Torvalds träffar fel på flera punkter

I en debattartikel problematiserar Nils Torvalds både regeringens ekonomiska politik och SFPs förhållningssätt till den. Som alltid skriver Torvalds med en skicklig penna, men i denna artikel träffar han fel på flera punkter.

Finland har fört en expansiv finanspolitik i över ett decennium – oberoende av konjunkturer. Inför det senaste riksdagsvalet stod vi inför ett krasst faktum: vi var helt enkelt tvungna att dra åt svångremmen. Om detta rådde det rätt stor enighet över partigränserna. Oenigheten handlade snarare om metoderna. Storleksordningen landade kring den nivå som Finansministeriet kom fram till – cirka sex miljarder euro.

SFP gick med i regeringen eftersom vi ville bära ansvar också i en svår tid. Inte för att vi tyckte att regeringskoalitionen var den enklaste eller den mest naturliga, utan för att vi ansåg att den var bäst rustad att hantera de ekonomiska utmaningarna – och för att andra alternativ inte stod till buds. 

Den stora stenen i skon är ränteutgifterna som stigit från en dryg miljard i början av perioden till de prognostiserade nästan 6 miljarder år 2030. 

De reformer som regeringen genomfört, framför allt när det gäller arbetsmarknaden – och som borde ha gjorts redan för årtionden sedan – kommer alla kommande regeringar, oberoende av färg, att dra nytta av.

Torvalds menar att regeringen dels trott på starka dynamiska effekter, dels anpassat ekonomin vid fel tidpunkt. Det här är egentligen två motstridiga påståenden. 

Jag väljer att fokusera på det senare och inte luta mig mot varken Google-sökningar eller politiska slagord, utan mot analyserna från Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken (TPAN). Rådet konstaterade redan 2023 att anpassningar måste göras i vilket fall som helst, eftersom underskottet är strukturellt. Rådet bedömde att regeringens finanspolitik år 2024 var neutral och att den år 2025 var åtstramande – vilket ansågs motiverat. 

För att citera årets rapport: “Således är det inte klart att regeringen hade kunnat tajma åtstramningen av finanspolitiken väsentligt bättre än vad som faktiskt skedde.”

Det regeringen däremot inte kunde förutse var det handelskrig som följde i samband med Donald Trumps återkomst till makten. Det tog udden av den tillväxt som kunde anas vid årsskiftet 2024–2025. Trots en liknande osäkerhet just nu finns det tecken på att tillväxten håller på att ta fart. Under årets första kvartal hade Finland den näst starkaste tillväxten bland OECD-länderna.

Samtidigt är det självklart att anpassningar har konsekvenser. När man minskar på inkomstöverföringar påverkar det människors vardag. Det vet och förstår jag. Men motivationen har inte varit att, som Torvalds skriver, “skada” människor, utan att få ekonomin i balans – för att kunna finansiera vård, säkerhet, skola och mycket mer. 

Det är också tydligt att nästa regering, oberoende av färg, knappast kommer att kunna skjuta till några större nya resurser. Det framgår också ur oppositionens skuggbudgetar.

Torvalds hävdar att inkomstskillnaderna ökat kraftigt under de senaste 20 åren. Det stämmer inte. Gini-koefficienten, det mest använda verktyget för att mäta detta,  ligger idag ungefär på samma nivå som för 20 år sedan. Däremot är den högre än för 30 år sedan. Det stora språnget skedde i slutet av 1990-talet under Paavo Lipponens regering – inte under denna.

Och visst diskuterar vi: SFP har medvetet fokuserat på att ta fram nya initiativ och lösningar. Många av dem har redan förverkligats eller är på väg att förverkligas, trots att de inte ingått i regeringsprogrammet. 

Skattelättnader för återvändande finländare, ett höjt hushållsavdrag och initiativet om en helhetsskoldag går alla vidare. Det var också SFP som initierade diskussionen om att ge välfärdsområdena tilläggstid – och vi fick igenom vårt krav. Samtidigt har vi varit avgörande för att mera resurser nu riktas till välfärdsområdena och till deras samarbete med den tredje sektorn.

Diskussion behövs och jag tackar Torvalds för hans inlägg. Jag hoppas och tror att vår oro för den finländska ekonomin och vårt välfärdssamhälle är gemensam.

Regeringens satsningar stärker regionens tillväxtutsikter

SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz samt riksdagsledamot Henrik Wickström besökte Hangö, Ingå och Raseborg måndagen den 25 maj. Under besöket bekantade sig Adlercreutz och Wickström med Hangö hamn, Joddböleområdet i Ingå, Sisu Autos fabrik i Karis samt Raseborgs sjukhus.

Syftet med träffarna var att föra diskussioner om Västra Nylands tillväxtutsikter och regionens framtida investeringsmöjligheter. Under besöket lyftes särskilt områdets starka potential fram ur perspektivet industri, logistik, försvarsindustri och projekt inom den gröna omställningen.

– Det är glädjande att se hur många företag i regionen växer och utvecklas. Det säger något om framtidstron i regionen – men också om en företagsamhet som håller även när tiderna är tuffa. När företag lyckas växa trots utmaningar, stärker det inte bara enskilda verksamheter utan hela regionens livskraft, säger Adlercreutz.

– Under den här regeringsperioden har man satsat betydligt på utvecklingen av riksväg 25 och kustbanan. Också anslutningarna längs stamväg 51 förbättras genom investeringar på flera miljoner euro. Vår region har många möjligheter särskilt inom försvarsindustrin och den gröna omställningen. På senare tid har många ministrar besökt vår region, vilket visar att Västra Nyland också är viktigt med tanke på Finlands tillväxt, säger Wickström.

Under sjukhusbesöket i Raseborg presenterades sjukhusets tjänster och nuläge för Adlercreutz och Wickström. SFP har inom välfärdsområdet främjat utarbetandet av en serviceplan för Raseborgs sjukhus, och målsättningen är att den nya serviceplanen ska bli klar under hösten.

– Befolkningen åldras och servicebehovet ökar i Raseborgsregionen. Det är motiverat att utreda vilka specialsjukvårdstjänster som i större utsträckning än i dag kunde ordnas också i Raseborg, betonar Adlercreutz och Wickström.

