Tal på partifullmäktiges möte i Karleby 18.4.2026 

/0 Comments/in , , /by

Tal på partifullmäktiges möte i Karleby 18.4.2026

Bästa vänner, hyvä puoluevaltuusto,

Det är exakt ett år till riksdagsvalet idag. På kvällen den 18 april nästa år vet vi hur valet slutade. För SFP:s del är målet klart – vi ska ta tilläggsmandat i riksdagen. Det är ingen lätt målsättning, men den som tycker att livet ska vara lätt hela tiden ska nog inte syssla med politik. Den som tycker livet ska vara roligt ska ändå definitivt göra det – i alla fall med detta gäng!

Tasan vuoden päästä illalla tiedämme miten eduskuntavaaleissa meni. Tavoite on selvä – lähdemme hakemaan lisäpaikkoja eduskuntaan. Tämä ei ole mikään helppo tavoite tai läpihuutojuttu, vaan vaatii paljon työtä ja päättäväisyyttä. Uskon kuitenkin, että voimme yhdessä saavuttaa tämän!

Jag vill ge en liten överblick över några aktuella saker som jag tycker är värda att notera, en sån här vacker vårdag i Karleby.

Det är tufft att bära ansvar när världen brinner och det ekonomiska läget är pressat. Och ett tuffare läge för statsekonomin än den vi ser idag har vi inte haft på 30 år. Det är lätt att gräva ner sig i utmaningar, och det är helt förståeligt att den offentliga diskussionen är utmanande. Det här gäller både Finlands läge i stort, men också Svenska folkpartiet.

Låt mig börja med SFP. Domedagsprofeterna brukar alltid börja skrika när vi närmar oss val. Och vi, om nån, vet att varje röst ska vinnas på nytt varje gång. Den enda rösten man kan vara säker på hur den går är sin egen.

Men bästa partifullmäktige, vi har alla chanser att göra ett verkligt bra val nästa år, och de chanserna beror främst på att vi kommer att ha de mest motiverade, de bäst pålästa och de bäst lämpade kandidaterna för en plats i riksdagen som det här landet nånsin sett.

I vår riksdagsgrupp har två ledamöter meddelat att dom tar en paus från riksdagen från och med nästa val. Den ena är vår egen partifullmäktigeordförande Eva, som nyss meddelade att hon inte ställer upp i nästa val. Eva blev invald i riksdagen år 1991, för 35 år sen. Det är en massivt lång tid – och nästan svårt att greppa hur mycket som hänt i den finska politiken och i världen under den tiden som Eva varit riksdagsledamot och minister och haft tunga uppdrag hemma och ute i världen.

Samma besked gav också Mikko. För Mikko blev det den här gången några år färre, men du har ju nästan lovat göra comeback lite senare. Men vi ska inte gå händelserna i förväg nu, det här ju inte i sig nån avtackning eftersom jobbet fortsätter för fullt, och dessutom med ökad intensitet när vi närmar oss slutet på perioden. Men det jag vill säga redan nu är att ni båda gjort ett utmärkt och ovärderligt jobb. Jag och vi är tacksamma.

Det att två ledamöter stiger åt sidan ger förstås en extra krydda till valrörelsen. Nu kommer det att bli nya ansikten i riksdagsgruppen – och inget fel på oss gamla ansikten heller, med det är klart att det också inspirerar många till ännu mera intensitet i kampanjen.

Bästa vänner,

Skolan är en framtidsfabrik. Eftersom vi fått vidare de allra flesta av de större reformerna inom utbildningen – till exempel stödet för lärande, mobilförbudet och tilläggstimmarna i modersmål, litteratur och matematik – har vi på ministeriet haft möjlighet att titta framåt.

Under den här våren har hittills två rapporter med fokus på framtiden publicerats, och den tredje är på kommande.

I februari publicerades framtidsvisionen för grundskolan år 2045. Samhället står inför många förändringar, men skolans uppgift ska inte bara vara att förbereda eleverna för att möta dessa förändringar. Skolans uppgift ska vara att ge barn och unga verktyg att både leva sitt liv och samtidigt förändra världen. Ingen liten uppgift det.

I mars publicerades rapporten om befolkningsutvecklingen. Om 20 år kommer vi nämligen att ha nästan 100 000 barn färre i våra grundskolor. Det är en massiv förändring som behöver tacklas utan att äventyra den goda grundskolan vi har idag.

Och om några veckor publiceras den sista rapporten, som fokuserar på inlärningsresultaten. Jag ser fram emot att få bekanta mig med rapportens rekommendationer. Vi har gjort betydande satsningar på de grundläggande färdigheterna, att läsa, skriva och räkna, men resultaten av detta kommer inte att synas i den kommande PISA-mätningen, eller ens den följande.

Dom här visionerna och rapporterna ger oss vägledning inför arbetet som ska göras i nästa regering och framöver.f Utbildningspolitik är långsiktigt, det tar tid innan resultatet av reformer syns. Därför behövs tålamod, stabilitet och en verklig vilja att blicka mot horisonten.

Opetus- ja kulttuuriministeriössä olemme tämän viimeisen vuoden aikana katsoneet tulevaan. Peruskoulun visio vuodelle 2045, raportti väestönkehityksestä ja parin viikon päästä julkaistava raportti oppimistuloksista antavat meille eväitä etenkin tulevaa hallituskautta varten, mutta jo nyt poimimme toimista sellaisia, joita voimme lähteä edistämään. Hanskat – tai tässä tapauksessa voisi ehkä sanoa taululiitu – ei tipu, vaikka hallituskautta on jäljellä enää vuosi.

Också mobilförbudet har varit i kraft i ett läsår snart, och rapporterna som har kommit in kring dess effekter har varit helt otroliga. Plötsligt leker barn igen. Ljudnivån på rasterna ökar när inga mobiltelefoner tar all uppmärksamhet. Förutom att det spelas brädspel, spelas korgboll och fotboll mer än förut så har också nätmobbningen minskat drastiskt, och elever behöver inte vara rädda att bli fotade hela tiden. Mobiltelefoner är bra på många sätt, men den överanvändning som många barn är fast i är rent ut sagt farlig. Så jag är verkligt nöjd med reformen.

