Det måste löna sig att vara företagsam
- Vi behöver lokala avtal. Arbetslivet har förändrats och samma regler kan inte gälla alla. Både arbetsgivare och arbetstagare behöver flexibilitet.
- Ensamföretagares socialskydd måste ses över. Vi behöver en kombinationsförsäkring som gäller både en företagare och anställd. Det, att man har olika försäkringslösningar leder lätt till att man faller mellan stolarna.
- Arvsskatten måste bort. Det, att en ledande person i ett företag avlider får inte leda till att ett företags förmåga att anställa och investera försämras. Sveriges modell borde också tillämpas i Finland.
Jag har verkat som privatföretagare i närmare 20 år. Jag har också erfarenhet från styrelsearbetet i ett börsbolag. Detta ger mig goda fortsättningar att betrakta frågor som berör företagande och affärsliv från olika synvinklar.
Den ekonomiska situationen i Finland, och Europa, kräver en visionär ekonomisk politik som i möjligast stor utsträckning stöder företagsamhet, kommersialiseringen av innovationer och en dynamisk arbetsmarknad.
Hälften av den privata sektorns arbetsplatser finns i företag med 50 eller färre anställda. Majoriteten av alla nya arbetsplatser inom den privata sektorn har uppkommit i företag med 10 eller färre anställda. Statistiken visar klart att vår ekonomi inte lägre drivs av Nokia eller skogsindustrin, utan av de små och medelstora företagen. Det är uppenbart att de mekanismer som drivit den finländska ekonomin under efterkrigstiden inte längre fungerar i den globaliserade och digitaliserade värld vi lever i idag.
Det krävs en ny slags kreativitet och smidighet av dagens ekonomer, företagsledare – och löntagare.
En stor del av företagen är en-persons företag som försörjer sin ägare. Andra har tack vare en bra affärsidé, gynnsamma förhållanden och en god strategi lyckats växa till sig och etablerat sig på den nationella eller varför inte internationella marknaden. Båda dessa kategorier behövs i samhället även om de utmaningar de ställs inför, och de behov de har, är olika.
Ett typiskt litet företag kan vara en städfirma, en frisörsalong eller en planeringsbyrå. Även om det kan finnas en vilja att expandera och anställa flera är tröskeln stor. Med flera anställda tillkommer så mycket byråkrati, risker och lönsamhetsproblem, att många låter bli. Detta är ett problem vi måste avhjälpa. Vi måste göra det lättare och attraktivare att anställa. På samma sätt som s.k. flitfällor kan bidra till att hålla en arbetslös borta från arbetsmarknaden, kan byråkrati och beskattningsförfaranden leda till att en företagare väljer att låta bli att anställa.
En anställning måste kunna ses som en möjlighet, inte som en risk.
En stor del av våra små- och medelstora företag är familjeföretag. För dessa kan arvsskatten var ödesdiger. Vi har 40000 familjeföretag i Finland som inom de kommande 5 åren står inför en generationsväxling. Arvsskatten som den är definierad idag gör det mycket svårt om inte omöjligt för många att flytta över ansvaret till nästa generation.
De skattepåföljder som en generationsväxling medför kan hindra ett företag från att genomföra investeringar som är nödvändiga för företagets konkurrenskraft.
I värsta fall kan det leda till att företaget går i konkurs och arbetsplatser går förlorade. Alternativt kan det hända att den kommande generationen – som ofta är mycket motiverad att fortsätta verksamheten – är tvungen att sälja företaget. Detta gagnar inte vårt samhälle.
Vi beslutsfattare måste förstå de risker som en generationsväxling medför. Vi måste tänka på företagets bästa i stället för att fokusera på den egendom som byter ägare. Vi borde ta Sveriges modell i bruk även hos oss: I Sverige har man ersatt arvsskatten med en skatt som erläggs på en potentiell försäljningsvinst.
Företag vill att beskattningen är konsekvent och förutsägbar. En vän som arbetar som företagskonsult berättade nyligen åt mig att han ofta stöter på samma fråga när han diskuterar med företagsledare : ”Varför skall vi hålla vårt företag i Finland där beskattningen ändras från år till år – i Estland har de kört med samma principer i snart tjugo?” Något att tänka – och reagera – på för alla och envar.
Leave a Reply
Want to join the discussion?Feel free to contribute!