Var står vi idag?

/0 Kommentarer/i , , , , , /av

Teksti suomeksi täällä.

Varför är vi i den här regeringen?

Årets riksdagsval var ett val om ekonomin. Efter två kriser har vi ett allvarligt underskott i de offentliga finanserna och prognoserna är dystra. Oberoende av vad som anses ha bidragit till underskottet – och den tidigare oppositionspartiernas analys av orsakerna är inte helt objektiv – finns det behov av att korrigera kursen. 

Detta faktum styrde valdebatten och avgjorde till stor del valresultatet. Valresultatet gav i sin tur en indikation på vilka koalitioner som kan bli möjliga. De olika partiernas inställning till hur de offentliga finanserna kan eller skall balanseras var också en kraftig fingervisning. Samlingspartiet ställde en anpassning på sex miljarder under en regeringsperiod som sitt mål  Denna siffra byggde på finansministeriets kalkyler och blev nyckeln som i praktiken styrde regeringsförhandlingarna. 

De som följer med politiken vet vad som styr SFP:s agerande och politik. Vi är det enda liberala center-högerpartiet i Finland. I vår politik betonas en hållbar ekonomi, EU-frågor, mänskliga rättigheter och globalt ansvar. Detta är inte små politiska sidofrågor, utan väsentliga frågor som definierar vår politik. 

Mot denna bakgrund är det uppenbart att det alternativ som Petteri Orpo valde inte var det som vi i första hand hade föredragit. Det var dock det enda alternativ som stod till buds när SDP och Centern var ovilliga att förhandla. Vi var därför tvungna att överväga om vi kunde gå in i en koalition med Sannfinländarna – eller om vi redan från början skulle utesluta det som ett alternativ? 

I vårt  DNA är tanken om SFP som ett brobyggande parti en central tanke.  Därför ansåg vi att denna konfiguration borde ges en chans. Vi ansåg att det också var viktigt ur en demokratisk synvinkel – trots allt hade Sannfinländarna fått ett starkt mandat från folket. Vi respekterade också Petteri Orpos vision och gick in i förhandlingarna med kännedom om att de skulle bli svåra. Vi satte upp tydliga tröskelfrågor.

Ur en ekonomisk synvinkel blev resultatet bra. Programmet kommer,  ifall att det förverkligas, att balansera de offentliga finanserna med 6 miljarder euro. EU-politiken fortsätter på den vedertagna linjen och klimatmålen bibehålls. Utgiftsnedskärningar kommer att göras så, att utbildningens finansiering tryggas. Den grundläggande miljöfinansieringen kommer inte heller att påverkas. 

Programmet innehåller också viktiga sysselsättningsåtgärder. Arbetsmarknaden reformeras på ett sätt som inte på något sätt kan beskrivas som radikalt. Finland gör nu det som Tyskland och Sverige framgångsrikt gjorde för 20 år sedan och som starkt bidragit till deras ekonomiska livskraft. 

Jag är säker på och vill tro att alla partier – såväl de som är i regering och de som är i  opposition – vill att dessa reformer skall genomföras. Detta av den enkla anledningen att alla partier kommer att skörda frukterna av dessa reformer i framtiden när de sitter i regeringen.  

Utgiftsnedskärningarna i regeringsprogrammet har kritiserats. Det är lätt att förstå. 4 miljarder euro är en stor summa och åtgärderna känns i människors och organisationers vardag. Vi anser dock att effekterna av nedskärningarna är väl avvägda.

Med detta program vill vi trygga välfärden för alla finländare. Retoriken ’de fattiga blir fattigare och de rika rikare’ kan tjäna politiska syften, men enligt min åsikt återspeglar den inte målen i regeringsprogrammet. Personligen tror jag starkt på det nordiska välfärdssamhället, ett samhälle i vilket även de rikaste njuter mest av sitt välstånd när också de sämst ställda har det så bra som möjligt. Därför står jag bakom regeringens program, även när det gäller anpassningsåtgärderna.

Varför tvivlar vi nu på regeringens handlingskraft?

Ekonomin är motorn bakom det välstånd vi bygger. Om ekonomin kommer i obalans raseras vår välfärd snabbt. Det var länge sedan vi befann oss i en situation där man var tvungen att dra åt svångremmen. Vi har levt i en modest men säker positivt konjunktur. 

De senaste kriserna har ökat vår skuldsättning. Stigande räntor och accelererande inflation minskar människors köpkraft snabbt och obönhörligt. I en sådan situation är det absolut nödvändigt med en målmedveten anpassning av ekonomin.

De ekonomiska mekanismerna är komplexa. De påverkas av tillgången på arbetskraft och råvaror, utbildningsnivå och innovationsförmåga, konkurrenskraftig beskattning, investeringsvilja, politisk stabilitet osv. Ekonomin är därför summan av många saker. 

En av de viktigaste drivkrafterna bakom en hållbar ekonomi är förtroendet: förtroendet för kontinuitet och rättvisa. 

Detta inkluderar förtroende mellan medborgare, förtroende för nationella institutioner, förtroende för regeringen och beslutsfattare samt förtroende för arbetsmarknaden.

En av Finlands viktigaste konkurrensfördelar på den internationella marknaden har länge varit vår politiska stabilitet, som bottnar i ett ömsesidigt förtroende mellan de parter jag räknat upp. 

Regeringens första tid har varit skakig. Det interna förtroendet har skadats av att centrala ministrar och riksdagsledamöter har lekt med  fascistiska och rasistiska idéer. 

De sannfinländska ministrarnas och riksdagsledamöternas tankar har inte kommit som en överraskning för oss inom SFP, även om detaljerna var nya. Vi var naturligtvis bekanta med gruppens sätt att bedriva politik. Vi visste att deras värderingar skilde sig från våra egna. Ändå ville vi tro att regeringsansvaret skulle medföra moderation och en vilja att fokusera på frågor snarare än identitetspolitik. 

Jag tror att det finns en genuin oro bland sannfinländska politiker och väljare över att vissa invandringsrelaterade problem skall sprida sig från vissa länder till Finland. Vi tar också denna oro på allvar, och vi sopar den absolut inte under mattan. Det finns dock många olika sätt att närma sig dessa utmaningar: man kan se det som ett hot eller som en möjlighet. Finland behöver mer invandring och därför måste fokus ligga på god och effektiv integration och skapandet av åtgärder och ett samhällsklimat som möjliggör detta. Snabb integration underlättas inte av att man kritiserar, förlöjligar eller stigmatiserar en viss grupp av människor.

Ur vår synvinkel handlar debatten därför i första hand om vilka värderingar som styr politiken och hur den utformas. För oss handlar politik om att lösa sociala problem med fokus på hela vårt land. Ett effektivt regeringsarbete är endast möjligt om det finns ett förtroende inom regeringen. Under den korta tid som denna regering har suttit har vi redan ställts inför två förtroendekriser till följd av ministrarnas beteende: först minister Junnilas uttalanden  och nu senast Riikka Purras oacceptabla skrifter. 

Skrifterna är gamla och Purra bad om ursäkt för dem. Men det sätt på vilket hon urvattnade sin ursäkt den 13 juli fick oss att tvivla på ursäktens äkthet. (Purra: ”Kuten oli arvattavissa, nyt vastustajien tähtäimessä on jo perussuomalaisten käyttämä suora ja kaunistelematon puhe, maahanmuuttokriitikki ja vaadittavat politiikkatoimet. Jopa naista alistavien, tasa-arvon vastaisten tapojen arvostelu ”rumasti”! (Burkaa arvosteleva blogitekstini)…/…Yhtä varmasti kuin aina uuden perussuomalaisen virheen osoittelu jatkuu ja tulee jatkumaan, perussuomalaisetkin jatkaa linjalla, johon meillä on mandaatti. Jos se rasittaa muita puolueita liikaa, ongelma ei ole meidän.”) 

Utöver Purras ”tillbakadragande” har innehållet i Purras ursäkt i praktiken ogiltigförklarats av sannfinländarnas partifält, partisekreterare och riksdagens talman.

