Robbe i trädgården

Balansen mellan lokal och internationell verksamhet håller trädgårdsentreprenören Robert Jordas sysselsatt dygnet runt. Robbe anser att finländska jordbrukare måste vara innovativa och våga anstränga sig mer.

En pionjär inom växthusodling

Anders träffar Robbe på Lindkoski i Lappträsk, där Robbe har en imponerande vertikal odling. Namnet, Robbes Lilla Trädgård gör inte rättvisa åt vad ögat kan se: ett odlingssystem som bygger på den senaste växthustekniken, där örter och sallat växer i flera lager så långt ögat når.

Rundturen i växthusen har bara börjat när samtalet övergår till elpriset. Prisökningen orsakade stor osäkerhet och bekymmer under hösten: ”I slutet av varje månad var vi tvungna att överväga om det var värt att fortsätta eller inte. Situationen var dock inte så dålig som vi vid något tillfälle befarade.. Lyckligtvis hade vi tidigt investerat i LED-lampteknik. Denna investering har betalat sig många gånger om”, säger Robbe nöjt.

Det svåra klimatet har gjort oss innovativa 

Robbes trädgård omfattar både vertikal odling och traditionell växthusodling. Företaget har beviljats ett amerikanskt patent för en sprayteknik, som även under dagen fungerar som ett kylsystem i subtropiskt klimat. Firman håller på att starta ett företag i Florida i syfte att exportera sitt kunnande från Lappträsk till USA.

”I allmänhet har folk en ganska föråldrad uppfattning om växthusodling. ”Avancerad teknik och långt utvecklade processer är i hög grad utmärkande för verksamheten”, säger Robbe.
”Statligt stöd till investeringar i solpaneler betalar sig ganska snabbt. Vårt företag drivs alltså med grön el, vilket är bra för miljön. Men sanningen är att för oss är tillräcklig kapacitet ännu viktigare än gröna värden”, erkänner Robbe.

Potential, men ingen entreprenörsanda  

Under rundvandringens gång får Anders veta att trädgårdsindustrin – växthus och utomhusanläggningar sammantaget – genererar lika mycket omsättning i Finland som spannmålsodlingar.

”Jag tycker att detta bevisar att det fortfarande finns mycket att lära inom den grundläggande jordbruksproduktionen. Missnöjet är utbrett. Lantbrukarna anser att de får för lite betalt och för lite stöd. Detta är kanske inte den typ av tänkande som leder till innovation och nya marknadsinriktningar”, konstaterar Robbe.

”Eftersom det är svårt för Finland att bli världens mest lönsamma spannmålsodlare måste vi specialisera oss. För att lyckas med det behövs entreprenörsanda. Lantbrukarna bör ta produktutvecklingen i egna händer om de vill att det ska bli resultat”, säger Robbe.

”Den största fördelen med att odla grödor vertikalt är, att vi kan hålla klimatet stabilt. Det innebär att vi kan få växten att växa på ett visst sätt hela tiden, vi kan kontrollera tillväxten och vi vet att vi får en jämn produktkvalitet. Fantastiskt!” utbrister Robbe.

I Finland är enbart vertikal odling fortfarande cirka 30-40 procent dyrare än traditionell odling, och därför har Jordas valt en hybridproduktionsmetod: plantorna odlas vertikalt och själva tillväxtfasen sker i ett halvt slutet växthus.
Robbe menar att den vertikala odlingen har tagit ett steg bakåt i världen. Många har tvingats lägga ner sin verksamhet, vilket han tror beror på bristande kunskap om grödan och växternas beteende. ”En jordbrukare måste kunna traditionell växthusodling för att lyckas med vertikal odling”, avslutar han.

Utvidgning av verksamheten 

Robbes trädgård expanderar också snabbt i hemlandet. Ett projekt pågår för att bygga en 280 meter lång hybridplantage vid en bullervall i Kervo. Platsen är optimal eftersom Inex, Lidls och Keskos logistikcenter ligger i närheten.
Robbe har flera önskemål för Anders, som alla har att göra med hur expansionen lyckas: ”Det är viktigt att stödja produktutveckling och entreprenörskap. Beskattningen måste vara förutsägbar och rätt riktad. Byråkrati dödar småföretagare, så undvik att skapa onödig byråkrati. På det hela taget bör exporten främjas.”

