Puhe asuntomessuilla Loviisassa

Maailma on täynnä paikkoja. Maailma on täynnä rakennuksia. Mutta useimmille meistä on olemassa ainoastaan yksi koti.

Mikä on suomen kielen kaunein sana, kysytään usein. Oma vastaukseni siihen on koti.

Se on se paikka, josta käsin rakennamme elämäämme, jonne menemme keräämään voimia, jossa kasvatamme lapsemme. Kodissa annamme päivän mittaan opitun juurtua. Siellä unelmoimme. Kodissamme suunnittelemme tulevaa.

Hyvät ystävät – Asuntomessut ovat kodin juhla.

Bästa publik, kära vänner, gäster,

Vi människor är bobyggare. Mycket av den kultur vi har bygger på det att vi slog oss ner. Vi började bruka jorden. Vi började resa väggar och tak. Vi byggde ett skydd och hjälpte varandra i det arbetet. Vi organiserade oss för att arbetet skall gå bättre. Vi lärde oss olika saker så att vi bättre skall kunna hjälpa varandra.

Vi skapade system för beslutsfattande så att vi skall kunna ta hand om de samhällen som skapades mellan våra byggnader och hus.

Som arkitekt är jag kanske lite jävig. Men jo, våra hus, våra hem är förtjänta en fest och de är förtjänta en mässa. Och jag är glad över att jag får vara här idag.

Hyvät ystävät,

Itse olen taustaltani arkkitehti. Nyt olen poliitikko. Moni on pohtinut, että voiko näitä ammatteja yhdistää? Onko mitään, mikä yhdistää arkkitehtuuria, eli rakentamista, ja politiikkaa?

Itse ajattelen, että paljonkin. Rakentaminen ja suunnitteleminen ovat tarpeiden tyydyttämistä. Se on sitä, että etsii ratkaisuja arjen ongelmiin, että pyrkii yhdistämään eri intressejä, eri vaatimuksia. Että neuvottelee, myy oman ajatuksensa. Saa kaikki hankkeeseen ryhtyvät vetämään samaan suuntaan, jotta lopputulos olisi niin hyvä kuin mahdollista.

Politiikassa asia on pitkälti samalla tavalla. Haemme ratkaisuja, pyrimme saavuttamaan yhteisymmärrystä, rakennamme yhteistä tarinaa.

Loviisassa, näillä asuntomessuilla, on yhteinen tarina. Täällä on kymmeniä kohteita, joissa on haettu yhteistä näkemystä, ja joissa on lähdetty sitä yhdessä toteuttamaan.

Haluan onnitella teitä siitä – vaikka te ehkä ette sitä politiikkana näkisikään.

Rakennetulla ympäristöllä on väliä. Siksi on niin suunnattoman tärkeää, että rakennamme oikein ja hyvin.

Tänään en puhu teille eurooppaministerinä. En edes poliitikkona – vaan arkkitehtina.

Bästa publik,

Jag hoppas att ni ursäktar när jag nu ställer min ministerportfölj åt sidan och sätter på mig min arkitektmössa. Jag tänker inte tala om europafrågor, utan om byggande.

Hur vi bygger har betydelse. Ungefär hälften av våra primärresurser går till byggande. Ungefär hälften av vårt avfall kommer från byggande. Våra byggnader svarar för nästan hälften av vårt klimatavtryck.

När vi bygger, bygger vi drömmar och hem, men vi inverkar också på vår planet långt utöver byggplatsen. Därför måste vi bygga rätt. Och här träder mitt ansvar som politiker in.

I dagens läge mäter vi varje byggnads energieffektivitet. Vi mäter hur väl ytterväggar, nedre botten och övrebotten isolerar värme. Vi ser hur många fönster en byggnad har och räknar ut hur de inverkar på byggnadens isoleringsförmåga. Vi sätter in maskinell ventilation som tar tillvara den spillvärme som annars skulle försvinna ut i luften.

Det här är inte ett dåligt system, men samtidigt är det otillräckligt.