Nästa vecka har jag också glädjen att presentera den mest betydelsefulla lagändringen som jag föreslår denna vår, nämligen kunskapsgarantin. Med hjälp av kunskapsgarantin säkerställer vi att alla elever ska ha tillräckliga kunskaper för att kunna gå vidare till nästa årskurs.

Samtidigt ser vi till att bedömningen är rättvis, oberoende av vilken skola eleven går i. Det här är en viktig reform och ett led i arbetet att se till att alla elever som går ut grundskolan har de färdigheter som behövs för andra stadiet – och i livet framöver.

Och bästa partifullmäktige, på tal om framtiden. Att skapa framtidstro är en av de viktigaste sakerna vi behöver jobba med just nu. Till exempel är läget med ungdomsarbetslösheten är verkligen katastrofalt – det är utmanande att tro på framtiden om man inte ens får in foten i arbetslivet efter att man fått sina papper i handen.

Därför kom SFP i mars med ett paket på 10 åtgärder för att stärka ungas sysselsättning. Med allt från skatteåtgärder för att främja anställning till åtgärder för att främja företagande och stärka rehabiliteringen för att främja en återgång till arbetslivet vill vi skapa fler vägar till arbete för våra unga.

Bästa vänner,

Nästa vecka har regeringen förhandlingar om ramarna för de kommande fyra åren, det vi kallar för ramrian. Denna gång handlar det långt om att förverkliga sådana inbesparingar som regeringen redan fattat beslut om tidigare, och det är lättare sagt än gjort. Världsläget är instabilt och oväntade krig bryter ut här som var, den globala ekonomin påverkar oss här i Finland i allra högsta grad och samtidigt har vi ett läge med mycket hög arbetslöshet.

Neuvotteluja on toki pohjustettu ja valmisteltu jo jonkin aikaa, ja ensi viikolla on tarkoitus saada julkisen talouden suunnitelma seuraavalla neljälle vuodelle päätettyä. En voi vielä avata tilannetta enempää, mutta työskentelemme täydellä teholla, jotta kokonaisuudesta tulee mahdollisimman hyvän tässä vaikeassa tilanteessa. Ja olen varma, että ensi viikolla on luvassa myös hyviä uutisia.

För mitt i allt elände i vår värld så finns det också ljusglimtar. Vi har otroligt fina förutsättningar att växa och se vårt samhälle blomstra. Det är faktiskt svårt att hitta ett land med bättre förutsättningar än Finland. Vi har ren natur, fossilfri energi, ett stabilt samhälle – och framför allt så har vi oss finländare. Ett hårt arbetande, välutbildat folk som dessutom är pålitliga. Och ödmjuka. Framför allt i Nedervetil är man ödmjuk, det fick vi höra i går kväll. Och tur är det, för annars hade dom ju nog varit helt outhärdliga. Nästan som Jakobstadsbor. Jag fick lära mig mycket på kulturkvällen på sällskapsklubben igår!

Bästa partifullmäktige,

Förra söndagen vann friheten i Ungern. När valet stod mellan demokrati, rättsstat och framtidstro – eller fortsatt ökenvandring under Viktor Orbáns auktoritära styre –, då gav det ungerska folket ett tydligt besked: det tog tillbaka sin frihet och kom tillbaka till Europa.

Det inger hopp. Inte bara för Ungern, utan för hela EU.

I många år har Orban skapat frustration i Europa. Steg för steg har Ungern rört sig bort från rättsstat och demokrati – och samtidigt förhalat avgörande beslut i EU, särskilt när det gällt stöd till Ukraina och sanktioner mot Ryssland.

Regeringsskiftet i Budapest är ytterst välkommet. Nu kan vi räkna med att den nya regeringen släpper sitt veto så att Ukraina kan få det lån på 90 miljarder euro som landet desperat behöver.

Valet i Ukraina visar samtidigt hur sårbart Europa är. Att ett enskilt land kan förhindra att EU agerar i en säkerhetspolitisk kris är inte hållbart. Vi behöver se reformer.

Vetorätten i utrikes- och säkerhetspolitiken måste bort, och beslut fattas med kvalificerad majoritet. Europa måste kunna fatta beslut när det verkligen gäller. Det behövs för att EU ska bli en utrikespolitisk aktör att räkna.

Det måste också bli möjligt att agera med kraft mot medlemsländer som utgör ett säkerhetshot mot resten av EU. Regelverket behöver skärpas så att stöd kan dras in snabbare, och vi måste överväga ifall vi kan stänga av länder från EU-samarbetet under en period.

Tällaisten uudistusten toteuttaminen vie aikaa. Siksi työ on aloitettava nyt.

Samalla tehtävämme tässä ja nyt on selvä: EU:n sotilaallista ja taloudellista tukea Ukrainalle on vahvistettava entisestään.

Lisäksi meidän on lopetettava venäläisen öljyn ja kaasun tuonti Eurooppaan sekä pysäytettävä Venäjän varjolaivasto Itämerellä. EU:n tulisi kieltää venäläisen varjolaivaston huolto.

Finland och övriga Norden har bidragit med mest vapen och pengar till den ukrainska frihetskampen, i relation till vår storlek och ekonomi. Här förstår man hotet från Ryssland – och vikten av att agera i tid.

Vi i Norden är också dom som konsekvent försvarar rättsstaten och demokratiska värderingar i EU. Här behövs nu ett ännu tydligare nordiskt ledarskap, för utan en stark värdegrund blir Europa svagt.

Stödet till Ukraina handlar också om framtiden.

Ukraina hör hemma i vår europeiska familj av demokratier, och därför behöver EU tar fram en expressplan för att Ukraina så snart det är möjligt ska kunna uppfylla kraven och bli EU-medlem.

Ett viktigt steg kunde vara att redan nu låta Ukraina fullt vara med i utbildningsprogrammet Erasmus+. Att ge unga tillgång till utbyten, yrkesutbildning och universitetsstudier i Europa är en investering i kompetens och framtidstro – och blir ett viktigt bidrag till återuppbyggnaden efter kriget.

