När vi läser detta är kommunalvalskampanjen alldeles på slutrukakan. På söndag kväll vet vi redan vem de nya medlemmarna i fullmäktige är. Då vet vi vem som får äran att styra skeppet som heter Kyrkslätt under de fyra kommande åren. Vi lever alltså i spännande tider.

Då resultatet publiceras kör det verkliga arbetet igång – då är det dags att kasta kampanjsinnet i skräpkorgen och börja sätta sig in i de brännande aktuella frågorna. Som tur finns det tid för att ta itu med dem över sommaren i hängmattan.

För en del är de frågor som ligger på fullmäktiges agenda bekanta, men för många nya förtroendevalda är frågorna nya. De nya fullmäktigeledamöterna måste därtill lära sig de olika praktikaliteterna som hör till jobbet. Här har de gamla ledamöterna en möjlighet att hjälpa till: det är en ära att få vara mentor.

Och vare sig man är ny eller gammal är kommunfullmäktige nytt, förnyat.

Som kommunfullmäktigeordförande har jag aktivt strävat till att arbeta emot partipolitisering och motsättningar. Det trevliga i kommunalpolitiken är också det, att den saknar skiljelinjen mellan regering och opposition. Här framhävs samarbete och det bästa slutresultatet nås då ledamöter från olika partier konstruktivt arbetar tillsammans. Ofta godkänns till exempel budgeten enhälligt, och kan då anses representera den gemensamma synen. De flesta ärenden godkänns också utan en separat omröstning. I fullmäktige ser vi heller sällan partidisciplin och till exempel motioner görs ofta tillsammans över partigränserna.

Då jag själv blev invald i fullmäktige för första gången år 2012 var jag en nybörjare inom politiken. Jag hade inte ens en bakgrund inom ett parti. En av de första tankarna som slog mig då arbetet kört igång var varför i all världen jag inte aktiverat mig tidigare! Fullmäktige är fullt av trevliga mänskor och vi tillbringade tid tillsammans också utanför fullmäktigemötena. Vi hade också ärenden på vårt bord som tydligt påverkade alla kommuninvånare. Det kändes fint att få påverka! Jag hoppas att alla de snart invalda nya ledamöterna får en lika positiv upplevelse av starten på sin politikerbana som jag.

Coronaviruset har emellertid försvårat samarbetet. Jag märker att den fysiska distansen och de uttröttande Teams-mötena ibland har en negativ inverkan också på politiken. Också med tanke på detta önskar jag att vi så snabbt som möjligt kunde återgå till det normala. Jag hoppas att det nya fullmäktige som idag väljs från första början skulle få uppleva kulturen om att jobba tillsammans och den entusiastiska atmosfären. För sanningen är denna: Oberoende av hur stor en politisk grupp är i fullmäktige, kan inget åstadkommas ensam.

Detta är inte det sista kommunalvalet, trots att många gjort kampanj för brinnande livet. Om fyra år är det kampanj igen. Inför valet har det varit diskussion om att det varit svårare än normalt att rekrytera kandidater. Också i medier har det diskuterats att många är rädda för att bli föremål för trakasserier eller negativ uppmärksamhet, och därför inte vågar gå med i politiken. Själv hoppas jag att alla invalda i Kyrkslätt har som målsättning att göra politik på ett sätt som får även den följande generationen att tro på att samhälleligt beslutsfattande är meningsfullt. Politiken i Kyrkslätt kan vara landets mest konstruktiva och resultatinriktade politik. Det är människorna som gör politiken. 

Jag tackar det nuvarande, snart avgående fullmäktige för gott samarbete och ett idogt arbete för kommunens bästa.

Vi kan inte ännu tala om coronakrisen som nånting vi lämnat bakom oss. Även om vi kan ana ljuset i ändan av tunneln är det omöjligt att säga när vi kan återgå till ett normalt liv. Vi har inlett vaccineringarna, men det återstår ännu många månader innan vi får ett täckande skydd.

Just nu i detta ögonblick är det skäl att fundera på vad året som gått har lärt oss och hur det inverkar på vår framtid. Hur kan vid på bästa möjliga sätt använda våra upplevelser och lärdomar på ett positivt sätt?

Vår egen kommun har i år fått fler nya invånare än på länge. Det kan gott vara en följd av en av coronaårets lärdomar: Trots att de flesta av oss njuter av den sociala samvaro arbetet erbjuder har vi märkt att vi också kan arbeta effektivt på distans. Kyrkslätt har här mycket att erbjuda: Ofta har vi nära till naturen. Vad är trevligare än att ta en paus bland tallar och granar eller att hålla distansmöte på en häll i skogen? Här vinner både arbetsgivaren och arbetstagaren. 

