Torvalds träffar fel på flera punkter

/0 Comments/in , , , /by

I en debattartikel problematiserar Nils Torvalds både regeringens ekonomiska politik och SFPs förhållningssätt till den. Som alltid skriver Torvalds med en skicklig penna, men i denna artikel träffar han fel på flera punkter.

Finland har fört en expansiv finanspolitik i över ett decennium – oberoende av konjunkturer. Inför det senaste riksdagsvalet stod vi inför ett krasst faktum: vi var helt enkelt tvungna att dra åt svångremmen. Om detta rådde det rätt stor enighet över partigränserna. Oenigheten handlade snarare om metoderna. Storleksordningen landade kring den nivå som Finansministeriet kom fram till – cirka sex miljarder euro.

SFP gick med i regeringen eftersom vi ville bära ansvar också i en svår tid. Inte för att vi tyckte att regeringskoalitionen var den enklaste eller den mest naturliga, utan för att vi ansåg att den var bäst rustad att hantera de ekonomiska utmaningarna – och för att andra alternativ inte stod till buds. 

Den stora stenen i skon är ränteutgifterna som stigit från en dryg miljard i början av perioden till de prognostiserade nästan 6 miljarder år 2030. 

De reformer som regeringen genomfört, framför allt när det gäller arbetsmarknaden – och som borde ha gjorts redan för årtionden sedan – kommer alla kommande regeringar, oberoende av färg, att dra nytta av.

Torvalds menar att regeringen dels trott på starka dynamiska effekter, dels anpassat ekonomin vid fel tidpunkt. Det här är egentligen två motstridiga påståenden. 

Jag väljer att fokusera på det senare och inte luta mig mot varken Google-sökningar eller politiska slagord, utan mot analyserna från Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken (TPAN). Rådet konstaterade redan 2023 att anpassningar måste göras i vilket fall som helst, eftersom underskottet är strukturellt. Rådet bedömde att regeringens finanspolitik år 2024 var neutral och att den år 2025 var åtstramande – vilket ansågs motiverat. 

För att citera årets rapport: “Således är det inte klart att regeringen hade kunnat tajma åtstramningen av finanspolitiken väsentligt bättre än vad som faktiskt skedde.”

Det regeringen däremot inte kunde förutse var det handelskrig som följde i samband med Donald Trumps återkomst till makten. Det tog udden av den tillväxt som kunde anas vid årsskiftet 2024–2025. Trots en liknande osäkerhet just nu finns det tecken på att tillväxten håller på att ta fart. Under årets första kvartal hade Finland den näst starkaste tillväxten bland OECD-länderna.

Samtidigt är det självklart att anpassningar har konsekvenser. När man minskar på inkomstöverföringar påverkar det människors vardag. Det vet och förstår jag. Men motivationen har inte varit att, som Torvalds skriver, “skada” människor, utan att få ekonomin i balans – för att kunna finansiera vård, säkerhet, skola och mycket mer. 

Det är också tydligt att nästa regering, oberoende av färg, knappast kommer att kunna skjuta till några större nya resurser. Det framgår också ur oppositionens skuggbudgetar.

Torvalds hävdar att inkomstskillnaderna ökat kraftigt under de senaste 20 åren. Det stämmer inte. Gini-koefficienten, det mest använda verktyget för att mäta detta,  ligger idag ungefär på samma nivå som för 20 år sedan. Däremot är den högre än för 30 år sedan. Det stora språnget skedde i slutet av 1990-talet under Paavo Lipponens regering – inte under denna.

Och visst diskuterar vi: SFP har medvetet fokuserat på att ta fram nya initiativ och lösningar. Många av dem har redan förverkligats eller är på väg att förverkligas, trots att de inte ingått i regeringsprogrammet. 

Skattelättnader för återvändande finländare, ett höjt hushållsavdrag och initiativet om en helhetsskoldag går alla vidare. Det var också SFP som initierade diskussionen om att ge välfärdsområdena tilläggstid – och vi fick igenom vårt krav. Samtidigt har vi varit avgörande för att mera resurser nu riktas till välfärdsområdena och till deras samarbete med den tredje sektorn.

Diskussion behövs och jag tackar Torvalds för hans inlägg. Jag hoppas och tror att vår oro för den finländska ekonomin och vårt välfärdssamhälle är gemensam.

Anders Adlercreutz: RKP täyttää 120 vuotta – tulevaisuudenuskoa ja tuloksia vuodesta 1906

/0 Comments/in , , , , /by

RKP perustettiin kahdessa kokouksessa 20. ja 21. toukokuuta 1906. Tänä vuonna puolue juhlii siis 120-vuotista taivaltaan. Juhlaviikon aikana RKP tuo esiin uudistuksia, linjavalintoja ja ajatuksia, joita puolue on ollut edistämässä yli vuosisadan ajan.

– RKP on 120 vuoden ajan uskonut avoimeen, kaksikieliseen ja pohjoismaiseen Suomeen, jossa vapaus, koulutus ja yksilön mahdollisuudet ovat keskiössä. Historiamme osoittaa, että tulevaisuuteen luottava ja vastuullinen politiikka voi todella muuttaa yhteiskuntaa, sanoo RKP:n puheenjohtaja Anders Adlercreutz.

Kun RKP perustettiin vuonna 1906, puolue määritteli kaksi tehtävää, jotka yhä tänä päivänä toimivat tienviittana: toimiminen koko Suomesta vastuuta kantavana yleispoliittisena puolueena, samalla puolustaen Suomen kahta kansalliskieltä.

– RKP ei ole koskaan ollut yhden asian puolue. Olemme vaalineet Suomen kaksikielisyyttä, mutta samalla ajaneet uudistuksia, jotka ovat muovanneet koko Suomea – koulutuksesta ja tasa-arvosta demokratiaan, ympäristöpolitiikkaan ja kansainväliseen yhteistyöhön, Adlercreutz sanoo.

Adlercreutz korostaa, että RKP ajoi jo varhain kysymyksiä, joista myöhemmin tuli ratkaisevia suomalaisen yhteiskunnan kehitykselle. Puolue kannatti Suomen itsenäisyyttä ennen monia muita ja varmisti sekä suomen että ruotsin aseman kansalliskielinä vuoden 1919 hallitusmuodossa. Jo vuonna 1914 RKP ajoi yleistä oppivelvollisuutta, sairausvakuutusta ja kansaneläkettä – eli kauan ennen kuin uudistukset toteutettiin valtakunnallisesti.

– RKP on koko historiansa ajan uskonut sivistykseen, vapauteen ja ihmisten mahdollisuuteen valita oma polkunsa. Monet uudistuksista, jotka tänään tuntuvat itsestään selviltä, alkoivat ideoina, joiden puolustaminen vaati RKP:ltä rohkeutta, Adlercreutz sanoo.