Valet i Ungern visar att förändring är möjlig. Att människor, även efter år av demokratisk tillbakagång, kan välja en annan väg. Nu behöver vi ta steg för att skydda EU från framtida auktoritära ledare och fortsätta stötta Ukraina tills den siste ryske soldaten åkt hem.

Bästa partifullmäktige,

Att få leda Svenska folkpartiet har varit den största glädjen och samtidigt den största utmaningen jag fått göra som politiker.

Jag är otroligt tacksam över det starka stöd jag upplever överallt där jag rör mig, och ni som känner mig vet att jag också är tacksam för ni säger vad ni tycker, både ris och ros.

Jag brukar till exempel få feedback efter partiledardebatter, och den feedbacken har gällt allt från mina skor och byxbuntar till att jag som arkitekt tydligen tycker om att bygga retoriska hus, men att husen ibland verkar sakna ingång.

Det sista kom förstås från Nedervetil, så tack för den!

Men skämt åsido. I Svenska folkpartiet väljer vi partiordförande varje år. Det gäller att förtjäna ert förtroende hela tiden. Jag trivs med er, och med utmaningen att få leda vår folkrörelse. För nån vecka sen meddelade jag att jag på partidagen står till förfogande för att fortsätta leda Svenska folkpartiet, och jag hoppas på ditt stöd.

Meillä on Suomen paras puolueorganisaatio, Suomen parhaat kampanjatyöntekijät, Suomen parhaat ehdokkaat ja Suomen paras eduskuntaryhmä – ja me edustamme juuri sitä politiikkaa, jota Suomi ja maailma tänään tarvitsevat.

Så nu ser jag fram emot ett aktivt partifullmäkigemöte. Kiitos, että olette olemassa – tack för att ni finns!

Förtroendet för vården kräver konkreta åtgärder

/0 Comments/in , , , /by

Enkäter visar gång på gång att vården ses som den viktigaste frågan i vår vardagen. God vård skapar trygghet, och i dagens läge prövas den tryggheten av den kontinuerliga förändring som de nya välfärdsområdena genomlever. Det visar flera undersökningar. Det är en signal vi måste ta på allvar.

I välfärdsområdena behövs en balans mellan arbetsro och en kontinuerlig utveckling av service och tjänster.

Att återupprätta förtroendet för vården kräver konkreta åtgärder. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att de som faktiskt använder social- och hälsovårdstjänsterna i stor utsträckning är nöjda med den vård de får – det är en styrka vi ska värna om.

För de flesta av oss är det avgörande att bli sedda och hörda när vi söker vård – att våra problem tas på allvar. Ändå visar siffror från 2024 att var fjärde person som behövt läkartjänster har upplevt att de inte fått tillräcklig hjälp i förhållande till sina behov.

När man möter olika läkare eller vårdare vid varje besök är det lätt att känna att ingen har helhetsbilden – och att man gång på gång måste börja om från början.

Därför har vi i SFP länge arbetat för att införa egenläkarmodeller. Egenläkare – eller husläkare – handlar främst om kontinuitet. Det handlar om att du vet vem din läkare är, och att ett fast vårdteam tar ett långsiktigt ansvar för din vård. Målet är tydligt: bättre tillgång till vård och en mer sammanhållen vårdprocess.

Forskning och erfarenhet visar entydigt att egenläkarmodeller fungerar. När samma läkare känner till både din livssituation och din vårdhistoria blir vården tryggare, mer effektiv och ofta mindre byråkratisk.

Samtidigt kan kostnaderna minska. Att satsa på egenläkarmodeller är därför inte bara en organisatorisk reform – det är en investering i ett människofokus och i förtroende.

Det är sällan man hittar lösningar som löser flera problem samtidigt: egenläkarmodellen ger inte bara bättre vård, utan kan också bidra till att öka branschens dragningskraft och därigenom lindra personalbristen, en annan fråga som vi inom SFP har lyft fram.

Långsiktiga relationer skapar dessutom bättre förutsättningar för helhetsorienterad vård och ökar upplevelsen av meningsfullhet och självständighet i arbetet.

Modellen ger också goda möjligheter att stärka de språkliga rättigheterna. När patienter och vårdpersonal kan mötas på samma språk förbättras både kvaliteten och tryggheten i vården. Det känns som en nästan barnsligt enkel lösning: koppla samman läkare med patient. Se till att kontakten hålls, och många problem försvinner.

Inom regeringen arbetar vi målmedvetet för att främja egenläkarmodeller, och 40 miljoner euro har reserverats för att utveckla dem.

Det är också glädjande att se att alla välfärdsområden nu har ansökt om statsunderstöd för att utveckla egna vårdteam, husläkarmodeller och yrkesutövarmodeller. Beslut om finansieringen väntas i början av maj.

För att egenläkarmodellen ska bli verklighet behöver vi samtidigt säkerställa tillgången på läkare inom den offentliga sektorn. Trots att bristen har minskat något saknas det fortfarande omkring 700 läkare och tandläkare i välfärdsområdena.

Därför är det nödvändigt att öka antalet studieplatser inom läkarutbildningen – något regeringen redan delvis har åtgärdat genom att utöka antalet nybörjarplatser med över 70.

Vi i SFP vill också stärka den svenskspråkiga läkarutbildningen. Ett sätt skulle vara att utreda möjligheterna till ett fördjupat samarbete med Sverige inom ramen för våra nuvarande medicinska fakulteter.

Låt varje dag vara Nordens dag

/0 Comments/in , , , /by

För 64 år sedan, den 23 mars 1962, undertecknades Helsingforsavtalet – det avtal som gav det nordiska samarbetet dess ramar. Dagen firar vi som Nordens dag, för att påminna oss om den unika gemenskap vi delar.

Under årens lopp har samarbetet prövats. Migrationen och pandemin satte det under press, och förhoppningsvis har vi också tagit lärdom av det. I dag är det nordiska samarbetet mångfacetterat: våra regeringar samverkar inom Nordiska ministerrådet och våra parlament inom Nordiska rådet. De senaste årens säkerhetspolitiska förändringar har dessutom fördjupat samarbetet ytterligare – genom vårt gemensamma Natomedlemskap och ett tätare samarbete kring till exempel krisberedskap. De senaste tidernas diskussion kring kärnvapen är också en del av en harmonisering av vår lagstiftning – om än kring ett bistert tema. 