Vi hade velat, att minister Purra hade förklarat hur hennes tänkande har förändrats under åren och vad som har lett till denna förändring. Vi skulle också ha velat att hon tydligt hade sagt att hennes uttalanden är rasistiska och att hon och hennes riksdagsgrupp klart tar avstånd från dylika uttalanden. 

Rasistiskt beteende är oacceptabelt, oavsett vem det handlar om. Det handlar inte om en jakt på Riikka Purra eller Sannfinländarna, utan om en medvetenhet om att det finns sorgliga och ödesdigra exempel i vår västerländsk historia på vad som händer när rasistiska och fascistiska uttalanden gradvis blir normaliserade. I historiens ljus är det fråga om långa processer, och vi måste se till att en sådan process inte kommer i gång i Finland.

Regeringen har förbundit sig att främja jämlikhet för alla, vilket tydligt framgår av regeringsprogrammet. Ministrarna – alla i regeringen – måste göra sitt yttersta för att detta skall bli verklighet. Oberoende av parti.

Vi kan fundera på hur våra ledande politikers uttalanden påverkar hur Finland uppfattas internationellt som ett land att studera, arbeta eller investera i. Men det är lika viktigt att se till att alla finländare och människor som bor i Finland kan känna sig hemma, välkomnade och trygga. Av denna anledning kan vi inte heller acceptera rasism. Inte i någon form.

Regeringens egentliga arbete har inte ens börjat. Alla åtgärder för att skapa ekonomiskt och socialt välstånd är brådskande. En situation där uttalanden av regeringsmedlemmar väcker frågor om regeringens värdegrund och står i bjärt kontrast till de principer som anges i regeringsprogrammet är oacceptabel. Riikka Purra sade själv: ”Det här kommer inte att ta slut”. Hennes uttalande kommer sannolikt att väcka nya frågor, både bland oss regeringsmedlemmar och medborgare. En vaghet och oro  är inte bra för förtroendet.

För oss är ekonomi och mänskliga rättigheter, produktivitet och jämlikhet, ekonomi och naturens välbefinnande olika sidor av samma mynt. Å ena sidan möjliggör ekonomin mänskligt välbefinnande, å andra sidan måste ekonomin skötas med ett socialt ansvar som ledstjärna. Vi delar inte uppfattningen att vi inte kan ha det ena utan det andra. 

Vi vill verka inom en politisk ram som ambitiöst främjar båda. Det är med detta som  grundval som vi fattar våra politiska beslut.

Ur vår synvinkel är regeringens program inte perfekt, men det är bra, särskilt när det gäller ekonomi och sysselsättning. Det är därför mycket olyckligt att motsättningarna inom och runt regeringen hindrar eller i onödan bromsar genomförandet av programmet. Även om pragmatism är viktigt kan inte ens pragmatiska beslut i hållbarhetens namn grundas på något annat än hållbara värderingar. 

För att sammanfatta:

Det finns många sätt att utforma politik och många sätt att lösa samhällsproblem. SFP är känt för sin förmåga att agera som brobyggare. Det är den roll vi vill spela även här, och mot den bakgrunden har vi fram till en viss punkt varit beredda att göra politiska kompromisser. Om vi med denna regeringsgrund undergräver Finlands image och samhällklimat, Finlands dragningskraft, vår nationella enhet och politiska kultur, då blir priset för kompromisserna för högt.

Vad gör vi nu?

I förrgår, den 14 juli, höll vi ett konstruktivt och analytiskt gruppmöte. Mötet var enhälligt och som ett resultat publicerade vi ett pressmeddelande där vi uttryckte vår oro för regeringens funktionsförmåga.Vi har ännu inte beslutat om en förtroende eller om vägen framåt. 

Precis som under de senaste veckorna tyder reaktionerna på vårt pressmeddelande i sociala medier på att rasismdebatten håller på att hetta till. Människor, inklusive våra anhängare, visar sin besvikelse över att vi inte omedelbart uppmanar till en förtroendeomröstning om Purra eller att vi inte omedelbart fäller regeringen.

Vi värdesätter politiska processer. Vi vill föra en genuin dialog med våra kolleger för att hitta hållbara lösningar som bäst tjänar Finlands helhetsintressen. Vi förstår att det är svårt för människor, inklusive våra väljare, att acceptera eller förstå politikens långsamma tempo när de sitter hemma och scrollar genom sociala medier. Vi förstår frustrationen. 

Vi beslutsfattare – och i synnerhet vi ministrar – lever fortfarande våra arbetsliv mitt i sommaren. Vi deltar i krävande internationella möten med knappt en minuts paus. På dessa möten behandlas frågor som är viktiga för Finland. Vi vet att det är orimligt och också oklokt att försätta våra kolleger i en situation där fokus måste flyttas från dessa frågor till Purra-krisen, hur viktig den än är. 

I en tid då de värdekonflikter som finns mellan SFP och Sannfinländarna verkar svåra att jämka, har vi fortfarande förtroende för Orpo. Vi vill därför klargöra vår ståndpunkt och ge honom möjlighet att bedöma den övergripande situationen. Som vi säger i vårt pressmeddelande kommer vi att fortsätta debatten om regeringens funktionsduglighet och framtid under Orpos ledning. Vi kommer att föra en diskusson, vars resultat kommer att speglas mot RKP:s värderingar. Efter det fattar vi beslut. 

Den världsbild som varje parti bygger sin politik på återspeglas i ord och handling. Vi kan inte vara med och främja en värld som vi inte tror på. Det är det, vi nu begrundar. 

Mina väljare kan räkna med att mina värderingar förblir oförändrade. SFP väljare kan lita på att vårt partis värderingar är oförändrade. Eller, om möjligt, ännu klarare. 

Jag är övertygad om att den pågående debatten om rasism kommer att leda till goda saker. Jag vill tacka alla som aktivt har deltagit i debatten. Om det är något som är värdefullt i den nordiska demokratin så är det samhällsdebatten och samhällsaktivismen. För min egen del kan jag inte nog understryka detta, i denna stund.

Ibland måste man resa långt för att se nära.

Tal på bostadsmässan i Lovisa

/0 Kommentarer/i , /av

Maailma on täynnä paikkoja. Maailma on täynnä rakennuksia. Mutta useimmille meistä on olemassa ainoastaan yksi koti.

Mikä on suomen kielen kaunein sana, kysytään usein. Oma vastaukseni siihen on koti.

Se on se paikka, josta käsin rakennamme elämäämme, jonne menemme keräämään voimia, jossa kasvatamme lapsemme. Kodissa annamme päivän mittaan opitun juurtua. Siellä unelmoimme. Kodissamme suunnittelemme tulevaa.

Hyvät ystävät – Asuntomessut ovat kodin juhla.

Bästa publik, kära vänner, gäster,

Vi människor är bobyggare. Mycket av den kultur vi har bygger på det att vi slog oss ner. Vi började bruka jorden. Vi började resa väggar och tak. Vi byggde ett skydd och hjälpte varandra i det arbetet. Vi organiserade oss för att arbetet skall gå bättre. Vi lärde oss olika saker så att vi bättre skall kunna hjälpa varandra.

Vi skapade system för beslutsfattande så att vi skall kunna ta hand om de samhällen som skapades mellan våra byggnader och hus.

Som arkitekt är jag kanske lite jävig. Men jo, våra hus, våra hem är förtjänta en fest och de är förtjänta en mässa. Och jag är glad över att jag får vara här idag.

Hyvät ystävät,

Itse olen taustaltani arkkitehti. Nyt olen poliitikko. Moni on pohtinut, että voiko näitä ammatteja yhdistää? Onko mitään, mikä yhdistää arkkitehtuuria, eli rakentamista, ja politiikkaa?

Itse ajattelen, että paljonkin. Rakentaminen ja suunnitteleminen ovat tarpeiden tyydyttämistä. Se on sitä, että etsii ratkaisuja arjen ongelmiin, että pyrkii yhdistämään eri intressejä, eri vaatimuksia. Että neuvottelee, myy oman ajatuksensa. Saa kaikki hankkeeseen ryhtyvät vetämään samaan suuntaan, jotta lopputulos olisi niin hyvä kuin mahdollista.