Vad vi bygger med har också betydelse. Hur huset byggs likaså, och vad man kan göra av materialet efteråt. Och viktigare än att fundera på hur energin levereras till huset – för det är det vi mäter idag – är att se hur energin är producerad, och hur konsumtionen kan styras.

Vi kommer att gå in för att mäta en byggnads koldioxidavtryck under hela dess livscykel, och det är bra.

Arvoisa yleisö, hyvät ystävät,

Jos haluamme ohjata rakentamista oikeaan suuntaan, meidän tulee mitata oikeita asioita.

Teoreettinen energiatehokkuus on varsin tärkeä asia. Mutta tärkeämpää on todellinen energian käyttö, käytön ajoitus, miten rakennus on rakennettu, mistä se on rakennettu, miten pitkäikäinen se on ja miten rakennusmateriaalit ja rakennus ovat käytettävissä uudelleen.

Tällaiseen mittaustapaan olemme EU:n tasolla siirtymässä. Ja se on hyvä, koska hiilijalanjälki on tässäkin asiassa se tärkein kriteeri. Kun mittaamme oikeita asioita, rakennamme oikein.

Metsä on kuuma poliittinen peruna. Metsässä on myös vastaus moneen päivänpolttavaan kysymykseen.

Kilo puuta toimii varastona melkein kahdelle kilolle hiilidioksidia. Puurakentaminen on oiva tapa käyttää meidän metsiämme ja se on etenkin oiva tapa rakentaa koteja.

Kun metsästä otetaan puuta, se on hyvä käyttää pitkäikäisiin tuotteisiin. Koti, hyvin rakennettuna, on juuri sellainen.

Mutta tässäkään asiassa ei ole järkevää hirttäytyä vain yhteen ratkaisuun. Meillä on paljon tilanteita, joissa muu materiaali voi olla parempi. Alvar Aallon lempielementti ei ollut niin sanottu sandwich-elementti, vaan tiili. Se, jos jokin, on helposti uudelleenkäytettävä rakennustavara. Tiili, josta rakennettiin tehdas sata vuotta sitten, voi hyvinkin saada uuden elämän omakotitalossa 2000-luvulla.

Eli mitatkaamme oikeita asioita ja luokaamme aidosti neutraalit markkinat, jossa tunnistamme materiaalien erilaisuuden asettamatta niitä keinotekoisesti vastakkain.

Ja lisäksi – suomalainen puu palaa yhtä huonosti tai hyvin niin Suomessa kuin Ruotsissa. Ei ole mieltä olettaa, että suomalainen puutalo olisi tulenarempi tällä puolen Pohjanlahtea. Ei ole mieltä siinä, että tässä suhteessa asetamme ruotsalaisia kovempia vaatimuksia rakennuksillemme.

Oleellista on, että rakennamme kestävästi ja niin, että rakentaminen tukee kiertotaloutta, materiaalien jatkokäyttöä, ja että suunnittelemme niin, että se rakennus, joka tänään on toimistotalo huomenna voi muuttua asuinkerrostaloksi.

Kära vänner,

Denna mässa visar på det bästa vårt byggande kan uppvisa. Här finns olika lösningar som passar olika situationer. Vi vill inte ha miljonprojekt, enorma hus med identiska lägenheter. Nej, de individuella behoven skall få synas.

Ett hem är ett hem för att det är ditt. För att det uppfyller dina behov. För att det ger dig trygghet och ro, utrymme att förverkliga dina drömmar.

På bostadsmässoområdet finns en imponerande mångfald. För det finns många sätt att bo och leva på. Här finns byggnader för en eller flera generationer. Här finns spartanska ettor och vidlyftiga villor. Byggnader i trä, byggnader i sten. De är olika för att vi är olika.