För många är det ändå de vardagliga kontakterna som binder oss samman. Särskilt vi finländare rör på oss – i Sverige bor i dag över 120 000 personer födda i Finland. Det ska vara enkelt att röra sig i Norden. Det ska kännas lika naturligt att studera i Århus eller Lund som i Åbo. Vi berikas när människor rör sig i alla riktningar – och här finns det mycket att göra.

I en allt mer komplex värld är det avgörande att ha vänner och allierade. Var för sig är de nordiska länderna små, men tillsammans utgör vi en kraft som är större än summan av våra delar. Få regioner i världen har ett lika starkt varumärke som Norden. Det blev vi åter påminda om när World Happiness Report nyligen publicerades: alla fem nordiska länder placerade sig bland de sex främsta, med Finland i topp.

Samtidigt har våra samhällen utvecklats på olika sätt. Den danska socialdemokratins syn på invandring har förståeligt nog väckt förvånade reaktioner i andra nordiska länder. I Finland har det varit svårt för vissa att förhålla sig till de svenska socialdemokraternas skattepolitiska reformer, som avskaffandet av arvsskatten. Det är viktigt att förstå varje lands särskilda förutsättningar – men också att vara öppen för att goda lösningar kan fungera på fler håll.

Alla nordiska länder behöver tillväxt. Våra välfärdssamhällen måste vara långsiktigt hållbara. Genom ett tätt samarbete har vi i Norden alla förutsättningar att lyckas ännu bättre.

Under denna regeringsperiod har samarbetet varit ovanligt nära och konkret. Det svensk-finska regeringsmötet 2024 är ett tydligt exempel. På EU-nivå är vår koordinering starkare än tidigare, och i takt med att säkerhetsfrågorna fått större tyngd har också Norden blivit mer synligt.

Det är också nödvändigt. När frihandel, rättsstat, jämställdhet, hållbarhet och säkerhet utmanas globalt kan de nordiska länderna bidra med erfarenheter och lösningar som behövs – inte bara inom EU utan i världen i stort. Finland behöver ett starkare Norden, EU behöver mer nordiskt inflytande, och världen behöver ett mer nordiskt EU.

De nordiska statsministrarna har slagit fast målet: Norden ska vara världens mest integrerade region år 2030. Tiden går snabbt, och vi behöver aktivt fördjupa samarbetet för att nå dit. Det formella samarbetet har sina verktyg – som Gränshinderrådet, där Finlands representant Astrid Thors arbetar med att identifiera hinder och föreslå lösningar. Men ansvaret ligger också hos oss alla. Genom våra egna val kan vi stärka den nordiska gemenskapen i vardagen.

Nordens dag firas en gång om året.

Men vi som lever i Norden har anledning att fira betydligt oftare än så.

Tasa-arvoinen Suomi on vahvempi Suomi

/0 Comments/in , , , /by

Tasa-arvoinen yhteiskunta on vahvempi yhteiskunta, painottaa RKP:n puheenjohtaja, opetusministeri Anders Adlercreutz Minna Canthin päivänä.

Vaikka Suomi sijoittuu kansainvälisissä vertailuissa suhteellisen hyvin tasa-arvoon liittyvissä kysymyksissä, työtä on edelleen paljon jäljellä. Miesten naisiin kohdistama väkivalta on Suomessa tavallisempaa kuin miltei missään muussa EU-maassa. Sen ehkäiseminen on RKP:lle keskeinen tavoite.

– Naiselle vaarallisin paikka on edelleen koti, eikä näin voi jatkua. Samalla näemme huolestuttavaa kehitystä, jossa myös nuoret tytöt kokevat väkivaltaa parisuhteissaan ja ovat erityisen alttiita häirinnälle, etenkin sosiaalisessa mediassa, Adlercreutz sanoo.

Suomen työmarkkinat ovat myös voimakkaasti sukupuolittuneet verrattuna muuhun Eurooppaan. Tämä näkyy jo koulussa siinä, miten tytöt ja pojat valitsevat eri koulutuspolkuja peruskoulun jälkeen, tekevät erilaisia valintoja ammatillisessa koulutuksessa sekä ylioppilaskirjoitusten ainevalinnoissa. Tämä vaikuttaa heidän tuleviin opinto- ja urapolkuihinsa.

– Kenenkään ei pitäisi kokea, että tietyt opinnot tai ammatit eivät ole mahdollisia oman sukupuolen takia. Muuten menetämme osaamista ja potentiaalia. Koululla on tässä keskeinen rooli: sen tulee avata ovia ja kannustaa oppilaita löytämään omat kiinnostuksenkohteensa ja vahvuutensa. Viime vuonna julkaisimme koulutuksen yhdenvertaisuuden ja tasa-arvon kehittämisohjelman, joka sisältää keskeisiä toimenpiteitä tämän edistämiseen, Adlercreutz sanoo.

Myös perhevapaiden jakautumisella on suora vaikutus tasa-arvoon sekä työelämässä että kotona. Siksi RKP on ollut mukana ajamassa uudistuksia, jotka helpottavat vastuun tasaisempaa jakamista ja antavat isille paremmat mahdollisuudet olla pidempään kotona lastensa kanssa. Vuoden 2022 uudistuksen tulokset näkyvät jo: isien käyttämien vanhempainrahapäivien määrä on lähes kaksinkertaistunut.

– Tasaisempi perhevapaiden jakautuminen on tärkeää, jotta voimme vahvistaa paitsi tasa-arvoa työmarkkinoilla, myös perheiden hyvinvointia. Kaikki voittavat, Adlercreutz sanoo.

Barn är viktigare än strukturer

/0 Comments/in , , , , /by

Senaste vecka uppdagades det att svenskspråkiga barn inom småbarnspedagogiken i Kyrkslätt i praktiken saknar tillgång till psykologstöd på sitt eget språk. I stället erbjuds stöd i form av finskspråkig konsultation. Det här är oacceptabelt. 

När Kyrkslätt rekryterade psykologtjänster inom småbarnspedagogiken prioriterades inte kunskaper i svenska. Språkkunskaper sågs i rekryteringen bara som en merit, och inte som ett krav. Resultatet blev att svenskspråkiga barns behov inte beaktades.