Anders Adlercreutz: SFP fyller 120 år – framtidstro och resultatpolitik sedan 1906

Svenska folkpartiet grundades vid två möten, den 20 och 21 maj 1906. I år firar alltså Svenska folkpartiet 120 år. Under jubileumsveckan lyfter SFP fram de reformer, vägval och idéer som partiet varit med och drivit fram under mer än ett sekel.

– SFP har i 120 år trott på ett öppet, tvåspråkigt och nordiskt Finland där frihet, utbildning och individens möjligheter står i centrum. Vår historia visar att framtidstro och ansvarstagande politik kan förändra samhället på riktigt, säger SFP:s ordförande Anders Adlercreutz.

När SFP grundades år 1906 slog partiet fast två uppgifter som fortfarande präglar verksamheten: att försvara Finlands två nationalspråk och samtidigt vara ett allmänpolitiskt parti med ansvar för hela Finland.

– SFP har aldrig varit ett enfrågeparti. Vi har värnat Finlands tvåspråkighet, men samtidigt drivit reformer som format hela Finland – från utbildning och jämställdhet till demokrati, miljöpolitik och internationellt samarbete, säger Adlercreutz.

Adlercreutz framhåller att SFP redan tidigt drev frågor som senare blev avgörande för utvecklingen av det finländska samhället. Partiet förespråkade Finlands självständighet före många andra och tryggade både finskan och svenskan som nationalspråk i regeringsformen 1919. Redan 1914 drev SFP frågor om allmän läroplikt, sjukförsäkring och folkpension – långt innan reformerna genomfördes nationellt.

– SFP har genom hela sin historia trott på bildning, frihet och människors möjlighet att forma sina egna liv. Många av de reformer som i dag känns självklara började som idéer som krävde mod av SFP att försvara, säger Adlercreutz.

Han betonar också partiets roll som försvarare av demokrati och rättsstat under oroliga tider.

– SFP var det första partiet som tog ställning för Finlands självständighet. Och när extremismen växte sig stark på 1930-talet försvarade SFP demokratin och rättsstaten mot Lapporörelsens metoder. För oss har försvaret av det öppna samhället alltid varit en grundläggande fråga, säger Adlercreutz.

Adlercreutz pekar också på att SFP ofta varit tidigt ute i frågor som senare kommit att dominera samhällsdebatten. Partiet gjorde miljöpolitiken till en central fråga redan på 1960-talet, lyfte behovet av bättre skydd för Östersjön och stödde finländskt Nato-medlemskap långt innan frågan blev politiskt allmänt accepterad.

– Finland har blivit starkare när vi valt öppenhet, ansvar och reformer framom rädsla och kortsiktighet, säger Adlercreutz.

Han lyfter även fram de senaste årens reformer, såsom samtyckeslagen, terapigarantin för unga och den nya sametingslagen, som exempel på hur partiet fortsätter kombinera värderingar med konkreta resultat.

– I 120 år har SFP varit med och byggt Finland steg för steg. Jubileet handlar därför inte bara om vår historia, utan också om framtiden. Finland behöver också i dag framtidstro, respekt för varandra och mod att genomföra reformer som stärker människors frihet och möjligheter, säger Adlercreutz.

Tal på SFP 120 års jubileumsseminarium 2026

Bästa jubileumsgäster, bästa SFP:are, kära vänner

120 år. Det är egentligen ganska hisnande. När Svenska folkpartiet grundades år 1906 såg världen helt annorlunda ut. Finland var ännu inte självständigt. Europa styrdes av kejsare och imperier. Ingen här hade telefoner, för att inte ens tala om mobiler. Och om någon hade sagt ordet ”TikTok” hade man antagligen trott att det var frågan om ett nytt fabrikslarm i snusfabriken i Jakobstad.

Men vissa saker förblir ändå lika.

Vi vill i grunden känna frihet. Vi ser behovet av bildning. Vi ser behovet av att nån bär ansvar också när det är svårt. Och – särskilt i dessa tider – ser vi behovet av människor som är beredda att bygga broar när andra bygger murar.

Det är därför vi fortfarande finns här.

Och också därför är jag övertygad om att Svenska folkpartiet också har en stark framtid framför sig.

För när man firar 120 år kan man välja lite olika spår:

Man kan fastna i nostalgi, och tala om hur allt var bättre förr. Eller så kan man göra det vi ska göra här idag: titta framåt. Fundera på vad Finland behöver under de kommande, om inte 120 åren, så i alla fall flera årtionden framöver.

Och jag tror faktiskt att svaret på den frågan gör SFP viktigare än på länge.

 

Men först behöver vi unna oss lite historik, vi befinner ju oss trots allt på historisk mark. När Svenska folkpartiet grundades i Vikingasalen, i denna sal vi nu befinner oss i, så var den här byggnaden bara 5 år gammal. Vi samlas samtidigt under den fina tavlan på Axel Lille, som den inte helt okände Albert Edelfelt fått i uppdrag att måla redan år 1898, till Lilles 50-års dag. 

Porträttet blev klart år 1900 – och räknas som ett av Edelfelts bästa porträtt, fast det sägs att Lilles dotter Martha tyckte att fadern såg väldigt sträng ut på porträttet. 

Vi har ju också flera andra porträtt här i salen – inte minst Ernst Estlander och Axel Wallenskiöld som båda var med här när partiet grundades. Riksdagsledamöterna Ragnar Furuhjelm, R.A. Wrede och Eirik Hornborg har också sina porträtt här i Vikingasalen. Idel SFP-historia omger oss.

 

Men tillbaka till år 2026 och här och nu. Vi brukar säga att vi är ett liberalt parti i den nordiska liberala traditionen.

Och låt oss vara ärliga: det är inte alltid den enklaste etiketten att bära idag. Ordet liberal betyder olika saker för olika människor.

För vissa betyder det ekonomisk frihet. För andra handlar det om demokrati, mänskliga rättigheter och friheten att vara sig själv.
För någon betyder det ett starkt EU. För någon annan betyder det öppenhet mot världen.

Och ibland känns det nästan som att alla använder ordet — men ingen riktigt menar samma sak. 

