Keynote, UNIFI Sustainability and Responsibility Seminar

Sustainability. What is it? It’s behaving. It’s being responsible. It’s what you teach your kids. But still something we often neglect when it really matters.

The obvious somehow becomes expendable. The factor that is totally crucial for long term viability or even profitability becomes something you postpone, push aside.

The topic of sustainability and responsibility in business is the biggest issue that faces our industries, our world,  today.

Because what we do today defines what the world will look like tomorrow.

Climate change affects everything and everyone in one way or the other. It affects the most basic things in our lives – from where it is possible to live to what kind of food we can grow and eat.

We are dependent on our ecosystems in everything we do. So why not take care of it. Why not give it the attention it deserves?

We know what to do.

We need to reduce our emissions. We need to stop the loss of biodiversity. We need a transition to clean, renewable energy. We need an industrial revolution.

And yes, I say industrial – because our businesses are central in contributing to the transition to a more sustainable economy.

As a fairly small player globally, one might think that what happens in Finland is not that important on a larger scale, but that could not be further from the truth. It’s not about our absolute share of global greenhouse gases. It’s about the positive impact we can make, it’s about our handprint.

I’ll give you one example. The frequency converter, a small device that makes electrical motors more effective, saves 135 000 000 tons of Co2 emissions annually and globally. That handprint comes to a large extent from Vasa, where Vacon, nowadays Danfoss, is one of the trailblazers in the field.

So what happens in Finland does not stay in Finland – we have every opportunity to show leadership and show the way.

By doing this, we are one step ahead – by promoting research and innovation on sustainability related issues we can create new solutions to the challenges we face.

And we all know these challenges need addressing. Therefore the demand for solutions, products and services in line with sustainability standards will grow – and Finnish businesses can be at the forefront of providing these solutions.

As an active member of the Europan Union, we have an important role to play as well.

The EU is the largest single market in the world. This is something of a favourite subject of mine, so if you’ll allow me, I would like to highlight this: it is the largest single market – in the world.

And what does this mean? It’s a market without borders. It means that it allows goods, services, and people to freely move within the union. It allows us to do trade and business with each other.

While creating a broader choice of products and services for all EU citizens, it also creates an opportunity for the EU to set standards.

And when the EU sets standards it has global implications. In a way, it’s as simple as that – when we are ambitious and demand more, the surrounding world needs to do more – if they want to take part in the largest single market in the world.

By looking ahead, by seeing opportunities instead of problems, and by thinking outside of the box instead of sticking our head into the sand we can have a real global impact – both Finland as a nation, and the European Union as a community on the global level.

That is why we need to work with an ambitious and serious agenda on the Green transition and on sustainable growth.

The European Commission introduced the EU Green Deal in December 2019 – almost exactly 4 years ago.

As you all know, the main goal is to make the EU climate neutral by 2050, and transform the EU economy to become more sustainable.

An important milestone in the EU Green Deal is the 2030 goal of reducing green house gas pollution by 55 per cent compared to the levels from 1990.

As the EU loves project names, and acronyms – I really have had to work on those – the goal of reaching this has been named “Fit for 55”, where 15 different legislative proposals have been put forward regarding climate, energy, transport, finance and taxation.

Not all of these are without problems for Finland of course. I would assume most of us have heard things about the Nature restoration law, or “Ennalistamisasetus” in Finnish – or the EU Forest Strategy, filled with acronyms like LULUCF and concepts like taxonomy.

I will not go into these today, but the public discussion around these clearly shows how difficult it will be to reach commonly accepted solutions to the existential problems we are facing.

That being said, it is of course important that EU regulation takes national realities into account. Therefore this government will put effort into be even more effective in influencing EU policy in a timely fashion, before they become decided regulation.

Even though there is a new Commission coming next year, and we have elections coming up and a new European Parliament where political power may shift, we can be fairly certain that the path we are on is the one that we will continue to walk.

The Commission President Ursula von der Leyen kept the green transition as the number one concept also in her recent State of the Union speech.

The new Commission, no matter how it will look like, will begin by shaping the 2040 goals, on our way to 2050. This is one of the major tasks right at the start of the new term.

I think it’s important to make sure that we also see the opportunities that exist within these challenges.

Because even though we face serious challenges in many sectors, we have also done many things right in Finland. It is not a coincidence that our green transition investment pipeline exceeded 100 billion euros.

Us being trailblazers in the green transition is due to us having the cheapest electricity in Northern Europe and the best electricity grid. And those things again, are due to us being ahead in the very same green transition. Is it the Chicken or the egg? Kind of both at the same time.

As Nordic countries we also have an opportunity to carry the issue forward together and set an example for our fellow member states.