Jag beklagar att vi inte kände till den här processen medan den pågick. Det här verkar inte heller ha varit helt klart för alla i kommunledningen. Här behöver både vi politiker och tjänsteinnehavare klara av att göra bättre. Nu blev konsekvensen att svenskspråkiga barn inte får stöd på sitt eget språk.

Kommunens egna utredningar visar att psykolog- och kuratorstjänster spelar en viktig roll för barns välbefinnande. Tjänsterna bidrar till att problem upptäcks i tid, de ger stöd till personal och familjer och förebygger svårigheter längre fram. Det är alltså helt avgörande att stödet fungerar i praktiken.

För små barn är språket inte bara ett kommunikationsmedel. Det ger trygghet och skapar den kontakt barnen har till vuxna. Barn som behöver psykologiskt stöd befinner sig ofta i en situation där känslor är svåra att sätta ord på redan från början. Om stödet dessutom ges på ett annat språk än barnets modersmål blir tröskeln ännu högre.

Att erbjuda stöd på barnets eget språk är därför inte en detaljfråga, eller någonting som bara är trevligt att ha. Språket är en förutsättning för att stödet ska fungera.

Det här är självklart överallt, men i en tvåspråkig kommun som Kyrkslätt ska det här inte ens behöva diskuteras. Det ska vara helt självklart. Det ska vara självklart för både politiker och tjänsteinnehavare. 

Rekrytering av psykologer och andra specialister kan vara utmanande. Många kommuner konkurrerar om samma yrkesgrupper. Men just därför är det viktigt vilka signaler kommunen skickar. Språkkunskaper måste tydligt framgå. De är helt centrala för att man ska kunna sköta uppdraget. 

Språkservice uppstår inte av sig själv. Den måste planeras.

Kyrkslätt är en tvåspråkig kommun där en betydande del av invånarna har svenska som modersmål. Det innebär också ett ansvar att säkerställa att kommunens tjänster fungerar på båda språken i praktiken – inte bara i teorin.

För familjer med barn i svensk småbarnspedagogik handlar frågan ytterst om trygghet och förtroende. Föräldrar ska kunna lita på att deras barn får stöd när det behövs och att stödet ges på ett språk barnet förstår.

Det är därför viktigt att kommunen ser över hur stödtjänsterna inom småbarnspedagogiken organiseras. Om nuvarande strukturer inte fungerar behöver man hitta lösningar som fungerar bättre.

När det gäller små barns välbefinnande ska utgångspunkten vara klar. Strukturer och organisationsmodeller får aldrig vara viktigare än barnens behov.

Arbetet för en fungerande vård och omsorg fortsätter

/0 Comments/in , , , , /by

Arbetet med att stärka vården pågår i hela Finland. Samtidigt som det finns mycket inom vården som behöver utvecklas och utmaningar vi inte kan blunda för, finns det också flera ljusglimtar, konstaterar SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz.

– Det behövs nu åtgärder för att man i alla välfärdsområden ska uppleva att det finns tillförsikt och framtidstro. Samtidigt som välfärdsområdena som helhet gör ett överskott är vi medvetna om att den ekonomiska verkligheten i områdena varierar. Därför är det viktigt att regeringen gett ett lagförslag om att tilläggstid kan beviljas för att täcka det ekonomiska underskottet. Inom SFP har vi också arbetat för att det ska tillsättas en parlamentarisk arbetsgrupp som ska granska hur finansieringen av områdena borde se ut i framtiden, och vi är nöjda över att detta nu kommer att ske, berättar Adlercreutz. 

Adlercreutz lyfter fram behovet av satsningar på kontinuitet i vården och gläds över de framsteg som gjorts gällande egenläkarmodellerna, något som SFP länge har arbetat för.

– SFP:s politik stärker en modern och fungerande vård. Kontinuiteten i vården är avgörande. När läkaren känner sin patient och patientens sjukdomshistoria blir vården både bättre, mer effektiv och mer hållbar i längden.

Också terapigarantin för barn och unga är betydelsefull åtgärd. Garantin som snart har varit i kraft i ett år innebär att barn och unga under 23 år ska få tillgång till psykiskt stöd inom en månad.

– Det är ett viktigt steg i rätt riktning. Samtidigt behöver stödet utvecklas vidare, bland annat genom att på sikt höja åldersgränsen till 30 år. Vården måste kunna ge hjälp i tid, innan problemen blir ännu svårare och samtidigt dyrare att hantera, säger Adlercreutz.

Teknologins utveckling har på många områden gjort vårt samhälle mer effektivt och samma utveckling syns också inom vården. 

– Vi vill att personalens tid i så hög utsträckning som möjligt används för klient- och patientarbete, inte för administration. Därför är det viktigt att utnyttja teknologi och artificiell intelligens. På flera hälsostationer har man börjat använda artificiell intelligens för att skriva utkast till anteckningar som personalen sedan granskar och godkänner. Under denna regeringsperiod är avsikten även att möjliggöra teknologistödd bedömning av vårdbehov, säger Adlercreutz.

Verklighetsförankrade lösningar

/0 Comments/in , , , , , , , /by

I en färsk doktorsavhandling slår forskaren Jon Järvinen fast att Svenska folkpartiet är Finlands minst populistiska parti. Det kanske ligger oss litet i fatet under valkampanjer, då populistiska budskap ju har visat sig fungera. Samtidigt passar populism SFP, och mig, väldigt dåligt. Våra lösningar är inte förenklade, vi fortsätter med en verklighetsförankrad retorik och politik.

Ett färskt exempel på populism är debatten om arbetslösheten bland utrikes födda som gått het de senaste dagarna. Arbetslösheten i vårt land ska förstås tas på allvar, och vi ska analysera den, för att bättre kunna förstå vilka åtgärder som behövs. 

Finland har i dag omkring 350 000 arbetslösa. Av dem är cirka 50 000 födda utomlands. Det betyder att knappt 15 procent av de arbetslösa är invandrare. Det är en betydande andel, men det är inte hela bilden – och det är inte förklaringen till vår svaga ekonomi.