Hän korostaa myös puolueen roolia demokratian ja oikeusvaltion puolustajana levottomina aikoina.

– RKP oli ensimmäinen puolue, joka asettui kannattamaan Suomen itsenäisyyttä. Ja kun ääriliikkeet vahvistuivat 1930-luvulla, RKP puolusti demokratiaa ja oikeusvaltiota Lapuan liikkeen toimintatapoja vastaan. Meille avoimen yhteiskunnan puolustaminen on aina ollut peruskysymys, Adlercreutz sanoo.

Adlercreutz huomauttaa myös, että RKP on usein ollut edelläkävijä kysymyksissä, jotka myöhemmin ovat nousseet yhteiskunnallisen keskustelun keskiöön. Puolue nosti ympäristöpolitiikan keskeiseksi teemaksi jo 1960-luvulla ja toi esiin Itämeren paremman suojelun tarpeen. RKP tuki myös Suomen Nato-jäsenyyttä kauan ennen kuin siitä tuli laajasti hyväksytty poliittinen kanta.

– Suomi on vahvistunut silloin, kun olemme valinneet avoimuuden, vastuullisuuden ja uudistukset pelon ja lyhytnäköisyyden sijaan, Adlercreutz sanoo.

Hän nostaa esiin myös viime vuosien uudistuksia, kuten suostumusperusteisen seksuaalirikoslainsäädännön, nuorten terapiatakuun ja uuden saamelaiskäräjälain, esimerkkeinä siitä, miten puolue yhdistää arvot konkreettisiin tuloksiin.

– 120 vuoden ajan RKP on ollut rakentamassa Suomea askel askeleelta. Juhlavuotemme ei siksi koske vain historiaamme, vaan myös tulevaisuutta. Suomi tarvitsee yhä tänään tulevaisuudenuskoa, kunnioitusta toisiamme kohtaan ja rohkeutta toteuttaa uudistuksia, jotka vahvistavat ihmisten vapautta ja mahdollisuuksia, Adlercreutz sanoo.

Tal på SFP 120 års jubileumsseminarium 2026

/0 Comments/in , , /by

Bästa jubileumsgäster, bästa SFP:are, kära vänner

120 år. Det är egentligen ganska hisnande. När Svenska folkpartiet grundades år 1906 såg världen helt annorlunda ut. Finland var ännu inte självständigt. Europa styrdes av kejsare och imperier. Ingen här hade telefoner, för att inte ens tala om mobiler. Och om någon hade sagt ordet ”TikTok” hade man antagligen trott att det var frågan om ett nytt fabrikslarm i snusfabriken i Jakobstad.

Men vissa saker förblir ändå lika.

Vi vill i grunden känna frihet. Vi ser behovet av bildning. Vi ser behovet av att nån bär ansvar också när det är svårt. Och – särskilt i dessa tider – ser vi behovet av människor som är beredda att bygga broar när andra bygger murar.

Det är därför vi fortfarande finns här.

Och också därför är jag övertygad om att Svenska folkpartiet också har en stark framtid framför sig.

För när man firar 120 år kan man välja lite olika spår:

Man kan fastna i nostalgi, och tala om hur allt var bättre förr. Eller så kan man göra det vi ska göra här idag: titta framåt. Fundera på vad Finland behöver under de kommande, om inte 120 åren, så i alla fall flera årtionden framöver.

Och jag tror faktiskt att svaret på den frågan gör SFP viktigare än på länge.

 

Men först behöver vi unna oss lite historik, vi befinner ju oss trots allt på historisk mark. När Svenska folkpartiet grundades i Vikingasalen, i denna sal vi nu befinner oss i, så var den här byggnaden bara 5 år gammal. Vi samlas samtidigt under den fina tavlan på Axel Lille, som den inte helt okände Albert Edelfelt fått i uppdrag att måla redan år 1898, till Lilles 50-års dag. 

Porträttet blev klart år 1900 – och räknas som ett av Edelfelts bästa porträtt, fast det sägs att Lilles dotter Martha tyckte att fadern såg väldigt sträng ut på porträttet. 

Vi har ju också flera andra porträtt här i salen – inte minst Ernst Estlander och Axel Wallenskiöld som båda var med här när partiet grundades. Riksdagsledamöterna Ragnar Furuhjelm, R.A. Wrede och Eirik Hornborg har också sina porträtt här i Vikingasalen. Idel SFP-historia omger oss.

 

Men tillbaka till år 2026 och här och nu. Vi brukar säga att vi är ett liberalt parti i den nordiska liberala traditionen.

Och låt oss vara ärliga: det är inte alltid den enklaste etiketten att bära idag. Ordet liberal betyder olika saker för olika människor.

För vissa betyder det ekonomisk frihet. För andra handlar det om demokrati, mänskliga rättigheter och friheten att vara sig själv.
För någon betyder det ett starkt EU. För någon annan betyder det öppenhet mot världen.

Och ibland känns det nästan som att alla använder ordet — men ingen riktigt menar samma sak. 

Samtidigt vet vi också att våra nordiska systerpartier ibland haft svårt att hitta sin plats.

Vi ser det exempelvis i Sverige.

Fast största delen av svenska folket i grunden tror på sådant som liberaler drivit: frihet, internationellt samarbete, EU, Nato, utbildning, företagsamhet —
så har partiet som länge ledde i dessa frågor haft svårt att få sin röst hörd.

Och orsaken är förstås inte att idéerna blivit dåliga – utan problemet stavas nog “blockpolitik”.

Ett system där man före valet berättar exakt vem man tänker regera med och exakt vem man aldrig någonsin kan tänka sig att samarbeta med. Och ibland målar man in sig i sådana hörn att man till slut inte ens själv hittar ut.

Här hemma i Finland ser vi också tydliga tendenser till ett liknande tankesätt.

Och bästa vänner: blockpolitik är inte bra för mittenpartier. Det är inte bra för partier som vet att man måste samarbeta över gränser för att få saker att hända. För verkligheten fungerar inte i block, den är mer komplicerad än så.

När det gäller ekonomi – behöver man ansvar.
När det gäller social rättvisa behöver man medmänsklighet.
När det gäller säkerhet behöver man tydlighet och styrka.
När det gäller framtiden behöver man öppenhet.

Och just därför behövs den politiska mitten – eller liberaler i den nordiska liberala traditionen. Partier som Svenska folkpartiet.

