Adlercreutz: Nato för Finland in i en ny era

Finland är nu officiellt fullvärdig medlem i Nato. Utrikesminister Haavisto deponerade anslutningsdokumenten idag i Bryssel före Natos utrikesministermöte.  ”Detta är en historisk dag för Finland och för Nato”, säger Anders Adlercreutz, riksdagsledamot som har representerat Svenska riksdagsgruppen i försvarsutskottet.

Adlercreutz säger att Finlands medlemskap i Nato kommer att stärka inte bara vår egen säkerhet, utan också säkerheten i hela Östersjöregionen och norra Europa.

-Vi har systematiskt stärkt vårt eget försvar under årtionden och tar med oss välutrustade försvarsmakt till Nato.  Vi har viktig kunskap och framför allt en stark vilja att försvara vårt land. Vi har hållit vårt försvar i gott skick och man kan säga att vi föregått med gott exempel i detta avseende. Också därför är det viktigt att Finland är en aktiv och konstruktiv aktör i Nato, säger Adlercreutz.

Finland och Sverige ansökte gemensamt om medlemskap i Nato i maj förra året. Medlemskapsprocessen har dock gått i olika takt för de två länderna. Adlercreutz säger att han är övertygad om att även Sverige kommer att bli medlem.

-Finlands medlemskap kommer också att stärka Sveriges säkerhet. Det står dock klart att det ligger i både Natos och vårt intresse att Sverige blir fullvärdig medlem i Nato så snart som möjligt. Vi måste nu arbeta aktivt inom Nato för att säkerställa att Sveriges ratificeringar går framåt. Ungern och Turkiet måste sluta att cyniskt spela  med vår gemensamma europeiska säkerhet. Det finns ingen giltig anledning att inte ratificera Sveriges medlemskap så snabbt som möjligt, säger Adlercreutz.

Det kunde ha gått annorlunda

Hade den ryska krigsmakten varit i bättre skick, det ukrainska försvaret sviktat och Europa och USA tvekat hade kanske Vladimir Putin haft framgång med det vansinniga krig som han inledde tidigt på morgonen torsdagen den 24 februari 2022.

Och då hade vårt Europa i dag sett mycket annorlunda ut.

Volodymir Zelensky hade antingen omedelbart av dödats av ryska specialförband, låsts in i Sibirien efter någon typ av skådeprocess eller lett en exilregering i Warszawa eller Vilnius.

Någon typ av marionettregim hade man möjligen satt upp. Kanske hade f d presidenten Janukovich fått skriva på ett papper innan han försvann igen. Men snart hade säkert också denna marionettregim försvunnit när Ukraina upplösts och ersattes av ett antal distrikt inom ramen för den ryska federationen.

var det ju i 1800-talets storryska imperium. Där tilläts inget Ukraina. Putin har ju varit mycket tydlig med att det är dit han strävar.

Men tack och lov har detta hitintills kunnat förhindras.

Den ryska armén misslyckades, det ukrainska motståndet var heroiskt och västvärlden samlades till ett kraftfullt försvar för Ukraina, den internationella rätten och länders rätt att själva välja sin väg.

Just nu ligger mycket av fokus på hur vi politiskt, finansiellt och militärt kan fortsätta att hjälpa Ukraina att stå emot den ryska makten.

Det är en hjälp som måste inriktas långsiktig. Ukraina behöver bygga upp en modern försvarsmakt som kan trygga landets framtid. Den ukrainska staten behöver omedelbar finansiell hjälp för att klara sina grundläggande funktioner, och landets återuppbyggnad kommer att kräva enorma resurser.

Men i grunden är det små investeringar för våra västliga länder sett i relation till det som står på spel.

Ukrainas frihet och stabilitet är en förutsättning för stabilitet och frihet i Europa under kommande decennier. Skulle Ukraina slukas, förryckas och raderas från kartan av den ryska militära makten skulle förr eller senare också andra länder och områden komma att drabbas.

Just nu står ansträngningarna att på ett eller annat sätt vinna kriget i fokus.

Men därefter handlar det om att vinna freden och det kan komma att bli minst lika krävande.