”Det har hittills varit lätt att hitta växthusarbetare, men det är svårare att hitta personer till ledande befattningar, eftersom det finns för få personer med rätt utbildning och expertis”, säger Jordas och tillägger: ”Vi behöver trädgårdsodlare och ingenjörer, både personer som kan samla in kunskap och tillämpa den”.

Ett starkt varumärke som ledstjärna

I slutet av rundvandringen säger Robbe att han vill att varumärket ska kännas lättillgängligt.

”Det vi äter är så otroligt viktigt att jag vill underteckna produktlöftet med mitt namn. Kärnan i varumärket är ett löfte om att göra val som är hållbara.
Professionell stolthet lyser genom hela verksamhetes och efter besöket vet Anders att när han i framtiden lägger Robbes produkter i sin varukorg kommer han att äta mat som producerats med kärlek och ambition.

Ketchup lärde Axel att våga vara företagare

Ung Företagsamhet – som nyligen gick ihop med TAT Ekonomi och ungdom – är en ideell organisation som erbjuder företatagsamhetsfostran i skolor och läroinrättningar. De program som organisationen driver stödjer barns och ungas kunnande inom arbetsliv och ekonomi.

Anders, som länge har förespråkat företagsamhetsfostran, träffade Axel Tuormaa i Borgå, för att höra om de lärdomar och erfarenheter som programmet har gett honom.

Påverkade kursen i företagsamhetsfostran ditt beslut att grunda ett eget företag?

– Kursen i företagsamhetsfostran är ett valfritt ämne i skolan. Jag tyckte att kursen lät intressant och beslöt mig för att delta. Under kursen startade jag mitt eget företag, som visade sig vara en mycket större sak än vad jag hade föreställt mig.

– Även om kursen väckte intresse bland mina vänner var det många som inte valde den eftersom den krockade med bland annat många språktimmar. Totalt deltog 15-20 studeranden i kursen och jag var en av dem.
Tyckte du att det var svårt att komma igång?

– I början kändes det svårt. Många av idéerna vi hade kändes för komplicerade. Det kändes som om vi försökte uppfinna hjulet på nytt. Vår lärare påminde oss om att inte göra det för komplicerat och det slutade med att vi startade ett företag som tillverkade såser som liknar ketchup.

– Vi tillverkade och packade produkten hemma. För att få igång försäljningen kontaktade vi olika butiker och frågade om vi kunde ha ett försäljningsstånd utanför dem. Vi deltog också i tävlingen Ungt företagsamhet, nådde semifinalen och slutligen finalen, där vi vann priset för det bästa varumärket.

– Vår logo, som prydde våra produkter, föreställde en glad pojke i munktröja. Vi hade en egentillverkad lokal produkt. Det faktum att vi skötte både produktion, marknadsföring och försäljning bidrog till att vi vann priset. Då någon gick förbi vårt försäljningsstånd en gång och sedan kom tillbaka för att köpa vår produkt visste vi att vi hade lyckats med vår marknadsföring.

En livsmedelsprodukt måste uppfylla många krav innan den kan nå butikshyllorna. Hur lyckades ni få butikerna att ta in era produkter i sitt sortiment?

– Att få in våra produkter i de första butikerna var inte lätt, men våra ansträngningar gav resultat. Borgå Fiskhus var den första butiken som tog in våra produkter i sitt sortiment. Vi fäste särskild uppmärksamhet vid hygienen, till exempel hur vi fyllde steriliserade burkar osv.

– Ingen av butikerna krävde att vi skulle ändra något i vårt koncept, varken i själva produkten eller dess utseende.

Hur ser det ut nu, ett år efter att företaget grundades. Finns det fortfarande kvar?

– Verksamheten fortsatte på sommaren efter kursen som ett sommarjobb, men sedan slutade vi eftersom skolan började uppta så mycket av vår tid. Nu tänker jag aktivt på olika nya affärsidéer.

– Före kursen hade jag tänkt att jag skulle vilja börja studera företagsekonomi vid Hanken. Jag hade aldrig ens tänkt på företagande. Efter att jag gått kursen kändes företagande som en möjlighet.  Kursen ändrade definitivt mitt förhållningssätt till vad jag vill göra efter att jag avslutat mina studier.

