Tal på bostadsmässan i Lovisa

/0 Kommentarer/i , /av

Maailma on täynnä paikkoja. Maailma on täynnä rakennuksia. Mutta useimmille meistä on olemassa ainoastaan yksi koti.

Mikä on suomen kielen kaunein sana, kysytään usein. Oma vastaukseni siihen on koti.

Se on se paikka, josta käsin rakennamme elämäämme, jonne menemme keräämään voimia, jossa kasvatamme lapsemme. Kodissa annamme päivän mittaan opitun juurtua. Siellä unelmoimme. Kodissamme suunnittelemme tulevaa.

Hyvät ystävät – Asuntomessut ovat kodin juhla.

Bästa publik, kära vänner, gäster,

Vi människor är bobyggare. Mycket av den kultur vi har bygger på det att vi slog oss ner. Vi började bruka jorden. Vi började resa väggar och tak. Vi byggde ett skydd och hjälpte varandra i det arbetet. Vi organiserade oss för att arbetet skall gå bättre. Vi lärde oss olika saker så att vi bättre skall kunna hjälpa varandra.

Vi skapade system för beslutsfattande så att vi skall kunna ta hand om de samhällen som skapades mellan våra byggnader och hus.

Som arkitekt är jag kanske lite jävig. Men jo, våra hus, våra hem är förtjänta en fest och de är förtjänta en mässa. Och jag är glad över att jag får vara här idag.

Hyvät ystävät,

Itse olen taustaltani arkkitehti. Nyt olen poliitikko. Moni on pohtinut, että voiko näitä ammatteja yhdistää? Onko mitään, mikä yhdistää arkkitehtuuria, eli rakentamista, ja politiikkaa?

Itse ajattelen, että paljonkin. Rakentaminen ja suunnitteleminen ovat tarpeiden tyydyttämistä. Se on sitä, että etsii ratkaisuja arjen ongelmiin, että pyrkii yhdistämään eri intressejä, eri vaatimuksia. Että neuvottelee, myy oman ajatuksensa. Saa kaikki hankkeeseen ryhtyvät vetämään samaan suuntaan, jotta lopputulos olisi niin hyvä kuin mahdollista.

Politiikassa asia on pitkälti samalla tavalla. Haemme ratkaisuja, pyrimme saavuttamaan yhteisymmärrystä, rakennamme yhteistä tarinaa.

Loviisassa, näillä asuntomessuilla, on yhteinen tarina. Täällä on kymmeniä kohteita, joissa on haettu yhteistä näkemystä, ja joissa on lähdetty sitä yhdessä toteuttamaan.

Haluan onnitella teitä siitä – vaikka te ehkä ette sitä politiikkana näkisikään.

Rakennetulla ympäristöllä on väliä. Siksi on niin suunnattoman tärkeää, että rakennamme oikein ja hyvin.

Tänään en puhu teille eurooppaministerinä. En edes poliitikkona – vaan arkkitehtina.

Bästa publik,

Jag hoppas att ni ursäktar när jag nu ställer min ministerportfölj åt sidan och sätter på mig min arkitektmössa. Jag tänker inte tala om europafrågor, utan om byggande.

Hur vi bygger har betydelse. Ungefär hälften av våra primärresurser går till byggande. Ungefär hälften av vårt avfall kommer från byggande. Våra byggnader svarar för nästan hälften av vårt klimatavtryck.

När vi bygger, bygger vi drömmar och hem, men vi inverkar också på vår planet långt utöver byggplatsen. Därför måste vi bygga rätt. Och här träder mitt ansvar som politiker in.

I dagens läge mäter vi varje byggnads energieffektivitet. Vi mäter hur väl ytterväggar, nedre botten och övrebotten isolerar värme. Vi ser hur många fönster en byggnad har och räknar ut hur de inverkar på byggnadens isoleringsförmåga. Vi sätter in maskinell ventilation som tar tillvara den spillvärme som annars skulle försvinna ut i luften.

Det här är inte ett dåligt system, men samtidigt är det otillräckligt.