Det finns två grundläggande förutsättningar för att vi skall få fred i östra Europa efter detta Putins vansinniga krig.

Den första är självklart regimskifte i Ryssland.

Putin har gjort klart att för honom är detta ett krig på liv och död, och att det handlar om vare sig mer eller mindre än hans plats i den ryska historien. Han fruktar s k färgade revolutioner som från grannländer, inte minst Ukraina, kan hota hans auktoritära styre. Det Ivan den Förskräcklige, Peter den Store och Katarina II kunde måste han visa att han också kan.

Vi måste inse att det finns ingen fred så länge Putin fortfarande har sin makt.

Förr eller senare kommer allt detta att kollapsa, och förr eller senare kommer Putin på ett eller annat sätt att lämna Kreml. Allt fler också i och kring ledningen i Ryssland ser nog att det hellre sker förr än senare.

Men regimskifte i Ryssland är i grunden Ryssland sak.

Det vi kan göra är obetydligt. Vi kan dock tydligt säga att för oss finns det ett Ryssland efter Putin, och att vi självklart strävar efter fredliga, stabila och förhoppningsvis goda förbindelser med detta kommande Ryssland.

Den andra förutsättningen för fred är att vi helt och fullt integrerar Ukraina i våra europeiska och atlantiska strukturer, och då allra främst EU. Regimskifte i Ryssland ligger inte i våra händer men detta gör det.

gen till medlemskap i EU är varje sig kort eller enkel. Finland och Sverige klarade av sin förhandling på mindre än tre år, men då den inre marknaden redan förhandlats. Och EU har dessutom utvecklats åtskilligt sedan våra två länder kom med 1995.

Och till detta kommer Nato – på ett eller annat sätt måste Ukrainas säkerhet förankras k det transatlantiska samarbetet.

Ukrainas heroiska motstånd, och den västliga politikens styrka, stoppade Putins planer under det gångna året.

Europa har föndrats i grunden. Det kommer att ta åtskilliga år – kanske decennier innan vi finner fram till en ny fred.

En ny regim i Ryssland, och ett Ukraina helt och fullt i EU, är den nya europeiska fredens avgörande förutsättningar.

(Publicerad i min tidning 2023)

Adlercreutz: Finland har nu gjort sitt. Dags för Turkiet och Ungern att följa efter

– Vi är inte i mål ännu, men det här är ett steg framåt, säger Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz när riksdagen ratificierade Nato- medlemskapet idag. Han syftar på att Ungern och Turkiet fortfarande inte ratificerat Finlands medlemskap i Nato. 
 
-Nu har denna riksdag som initierade processen gjort sitt. Nu är det upp till Ungern och Turkiet att se sitt ansvar och skjuta inrikespolitiken åt sidan. Sverige och Finland stärker Nato, vårt medlemskap gör hela Europa tryggare. Det är dags att få ratificeringen i mål så att vi kan gå in i Nato jämsides och samtidigt.
 
Adlercreutz säger att Natomedlemskapet på bästa möjliga vis garanterar att alla kan leva i trygghet i Finland.  SFP har länge förespråkat ett finländskt Natomedlemskap, också då det var en impopulär åsikt. 
 
– Länge fick vi vara rätt ensamma i den här diskussionen. Så sent som 2018 var Torvalds den enda presidentkandidaten som flaggade för ett medlemskap. I slutet av 2021 efterlyste jag att vi inleder en medlemskapsprocess och nu ett drygt år senare är det verklighet. Opinionen svängde snabbt och väl så. Den bistra verkligheten runtomkring oss åstadkom en kursförändring, säger Adlercreutz.
 
Adlercreutz betonar, att Finland fortsättningsvis kommer att fatta beslut om sitt eget försvar, men att det är viktigt att vi är en aktiv och konstruktiv aktör i Nato.
 
– Grunden för vårt försvar kommer också i framtiden att basera sig på våra egna styrkor. Det är rätt och riktigt. Men när vi väl är medlemmar så har vi stöd av de övriga i koalitionen. Vi går in i Nato med jämlika rättigheter och jämlika förpliktelser. Våra garnisoner blir nu Nato garnisoner. Samtidigt är det bra att erkänna, att vi knappast kommer att ha permanenta utländska styrkor i Finland helt enkelt för att vi har så bra förmågor själva, säger Adlercreutz.
 
