En framgångsrik kommun känner sina styrkor.

Jag skrev för några veckor sedan om skola och utbildning som en viktig del av kommunens livskraft. Bildningen är en helt central uppgift för kommunerna i dag.

Den andra delen av kommunernas uppgifter är miljön: hur vi bygger, hur vi planerar och genom det hur vi skapar en miljö som människor vill flytta till.

Vi bor i våra kommuner och vi vill trivas. Så enkelt är det.

Vi vet ganska väl varför man vill flytta till Kyrkslätt. Centrala frågor som kommer upp är tillgänglighet, närhet till naturen, utrymme. När man flyttar till Kyrkslätt vill man ha lite svängrum. Man vill bo mindre tätt, helt enkelt.

En annan viktig insikt är att man flyttar till Kyrkslätt för att det är något annorlunda. Det är inte för att vi liknar Esbo men ligger lite längre bort – utan för att vi erbjuder något som våra grannkommuner inte gör.

Det här är den centrala insikten som borde styra vår planering: en vilja och ett mod att vara lite annorlunda.

Och liksom i så många andra frågor börjar allt med att vi delar samma lägesbild – en förståelse för vad vi är och vilka styrkor vi har.

25 kilometer från Finlands huvudstad, invid en motorväg, en järnväg och med ett kulturarv som ger ett brett fundament att ta avstamp ifrån – där finns Kyrkslätt. I vårt centrum har vi en medeltida kyrka, ett torg och – enligt min mening – Finlands finaste bibliotek Fyyri. Helsingfors och Ode, det är bara att inse faktum.

Bakom biblioteket tar det kommande gymnasiet form. En fin byggnad som kommer att inrymma våra båda gymnasier – det finsk- och det svenskspråkiga. Att de båda nu får nya utrymmen är något SFP länge har arbetat för.

Den här helheten fungerar som grund för det arbete som ska ge form åt vårt nya centrum, som har potential att bli Finlands finaste lilla nya småstad.

Men det gäller att hålla blicken på bollen. Den centrala pjäs vi har i centrum är vår kyrka. Resten är sekundärt. Jag hoppas att vi vill bygga tätt – men med hänsyn till kyrkan, lågt. Jag vill se kvarter med affärsutrymmen i bottenvåningen och som avgränsar små, lummiga innergårdar.

Jag hoppas att centrum blir en mötesplats för olika generationer. I anslutning till biblioteket bygger vi en skola – men varför inte även ett serviceboende? Om en av de stora utmaningarna för äldre är bristen på socialt umgänge och den ensamhet som följer av det – varför skulle vi inte åtgärda det redan i stadsplaneringen?

Om vi genom bättre planering kan skapa möjligheter till möten mellan generationer, vinner alla.

Sedan gäller det också att se våra övriga styrkor. Vi ligger vid vattnet. Kantvik är det område som har de bästa förutsättningarna att ta vara på den kvaliteten. Jag hoppas att Kyrkslätt vill aspirera på att ordna en bostadsmässa. Men jag vill inte att det blir en karneval av olika hus, utan en harmonisk helhet som tål tidens tand.

Att vår kommun till ytan är stor i förhållande till vår befolkningsmängd innebär att vi inte kan ha ett lika tätt nät av kollektivtrafik som till exempel Esbo. Den budgettekniska verkligheten gör det inte möjligt. Men det gäller för oss att arbeta för att behålla och utveckla den kollektivtrafik vi har.

Kustbanan är – vid sidan av 51:an och Åbovägen – vår livsnerv.

Samtidigt är kustbanan hotad. Det är svårt att tro att en möjlig Västbana inte skulle innebära att kustbanan nedprioriteras. Det vore ett högt pris att betala för vår kommun.

I centrum för vårt kommunala påverkansarbete måste det därför finnas lösningar som säkerställer trafiken på kustbanan och så många hållplatser som möjligt inom vår kommuns gränser. Jag hoppas att vi ska ha enighet kring dessa mål i vårt kommande fullmäktige.

En livskraftigt kommun behöver attraktivt boende, goda skolor, en god miljö och goda kommunikationer. Men vi behöver också arbetsplatser. 

Länge var vi kända som en kommun där planeringen och lovsprocesserna gick långsamt. Idag påstår jag att vi presterar klart bättre här. Både Microsofts datacenter och Prysmians utvidgning körde igång på mycket kort tid, trots att det i båda fallen var fråga om stora och komplicerade anläggningar. Nu gäller det att smida när järnet är varmt. Kring de här etableringarna ska vi klara av att bygga upp kluster av företag som hämtar både arbete och skatteören till kommunen. 

Vår kommun har anor. Den består av många olika byar som alla har sin egen identitet. Lappböle är inte Bobäck, och Vecklax är inte Långvik. Vi har tre centra – kyrkobyn, Masaby och Veikkola. Emellan dem finns mycket utrymme och plats för gles småhusbebyggelse, jordbruk och andra primärnäringar.

Det här är kvaliteter man inte hittar på ett stenkasts avstånd från någon annan europeisk huvudstad.

Låt oss ta vara på vårt unika läge och de kvaliteter som skiljer oss från mängden.