Den mycket större och mer oroande framtidsfrågan är ungdomsarbetslösheten. I slutet av förra året var nästan 90 000 personer under 30 år arbetslösa. Att få det första jobbet har blivit allt svårare. Och ju längre man står utanför arbetslivet, desto svårare blir det att ta sig in.

När konjunkturen försämras är det alltid de med svagast förankring i arbetslivet som drabbas först. De som nyligen etablerat sig på arbetsmarknaden – unga och invandrare – löper större risk att bli uppsagda. Det betyder inte att de skulle orsaka arbetslösheten i sig. Det betyder att de är mer sårbara när ekonomin går sämre.

Och för tydlighetens skull: hög arbetslöshet är inte orsaken till vår svaga ekonomi. Det är den svaga ekonomin som är orsaken till den höga arbetslösheten.

Det behövs naturligtvis kraftfulla åtgärder för att få fart på tillväxten och för att sänka tröskeln till arbetslivet. Regeringens sysselsättningssedel för unga, som ger arbetsgivare en 50 procents lönesubvention vid nyanställning, är ett steg. På den satsas 30 miljoner euro. Också andra åtgärder behövs: mer incentiv för företag att anställa unga, bättre möjligheter att arbeta under studierna och en starkare koppling mellan studier och näringslivet. Företagande borde också uppmuntras tidigare.

Samtidigt ska vi också tala klarspråk när det gäller hindren för nyanlända. Forskning visar att namn och etnicitet påverkar möjligheterna att få jobb. Språkkunskaper är en annan tröskel. Lösningarna är inte enkla – men skuldbeläggning är definitivt fel väg.

Det är också värt att minnas att en stor del av sysselsättningsökningen under 2000-talet har skett genom invandring. Utan invandring skulle vår ekonomiska tillväxt ha varit ännu svagare.

Finlands styrka har alltid varit ett jämlikt samhälle. När alla människors kompetens tas till vara stärks hela samhället. Att leta syndabockar bara försvagar oss.

Sysselsättningen är en gemensam utmaning. Den kräver breda reformer, saklig analys och en politik som bygger broar snarare än murar. Att skuldbelägga den som saknar arbete är inte bara dumt, det är dessutom struntprat.

Om Rubios tal i München och skiftet i den transatlantiska relationen

/0 Comments/in , , , /by

Är relationen mellan USA och Europa fortfarande ett partnerskap eller har den blivit ett bekvämlighetsäktenskap?

Marco Rubios tal i München beskrevs allmänt som mer polerat och försonligt än tidigare framträdanden från Trumpadministrationen i Europa.

Och ändå: viktigare än vad som sades var kanske vad som inte sades: Ukraina nämndes bara en gång och Ryssland inte alls i själva talet. 

I stället låg fokus på en sorts civilisatorisk stolthet, västvärldens ”nedgång” och behovet av starkare allierade som kan försvara sig själva och det som uppfattas som det egna arvet.

På ytan är detta förstås välbekant retorik. Under ytan är det ändå ett skifte. 

Under decennier har den transatlantiska relationen vilat på gemensamma värderingar: demokrati, rättsstat och en regelbaserad internationell ordning. Nu förskjuts tyngdpunkten från värderingar till makt, från multilateralism till mer transaktionellt ledarskap, från gemensamma principer till villkorad samstämmighet.

Det är talande att många kommentatorer – från mycket olika politiska utgångspunkter – beskriver relationen med metaforer hämtade från en problematisk, till och med destruktiv, relation. Oavsett om jämförelsen är rättvis eller inte, säger det  något väsentligt: tilliten håller på att erodera.

Europa står inför en svår balansgång. Vi är beroende av USA för vår säkerhet, men måste samtidigt definiera vår egen politiska identitet och strategiska autonomi. Är Europa i första hand en geopolitisk aktör, ett projekt eller en värdebaserad union?

Och kan vi leva upp till vår potential? EU är en enorm marknad. Den så kallade Bryssel-effekten (EU:s förmåga att via sin reglering påverka världen) är reell om än inte så stark som den kunde vara. 

Om EU skulle nedmontera hindren med vilka vi fjättrar den inre marknaden kunde den årliga tillväxten vara flera procent större än de är idag. Om vi kunde reformera sätten på vilka vi fattar beslut inom EU – och undvika det, att länder som Ungern och Slovakien kan sätta käppar i hjulen för effektivt beslutsfattande  – skulle vi stärka vår politiska makt. 

Det har betydelse. Ekonomi är makt och utrikespoltiskens betydelse kan inte existera om man inte har en förmåga att fatta beslut. 

Ju starkare EU är, ju starkare den transatlantiska unionen är, desto mer vinner både EU och USA på det. Vilket tar mig tillbaka till Rubios tal: Rubio beskrev det han ser som en nedgång som ett val. Det är sant. Men även alliansernas natur är ett val.

Allianser byggda på makt kan vara effektiva, i stunden. Allianser byggda på tillit är hållbara.

Om den transatlantiska relationen utvecklas till ett bekvämlighetsäktenskap snarare än ett partnerskap grundat i gemensamma övertygelser, kan den bestå – men den kommer inte att leda.

Och i en tid av global instabilitet spelar den skillnaden roll.

Työllisyyshaaste on akuutti mutta ei mustavalkoinen

/0 Comments/in , , , /by

På svenska här.

Viime päivinä sosiaalisessa mediassa on käyty vilkasta keskustelua ulkomailla syntyneiden henkilöiden työttömyydestä. Keskustelun lähtölaukaus oli ETLA:n julkaisema kirjoitus. Luvut ovat huonoja, mutta ne on asetettava oikeisiin mittasuhteisiin. Sekä ilmiön laajuutta että sen syitä on tarkasteltava asiallisesti.

Palaan tähän myöhemmin tekstissä.

Keskustelussa sivuun jää kuitenkin kysymys, josta nimenomaan pitäisi puhua: nuorten työttömyys, yksi keskeisimmistä tulevaisuuskysymyksistämme. Viime vuoden lopussa alle 30-vuotiaita työttömiä oli jo lähes 90 000. Vertailun vuoksi: työttömiä maahanmuuttajia on runsaat 50 000.