Natomedlemmar förväntas lägga två procent av landets BNP på försvarsutgifter. Redan idag ligger vi över den siffran.
 
– Rysslands anfall mot Ukraina visar att vi länge tänkt rätt. Nu gäller det att hålla tag i insikten om att ett trovärdigt försvar är viktigt. Vi bör hålla fast vid en nivå på minst 2% av BNP för våra försvarsutgifter. 

Adlercreutz: Viktigt beslut om Leopardinsatserna

Tyskland har idag bekräftat att man kommer att skicka Leopard 2-stridsvagnar till Ukraina. Riksdagsledamot Anders Adlercreutz gläds över att förbundskanslern Olaf Szholz nu äntligen ger grönt ljus för ett effektivt stöd till Ukraina.

– Det här var ett nödvändigt beslut. Ryssland ökar trycket mot de ukrainska försvarsställningarna och Ukrainas resurser är begränsade. Ju snabbare vi hjälper, ju effektivare stödet är, desto snabbare kan kriget ta slut. Det är i vårt intresse, det är i Ukrainas intresse, och paradoxalt nog, också i Rysslands intresse, säger Adlercreutz.

I slutet av december publicerade Adlercreutz tillsammans med de Grönas riksdagsledamot Atte Harjanne en text som föreslog ett europeiskt gemensamt Leopard-talko. Sedan dess har diskussionen gått snabbt framåt.

– Viljan att hjälpa har varit stor. Samtidigt har det varit beklämmande att se hur svårt det har varit att fatta beslut. Stridsvagnar i Ukrainas händer är inte offensiva vapen, de krävs för att det ukrainska folket skall kunna försvara sig. Och eftersom det i detta fall inte bara är fråga om att leverera vagnar, utan också utbildning, dröjer det innan hjälpen når fram. Ett dröjsmål, som Ukraina inte har råd med. Nu bör vi agera snabbt, säger Adlercreutz.

Försvarsministern Mikko Savola bekräftade idag på eftermiddagen efter Tysklands besked, att Finland kommer att delta i ett internationellt samarbete för att leverera Leoparder 2-stridsvagnar till Ukraina. Vårt deltagande kommer inte att vara stort, men Adlercreutz påpekar att det är viktigt att vi drar vårt strå till stacken.

– Under diskussionens gång har det också framkommit, att alla länder inte håller sin utrustning i skick. Det har vi däremot gjort. Vi har ett stort antal stridsvagnar som dessutom är i funktionsdugligt skick. De behövs nu i Ukraina och jag ser det som helt klart, att Finland ska vara med. Vi bör delta med noggrant avvägd mängd stridsvagnar, säger Adlercreutz.

Ukraina behöver en Leopardinsats

(English version here)

Kriget i Ukraina går in på sitt andra år. Initiativet ligger nu hos Ukraina, men det finns inget snabbt slut i sikte. Kriget mal på och gnager sakta sönder Ukraina.

Ukrainas framgång har inte endast bottnat i en stark vilja att försvara sig själv, utan också i det stöd väst gett i form av utbildning och utrustning. Detta stöd kommer att avgöra hur kriget slutar. Det ligger i vårt, Europas och hela den fria världens intresse att kriget slutar med en så snabb seger som möjligt för Ukraina. Ryssland skall inte få leva i den villfarelsen, att det på något som helst sätt har gynnats av ett kriminellt angreppskrig. Det materiella stödet till Ukraina måste fortsätta och förstärkas.

I början av kriget diskuterades det i alla länder mycket om nivån på hjälpen och vilket material som skulle skickas. Vi har lärt oss mycket på ett knappt år. Bland annat att nya tekniker snabbt kan förändra situationen på slagfältet. Steg för steg har vi ökat på både kvantitet och kvalitet av det material som skickats. Förändringen har dock varit långsam. Nu är det dags att ta ett steg framåt.