Det är också viktigt att komma ihåg att vi inte lever isolerade från omvärlden. Vi kan inte styra alla de globala trender som idag driver politiken längre ut mot ytterkanterna. Vi ser hur vänstern går längre vänsterut och högern längre högerut.

Och ibland är det nästan lite komiskt när vi samtidigt anklagas för att vara ett vänsterparti och ett högerparti.

Sanningen är ändå ganska enkel: vi står ungefär där vi alltid stått.

Ekonomiskt lite till höger, i solidaritetsfrågor lite till vänster, om man nu vill göra det till en höger-vänster-fråga – och mitt i samhället, där de flesta finns.

Hur ser världen då ut och vad betyder samarbete i praktiken. Bästa vänner – i den sittande regeringen har inte Svenska folkpartiet anammat sannfinländarnas syn på invandring. Precis lika lite som vi anammade vänsterförbundets syn på företagsbeskattning i den förra regeringen. 

Det är faktiskt ganska avslöjande att ytterkanterna idag tycker att mitten känns extrem.

Man kan förstås också fundera över hur politiska rörelser förändras över tid.

Det är till exempel lite paradoxalt att man ibland säger att vänstern gått vänsterut — när Finland under lång tid hade partier med både ideologiskt och ekonomiskt stöd från Sovjetunionen.

Vi ska minnas att de partier som gick samman och bildade dagens vänsterförbund hade sin ideologiska motor i Moskva. Vänsterföbundets föregångare stöddes av en brutal diktatur där oliktänkare förföljdes, där människor mördades och där krig runt världen startades och finansierades av ideologiska orsaker.

Idag ser vi en rysk regim som på många sätt beter sig lika imperialistiskt och brutalt — även om förtecknen nu är nationalism istället för kommunism.

Historien lär oss någonting viktigt: ytterligheter förändrar ofta språk och symboler. Men viljan att dela upp människor i “vi” och “de” återkommer. 

Och det är just därför liberala rörelser behövs. Rörelser som tror på demokrati. På rättsstaten. På individens frihet. På allas lika värde. På internationellt samarbete. Och på att människor faktiskt kan leva tillsammans, och till och med samarbeta –  trots att de inte tycker lika om allt.

Det är kanske vår mest radikala idé idag.

Samtidigt är det också tydligt att fenomen som Sannfinländarna vuxit fram som en del av samma utveckling. När människor upplever osäkerhet söker man ofta enklare svar. Och världen har verkligen varit osäker.

Vi ha gått igenom en pandemi, vi har ett brinnande krig mitt i Europa. Det råder ekonomisk oro, vi ser en energikris när leveransen av fossila bränslen är opålitlig. Vi ser konkreta säkerhetshot som förstås skapar osäkerhet. När det kommer rapporter om att en drönarsvärm en fredag morgon kan slå ner var som helst i Nyland så ska man ju nog vara ganska märkligt lagd om det inte oroar en.

I världspolitiken brukar man tala om att pendeln svänger. Och just nu svänger den mot hårdare värderingar. Människor söker trygghet i det enkla, det tydliga och ibland det hårda. Men det är just i sådana tider som liberala partier behövs som mest.

För vårt budskap är inte rädsla, utan framtidstro. Vårt budskap är att man kan vara stark utan att bli iskall, att man kan värna om sin hembygd och sitt land utan att bli nationalist. Att man kan vara ansvarstagande utan att bli blåögd och naiv.

Och här tror jag faktiskt att SFP har en enorm möjlighet. För vi är idag det enda genuint liberalt borgerliga partiet i Finland. Det har blivit tydligt också under den här regeringsperioden. När andra partier drar sig längre ut mot kanterna blir rollen i mitten viktigare. Rollen som brobyggare, som en sammanförande kraft, blir viktigare.

Och jag tror att många finländare egentligen längtar efter just det vi står för:

Mindre skrikande, färre politiska konflikter och lite mindre politiskt teaterdrama. Mer lösningsinriktad diskussion. Mer konkreta resultat. Och mera sunt förnuft.

SFP är dessutom mer än så – vi är Finlands enda folkparti.

Det betyder mycket mer än att vi har partidag varje år och en demokratisk organisation med lokalavdelningar, kretsar och förbund. Det betyder också att steget att ringa upp sin egen riksdagsledamot eller minister och säga exakt vad man tycker ibland är förvånansvärt kort. Det är både vår styrka och ibland kanske lite stressigt för våra beslutsfattare.

Det finns ändå en djupare mening i just det här. Vi är nämligen inte en megafon för någon enskild intressegrupp. Vi representerar inte bara ett fackförbund. Inte bara storföretag. Inte bara någon viss elit i Helsingfors. Svenska folkpartiet väljare finns bland alla dessa, och det gör att vår viktigaste målgrupp är helt vanliga människor.

Människor som vill ha vård nära sig, som vill att skärgården hålls levande, som vill att det ska gå att leva både i staden och också utanför den.
Människor som vill att Finland ska vara starkt i Norden, i EU och globalt. Människor som värdesätter bildning och utbildning. Människor som vet att det är i företagen som de mycket behövliga arbetsplatserna skapas.

Och det gäller inte bara finlandssvenskar. Det gäller hela Finland.

På regional nivå syns det här väldigt tydligt att SFP är partiet nära människan. Vi förstår att närservice och ansvarstagande ekonomi inte är varandras motsatser. Att en egenläkarmodell inte bara handlar om strukturer, utan också om trygghet. Att en fungerande skola främst av allt handlar om barnens framtid. Att en levande landsbygd och skärgård inte bara handlar om nån sorts romantik — utan om människors hem, men också om beredskap, företagande och hela Finlands livskraft.

 

Hyvät ystävät,

Suomi tarvitsee myös tulevaisuudessa puolueita, jotka rakentavat siltoja eivätkä muureja. Puolueita, jotka ymmärtävät, että vahva talous ja inhimillisyys voivat kulkea käsi kädessä. Ja puolueita, jotka uskaltavat puolustaa avoimuutta myös silloin, kun maailma ympärillä sulkeutuu. RKP:n tehtävä ei ole muuttua äänekkäimmäksi puolueeksi. Meidän tehtävämme on olla puolue, joka pitää Suomen koossa.

Kära vänner,

att fylla 120 år är ingen garanti för att man ska finnas också i framtiden. Men det är ett bevis på någonting. Det är ett bevis på att det alltid har funnits människor i Finland som tror på frihet och ansvar samtidigt.

Om man räknar upp våra värderingar så kommer man snabbt att tänka på bildning. På samarbete, demokrati. På Norden, Europa och människovärde.