Hyvät ystävät,

Kodit ovat erilaisia koska ne ovat koteja, ne ovat asukkaidensa kuvia. Näillä messuilla näkyy asumisen moninaisuus. Täällä näkyy sekä vanhoja ja koeteltuja ratkaisuja että uutta luotaavia innovaatioita. Se, mitä tänään kokeillaan Loviisassa, on ehkä valtavirtaa kymmenen vuoden kuluttua.

Haluan onnitella tänne kotinsa rakentaneita, onnitella Loviisan kaupunkia ja kehottaa kaikkia meitä täällä pelkästään vierailevia unelmoimaan vapaasti – koti on Suomen kielen kaunein sana.

Välkomna hem.

 

Homekoulujen aika on ohi

En halua nähdä enää yhtäkään homekoulua! Meidän on jatkossa varmistettava rakentamista säätelevien laatunormien toteutuminen, huolehdittava rakennusten ammattimaisesta ylläpidosta ja vaadittava rakennusyrityksiä kantamaan vastuunsa. Vanhan ja uuden rakennuksen erot on ymmärrettävä ja energiamääräyksiä muutettava niin, että rakennamme vikasietoisia, korjattavia ja kestäviä rakennuksia.  Tämä on resepti, jolla synnytämme terveellisiä ja turvallisia rakennuksia.  

Puurakentamiseen erikoistuneena arkkitehtina kaikki rakentamiseen liittyvä on lähellä sydäntäni. Kansanedustajana olen ollut järkyttynyt niiden ihmisten määrästä, jotka ovat altistuneet homeelle huonon rakentamisen ja rakennusten puutteellisen ylläpidon seurauksena. Siksi olen ollut perustamassa eduskunnan sisäilmaryhmää, jonka tehtävänä on pureutua sisäilmaongelmien estämiseen lainsäädännöllisin keinoin.

Kansallinen ongelma

Homeongelma on kansallinen ongelma. Olen seurannut sitä erityisen läheltä omassa kotikunnassani Kirkkonummella, missä moni koulu – esimerkiksi  Gesterbyn koulukeskus – kamppailee sisäilmaongelmien kanssa.

Kysymys on sekä huolimattomuudesta että välinpitämättömyydestä. Jokaisen rakentamista ymmärtävän pitäisi välttää kiusaus työntää näkyviä ongelmia eteenpäin: Ne eivät häviä sillä, että ne peitetään silikonimassalla. Jos ongelma on olemassa tänään, se tulee eteen kahta pahempana huomenna.

Modernit rakennukset ovat vanhoja rakennuksia monimutkaisempia ja sisältävät  kerroksellisia rakenteita. Kun jokin kerroksista pettää, syntyy ketjureaktio. Yksinkertaisissa, massiivipuisissa rakenteissa tällaiset ketjureaktiot eivät olleet mahdollisia. Osa uusista rakenteista toimii laboratoriossa, muttei tosielämässä. Riskit ovat ilmeiset, ja ne realisoituvat tällä hetkellä ympäri Suomea.

Vanhoihin rakennuksiin ei pidä soveltaa samoja vaatimuksia kuin uusiin, ei energiatehokkuuden eikä ilmanvaihdon suhteen. Usein näkemäni virhe, joka lyhentää vanhan, toimivan rakennuksen elinikää, on tuoda siihen – usein toki hyvässä tarkoituksessa – nykyaikainen, koneellinen ilmanvaihto lämmön talteenottolaitteineen.

Rakennusyrityksillä on vastuu

On aiheellista peräänkuuluttaa rakennusyrityksiltä korkeaa ammattietiikkaa. Ammattitaitoisen rakentajan pitää tunnistaa erilaisiin ratkaisuihin liittyvät riskit. Jos tätä ei voida muulla tavoin taata, pitää harkita, tulisiko rakennustoiminnan pyörittämisen olla luvanvaraista – tämähän on käytäntö monella muulla alalla.

Vastuuta on vaikea peräänkuuluttaa kymmenen tai kahdenkymmenen vuoden kuluttua rakennusprojektin valmistumisesta, joten on panostettava työn valvontaan ja työn laadun tarkastamiseen. Joku voi sanoa, että valvonta maksaa liikaa, mutta minä väitän, että huonosta laadusta syntyvät kustannukset ovat suurempia.