Politiikassa asia on pitkälti samalla tavalla. Haemme ratkaisuja, pyrimme saavuttamaan yhteisymmärrystä, rakennamme yhteistä tarinaa.

Loviisassa, näillä asuntomessuilla, on yhteinen tarina. Täällä on kymmeniä kohteita, joissa on haettu yhteistä näkemystä, ja joissa on lähdetty sitä yhdessä toteuttamaan.

Haluan onnitella teitä siitä – vaikka te ehkä ette sitä politiikkana näkisikään.

Rakennetulla ympäristöllä on väliä. Siksi on niin suunnattoman tärkeää, että rakennamme oikein ja hyvin.

Tänään en puhu teille eurooppaministerinä. En edes poliitikkona – vaan arkkitehtina.

Bästa publik,

Jag hoppas att ni ursäktar när jag nu ställer min ministerportfölj åt sidan och sätter på mig min arkitektmössa. Jag tänker inte tala om europafrågor, utan om byggande.

Hur vi bygger har betydelse. Ungefär hälften av våra primärresurser går till byggande. Ungefär hälften av vårt avfall kommer från byggande. Våra byggnader svarar för nästan hälften av vårt klimatavtryck.

När vi bygger, bygger vi drömmar och hem, men vi inverkar också på vår planet långt utöver byggplatsen. Därför måste vi bygga rätt. Och här träder mitt ansvar som politiker in.

I dagens läge mäter vi varje byggnads energieffektivitet. Vi mäter hur väl ytterväggar, nedre botten och övrebotten isolerar värme. Vi ser hur många fönster en byggnad har och räknar ut hur de inverkar på byggnadens isoleringsförmåga. Vi sätter in maskinell ventilation som tar tillvara den spillvärme som annars skulle försvinna ut i luften.

Det här är inte ett dåligt system, men samtidigt är det otillräckligt.

Vad vi bygger med har också betydelse. Hur huset byggs likaså, och vad man kan göra av materialet efteråt. Och viktigare än att fundera på hur energin levereras till huset – för det är det vi mäter idag – är att se hur energin är producerad, och hur konsumtionen kan styras.

Vi kommer att gå in för att mäta en byggnads koldioxidavtryck under hela dess livscykel, och det är bra.

Arvoisa yleisö, hyvät ystävät,

Jos haluamme ohjata rakentamista oikeaan suuntaan, meidän tulee mitata oikeita asioita.

Teoreettinen energiatehokkuus on varsin tärkeä asia. Mutta tärkeämpää on todellinen energian käyttö, käytön ajoitus, miten rakennus on rakennettu, mistä se on rakennettu, miten pitkäikäinen se on ja miten rakennusmateriaalit ja rakennus ovat käytettävissä uudelleen.

Tällaiseen mittaustapaan olemme EU:n tasolla siirtymässä. Ja se on hyvä, koska hiilijalanjälki on tässäkin asiassa se tärkein kriteeri. Kun mittaamme oikeita asioita, rakennamme oikein.

Metsä on kuuma poliittinen peruna. Metsässä on myös vastaus moneen päivänpolttavaan kysymykseen.

Kilo puuta toimii varastona melkein kahdelle kilolle hiilidioksidia. Puurakentaminen on oiva tapa käyttää meidän metsiämme ja se on etenkin oiva tapa rakentaa koteja.

Kun metsästä otetaan puuta, se on hyvä käyttää pitkäikäisiin tuotteisiin. Koti, hyvin rakennettuna, on juuri sellainen.

Mutta tässäkään asiassa ei ole järkevää hirttäytyä vain yhteen ratkaisuun. Meillä on paljon tilanteita, joissa muu materiaali voi olla parempi. Alvar Aallon lempielementti ei ollut niin sanottu sandwich-elementti, vaan tiili. Se, jos jokin, on helposti uudelleenkäytettävä rakennustavara. Tiili, josta rakennettiin tehdas sata vuotta sitten, voi hyvinkin saada uuden elämän omakotitalossa 2000-luvulla.

Eli mitatkaamme oikeita asioita ja luokaamme aidosti neutraalit markkinat, jossa tunnistamme materiaalien erilaisuuden asettamatta niitä keinotekoisesti vastakkain.

Ja lisäksi – suomalainen puu palaa yhtä huonosti tai hyvin niin Suomessa kuin Ruotsissa. Ei ole mieltä olettaa, että suomalainen puutalo olisi tulenarempi tällä puolen Pohjanlahtea. Ei ole mieltä siinä, että tässä suhteessa asetamme ruotsalaisia kovempia vaatimuksia rakennuksillemme.

Oleellista on, että rakennamme kestävästi ja niin, että rakentaminen tukee kiertotaloutta, materiaalien jatkokäyttöä, ja että suunnittelemme niin, että se rakennus, joka tänään on toimistotalo huomenna voi muuttua asuinkerrostaloksi.

Kära vänner,

Denna mässa visar på det bästa vårt byggande kan uppvisa. Här finns olika lösningar som passar olika situationer. Vi vill inte ha miljonprojekt, enorma hus med identiska lägenheter. Nej, de individuella behoven skall få synas.

Ett hem är ett hem för att det är ditt. För att det uppfyller dina behov. För att det ger dig trygghet och ro, utrymme att förverkliga dina drömmar.

På bostadsmässoområdet finns en imponerande mångfald. För det finns många sätt att bo och leva på. Här finns byggnader för en eller flera generationer. Här finns spartanska ettor och vidlyftiga villor. Byggnader i trä, byggnader i sten. De är olika för att vi är olika.

Hyvät ystävät,

Kodit ovat erilaisia koska ne ovat koteja, ne ovat asukkaidensa kuvia. Näillä messuilla näkyy asumisen moninaisuus. Täällä näkyy sekä vanhoja ja koeteltuja ratkaisuja että uutta luotaavia innovaatioita. Se, mitä tänään kokeillaan Loviisassa, on ehkä valtavirtaa kymmenen vuoden kuluttua.

Haluan onnitella tänne kotinsa rakentaneita, onnitella Loviisan kaupunkia ja kehottaa kaikkia meitä täällä pelkästään vierailevia unelmoimaan vapaasti – koti on Suomen kielen kaunein sana.

Välkomna hem.

 

Regeringsförhandlingarna är avslutade

/0 Kommentarer/i /av

För 8 veckor sedan inleddes mitt arbete i regeringsförhandlingarna. Jag har suttit och förhandlat om statens finanser: utgifter och intäkter, ägarstyrningen och pensionerna. Vi inledde arbete före de övriga grupperna och avslutade det efter de andra.

Det har inte varit ett lätt arbete. Men samtidigt har vi kunnat stå fast vi våra tröskelfrågor om mänskliga rättigheter, EU och klimat.

Vi visste, att dessa förhandlingar skulle vara svåra. Vi är inte en samstämmig grupp. De ideologiska skillnaderna mellan SFP och Sannfinländarna är stora.
Det har synts i arbetet. Vi har avvärjt många saker. Vi tagit udden ur andra. Men det är helt klart, att programmet till alla delar inte ser ut som vårt. Så är det i alla koalitioner. Så var det också när Antti Rinnes regering bildades.

Den ekonomiska situationen är ansträngd. Det finns objektivt sett inte ett alternativ till att balansera statens utgifter. Coronapandemin och Rysslands brutala anfallskrig i Ukraina har satt sina spår.

Det att vi balanserar den offentliga ekonomin med sex miljarder kommer att synas. Men vi har försökt få det att kännas så lite som möjligt. Många sektorer har vi kunnat skydda från nedskärningar. Men inte alla.

Vi gör omfattande reformer på arbetsmarknaden. Det skall bli lättare att komma överens på lokal nivå och löntagarnas representations stärks. Vi gör nu sådana reformer som Sverige och Tyskland gjorde för 20 år sedan och som i mycket varit grunden för deras framgång.

Vi stärker bildningen och gör stora satsningar på grundskolan. Utan en fungerande skola har vi inte möjligheter att klara oss i framtiden. Vi ökar utbildningsplatserna inom såbarnspedagogiken. Förstagångskvoterna ses över och det skall bli lättare att t.ex. avlägga studentexamen på engelska.