Och jag är övertygad om att Finland också under de kommande årtiondena kommer behöva just de värderingarna. Kanske mer än någonsin. Så låt oss inte se det här jubileet som slutet på någonting. Låt oss se det som början på nästa kapitel. För framtiden tillhör inte de som skriker högst. Framtiden tillhör de som fortfarande vill och vågar bygga. 

Tack.

Tal på partifullmäktiges möte i Karleby 18.4.2026 

/0 Comments/in , , /by

Tal på partifullmäktiges möte i Karleby 18.4.2026

Bästa vänner, hyvä puoluevaltuusto,

Det är exakt ett år till riksdagsvalet idag. På kvällen den 18 april nästa år vet vi hur valet slutade. För SFP:s del är målet klart – vi ska ta tilläggsmandat i riksdagen. Det är ingen lätt målsättning, men den som tycker att livet ska vara lätt hela tiden ska nog inte syssla med politik. Den som tycker livet ska vara roligt ska ändå definitivt göra det – i alla fall med detta gäng!

Tasan vuoden päästä illalla tiedämme miten eduskuntavaaleissa meni. Tavoite on selvä – lähdemme hakemaan lisäpaikkoja eduskuntaan. Tämä ei ole mikään helppo tavoite tai läpihuutojuttu, vaan vaatii paljon työtä ja päättäväisyyttä. Uskon kuitenkin, että voimme yhdessä saavuttaa tämän!

Jag vill ge en liten överblick över några aktuella saker som jag tycker är värda att notera, en sån här vacker vårdag i Karleby.

Det är tufft att bära ansvar när världen brinner och det ekonomiska läget är pressat. Och ett tuffare läge för statsekonomin än den vi ser idag har vi inte haft på 30 år. Det är lätt att gräva ner sig i utmaningar, och det är helt förståeligt att den offentliga diskussionen är utmanande. Det här gäller både Finlands läge i stort, men också Svenska folkpartiet.

Låt mig börja med SFP. Domedagsprofeterna brukar alltid börja skrika när vi närmar oss val. Och vi, om nån, vet att varje röst ska vinnas på nytt varje gång. Den enda rösten man kan vara säker på hur den går är sin egen.

Men bästa partifullmäktige, vi har alla chanser att göra ett verkligt bra val nästa år, och de chanserna beror främst på att vi kommer att ha de mest motiverade, de bäst pålästa och de bäst lämpade kandidaterna för en plats i riksdagen som det här landet nånsin sett.

I vår riksdagsgrupp har två ledamöter meddelat att dom tar en paus från riksdagen från och med nästa val. Den ena är vår egen partifullmäktigeordförande Eva, som nyss meddelade att hon inte ställer upp i nästa val. Eva blev invald i riksdagen år 1991, för 35 år sen. Det är en massivt lång tid – och nästan svårt att greppa hur mycket som hänt i den finska politiken och i världen under den tiden som Eva varit riksdagsledamot och minister och haft tunga uppdrag hemma och ute i världen.

Samma besked gav också Mikko. För Mikko blev det den här gången några år färre, men du har ju nästan lovat göra comeback lite senare. Men vi ska inte gå händelserna i förväg nu, det här ju inte i sig nån avtackning eftersom jobbet fortsätter för fullt, och dessutom med ökad intensitet när vi närmar oss slutet på perioden. Men det jag vill säga redan nu är att ni båda gjort ett utmärkt och ovärderligt jobb. Jag och vi är tacksamma.

Det att två ledamöter stiger åt sidan ger förstås en extra krydda till valrörelsen. Nu kommer det att bli nya ansikten i riksdagsgruppen – och inget fel på oss gamla ansikten heller, med det är klart att det också inspirerar många till ännu mera intensitet i kampanjen.

Bästa vänner,

Skolan är en framtidsfabrik. Eftersom vi fått vidare de allra flesta av de större reformerna inom utbildningen – till exempel stödet för lärande, mobilförbudet och tilläggstimmarna i modersmål, litteratur och matematik – har vi på ministeriet haft möjlighet att titta framåt.

Under den här våren har hittills två rapporter med fokus på framtiden publicerats, och den tredje är på kommande.

I februari publicerades framtidsvisionen för grundskolan år 2045. Samhället står inför många förändringar, men skolans uppgift ska inte bara vara att förbereda eleverna för att möta dessa förändringar. Skolans uppgift ska vara att ge barn och unga verktyg att både leva sitt liv och samtidigt förändra världen. Ingen liten uppgift det.

I mars publicerades rapporten om befolkningsutvecklingen. Om 20 år kommer vi nämligen att ha nästan 100 000 barn färre i våra grundskolor. Det är en massiv förändring som behöver tacklas utan att äventyra den goda grundskolan vi har idag.

Och om några veckor publiceras den sista rapporten, som fokuserar på inlärningsresultaten. Jag ser fram emot att få bekanta mig med rapportens rekommendationer. Vi har gjort betydande satsningar på de grundläggande färdigheterna, att läsa, skriva och räkna, men resultaten av detta kommer inte att synas i den kommande PISA-mätningen, eller ens den följande.

Dom här visionerna och rapporterna ger oss vägledning inför arbetet som ska göras i nästa regering och framöver.f Utbildningspolitik är långsiktigt, det tar tid innan resultatet av reformer syns. Därför behövs tålamod, stabilitet och en verklig vilja att blicka mot horisonten.

Opetus- ja kulttuuriministeriössä olemme tämän viimeisen vuoden aikana katsoneet tulevaan. Peruskoulun visio vuodelle 2045, raportti väestönkehityksestä ja parin viikon päästä julkaistava raportti oppimistuloksista antavat meille eväitä etenkin tulevaa hallituskautta varten, mutta jo nyt poimimme toimista sellaisia, joita voimme lähteä edistämään. Hanskat – tai tässä tapauksessa voisi ehkä sanoa taululiitu – ei tipu, vaikka hallituskautta on jäljellä enää vuosi.

Också mobilförbudet har varit i kraft i ett läsår snart, och rapporterna som har kommit in kring dess effekter har varit helt otroliga. Plötsligt leker barn igen. Ljudnivån på rasterna ökar när inga mobiltelefoner tar all uppmärksamhet. Förutom att det spelas brädspel, spelas korgboll och fotboll mer än förut så har också nätmobbningen minskat drastiskt, och elever behöver inte vara rädda att bli fotade hela tiden. Mobiltelefoner är bra på många sätt, men den överanvändning som många barn är fast i är rent ut sagt farlig. Så jag är verkligt nöjd med reformen.

Nästa vecka har jag också glädjen att presentera den mest betydelsefulla lagändringen som jag föreslår denna vår, nämligen kunskapsgarantin. Med hjälp av kunskapsgarantin säkerställer vi att alla elever ska ha tillräckliga kunskaper för att kunna gå vidare till nästa årskurs.