Har den här erfarenheten påverkat ditt sätt att se på inkomster, utgifter och pengar i allmänhet? 

– Ja, det har den, även om jag inte tänkt på det innan den här frågan.  Jag har börjat göra upp en månadsbudget för att hålla reda på saker som bensin och andra utgifter. Hela mitt sätt att tänka på både pengar och budgetering har förändrats – på ett bra sätt. Jag har helt enkelt blivit mer noggrann med vad jag använder mina pengar till.

Många studier har visat att unga människor har en mer positiv inställning till företagande än tidigare. Hur kändes det att vara företagare  och blev du överraskad av hur mycket du faktiskt kan? 

– I början kändes många saker svåra och obekanta. Till exempel redovisning. Men när man väl kom igång började saker och ting kännas lättare och till och med vardagliga. Man lärde sig allt förvånansvärt snabbt; marknadsföring, försäljning osv.

– Jag har alltid varit intresserad av matlagning, så det var det område som jag var mest insatt i. Men alla andra delar av företagandet var svårare, särskilt i början.

Tror du att detta har gett dig mer självförtroende att prova nya saker?
– Ja, det tror jag definitivt. Det känns som om tröskeln för att lära sig något nytt har sänkts. Det är också roligt att lära sig något nytt.  Jag tror inte att jag vill göra en och samma sak hela mitt liv. Jag är villig att prova nya saker, byta jobb eller bransch.

– Jag tycker att det är viktigt att jag lär mig saker som jag nödvändigtvis inte skulle ha lärt mig under en vanlig kurs. Så kursen var definitivt inget slöseri med tid. Jag har knutit nya kontakter och fått ett nytt perspektiv på världen.

Hållbarhet är en trumf för familjeföretaget

”När du berättar att en produkt är tillverkad i en koldioxidneutral fabrik med hjälp av återvunnet material är kunden villig att betala lite mer för den”, säger Johanna Hamro-Drotz till Anders när de träffas.

Hamro-Drotz är VD för Sinituote, ett företag som de flesta finländare känner till. Sini tillverkar ett brett sortiment av städprodukter i sina fabriker i Kokemäki och Akaa.

Hur är det att vara ett hållbart finländskt industriföretag som konkurrerar med företag i andra länder?

– Utmaningen är att vara konkurrenskraftig. För att behålla våra fabriker i Finland måste vi göra stora satsningar på att förbättra produktionen. Vi måste också öka automatiseringsgraden för att täcka de högre lönenivåerna.

– Våra inhemska produkter måste också kunna konkurrera med produkter som tillverkas i billigare länder.

– På butikshyllan ser produkterna väldigt lika ut. Konsumenterna måste uppleva någon nytta med att det står ”Made in Finland” på våra produkter.

– Det finns många fördelar med att vara företagare i Finland. Världen lever för närvarande stor osäkerhet, men vårt samhälle är fortfarande stabilt och tryggt för företagare. En hög utbildningsnivå är också en viktig konkurrensfaktor för Finland.

Ser du det som en konkurrensfördel att kunna säga att Sini är ett finländskt företag med produktion i Finland?

– Jag var nyligen i Frankfurt på en stor mässa där vi för första gången presenterade vårt produktsortiment under varumärket Sini. Intresset var stort när vi berättade att vi tillverkar våra produkter själva i Finland. Vårt trumfkort är också vår höga leveranssäkerhet.

-Den ekologiska och etiska aspekten, dvs. att produkterna kommer från ett land med miljöstandarder, är numera viktig för potentiella köpare.Sini är ett medelstort företag, så kallat Mittelstand. Varför tror du att det finns så få sådana företag i Finland?

– Det är verkligen galet, för om man ser på de företag som sysselsätter människor och är goda skattebetalare i Finland, så är det just medelstora industriföretag. Stora teknologiföretag sysselsätter till exempel ofta folk på annat håll.

– Medelstora företag är också ofta familjeföretag. Beskattningen vid generationsskifte innebär att ett finskägt företag vart 25:e år eller så måste bära kostnader som inte belastar deras utländska konkurrenter. Vanligtvis måste man ta ut dividend från företaget för att betala arvsskatten.