Vi satsar också på ungdomars mentala hälsa, man kan inte längre förbise det ökande illamåendet.

Vi sätter fart på den gröna omställningen. Vi förenklar lovsprocesserna. Vi står fast vi våra klimatmål och når dem. Vi kommer inte att ha lika mycket medel för detta som den tidigare regeringen, men det görs en märkbar satsning också här.

Vi gör en skattereform som sporrar till arbete. Hushållsavdraget utvecklas och inhemskt ägande stärks. I skattepaketet syns vårt avtryck starkt.

Vi sätter fart på invandringen. Det skall bli lättare att komma till Finland och att stanna här t.ex. efter studier. Vi stärker incitamenten för utländska rekryteringar och försnabbar lovsprocesserna.

Det är också klart, att skrivningarna om den humanitära invandringen bara till delar kan omfattas av oss. Vi var en tiondel av de som förhandlade, och de övriga partiernas avtryck är starkt. En stor del av det som nu skrivits in blir verklighet redan tack vare EU:s migrationsdirektiv. Mycket av det som finns i programmet skall utredas. Det är realistiskt att tro, att bara en del kan förverkligas.

Biståndet har diskuterats mycket. När man anpassar ekonomin med 6 miljarder kan man inte undvika nedskärningar. Men de är inte katastrofala. Det som omfattas av rubriken ”det egentliga biståndet” är idag 713 miljoner. I slutet av perioden är den euromässiga nivån 658 miljoner. Det är en nedskärning, men den kan vi leva med. De övriga partiernas krav var mycket högre än så.

Denna regeringsperiod kommer att bli svår. Men jag tror, att nästa regering kommer att vara tacksam för de reformer som görs. Vårt avtryck syns på många sätt i programmet, också genom allting som kunde finnas där, men inte finns. SFP kan bära ansvar också för svåra beslut.

Tal på partidagen – puhe puoluekokouksessa 2023

/0 Kommentarer/i , , , , , /av

Ett partis ideal är dess identitet. Och en identitet vårdas genom att vi med jämna mellanrum ställer oss frågan: Vad arbetar vi för? Vilka frågor driver vi? Vilken är vår värdegrund?

För ett parti är de här helt essentiella frågor. Det är de frågorna som definierar oss och svarena till dom frågorna är orsaken till att vi gör det arbete vi gör. De är orsaken till att vi är här idag, tillsammans.

Det här är vår första partidag efter riksdagsvalet. Vi lever och fungerar i en ny verklighet. Vi har en ny riksdag. Vi har nya ledamöter. Men grunden vi står på är den samma. Våra värden är de samma. Och dom definierar oss –  Vi är Svenska Folkpartiet.

Under fyra års tid satt vi med i Sanna Marins regering. Vi gjorde reformer inom social- och hälsovård, vi stärkte vår bildning. Vi satt upp nya mål för vårt klimatarbete och vi arbetade mot det målet. Vi gick igenom två stora kriser, vi navigerade i okända vatten – och vi gick med i Nato.

Vi satt i en koalition ledd av socialdemokraterna, men vi var inte ett vänsterparti.  Vi var Sfp, och vi behövdes som SFP. Vi var ett parti som också den perioden satt en klar prägel på regeringsprogrammet.

Vi gjorde regeringen bättre.

Nu är vi i nya förhandlingar. De här förhandlingarna är svårare än de föregående. Och inte för att den finansiella ramen är trång, den utmaningen klarar vi nog. Sfp har alltid arbetat för en ekonomisk politik där man tar ansvar för våra gemensamma medel.

Förhandlingarna är svåra eftersom det igen är en brokig koalition. Nu är inte den ekonomiska politiken den stora utmaningen oss partier emellan utan de ideologiska skillnaderna.

Det, att det är svårt, har inte undgått någon som följt med rapporteringen från förhandlingarna. Men å andra sidan – vem har sagt att det skall vara lätt?

Då det känns att dom ideologiska skillnaderna är för stora, försöker jag tänka på min pappas morbrors Patricks rättesnöre: gör inte det som är lätt utan det som är rätt.

Och rätt är att påverka. För att det är ju därför vi har gått med i politiken: för att påverka och för att försöka förverkliga det som vi tror tar oss och Finland framåt.

Vi har nu arbetat i snart 7 veckor, och har inte än nått målet. Sakta men säkert går vi vidare.

Det är också klar, att inte hela regeringsprogrammet, om vi kommer så långt, kommer att se ut som ett SFP-program. Men man kan med absolut säkerhet säga, att programmet blir bättre tack vare oss.

Vi värnar precis som alltid tidigare, om klimatet, om vår internationella roll, om mänskliga rättigheter, om glesbygden, hållbarheten, jämställdheten. Ibland gör vi det med stöd av andra. Men tyvärr också ibland utan det.

Arvoisa puolueväki.
Punamultahallituksessa meistä ei tullut vasemmistopuoluetta. Oikestohallituksessa meistä ei tule oikeistokonservatiivejä. Ei, vaikka jotkut tarkoitushakuisesti tällaista kuvaa medioissa maalailevat.

Ohjelmamme ei muutu. Politiikkamme ei muutu. Ne arvot, joiden puolesta työskentelemme, eivät muutu. Se mikä muuttuu, on maailma ympärillämme. Tämä muutos on vääjäämätöntä ja koskee myös meitä. Paikallemme emme voi jäädä. Jämähtäneisyys ja uhkakuvilla pelaaminen ei meitä houkuttele. Me uskomme ihmisen kykyyn tehdä kestäviä ratkaisuja. Me uskomme empatian merkitykseen. Me olemme avoimuuden, toivon ja tulevaisuuden puolue kaikille niille, jotka haluavat maatamme johdettavan näistä lähtökohdista.

Bästa partidag. Vår värdegrund ändrar inte.

Här är det viktigt att vi är konsekventa. Att vi kommunicerar vår linje. Att vi stöder varandra. Och kanske mer än tidigare: Att vi diskuterar. Att vi som individer och parti säger när vi är av annan åsikt. Och att vi håller ihop.

Bästa partidag. Hyvä puolueväki.

Den politiska retoriken har hårdnat. Identitetspolitiken slår rot.

Det är kontraproduktivt och det är onödigt. Vår politiska kultur vinner ingenting på att man importerar kulturkrigsretorik från USA eller låter förstå att vänster-högerlinjer har någonting med mänskliga rättigheter, miljöhänsyn eller jämställdhetsarbete att göra.  Det är historielöst och framförallt otroligt kontraproduktivt.  För bägge sidorna på den politiska spelplanen kan jobba för dessa frågor. .

Jämlikhet är inte socialism. Jämlikhet handlar om allas lika värde, om friheten och rätten att leva sitt liv som man vill. Från ett samhälleligt perspektiv handlar det också om att utnyttja allas potential till fullo. Jämlikhet är en förutsättning för både ett stabilt och välmående samhälle och en fungerande marknadsekonomi.

Det, att man har en förmåga att reflektera över gamla oförrätter och korrigera kurs är inte radikalt utan sunt förnuft och bildning. Det är insikt och förståelse och tyder på en förmåga att kunna ta till sig, att lära sig.

Arvoisa puolueväki.

Järkevä ilmastopolitikka ei ole vihervasemmistolaisuutta. Se ei myöskään ole naiivia tai epärealistista politiikkaa. Sen sijaan voisin hyvinkin väittää, että se on, jos sallitte yksinertaistuksen, oikeistolaisuutta, sillä se tunnistaa vihreässä siirtymässä piilevän taloudellisen potentiaalin. Jos yhteisvastuu ja huoli ekosysteemistä halutaan liittää sosiaalidemokraatteihin tai vasemmistoon, voi ilmastopolitiikkaa toki pitää vasemmistolaisena.

Minkä tahansa lähestymistavan ilmastonmuutoksen jarruttamiseen valitsemmekin, on ilmiselvää, että se palvelee koko poliittista kenttää, meitä kaikkia. Niin yksilöitä, yrityksiä kuin luontoa. Sillä meillä on vain yksi planeetta: ilman sitä, meillä ei ole mitään.