Dear friends,

We have to remember that sustainability is a cross-sector concept, in order to affect real change we need to see action on all levels in society.

Higher education plays an important role here.

Finland has been strongly involved in promoting the construction of the European Education Area. We can congratulate ourselves on the fact that Finnish universities have been very successful in the highly competitive European Universities initiative, with 19 universities already participating.

We’ve certainly had challenges recently – Russia’s brutal war of aggression in Ukraine, the pandemic, and heightened tensions in world politics underline the importance of a crisis-resistant society, both at a national and a European level. This highlights the need to make sure students preserve their faith in a better future, and here we all have a responsibility.

Universities, through their research knowledge and expertise, have an important role to play in building crisis resilience and security of supply, and in supporting the EU’s self-sufficiency and strategic autonomy.

Universities can and should be able to respond to the rapidly changing skills needs of the labor market, and support business renewal as well as raising the education levels of the population.

I firmly believe that the free movement of students, researchers and scientists within and outside the EU provides the best added value.

The Erasmus programme, for example, is the crown jewel of European student exchange. I would strongly encourage students, teachers and researchers alike to take part in exchange programmes and the various European cooperation projects that are offered.

My own journey through exchange studies both in Portugal and Spain certainly shaped me and my life. I cast my vote for Finland’s entry into the EU while I was living the European dream, as an Erasmus student in Barcelona.

We know that there will be fierce competition for talent, it’s obviously already happening today, but will be even more fierce tomorrow. Industrial productivity, the prosperity of our societies and the achievement of our climate objectives depend in large part on the ability to retain and attract workers.

This is not only my view, but it is widely shared in the EU member states. In the conclusions of the European Council, this has repeatedly been at the forefront.

The need to strengthen education and research is key when we want to reinforce our strategic autonomy and competitiveness. The emphasis on strong cooperation in education and research is therefore very important for us.

The availability of skilled labour has recently been at the center of many Commission initiatives. All fields are included – some are more vital than others; the clean transition, cybersecurity, the battery industry, digital skills, well educated teachers, knowledge of space and so on.

We must also talk about a commitment to research and development funding. The current government is committed to a historic long-term investment. This will significantly strengthen the capacity of universities and research institutions.

From next year, we will substantially increase the level of national R&D funding towards 4 percent of GDP. Our firm intention is to create a solid basis and conditions for improving Finland’s competitiveness long into the future.

These increases will be targeted at activities with the widest possible impact on productivity and economic growth.

Particular emphasis will be placed on basic research at universities, applied research at universities of applied sciences and on increasing and modernising researcher training, so that we can make the most of this investment.

Finland has also long argued that all EU member states should increase R&D investment towards the commonly agreed EU target of 3 percent of GDP.

We are now setting a good example – and our 4 per cent target and its implementation has indeed attracted a lot of interest from both other member states and also from the European Commission.

Dear friends –

It comes down to this. The green transition is a huge opportunity for all of us. For businesses, for education, for society. Over 100 billions of investments are queueing up at our border. If even a small part of those become reality the benefits are substantial.

This is an industrial revolution and the universities are the factories of the future. We already some of the tools to make it happen. You create more as we speak. The opportunities lie ahead of us. They are  obvious, they are crucial, and fortunately even profitable.  So no more postponements. No pushing aside. Let’s get to it.

(Keynote held att Svenska Handelshögskolan 7.11.2023)

Robbe i trädgården

Balansen mellan lokal och internationell verksamhet håller trädgårdsentreprenören Robert Jordas sysselsatt dygnet runt. Robbe anser att finländska jordbrukare måste vara innovativa och våga anstränga sig mer.

En pionjär inom växthusodling

Anders träffar Robbe på Lindkoski i Lappträsk, där Robbe har en imponerande vertikal odling. Namnet, Robbes Lilla Trädgård gör inte rättvisa åt vad ögat kan se: ett odlingssystem som bygger på den senaste växthustekniken, där örter och sallat växer i flera lager så långt ögat når.

Rundturen i växthusen har bara börjat när samtalet övergår till elpriset. Prisökningen orsakade stor osäkerhet och bekymmer under hösten: ”I slutet av varje månad var vi tvungna att överväga om det var värt att fortsätta eller inte. Situationen var dock inte så dålig som vi vid något tillfälle befarade.. Lyckligtvis hade vi tidigt investerat i LED-lampteknik. Denna investering har betalat sig många gånger om”, säger Robbe nöjt.

Det svåra klimatet har gjort oss innovativa 

Robbes trädgård omfattar både vertikal odling och traditionell växthusodling. Företaget har beviljats ett amerikanskt patent för en sprayteknik, som även under dagen fungerar som ett kylsystem i subtropiskt klimat. Firman håller på att starta ett företag i Florida i syfte att exportera sitt kunnande från Lappträsk till USA.