– Det är allt bort från investeringar i produktion, expansion, varumärkesbyggande, inköp av nya maskiner och så vidare. Det är inte alla företag som är i den lyckliga situationen att de kan höja dividenden. Det kan då bli nödvändigt att sälja en del av företaget för att finansiera arvsskatten.

– Det här är en fråga som jag ofta har tagit upp i riksdagen. Att generationsväxlingen måste ske planeras ur skattesynpunkt, inte ur konkurrenssynpunkt.

-Det är inte så att man får en hög med pengar på bordet när man tar över ett företag. Man fortsätter bara att driva det. Faktum är att Finland medvetet försätter sina medelstora företag – som är viktiga finansiärer av vårt välfärdssamhälle – i ett sämre utgångsläge, jämfört med deras utländska konkurrenter.

Vill du lyfta fram något annat i vår lagstiftning som du ser som en risk för företagen?

Den centrala frågan är om det är lönsamt att bedriva verksamhet i Finland. En annan viktig fråga är om det är attraktivt att äga och vara företagare – och i synnerhet: är det attraktivt att ta över ett familjeföretag och är det möjligt att fortsätta driva ett företag så att kan stanna i Finland?

-För Sini har hållbarhet varit en otroligt viktig tillgång Hållbarhet härrör från våra familjevärderingar och nu när vi expanderar internationellt är det särskilt viktigt. När man berättar att en konsumentprodukt är tillverkad i en koldioxidneutral fabrik med hjälp av återvunnet material är kunden villig att betala ett något högre pris för den.

– På våra butikshyllor borde det inte finas produkter som missbrukar det ekologiska budskapet. Det kan ofta vara ganska förvirrande när man går in i en butik och det finns alla möjliga produkter som marknadsförs som gröna och ekologiska. Det skulle därför vara bra om handeln vidareutvecklade kriterierna för ekologisk märkning. Det skulle göra det lättare för konsumenterna att välja.

– Tydlig kommunikation är viktig. Vi berättar direkt om våra produkter är tillverkade av återvunnet material. Vi berättar om återvinningsgraden är 100 procent, 70 procent eller något annat. Vi anger också tydligt om produkten är biologiskt nedbrytbar. Vi vill vara mycket konkreta i vår kommunikation – det är vad dagens konsumenter har rätt att förvänta sig av tillverkarna.

Dynamiska företag är framtidens vinnare

Den kommande riksdagsperioden för med sig en lång rad utmaningar för beslutsfattarna att ta itu med. Rysslands invasion av Ukraina för drygt ett år sedan har fått både regeringar och företag att reflektera över sitt beroende av stormakter, inklusive Kina. Vår ekonomiska situation är svår på grund av den avsevärt ökade skuldbördan. Också klimatförändringarna kräver omedelbara åtgärder. Men Finland har många styrkor som hjälper oss att ta itu med dessa utmaningar. Jag diskuterade dem med Antti Herlin, styrelseordförande för Kone.

De senaste åren har varit utmanande för Europa och Finland på många sätt: först coronakrisen, sedan Rysslands brutala invasion av Ukraina och därtill ännu energikrisen. Hur ser du på situationen i Finland och i världen i dag?

– Vi har väldigt många utmaningar framför oss. Det ska bli intressant att se vilka av dem som kan lösas under den kommande regeringsperioden. Vår enorma skuldsättning är naturligtvis ett märkbart problem. Med en inflation som ökar och räntekostnader som stiger kommer statsskulden att bli en stor fråga för Finland. 

– I början av förra sommaren besökte jag USA och träffade en världsberömd ekonom, den tidigare direktören för Indiens centralbank, Raghuram Rajan, som nu är professor vid University of Chicago. Han såg mycket dystert på siutationen i världsekonomin. Men han såg en positiv sak inom den närmaste framtiden: investeringar i den gröna omställningen.

Den gröna omställningen är ett ämne som väcker känslor i den politiska debatten i Finland, eftersom den ofta ställs mot ställs mot ekonomiska intressen och näringslivets intressen. År 2014 var du med och grundade Climate Leadership Coalition, som i dag är det största klimatföretagsnätverket i Europa, med företagsmedlemmar som representerar nästan 70 procent av Helsingforsbörsens marknadsvärde. Hur ser du på motsättningen mellan ekonomi och klimatåtgärder, eller näringslivet och den gröna omställningen?