Järjelle on tilausta. Harmaan sävyjen näkemiselle on tilausta. Empatialle ja humaanille politiikalle on tilausta. RKP:lle on tilausta.

Me lähdemme siitä, etteivät asiat ole mustia vai valkoisia. Me vaadimme itseltämme erilaisten näkemysten kunnioittamista ja yhteensovittamista, vaikka se olisi vaikeaa. Inte det som är lätt, utan det som är rätt.

Siksi me istumme sitkeästi hallitusneuvotteluissa. Osa Suomesta ja suomalaisista kokee maailman myllerryksen erityisen uhkaavana. Suomessa on yhtä monta totuutta ja todellisuutta kuin on suomalaisia. Puolueemme DNA:ssa on halu toimia sillanrakentajana näiden todellisuuksien välillä.

Olemme yritteliäitä ja uteliaita ulkomaailmaa kohtaan, sillä olemme historian saatossa saaneet tällaisella asenteella aikaiseksi paljon hyvää. Meidän lasimme on puoliksi täynnä, ei puoliksi tyhjä. Tätä seikkaa meidän kannattaa vaalia tietoisesti. Yhteistuumin.

Bästa partidag.
I den förra regeringen var vi den borgerliga liberala rösten. Den behövdes där och den rösten användes framgångsrikt. I en annan koalition kan vi vara rösten som balanserar lasset så att det inte kantrar över åt andra hållet.

Den här rollen har SFP haft i många koalitioner. Vi är mittenpartiet som får agera rollen som skiljedomare och inte sällan pianostämmare.

I kolgruvorna i England på 1800-talet hade man med burar med kanariefåglar nere i djupet. De signalerade, när kolmonoxidhalten i gruvan blev för hög. Den skyddade arbetarna.

Vi har i många koalitioner inte bara varit skiljedomare och stämmare utan också kanariefågeln. Vi har en stark värdekompass och kan se på världen som den mångfacetterade verklighet den är.

Mitten behövs och ingen verklighet har någonsin blivit sämre av att den balanserats upp lite grann.

Vilket är alternativet till en politik där man kan gå över blockgränser och där man kan arbeta också med partier som står långt ifrån en själv?

Det är blockpolitik. Och det är inte en hälsosam utveckling. Den bygger polarisering. Den minskar förståelse. Den gör det svårare att hitta lösningar.

Samtidigt är det ingen lätt uppgift att vara den som försöker motverka polarisering. Det är svårt att bygga förståelse. Det är lätt att tappa sig själv.

För allt skall man inte förstå. Vad som helst kan man inte acceptera. Det finns det som är rätt och det finns det som är fel. Vi ser skillnaden. Vi ser den klart. Och det är med det i som ledstjärna vi gör det arbetet vi gör.

Systeeminen ajattelu korostuu entistä polarisoituneemmassa ja epävakaammassa maailmassa. Haluan meidän olevan puolue, joka osoittaa käytöksellään ja toiminnallaan laajaa yleissivistystä ja kykyä isojen kokonaisuuksien hahmottamiseen.

Toivon meidän olevan se puolue, joka ei joudu käyttämään aikaa ja energiaa sisäisten ristiriitojen selvittelyyn, kun ratkottavanamme on koko maan ja maailman tulevaisuuden kannalta aidosti isoja ongelmia.

Olette varmaan kuulleet sanonnan ”culture eats strategy for breakfast”, ”kulttuuri syö strategian aamupalaksi”. Tämä pätee myös puoluepolitiikassa, vaikka sanan strategia tilalle voikin vaihtaa sanan ohjelma. Sisäinen toimintakulttuurimme heijastaa arvojamme. Näin on kaikkien toimijoiden kohdalla. Koska avoimuus ja suvaitsevaisuus ovat julkilausuttuja arvojamme, meidän tulee pyrkiä aina ratkaisemaan mahdolliset sisäiset ristiriitamme avoimesti ja rakentavasti. Muuten arvomme muuttuvat sanahelinäksi ja ohjelmamme intohimoinen toteuttaminen mahdottomaksi.

Miksi puhun tästä? En siksi, että puolueemme olisi riitainen, vaan siksi, että maailman polarisoituessa puolueissa toimiviin ihmisiin yritetään vaikuttaa ennennäkemöttömällä voimalla. Vaikuttamisen keinona käytetään usein rankkoja kärjistyksiä. Siksi meidän on puhuttava aktiivisesti arvoistamme ja kuunneltava toistemme näkökulmia kunnioituksella. Uskottava kivenkovaan siihen, että yhdessä olemme enemmän kuin osiemme summa.

Jatkuva avoin keskustelu ja luottamukseen perustuva väittely ovat avainasemassa sisäistä kulttuuria vahvistettaessa. Tällaisessa kulttuurityössä muun muassa RKP:n nuorilla on puolueessamme tärkeä rooli.

Toivon ja uskon, että RKP voi olla tunnettu siitä, että se on Suomen poliittisista puolueista yhtenäisin ja vakain. Toivon, että me kaikki yhdessä pyrimme tähän.

Takaisin arvopuheesta ja kulttuurista arjen politiikkaan ja sen haasteisiin.

Bästa partidag.

Den kommande regeringen kommer att ta över ansvaret för en ansträngd ekonomi. Pandemi och krig har satt sina spår. Nu måste vi rätta kursen. Positivt är det, att vi inte mera behöver fundera på om och när vi blir natomedlemmar. Medlemskapet är nu ett faktum.

För att få ekonomin på rätt köl igen krävs ett blomstrande näringsliv: vi behöver tillväxtföretag och export. Samtidigt står vi inför en stor demografisk utmaning och n allvarlig brist på arbetskraft. För att bekämpa denna utmaning behöver vi beslutsamma åtgärder. Vi måste säkerställa tillgången på arbetskraft genom att öka arbetskraftsinvandringen. Det är detta vi arbetar för i Ständerhuset

Den gröna omställningen skapar den ekonomiska tillväxt vi behöver . Det investeras nu i Finland mer än på länge. Det, att vi varit föregångare bär nu frukt och vi måste fortsätta på den inslagna vägen. Vår framgång är helt beroende av kunnande och innovationer. Detta är också saker som vi arbetar för i Ständerhuset

Bästa partidag,

Det är ett privilegium att få fungera som Svenska riksdagsgruppens ordförande. Vi är ett tio ledamöter starkt lag som inte går av för hackor. Också det har vi visat på Ständerhuset.

Men vi får inte göra vårt arbete utan er. Utan alla ni som arbetar på ett lokalt plan, i våra kommuner och städer. Utan Kvinnoförbundet, Seniorerna. Utan Svensk Ungdom, som inom Svenska folkpartiet ofta varit den drivande kraften för förändring. Fortsätt vara aktiva, att ta fram nya idéer och utmana oss när det behövs. Fortsätt se till att unga inte tror på de förenklade lösningar, som populistiska rörelser vill förmedla.

Ert arbete ledde till vårt inval. Och med era tankar, motioner, förslag är ett Sfp igen lite bättre och lite klokare efter denna partidag. Och vi riksdagsledamöter har igen lite enklare att föra fram vår politik i riksdagen. Tack!

Tankar om ansvarsfull politik 

/0 Kommentarer/i , , , , , /av

”We have nothing to fear, but fear itself”.

Vi kan inte låta rädslan styra våra handlingar, men vi bör vara aktsamma för att inte agera. Och framförallt för att fokusera på fel saker.

Finland befinner sig inte i en djup kris, men det finns ett tydligt behov av förändring. Inte för att den tidigare politiken skulle ha varit ”ansvarslös”, ”oansvarig” eller något i ditåt, trots att den politiska retoriken som strävar efter motsättningar försöker förmedla en sådan bild. Faktum är att de partier som nu förhandlar på Ständerhuset inte hade speciellt olika syn på statens intäkter och utgifter under den senaste perioden. Det finns ett behov av förändring helt enkelt därför att det är uppenbart att vi efter två kriser inte skulle överleva en tredje i god form.