”I allmänhet har folk en ganska föråldrad uppfattning om växthusodling. ”Avancerad teknik och långt utvecklade processer är i hög grad utmärkande för verksamheten”, säger Robbe.
”Statligt stöd till investeringar i solpaneler betalar sig ganska snabbt. Vårt företag drivs alltså med grön el, vilket är bra för miljön. Men sanningen är att för oss är tillräcklig kapacitet ännu viktigare än gröna värden”, erkänner Robbe.

Potential, men ingen entreprenörsanda  

Under rundvandringens gång får Anders veta att trädgårdsindustrin – växthus och utomhusanläggningar sammantaget – genererar lika mycket omsättning i Finland som spannmålsodlingar.

”Jag tycker att detta bevisar att det fortfarande finns mycket att lära inom den grundläggande jordbruksproduktionen. Missnöjet är utbrett. Lantbrukarna anser att de får för lite betalt och för lite stöd. Detta är kanske inte den typ av tänkande som leder till innovation och nya marknadsinriktningar”, konstaterar Robbe.

”Eftersom det är svårt för Finland att bli världens mest lönsamma spannmålsodlare måste vi specialisera oss. För att lyckas med det behövs entreprenörsanda. Lantbrukarna bör ta produktutvecklingen i egna händer om de vill att det ska bli resultat”, säger Robbe.

”Den största fördelen med att odla grödor vertikalt är, att vi kan hålla klimatet stabilt. Det innebär att vi kan få växten att växa på ett visst sätt hela tiden, vi kan kontrollera tillväxten och vi vet att vi får en jämn produktkvalitet. Fantastiskt!” utbrister Robbe.

I Finland är enbart vertikal odling fortfarande cirka 30-40 procent dyrare än traditionell odling, och därför har Jordas valt en hybridproduktionsmetod: plantorna odlas vertikalt och själva tillväxtfasen sker i ett halvt slutet växthus.
Robbe menar att den vertikala odlingen har tagit ett steg bakåt i världen. Många har tvingats lägga ner sin verksamhet, vilket han tror beror på bristande kunskap om grödan och växternas beteende. ”En jordbrukare måste kunna traditionell växthusodling för att lyckas med vertikal odling”, avslutar han.

Utvidgning av verksamheten 

Robbes trädgård expanderar också snabbt i hemlandet. Ett projekt pågår för att bygga en 280 meter lång hybridplantage vid en bullervall i Kervo. Platsen är optimal eftersom Inex, Lidls och Keskos logistikcenter ligger i närheten.
Robbe har flera önskemål för Anders, som alla har att göra med hur expansionen lyckas: ”Det är viktigt att stödja produktutveckling och entreprenörskap. Beskattningen måste vara förutsägbar och rätt riktad. Byråkrati dödar småföretagare, så undvik att skapa onödig byråkrati. På det hela taget bör exporten främjas.”

”Det har hittills varit lätt att hitta växthusarbetare, men det är svårare att hitta personer till ledande befattningar, eftersom det finns för få personer med rätt utbildning och expertis”, säger Jordas och tillägger: ”Vi behöver trädgårdsodlare och ingenjörer, både personer som kan samla in kunskap och tillämpa den”.

Ett starkt varumärke som ledstjärna

I slutet av rundvandringen säger Robbe att han vill att varumärket ska kännas lättillgängligt.

”Det vi äter är så otroligt viktigt att jag vill underteckna produktlöftet med mitt namn. Kärnan i varumärket är ett löfte om att göra val som är hållbara.
Professionell stolthet lyser genom hela verksamhetes och efter besöket vet Anders att när han i framtiden lägger Robbes produkter i sin varukorg kommer han att äta mat som producerats med kärlek och ambition.

Ketchup lärde Axel att våga vara företagare

Ung Företagsamhet – som nyligen gick ihop med TAT Ekonomi och ungdom – är en ideell organisation som erbjuder företatagsamhetsfostran i skolor och läroinrättningar. De program som organisationen driver stödjer barns och ungas kunnande inom arbetsliv och ekonomi.

Anders, som länge har förespråkat företagsamhetsfostran, träffade Axel Tuormaa i Borgå, för att höra om de lärdomar och erfarenheter som programmet har gett honom.

Påverkade kursen i företagsamhetsfostran ditt beslut att grunda ett eget företag?

– Kursen i företagsamhetsfostran är ett valfritt ämne i skolan. Jag tyckte att kursen lät intressant och beslöt mig för att delta. Under kursen startade jag mitt eget företag, som visade sig vara en mycket större sak än vad jag hade föreställt mig.

