Det är viktigt att synliggöra alla dimensioner av vår kulturhistoria i skolundervisningen
(Kirjoitus suomeksi täällä)
Skolans roll är att lära ut både färdigheter och bildning.
I detta ingår kunskap om kulturhistoria och konst. Europas och Finlands kulturhistoria är starkt förknippad med den kristna kyrkans budskap och verksamhet. Därför är det omöjligt att studera till exempel renässansens bildkonst utan att ta hänsyn till den religiösa symbolik som är förknippad med den. Vi kan inte heller förstå barockmusiken utan att man ta i beaktande dess koppling till kyrkan, och den finska arkitekturhistorien kan inte förstås utan att vi tar också betraktar vår kyrkliga byggnadstradition.
Det är viktigt att synliggöra alla dimensioner av vår kulturhistoria i skolundervisningen, och det är möjligt att göra det på ett sätt som gör det möjligt för människor av alla religioner att vara en del av den.
Helsingin Sanomat berättade igår om hur en skola inte såg det som möjligt att ta del av en konsert där Händels Messias uppfördes. Jag ser att det i sådana fall främst handlar om att undervisa i kulturhistoria, och genom att skolan tydliggör detta kan alla delta i undervisningen.
Ju bredare förståelse vi har för vår kulturhistoria, desto bättre rustade är vi att hantera vår tids olika utmaningar. För att veta vart vi är på väg måste vi veta var vi kommer ifrån. Jag vill uppmuntra skolorna att fortsätta att erbjuda sina elever ett så brett spektrum av vår kulturhistoria som möjligt; såväl Händel, Botticelli, Simberg som Engel, vars konst alla bygger på den kristna traditionen.
Det är anmärkningsvärt att många nutida finländska konstnärer – Heikki Marila, Marita Liulia, Eija-Liisa Ahtila, Pirkko Saisio och Kaija Saariaho, för att nämna några – ofta har hämtat inspiration till sin konst från det det kulturarv och den andlighet som hänför sig till den kristna kyrkan.
En så djup förståelse som möjligt för olika kulturella influenser och världsåskådningar kan ses som ett centralt mål för den grundläggande utbildningen i Finland. Det är en sak att kräva erkännande av en religion eller världsåskådning, och det är inte heller skolans uppgift. Men en central uppgift är att erbjuda ett fönster in i olika kulturella fenomen och relaterade tankesätt.
Utmärkt formulerat. Tack. Kulturhistoria är också samtidshistoria, det behövs verkligen fler och inte färre kulturupplevelser, kulturen i Finland är i dag så mycket brokigare än förr.
Tack för denna viktiga, sansade och förnuftiga markering. Viktigt ställningstagande i en tid då kulturlösheten, den byråkratiska ängsligheten och den konfessionslösa fundamentalismen verkar få ett allt större inflytande i vårt land.
Mycket bra, tack Anders!
Tänkvärt och bra, tack.
All mänsklig kultur, inklusive den religiösa, uppbyggs på lager av lager av betydelse och mening. Kristendomens inflytande i vårt samhälle är en integrerad del av vår kultur och våra traditioner. En kunskap om dessa är en nödvändig resonansbotten för att förstå budskapet i t.ex. Bob Dylans eller Leonard Cohens sånger. En tusenårig religions- och kyrkohistoria är en oskiljaktig del av vår nationella historia som satt sina spår, också i ekonomi och politik. För att bli av med den kristna traditionen skulle vi behöva byta ut vår kalender, asfaltera vårt kulturlandskap och ändra språkets metaforik och bärande narrativ.
Du skriver så fint om en viktig sak.