Rakennuksista pitää pitää huolta

Suomalaisen rakentamisen laadun nostaminen on selvä tavoite. Toinen tärkeä tavoite on oppia pitämään yhä monimutkaisemmista taloista huolta. Kuka tahansa ei tällaisesta ylläpitotyöstä selviä, vaan se edellyttää ammattitaitoa. Määräajoin järjestettävien katsastusten avulla voitaisiin välttää ongelmien kumuloituminen. Jos kuntotarkastus on tehty ja homekoira on antanut päiväkodille puhtaat paperit, niin ovessa komeileva hymiö voisi kertoa vanhemmille, että täällä lapsen on hyvä olla.

Lääkkeet ovat siis tiedossa, mutta niitä ei vielä monikaan potilas ole nielaissut nikottelematta. Kysymys on paitsi valistustyöstä myös rohkeudesta säätää lakeja, joilla ongelmiin pystytään puuttumaan. Näiden lakien pitää olla huolellisesti laadittuja ja yksiselitteisiä, ja niiden valmistelussa pitää kuunnella sekä rakennusalaa että käyttäjiä. Kepin sijaan tarvitaan porkkanaa. Laadukkaan rakentamisen pitää olla kannattavampaa kuin lyhytnäköisen rakentamisen. Rakentamis- ja suunnittelupalveluita ostettaessa pitää uskaltaa arvioida hinta-laatusuhdetta. Olen toiveikas sen suhteen, että huonot kokemukset ovat kypsyttäneet maaperän muutokselle.

Arkkitehtina koen erityistä vastuuta terveestä rakentamisesta ja olen sitoutunut työskentelemään sisäilmaongelmien ratkaisemiseksi ja rakentamisen laadun parantamiseksi myös tulevalla eduskuntakaudella.

Inomhusluft en knepig fråga / Mielipidekirjoitus ÖT 1.4.2017

Om problemen med dålig inomhusluft vore enkla att lösa skulle de redan ha blivit åtgärdade, men så är det ju inte. När man bygger handlar det om en lång kedja händelser som alla kan leda till problem. Den kommunala beslutsprocessen försenar sig lätt, men eftersom skolan skall öppnas i början av augusti blir det lätt så, att man måste strama åt byggtidtabellen för att barnen skall få börja i skolan när terminen inleds. Och en för stram byggtidtabell är inte ett framgångsrecept.

Frågan är – vad borde vi göra?

Kommunerna behöver bättre kunnande på upphandlingssidan. Man skall våga använda kvalitetsmätare både när man upphandlar planerare och byggare. Att välja ett annat alternativ än det billigaste skall inte ses som en risk. Våra byggnader ska planeras väl, byggas med tid och omsorg, skötas om med ansvar av en person som känner helheten –  och repareras när behov uppkommer.

Ventilationens roll i det hela har diskuterats. Maskinell ventilation är inte orsaken till våra problem, men den kan förvärra det. Mirja Salkinoja-Salonens forskning visar att ventilationskanalerna lätt kan sprida problemen och fungera som grogrund för toxiska substanser. Det här problemet kan förvärras av att man använder mycket starka tvättmedel när man putsar kanalerna, tvättmedel som leder till att de svaga mikroberna elimineras, medan de starka blir kvar. Om man sedan ytterligare stänger av ventilationen till veckosluten behövs det inte så mycket mer.

När man funderar på den maskinella ventilationens roll är det viktigt att man inser att moderna och gamla byggnader är olika. Maskinell ventilation i äldre byggnader är en dålig lösning om byggnaden inte är tät, och det är gamla byggnader sällan. Då kan införandet av maskinell ventilation vara början till slutet. Här måste lagstiftningen klart se att byggnader är olika.