Samtidigt vet vi också att våra nordiska systerpartier ibland haft svårt att hitta sin plats.

Vi ser det exempelvis i Sverige.

Fast största delen av svenska folket i grunden tror på sådant som liberaler drivit: frihet, internationellt samarbete, EU, Nato, utbildning, företagsamhet —
så har partiet som länge ledde i dessa frågor haft svårt att få sin röst hörd.

Och orsaken är förstås inte att idéerna blivit dåliga – utan problemet stavas nog “blockpolitik”.

Ett system där man före valet berättar exakt vem man tänker regera med och exakt vem man aldrig någonsin kan tänka sig att samarbeta med. Och ibland målar man in sig i sådana hörn att man till slut inte ens själv hittar ut.

Här hemma i Finland ser vi också tydliga tendenser till ett liknande tankesätt.

Och bästa vänner: blockpolitik är inte bra för mittenpartier. Det är inte bra för partier som vet att man måste samarbeta över gränser för att få saker att hända. För verkligheten fungerar inte i block, den är mer komplicerad än så.

När det gäller ekonomi – behöver man ansvar.
När det gäller social rättvisa behöver man medmänsklighet.
När det gäller säkerhet behöver man tydlighet och styrka.
När det gäller framtiden behöver man öppenhet.

Och just därför behövs den politiska mitten – eller liberaler i den nordiska liberala traditionen. Partier som Svenska folkpartiet.

Det är också viktigt att komma ihåg att vi inte lever isolerade från omvärlden. Vi kan inte styra alla de globala trender som idag driver politiken längre ut mot ytterkanterna. Vi ser hur vänstern går längre vänsterut och högern längre högerut.

Och ibland är det nästan lite komiskt när vi samtidigt anklagas för att vara ett vänsterparti och ett högerparti.

Sanningen är ändå ganska enkel: vi står ungefär där vi alltid stått.

Ekonomiskt lite till höger, i solidaritetsfrågor lite till vänster, om man nu vill göra det till en höger-vänster-fråga – och mitt i samhället, där de flesta finns.

Hur ser världen då ut och vad betyder samarbete i praktiken. Bästa vänner – i den sittande regeringen har inte Svenska folkpartiet anammat sannfinländarnas syn på invandring. Precis lika lite som vi anammade vänsterförbundets syn på företagsbeskattning i den förra regeringen. 

Det är faktiskt ganska avslöjande att ytterkanterna idag tycker att mitten känns extrem.

Man kan förstås också fundera över hur politiska rörelser förändras över tid.

Det är till exempel lite paradoxalt att man ibland säger att vänstern gått vänsterut — när Finland under lång tid hade partier med både ideologiskt och ekonomiskt stöd från Sovjetunionen.

Vi ska minnas att de partier som gick samman och bildade dagens vänsterförbund hade sin ideologiska motor i Moskva. Vänsterföbundets föregångare stöddes av en brutal diktatur där oliktänkare förföljdes, där människor mördades och där krig runt världen startades och finansierades av ideologiska orsaker.

Idag ser vi en rysk regim som på många sätt beter sig lika imperialistiskt och brutalt — även om förtecknen nu är nationalism istället för kommunism.

Historien lär oss någonting viktigt: ytterligheter förändrar ofta språk och symboler. Men viljan att dela upp människor i “vi” och “de” återkommer. 

Och det är just därför liberala rörelser behövs. Rörelser som tror på demokrati. På rättsstaten. På individens frihet. På allas lika värde. På internationellt samarbete. Och på att människor faktiskt kan leva tillsammans, och till och med samarbeta –  trots att de inte tycker lika om allt.

Det är kanske vår mest radikala idé idag.

Samtidigt är det också tydligt att fenomen som Sannfinländarna vuxit fram som en del av samma utveckling. När människor upplever osäkerhet söker man ofta enklare svar. Och världen har verkligen varit osäker.

Vi ha gått igenom en pandemi, vi har ett brinnande krig mitt i Europa. Det råder ekonomisk oro, vi ser en energikris när leveransen av fossila bränslen är opålitlig. Vi ser konkreta säkerhetshot som förstås skapar osäkerhet. När det kommer rapporter om att en drönarsvärm en fredag morgon kan slå ner var som helst i Nyland så ska man ju nog vara ganska märkligt lagd om det inte oroar en.

I världspolitiken brukar man tala om att pendeln svänger. Och just nu svänger den mot hårdare värderingar. Människor söker trygghet i det enkla, det tydliga och ibland det hårda. Men det är just i sådana tider som liberala partier behövs som mest.

För vårt budskap är inte rädsla, utan framtidstro. Vårt budskap är att man kan vara stark utan att bli iskall, att man kan värna om sin hembygd och sitt land utan att bli nationalist. Att man kan vara ansvarstagande utan att bli blåögd och naiv.

Och här tror jag faktiskt att SFP har en enorm möjlighet. För vi är idag det enda genuint liberalt borgerliga partiet i Finland. Det har blivit tydligt också under den här regeringsperioden. När andra partier drar sig längre ut mot kanterna blir rollen i mitten viktigare. Rollen som brobyggare, som en sammanförande kraft, blir viktigare.

Och jag tror att många finländare egentligen längtar efter just det vi står för:

Mindre skrikande, färre politiska konflikter och lite mindre politiskt teaterdrama. Mer lösningsinriktad diskussion. Mer konkreta resultat. Och mera sunt förnuft.

SFP är dessutom mer än så – vi är Finlands enda folkparti.

Det betyder mycket mer än att vi har partidag varje år och en demokratisk organisation med lokalavdelningar, kretsar och förbund. Det betyder också att steget att ringa upp sin egen riksdagsledamot eller minister och säga exakt vad man tycker ibland är förvånansvärt kort. Det är både vår styrka och ibland kanske lite stressigt för våra beslutsfattare.

Det finns ändå en djupare mening i just det här. Vi är nämligen inte en megafon för någon enskild intressegrupp. Vi representerar inte bara ett fackförbund. Inte bara storföretag. Inte bara någon viss elit i Helsingfors. Svenska folkpartiet väljare finns bland alla dessa, och det gör att vår viktigaste målgrupp är helt vanliga människor.