Samtidigt ser vi till att bedömningen är rättvis, oberoende av vilken skola eleven går i. Det här är en viktig reform och ett led i arbetet att se till att alla elever som går ut grundskolan har de färdigheter som behövs för andra stadiet – och i livet framöver.

Och bästa partifullmäktige, på tal om framtiden. Att skapa framtidstro är en av de viktigaste sakerna vi behöver jobba med just nu. Till exempel är läget med ungdomsarbetslösheten är verkligen katastrofalt – det är utmanande att tro på framtiden om man inte ens får in foten i arbetslivet efter att man fått sina papper i handen.

Därför kom SFP i mars med ett paket på 10 åtgärder för att stärka ungas sysselsättning. Med allt från skatteåtgärder för att främja anställning till åtgärder för att främja företagande och stärka rehabiliteringen för att främja en återgång till arbetslivet vill vi skapa fler vägar till arbete för våra unga.

Bästa vänner,

Nästa vecka har regeringen förhandlingar om ramarna för de kommande fyra åren, det vi kallar för ramrian. Denna gång handlar det långt om att förverkliga sådana inbesparingar som regeringen redan fattat beslut om tidigare, och det är lättare sagt än gjort. Världsläget är instabilt och oväntade krig bryter ut här som var, den globala ekonomin påverkar oss här i Finland i allra högsta grad och samtidigt har vi ett läge med mycket hög arbetslöshet.

Neuvotteluja on toki pohjustettu ja valmisteltu jo jonkin aikaa, ja ensi viikolla on tarkoitus saada julkisen talouden suunnitelma seuraavalla neljälle vuodelle päätettyä. En voi vielä avata tilannetta enempää, mutta työskentelemme täydellä teholla, jotta kokonaisuudesta tulee mahdollisimman hyvän tässä vaikeassa tilanteessa. Ja olen varma, että ensi viikolla on luvassa myös hyviä uutisia.

För mitt i allt elände i vår värld så finns det också ljusglimtar. Vi har otroligt fina förutsättningar att växa och se vårt samhälle blomstra. Det är faktiskt svårt att hitta ett land med bättre förutsättningar än Finland. Vi har ren natur, fossilfri energi, ett stabilt samhälle – och framför allt så har vi oss finländare. Ett hårt arbetande, välutbildat folk som dessutom är pålitliga. Och ödmjuka. Framför allt i Nedervetil är man ödmjuk, det fick vi höra i går kväll. Och tur är det, för annars hade dom ju nog varit helt outhärdliga. Nästan som Jakobstadsbor. Jag fick lära mig mycket på kulturkvällen på sällskapsklubben igår!

Bästa partifullmäktige,

Förra söndagen vann friheten i Ungern. När valet stod mellan demokrati, rättsstat och framtidstro – eller fortsatt ökenvandring under Viktor Orbáns auktoritära styre –, då gav det ungerska folket ett tydligt besked: det tog tillbaka sin frihet och kom tillbaka till Europa.

Det inger hopp. Inte bara för Ungern, utan för hela EU.

I många år har Orban skapat frustration i Europa. Steg för steg har Ungern rört sig bort från rättsstat och demokrati – och samtidigt förhalat avgörande beslut i EU, särskilt när det gällt stöd till Ukraina och sanktioner mot Ryssland.

Regeringsskiftet i Budapest är ytterst välkommet. Nu kan vi räkna med att den nya regeringen släpper sitt veto så att Ukraina kan få det lån på 90 miljarder euro som landet desperat behöver.

Valet i Ukraina visar samtidigt hur sårbart Europa är. Att ett enskilt land kan förhindra att EU agerar i en säkerhetspolitisk kris är inte hållbart. Vi behöver se reformer.

Vetorätten i utrikes- och säkerhetspolitiken måste bort, och beslut fattas med kvalificerad majoritet. Europa måste kunna fatta beslut när det verkligen gäller. Det behövs för att EU ska bli en utrikespolitisk aktör att räkna.

Det måste också bli möjligt att agera med kraft mot medlemsländer som utgör ett säkerhetshot mot resten av EU. Regelverket behöver skärpas så att stöd kan dras in snabbare, och vi måste överväga ifall vi kan stänga av länder från EU-samarbetet under en period.

Tällaisten uudistusten toteuttaminen vie aikaa. Siksi työ on aloitettava nyt.

Samalla tehtävämme tässä ja nyt on selvä: EU:n sotilaallista ja taloudellista tukea Ukrainalle on vahvistettava entisestään.

Lisäksi meidän on lopetettava venäläisen öljyn ja kaasun tuonti Eurooppaan sekä pysäytettävä Venäjän varjolaivasto Itämerellä. EU:n tulisi kieltää venäläisen varjolaivaston huolto.

Finland och övriga Norden har bidragit med mest vapen och pengar till den ukrainska frihetskampen, i relation till vår storlek och ekonomi. Här förstår man hotet från Ryssland – och vikten av att agera i tid.

Vi i Norden är också dom som konsekvent försvarar rättsstaten och demokratiska värderingar i EU. Här behövs nu ett ännu tydligare nordiskt ledarskap, för utan en stark värdegrund blir Europa svagt.

Stödet till Ukraina handlar också om framtiden.

Ukraina hör hemma i vår europeiska familj av demokratier, och därför behöver EU tar fram en expressplan för att Ukraina så snart det är möjligt ska kunna uppfylla kraven och bli EU-medlem.

Ett viktigt steg kunde vara att redan nu låta Ukraina fullt vara med i utbildningsprogrammet Erasmus+. Att ge unga tillgång till utbyten, yrkesutbildning och universitetsstudier i Europa är en investering i kompetens och framtidstro – och blir ett viktigt bidrag till återuppbyggnaden efter kriget.

Valet i Ungern visar att förändring är möjlig. Att människor, även efter år av demokratisk tillbakagång, kan välja en annan väg. Nu behöver vi ta steg för att skydda EU från framtida auktoritära ledare och fortsätta stötta Ukraina tills den siste ryske soldaten åkt hem.

Bästa partifullmäktige,

Att få leda Svenska folkpartiet har varit den största glädjen och samtidigt den största utmaningen jag fått göra som politiker.

Jag är otroligt tacksam över det starka stöd jag upplever överallt där jag rör mig, och ni som känner mig vet att jag också är tacksam för ni säger vad ni tycker, både ris och ros.

Jag brukar till exempel få feedback efter partiledardebatter, och den feedbacken har gällt allt från mina skor och byxbuntar till att jag som arkitekt tydligen tycker om att bygga retoriska hus, men att husen ibland verkar sakna ingång.