Juha Vinhas forskning vid TTY har klart påvisat att ökad tjocklek på isoleringen är en riskfaktor. Därför var det inte bara jag som var orolig när regeringen föreslog en drastisk ökning av energieffektivitetskraven i sin proposition om nära-nollenergibyggnader. Här kunde vi alla dra en lättnadens suck när regeringen i höstas backade och gick in för rimligare krav, till en del på grund av SFP:s aktiva påverkan.

Till sist – när problemen dykt upp är det ofta för sent. En konditionsgransking är inte något man skall ta till först då problemen uppstår, det skall vara en kontinuerlig process som görs i förebyggande syfte.

Inomhusluft en knepig fråga / Insändare i ÖT 1.4.2017

Om problemen med dålig inomhusluft vore enkla att lösa skulle de redan ha blivit åtgärdade, men så är det ju inte. När man bygger handlar det om en lång kedja händelser som alla kan leda till problem. Den kommunala beslutsprocessen försenar sig lätt, men eftersom skolan skall öppnas i början av augusti blir det lätt så, att man måste strama åt byggtidtabellen för att barnen skall få börja i skolan när terminen inleds. Och en för stram byggtidtabell är inte ett framgångsrecept.

Frågan är – vad borde vi göra?

Kommunerna behöver bättre kunnande på upphandlingssidan. Man skall våga använda kvalitetsmätare både när man upphandlar planerare och byggare. Att välja ett annat alternativ än det billigaste skall inte ses som en risk. Våra byggnader ska planeras väl, byggas med tid och omsorg, skötas om med ansvar av en person som känner helheten –  och repareras när behov uppkommer.

Ventilationens roll i det hela har diskuterats. Maskinell ventilation är inte orsaken till våra problem, men den kan förvärra det. Mirja Salkinoja-Salonens forskning visar att ventilationskanalerna lätt kan sprida problemen och fungera som grogrund för toxiska substanser. Det här problemet kan förvärras av att man använder mycket starka tvättmedel när man putsar kanalerna, tvättmedel som leder till att de svaga mikroberna elimineras, medan de starka blir kvar. Om man sedan ytterligare stänger av ventilationen till veckosluten behövs det inte så mycket mer.

När man funderar på den maskinella ventilationens roll är det viktigt att man inser att moderna och gamla byggnader är olika. Maskinell ventilation i äldre byggnader är en dålig lösning om byggnaden inte är tät, och det är gamla byggnader sällan. Då kan införandet av maskinell ventilation vara början till slutet. Här måste lagstiftningen klart se att byggnader är olika.

Juha Vinhas forskning vid TTY har klart påvisat att ökad tjocklek på isoleringen är en riskfaktor. Därför var det inte bara jag som var orolig när regeringen föreslog en drastisk ökning av energieffektivitetskraven i sin proposition om nära-nollenergibyggnader. Här kunde vi alla dra en lättnadens suck när regeringen i höstas backade och gick in för rimligare krav, till en del på grund av SFP:s aktiva påverkan.

Till sist – när problemen dykt upp är det ofta för sent. En konditionsgransking är inte något man skall ta till först då problemen uppstår, det skall vara en kontinuerlig process som görs i förebyggande syfte.

 

 

 

Homekoulut on saatava kuriin.

Päänsärkyä ja kutittavia silmiä. Valuvia neniä ja pahoinvointia. Pitkittyvää yskää ja kuumeilua.

Näistä oireista kärsivät liian monet koululaiset kunnassamme. Masalan koulun liikuntasali todettiin korjauskelvottomaksi. Kantvikin päiväkodin ongelmat ovat puhututtaneet pitkään. Pitkään listaan ongelmakouluista on viimeisten vuosien aikana lisätty myös Gesterbyn koulukeskus.

Winellska skolanissa on luokkia joissa 20% oppilaista ovat toistuvasti sairaita. Pieniä, toistuvia korjauksia tehdään koko ajan. Ja joskus korjausten aikana tapahtuu lisää vaurioita, kuten vuoden takaisessa kattokorjauksessa tapahtui. Tämän syksyn ylioppilaskirjoitukset tehtiin kylmässä, korjauksen alla olevassa voimistelusalissa, jossa lattian tehtävää hoitivat sinne tuodut vanerilevy.