Vintern är här. Den frusna marken kommer återigen att förändra situationen för både Ryssland och Ukraina. Detta bör även återspeglas i det stöd vi ger.

Trots att man beslutsamt stött Ukraina är vissa vapen fortfarande uteslutna från stödet. Bl.a. västerländska, moderna stridsvagnar har inte hört till det material som skickats. Sådana stridsvagnar skulle avsevärt öka Ukrainas stridsförmåga på slagfältet. Ny utrustning kräver utbildning, och det vore därför särskilt värdefullt att förse ukrainarna med ett stort antal stridsvagnar av samma typ, i vars användning de ukrainska trupperna effektivt kan utbildas.

En Leopard 2-stridsvagn av tyskt ursprung skulle vara idealisk för detta ändamål. Tusentals varianter av denna har byggts sedan slutet av 1970-talet och används bland annat i Tyskland, Nederländerna, Sverige, Danmark, Spanien, Norge, Polen och Finland. Den är en av de mest använda västerländska stridsvagnarna. När det gäller prestanda överträffar den den ryska utrustningen från sovjettiden. Under det kalla kriget handlade det om att åstadkomma ett kvalitativt övertag på en anfallare som antogs ha ett kvantitativt försprång.

Genom en gemensam europeisk insats kunde vi på ett kanske avgörande sätt bidra till att Ukraina kan upprätthålla ett momentum i kriget.

Finland har totalt cirka tvåhundra Leopard 2-stridsvagnar. Geografin begränsar våra möjligheter att överföra stora mängder av viktig utrustning som är i bruk. Men genom att signalera beredskap att bidra även med ett litet antal stridsvagnar kan vi kanske få igång ett europeiskt stridsvagns-talko. Det behövs nu.

Genom att starta denna diskussion kunde vi så ett frö för ett bredare – och effektivare – stöd.

Finlands egen försvarsförmåga får inte äventyras, men det är uppenbart att Ukrainas framgång i kriget också är avgörande för Finlands säkerhet. Om vi levererar vagnar måste vi naturligtvis genast inleda beredningen av ersättande anskaffningar.

Risken för att en höjning av stödnivån skulle medföra en eskalering bör inte överskattas. I själva stödets natur inte nämnvärt förändras av att stödet även skulle omfatta västerländska stridsvagnar. Vi skall också akta oss för att analysera vårt stöd utgående från ett ryskt narrativ utan låta oss styras av hur vi bäst försvarar våra egna intressen och våra värderingar.

(insändare i HBL 27.12.2022)

Anders Adlercreutz, riksdagsledamot, SFP

Atte Harjanne, riksdagsledamot, De Gröna

Adlercreutz: Vi skall inte göra om misstaget med Nord Stream

Ryskt fastighetsägande i närheten av strategiskt viktiga anläggningar har skapat oro. Förra veckan överlämnade regeringen sitt förslag till hur lagstiftningen ska skärpas. Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz lyfter upp, att även andra än försvarsanläggningar kan vara strategiskt viktiga.

-Vi har i Finland successivt stramat åt övervakningen av fastighetsköp som ligger nära strategiskt viktiga objekt. Men det räcker inte. Med tanke på den nationella säkerheten är det även viktigt att  kritisk infrastruktur inte ägs av makter som har intressen som inte sammanfaller med våra, säger Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz.

Adlercreutz lyfter upp att Ryssland inte är den enda aktören som har globala ambitioner och som använder sig av spelregler som skiljer sig från våra.

– Vi måste ta lärdom av misstagen som gjordes i samband med Nord Stream. Vi skall inte göra oss beroende av en främmande, auktoritär makt, säger Adlercreutz.

– Kina har på sistone köpt in sig i hamnar i Europa och till exempel Israel. Det vore naivt att tro att dessa köp bara handlar om en förkärlek för fri handel. Idag godkände Scholz regering det, att det statsägda kinesiska rederiet Cosco köpte 24.9% av hamnen i Hamburg. Det här är oroväckande, konstaterar Adlercreutz.

Adlercreutz efterlyser åtgärder av den Europeiska unionen.