Det är därför fokus i regeringsförhandlingarna denna gång ligger på ekonomin. Hållbarhetsgapet är nära 9 miljarder euro och måste täppas så att vi är klara att möta eventuella framtida kriser och de marknadschocker som kriserna kommer att medföra.

”If it ain’t broke, don’t fix it.”. Med andra ord: Det lönar sig inte att reparera sådant som inte är trasigt. Däremot bör man fokusera på att fixa de saker som verkligen behöver fixas.

Finlands väg har skilt sig från de övriga nordiska ländernas väg under det senaste dryga decenniet. Den strukturella arbetslösheten är högre och produktivitetstillväxten har varit svagare än i andra länder. Våra offentliga finanser uppvisar ett kroniskt underskott. Arbetsmarknaden är stel och det arbete som finns hittar inte dem som söker arbete.

Samtidigt åldras vår befolkning. Nativiteten är låg och den demografiska pyramiden är upp och nedvänd. Sverige har inte dessa problem, för att välja ett exempel.

Och det är just dessa saker som behöver åtgärdas: arbetsmarknaden måste göras flexibel och befolkningens åldersstruktur bör korrigeras.

Samtidigt som vi har klara utmaningar finns det också tydliga glimtar av hopp. Bara förra året tillkännagavs investeringsplaner inom den gröna omställningen till ett värde av över 16 miljarder euro i Finland. Tåget rullar framåt och det är upp till oss att ta vara på den chans som erbjuds.

De utmaningar jag har nämnt kommer inte att lösas genom att begränsa invandringen eller sakta ner den gröna omställningen. Tvärtom: de aktuella problemen skulle bara bli värre om vi gjorde så.

Förra året hade vi exceptionellt mycket invandring till Finland. Omkring 48 000 ukrainare ansökte om tillfälligt skydd år 2022.

Men under normala omständigheter är invandringen till Finland blygsam. Nettoinvandringen ligger på cirka 15 000 personer per år. Det är en ohållbart låg nivå. Omkring 2 000 personer ansöker om asyl varje år. Även det är en blygsam siffra.

Om vi inte kan öka nettoinvandringen med flera tiotusentals personer per år är vi illa ute. Enligt en undersökning av ETLA skulle den arbetsföra befolkningen med 20 % under de kommande 50 åren om vi bibehåller den nuvarande nettoinvandringsnivån.

Vad skulle det innebära? Det skulle innebära att vår ekonomi skulle lida och att till exempel pensionsåldern skulle behöva höjas avsevärt. Därför kommer det att bli mycket svårt att fixa hållbarhetsgapet om inte invandringen ökar. ETLA har uppskattat att vi behöver en nettoinvandring på 44 000 personer för att stabilisera försörjningskvoten. Det är uppenbart att vi inte kommer att nå detta mål utan beslutsamma åtgärder.

Invandring stärker den offentliga ekonomin. Detta är ett objektivt faktum. Sysselsättningsgraden för invandrare i Finland är på nästan samma nivå som för infödda finländare. Skillnaden är numera mycket liten. Integrationen löper bättre allteftersom attityderna gentemot invandrare blir mer gynnsamma. Undersökningar visar att ett företag som en gång har anställt en person med invandrarbakgrund är mycket mer positivt inställt till att anställa en till. Rädsla dämpas mest effektivt av erfarenhet och bra så.

Poblemen med invandring måste diskuteras öppet och lösningsorienterat: Vi har ett för lågt antal invandrare, vår attraktionskraft som land är inte hög, vi har  ineffektiva processer, vi  behöver en attitydförändring, vi har  utbildningsutmaningar, det går långsamt att komma in i arbetslivet  och vissa grupper har svårt att integreras och segregation leder till problem som  till exempel gängtillhörighet. Det skulle vara speciellt viktigt att kvinnor som kommit via den humanitära vägen snabbt skulle integreras på arbetsmarknaden.

Det är också viktigt att komma ihåg att de saker som orsakar problem för invandrare ofta också orsakar problem för den övriga befolkningen. En incitamentsfälla är en fälla oavsett vilken bakgrund man har.

Det är dessa frågor vi nu bör ta itu med – pragmatiskt och genom att medvetet undvika generaliseringar.

Och är arbetet mot klimatförändringen en börda och ett problem för oss? Straffar det finländarna och hämmar det vår konkurrenskraft?

Nej, det gör det inte. En ambitiös klimatpolitik är nödvändig – för alla länder. De åtgärder som hittills har vidtagits har till exempel sänkt elpriset i Finland. Det är ingen slump att Finland förra året hade de näst billigaste elprisen i Europa.

En grön omställning stimulerar ekonomin och stärker vår självförsörjning och försörjningstrygghet.

Alternativen är dyra och urholkar vårt lands industriella bas. Det råder ingen tvekan om vart världen är på väg. Vi bör därför förhålla oss nyfiket till ”den nya världen” och ambitiöst ta tag i den utmaningar och möjligheter som erbjuds.  Att fastna i gnäll om rimligheten i de klimatmål som satts upp för oss, till exempel i förhållande till Kinas åtaganden, kommer inte att föra oss framåt som land. Kina har varit den europeiska konsumtionens ”bakgård” i årtionden. Det har blivit dags för oss att ta ansvar.

”Början till all visdom är att erkänna fakta”. Men det kräver objektiv kunskap och en förmåga att göra rätt analys.

Det är därför viktigt att de kritiska beslut som för Finland framåt inte hänger upp sig på meningslös identitetspolitik. Syftet med sådan politik är nämligen inte det allmänna bästa utan snarare en strävan att tala om och främja vad man tror att ”de egna” vill ha. Sådan politik är inte ett rakryggat främjande av hela landets intresse. Att kommunicera svåra frågor och beslut till sin egen väljarkår är alla politikers ansvar.

Vi har inte valts till riksdagen för att behaga väljarna, utan för att främja hela landets bästa.

Och ännu en sak: Den nordiska samhällsmodellen har utvecklats till vad den är idag av både vänstern och högern. Det finns få absoluta sanningar inom politik, samhällsvetenskap eller ekonomi. Det finns också massor av saker som det inte är meningsfullt att med tvång placera på en vänster-höger axel. Mänskliga rättigheter är universella, och skyddandet av minoriteter i en välfärdsstat ska inte vara kontroversiellt. Att erkänna de fel som har gjorts och försöka korrigera riktning är inte radikalt eller dumt utan visdom.

Det är också en av de grundmekanismer som bidragit till det  västerländska samhällets – och Finlands som en del av det – utveckling under århundraden.

Vi har traditionellt varit stolta över att kallas en civiliserad stat. Men den epiteten är ingen självklarhet utan den måste vi fortsätta att förtjäna. Ofta är det en bristande efter- och omtanke som leder till politisk konfrontation och en benägenhet att förenkla komplexa frågor. Civilisationer har ofta förstörts just när de börjat  ta sig själva och det de uppnått för givet.

 

Rösta enlig dina värderingar

/0 Kommentarer/i , , /av

Varför är det viktigt att rösta på en kandidat som verkligen representerar dina värderingar?

Detta val riskerar att bli ett statsministerval. Det innebär att man röstar enligt vad man inte vill, i stället för vad man vill. Detta kommer oundvikligen att leda till en situation där riksdagen inte längre representerar folkets verkliga känslor. Demokratin förtvinar. 

Jag är övertygad om att Finland utvecklas bäst som land när det värnar om det demokratiska beslutsfattandet. Vi står inför stora beslut och det är särskilt viktigt att beslutsfattandet innehåller en så ärlig bild av folkets behov och vilja som möjligt. Därför är det viktigt att genuint rösta utifrån sina egna värderingar.

Varför är SFP ett utmärkt val för en liberal borgerlig röstare?

”Det är första gången jag röstar på RKP i detta val”. Men också: ”Jag får alltid SFP i valmaskinerna, men jag har aldrig röstat på er tidigare”. 

Detta är fraser som jag numera hör ofta ute på valfältet. Det gläder mig särskilt att höra den första. Men den andra kan inte heller ignoreras. Det är därför jag här vill gå närmare in på varför SFP är ett utmärkt val för en högerliberal.