– Även om kursen väckte intresse bland mina vänner var det många som inte valde den eftersom den krockade med bland annat många språktimmar. Totalt deltog 15-20 studeranden i kursen och jag var en av dem.
Tyckte du att det var svårt att komma igång?

– I början kändes det svårt. Många av idéerna vi hade kändes för komplicerade. Det kändes som om vi försökte uppfinna hjulet på nytt. Vår lärare påminde oss om att inte göra det för komplicerat och det slutade med att vi startade ett företag som tillverkade såser som liknar ketchup.

– Vi tillverkade och packade produkten hemma. För att få igång försäljningen kontaktade vi olika butiker och frågade om vi kunde ha ett försäljningsstånd utanför dem. Vi deltog också i tävlingen Ungt företagsamhet, nådde semifinalen och slutligen finalen, där vi vann priset för det bästa varumärket.

– Vår logo, som prydde våra produkter, föreställde en glad pojke i munktröja. Vi hade en egentillverkad lokal produkt. Det faktum att vi skötte både produktion, marknadsföring och försäljning bidrog till att vi vann priset. Då någon gick förbi vårt försäljningsstånd en gång och sedan kom tillbaka för att köpa vår produkt visste vi att vi hade lyckats med vår marknadsföring.

En livsmedelsprodukt måste uppfylla många krav innan den kan nå butikshyllorna. Hur lyckades ni få butikerna att ta in era produkter i sitt sortiment?

– Att få in våra produkter i de första butikerna var inte lätt, men våra ansträngningar gav resultat. Borgå Fiskhus var den första butiken som tog in våra produkter i sitt sortiment. Vi fäste särskild uppmärksamhet vid hygienen, till exempel hur vi fyllde steriliserade burkar osv.

– Ingen av butikerna krävde att vi skulle ändra något i vårt koncept, varken i själva produkten eller dess utseende.

Hur ser det ut nu, ett år efter att företaget grundades. Finns det fortfarande kvar?

– Verksamheten fortsatte på sommaren efter kursen som ett sommarjobb, men sedan slutade vi eftersom skolan började uppta så mycket av vår tid. Nu tänker jag aktivt på olika nya affärsidéer.

– Före kursen hade jag tänkt att jag skulle vilja börja studera företagsekonomi vid Hanken. Jag hade aldrig ens tänkt på företagande. Efter att jag gått kursen kändes företagande som en möjlighet.  Kursen ändrade definitivt mitt förhållningssätt till vad jag vill göra efter att jag avslutat mina studier.

Har den här erfarenheten påverkat ditt sätt att se på inkomster, utgifter och pengar i allmänhet? 

– Ja, det har den, även om jag inte tänkt på det innan den här frågan.  Jag har börjat göra upp en månadsbudget för att hålla reda på saker som bensin och andra utgifter. Hela mitt sätt att tänka på både pengar och budgetering har förändrats – på ett bra sätt. Jag har helt enkelt blivit mer noggrann med vad jag använder mina pengar till.

Många studier har visat att unga människor har en mer positiv inställning till företagande än tidigare. Hur kändes det att vara företagare  och blev du överraskad av hur mycket du faktiskt kan? 

– I början kändes många saker svåra och obekanta. Till exempel redovisning. Men när man väl kom igång började saker och ting kännas lättare och till och med vardagliga. Man lärde sig allt förvånansvärt snabbt; marknadsföring, försäljning osv.

– Jag har alltid varit intresserad av matlagning, så det var det område som jag var mest insatt i. Men alla andra delar av företagandet var svårare, särskilt i början.

Tror du att detta har gett dig mer självförtroende att prova nya saker?
– Ja, det tror jag definitivt. Det känns som om tröskeln för att lära sig något nytt har sänkts. Det är också roligt att lära sig något nytt.  Jag tror inte att jag vill göra en och samma sak hela mitt liv. Jag är villig att prova nya saker, byta jobb eller bransch.

– Jag tycker att det är viktigt att jag lär mig saker som jag nödvändigtvis inte skulle ha lärt mig under en vanlig kurs. Så kursen var definitivt inget slöseri med tid. Jag har knutit nya kontakter och fått ett nytt perspektiv på världen.

Hållbarhet är en trumf för familjeföretaget

”När du berättar att en produkt är tillverkad i en koldioxidneutral fabrik med hjälp av återvunnet material är kunden villig att betala lite mer för den”, säger Johanna Hamro-Drotz till Anders när de träffas.

Hamro-Drotz är VD för Sinituote, ett företag som de flesta finländare känner till. Sini tillverkar ett brett sortiment av städprodukter i sina fabriker i Kokemäki och Akaa.