Människor som vill ha vård nära sig, som vill att skärgården hålls levande, som vill att det ska gå att leva både i staden och också utanför den.
Människor som vill att Finland ska vara starkt i Norden, i EU och globalt. Människor som värdesätter bildning och utbildning. Människor som vet att det är i företagen som de mycket behövliga arbetsplatserna skapas.

Och det gäller inte bara finlandssvenskar. Det gäller hela Finland.

På regional nivå syns det här väldigt tydligt att SFP är partiet nära människan. Vi förstår att närservice och ansvarstagande ekonomi inte är varandras motsatser. Att en egenläkarmodell inte bara handlar om strukturer, utan också om trygghet. Att en fungerande skola främst av allt handlar om barnens framtid. Att en levande landsbygd och skärgård inte bara handlar om nån sorts romantik — utan om människors hem, men också om beredskap, företagande och hela Finlands livskraft.

 

Hyvät ystävät,

Suomi tarvitsee myös tulevaisuudessa puolueita, jotka rakentavat siltoja eivätkä muureja. Puolueita, jotka ymmärtävät, että vahva talous ja inhimillisyys voivat kulkea käsi kädessä. Ja puolueita, jotka uskaltavat puolustaa avoimuutta myös silloin, kun maailma ympärillä sulkeutuu. RKP:n tehtävä ei ole muuttua äänekkäimmäksi puolueeksi. Meidän tehtävämme on olla puolue, joka pitää Suomen koossa.

Kära vänner,

att fylla 120 år är ingen garanti för att man ska finnas också i framtiden. Men det är ett bevis på någonting. Det är ett bevis på att det alltid har funnits människor i Finland som tror på frihet och ansvar samtidigt.

Om man räknar upp våra värderingar så kommer man snabbt att tänka på bildning. På samarbete, demokrati. På Norden, Europa och människovärde.

Och jag är övertygad om att Finland också under de kommande årtiondena kommer behöva just de värderingarna. Kanske mer än någonsin. Så låt oss inte se det här jubileet som slutet på någonting. Låt oss se det som början på nästa kapitel. För framtiden tillhör inte de som skriker högst. Framtiden tillhör de som fortfarande vill och vågar bygga. 

Tack.

SFP:s avtryck i ramrian stärker förutsättningarna för tillväxt

För några veckor sedan förhandlade regeringen om planen för de offentliga finanserna för 2027–2030, det som vanligtvis kallas ramrian. Bland besluten finns flera goda nyheter för att få i gång tillväxten, men också lokala satsningar som gynnar Mellan- och Västnyland.

Ramrian innebar samtidigt många tuffa förhandlingar och svåra beslut. På det stora hela handlade det om att förverkliga sådana anpassningar som regeringen fattat beslut om tidigare. Att den här regeringen redan har omfattande anpassningsbeslut bakom sig gjorde inte saken lättare. Tyvärr påverkas Finlands ekonomi i hög grad av det turbulenta säkerhetspolitiska läget och tillväxten har inte kommit igång som väntat. Arbetslösheten är hög, och räntekostnaderna för de statliga lånen är långt över 3 miljarder euro per år. Det här kräver åtgärder.

Därför fattade vi också flera beslut som ska förbättra förutsättningarna för att fler skulle få jobb och tillväxten komma i gång.

Oron för ungdomsarbetslösheten är stor. För att främja att företag skulle anställa unga under 29 år kommer sysselsättningssedeln för unga att utvidgas med 20 miljoner euro. Dessutom kommer en specialsatsning på pilotprojekt för att hjälpa unga att få jobb. För att tackla långtidsarbetslösheten fattade vi beslut om att införa en kunskapssedel för personer som varit arbetslösa över 12 månader. Kunskapssedelns syfte är att möjliggöra fortbildning som stöder yrkesutveckling eller företagsverksamhet. Dessutom kommer stödet för de arbetslösa att intensifieras.

Hushållsavdraget kommer att höjas till 2100 euro för att stöda hushållens köpkraft, samtidigt som det främjar småföretagares sysselsättning. Detta är en åtgärd som SFP drivit redan länge. Motions- och kulturförmånens värde höjs också till 540 euro – också det ett sätt stöda köpkraften och samtidigt sysselsättningen.

Situationen inom social- och hälsovården kräver också åtgärder. SFP drev på att styra 25 miljoner euro till välfärdsområdena, för att via det kompensera en del av de kommande anpassningarna. Utöver det kommer det 40 miljoner till välfärdsområdena för understöd till utvecklingsprojekt till exempel gällande egenläkarmodellen, närståendevård och service för barn och unga. Det gynnar också Västra Nylands välfärdsområde. SFP har också länge arbetet för att införa ett donationsavdrag i beskattningen då man donerar till en organisation inom social- och hälsovårdssektorn – även det blir nu verklighet.

Och på tal om goda nyheter för regionen, så är jag också glad över att finansieringen för fyra infraprojekt längs stamväg 51 kunde säkras. Det gäller Getbergets avtag i Kyrkslätt, Kälakorsningen vid gränsen mellan Sjundeå och Kyrkslätt och Hamnvägen och Täktervägen i Ingå. Alla dessa infraprojekt strävar till att främja investeringar, trafikplanering och förbättra trafiksäkerheten – det är mycket välkomna satsningar.

Det är också viktigt att vi fortsätter satsa på barn och unga. SFP har jobbat för att helhetsskoldagen ska tas i bruk i Finland, och nu kommer regeringen att förverkliga ett regionalt försök. Syftet är bland annat att bättre kunna koordinera hobbyverksamhet på skolan med till exempel skolskjutsar. Dessutom kommer vi att stärka företagsamhetsfostran på alla skolstadier och utreda en lättare företagsmodell för 15–25-åringar – bägge åtgärder som SFP tagit fram.

Trots de många svåra besluten i ramrian inger dessa åtgärder ändå framtidstro. Senast då det globala ekonomiska läget svänger är jag övertygad om att åtgärdernas effekt kommer att börja synas i konkret tillväxt och via det en stärkt offentlig ekonomi.