Vad vi bygger med har också betydelse. Hur huset byggs likaså, och vad man kan göra av materialet efteråt. Och viktigare än att fundera på hur energin levereras till huset – för det är det vi mäter idag – är att se hur energin är producerad, och hur konsumtionen kan styras.

Vi kommer att gå in för att mäta en byggnads koldioxidavtryck under hela dess livscykel, och det är bra.

Arvoisa yleisö, hyvät ystävät,

Jos haluamme ohjata rakentamista oikeaan suuntaan, meidän tulee mitata oikeita asioita.

Teoreettinen energiatehokkuus on varsin tärkeä asia. Mutta tärkeämpää on todellinen energian käyttö, käytön ajoitus, miten rakennus on rakennettu, mistä se on rakennettu, miten pitkäikäinen se on ja miten rakennusmateriaalit ja rakennus ovat käytettävissä uudelleen.

Tällaiseen mittaustapaan olemme EU:n tasolla siirtymässä. Ja se on hyvä, koska hiilijalanjälki on tässäkin asiassa se tärkein kriteeri. Kun mittaamme oikeita asioita, rakennamme oikein.

Metsä on kuuma poliittinen peruna. Metsässä on myös vastaus moneen päivänpolttavaan kysymykseen.

Kilo puuta toimii varastona melkein kahdelle kilolle hiilidioksidia. Puurakentaminen on oiva tapa käyttää meidän metsiämme ja se on etenkin oiva tapa rakentaa koteja.

Kun metsästä otetaan puuta, se on hyvä käyttää pitkäikäisiin tuotteisiin. Koti, hyvin rakennettuna, on juuri sellainen.

Mutta tässäkään asiassa ei ole järkevää hirttäytyä vain yhteen ratkaisuun. Meillä on paljon tilanteita, joissa muu materiaali voi olla parempi. Alvar Aallon lempielementti ei ollut niin sanottu sandwich-elementti, vaan tiili. Se, jos jokin, on helposti uudelleenkäytettävä rakennustavara. Tiili, josta rakennettiin tehdas sata vuotta sitten, voi hyvinkin saada uuden elämän omakotitalossa 2000-luvulla.

Eli mitatkaamme oikeita asioita ja luokaamme aidosti neutraalit markkinat, jossa tunnistamme materiaalien erilaisuuden asettamatta niitä keinotekoisesti vastakkain.

Ja lisäksi – suomalainen puu palaa yhtä huonosti tai hyvin niin Suomessa kuin Ruotsissa. Ei ole mieltä olettaa, että suomalainen puutalo olisi tulenarempi tällä puolen Pohjanlahtea. Ei ole mieltä siinä, että tässä suhteessa asetamme ruotsalaisia kovempia vaatimuksia rakennuksillemme.

Oleellista on, että rakennamme kestävästi ja niin, että rakentaminen tukee kiertotaloutta, materiaalien jatkokäyttöä, ja että suunnittelemme niin, että se rakennus, joka tänään on toimistotalo huomenna voi muuttua asuinkerrostaloksi.

Kära vänner,

Denna mässa visar på det bästa vårt byggande kan uppvisa. Här finns olika lösningar som passar olika situationer. Vi vill inte ha miljonprojekt, enorma hus med identiska lägenheter. Nej, de individuella behoven skall få synas.

Ett hem är ett hem för att det är ditt. För att det uppfyller dina behov. För att det ger dig trygghet och ro, utrymme att förverkliga dina drömmar.

På bostadsmässoområdet finns en imponerande mångfald. För det finns många sätt att bo och leva på. Här finns byggnader för en eller flera generationer. Här finns spartanska ettor och vidlyftiga villor. Byggnader i trä, byggnader i sten. De är olika för att vi är olika.

Hyvät ystävät,

Kodit ovat erilaisia koska ne ovat koteja, ne ovat asukkaidensa kuvia. Näillä messuilla näkyy asumisen moninaisuus. Täällä näkyy sekä vanhoja ja koeteltuja ratkaisuja että uutta luotaavia innovaatioita. Se, mitä tänään kokeillaan Loviisassa, on ehkä valtavirtaa kymmenen vuoden kuluttua.