SFP är ett borgerligt liberalt parti. Det är ett parti som konsekvent arbetar för  Finlands tvåspråkighet, men som har en bred politisk agenda. Vår politk är stabil. 

Varför behövs en sådan politik nu mer än någonsin?

SFP är det enda partiet till höger om mittlinjen vars ståndpunkt i EU- och invandringsfrågor inte svajar eller låter sig påverkas av det sannfinländska narrative.  Vi står fast vid våra värderingar. Detsamma kan tyvärr inte sägas om de andra borgerliga partierna. 

SFP försvarar alla minoriteter, både ursprungsbefolkningar och sexuella minoriteter. Detta framkom tydligt i diskussionerna om  sametingslagen och translagen. Detsamma kan tyvärr inte sägas om de andra borgerliga partierna. 

När du röstar på SFP kan du vara säker på att din röst inte går till ett annat partis sannfinländska flank.

Lycka till i ert beslutsfattande. Din röst är värdefull!

Blicken på målet

/1 Kommentar/i /av

För ett år sedan startade Ryssland sitt brutala krig mot Ukraina. Vi minns alla den dagen väl. Sedan dess har vi med jämna mellanrum återkommit till frågan om vad vi skall göra härnäst, hur kan vi på bästa sätt hjälpa Ukraina?

Vi har hela tiden adapterat oss till en ny verklighet. Men alltid varit lite försenade.
I februari i fjol funderade vi på om vi kunde sända hjälmar. I april om vi kunde sända artilleripjäser. På sommaren var luftvärn den stora frågan och längs med hösten och vintern har stridsvagnarna varit på tapeten.

Hela tiden fundera vi på detaljerna, på hur de kanske kan uppfattas av någon annan. Och med det ger vi en fördel till den aktör som inte gör det. Den som inte bryr sig om följderna eller oroar sig för eskalering.

I Finlands intresseär att vi ser vår roll i en global värld. Vårt, och hela det globala samfundets, intresse i kriget i Ukraina är att Ukraina klarar sig och att Rysslands brott mot den internationella ordningen och de överenskommelser Ryssland själv slutit inte premieras.

Det här är det långsiktiga målet som vi måste hålla i minnet – det, att Ukrainas integritet skyddas. De små stegen skall adapteras därefter. Vare sig det handlar om hjälmar, sanktioner, haubitsar, vinterutrustning eller stridsvagnar. De steg som för oss mot målet är de rätta stegen.

Om vi primärt funderar på vilka reaktioner en sorts hjälp väcker kommer vi inte till målet. Perspektivet är avgörande.

Hur motverkar man den? Genom att flytta fokus in i framtiden, mot målet. Det här problemet är kännetecknande för många av våra utmaningar: Biodiversitetsförlusten, sysselsättningen, ekonomin.

Ofta fördunklas målet av diskussionen om detaljerna. Vad det kostar att skrida mot målet kan ibland vara krävande i vardagen, men den stora frågan är trots all frågan om vad det kostar om målet inte nås?

Vi vill gärna nå målet, men vi gillar inte stegen. Eller så är vi oense om vilka steg som måste tas.

Vi bränner broar trots att vi kanske kan behöva dem senare. Vi stöder en sak trots att det stödet kanske försinkar ett större mål. Eller så fastnar vi i diskussionen om det som är konkret, och lätt att debattera när vi borde fundera på hur den frågan hjälper oss att nå det större mål vi ställt upp.

Det här kommer med demokratin. Vi diskuterar mycket och när vi sedan mäter varandra med irrelevanta skalor på sociala medier leder det lätt till snabba reaktioner i stunden.

Det här utnyttjar Putin. Titta, där är bollen! Och så springer vi efter den.

Vi har nästan tacklat den första bollen han kastade mot oss, energin. Europa har så gott som kopplat sig loss från de ryska kranarna. Visst, vi har eftersläntrare som Ungern för att inte tala om europeiska redare som fortfarande springer i Putins ärenden. Men det måste ändå trots allt ses som en oväntad framgångssaga.

Bensinpriserna var inte ett tillräckligt vapen. Kulturkriget som han försöker späda på verkar ge lovande resultat åtminstone i vår inrikespolitik. Men kanske ändå inte tillräckligt.

Nästa boll är lättjan. Eller snarare: Vårt korta koncentrationsspann. Putin väntar, för han har inga alternativ. Han hoppas att vi skall tröttna, för att vi har för många alternativ, för många bekymmer, för många distraktioner.

Eller har vi egentligen många alternativ? Eller alls några alternativ? Inte, om vi vill ställa det till rätta som är fel och farligt. Och därför måste vi flytta blicken från bollen mot målet.

Vi tenderar att överdriva olika åtgärders effekt i ett kort perspektiv och undervärdera deras effekt i det långa loppet. Samma gäller här. Hjälp eskalerar inte, klimatåtgärder bestraffar inte, sysselsättningsåtgärder tvingar inte. Men i ett långt perspektiv har de en avgörande betydelse, mot det bättre.

(Kolumn i HBL 27.2.2023)

Dinosauriernas tid borde vara förbi

/0 Kommentarer/i , , , , , /av

Vårt pensionssystem är byggt för dinosaurier, sade en egenföretagare som jag träffade för en tid sedan.

Det är lätt att hålla med. Världen har förändrats. Den verklighet, i vilken man vandrar in genom en fabriksport som tjugonågonting gammal och ut i pensionslivet som 60-plussare, finns inte mera.

Idag kan man byta yrke flera gånger under sin arbetskarriär och framförallt kan man byta roll flera gånger. Ibland är man arbetsgivare, ibland arbetstagare. Emellanåt företagare, emellanåt arbetar man för någon annan.

Men vårt system ser ut som det alltid gjort. Vi har skilda system för dem som anställer, och skilda för dem som blir anställda. Det här skapar många problem och framförallt inflexibilitet.

Samtidigt leder vår styva arbetsmarknad till det, att företag skyr från att anställa. Det, att vi har 190 000 egenföretagare i Finland, är på många sätt en positiv sak. Inställningen till företagande är märkbart bättre idag än den var för bara tjugo år sedan. Men samtidigt är det ett tecken på ett problem: många av de som är egenföretagare gör det av fri vilja. De vill själva styra över sin tillvaro. Men många gör det eftersom det finns få alternativ. I stället för att anställa en person väljer företag att köpa tjänster av en företagare. Eftersom man upplever, att risken att anställa är för stor.

I den här verkligheten blir vårt segregerade socialskyddssystem ett problem. Arbetslivet kräver flexibilitet, men socialsskyddssystemet ser inte behovet av att växla mellan två roller.

Vi bör se över både orsakerna till problemet och våga ta i följderna av det.

Det, att många inte vågar anställa måste åtgärdas. Här handlar det om att se över t.ex. de förpliktelser små företag har. Den byråkrati som följer av en anställning måste underlättas och visst, vi behöver också lokalare avtal. Anställningsrisken måste sänkas. Det skall alltid vara en möjlighet. 

Samtidigt vill vi inte skapa hinder som gör det jobbigt att växla mellan de olika rollerna.

SFP har länge talat för en kombinationsförsäkring. En försäkring, som består även om man tar steget från företagare till anställd eller tvärtom.

Det här skulle ta bort en av de styvheter vi har som idag skapar tröghet på marknaden och i förlängning leder till en hög strukturell arbetslöshet och via det ineffektivitet.

Samtidigt kan man med fog säga, att alla strukturer som hindrar människor att fatta de val de vill också leder till illamående. Om man vill bli företagare skall inte vårt skyddsnät hindra en att göra det när det borde vara tvärtom. Skyddsnätet skall vara det som gör att man vågar försöka, vågar lyckas eller misslyckas.

Jag har tidigare skrivit om tunneltänket i skolan. Det system som leder till att 15-åringar idag måste fatta avgörande beslut i ett alltför tidigt skede av sitt liv. Samma tunneltänk präglar vårt arbetsliv. Och det är lika skadligt där.