Mistä tämä johtuu? Syitä on monta. On kyse ongelmallisista rakenneratkaisuista. Winellska skolan rakennettiin 60-luvun lopussa, Gesterbyn koulu 70-luvun alussa. Tiedämme että osa silloin käytetyistä ratkaisuista olivat suorastaan vahingollisia. Mutta on kyse muustakin. On kyse väärästä hoidosta, väärästä huollosta. Siitä, että vastuukysymykset ovat epäselvät, ja että kukaan ei kanna kiinteistöistä päivittäistä kokonaisvastuuta. Saattaa olla kysymys siitä, että ongelmien ilmetessä tehdään pieniä, kosmeettisia korjauksia tilanteessa, jossa pitäisi pureutua juurisyihin.  Ja voi olla niinkin pienestä asiasta kiinni, kuin että ilmanvaihtoa vähennetään viikonlopuksi. Tästä käytännöstä ollaan onneksi luopumassa.

Viimeistään nyt meidän olisi syytä herätä ongelmaan, pohtimaan sitä, miten me rakennamme ja miten me rakennuksiamme ylläpidämme ja käytämme.

Kun me kuntana teemma hankintapäätöksiä, meidän tulisi uskaltaa panostaa laatuun, koska se on hankintalain puitteissa mahdollista. Mutta se vaatii tahtoa – ja osaamista. Halvin rakennusurakka on harvoin edullisin – se todettiin viimeksi Winellska Skolanin kattoa korjattaessa. Ja halvin suunnittelija tuottaa harvoin tehokkaimpia tiloja, kuten kävi ilmi Sepänkannaksen päiväkotia suunniteltaessa. Meidän tulee uskaltaa olla se kunta, joka rakentaessaan lapsilleen tai työntekijöilleen tiloja katsoo seuraavan vuoden budjettia pidemmälle.

Masalan koulun liikuntasali on kohta valmis. Kantivikin päiväkodin tilanteelle on tulossa korjaus. Lähiaikoina tehdään perusteellinen selvitys Gesterbyn koulukeskuksen tilasta. Selvityksen jälkeen löydettyihin ongelmiin tulee puuttua perusteellisesti, ja suurella vakavuudella. Lapsemme viettävät suuren osuuden päivästään koulu- ja päiväkotirakennuksissa. Niissä ei saa olla tällaisia puutteita. Ja ennen kun aloitamme uusien rakentamisen, nykyisten tulee olla kunnossa.

Nollenergihus är inte rätt väg / Insändare i HBL 10.5.2016

Hur skall vi spara på våra resurser? Hur skall vi bygga energieffektivt? Och varför är mögelskolor och -daghem vardagsmat i vårt nyhetsflöde?

De här frågorna har ett klart samband. Min familj bor i ett gammalt trähus från 1920-talet. De mer ömfotade gästerna välkomnas av en korg yllesockor i tamburen, för det kan vara svalt hemma hos oss på vintern. Vårt hems energieffektivitet kommer inte av att vi skulle ha extra lager isolering, utan av att vi ibland drar ner på komforten. Och av att vårt hus har hållit i hundra år, och med säkerhet håller hundra år till, om dess användare så vill.

Propositionen om lagen om nära-nollenergibyggnader är på remissrunda. Lagförslaget baserar sig på ett EU-direktiv från år 2010, enligt vilket alla nya byggnader ska vara nära noll-energibyggnader från och med 2020. Målsättningen med lagförslaget är att minska på byggnaders energianvändning och samtidigt främja användandet av förnybar energi.

