Mina tankar om ordförandeskapet

Mitt namn är Anders Adlercreutz, jag är riksdagsledamot sedan 2015 från Kyrkslätt och fungerar som Europa- och ägarstyrningsminister i den sittande regeringen. Innan det var jag arkitekt och företagare i över 15 år. För en tid sedan meddelade jag att ställer upp i partiordförandevalet i juni. I det här medlemsbrevet vill jag berätta varför. Jag hoppas du vill läsa och bekanta dig med mina tankar om vårt parti. Jag hoppas du hör av dig om det jag skriver väcker frågor eller om du har annat på hjärtat. Mina kontaktuppgifter finns längst ner i detta brev.

Jag tog steget in i politiken i september 2012 när min vän Annika bad mig ställa upp i kommunalvalet. Den resan har tagit mig till kommunalpolitiken, till riksdagen och in i regeringen. Om du vill läsa mer om mig och vad jag jobbat med kan du göra det här. I slutet av detta brev hittar du länkar till artiklar som berättar om min syn på världen.

Varför behövs SFP?

Vårt samhälle polariseras. Retoriken hårdnar och de politiska blocken flyttar sig ut mot kanterna. Det skapas ett tomrum i mitten av den politiska kartan – och där finns vi, Svenska folkpartiet. I den här verkligheten är det utmanande att vara ett pragmatiskt parti. Tolerans väcker mindre gensvar än konfrontation och pragmatism får ett mindre utslag än populism. Samtidigt som vi kanske känner oss mer obekväma än på länge, så behövs vi mer än någonsin.

Vi är det enda trovärdigt liberala borgerliga partiet. Vi är ett nordiskt bildningsparti som förstår att företagsamhet, utbildning och mångfald går hand i hand med en sund ekonomi. Vi är partiet som vet att det finns en stark koppling mellan landsbygdens och städernas livskraft.

En känsla av oro – vart är vi på väg?

För tre veckor sedan bad jag folk som prenumererar på mitt nyhetsbrev att skicka in tankar kring vårt parti. Ett stort tack för alla insikter och frågor jag fått. Jag har fört samman de stora frågorna och du hittar dem på min webbsida.

I många meddelanden jag fått är det tydligt att det finns en oro för framtiden. Det finns en oro för hur det ska gå med SFP.

I svaren jag fick hör jag en oro om hur man ska klara sig på landsbygden, om polariseringen, om vårt svaga understöd. Jag hör en oro om en splittring och om hur vi ska få våra ungdomar att engagera sig. Jag hör en oro om hur man också i framtiden klarar sig på sitt modersmål. Jag hör en oro om hur partiet mår. Förlorar vi vår identitet?

Vi vill och vi kan

Jag förstår den här oron. Samtidigt vill jag säga er: Inget parti har så goda förutsättningar att tackla de här problemen som vi. Just på grund av vår unika position har vi som parti en stor potential. Vi är ett klart alternativ för många. Att engagera hela partiet i att förverkliga denna potential är den framtida ordförandes viktigaste uppgift.

Inom vårt parti har vi ett enormt starkt engagemang på det lokala planet i föreningar och organisationer. Det finns en vilja att göra och en vilja att jobba. Och med den viljan flyttar vi både berg och gallupsiffror. Vi är också bättre lämpade än något annat parti att förena stad och landsbygd, för till skillnad mot övriga partier så är vi starka i båda verkligheterna.

Som minoritet har vi en helt unik förståelse för hur mångfalden i vårt samhälle är vår styrka. Vi kan vara partiet som motverkar polarisering och splittring mer än något annat parti. Så det är inte en fråga om vi kan. Det är en fråga om hur.

Vad betyder ledarskap för mig?

En partiordförande leder partiet, men det är medlemmarna som är huvudsaken. Partimedlemmarna och vårt engagemang skapar kontinuiteten – det är alla vi tillsammans som är partiet.

Jag är uppvuxen i ett familjeföretag. Det var alltid självklart att det är företagets bästa, att det är de anställda och företagets fortlevnad som kommer först. VD:n och chefer kommer och går under årens lopp, företaget består. På samma sätt är det i ett parti som vårt. Partiet ska inte ledas som ett företag, men med samma grundprincip: Partiordförande ska vara partiets verktyg, inte tvärtom.

Ledarskap är i första hand att möta människor och att lyssna på dem. Ledarskap är empati och förståelse. Ledarskap är samarbete. Ledarskap är att ge utrymme för framgång, för åsikter och idéer – men också för misslyckanden. Ledarskap är en förmåga att fatta beslut då det gäller – och stå bakom dem.

Hur skulle jag leda SFP?

Inom ett drygt år har vi tre val på kommande: EU-valet, kommunalvalet och välfärdsområdesvalet. Om tre år är det riksdagsval igen. Inför dessa val ska vi stärka vår profil och slipa vårt budskap. Vi ska hitta sätten att nå ut till en bredare skara utan att tumma på våra viktiga kärnfrågor. Det här kräver arbete.

I ett litet parti ska vi vara speciellt bra på att lyfta upp varandra. Jag vill ge mera utrymme åt våra partiaktiva på alla plan, för det är bara så vi kan växa tillsammans. Ett litet parti har inte råd att förminska sig själv och sina förmågor. Därför vill jag regelbundet träffa alla kretsar och förbund för att försäkra mig om att alla hörs – och för att skapa en öppen dialog om aktuella utmaningar.

Jag uppskattar rakt tal och rak konstruktiv kritik. Vi ska stöda varandra – men vi ska också våga ifrågasätta varandra. Det är det enda sättet att utvecklas. Och för att kunna ifrågasättas måste man känna sig trygg. Jag vill skapa en kultur där alla kan känna sig trygga.