Dinosaurierna klarade sig alldeles utmärkt i miljontals år. Men världen förändrades. Idag, i dagens värld behöver vi mer flexibla system, från skolan till arbetslivet.

(Insändare i HBL 7.2.2023)

Grus i spåret, men is i magen

/0 Kommentarer/i /av

Turkiets F-16-affär har inget med Finlands och Sveriges Natomedlemskap att göra tycker Turkiets utrikesminister. Tja, det kan man gott tycka. Men här är vi ändå. Allt kopplas med allt och ingenting sker i ett vakuum.

Det som enligt all utsago skulle bli en snabb process – för vi i Norden brukar ha som vana att lita på det som sägs oss – har dragit ut på tiden. Varken Turkiet eller Ungern hade något att invända mot Finlands och Sveriges medlemskap tills de plötsligt hade det.

Om man bara har en hammare ser allting ut som en spik. Och om man inte har ett förtroendekapital att bygga sin politik på blir allting en hävstång, eller tumskruv. Hur man nu vill se på det.

Finlands och Sveriges Natomedlemskap har blivit både och. Cyniska tumskruvar i ett fult spel.

Det är lätt att tycka att det är totalt onödigt att protestera mot Erdoğan i Sverige och att göra det på ett så flagrant sätt. Men samtidigt är det uttryckligen för att försvara också sådana här tilltag som vi går in i Nato. Vi vill ha stöd av ett större kollektiv för att vi ser vad som händer i Ryssland och vi ser Putins intentioner.

Just för att man skall kunna protestera även på ett sätt som kanske går över gränsen vill vi ha Natos stöd. Och för tillfället verkar det som om det vi vill skydda till synes försinkar en snabb medlemsprocess.

Nå, verkligheten är förstås inte så rätlinjig. Och vi skall inte heller i denna diskussion ta det turkiska officiella ordet som hela sanningen.

Här är inrikespolitik och för all del även vapenaffärer mycket viktigare.

Eftersom vi ser det är det speciellt viktigt att vi inte böjer oss för de absurda krav som presenterats. Finland och Sverige tillämpar sina egna lagar, inte Turkiets. Det som är kriminellt i Turkiet är inte kriminellt här. Och våra medborgare utlämnas inte.

På våren hoppades vi alla på en snabb process. Samtidigt tycker jag mig inte se en speciellt stor oro nu trots att processen dragit ut på tiden. I takt med att vår förståelse för den ryska militärens brutalitet men också bristande förmåga ökar, ökar också förståelsen för vår egen kompetens och beredskap.

Det må ta en månad eller ett år till – vi klarar av att vänta.

I alla händelser är det klart, att vi inte skall offra det vi vill värna om – vår rättsstat – i vår iver att komma i mål.

För tillfället är situationen vid vår gräns bättre än den varit på ett knappt århundrade. De tre militärförläggningar som Ryssland haft vid vår gränsen är så gott som tömda på manskap. Vi har ett vansinnigt krig i Europa, men samtidigt finns det inte ett akut hot mot Finland.

Så vi tar det lugnt. Det är ett självändamål att vi går in i Nato tillsammans med Sverige. Ett självändamål, för att det är säkerhetspolitiskt klokt och förnuftigt.

Under tiden gnider Putin sina händer. Det räcker att köra i gång en agitator här, en annan där med jämna mellanrum i olika länder för att förhala processen.

Visst, han får avskeda generaler på löpande band och hans internationella rykte är skamfilat. Men Erdoğans och Orbans spel tär också på Natos rykte.

Man kan faktiskt fråga sig hur funktionsdugligt Nato är – en organisation bygger på att dess medlemmar i en kris solidariskt stöder varandra. Nato har nu svårt att godkänna två länder som helt klart stärker alliansen, något som borde vara det lättaste beslutet i dess historia.

Det bådar inte gott för tider då kärvare beslut måste fattas. Därför kunde en snabb, effektiv och framför allt övertygande turkisk-amerikansk F-16-affär bidra till att stärka hela Nato långt mer än vad flygplanen till pappers kanske låter förstå.

Och till syvende och sist är det kanske bra att inse, att vårt försvar i slutändan ändå primärt hänger på oss själva.

Tankar på tröskeln till ett nytt år

/0 Kommentarer/i , , /av

Den amerikanska drömmen känner alla. Den lever vidare fastän den inte på en tid varit förankrad i verkligheten och snarare har blivit en tanke som kan tillämpas i vilket land som helst. Samtidigt har den amerikanska visionen fördunklats. Det finns inte en gemensam bild, utan snarare två totalt motsatta syner på omvärlden. En progressiv och en regressiv. En som ser framtiden som ett hot, den andra som en möjlighet, för att ta till en grov förenkling.

Detsamma gäller säkert de flesta länder. Vi ser vilka våra hot är, men är inte kollektivt övertygade om vart vi borde gå eller ens om vad vi borde ta tag i härnäst.

Politiken har blivit reaktiv, den reagerar på det som händer i stunden eller snarare, på de reaktioner som stundens händelser väcker. När ett uttalande kan leda till en omedelbar svallvåg av reaktioner är det klart krävande att hålla en vision i åtanke, ett mål som ligger årtionden framåt i tiden.

Vi bekämpar en pandemi, men kommer vi i alla stunder ihåg att beakta vad åtgärderna leder till? Vi vill underlätta människornas vardag i energikrisen. Men ser vi, att justeringar här lätt kan bromsa investeringar som kunde vara avgörande för att förbättra situationen om tio år?

En gemensam vision förankrar oss. Ett gemensamt mål möjliggör fortfarande många vägar mot målet, men ger en referens mot vilken alla åtgärder mäts.

Men visionen måste vara delad. Putin har en vision för Ryssland. Men den är snarare personlig än gemensam. Och den kan svårligen ses som något som för landet framåt. En vision som bygger på en upprättelse av missförstådda historiska skeenden lämpar sig för parader på Röda torget, men inte för att lyfta en befolkning ur fattigdom.

Det ryska folket ligger helt utanför denna vision. De ser inte politiken som en del av sin verklighet och följaktligen inte heller det politiken åstadkommer. Det mesta de väntar sig är att morgondagen inte är sämre än denna dag.

En vision som inte bygger på de lagar om orsak och verkan som vårt samhälle är uppbyggt kring leder sällan till något positivt. Och för all del: en vision som saknar förankring i verkligheten riskerar att bli planekonomi snarare än en positiv drivkraft.

Rotlöshet, segregation, utanförskap – det är svårt att se ett socialt problem som inte på något sätt skulle reflektera dessa fenomen. Samtidigt är de alla fenomen som skulle avhjälpas av en gemensam uppfattning av vart vi är på väg och vad vi vill åstadkomma.

Det gäller för USA, Ryssland – men i allra högsta grad också för Finland.

Vi har en hel del enastående konkurrensfördelar. Ren luft, rent vatten och ren natur utgör utmärkta byggstenar för ett visionsarbete. Vi har en unikt låg korruptionsnivå. Det betyder att beslutsfattandet, för att inte tala om förverkligandet av besluten, har alla förutsättningar att vara både snabbt, smidigt och effektivt. Vi har en god utbildning, vilket borde leda till att vi har alla förutsättningar att vara bäst i klassen i vilken innovationsjämförelse som helst.

Samtidigt ser vi en polarisering krypa in också i vår politiska diskurs. Politiken blir kulturkrig framför att bli konkret, en övning där man erövrar utrymme för opinioner i stället för att vinna stöd för åtgärder som leder till ett gemensamt mål.

En vision löser inte morgondagen. En vision kanske blir verklighet först om 30 år. Men en klar sådan underlättar mycket. Den gör politiken inte bara lättare, utan också mer produktiv. Ett Finland som klart säger sig sträva till att vara världsbäst på utbildning, bioekonomi och grön teknologi klarar vilka som helst utmaningar lättare.

När vi baserar vår vision på till exempel dessa strävanden och alla upplever sig som delaktiga är det lättare att hitta en mening i vardagslivet. Vi mår alla bra av att vara behövda.

(kolumn i HBL 2.1.2023)