– Jag tycker att det är en helt korkad tanke! Jag håller till exempel inte nödvändigtvis med om att vi behöver ett grönt kluster eftersom det kommer att skapas i vilket fall som helst.

Alla sektorer måste ändra sitt sätt att arbeta. Det finns ingen separat miljöteknik i sig, utan alla sektorer måste ta större hänsyn till miljön än vad som hittills har gjorts.

Detta beror på att planetens gränser redan i många avseenden har överskridits.

– Om det till exempel behövs mindre material då vi tillverkar Kones hissar är det också bra för miljön. Att se lite längre in i framtiden är det enda förnuftiga sättet att leda ett företag. 

Man kan med fog säga att Finland gjorde stora misstag i vindkraftens barndom. Vi var i stort sett på samma nivå som Danmark på den tiden, men här främjades vindkraften inte, vilket man gjorde i Danmark. Nu är alla de stora globala aktörerna där. 

Om jag hävdar att vi borde skapa en skapa en orädd försöksmiljö i Finland, där man ambitiöst implementerar lösningar för grön omställning, skulle du hålla med mig?

– Givetvis lönar det sig att vara föregångare i detta. Sist och slutligen är det fråga om rätt jordnära frågor. På Kone förändrades vårt tänkande i miljöfrågor avsevärt i mitten av 90-talet. Det var då vi fick en ny hiss som förbrukade mindre än hälften av den energi som andra hissar gjorde vid den tiden. Vi insåg vilket bra försäljningsargument det var. Sedan dess har vi fokuserat mer och mer på energieffektivitet. Nu är vi i en situation där dagens standardhiss förbrukar mindre än 10 procent av den energi som standardhissen använde i början av 90-talet. Och den är naturligtvis mycket bättre också på flera andra sätt.

Vi lever oundvikligen i en värld med beroendeförhållanden, där det blir allt svårare för länder och företag att helt bryta sig loss från stora industrijättar som Kina. Den här frågan är också starkt kopplad till hur Europa kan tillgodose sina egna behov och till exempel säkra sin strategiska infrastruktur i den internationella handeln. Hit hör också frågan om koldioxidtullar och behovet av att involvera Kina i kampen mot klimatförändringarna. Hur ser du på den framtida relationen mellan Europa och Kina?

– Någon form av frigörelse från Kina sker hela tiden. Också på Kone utarbetar vi scenarier där Kina plötsligt skulle kopplas bort från resten av världsekonomin. Vi har till exempel nyligen skickat de första komponenterna från Indien till USA. Hittills har de bara kommit från Kina. Många andra branscher gör samma sak, och jag tror att både beroendet av Kina och investeringarna där kommer att minska. Kina är inte längre världens fabrik på samma sätt, men när vi inleder produktion i Europa måste vi göra kompromisser i vissa saker. Ofta handlar det om produktkostnader. Också detta är en faktor som driver den globala inflationen. Men i Europa har vi inga alternativ.

Kone är en stor aktör globalt, men om vi tänker på Kone och finländskheten, hur ser du på utvecklingen inom Finlands nationella ekonomi? Spelar den någon roll för Kone?

– Visst är Finlands framgång viktig för Kone, även om Finland är en mycket liten marknad för oss. Och naturligtvis är den också mycket viktig för mig som finländare. Finland är det enda land där Kone är ett lite annorlunda företag – på alla andra ställen i världen är vi ett utländskt företag som kanske inte är lika intressant som ett inhemskt företag. I Finland är vi speciella och eftertraktade som arbetsgivare. Därför är det till exempel viktigt för oss att vi har en bra utbildning i Finland. Vi måste ha en bra grundutbildning, och nu när PISA-resultaten har rasat vore det viktigt att stanna upp och fundera på vilka misstag vi har gjort inom utbildningen. Yrkesutbildningen har också tagit en vändning mot det sämre. För oss är det viktigt att det finländska utbildningssystemet fungerar. Utan topputbildning får vi inga topptalanger – och det behöver vi för att klara oss bra, både som företag och som nation.

Adlercreutz: Tröskeln för företagsamhet måste sänkas.

Det är dags att inse att arbetslivet lever i en förändring. Vi behöver en kombinationsförsäkring som täcker både egenföretagare och anställda, säger riksdagsledamot Anders Adlercreutz.