Jag är inte en lokalpolitiker i ordets traditionella bemärkelse. Jag känner och värnar om min region, men har konsekvent arbetat för alla våra regioner, för hela Finland. Vi ska stödja varandra i regionalt viktiga frågor – det är så jag tycker vi måste arbeta i ett litet parti. När flera säger samma sak visar man att det är partiets linje och ett gemensamt mål.

Det är så vi överbryggar regional splittring.

Hur ska vi få vårt understöd att växa?

På den politiska kartan finns en klar plats för oss och vi har en naturlig potential – det visar alla undersökningar. Den centrala frågan är därför hur vi ska göra det lättare för dem som kunde rösta på oss att också göra det. Våra väljare måste hitta kandidater som de känner som sina på våra listor. Vi måste kommunicera så att både väljare och kandidater känner sig sedda och hörda.

SFP:s värderingar tilltalar många finländare oberoende av deras bakgrund.

SFP:s identitet är starkt kopplad till den finlandssvenska kulturen och det svenska språket är partiets språk. Det är självklart att värna om det även i framtiden. Samtidigt måste vi se till att vi inte bygger upp murar mot dem som vill stöda oss. Vi behöver väljare som talar landets övriga språk. Alla ska kunna se oss som ett alternativ. Därför är vi också tvungna att även appellera med andra metoder och budskap. Vi arbetar på olika sätt i Utsjoki, Vanda och Korsholm.

Vi behöver också förstå att den språkliga identiteten hos ungdomarna idag inte är lika stark som tidigare – det finns många andra identiteter som också är viktiga. Det här måste vi som parti känna till och reagera på. Det betyder att vi måste ha en klar linje i frågor som ekonomi, klimat, säkerhet, vården och mycket mer. Vi måste vara relevanta.

Det här är en möjlighet. Det är därför vårt stöd på flera orter överstiger andelen svenskspråkiga. För att vi har en vision som attraherar. Vi har en större roll att fylla.

Det betyder inte att SFP förändras. Det betyder inte att SFP överger sin kärna. Det betyder att SFP stärker sin förmåga att påverka.

Varför jag ställer upp i ordförandevalet

Jag har berättat för er om hur jag ser på partiet idag, vilka våra möjligheter är och hur jag vill ta dem till vara. Jag hoppas att jag får ert förtroende för att leda det arbetet.

Jag är familjefar, företagare, politiker, make till en företagare och jordbrukare. Jag har haft förmånen att sitta i riksdagen i nio år. Fyra av dem som gruppordförande, och snart ett år som minister. I tre års tid var jag vice ordförande för SFP. Vi bor i Kyrkslätt, har ett jordbruk i Pargas, och mitt arbete är i Helsingfors. Jag har samlat på mig erfarenheter, kunskap och kontakter. Jag har ansvarat för förhandlingar om stora helheter i de senaste regeringsprogrammen, senast förra våren för finans- och skattepolitiken. Jag har i fyra års tid förhandlat om det som kallas julklappspengar till våra regioner. Många projekt och vägar från Lovisa till Karleby har blivit verklighet. Jag har suttit i flera olika utskott och fått en bred förståelse för vad Finland behöver.

Min tid som riksdagsledamot, gruppordförande och minister har gett mig värdefull erfarenhet för uppgiften som partiordförande. Min bakgrund som företagare och perspektiv utanför politiken har gett mig de färdigheter som just nu krävs för att tackla de utmaningar vi står inför.

I mitt arbete i riksdagen har jag sett till alla våra regioners intressen. Jag har konsekvent arbetat för hela fältet. Det är också det vi behöver av en ordförande. En vilja att jobba i alla våra regioner och mod att ta upp också jobbiga frågor. Att gå i bräschen när det behövs, vare sig det gäller utmaningar i vår utbildningspolitik, Nato, hjälp till Ukraina, i tiden besvärliga frågor som Nord Stream 2 eller hur vi tar hand om finländska barn i flyktinglägret al-Hol.

Bästa SFP:are, bästa vänner,

Det här är min vision för SFP och partiordförandeskapet. Jag hoppas att den väcker gensvar hos många, men den väcker säkert också frågor. Jag hoppas att alla ni som undrar är i kontakt. Jag vill höra vad ni tycker.

För jag har inte alla lösningar – det är vi tillsammans som har dem. Vi befinner oss i en situation som kräver förmåga att reagera. För att hitta de rätta verktygen lovar jag att diskutera med er – kretsarna, lokalavdelningarna, SU, Svenska Kvinnoförbundet, Seniorerna, alla ni lokala aktiva som deltar på caféträffar och styr upp torgmöten. För det är så jag arbetar. Jag är övertygad om att det är den enda hållbara vägen framåt.

“Ledaren är den sista som äter” brukar man säga. Jag är beredd att leda så att partiet ska få sitt. Jag tror på din och min förmåga att lösa alla utmaningar vi står inför – och jobbet börjar nu.

Jag hoppas att du hör av dig om du har tankar eller frågor. Mina kontaktuppgifter hittar du nedan. Jag kommer att röra mig på fältet nu under veckoslutet och de tidpunkterna hittas också nedan. Hoppas att vi ses!

Du kan prenumerera på mitt nyhetsbrev via den här länken.

Mer om mig och hur jag tänker hittar du till exempel i följande artiklar i Kyrkpressen och Helsingin Sanomat.

Min knapp-video, här på Youtube, som på Twitter (eller numera X) och andra kanaler har fått närmare en miljon tittare.

Hela mitt tal från presstillfället i Helsingfors finns bakom denna länk.