Adlercreutz om färsk rapport: Åtgärderna för att höja inlärningsresultaten är på rätt väg

Regeringen har under den här mandatperioden stärkt den grundläggande utbildningen på många sätt, säger SFP:s ordförande och undervisningsminister Anders Adlercreutz. Den nya rapporten om inlärningsresultaten, som publicerades onsdagen den 29 april, visar också att de åtgärder som nu genomförs är rätt väg framåt.

 – I ekonomiskt utmanande tider måste vi våga prioritera rätt. Att vi har kunnat göra stora satsningar på grundskolan visar att vi tar ansvar för framtiden. Utbildning är inte en kostnad, utan det är vår viktigaste investering, säger Adlercreutz.

Bakgrunden till de reformer regeringen gjort är att finländska elevers inlärningsresultat har försämrats under en längre tid, samtidigt som skillnaderna mellan elever har ökat. 

– Den här utvecklingen är inte acceptabel. Varje barn ska ha en verklig chans att lyckas, oberoende av bakgrund eller hemort. Det är grunden i den framgångshistoria som vår grundskola bygger på, säger Adlercreutz.

För att stärka inlärningsresultaten har undervisningsministeriet tagit fram en rapport, som överlämnades till Adlercreutz den 29 april. 

Rapporten innehåller många förslag för hur vi ska förbättra våra inlärningsresultat. En av de viktigaste åtgärderna är en långsiktig och tillräcklig finansiering.

–  När årskullarna minskar kan finansieringen till skolan inte minska i samma takt. En stark finansiering är grundstenen som skolan står på. Skolan är en av våra viktigaste framtidsinstitutioner och vi måste satsa på den, säger Adlercreutz. 

I rapporten lyfter man även upp hur viktig läsförståelsen är för inlärningen. Därför föreslås det att man ska öka läsningen i grundskolan och stärka läs- och skrivkunskaperna.

–  Under den här regeringsperioden har vi stärkt läs- och skrivkunskaperna genom att lägga till två timmar i modersmål och litteratur i de lägre klasserna, men det behövs fler åtgärder. Vi ser att antalet barn som läser på fritiden har minskat, samtidigt som forskningen visar att läsningen påverkar kunskaperna positivt. Därför är det mycket viktigt att man i skolan ska förstärka läsglädjen och satsa på läsförståelsen, säger Adlercreutz.  

Ett till konkret förslag i rapporten är att ta fram en uppgiftsbank med färdiga uppgifter som stöd för undervisningen. Den ska bygga på läroplanens mål och kriterier och ge lärarna konkreta verktyg för en mer enhetlig och rättvis bedömning. 

– En uppgiftsbank är också något som lärarna själva efterfrågat och kommer att fungera som ett konkret verktyg för undervisningspersonalen, säger Adlercreutz. 

Tydligare mål och rättvisare bedömning i skolan

Samma kunskaper kan idag ge vitsordet 7 i en skola och 9 i en annan. Samtidigt har andelen berömliga vitsord ökat kraftigt under de senaste åren – trots att inlärningsresultaten sjunker. Bedömningskriterierna är otydliga, och alltför många elever lämnar grundskolan utan tillräckliga färdigheter för fortsatta studier.

Det här är inte acceptabelt. Därför har jag nu gett riksdagen ett lagförslag om en så kallad kunskapsgaranti. Den utgör den sista delen i ett bredare reformpaket som syftar till att stärka lärandet i skolan.

En central del av reformen är att ge lärarna tydligare riktlinjer för vad eleverna förväntas kunna i varje årskurs. Det innebär också ett omfattande arbete med att se över läroplanen och formulera klarare, mer konkreta mål. Bedömningskriterierna ska förtydligas i alla ämnen – och framför allt ska gränsen mellan underkänt och godkänt bli tydligare.

Om en elev inte når upp till ett godkänt vitsord i ett ämne innebär det att hen går om klassen. Det kan leda till att det blir vanligare att man går om en klass. Samtidigt är målet inte att fler elever ska behöva göra det. Därför införs tydliga mekanismer för att säkerställa att rätt stöd ges i rätt tid.

Särskild uppmärksamhet riktas mot övergångarna mellan årskurs 2 och 3 samt slutet av grundskolan, årskurs 9. Det är avgörande att varje elev får en stabil grund inför nästa steg. Det handlar inte om krav för kravens skull, utan om elevens bästa. Om en elev till exempel inte har lärt sig läsa ordentligt före årskurs 5 blir det mycket svårt att ta till sig andra ämnen, som till exempel historia. Bristande grundkunskaper följer med och gör lärandet tyngre för varje steg.

Reformen handlar också om rättvisa. Idag varierar bedömningen mellan olika skolor. Samma prestation kan ge olika vitsord beroende på var eleven går i skola. Så kan det inte vara. Elever ska kunna lita på att de bedöms enligt samma principer, oavsett skola.

Kunskapsgarantin är ett komplement till de reformer vi redan genomfört, såsom stärkt stöd för lärande och fler undervisningstimmar i matematik, modersmål och litteratur. Med den här helheten vill vi stärka grunden, och via det säkerställa att varje barn ges bästa möjliga grund för fortsatta studier. Det är vårt plikt. 

Framtidstro och förutsättningar för tillväxt

Regeringen har nu slutfört sina sista ramförhandlingar om planen för de offentliga finanserna för åren 2027–2030. Förutsättningarna för den tillväxt som Finland behöver måste skapas i ett fortsatt utmanande globalt ekonomiskt läge, säger SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz efter ramförhandlingarna.

SFP gläds över att regeringen fortsätter stärka företagande och skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt. Vi erbjuder fler unga möjlighet till arbete och fortsätter utveckla sysselsättningssedeln för unga. Vi satsar på kompetensutveckling bland långtidsarbetslösa, höjer på motions- och kulturförmånen, företagaravdraget, stödjer energirenoveringar och lättar på energiskatten för lantbruksföretagare.

– I en mycket svår och ekonomiskt pressad tid är jag glad att vi nu också kan presentera åtgärder som stärker tillväxten i Finland. För mig var det viktigt att regeringen kan lägga fram beslut som inger framtidstro. Vi stärker inte Finlands ekonomi enbart genom nedskärningar, säger Adlercreutz

– En klar seger för SFP är att hushållsavdraget nu höjs, en åtgärd som genast får en positiv effekt på sysselsättningen. När hushållen köper fler tjänster skapas jobb och företag ges möjlighet att växa, säger Adlercreutz.

