svårt att ändra sig och byta inriktning.

 Det viktigaste av allt när vi talar om utbildning är att komma ihåg att det inte handlar om produkter, utan om unga barn och människor, som ska kunna känna att de har hela livet framför sig.