Det sista kom förstås från Nedervetil, så tack för den!

Men skämt åsido. I Svenska folkpartiet väljer vi partiordförande varje år. Det gäller att förtjäna ert förtroende hela tiden. Jag trivs med er, och med utmaningen att få leda vår folkrörelse. För nån vecka sen meddelade jag att jag på partidagen står till förfogande för att fortsätta leda Svenska folkpartiet, och jag hoppas på ditt stöd.

Meillä on Suomen paras puolueorganisaatio, Suomen parhaat kampanjatyöntekijät, Suomen parhaat ehdokkaat ja Suomen paras eduskuntaryhmä – ja me edustamme juuri sitä politiikkaa, jota Suomi ja maailma tänään tarvitsevat.

Så nu ser jag fram emot ett aktivt partifullmäkigemöte. Kiitos, että olette olemassa – tack för att ni finns!

Förtroendet för vården kräver konkreta åtgärder

/0 Comments/in , , , /by

Enkäter visar gång på gång att vården ses som den viktigaste frågan i vår vardagen. God vård skapar trygghet, och i dagens läge prövas den tryggheten av den kontinuerliga förändring som de nya välfärdsområdena genomlever. Det visar flera undersökningar. Det är en signal vi måste ta på allvar.

I välfärdsområdena behövs en balans mellan arbetsro och en kontinuerlig utveckling av service och tjänster.

Att återupprätta förtroendet för vården kräver konkreta åtgärder. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att de som faktiskt använder social- och hälsovårdstjänsterna i stor utsträckning är nöjda med den vård de får – det är en styrka vi ska värna om.

För de flesta av oss är det avgörande att bli sedda och hörda när vi söker vård – att våra problem tas på allvar. Ändå visar siffror från 2024 att var fjärde person som behövt läkartjänster har upplevt att de inte fått tillräcklig hjälp i förhållande till sina behov.

När man möter olika läkare eller vårdare vid varje besök är det lätt att känna att ingen har helhetsbilden – och att man gång på gång måste börja om från början.

Därför har vi i SFP länge arbetat för att införa egenläkarmodeller. Egenläkare – eller husläkare – handlar främst om kontinuitet. Det handlar om att du vet vem din läkare är, och att ett fast vårdteam tar ett långsiktigt ansvar för din vård. Målet är tydligt: bättre tillgång till vård och en mer sammanhållen vårdprocess.

Forskning och erfarenhet visar entydigt att egenläkarmodeller fungerar. När samma läkare känner till både din livssituation och din vårdhistoria blir vården tryggare, mer effektiv och ofta mindre byråkratisk.

Samtidigt kan kostnaderna minska. Att satsa på egenläkarmodeller är därför inte bara en organisatorisk reform – det är en investering i ett människofokus och i förtroende.

Det är sällan man hittar lösningar som löser flera problem samtidigt: egenläkarmodellen ger inte bara bättre vård, utan kan också bidra till att öka branschens dragningskraft och därigenom lindra personalbristen, en annan fråga som vi inom SFP har lyft fram.

Långsiktiga relationer skapar dessutom bättre förutsättningar för helhetsorienterad vård och ökar upplevelsen av meningsfullhet och självständighet i arbetet.

Modellen ger också goda möjligheter att stärka de språkliga rättigheterna. När patienter och vårdpersonal kan mötas på samma språk förbättras både kvaliteten och tryggheten i vården. Det känns som en nästan barnsligt enkel lösning: koppla samman läkare med patient. Se till att kontakten hålls, och många problem försvinner.

Inom regeringen arbetar vi målmedvetet för att främja egenläkarmodeller, och 40 miljoner euro har reserverats för att utveckla dem.

Det är också glädjande att se att alla välfärdsområden nu har ansökt om statsunderstöd för att utveckla egna vårdteam, husläkarmodeller och yrkesutövarmodeller. Beslut om finansieringen väntas i början av maj.

För att egenläkarmodellen ska bli verklighet behöver vi samtidigt säkerställa tillgången på läkare inom den offentliga sektorn. Trots att bristen har minskat något saknas det fortfarande omkring 700 läkare och tandläkare i välfärdsområdena.

Därför är det nödvändigt att öka antalet studieplatser inom läkarutbildningen – något regeringen redan delvis har åtgärdat genom att utöka antalet nybörjarplatser med över 70.

Vi i SFP vill också stärka den svenskspråkiga läkarutbildningen. Ett sätt skulle vara att utreda möjligheterna till ett fördjupat samarbete med Sverige inom ramen för våra nuvarande medicinska fakulteter.

Låt varje dag vara Nordens dag

/0 Comments/in , , , /by

För 64 år sedan, den 23 mars 1962, undertecknades Helsingforsavtalet – det avtal som gav det nordiska samarbetet dess ramar. Dagen firar vi som Nordens dag, för att påminna oss om den unika gemenskap vi delar.

Under årens lopp har samarbetet prövats. Migrationen och pandemin satte det under press, och förhoppningsvis har vi också tagit lärdom av det. I dag är det nordiska samarbetet mångfacetterat: våra regeringar samverkar inom Nordiska ministerrådet och våra parlament inom Nordiska rådet. De senaste årens säkerhetspolitiska förändringar har dessutom fördjupat samarbetet ytterligare – genom vårt gemensamma Natomedlemskap och ett tätare samarbete kring till exempel krisberedskap. De senaste tidernas diskussion kring kärnvapen är också en del av en harmonisering av vår lagstiftning – om än kring ett bistert tema. 

För många är det ändå de vardagliga kontakterna som binder oss samman. Särskilt vi finländare rör på oss – i Sverige bor i dag över 120 000 personer födda i Finland. Det ska vara enkelt att röra sig i Norden. Det ska kännas lika naturligt att studera i Århus eller Lund som i Åbo. Vi berikas när människor rör sig i alla riktningar – och här finns det mycket att göra.

I en allt mer komplex värld är det avgörande att ha vänner och allierade. Var för sig är de nordiska länderna små, men tillsammans utgör vi en kraft som är större än summan av våra delar. Få regioner i världen har ett lika starkt varumärke som Norden. Det blev vi åter påminda om när World Happiness Report nyligen publicerades: alla fem nordiska länder placerade sig bland de sex främsta, med Finland i topp.

Samtidigt har våra samhällen utvecklats på olika sätt. Den danska socialdemokratins syn på invandring har förståeligt nog väckt förvånade reaktioner i andra nordiska länder. I Finland har det varit svårt för vissa att förhålla sig till de svenska socialdemokraternas skattepolitiska reformer, som avskaffandet av arvsskatten. Det är viktigt att förstå varje lands särskilda förutsättningar – men också att vara öppen för att goda lösningar kan fungera på fler håll.