Lagförslagets fokus ligger på att förbättra energieffektiviteten, vilket givetvis är eftersträvansvärt. Nu håller dock beredningen på att totalt glömma bort att se på byggandet ur en bredare synvinkel. Vi kan inte endast utgå från energieffektivitet då vi utvärderar byggnaders miljövänlighet, utan byggnadens hela livscykel måste tas i beaktande: vilka material som används, byggnadens livslängd, den verkliga energiförbrukningen och hur byggnadsmaterialen kan återanvändas. Endast så kan vi bedöma den totala belastningen på miljön.

Paradoxalt är, att forskning visar att de byggnader som byggs idag inte konsumerar nämnvärt mindre energi än de som byggdes i mitten av förra seklet. Det här har professor Juha Vinha från Tammerfors tekniska universitet genom sin forskning påvisat. Skolor och daghem har inte blivit nämnvärt energieffektivare sedan 1950-talet. Samtidigt vet vi, att vi allt oftare ställs inför problem med inomhusluften.

Vad beror det på? En konstruktion där vi har lager på lager med material som alla har en specifik uppgift – och så ser en modern vägg ut – men som alla är mycket dåliga på att sköta det intilliggande lagrets uppgift, bäddar för problem. Det är ett byggnadssätt som baserar sig på tron att inga misstag sker under byggnadsprocessen eller under byggnadens livscykel. Men så fungerar inte verkligheten. Misstag sker både då ett hus byggs, och under den tid det används. Och dessa misstag klarar inte våra väggar av. Små defekter, små hål i membranen, leder till stora problem.

Massiva väggkonstruktioner, som t.ex. stock eller tegel, är säkra. Vi vet av erfarenhet att de fungerar, vi vet att de håller och vi vet att de bidrar till ett gott inomhusklimat. Vi vet också att de är mycket mer energieffektiva än vad de matematiska kalkylerna låter påvisa. Om vi nu gör de planerade åtstramningarna riskerar vi inte bara att ytterligare förkorta våra byggnaders livscyklar och skapa nya problembyggnader, vi skjuter även vår egen träindustri i foten när vi tar avstånd från den trend av ekologiskt hållbart byggande som sveper över Europa – en trend som vår byggindustri absolut borde hoppa på.

Hela energieffektivitetslagstiftningen borde nu ta en time-out tills vi får mer forskningsbaserad information om vilka lösningar och metoder som vi borde tillämpa i Finland. Lagstiftningen skall inte vara villkorslös, utan den skall tillåta olika alternativ.

Idag kör bulldozern förbi ett hus från 1920-talet och stannar framför ett daghem som byggdes på 1990-talet. Om vi nu gör god lagstiftning, kör bulldozern om 30 år förbi det daghem vi bygger nästa år. Men det kräver åtgärder, att vi tänker om. För mycket av vår nationella egendom sitter i våra byggnader för att vi skall ha råd att ge oss in på detta vågspel.

Anders Adlercreutz
Riksdagsledamot

Nollenergihus är inte motiverade i Finland – vi borde ta en time-out i beredningen och se över hela vår energieffektivitetslagstiftning

Pressmeddelande 7.5.2016
Publiceringsfritt genast

 

Propositionen om lagen om nära-nollenergibyggnader är på remissrunda. Lagförslaget baserar sig på ett EU-direktiv från år 2010, enligt vilket alla nya byggnader ska vara nära noll-energibyggnader från och med 2020. Målsättningen med lagförslaget är att minska på byggnaders energianvändning och samtidigt främja användandet av förnybar energi i byggnader.

– Lagförslagets fokus ligger på att förbättra energieffektiviteten, vilket givetvis är eftersträvansvärt. Nu håller dock beredningen på att totalt glömma bort att se på byggandet ur en bredare synvinkel. Vi kan inte endast utgå från energieffektivitet då vi utvärderar byggnaders miljövänlighet, utan byggnadens hela livscykel måste tas i beaktande. Endast genom detta kan vi se den totala belastningen på miljön, säger riksdagsledamot Anders Adlercreutz (SFP).