-Idag kan man byta yrke flera gånger under sin arbetskarriär och framförallt kan man byta roll flera gånger. Ibland är man arbetsgivare, ibland arbetstagare. Emellanåt är man företagare, emellanåt arbetar man för någon annan. Men vårt socialskyddssystem ser ut som det alltid gjort. Vi har skilda system för dem som anställer, och skilda för dem som blir anställda. Det här skapar många problem och framförallt inflexibilitet, säger Adlercreutz

Adlercreutz konstaterar att det för närvarande finns cirka 190 000 egenföretagare i Finland.

– Det är på många sätt en positiv sak. Inställningen till företagande är märkbart bättre idag än den var för bara tjugo år sedan. Men samtidigt är det ett tecken på ett problem: många av de som är egenföretagare gör det av fri vilja. De vill själva styra över sin tillvaro. Det finns även många som gör det för att alternativen är få. I stället för att anställa en person väljer företag att köpa tjänster av en företagare, eftersom man upplever att risken att anställa är för stor, säger Adlercreutz.

Adlercreutz anser att detta måste åtgärdas både genom att reformera arbetsmarknaden och genom att göra det lättare  att gå från företagare till anställd och vice versa.

-Det måste bli lättare och framförallt attraktivare att anställa. Det är en del av lösningen. Men vi måste också bryta upp de silon vi har. SFP har länge talat för en kombinationsförsäkring som en lösning till problemet. En försäkring, som består även om man tar steget från företagare till anställd eller tvärtom. Många är rädda för att starta ett företag av rädsla för att förlora sina förmåner. Det här skulle åtgärda det som idag skapar tröghet på marknaden,  säger Adlercreutz.

– Vi har inte råd med ett system som inte erkänner den verklighet vi lever i. Världen har förändrats. Den verklighet, i vilken man vandrar in genom en fabriksport som tjugonågonting gammal och ut i pensionslivet som 60-plussare, finns inte mera. Vårt socialskyddssystem måste börja känna igen det här, säger Adlercreutz.

Adlercreutz: Vi behöver ett företagardiplom på andra stadiet. 

– Attityden kring företagande är på klar uppgång. Det är dags att det också syns i undervisningen. Vi behöver ett företagardiplom på andra stadiet. 

Det tycker Anders Adlercreutz, riksdagsledamot och ordförande för Svenska riksdagsgruppen. 

– Organisationer som Ung företagsamhet (UF)   har vuxit kraftigt de senaste åren. I riksdagens Finansutskott har vi flera år kunnat stärka finansieringen för företagarfostran.  Förra året deltog nästan 5000 elever i programmet. Företagande är plötsligt en möjlig bana för allt fler ungdomar. Och även om man inte själv tänker gå in på en företagarbana ger program som UF eleverna viktiga färdigheter för det kommande studie- och arbetslivet. 

Adlercreutz anser, att man borde bygga upp en undervisningshelhet kring företagande. 

– Vi har redan nu gymnasiediplom i konstämnen. Det är en positiv sak. Nu borde vi bygga upp en motsvarande struktur kring företagande. Och framförallt: eftersom vi vet, att studentprovets tyngd i högskolantagningen  långt styr de val en 15-åring gör inför sina gymnasiestudier borde vi gå längre än så. Jag hoppas att även högskolorna ser vikten av dessa diplom och ger dem en tyngd i högskoleantagningen. 

Adlercreutz påpekar, att attityder bäst ändras när man är ung. 

– Alla behöver förstås inte bli företagare. Men det är värdefullt att få försöka på det, och framförallt att få stifta bekantskap med de mekanismer som styr företagande – och i förlängningen vår ekonomi. Samtidigt ger program som UF eleverna en möjlighet att lyckas eller misslyckas i en trygg miljö. De erfarenheterna hjälper varje elev senare i livet. 

Dinosauriernas tid borde vara förbi

Vårt pensionssystem är byggt för dinosaurier, sade en egenföretagare som jag träffade för en tid sedan.

Det är lätt att hålla med. Världen har förändrats. Den verklighet, i vilken man vandrar in genom en fabriksport som tjugonågonting gammal och ut i pensionslivet som 60-plussare, finns inte mera.