– EU kan inte sova. Vi konkurrerar på en global marknad och vår infrastruktur måste finnas i säkra händer. Frihandel med klara spelregler är bra och eftersträvansvärt, men auktoritära staters statliga bolag är inte aktörer som skall äga europeisk infrastruktur. EU bör ta tag i denna fråga och förenhetliga regleringen, avslutar Adlercreutz.

Tal på uppbådstillfället i Kyrkslätt 2022

Ympärillänne on tuttuja, ihmisiä, mutta myös tuntemattomia ihmisiä. Joihinkin olette törmänneet koulussa, harrastuksissa, joihinkin ette ollenkaan. 

Kutsunnoissa jokainen suomalainen nuori mies, ja kohta nuori nainen, joutuu ottamaan kantaa siihen, haluaako suorittaa varusmiespalveluksen. Miten minä haluan palvella tätä yhteiskuntaa? Se on kysymys joka tulee toistumaan elämänne aikana. Sen vastaus tulee myös vaihtelemaan. 

Suoritatte sitten varusmiespalveluksen tai siviilipalveluksen, niin joudutte tämän kysymään itseltänne. 

Se, että koko ikäluokka näin kokoontuu on hieno asia. Varusmiespalveluksen parhaita puolia on nimenomaan tämä – jaettu, yhteinen kokemus. 

Tämä on viimeinen kerta elämässänne, jolloin koko ikäluokkaa kokoontuu, taustasta riippumatta, jokaisen erilaisista tulevaisuudensuunnitelmista riippumatta. Tässä piilee varusmiespalveluksen voima. 

Bästa ungdomar. 

Ni är kallade på uppbåd, och genom det får ni ta ställning till hur ni vill tjäna Finland. Det år en fråga som ni kommer att ställas många gånger om, genom ert liv. 

Ni är kanske oroliga för hurdan värnplikten blir. Ni har kanske hört historier. Ni är kanske fulla av förväntningar. Idag kan ni också få svar på många av de frågor ni har. 

I ljuset av det som händer världen så har man också här hos oss igen kunnat konstatera att vi valt rätt. Det, att vårt försvar vilar på en stor reserv och en allmän värnplikt har visat sig vara rätt val. 

Men det finns andra goda saker med det. Jag påstår, att det, att hela årskullen samlas så här, det, att en stor del av den fullföljer värnplikten också fyller en annan funktion. Det ger en delad upplevelse, en upplevelse, under vilken man får leva tillsammans med i de flesta fall helt okända människor. Man delar varandras vardag, man andas samma luft, man delar upplevelser. 

Det här är en unik upplevelse som ger bestående minnen, och som bidrar till att skapa en nationell enighet. 

En enighet som behövs, inte bara i goda tider, utan framförallt i krissituationer. 

Se, että me säilytimme varusmiespalveluksen tilanteessa, jossa muut maat sen purkivat, on osoittautunut oikeaksi ratkaisuksi. 

Ja itse uskon vahvasti, että se paitsi vahvistaa puolustusvoimia, myös tarjoaa kokemuksia, joiden varaan on hyvä rakentaa omaa tulevaisuuttaan, omaa uraa, omaa elämää. Näin koin itse oman varusmiespalvelukseni. 

Hyvät nuoret. 

Maailma on tilanteessa, jota kukaan meistä ei olisi voinut arvata vuosi sitten. Euroopassa käydään järjetöntä hyökkäyssotaa kaikkia pelisääntöjä ja sitovia kansainvälisiä sopimuksia rikkoen. 

Veikkaan, että myös te seuraatte tilannetta herkeämättä. 

Ukrainan sota on opettanut meille monta asiaa. Myös sen, että varautua pitää. 

Samaan aikaan on myös syytä huomata, että me olemme varautuneet myös haastaviin aikoihin. Meillä on kykyä vastata mahdollisesti eteen tuleviin haasteisiin. 

On myös syytä muistaa, että meihin ei tällä hetkellä kohdistu välitöntä uhkaa. 

Ja itse olen erityisen iloinen siitä, että Suomi on astumassa Natoon, joka toki tuo oman vivahteensa myös varusmiespalvelukseen, mutta joka ennen kaikkea tarjoaa meille turvaa ja selkänojaa. 