Haluan onnitella tänne kotinsa rakentaneita, onnitella Loviisan kaupunkia ja kehottaa kaikkia meitä täällä pelkästään vierailevia unelmoimaan vapaasti – koti on Suomen kielen kaunein sana.

Välkomna hem.

 

Mögelskolornas tid är förbi

/1 Kommentar/i , , , , /av

Jag vill inte se en enda mögelskola till! I fortsättningen måste vi kunna försäkra oss om att de kvalitetsnormer som styr byggandet faktiskt efterföljs. Vi måste se till stt byggnaderna underhålls yrkeskunnigt och vi måste kräva att byggfirmorna bär sitt ansvar. Vi måste förstå, att gamla och nya byggnader är olika. Energibestämmelserna måste korrigeras så, att vi bygger byggnader som går att reparera och som inte är känsliga för fel. Här är ett recept som kan hjälpa oss att skapa sunda och säkra byggnader.

Som arkitekt har jag specialiserat mig på träbyggande och allt byggande ligger mitt hjärta nära. Som riksdagsman har jag chockerats av den mängd människor som utsatts för mögel som en följd av dåligt byggande och undermåligt underhåll. Därför har jag varit med och grundat riksdagens inneluftsgrupp, som har som sin uppgift att ta itu med inneluftsproblem lagstadgningsvägen.

Ett nationellt problem

Mögelproblemet är ett nationellt problem. Jag har kunnat följa det på nära håll i min hemkommun Kyrkslätt, där många skolor, bland dem Gesterby skolcentrum, kämpar med inneluftsproblem.
Det är fråga om både slarv och nonchalans. Var och en som vet något om byggande borde kunna undvika frestelsen att bara skjuta upp redan synliga problem. Och när de kommer i dagen, försvinner de inte av att täckas över med silikonmassa. Om problemet existerar redan i dag blir det etter värre för oss att tampas med i morgon.
Moderna byggnader är mera komplicerade än gamla och innehåller mångskiktade konstruktioner. När ett av dessa skikt brister skapas en kedjereaktion. I enkla massiva konstruktioner är sådana kedjereaktioner inte möjliga. Nu har vi situationer där somliga konstruktioner fungerar i laboratorieförhållanden, men inte i det verkliga livet. Riskerna är uppenbara och leder till problem över hela Finland.
Det är också viktigt att inse att en gammal och en ny byggnad inte är en och samma sak. Gamla byggnader skall inte behöva uppfylla samma villlkor, vare sig det gäller energieffektivitet eller ventilation. Ett fel jag ofta ser som förkortar livslängden på en gammal fungerande byggnad är att den förses med modern maskinell ventilation med värmeåtervinning – även om det görs med goda avsikter.


Byggfirmorna har ansvar

Det är helt berättigat att efterlysa hög yrkesetik hos byggfirmorna. En yrkeskunnig byggare bör kunna identifiera de risker som hänger samman med olika typer av lösningar. Om detta inte kan garanteras bör man allvarligt överväga att införa krav på tillstånd för att få idka byggverksamhet. Så gör vi idag inom många andra yrkesområden.
Det är svårt att komma med krav på ansvar 10 eller 20 år efter ett avslutat byggprojekt. Med andra ord bör man satsa på övervakning och kvalitetskontroll under bygget. Någon kan tänkas påstå att övervakningskonstnaderna är för stora. Själv vågar jag påstå att kostnader som härrör sig från dålig kvalitet blir högre.

Byggnader kräver underhåll

Att höja kvaliteten på byggandet är ett klart och tydligt mål. Ett annat mål är att lära sig att underhålla allt mer komplicerade byggnader. Det är ett arbete som inte kan göras av vem som helst, det kräver yrkeskunnande. Genom kontroller med bestämda intervaller kan man undvika att problemen hopar sig. Om konditionstestet har gjorts och mögelhunden har gett daghemmet klara papper, kan en smiley på dörren berätta för barnens föräldrar att här har barnen det bra.
Så visst känner vi till medicinerna, men det är få patienter som svalt dem utan att krångla. Det gäller inte bara upplysningarbete utan också mod att stifta lagar som gör det möjligt att greppa problemen. Lagarna bör vara noggrannt formulerade och entydiga. I beredingsarbetet bör både byggsektorn och dess kunder höras. Morot är bättre än käpp. Det skall vara lönsammare att bygga med hög kvalitet än att bygga kortsiktigt. Vid köp av bygg- och planeringstjänster skall man våga bedöma förhållandet mellan pris och kvalitet. Trots allt hyser jag optimism och tror att erfarenheterna har berett jordmånen för ett förnyande.
Som arkitekt känner jag ett speciellt ansvar för sunt byggande och har förbundit mig att jobba för att lösa inneluftsproblemen och för högre kvalitet på vårt byggande också under följande riksdagsperiod.