Idag kan man byta yrke flera gånger under sin arbetskarriär och framförallt kan man byta roll flera gånger. Ibland är man arbetsgivare, ibland arbetstagare. Emellanåt företagare, emellanåt arbetar man för någon annan.

Men vårt system ser ut som det alltid gjort. Vi har skilda system för dem som anställer, och skilda för dem som blir anställda. Det här skapar många problem och framförallt inflexibilitet.

Samtidigt leder vår styva arbetsmarknad till det, att företag skyr från att anställa. Det, att vi har 190 000 egenföretagare i Finland, är på många sätt en positiv sak. Inställningen till företagande är märkbart bättre idag än den var för bara tjugo år sedan. Men samtidigt är det ett tecken på ett problem: många av de som är egenföretagare gör det av fri vilja. De vill själva styra över sin tillvaro. Men många gör det eftersom det finns få alternativ. I stället för att anställa en person väljer företag att köpa tjänster av en företagare. Eftersom man upplever, att risken att anställa är för stor.

I den här verkligheten blir vårt segregerade socialskyddssystem ett problem. Arbetslivet kräver flexibilitet, men socialsskyddssystemet ser inte behovet av att växla mellan två roller.

Vi bör se över både orsakerna till problemet och våga ta i följderna av det.

Det, att många inte vågar anställa måste åtgärdas. Här handlar det om att se över t.ex. de förpliktelser små företag har. Den byråkrati som följer av en anställning måste underlättas och visst, vi behöver också lokalare avtal. Anställningsrisken måste sänkas. Det skall alltid vara en möjlighet. 

Samtidigt vill vi inte skapa hinder som gör det jobbigt att växla mellan de olika rollerna.

SFP har länge talat för en kombinationsförsäkring. En försäkring, som består även om man tar steget från företagare till anställd eller tvärtom.

Det här skulle ta bort en av de styvheter vi har som idag skapar tröghet på marknaden och i förlängning leder till en hög strukturell arbetslöshet och via det ineffektivitet.

Samtidigt kan man med fog säga, att alla strukturer som hindrar människor att fatta de val de vill också leder till illamående. Om man vill bli företagare skall inte vårt skyddsnät hindra en att göra det när det borde vara tvärtom. Skyddsnätet skall vara det som gör att man vågar försöka, vågar lyckas eller misslyckas.

Jag har tidigare skrivit om tunneltänket i skolan. Det system som leder till att 15-åringar idag måste fatta avgörande beslut i ett alltför tidigt skede av sitt liv. Samma tunneltänk präglar vårt arbetsliv. Och det är lika skadligt där.

Dinosaurierna klarade sig alldeles utmärkt i miljontals år. Men världen förändrades. Idag, i dagens värld behöver vi mer flexibla system, från skolan till arbetslivet.

(Insändare i HBL 7.2.2023)

Adlercreutz: Vi behöver ett integrationsprogram för varje utländskt företag som etablerar sig i Finland

Vi bör lägga fokuset på företagens och näringslivets framgång och livskraft, säger Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz. Han påminner om att hela det finländska välfärdssamhället bygger på livskraftiga företag och att vi också behöver utländska aktörer vid sidan av inhemska företag. Adlercreutz har nyss återvänt från Irland, där internationella företag stöds på flera olika sätt.

-Varje beslutsfattare och expert borde förstå att göra sitt allra bästa för företagets framgång, säger Adlercreutz.

Finland lämnade in sin ansökan om medlemskap i Nato den 18 maj. Processen har satt Finland på världskartan och många utländska företag har blivit allt mer medvetna om Finland. Finland bör utnyttja all den uppmärksamhet som vi får, tycker Adlercreutz.

-Vi kan dra stor nytta av den positiva uppmärksamheten. Vi är ett attraktivt, stabilt land och utbildningsnivån är hög. Här finns det stora möjligheter t.ex. för företag som söker högteknologiskt kunnande, säger Adlercreutz.

Adlercreutz, som själv också har en bakgrund som företagare, betonar vikten av att avskaffa marknadsbarriärer och understryker hur vi ska vända på alla stenar för att öka attraktionskraften. Detta innebär att vi måste lösa problemet med tillgång på arbetskraft och skapa en smidigare beslutskultur.