Tällä hetkellä hakemuksen ratifiointi on kahden maan hyväksyntää vailla. Se on tietenkin hieman hankala tilanne. Mutta ei meillä hätää ole. Voimme odottaa rauhassa. Meillä on muiden maiden tuki ja hyvät omat kyvykkyydet. 

Bästa ungdomar. Även om Nato-ansökan dröjer tack vare några länders aningen tvivelaktiga spel går det ingen nöd på oss. Om vi måste vänta så väntar vi. VI har flera länders stöd. 

Finlands försvar handlar inte bara om försvarsmakten. Det handlar om ett samspel inom hela samhället. Det handlar om det, att oberoende av vilket tjänstgöringssätt man väljer, så stöder man varandra. Det finländska samhällets superkraft är förtroendet. Det, att vi litar på varandra, att vi stöder varandra. 

Hyvät nuoret. Teillä on edessänne mielenkiintoinen puoli vuosi tai vuosi. Tulette kokemaan paljon, tulette saamaan uusia ystäviä. Tulette saamaan muistoja ja ihmissuhteita, joista on iloa puolen vuosisadankin päästä. Pitäkää sitä etuoikeutena, koska siitä on kysymys. 

Kirkkonummen kunnan puolesta haluan kiittää teitä siitä, että jatkatte sitä pitkää ketjua, jonka varaan tämän maan turvallisuutta on rakennettu. Tack för att ni är här idag. 

Gå inte i Putins fälla

Efter att Putin undertecknat dokumenten som enligt Ryssland fullbordar annekteringen av 4 ukrainska regioner höll han ett tal vars absurditet till och med överträffade det tal han höll inför invasionen av Ukraina.

Det primära argumentet vart väntat: ”Vi krigar mot Nato”. Det är lättare att ursäkta motgångarna om motståndaren förstoras. Men det fanns också ett annat narrativ: Européerna vill könskorrigera våra barn, våra familjer är hotade. Pappor är inte pappor, pojkar inte pojkar. Väst är satanister som övergett de ”traditionella värderingarna”. Och inte bara de traditionella värderingarna, utan också traditionell, ”riktig”, energi.

På den forcerade festen på Röda torget ropade en av talarna efter heligt krig.

”Satanister, vi kommer efter er! Var rädda för oss! Heligt krig!”

Den ryska ortodoxa kyrkans patriark Kirill talar om kriget som en biljett till himmelriket, evigt liv och ära. Det här är ett löfte som man inte på en tid hört uttalas av ledaren för en stor kristen kyrka.

Under Sovjet försökte man under en tid framstå som det progressiva alternativet mot ett konservativt väst. Man kritiserade segregationen och klassamhället.

Dagens Ryssland kastar om allting. Man odlar tanken om att det här är en ideologisk kamp mellan ett liberalt väst och ett Ryssland rotat i tradition och religion. Nu är det väst som i sin progression är ett hot medan Ryssland försvarar det gamla.

Det här är en motsättning som Ryssland spätt på en längre tid. Det här är samma motsättning som de populistiska partierna i Europa länge byggt upp: En mer liberal värld där individens frihet och självbestämmande är i centrum är ett hot mot den rådande världsordningen. Eller snarare: Mot den världsordning som stärker Putins position.

Det här gör också kampen existentiell. ”Our way of life” är förstås inte ett nytt argument. Men om Kreml kopplar ihop kriget med inte bara Rysslands existens utan också med framtiden för hela den världsbild som man påstår sig representera så blir det värre. Finns det då någon återvändo?

Hur skall man kunna förhandla utgående från sådana premisser?

Den ryska påverkan i västvärlden har i flera års tid utnyttjat samma argumentation. Det är inte en händelse, att Trump kom till makten med samma retorik. Det är också den retoriken som basunerades ut av de tusentals nätaktörer som fungerar som Kremls megafoner.

Kremls har hittat en skiljelinje som man försöker förstärka. Ett enigt väst är ett problem, men en västvärld som konsumeras av intern kamp och polarisering är genast mycket svagare.