Hur är det att vara ett hållbart finländskt industriföretag som konkurrerar med företag i andra länder?

– Utmaningen är att vara konkurrenskraftig. För att behålla våra fabriker i Finland måste vi göra stora satsningar på att förbättra produktionen. Vi måste också öka automatiseringsgraden för att täcka de högre lönenivåerna.

– Våra inhemska produkter måste också kunna konkurrera med produkter som tillverkas i billigare länder.

– På butikshyllan ser produkterna väldigt lika ut. Konsumenterna måste uppleva någon nytta med att det står ”Made in Finland” på våra produkter.

– Det finns många fördelar med att vara företagare i Finland. Världen lever för närvarande stor osäkerhet, men vårt samhälle är fortfarande stabilt och tryggt för företagare. En hög utbildningsnivå är också en viktig konkurrensfaktor för Finland.

Ser du det som en konkurrensfördel att kunna säga att Sini är ett finländskt företag med produktion i Finland?

– Jag var nyligen i Frankfurt på en stor mässa där vi för första gången presenterade vårt produktsortiment under varumärket Sini. Intresset var stort när vi berättade att vi tillverkar våra produkter själva i Finland. Vårt trumfkort är också vår höga leveranssäkerhet.

-Den ekologiska och etiska aspekten, dvs. att produkterna kommer från ett land med miljöstandarder, är numera viktig för potentiella köpare.Sini är ett medelstort företag, så kallat Mittelstand. Varför tror du att det finns så få sådana företag i Finland?

– Det är verkligen galet, för om man ser på de företag som sysselsätter människor och är goda skattebetalare i Finland, så är det just medelstora industriföretag. Stora teknologiföretag sysselsätter till exempel ofta folk på annat håll.

– Medelstora företag är också ofta familjeföretag. Beskattningen vid generationsskifte innebär att ett finskägt företag vart 25:e år eller så måste bära kostnader som inte belastar deras utländska konkurrenter. Vanligtvis måste man ta ut dividend från företaget för att betala arvsskatten.

– Det är allt bort från investeringar i produktion, expansion, varumärkesbyggande, inköp av nya maskiner och så vidare. Det är inte alla företag som är i den lyckliga situationen att de kan höja dividenden. Det kan då bli nödvändigt att sälja en del av företaget för att finansiera arvsskatten.

– Det här är en fråga som jag ofta har tagit upp i riksdagen. Att generationsväxlingen måste ske planeras ur skattesynpunkt, inte ur konkurrenssynpunkt.

-Det är inte så att man får en hög med pengar på bordet när man tar över ett företag. Man fortsätter bara att driva det. Faktum är att Finland medvetet försätter sina medelstora företag – som är viktiga finansiärer av vårt välfärdssamhälle – i ett sämre utgångsläge, jämfört med deras utländska konkurrenter.

Vill du lyfta fram något annat i vår lagstiftning som du ser som en risk för företagen?

Den centrala frågan är om det är lönsamt att bedriva verksamhet i Finland. En annan viktig fråga är om det är attraktivt att äga och vara företagare – och i synnerhet: är det attraktivt att ta över ett familjeföretag och är det möjligt att fortsätta driva ett företag så att kan stanna i Finland?

-För Sini har hållbarhet varit en otroligt viktig tillgång Hållbarhet härrör från våra familjevärderingar och nu när vi expanderar internationellt är det särskilt viktigt. När man berättar att en konsumentprodukt är tillverkad i en koldioxidneutral fabrik med hjälp av återvunnet material är kunden villig att betala ett något högre pris för den.

– På våra butikshyllor borde det inte finas produkter som missbrukar det ekologiska budskapet. Det kan ofta vara ganska förvirrande när man går in i en butik och det finns alla möjliga produkter som marknadsförs som gröna och ekologiska. Det skulle därför vara bra om handeln vidareutvecklade kriterierna för ekologisk märkning. Det skulle göra det lättare för konsumenterna att välja.

– Tydlig kommunikation är viktig. Vi berättar direkt om våra produkter är tillverkade av återvunnet material. Vi berättar om återvinningsgraden är 100 procent, 70 procent eller något annat. Vi anger också tydligt om produkten är biologiskt nedbrytbar. Vi vill vara mycket konkreta i vår kommunikation – det är vad dagens konsumenter har rätt att förvänta sig av tillverkarna.

Adlercreutz: Tröskeln för företagsamhet måste sänkas.

Det är dags att inse att arbetslivet lever i en förändring. Vi behöver en kombinationsförsäkring som täcker både egenföretagare och anställda, säger riksdagsledamot Anders Adlercreutz.