Coronaåret har också bevisat, att vi behöver varandra. Ingen erfarenhet som delas via våra skärmar ersätter vårt behov av beröring och riktigt samvaro. Många kanske kommer ihåg det experiment man gjorde i USA på 1940-talet: En grupp nyfödda barn lämnades utan fysisk beröring eller ögonkontakt. Följderna av detta grymma, oetiska experiment var katastrofala, men visade också klart hur viktigt närhet är. Och hur viktigt det är att ta hand om dem som är ensamma. Inte bara under krisen, utan också efter den. Som filosofen Esa Saarinen så klokt har sagt: Vi är varandras omgivningar.

En tredje lärdom från coronaåret är den, att vi lever i en global värld. Enligt kaosteorin kan en fjärils vingslag på en sida av jordklotet skapa en storm på den andra sidan. Ett pyttelitet virus från Kina reste på ett ögonblick jorden runt och skapade en global tragedi och kris. 

Ett globalt perspektiv och ett globalt ansvar är nånting som vi förhoppningsvis tar med oss ut ur krisen. Det behövs när vi tar oss an frågor som klimat och biodiversitet, våra stora globala utmaningar. 

Men låt oss gå tillbaka till nuet, till detta år. Jag vill lyfta fram coronaårets hjältar. Vi hittar dem på många ställen och i många branscher. Vi hittar dem i våra hem, inom hälsovården, i våra skolor, företag och myndigheter. De finns inom tredje sektorn men också inom polisen eller försvarsmakten. De finns överallt. 

Som föräldrar har vi tagit hand om våra barn, och som barn har vi tagit hand om våra föräldrar. Våra lärare har gjort sitt allt för att garantera barnens rätt till god undervisning. I undantagsförhållanden har olika myndigheter agerat tillsammans på ett föredömligt sätt. Otaliga frivilligorganisationer har hjälpt människor. Företagen har hållit hjulen rullande och tjänstemän och -kvinnor har med kort varsel tagit nya processer i bruk för att lindra de negativa följderna av krisen. 

Allt detta arbete som gjorts för det gemensamma bästa har påfrestat oss i en situation där vi kanske också varit oroliga för vår egen eller våra närståendes hälsa. Som riksdagsledamot är jag stolt över hur väl vi lyckats i dessa svåra tider. Också trots att vi begått misstag på vägen. Världen är aldrig fullständig men i en internationell jämförelse har vi klarat oss väl. 

Det kommande året sätter oss på prov, och det säger jag på allvar. Mycket avgörs av hur vi klarar den sista milen. Klarar vi av att bära det gemensamma ansvaret och kan vi handskas med den osäkerhet som ännu består? I osäkerhet behövs stabilitet men också kreativitet. Inte passivitet utan påhittighet.

Våra företag har varit tvungna att vara speciellt påhittiga under det gångna året. Många har lyckats sadla om så att de kunnat erbjuda svar på de nya behov som uppkommit. Många har lyckats ställa om sin verksamhet så att de undvikit konkurs. Många har utnyttjat det andrum som en minskad efterfrågan betytt för att stärka sina kompetenser så att de är förberedda för den positiva rekyl som förhoppningsvis kommer när situationen normaliseras. Alla dessa företag förtjänar vårt tack och vår aktning. 

Personligen har Corona kommit mig nära – ja, ända in i vår familj. Den har också besökt riksdagen. Som en följd av detta har jag också själv varit tvungen att testa mig flera gånger. Jag är djupt tacksam för det arbete vårdpersonalen gjort när de i ur och skur testat oss finländare för att skydda oss alla. Närmare 2.5 miljoner test har tagits. Vårdpersonalen har verkligen gjort sitt yttersta både i laboratorierna och i sjukhussalarna. 

Som ordförande för Kyrkslätts kommunfullmäktige vill jag naturligtvis speciellt tacka alla kommunens anställda. Med ert arbete har ni säkrat att vår kommun har kunnat erbjuda kommuninvånarna den service de behöver för att livet skall kunna vara så normalt som möjligt också i exceptionelle tider. Tack!

För några dagar sedan hade vi vintersolstånd. Nu blir dagarna igen längre och ljusare. Med oss i vår ryggsäck när vi nu går mot vår och sommar har vi allt det som vi lärt oss. Jag vill upprepa den utmaning jag för några år sedan ställde alla kyrkslättbor: Låt oss hälsa på alla som kommer emot oss på våra promenader, också de vi inte känner. Det är inte pinsamt eller tokigt – utan vänligt. Vi behöver varandras blickar, leenden och hälsningar idag mer än någonsin. Vi behöver en känsla av samhörighet. Den hjälper oss att springa den sista milen. 

Med denna utmaning önskar jag er alla hälsa och ett mer normalt nytt år!

(publicerad i Kirkkonummen Sanomat)