Ensimmäisen työpaikan saaminen on äärimmäisen vaikeaa. Ja mitä pidempään ihminen on työelämän ulkopuolella, sitä vaikeammaksi tilanne käy.

Keskeinen kysymys on tietenkin, miten talouskasvua voidaan vauhdittaa. Samalla on kuitenkin toteutettava tietoisia toimia, joilla työllistymisen kynnystä madalletaan.

RKP esitti viime kesänä uutta työllistämisen mallia alle 30-vuotiaille. Se on nyt toteutettu nuorten työllisyyssetelin myötä. Sen avulla työnantaja voi saada 50 prosentin palkkakustannustuen palkatessaan nuoren työntekijän.

Nuoren yrittäjyyden tukeminen on toinen kehittämisen arvoinen ajatus. Kasvuryhmän ehdotus yrittäjyyskasvatuksen tekemisestä pakolliseksi oppiaineeksi on pohdinnan arvoinen. Kolmas keino on joustavien opintomahdollisuuksien lisääminen – osaamista pitää pystyä päivittämään.

Kyse on sekä työn mahdollistamisesta opintojen aikana että siitä, miten valmistumisen jälkeen löydetään reitti työelämään. Voitaisiinko yrityksiä kannustaa tarjoamaan opiskelijoille opinnäytetyöpaikkoja, jotka toimisivat eräänlaisena ohituskaistana työmarkkinoille? Ja miten varmistamme, että jokaiselle opiskelijalle löytyy valmistumisen edellyttämä harjoittelupaikka?

Puolueemme tulee lähiaikoina esittelemään omat ehdotuksemme tilanteen helpottamiseksi.

Sitten toiseen kokonaisuuteen.

Työttömistä vajaat 15 prosenttia on syntynyt ulkomailla. Osuus on toki merkittävä, mutta se ei ole työttömyyden kokonaiskuva eikä keskeisin ongelmamme.

Viime vuoden aikana työttömyys on itse asiassa kasvanut nopeammin Suomessa syntyneiden kuin maahan muuttaneiden keskuudessa.

ETLAn kirjoituksen perusteella HS:ssä julkaistu artikkeli on levinnyt laajasti – usein ilmeisesti oletuksella, ettei kukaan jaksa lukea sitä kokonaan. Siitä tehdyt johtopäätökset ovat sekä harhaanjohtavia että monin tavoin virheellisiä.

Suomessa on noin 350 000 työtöntä. Heistä reilu 50 000 on maahanmuuttajia.

Se, että sekä maahanmuuttajien että nuorten työttömyys on kasvanut, kertoo siitä, että molemmat ryhmät ovat asemassa, jossa työttömyys iskee ensimmäisenä taloustilanteen heikentyessä. Kokeneet työntekijät pitävät kiinni työpaikoistaan, kun taas ne, jotka ovat vasta astuneet työmarkkinoille, ovat suuremmassa vaarassa tulla irtisanotuiksi.

Maahanmuuttajien työttömyys heikkeni jyrkästi muutama vuosi sitten, mutta viime aikoina kehitys on ollut parempaa – tai tarkemmin sanottuna vähemmän huonoa – kuin valtaväestön keskuudessa. Suomen kokonais­työttömyys kuuluu tällä hetkellä EU:n korkeimpiin, mikä on äärimmäisen huolestuttavaa.

Samalla on syytä huomata, että ulkomaalaistaustaisten osuus väestöstä on Suomessa yksi Länsi-Euroopan alhaisimmista ja selvästi alle EU:n keskiarvon. Tämä ei viittaa suoraan työllisyystilanteen ja maahanmuuton väliseen korrelaatioon.

Ja samoin: korkea työttömyys ei ole huonon taloustilanteen syy. Huono taloustilanne on korkean työttömyyden syy.

On myös syytä muistaa, että suurin yksittäinen ryhmä viime vuosina Suomeen tulleista on sotaa paenneet ukrainalaiset. Tämä näkyy selvästi tilastoissa. Ukrainalaiset on suurin työttömien maahanmuuttajien ryhmä.

Haaste on silti todellinen. Mitä siis pitäisi tehdä?

Suomalaiset työmarkkinat ovat vaikeat vastikään maahan saapuneille. Tutkimukset osoittavat, että etnisyys ja nimi vaikuttavat merkittävästi työllistymismahdollisuuksiin. Tämä on asia, joka muuttuu hitaasti asenteiden muuttuessa. Kielitaito on toinen keskeinen este. Helppoja ratkaisuja ei ole.

Asenteista puhuttaessa on myös selvää, että maahanmuuttajien syyllistäminen työttömyydestä pahentaa tilannetta entisestään.

On lisäksi hyvä muistaa, että 2000-luvulla työllisten määrän kasvu on perustunut maahanmuuttoon. Samalla tuottavuuden kasvu on ollut yleisesti heikkoa. Käytännössä tämä tarkoittaa, että talouskasvu olisi ollut vieläkin vaatimattomampaa ilman maahanmuuttoa.

Suomalaisen yhteiskunnan keskeinen eetos on yhdenvertaisuus. Ei siksi, että se on kaunis sana, vaan siksi, että se myös merkitsee tehokkuutta. Yhdenvertaisuus perustuu ajatukseen siitä, että kaikki resurssit hyödynnetään mahdollisimman tehokkaasti ilman keinotekoisia esteitä, jotka liittyvät sukupuoleen, etnisyyteen tai muihin ominaisuuksiin ja vaikeuttavat kaikkien osallistumista yhteiskunnan rakentamiseen.

Siksi tietyn ihmisryhmän syyllistäminen johtaa väistämättä entistä polarisoituneempaan – ja huonompaan – tilanteeseen. Työllisyyden vahvistaminen on yhteinen haaste, joka edellyttää laaja-alaisia toimia, analyyttista terävyyttä ja systeemistä ajattelua.

Saamelaisten kansallispäivää

/0 Comments/in , , , , , , /by

Saamelaisten kansallispäivää vietetään 6. helmikuuta ensimmäisen saamelaisen yleiskokouksen muistoksi, joka pidettiin Trondheimissa vuonna 1917. Tänä vuonna juhlallisuuksien yhteydessä Inarissa huomioitiin myös uusi saamelaiskäräjälaki, joka astui voimaan viime vuonna. Inarissa sijaitsee Saamelaiskäräjien istuntosali. RKP oli tilaisuudessa vahvasti edustettuna puolueen puheenjohtajan ja opetusministerin Anders Adlercreutzin, europarlamentaarikko Anna-Maja Henrikssonin sekä kansanedustaja Eva Biaudet’n osallistuessa tapahtumaan.