SFP lyckades även i förhandlingarna stärka finansieringen av Åbo Akademi med 3 miljoner euro per år för att trygga universitetets nationella uppdrag och dess särskilda ansvar för den svenskspråkiga utbildningen. Dessutom blir Svenska Teatern i Helsingfors en del av nationalscenerna. Regeringen kommer även med ett stödpaket till välfärdsområdena för att stärka verksamheten, t.ex egenläkarmodellen som SFP arbetat för.

Adlercreutz gläds även över att vi kunde skapa ett riktat stödpaket till välfärdsområdena. Regeringen utvidgar också donationsavdraget för social- och hälsovårdsorganisationer. Lagförslaget ska ges till riksdagen hösten 2026

Adlercreutz lyfter också fram satsningen på kvinnors hälsa som ett viktigt steg mot en mer jämlik vård. Regeringen tar fram vårdrekommendationer för endometrios, och utreder möjligheten att förenhetliga vårdstigarna för gynekologiska sjukdomar som PCOS och svår graviditetsillamående. Målet är att alla kvinnor, oavsett bostadsort, ska få jämlik vård.

Avslutningsvis lyfter Adlercreutz upp barn och ungas välmående som en prioritet. Därför är Adlercreutz mycket nöjd över att regeringen nu beslutat att inleda ett försök om en helhetsskoldag i enlighet med SFP:s förslag.

–  Vi ska stärka barns och ungas välmående på alla sätt vi kan. Jag är därför glad över att vi nu satsar 2 miljoner euro på att inleda ett försök med helhetsskoldag. Som jag lyfte fram redan i januari, då jag föreslog ett regionalt pilotprojekt, är skolan den institution som når alla barn och unga. Med en helhetsskoldag ska vi nu bättre samordna olika verksamheter – och till exempel skolskjutsarna – utifrån barnets perspektiv och i anslutning till skoldagen, säger Adlercreutz.

Bild: Lauri Heikkinen, valtioneuvoston kanslia

Tal på partifullmäktiges möte i Karleby 18.4.2026 

Tal på partifullmäktiges möte i Karleby 18.4.2026

Bästa vänner, hyvä puoluevaltuusto,

Det är exakt ett år till riksdagsvalet idag. På kvällen den 18 april nästa år vet vi hur valet slutade. För SFP:s del är målet klart – vi ska ta tilläggsmandat i riksdagen. Det är ingen lätt målsättning, men den som tycker att livet ska vara lätt hela tiden ska nog inte syssla med politik. Den som tycker livet ska vara roligt ska ändå definitivt göra det – i alla fall med detta gäng!

Tasan vuoden päästä illalla tiedämme miten eduskuntavaaleissa meni. Tavoite on selvä – lähdemme hakemaan lisäpaikkoja eduskuntaan. Tämä ei ole mikään helppo tavoite tai läpihuutojuttu, vaan vaatii paljon työtä ja päättäväisyyttä. Uskon kuitenkin, että voimme yhdessä saavuttaa tämän!

Jag vill ge en liten överblick över några aktuella saker som jag tycker är värda att notera, en sån här vacker vårdag i Karleby.

Det är tufft att bära ansvar när världen brinner och det ekonomiska läget är pressat. Och ett tuffare läge för statsekonomin än den vi ser idag har vi inte haft på 30 år. Det är lätt att gräva ner sig i utmaningar, och det är helt förståeligt att den offentliga diskussionen är utmanande. Det här gäller både Finlands läge i stort, men också Svenska folkpartiet.

Låt mig börja med SFP. Domedagsprofeterna brukar alltid börja skrika när vi närmar oss val. Och vi, om nån, vet att varje röst ska vinnas på nytt varje gång. Den enda rösten man kan vara säker på hur den går är sin egen.

Men bästa partifullmäktige, vi har alla chanser att göra ett verkligt bra val nästa år, och de chanserna beror främst på att vi kommer att ha de mest motiverade, de bäst pålästa och de bäst lämpade kandidaterna för en plats i riksdagen som det här landet nånsin sett.

I vår riksdagsgrupp har två ledamöter meddelat att dom tar en paus från riksdagen från och med nästa val. Den ena är vår egen partifullmäktigeordförande Eva, som nyss meddelade att hon inte ställer upp i nästa val. Eva blev invald i riksdagen år 1991, för 35 år sen. Det är en massivt lång tid – och nästan svårt att greppa hur mycket som hänt i den finska politiken och i världen under den tiden som Eva varit riksdagsledamot och minister och haft tunga uppdrag hemma och ute i världen.

Samma besked gav också Mikko. För Mikko blev det den här gången några år färre, men du har ju nästan lovat göra comeback lite senare. Men vi ska inte gå händelserna i förväg nu, det här ju inte i sig nån avtackning eftersom jobbet fortsätter för fullt, och dessutom med ökad intensitet när vi närmar oss slutet på perioden. Men det jag vill säga redan nu är att ni båda gjort ett utmärkt och ovärderligt jobb. Jag och vi är tacksamma.

Det att två ledamöter stiger åt sidan ger förstås en extra krydda till valrörelsen. Nu kommer det att bli nya ansikten i riksdagsgruppen – och inget fel på oss gamla ansikten heller, med det är klart att det också inspirerar många till ännu mera intensitet i kampanjen.

Bästa vänner,

Skolan är en framtidsfabrik. Eftersom vi fått vidare de allra flesta av de större reformerna inom utbildningen – till exempel stödet för lärande, mobilförbudet och tilläggstimmarna i modersmål, litteratur och matematik – har vi på ministeriet haft möjlighet att titta framåt.

Under den här våren har hittills två rapporter med fokus på framtiden publicerats, och den tredje är på kommande.

I februari publicerades framtidsvisionen för grundskolan år 2045. Samhället står inför många förändringar, men skolans uppgift ska inte bara vara att förbereda eleverna för att möta dessa förändringar. Skolans uppgift ska vara att ge barn och unga verktyg att både leva sitt liv och samtidigt förändra världen. Ingen liten uppgift det.