Inomhusluft en knepig fråga / Insändare i ÖT 1.4.2017

/0 Kommentarer/i , , /av

Om problemen med dålig inomhusluft vore enkla att lösa skulle de redan ha blivit åtgärdade, men så är det ju inte. När man bygger handlar det om en lång kedja händelser som alla kan leda till problem. Den kommunala beslutsprocessen försenar sig lätt, men eftersom skolan skall öppnas i början av augusti blir det lätt så, att man måste strama åt byggtidtabellen för att barnen skall få börja i skolan när terminen inleds. Och en för stram byggtidtabell är inte ett framgångsrecept.

Frågan är – vad borde vi göra?

Kommunerna behöver bättre kunnande på upphandlingssidan. Man skall våga använda kvalitetsmätare både när man upphandlar planerare och byggare. Att välja ett annat alternativ än det billigaste skall inte ses som en risk. Våra byggnader ska planeras väl, byggas med tid och omsorg, skötas om med ansvar av en person som känner helheten –  och repareras när behov uppkommer.

Ventilationens roll i det hela har diskuterats. Maskinell ventilation är inte orsaken till våra problem, men den kan förvärra det. Mirja Salkinoja-Salonens forskning visar att ventilationskanalerna lätt kan sprida problemen och fungera som grogrund för toxiska substanser. Det här problemet kan förvärras av att man använder mycket starka tvättmedel när man putsar kanalerna, tvättmedel som leder till att de svaga mikroberna elimineras, medan de starka blir kvar. Om man sedan ytterligare stänger av ventilationen till veckosluten behövs det inte så mycket mer.

När man funderar på den maskinella ventilationens roll är det viktigt att man inser att moderna och gamla byggnader är olika. Maskinell ventilation i äldre byggnader är en dålig lösning om byggnaden inte är tät, och det är gamla byggnader sällan. Då kan införandet av maskinell ventilation vara början till slutet. Här måste lagstiftningen klart se att byggnader är olika.

Juha Vinhas forskning vid TTY har klart påvisat att ökad tjocklek på isoleringen är en riskfaktor. Därför var det inte bara jag som var orolig när regeringen föreslog en drastisk ökning av energieffektivitetskraven i sin proposition om nära-nollenergibyggnader. Här kunde vi alla dra en lättnadens suck när regeringen i höstas backade och gick in för rimligare krav, till en del på grund av SFP:s aktiva påverkan.

Till sist – när problemen dykt upp är det ofta för sent. En konditionsgransking är inte något man skall ta till först då problemen uppstår, det skall vara en kontinuerlig process som görs i förebyggande syfte.

 

 

 

Vi måste få bukt med mögelskolorna

/0 Kommentarer/i , , , , , /av

Huvudvärk och kittlande ögon. Rinnande näsor och illamående. Seg hosta och återkommande feber.

Alltför många av skoleleverna i vår kommun lider av dessa symptom. Gymnastiksalen i Masaby skola konstaterades vara omöjlig att reparera. Det har redan länge diskuterats om problemen i Kantviks daghem. Nu kan Gesterby skolcentrum läggas till listan på problemskolor.

I Winellska skolan finns skolklasser där en femtedel av eleverna kontinuerligt är sjuka. Små, återkommande reparationer görs hela tiden i fastigheten. Ibland uppstår mer skador under reparationerna, som när taket reparerades för ett år sedan. Höstens studentskrivningar hölls i en kall gymnastiksal som ännu var under renovering, med fanerskivor som golv.