Opetusministeri Anders Adlercreutz toi tilaisuudessa valtiovallan tervehdyksen. Adlercreutz korosti saamelaisten perustuslaillista oikeutta säilyttää ja kehittää omaa kieltään ja kulttuuriaan sekä nosti esiin sen pitkäjänteisen työn, jonka Saamelaiskäräjät, saamelaisyhteisöt ja muut toimijat ovat tehneet saamelaiskäräjälain edistämiseksi.

– Olen iloinen ja ylpeä siitä, että onnistuimme lopulta siinä, mihin edellinen eduskunta ei pystynyt, ja että uusi saamelaiskäräjälaki voitiin hyväksyä viime vuonna. Uusi laki luo aiempaa vahvemmat puitteet saamelaisten itsehallinnolle omaa kieltä ja kulttuuria koskevissa kysymyksissä Suomessa, Adlercreutz sanoo.

Samalla Adlercreutz painotti, ettei pelkkä lainsäädäntö riitä –  aktiivisia toimia tarvitaan jatkossakin.

– Pelkkä lain uudistaminen ei ole tarpeeksi. Saamelaisten totuus- ja sovintokomissio tekee myös erittäin tärkeää työtä tuomalla esiin historiallisia vääryyksiä ja samalla lisäämällä ymmärrystä saamelaisesta identiteetistä ja kulttuurista suomalaisessa yhteiskunnassa.

– Yhteistyö Saamelaiskäräjien kanssa on ollut täysin ratkaisevaa sekä uuden lain valmistelussa että sen käytännön toimeenpanossa, Adlercreutz toteaa.

Europarlamentaarikko Anna-Maja Henriksson toimi edellisessä hallituksessa oikeusministerinä ja oli se ministeri, joka vastasi saamelaiskäräjälain valmistelusta.

– Tuntuu valtavan hyvältä olla tänään täällä Saamelaiskäräjillä Inarissa saamelaisten kansallispäivänä juhlimassa sitä, että vuosien sitkeä työ saamelaisten itsehallinnon vahvistamiseksi on kantanut hedelmää. Entisenä oikeusministerinä uusi saamelaiskäräjälaki on minulle vahvin todiste siitä, ettei alkuperäiskansojen ja muiden vähemmistöjen oikeuksien edistämisessä saa koskaan luovuttaa, vaikka tie olisi pitkä ja mutkainen, Henriksson sanoo.

Henriksson toimi RKP:n puheenjohtajana hallitusneuvottelujen aikaan eduskuntavaalien 2023 jälkeen.

– Viime vuonna eduskunnan hyväksymä uusi saamelaiskäräjälaki syntyi ajoittain hyvin dramaattisen, yli kymmenen vuotta kestäneen prosessin tuloksena. On myös selvää, että ilman RKP:n määrätietoista työtä ja sitä, että teimme lain uudistamisesta ehdon hallitukseen osallistumiselle Petteri Orpon hallituksessa, meillä ei tänään olisi eduskunnan ja Saamelaiskäräjien hyväksymää uutta saamelaiskäräjälakia, Henriksson painottaa.

Puheessaan Henriksson nosti esiin saamelaisten aseman Euroopan ainoana alkuperäiskansana ja korosti, että työtä saamelaisten oikeuksien vahvistamiseksi on jatkettava myös eurooppalaisella tasolla.

– Euroopassa näemme, että Arktiksen merkitys geopoliittisesti on keskeinen. Yhteisessä pyrkimyksessämme vahvistaa alueen turvallisuutta on välttämätöntä ottaa mukaan myös saamelaiset, heidän osaamisensa ja näkemyksensä. Saamelaisten äänen on kuuluttava paremmin myös Euroopan parlamentissa. Siksi haluan työskennellä sen eteen, että saamelaisilla olisi pysyvä edustus Brysselissä, Henriksson sanoo.

Kansanedustaja Eva Biaudet, joka on toiminut Saamelaisten totuus- ja sovintokomission seurantaryhmän jäsenenä, korostaa sovintotyön johtamista konkreettisiin toimiin.

– Todellinen sovinto edellyttää, että valtio tunnustaa saamelaisten kokemat historialliset vääryydet ja toimii aktiivisesti korjatakseen saamelaisiin kohdistuneen syrjivän politiikan kielteiset seuraukset, Biaudet sanoo.

Myös Biaudet muistuttaa RKP:n pitkäjänteisestä työstä saamelaiskäräjälain uudistamiseksi.

– RKP on tehnyt työtä saamelaiskäräjälain päivittämiseksi vuosikymmenten ajan. Se, että eduskunta pystyi hyväksymään lain viime vuonna suurella enemmistöllä, on tärkeä muistutus siitä, että arvoistaan kannattaa pitää kiinni myös aikoina, jolloin ihmisoikeuskysymykset muuten kohtaavat vastatuulta. Työ ei kuitenkaan ole ohi. Seuraava askel on varmistaa, että laki pannaan täytäntöön ja sitä sovelletaan johdonmukaisesti käytännössä, Biaudet toteaa.

Biaudet nostaa esiin myös totuus- ja sovintokomission suositukset.

– Totuus- ja sovintokomission viesti on selvä: tie sovintoon alkaa tunnustamisesta ja vastuunkannosta. Nyt suositukset on vietävä konkreettisiksi teoiksi. Tämä tarkoittaa muun muassa sitä, että alkuperäiskansojen oikeudet huomioidaan järjestelmällisesti lainsäädännössä ja viranomaistoiminnassa, saamen kielten ja kulttuurin suojelua vahvistetaan sekä perinteisten elinkeinojen ja elinympäristöjen edellytykset turvataan. Se tarkoittaa myös, että Suomi etenee pohjoismaisen saamelaissopimuksen edistämisessä ja ratifioi ILO-yleissopimuksen, Biaudet sanoo.