Med hjälp av mer isolering försöker man förbättra energieffektiviteten. Ökad isolering leder dock lätt till riskabla och framförallt sårbara konstruktioner. Massiva väggkonstruktioner, som t.ex. stock eller tegel, är säkra. Vi vet av erfarenhet att de fungerar, vi vet att de håller och vi vet att de bidrar till ett gott inomhusklimat.

Om vi nu gör de planerade åtstramningarna riskerar vi inte bara att ytterligare förkorta våra byggnaders livslängd och skapa nya problembyggnader, vi skjuter även vår egen träindustri i foten när vi tar avstånd från den trend av ekologiskt hållbart byggande som sveper över Europa – en trend som vår byggindustri absolut borde hoppa på.

– Hela energieffektivitetslagstiftningen borde nu ta en time-out tills vi får mer forskningsbaserad information om vilka lösningar och metoder som vi borde tillämpa i Finland. För mycket av vår nationella egendom sitter i våra byggnader för att vi skall ha råd att ge oss in på detta vågspel, säger Adlercreutz.

 

Tilläggsuppgifter:
Anders Adlercreutz
tel. 044 981 0191

Nollaenergiatalot eivät ole perusteltuja Suomessa – lainvalmistelutyössä tulisi ottaa aikalisä ja koko energiatehokkuuslainsäädäntö pitäisi tarkastella uudestaan

Lehdistötiedote 7.5.2016
Vapaa julkaistavaksi heti

 

Lakiehdotus lähes nollaenergiataloista on lausuntokierroksella. Se perustuu EU-direktiiviin vuodelta 2010, jonka mukaan kaikkien uusien rakennusten pitää olla lähes nollaenergiataloja vuodesta 2020 eteenpäin. Lakiehdotuksen tavoitteena on vähentää rakennuksien energiakulutusta ja samanaikaisesti edistää uudistuvan energian käyttöä rakennuksissa.

– Lakiehdotus keskittyy parantamaan energiatehokkuutta, mikä tietenkin on tärkeää ja tavoittelemisen arvoista. Meneillään oleva valmistelutyö on kuitenkin sivuuttamassa sen, että rakentamista tulisi tarkastella laajemmasta näkökulmasta. Emme voi pitää energiatehokkuutta ainoana lähtökohtana, kun arvioimme rakennusten ympäristöystävällisyyttä, vaan rakennuksen koko elinkaari tulee ottaa huomioon. Ainoastaan näin voimme nähdä todellisen ympäristön kokonaiskuormituksen, sanoo kansanedustaja Anders Adlercreutz (RKP).

Energiatehokkuutta yritetään parantaa lisäämällä eristystä. Tämä voi kuitenkin helposti johtaa riskialttiisiin ja ennen kaikkia haavoittuviin rakenteisiin. Massiiviset seinärakenteet esimerkiksi hirrestä tai tiilestä ovat turvallisia. Tiedämme kokemuksesta, että ne toimivat, ovat kestäviä ja että ne ovat sisäilman näkökulmasta turvallisia.

Jos nyt toteutamme suunnitellut tiukennukset, on olemassa selkeä vaara, että lyhennämme rakennuksiemme elinkaaria entisestään. Saatamme luoda uusia ongelmarakennuksia sen lisäksi, että ammumme omaa puuteollisuuttamme jalkaan. Euroopan läpi leviää ekologisesti kestävän rakentamisen trendi, siihen meidän tulisi tarttua. Siitä hyötyy paitsi rakennuksemme, myös rakennusteollisuutemme.

– Koko energiatehokkuuslainsäädäntötyön tulisi nyt ottaa aikalisä, kunnes saamme lisää tutkimukseen perustuvaa tietoa erilaisista ratkaisuvaihtoehdoista, jotka toimisivat juuri Suomessa. Meillä ei ole varaa pelata tässä asiassa riskipeliä – liian suuri osa kansallisesta omaisuudestamme on kiinnitettynä rakennuksiin, Adlercreutz sanoo.

 

Lisätietoja:
Anders Adlercreutz
puh. 044 981 0191