Vad beror detta på? Det finns många orsaker. Dels är det fråga om problematiska byggnadslösningar. Winellska skolan byggdes i slutet av 1960-talet, Gesterby skola i början på 1970-talet. Vi vet att en del av de lösningar som då tillämpades var direkt skadliga. Men det är också frågan om annat – om felaktig fastighetsskötsel och felaktigt underhåll. Det är frågan om oklar ansvarsfördelning, om att ingen har ett helhetsansvar om fastigheten dagliga underhåll. Det kan vara frågan om att man endast göra små, kosmetiska reparationer när det uppstår problem, i stället för att verkligen utreda problemens ursprung. Det kan också vara frågan om en så liten faktor som att luftkonditioneringen minskas under veckoslutet. Denna praxis håller man som tur nog på att frångå.

Senast nu måste vi vakna och inse att vi har problem. Vi måste begrunda hur vi bygger, hur vi underhåller våra byggnader och hur vi använder dem.

När vi som kommun fattar beslut om anskaffningar borde vi våga satsa på kvalitet, eftersom upphandlingslagen ger oss en möjlighet till det. Men det kräver vilja och kunskap. Det billigaste byggprojektet är sällan det mest förmånliga alternativet – detta kunde konstateras senast då Winellska skolans tak reparerades. Den billigaste planeraren producerar sällan de mest effektiva utrymmena, vilket framgick då Smedsede daghem planerades. Vi måste våga vara den kommun som ser längre än nästa års budget då vi bygger utrymmen för våra barn och våra anställda.

Masaby skolas gymnastiksal är nästan färdig. Situationen i Kantvik kommer att underlättas i och med en kommande reparation. Gesterby skolcentrums situation kommer att utredas grundligt inom en snar framtid. De problem som hittas under utredningen måste tas på allvar och åtgärdas – grundligt. Våra barn tillbringar en stor del av sin dag i skol- och daghemsbyggnader. De får inte ha hälsovådliga brister. Och innan vi börjar bygga nya, måste de nuvarande byggnaderna vara i skick.

Nollenergihus är inte rätt väg / Insändare i HBL 10.5.2016

/0 Kommentarer/i , , /av

Hur skall vi spara på våra resurser? Hur skall vi bygga energieffektivt? Och varför är mögelskolor och -daghem vardagsmat i vårt nyhetsflöde?

De här frågorna har ett klart samband. Min familj bor i ett gammalt trähus från 1920-talet. De mer ömfotade gästerna välkomnas av en korg yllesockor i tamburen, för det kan vara svalt hemma hos oss på vintern. Vårt hems energieffektivitet kommer inte av att vi skulle ha extra lager isolering, utan av att vi ibland drar ner på komforten. Och av att vårt hus har hållit i hundra år, och med säkerhet håller hundra år till, om dess användare så vill.

Propositionen om lagen om nära-nollenergibyggnader är på remissrunda. Lagförslaget baserar sig på ett EU-direktiv från år 2010, enligt vilket alla nya byggnader ska vara nära noll-energibyggnader från och med 2020. Målsättningen med lagförslaget är att minska på byggnaders energianvändning och samtidigt främja användandet av förnybar energi.

Lagförslagets fokus ligger på att förbättra energieffektiviteten, vilket givetvis är eftersträvansvärt. Nu håller dock beredningen på att totalt glömma bort att se på byggandet ur en bredare synvinkel. Vi kan inte endast utgå från energieffektivitet då vi utvärderar byggnaders miljövänlighet, utan byggnadens hela livscykel måste tas i beaktande: vilka material som används, byggnadens livslängd, den verkliga energiförbrukningen och hur byggnadsmaterialen kan återanvändas. Endast så kan vi bedöma den totala belastningen på miljön.

Paradoxalt är, att forskning visar att de byggnader som byggs idag inte konsumerar nämnvärt mindre energi än de som byggdes i mitten av förra seklet. Det här har professor Juha Vinha från Tammerfors tekniska universitet genom sin forskning påvisat. Skolor och daghem har inte blivit nämnvärt energieffektivare sedan 1950-talet. Samtidigt vet vi, att vi allt oftare ställs inför problem med inomhusluften.