Alla nordiska länder behöver tillväxt. Våra välfärdssamhällen måste vara långsiktigt hållbara. Genom ett tätt samarbete har vi i Norden alla förutsättningar att lyckas ännu bättre.

Under denna regeringsperiod har samarbetet varit ovanligt nära och konkret. Det svensk-finska regeringsmötet 2024 är ett tydligt exempel. På EU-nivå är vår koordinering starkare än tidigare, och i takt med att säkerhetsfrågorna fått större tyngd har också Norden blivit mer synligt.

Det är också nödvändigt. När frihandel, rättsstat, jämställdhet, hållbarhet och säkerhet utmanas globalt kan de nordiska länderna bidra med erfarenheter och lösningar som behövs – inte bara inom EU utan i världen i stort. Finland behöver ett starkare Norden, EU behöver mer nordiskt inflytande, och världen behöver ett mer nordiskt EU.

De nordiska statsministrarna har slagit fast målet: Norden ska vara världens mest integrerade region år 2030. Tiden går snabbt, och vi behöver aktivt fördjupa samarbetet för att nå dit. Det formella samarbetet har sina verktyg – som Gränshinderrådet, där Finlands representant Astrid Thors arbetar med att identifiera hinder och föreslå lösningar. Men ansvaret ligger också hos oss alla. Genom våra egna val kan vi stärka den nordiska gemenskapen i vardagen.

Nordens dag firas en gång om året.

Men vi som lever i Norden har anledning att fira betydligt oftare än så.

Tasa-arvoinen Suomi on vahvempi Suomi

/0 Comments/in , , , /by

Tasa-arvoinen yhteiskunta on vahvempi yhteiskunta, painottaa RKP:n puheenjohtaja, opetusministeri Anders Adlercreutz Minna Canthin päivänä.

Vaikka Suomi sijoittuu kansainvälisissä vertailuissa suhteellisen hyvin tasa-arvoon liittyvissä kysymyksissä, työtä on edelleen paljon jäljellä. Miesten naisiin kohdistama väkivalta on Suomessa tavallisempaa kuin miltei missään muussa EU-maassa. Sen ehkäiseminen on RKP:lle keskeinen tavoite.

– Naiselle vaarallisin paikka on edelleen koti, eikä näin voi jatkua. Samalla näemme huolestuttavaa kehitystä, jossa myös nuoret tytöt kokevat väkivaltaa parisuhteissaan ja ovat erityisen alttiita häirinnälle, etenkin sosiaalisessa mediassa, Adlercreutz sanoo.

Suomen työmarkkinat ovat myös voimakkaasti sukupuolittuneet verrattuna muuhun Eurooppaan. Tämä näkyy jo koulussa siinä, miten tytöt ja pojat valitsevat eri koulutuspolkuja peruskoulun jälkeen, tekevät erilaisia valintoja ammatillisessa koulutuksessa sekä ylioppilaskirjoitusten ainevalinnoissa. Tämä vaikuttaa heidän tuleviin opinto- ja urapolkuihinsa.

– Kenenkään ei pitäisi kokea, että tietyt opinnot tai ammatit eivät ole mahdollisia oman sukupuolen takia. Muuten menetämme osaamista ja potentiaalia. Koululla on tässä keskeinen rooli: sen tulee avata ovia ja kannustaa oppilaita löytämään omat kiinnostuksenkohteensa ja vahvuutensa. Viime vuonna julkaisimme koulutuksen yhdenvertaisuuden ja tasa-arvon kehittämisohjelman, joka sisältää keskeisiä toimenpiteitä tämän edistämiseen, Adlercreutz sanoo.

Myös perhevapaiden jakautumisella on suora vaikutus tasa-arvoon sekä työelämässä että kotona. Siksi RKP on ollut mukana ajamassa uudistuksia, jotka helpottavat vastuun tasaisempaa jakamista ja antavat isille paremmat mahdollisuudet olla pidempään kotona lastensa kanssa. Vuoden 2022 uudistuksen tulokset näkyvät jo: isien käyttämien vanhempainrahapäivien määrä on lähes kaksinkertaistunut.

– Tasaisempi perhevapaiden jakautuminen on tärkeää, jotta voimme vahvistaa paitsi tasa-arvoa työmarkkinoilla, myös perheiden hyvinvointia. Kaikki voittavat, Adlercreutz sanoo.

Barn är viktigare än strukturer

/0 Comments/in , , , , /by

Senaste vecka uppdagades det att svenskspråkiga barn inom småbarnspedagogiken i Kyrkslätt i praktiken saknar tillgång till psykologstöd på sitt eget språk. I stället erbjuds stöd i form av finskspråkig konsultation. Det här är oacceptabelt. 

När Kyrkslätt rekryterade psykologtjänster inom småbarnspedagogiken prioriterades inte kunskaper i svenska. Språkkunskaper sågs i rekryteringen bara som en merit, och inte som ett krav. Resultatet blev att svenskspråkiga barns behov inte beaktades.

Jag beklagar att vi inte kände till den här processen medan den pågick. Det här verkar inte heller ha varit helt klart för alla i kommunledningen. Här behöver både vi politiker och tjänsteinnehavare klara av att göra bättre. Nu blev konsekvensen att svenskspråkiga barn inte får stöd på sitt eget språk.

Kommunens egna utredningar visar att psykolog- och kuratorstjänster spelar en viktig roll för barns välbefinnande. Tjänsterna bidrar till att problem upptäcks i tid, de ger stöd till personal och familjer och förebygger svårigheter längre fram. Det är alltså helt avgörande att stödet fungerar i praktiken.

För små barn är språket inte bara ett kommunikationsmedel. Det ger trygghet och skapar den kontakt barnen har till vuxna. Barn som behöver psykologiskt stöd befinner sig ofta i en situation där känslor är svåra att sätta ord på redan från början. Om stödet dessutom ges på ett annat språk än barnets modersmål blir tröskeln ännu högre.

Att erbjuda stöd på barnets eget språk är därför inte en detaljfråga, eller någonting som bara är trevligt att ha. Språket är en förutsättning för att stödet ska fungera.

Det här är självklart överallt, men i en tvåspråkig kommun som Kyrkslätt ska det här inte ens behöva diskuteras. Det ska vara helt självklart. Det ska vara självklart för både politiker och tjänsteinnehavare. 

Rekrytering av psykologer och andra specialister kan vara utmanande. Många kommuner konkurrerar om samma yrkesgrupper. Men just därför är det viktigt vilka signaler kommunen skickar. Språkkunskaper måste tydligt framgå. De är helt centrala för att man ska kunna sköta uppdraget. 