I mars publicerades rapporten om befolkningsutvecklingen. Om 20 år kommer vi nämligen att ha nästan 100 000 barn färre i våra grundskolor. Det är en massiv förändring som behöver tacklas utan att äventyra den goda grundskolan vi har idag.

Och om några veckor publiceras den sista rapporten, som fokuserar på inlärningsresultaten. Jag ser fram emot att få bekanta mig med rapportens rekommendationer. Vi har gjort betydande satsningar på de grundläggande färdigheterna, att läsa, skriva och räkna, men resultaten av detta kommer inte att synas i den kommande PISA-mätningen, eller ens den följande.

Dom här visionerna och rapporterna ger oss vägledning inför arbetet som ska göras i nästa regering och framöver.f Utbildningspolitik är långsiktigt, det tar tid innan resultatet av reformer syns. Därför behövs tålamod, stabilitet och en verklig vilja att blicka mot horisonten.

Opetus- ja kulttuuriministeriössä olemme tämän viimeisen vuoden aikana katsoneet tulevaan. Peruskoulun visio vuodelle 2045, raportti väestönkehityksestä ja parin viikon päästä julkaistava raportti oppimistuloksista antavat meille eväitä etenkin tulevaa hallituskautta varten, mutta jo nyt poimimme toimista sellaisia, joita voimme lähteä edistämään. Hanskat – tai tässä tapauksessa voisi ehkä sanoa taululiitu – ei tipu, vaikka hallituskautta on jäljellä enää vuosi.

Också mobilförbudet har varit i kraft i ett läsår snart, och rapporterna som har kommit in kring dess effekter har varit helt otroliga. Plötsligt leker barn igen. Ljudnivån på rasterna ökar när inga mobiltelefoner tar all uppmärksamhet. Förutom att det spelas brädspel, spelas korgboll och fotboll mer än förut så har också nätmobbningen minskat drastiskt, och elever behöver inte vara rädda att bli fotade hela tiden. Mobiltelefoner är bra på många sätt, men den överanvändning som många barn är fast i är rent ut sagt farlig. Så jag är verkligt nöjd med reformen.

Nästa vecka har jag också glädjen att presentera den mest betydelsefulla lagändringen som jag föreslår denna vår, nämligen kunskapsgarantin. Med hjälp av kunskapsgarantin säkerställer vi att alla elever ska ha tillräckliga kunskaper för att kunna gå vidare till nästa årskurs.

Samtidigt ser vi till att bedömningen är rättvis, oberoende av vilken skola eleven går i. Det här är en viktig reform och ett led i arbetet att se till att alla elever som går ut grundskolan har de färdigheter som behövs för andra stadiet – och i livet framöver.

Och bästa partifullmäktige, på tal om framtiden. Att skapa framtidstro är en av de viktigaste sakerna vi behöver jobba med just nu. Till exempel är läget med ungdomsarbetslösheten är verkligen katastrofalt – det är utmanande att tro på framtiden om man inte ens får in foten i arbetslivet efter att man fått sina papper i handen.

Därför kom SFP i mars med ett paket på 10 åtgärder för att stärka ungas sysselsättning. Med allt från skatteåtgärder för att främja anställning till åtgärder för att främja företagande och stärka rehabiliteringen för att främja en återgång till arbetslivet vill vi skapa fler vägar till arbete för våra unga.

Bästa vänner,

Nästa vecka har regeringen förhandlingar om ramarna för de kommande fyra åren, det vi kallar för ramrian. Denna gång handlar det långt om att förverkliga sådana inbesparingar som regeringen redan fattat beslut om tidigare, och det är lättare sagt än gjort. Världsläget är instabilt och oväntade krig bryter ut här som var, den globala ekonomin påverkar oss här i Finland i allra högsta grad och samtidigt har vi ett läge med mycket hög arbetslöshet.

Neuvotteluja on toki pohjustettu ja valmisteltu jo jonkin aikaa, ja ensi viikolla on tarkoitus saada julkisen talouden suunnitelma seuraavalla neljälle vuodelle päätettyä. En voi vielä avata tilannetta enempää, mutta työskentelemme täydellä teholla, jotta kokonaisuudesta tulee mahdollisimman hyvän tässä vaikeassa tilanteessa. Ja olen varma, että ensi viikolla on luvassa myös hyviä uutisia.

För mitt i allt elände i vår värld så finns det också ljusglimtar. Vi har otroligt fina förutsättningar att växa och se vårt samhälle blomstra. Det är faktiskt svårt att hitta ett land med bättre förutsättningar än Finland. Vi har ren natur, fossilfri energi, ett stabilt samhälle – och framför allt så har vi oss finländare. Ett hårt arbetande, välutbildat folk som dessutom är pålitliga. Och ödmjuka. Framför allt i Nedervetil är man ödmjuk, det fick vi höra i går kväll. Och tur är det, för annars hade dom ju nog varit helt outhärdliga. Nästan som Jakobstadsbor. Jag fick lära mig mycket på kulturkvällen på sällskapsklubben igår!

Bästa partifullmäktige,

Förra söndagen vann friheten i Ungern. När valet stod mellan demokrati, rättsstat och framtidstro – eller fortsatt ökenvandring under Viktor Orbáns auktoritära styre –, då gav det ungerska folket ett tydligt besked: det tog tillbaka sin frihet och kom tillbaka till Europa.

Det inger hopp. Inte bara för Ungern, utan för hela EU.

I många år har Orban skapat frustration i Europa. Steg för steg har Ungern rört sig bort från rättsstat och demokrati – och samtidigt förhalat avgörande beslut i EU, särskilt när det gällt stöd till Ukraina och sanktioner mot Ryssland.

Regeringsskiftet i Budapest är ytterst välkommet. Nu kan vi räkna med att den nya regeringen släpper sitt veto så att Ukraina kan få det lån på 90 miljarder euro som landet desperat behöver.

Valet i Ukraina visar samtidigt hur sårbart Europa är. Att ett enskilt land kan förhindra att EU agerar i en säkerhetspolitisk kris är inte hållbart. Vi behöver se reformer.