Vad beror det på? En konstruktion där vi har lager på lager med material som alla har en specifik uppgift – och så ser en modern vägg ut – men som alla är mycket dåliga på att sköta det intilliggande lagrets uppgift, bäddar för problem. Det är ett byggnadssätt som baserar sig på tron att inga misstag sker under byggnadsprocessen eller under byggnadens livscykel. Men så fungerar inte verkligheten. Misstag sker både då ett hus byggs, och under den tid det används. Och dessa misstag klarar inte våra väggar av. Små defekter, små hål i membranen, leder till stora problem.

Massiva väggkonstruktioner, som t.ex. stock eller tegel, är säkra. Vi vet av erfarenhet att de fungerar, vi vet att de håller och vi vet att de bidrar till ett gott inomhusklimat. Vi vet också att de är mycket mer energieffektiva än vad de matematiska kalkylerna låter påvisa. Om vi nu gör de planerade åtstramningarna riskerar vi inte bara att ytterligare förkorta våra byggnaders livscyklar och skapa nya problembyggnader, vi skjuter även vår egen träindustri i foten när vi tar avstånd från den trend av ekologiskt hållbart byggande som sveper över Europa – en trend som vår byggindustri absolut borde hoppa på.

Hela energieffektivitetslagstiftningen borde nu ta en time-out tills vi får mer forskningsbaserad information om vilka lösningar och metoder som vi borde tillämpa i Finland. Lagstiftningen skall inte vara villkorslös, utan den skall tillåta olika alternativ.

Idag kör bulldozern förbi ett hus från 1920-talet och stannar framför ett daghem som byggdes på 1990-talet. Om vi nu gör god lagstiftning, kör bulldozern om 30 år förbi det daghem vi bygger nästa år. Men det kräver åtgärder, att vi tänker om. För mycket av vår nationella egendom sitter i våra byggnader för att vi skall ha råd att ge oss in på detta vågspel.

Anders Adlercreutz
Riksdagsledamot

Nollenergihus är inte motiverade i Finland – vi borde ta en time-out i beredningen och se över hela vår energieffektivitetslagstiftning

/0 Kommentarer/i , /av

Pressmeddelande 7.5.2016
Publiceringsfritt genast

 

Propositionen om lagen om nära-nollenergibyggnader är på remissrunda. Lagförslaget baserar sig på ett EU-direktiv från år 2010, enligt vilket alla nya byggnader ska vara nära noll-energibyggnader från och med 2020. Målsättningen med lagförslaget är att minska på byggnaders energianvändning och samtidigt främja användandet av förnybar energi i byggnader.

– Lagförslagets fokus ligger på att förbättra energieffektiviteten, vilket givetvis är eftersträvansvärt. Nu håller dock beredningen på att totalt glömma bort att se på byggandet ur en bredare synvinkel. Vi kan inte endast utgå från energieffektivitet då vi utvärderar byggnaders miljövänlighet, utan byggnadens hela livscykel måste tas i beaktande. Endast genom detta kan vi se den totala belastningen på miljön, säger riksdagsledamot Anders Adlercreutz (SFP).

Med hjälp av mer isolering försöker man förbättra energieffektiviteten. Ökad isolering leder dock lätt till riskabla och framförallt sårbara konstruktioner. Massiva väggkonstruktioner, som t.ex. stock eller tegel, är säkra. Vi vet av erfarenhet att de fungerar, vi vet att de håller och vi vet att de bidrar till ett gott inomhusklimat.

Om vi nu gör de planerade åtstramningarna riskerar vi inte bara att ytterligare förkorta våra byggnaders livslängd och skapa nya problembyggnader, vi skjuter även vår egen träindustri i foten när vi tar avstånd från den trend av ekologiskt hållbart byggande som sveper över Europa – en trend som vår byggindustri absolut borde hoppa på.

– Hela energieffektivitetslagstiftningen borde nu ta en time-out tills vi får mer forskningsbaserad information om vilka lösningar och metoder som vi borde tillämpa i Finland. För mycket av vår nationella egendom sitter i våra byggnader för att vi skall ha råd att ge oss in på detta vågspel, säger Adlercreutz.

 

Tilläggsuppgifter:
Anders Adlercreutz
tel. 044 981 0191