-Idag kan man byta yrke flera gånger under sin arbetskarriär och framförallt kan man byta roll flera gånger. Ibland är man arbetsgivare, ibland arbetstagare. Emellanåt är man företagare, emellanåt arbetar man för någon annan. Men vårt socialskyddssystem ser ut som det alltid gjort. Vi har skilda system för dem som anställer, och skilda för dem som blir anställda. Det här skapar många problem och framförallt inflexibilitet, säger Adlercreutz

Adlercreutz konstaterar att det för närvarande finns cirka 190 000 egenföretagare i Finland.

– Det är på många sätt en positiv sak. Inställningen till företagande är märkbart bättre idag än den var för bara tjugo år sedan. Men samtidigt är det ett tecken på ett problem: många av de som är egenföretagare gör det av fri vilja. De vill själva styra över sin tillvaro. Det finns även många som gör det för att alternativen är få. I stället för att anställa en person väljer företag att köpa tjänster av en företagare, eftersom man upplever att risken att anställa är för stor, säger Adlercreutz.

Adlercreutz anser att detta måste åtgärdas både genom att reformera arbetsmarknaden och genom att göra det lättare  att gå från företagare till anställd och vice versa.

-Det måste bli lättare och framförallt attraktivare att anställa. Det är en del av lösningen. Men vi måste också bryta upp de silon vi har. SFP har länge talat för en kombinationsförsäkring som en lösning till problemet. En försäkring, som består även om man tar steget från företagare till anställd eller tvärtom. Många är rädda för att starta ett företag av rädsla för att förlora sina förmåner. Det här skulle åtgärda det som idag skapar tröghet på marknaden,  säger Adlercreutz.

– Vi har inte råd med ett system som inte erkänner den verklighet vi lever i. Världen har förändrats. Den verklighet, i vilken man vandrar in genom en fabriksport som tjugonågonting gammal och ut i pensionslivet som 60-plussare, finns inte mera. Vårt socialskyddssystem måste börja känna igen det här, säger Adlercreutz.

Adlercreutz: Vi behöver ett företagardiplom på andra stadiet. 

– Attityden kring företagande är på klar uppgång. Det är dags att det också syns i undervisningen. Vi behöver ett företagardiplom på andra stadiet. 

Det tycker Anders Adlercreutz, riksdagsledamot och ordförande för Svenska riksdagsgruppen. 

– Organisationer som Ung företagsamhet (UF)   har vuxit kraftigt de senaste åren. I riksdagens Finansutskott har vi flera år kunnat stärka finansieringen för företagarfostran.  Förra året deltog nästan 5000 elever i programmet. Företagande är plötsligt en möjlig bana för allt fler ungdomar. Och även om man inte själv tänker gå in på en företagarbana ger program som UF eleverna viktiga färdigheter för det kommande studie- och arbetslivet. 

Adlercreutz anser, att man borde bygga upp en undervisningshelhet kring företagande. 

– Vi har redan nu gymnasiediplom i konstämnen. Det är en positiv sak. Nu borde vi bygga upp en motsvarande struktur kring företagande. Och framförallt: eftersom vi vet, att studentprovets tyngd i högskolantagningen  långt styr de val en 15-åring gör inför sina gymnasiestudier borde vi gå längre än så. Jag hoppas att även högskolorna ser vikten av dessa diplom och ger dem en tyngd i högskoleantagningen. 

Adlercreutz påpekar, att attityder bäst ändras när man är ung. 

– Alla behöver förstås inte bli företagare. Men det är värdefullt att få försöka på det, och framförallt att få stifta bekantskap med de mekanismer som styr företagande – och i förlängningen vår ekonomi. Samtidigt ger program som UF eleverna en möjlighet att lyckas eller misslyckas i en trygg miljö. De erfarenheterna hjälper varje elev senare i livet. 

Dinosauriernas tid borde vara förbi

Vårt pensionssystem är byggt för dinosaurier, sade en egenföretagare som jag träffade för en tid sedan.

Det är lätt att hålla med. Världen har förändrats. Den verklighet, i vilken man vandrar in genom en fabriksport som tjugonågonting gammal och ut i pensionslivet som 60-plussare, finns inte mera.

Idag kan man byta yrke flera gånger under sin arbetskarriär och framförallt kan man byta roll flera gånger. Ibland är man arbetsgivare, ibland arbetstagare. Emellanåt företagare, emellanåt arbetar man för någon annan.

Men vårt system ser ut som det alltid gjort. Vi har skilda system för dem som anställer, och skilda för dem som blir anställda. Det här skapar många problem och framförallt inflexibilitet.