Vetorätten i utrikes- och säkerhetspolitiken måste bort, och beslut fattas med kvalificerad majoritet. Europa måste kunna fatta beslut när det verkligen gäller. Det behövs för att EU ska bli en utrikespolitisk aktör att räkna.

Det måste också bli möjligt att agera med kraft mot medlemsländer som utgör ett säkerhetshot mot resten av EU. Regelverket behöver skärpas så att stöd kan dras in snabbare, och vi måste överväga ifall vi kan stänga av länder från EU-samarbetet under en period.

Tällaisten uudistusten toteuttaminen vie aikaa. Siksi työ on aloitettava nyt.

Samalla tehtävämme tässä ja nyt on selvä: EU:n sotilaallista ja taloudellista tukea Ukrainalle on vahvistettava entisestään.

Lisäksi meidän on lopetettava venäläisen öljyn ja kaasun tuonti Eurooppaan sekä pysäytettävä Venäjän varjolaivasto Itämerellä. EU:n tulisi kieltää venäläisen varjolaivaston huolto.

Finland och övriga Norden har bidragit med mest vapen och pengar till den ukrainska frihetskampen, i relation till vår storlek och ekonomi. Här förstår man hotet från Ryssland – och vikten av att agera i tid.

Vi i Norden är också dom som konsekvent försvarar rättsstaten och demokratiska värderingar i EU. Här behövs nu ett ännu tydligare nordiskt ledarskap, för utan en stark värdegrund blir Europa svagt.

Stödet till Ukraina handlar också om framtiden.

Ukraina hör hemma i vår europeiska familj av demokratier, och därför behöver EU tar fram en expressplan för att Ukraina så snart det är möjligt ska kunna uppfylla kraven och bli EU-medlem.

Ett viktigt steg kunde vara att redan nu låta Ukraina fullt vara med i utbildningsprogrammet Erasmus+. Att ge unga tillgång till utbyten, yrkesutbildning och universitetsstudier i Europa är en investering i kompetens och framtidstro – och blir ett viktigt bidrag till återuppbyggnaden efter kriget.

Valet i Ungern visar att förändring är möjlig. Att människor, även efter år av demokratisk tillbakagång, kan välja en annan väg. Nu behöver vi ta steg för att skydda EU från framtida auktoritära ledare och fortsätta stötta Ukraina tills den siste ryske soldaten åkt hem.

Bästa partifullmäktige,

Att få leda Svenska folkpartiet har varit den största glädjen och samtidigt den största utmaningen jag fått göra som politiker.

Jag är otroligt tacksam över det starka stöd jag upplever överallt där jag rör mig, och ni som känner mig vet att jag också är tacksam för ni säger vad ni tycker, både ris och ros.

Jag brukar till exempel få feedback efter partiledardebatter, och den feedbacken har gällt allt från mina skor och byxbuntar till att jag som arkitekt tydligen tycker om att bygga retoriska hus, men att husen ibland verkar sakna ingång.

Det sista kom förstås från Nedervetil, så tack för den!

Men skämt åsido. I Svenska folkpartiet väljer vi partiordförande varje år. Det gäller att förtjäna ert förtroende hela tiden. Jag trivs med er, och med utmaningen att få leda vår folkrörelse. För nån vecka sen meddelade jag att jag på partidagen står till förfogande för att fortsätta leda Svenska folkpartiet, och jag hoppas på ditt stöd.

Meillä on Suomen paras puolueorganisaatio, Suomen parhaat kampanjatyöntekijät, Suomen parhaat ehdokkaat ja Suomen paras eduskuntaryhmä – ja me edustamme juuri sitä politiikkaa, jota Suomi ja maailma tänään tarvitsevat.

Så nu ser jag fram emot ett aktivt partifullmäkigemöte. Kiitos, että olette olemassa – tack för att ni finns!

Anders Adlercreutz ställer upp för omval till partiordförande och kandiderar i riksdagsvalet 2027

SFP:s ordförande och undervisningsminister Anders Adlercreutz meddelar att han ställer upp för omval till partiordförande och kandiderar i riksdagsvalet 2027 i Nylands valkrets.

– SFP:s goda valresultat i kommunal- och välfärdsområdesvalet visar att behovet av ett brobyggande parti är större än någonsin, och jag vill leda SFP till ett gott resultat i riksdagsvalet 2027. 

– Med en stark kandidatlista är målsättningen att öka såväl antalet röster och våra mandat i riksdagen, säger Adlercreutz. 

– Den kommande riksdagsperioden kommer att vara ett vägskäl för Finland. Hur tillämpas den gemensamt överenskomna skuldspärren? Hur får vi fart på tillväxten? Och hur lyckas vi  se till att våra konkurrensfördelar också ger ekonomisk tillväxt – och på det sättet också  stärker framtidstron? Det här är de stora frågorna vi har framför oss, och här behövs SFP:s röst, säger Adlercreutz.

Adlercreutz valdes in i riksdagen första gången 2015 och har sedan dess haft centrala uppdrag, bland annat som gruppordförande, Europaminister och nu som undervisningsminister. 

– Politiken är mer polariserad idag. Jag och SFP vill vara en motvikt till det här. Jag tror på politik som bygger broar och stärker samarbete mellan människor. En politik som tar fram lösningar i stället för att elda på motsättningar, säger Adlercreutz.

– Under den senaste valperioden har jag haft möjligheten att fungera som både minister som partiordförande. Jag har fått se hur viktigt det är att SFP är med där beslut fattas och fått energi och verktyg att jobba vidare för Finlands bästa.

SFP har idag tre riksdagsledamöter från Nylands valkrets och siktar på att stärka sin position ytterligare i nästa val.

– Jag är glad över att både Henrik och Otto har valt att ställa upp. Vi kommer att ha en mycket stark lista i Nyland och har goda möjligheter att vinna tilläggsmandat. Det finns en tydlig efterfrågan på en liberal och ansvarstagande borgerlig politik, säger Adlercreutz.

Anders Adlercreutz är bosatt i Kyrkslätt och utbildad arkitekt. Adlercreutz valdes till SFP:s partiordförande 2024. Svenska folkpartiet väljer partiordförande på partidagen den 6-7.6.2026 i Vanda.