Språkservice uppstår inte av sig själv. Den måste planeras.

Kyrkslätt är en tvåspråkig kommun där en betydande del av invånarna har svenska som modersmål. Det innebär också ett ansvar att säkerställa att kommunens tjänster fungerar på båda språken i praktiken – inte bara i teorin.

För familjer med barn i svensk småbarnspedagogik handlar frågan ytterst om trygghet och förtroende. Föräldrar ska kunna lita på att deras barn får stöd när det behövs och att stödet ges på ett språk barnet förstår.

Det är därför viktigt att kommunen ser över hur stödtjänsterna inom småbarnspedagogiken organiseras. Om nuvarande strukturer inte fungerar behöver man hitta lösningar som fungerar bättre.

När det gäller små barns välbefinnande ska utgångspunkten vara klar. Strukturer och organisationsmodeller får aldrig vara viktigare än barnens behov.

Arbetet för en fungerande vård och omsorg fortsätter

/0 Comments/in , , , , /by

Arbetet med att stärka vården pågår i hela Finland. Samtidigt som det finns mycket inom vården som behöver utvecklas och utmaningar vi inte kan blunda för, finns det också flera ljusglimtar, konstaterar SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz.

– Det behövs nu åtgärder för att man i alla välfärdsområden ska uppleva att det finns tillförsikt och framtidstro. Samtidigt som välfärdsområdena som helhet gör ett överskott är vi medvetna om att den ekonomiska verkligheten i områdena varierar. Därför är det viktigt att regeringen gett ett lagförslag om att tilläggstid kan beviljas för att täcka det ekonomiska underskottet. Inom SFP har vi också arbetat för att det ska tillsättas en parlamentarisk arbetsgrupp som ska granska hur finansieringen av områdena borde se ut i framtiden, och vi är nöjda över att detta nu kommer att ske, berättar Adlercreutz. 

Adlercreutz lyfter fram behovet av satsningar på kontinuitet i vården och gläds över de framsteg som gjorts gällande egenläkarmodellerna, något som SFP länge har arbetat för.

– SFP:s politik stärker en modern och fungerande vård. Kontinuiteten i vården är avgörande. När läkaren känner sin patient och patientens sjukdomshistoria blir vården både bättre, mer effektiv och mer hållbar i längden.

Också terapigarantin för barn och unga är betydelsefull åtgärd. Garantin som snart har varit i kraft i ett år innebär att barn och unga under 23 år ska få tillgång till psykiskt stöd inom en månad.

– Det är ett viktigt steg i rätt riktning. Samtidigt behöver stödet utvecklas vidare, bland annat genom att på sikt höja åldersgränsen till 30 år. Vården måste kunna ge hjälp i tid, innan problemen blir ännu svårare och samtidigt dyrare att hantera, säger Adlercreutz.

Teknologins utveckling har på många områden gjort vårt samhälle mer effektivt och samma utveckling syns också inom vården. 

– Vi vill att personalens tid i så hög utsträckning som möjligt används för klient- och patientarbete, inte för administration. Därför är det viktigt att utnyttja teknologi och artificiell intelligens. På flera hälsostationer har man börjat använda artificiell intelligens för att skriva utkast till anteckningar som personalen sedan granskar och godkänner. Under denna regeringsperiod är avsikten även att möjliggöra teknologistödd bedömning av vårdbehov, säger Adlercreutz.

Verklighetsförankrade lösningar

/0 Comments/in , , , , , , , /by

I en färsk doktorsavhandling slår forskaren Jon Järvinen fast att Svenska folkpartiet är Finlands minst populistiska parti. Det kanske ligger oss litet i fatet under valkampanjer, då populistiska budskap ju har visat sig fungera. Samtidigt passar populism SFP, och mig, väldigt dåligt. Våra lösningar är inte förenklade, vi fortsätter med en verklighetsförankrad retorik och politik.

Ett färskt exempel på populism är debatten om arbetslösheten bland utrikes födda som gått het de senaste dagarna. Arbetslösheten i vårt land ska förstås tas på allvar, och vi ska analysera den, för att bättre kunna förstå vilka åtgärder som behövs. 

Finland har i dag omkring 350 000 arbetslösa. Av dem är cirka 50 000 födda utomlands. Det betyder att knappt 15 procent av de arbetslösa är invandrare. Det är en betydande andel, men det är inte hela bilden – och det är inte förklaringen till vår svaga ekonomi.

Den mycket större och mer oroande framtidsfrågan är ungdomsarbetslösheten. I slutet av förra året var nästan 90 000 personer under 30 år arbetslösa. Att få det första jobbet har blivit allt svårare. Och ju längre man står utanför arbetslivet, desto svårare blir det att ta sig in.

När konjunkturen försämras är det alltid de med svagast förankring i arbetslivet som drabbas först. De som nyligen etablerat sig på arbetsmarknaden – unga och invandrare – löper större risk att bli uppsagda. Det betyder inte att de skulle orsaka arbetslösheten i sig. Det betyder att de är mer sårbara när ekonomin går sämre.

Och för tydlighetens skull: hög arbetslöshet är inte orsaken till vår svaga ekonomi. Det är den svaga ekonomin som är orsaken till den höga arbetslösheten.

Det behövs naturligtvis kraftfulla åtgärder för att få fart på tillväxten och för att sänka tröskeln till arbetslivet. Regeringens sysselsättningssedel för unga, som ger arbetsgivare en 50 procents lönesubvention vid nyanställning, är ett steg. På den satsas 30 miljoner euro. Också andra åtgärder behövs: mer incentiv för företag att anställa unga, bättre möjligheter att arbeta under studierna och en starkare koppling mellan studier och näringslivet. Företagande borde också uppmuntras tidigare.

Samtidigt ska vi också tala klarspråk när det gäller hindren för nyanlända. Forskning visar att namn och etnicitet påverkar möjligheterna att få jobb. Språkkunskaper är en annan tröskel. Lösningarna är inte enkla – men skuldbeläggning är definitivt fel väg.

Det är också värt att minnas att en stor del av sysselsättningsökningen under 2000-talet har skett genom invandring. Utan invandring skulle vår ekonomiska tillväxt ha varit ännu svagare.

Finlands styrka har alltid varit ett jämlikt samhälle. När alla människors kompetens tas till vara stärks hela samhället. Att leta syndabockar bara försvagar oss.

Sysselsättningen är en gemensam utmaning. Den kräver breda reformer, saklig analys och en politik som bygger broar snarare än murar. Att skuldbelägga den som saknar arbete är inte bara dumt, det är dessutom struntprat.