Det är också en av orsakerna till att energi är ett tacksamt vapen. Energi har knappast någonsin varit ett helt neutralt samtalsämne men idag är den sannerligen inte det. Energi kopplas konkret till vanor och nödvändighet. Energi är förknippat med ett sätt att leva – som nu står inför förändring. De gula västarna mottogs med glädje i Kreml och ingen energifråga är bara neutral vetenskap.

En grön omställning betyder att vi bryter med det förflutna.

Samtidigt betyder det, att Ryssland steg för steg desarmeras. Energin kan bara användas som vapen en gång, och när omställningen är gjord finns det inga patroner kvar. Det är en omställning som vi därför borde påskynda, inte sabotera.

Sverige hade nyss val och i Finland går vi mot ett val. De diskussioner vi för kommer med säkerhet att påverkas av kriget i Ukraina. Men det är skäl att också känna igen undertonerna i den diskussionen och de motsättningar som Putins narrativ försöker bygga upp.

Väst kan motstå rysk påverkan. Men för att vi skall göra det, måste vi identifiera den. Kriget i Ukraina kan ta tid. Ukraina klarar sig inte utan extern hjälp. Och den externa hjälpen är hotad om västvärlden låter sig distraheras av Putins överraskande och irrationella utspel.

(Kolumn i HBL 6.10.2022)

Land skall med lag byggas – också i svåra frågor.

Land skall med lag byggas. Det gäller alltid men är speciellt viktigt  då man stiftar komplicerade lagar som går in på områden som berör våra grundrättigheter och vår position i den internationella gemenskapen.

Denna vecka godkändes ändringar i beredskapslagen och gränssäkerhetslagen.  Justitieminister Anna-Maja Henriksson ansvarar för beredskapslagen och har gjort ett gediget arbete. Vi har hela tiden varit tydliga på den punkten att myndigheterna ska ha alla nödvändiga befogenheter för att förhindra eventuella hot. SFP stöder båda lagpaketen och har i inget skede ens lekt med tanken på att vi inte skulle göra det. Det har däremot tyvärr partierna i opposition.

I behandligen i riksdagen gjordes en paragrafändring på slutrakan. Det var en ändring som man kan tolka på ett sätt som är i strid med våra internationella överenskommelser och grundlagsutskottets utlåtande. Det är också en ändring som försätter gränsövervakaren i en svår situation och som leder till potentiella motstridigheter med resten av propositionen. Därför upplevde vi att denna ändring borde leda till en snabb genomgång i grundlagsutskottet för att försäkra, att så inte är fallet. En genomgång, som kunde ta ett eller två möten i anspråk, några timmar eller ett par dagar.

Begäran berodde också till stor del på att EU-domstolen och Europas människorättsdomstol samma dag som paragrafändringen gjordes kom ut med några beslut som har direkt anknytning till problematiken och som kommer att fungera som prejudikat i frågan. Dessa beslut kan rimligtvis av tidtabellsskäl inte i tillräckligt hög grad ha beaktats i behandlingen.

Vi ville alltså ha en kontroll för att säkerställa lagstiftningens stabilitet och konsekvens. Det var också den beredande ministerns önskan. Vi upplever att det hade varit i allas intresse, men nu tänkte inte alla så.

Vi ifrågasatte i inget skede lagpaketet som helhet.

Det påstås på vissa håll att lagpaketet leder till att man kan neka en asylbehandling. Detta stämmer inte. Allas faktiska rätt till en asylprocess skall garanteras, också i en situation då vi utsätts för hybridpåverkan. Det sägs klart i lagförslaget. Det kan betonas, att inte heller de sakkunniga i utskotten efterlyste inskränkningar i denna rätt.

Den nationella säkerheten utgör grunden för vårt samhällsskick. Utan en rättsstat kan vi inte upprätthålla en fungerande demokrati. Rättstat och säkerhet går hand i hand. De varken kan eller bör ställas mot varandra.

SFP var instrumentalt i den process som ledde till vår Nato-ansökan. Vi talade för att vi skulle inleda processen även då resten av riksdagspartierna ville vänta. Nu förnyar vi vår beredskapslag i regi av justitieminister Henriksson. Nya tider kräver nya redskap men också en förståelse för det, att lagstiftningen skall vara konsekvent och till alla delar hållbar. Det har alltid varit SFP:s ledstjärna och det kommer svenska riksdagsgruppen att arbeta för också i framtiden.