Samtidigt leder vår styva arbetsmarknad till det, att företag skyr från att anställa. Det, att vi har 190 000 egenföretagare i Finland, är på många sätt en positiv sak. Inställningen till företagande är märkbart bättre idag än den var för bara tjugo år sedan. Men samtidigt är det ett tecken på ett problem: många av de som är egenföretagare gör det av fri vilja. De vill själva styra över sin tillvaro. Men många gör det eftersom det finns få alternativ. I stället för att anställa en person väljer företag att köpa tjänster av en företagare. Eftersom man upplever, att risken att anställa är för stor.

I den här verkligheten blir vårt segregerade socialskyddssystem ett problem. Arbetslivet kräver flexibilitet, men socialsskyddssystemet ser inte behovet av att växla mellan två roller.

Vi bör se över både orsakerna till problemet och våga ta i följderna av det.

Det, att många inte vågar anställa måste åtgärdas. Här handlar det om att se över t.ex. de förpliktelser små företag har. Den byråkrati som följer av en anställning måste underlättas och visst, vi behöver också lokalare avtal. Anställningsrisken måste sänkas. Det skall alltid vara en möjlighet. 

Samtidigt vill vi inte skapa hinder som gör det jobbigt att växla mellan de olika rollerna.

SFP har länge talat för en kombinationsförsäkring. En försäkring, som består även om man tar steget från företagare till anställd eller tvärtom.

Det här skulle ta bort en av de styvheter vi har som idag skapar tröghet på marknaden och i förlängning leder till en hög strukturell arbetslöshet och via det ineffektivitet.

Samtidigt kan man med fog säga, att alla strukturer som hindrar människor att fatta de val de vill också leder till illamående. Om man vill bli företagare skall inte vårt skyddsnät hindra en att göra det när det borde vara tvärtom. Skyddsnätet skall vara det som gör att man vågar försöka, vågar lyckas eller misslyckas.

Jag har tidigare skrivit om tunneltänket i skolan. Det system som leder till att 15-åringar idag måste fatta avgörande beslut i ett alltför tidigt skede av sitt liv. Samma tunneltänk präglar vårt arbetsliv. Och det är lika skadligt där.

Dinosaurierna klarade sig alldeles utmärkt i miljontals år. Men världen förändrades. Idag, i dagens värld behöver vi mer flexibla system, från skolan till arbetslivet.

(Insändare i HBL 7.2.2023)

Adlercreutz: Sysselsättningsmålen överträffades, men vi kan bättre

Sysselsättningen är på rekordnivå. Statistikcentralens senaste siffror från november visar på en sysselsättningsgrad på 74,7%. Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz är nöjd, men påpekar, att arbetskraftsbristen oroar. 
-Inför denna regeringsperiod ställde vi en sysselsättningsgrad på 75% som mål. Enligt den gamla räknemodellen som då användes motsvarar dagens siffror en sysselsättningsgrad på 75,6%.  Det är en bra bit över de målsättningar som då ställdes och ett tecken på att sysselsättningspolitiken varit lyckad. Men samtidigt rapporterar våra företag om en stor brist på arbetskraft. Det är klart att en stor del av vår ekonomi inte går på full effekt, säger Adlercreutz.
Adlercreutz har lyft upp Migrationsverkets bristande processer vid flera tillfällen. Som bäst granskas Migationsverkets verksamhet. 
– Det är bra att en granskning nu görs. Vi måste få ordning på processerna. Men det här är inte ett problem som enbart löses med migration, vi måste också få den inhemska arbetsmarknaden att fungera, konstaterar Adlercreutz.
-Många företag berättar, att de ofta inte får en enda ansökning till de positioner de lediganslår. Vi har för all del skäl att gå igenom potentiella flitfällor men det råder  också en stor brist på yrkesutbildade personer. I många fall erbjuder inte heller yrkesläroanstalten sådant kunnande som företagen behöver, säger Adlercreutz.
Adlercreutz lyfter upp läroavtalen som en outnyttjad möjlighet. 
– För många ungdomar är inte skolbänken ett alternativ. För dem måste vi ha skräddarsydda lösningar. Läroavtalen kunde vara en sådan, men idag är det inte en speciellt attraktiv möjlighet. För företagen är kostnaden för hög och integrationen med den vanliga yrkesutbildningen är bristfällig. Det här är en outnyttjad möjlighet som vi inte har råd att ignorera.

Vi lär oss

Diskussionen kring arbetsrelaterad invandring har tagit fart. Det är positivt. Helsingin Sanomat lyfte förtjänstfullt upp fallet Anudari Boldbaatar, berättelsen om hur en i Finland utbildad sjukskötare från Mongoliet på grund av något som snarast kan liknas vid inkompetens hotades med utvisning.