-Som en första praktisk åtgärd föreslår jag att varje utländskt företag tilldelas en egen kontaktperson i förvaltningen – till exempel i Business Finland. En person som är lätt att kontakta och som skulle kunna fungera som kanal till de olika myndigheterna. Kontaktpersonen skulle se till att samarbetet med myndigheterna inte blir ett hinder för företagets framgång och fortlevnad i Finland. På samma sätt bör den utländska ledningen och deras familjer tilldelas en eller flera fadderfamiljer för att säkerställa att de som kommer hit nätverkar och trivs i vårt land, sammanfattar Adlerceutz.

Adlercreutz välkomnar ny professur i ägarskap: Synsättet på ägande är i radikal förändring

Ett starkt finländskt ägande kräver kapital men också kunskap om samhället. Det handlar inte bara om att hantera kapitalet, utan i allt högre grad också om att hantera dess inverkan på samhället, säger Anders Adlercreutz, ordförande för Svenska riksdagsgruppen, om den nya professuren i ägarskap som med hjälp av privata donationer inrättas vid Aalto-universitetet.

– Ägandet har flera aspekter. I takt med att Milton Friedmans tes om företagens främsta syfte, aktieavkastning framför allt annat, minskar i värde stiger andra faktorer fram: ägaren förväntas bära ett allt större socialt ansvar i och med att våra utmaningar också globaliseras. Ägandet har inte bara ett ekonomiskt avtryck utan också ett socialt och ekologiskt avtryck. Det här ser jag som ett viktigt forskningsområde för den kommande professuren, säger Adlercreutz.

– Det är fråga om en unik satsning, också i globalt hänseende. I en allt mer global värld där kapital och företag byter ägare i snabb takt är ägandets natur och i synnerhet företagsägandets natur i snabb förändring. Det här är en professur som svarar på ett konkret behov.

– I Finland har vi länge fått se hur våra nya företag ofta i ett tidigt skede köps upp av utländska aktörer. Det är ett tveeggat svärd. Det är alltid bra när finländska företag hittar investerare, men samtidigt hoppas jag att man via denna professur kan ta fram forskning som stärker våra företag och hjälper dem i den internationella konkurrensen. Att den kunde hjälpa att öka volymen av företag som ser Finland som sitt långsiktiga hem och oss politiker att fatta beslut som stöder denna utveckling.

Rekryteringen har inletts och målsättningen är att den nya professorn ska kunna påbörja sitt arbete senast i början av år 2022.

Adlercreutz: En förlängd räkenskapsperiod skulle underlätta industrins situation

Exportindustrins framtidsutsikter håller som väntat på att försämras. I början av året slog coronakrisen speciellt hårt mot servicebranschen, medan industrin rullade på med hjälp av goda orderstockar. I slutet av året kommer situationen emellertid att förändras. SFP:s representant i finansutskottet, riksdagsledamot Anders Adlercreutz är oroad över situationen.

– I början av året har vi stött företag finansiellt så att de ska klara sig genom krisens första fas. Krisen är dock inte över och den för oss speciellt viktiga exportindustrins situation ser allt dystrare ut, säger Adlercreutz.

– Jag föreslår att vi överväger att förlänga företagens räkenskapsperiod så, att samfundsskatten för åren 2020 och 2021 skulle uppbäras först år 2022. Detta skulle möjliggöra att företagen får ett lite längre perspektiv med tanke på bokföringen. Samtidigt skulle det ta i beaktande det, att fastän många företag kommer att göra ett drägligt resultat ännu under år 2020, kommer resultatet för 2021 för många att vara negativt.

Enligt Adlercreutz skulle denna förändring vara enkel att genomföra praktiskt. Den skulle vara både kostnadsneutral och förvaltningsmässigt lätt. Han poängterar att den skulle hjälpa speciellt vår livsviktiga exportindustri, det vill säga de företag som lider med fördröjning.

– Nu måste vi akta för att politisera diskussionen kring vårt näringsliv. Vi ska inte heller skapa konstgjorda motsättningar. Vi måste våga tala om konkreta åtgärder som försäkrar att de företag som hittills varit livskraftiga kan upprätthålla sin funktionsförmåga även i fortsättningen, säger Adlercreutz, som under de senaste månaderna försökt lyssna speciellt noggrant på signaler från företagsfältet.