Det gråa är bakom oss

En grå zon är något obestämt. Någonting vagt eller osäkert. Är vi i en sådan?

Jag har svårt att tycka det. Vi är inte medlemmar i Nato, men vi har klart uttryckt vår åsikt. Efter ett par decennier i något som vi kallat en Nato-option –  en vag och grå position, om det någonsin funnits en sådan – har vi nu klart sagt vad vi tycker. I riksdagen sade 188 av 200 ledamöter ja och endast 8 röstade emot.

Det är inte en grå zon. Det är en klar viljeyttring om var vi vill stå.

Nato-beslutet fattades inte för att vi plötsligt upplevde oss som speciellt hotade. Snarare för att vi helt enkelt fått nog. Det är inte värt att försöka balansera med en granne som upplever sig kunna göra vad som helst, utan att bry sig om vad vi eller omvärlden gör, tycker eller vad vi kommit överens om. Då kan vi lika gärna klart ta steget ut i den gemenskap vi ändå uppfattas tillhöra.

Ta steget ut ur den gråa zonen, in i klarhet.

Finland har sällan fått så mycket positiv publicitet världen över som den senaste månaden. Man talar om resiliens, om en förmåga att fatta beslut. Det finns en massa positiv goodwill att inkassera för tillfället. Det här intresset bör nu konverteras till en vilja att komma hit, att studera och arbeta här, att investera i vårt land.

Jag åt lunch med en representant för en stor internationell handelskammare för ett par veckor sedan. Hen berättade samma sak; intresset för Finland är stort också på det kommersiella planet. När jag besökte Irland för ett par veckor sedan för att bekanta mig med deras investeringsfrämjande politik möttes jag av samma reaktion.

Då skall vi inte tala om gråa zoner, om osäkerhet, utan svänga på kulan: Finland är ett no-bullshit-land som ser klart på omvärlden och kan fatta beslut när situationen förändras. Här gräver vi inte ner oss i skyttegravar utan kan samarbeta och omvärdera vår bild av världen om det behövs. Det här är en filosofi som också kan gagna dig, Internationella Företaget, Incorporated.

Vi har en sund politisk kultur som inte i överdriven grad låter polariseringen försinka politiska beslut. Vi har en stark rättsstat och Finland toppar jämförelser om länder med minst korruption.

Här är det tryggt att investera, hit är du välkommen. Vi är inte inne i en grå tid utan vi har fattat ett beslut och låter nu processen rulla på. Och om någon mot förmodan skulle vilja trakassera oss har vi fullt förtroende för att det goda arbete som gjorts inom försvarsmakten de senaste decennierna ger oss den trygghet som behövs.

Men så långt skall vi inte behöva gå. Det här bör vara vårt budskap.

Men ett löfte måste också uppfyllas. Ett brand måste byggas på solid grund. Om det utlovade inte stämmer med verkligheten raseras bilden och med det attraktionskraften.

Därför bör företag som kommer till Finland få det stöd som krävs.

Varje utländskt företag bör tilldelas en egen kontaktperson som ser till att samarbetet med myndigheterna inte blir ett hinder för företagets framgång och fortlevnad i Finland. Business Finland kunde sköta detta.

Vi behöver en aktör som förmedlar fadderfamiljer för de experter som kommer hit i företagens kölvatten. Vi bör ha tillräckligt med grundskolor i vilka man kan få undervisning enligt vårt system men på engelska. Hela familjen måste tas om hand. Bara då kan vi på riktigt och på ett bestående sätt kamma in den goodwill som flyter omkring och omsätta den i verkliga investeringar i vårt land.

Sedan ska vi sköta diskussionerna med Turkiet på ett skilt spår. För det kan ta tid. En förhandling där kraven ändrar från dag till dag och i vilken det man sagt igår saknar relevans nästa vecka, är inte lätt att föra. Även utanför gråa zoner finns det luddighet och motiv som är svåra att greppa.