I vår egen familj har vi exempel på hur vår utbyteselev Santiago, en exceptionell matematisk talang, inte fick bli i Finland för att studera tack vare att Migrationsverket inte ser sig ha möjligheten att göra subjektiva bedömningar. I Sverige togs han emot. I dag utvecklar han bland annat algoritmer för kvantdatorer i Tyskland.

Min kolumn ledde till insiktsfulla kommentarer av Sakari Aaltonen (HBL 11.12) och HBL-kolumnisten Tomas Hanell (HBL 6.12). De konstaterar helt riktigt att utfallet av arbetskraftsrelaterad invandring är beroende av vem som invandrar. Det är naturligtvis sant.

Våra demografiska och ekonomiska utmaningar löses inte heller enbart med arbetskraftsinvandring. Det är en självklarhet. Men lika klart är det att vårt hållbarhetsgap inte kan sys igen utan ökad arbetskraftsrelaterad invandring.

Dagligen förblir en stor mängd insatser ogjorda tack vare att företagen inte hittar arbetskraft. Bristen på arbetskraft är företagens största oro.

Det är naturligtvis också så att den stora mängd arbetslösa vi har i landet också på ett effektivare sätt måste hitta de lediga arbetsplatser som finns. Det kräver förändringar i till exempel den inkomstrelaterade arbetslöshetsersättningen, men också i de arbetskraftstjänster som erbjuds. Vi behöver bättre kompletterande utbildning, effektivare omskolning och en utbildning som svarar mot de behov företagen har. Läroavtal måste äntligen bli ett riktigt alternativ.

Men tillbaka till frågan om invandring: Hanell lyfter upp att attityderna, viljan att anställa en invandrare, är oroväckande. Samtidigt visar undersökningar att om man anställer en invandrare förändras attityderna genast. Då anställer man gärna nästa.

Undersökningar visar också, att integrationen fungerar allt bättre hela tiden. Vårt samhälle lär sig. Vi lär oss.

Det handlar också om hur vi förhåller oss till språket. Är det en binär verklighet där allt eller ingenting gäller? Kan vi kanske tåla ett lite bristfälligt språkbruk och låta folk lära sig på jobbet?

Det skulle nämligen löna sig.

Forskning vid Örebros universitet (Magnus Lodefalk, Andreas Hatzigeorgiou) visar att det att man anställer en i utlandet född person starkt korrelerar med ökad export. Bara för att ta ett exempel.

I en alltmer gränslös värld har kulturell förståelse en betydelse. Genom att göra Finland till ett land man söker sig till, i stället för ett land som man halvt av misstag hamnar i, kan vi underlätta våra demografiska utmaningar, men vi kan också bidra till att skapa en ekonomi i vilken företag i allt högre grad vågar leta sig utanför landets gränser, hittar nya marknader och vågar växa.

Insändare i HBL 17.12.2022

Adlercreutz: Propositioner som förbättrar vår konkurrenskraft måste prioriteras

Regeringsperioden lider mot sitt slut och tiden är knapp för att nya propositioner skall hinna till riksdagen. Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz vill att man påskyndar propositioner som förbättrar Finlands konkurrenskraft i dessa utmanande tider.

-Av de propositioner som ännu inte getts till riksdagen är lagen om skatteavdrag för forskning och utveckling av avgörande betydelse.  Finland lever av innovationer men kurvan för våra FoU-satsningar pekar neråt. Här ger vi våra konkurrenter en stor fördel. Det här är en ödesfråga, säger Adlercreutz.

Rysslands krig i Ukraina har lyft upp den gröna omställningen i fokus. Adlercreutz betonar, att det är en utveckling som vi står inför oberoende av hur kriget utvecklas, och konstaterar, att det i allra högsta grad också handlar om Finlands konkurrenskraft på den globala marknaden.

-Vårt beroende av fossila bränslen har en säkerhetspolitisk dimension. Men det handlar inte bara om att vara beroende av auktoritära stater. Om våra utsläpp globalt växer enligt den nuvarande kurvan kommer följderna att vara så dramatiska att också vår säkerhet blir lidande. I denna ekvation har innovationerna igen en avgörande roll. Vi vet att marknaden för rena lösningar växer. Det finns få branscher som har så ljusa framtidsutsikter. Men tåget är i rörelse: Vi måste nu själva sätta in en högre växel. Finland har inte råd att bli kvar på stationen, säger Adlercreutz.

Det finns en stor enighet inom riksdagen om att lagpaketet behövs.

– Det här är inte en kontroversiell fråga. Vi behöver ökade satsningar på forskning och utveckling och sporrande skattemekanismer för att incentivera den privata sektorn att investera. Därför hoppas jag nu, att minister Saarikko tar sig tid att föra detta ärende till statsrådet för beslut. Här i riksdagen kan vi sköta resten, avslutar Adlercreutz.