Hur ser ett möjligheternas Finland ut?

/0 Kommentarer/i , , , , /av

Suomeksi täällä

Jag tänker mig ett Finland där var och en av oss får utnyttja sina styrkor – för det gemensamma bästa. Ett Finland där vi verkar i team som kompletterar varandra och där ingen förväntas vara perfekt, men där alla förväntas vilja bidra med enligt förmåga.

Ett möjligheternas Finland kväver inte nyfikenhet utan när den. Det är ett land där strukturer och system inte hämmar kreativitet och initiativförmåga, utan i stället uppmuntrar till aktivitet, lärande och personlig utveckling. Där är företagande inte ett hinder för trygghet utan något som i vissa fall till och med förstärker den, som i exemplet  Jukka Korhonen lyfte upp i Helsingin Sanomat.

I möjligheternas Finland får forskare ägna sig åt forskning i stället för att ständigt jaga finansiering. Universiteten sjuder av kunskapstörst och kritiskt tänkande. Långsiktig forskning och systematisk granskning av orsak och verkan spelar en avgörande roll i en tid då sanningar prövas. Forskningen behöver arbetsro – men också genomslag.

I möjligheternas Finland offras inte effekten av offentligt finansierade projekt på kortsiktighetens altare. Projekten bedöms inte enligt mängder ord och tillfällig synlighet, utan på basen av faktisk påverkan och hållbar kontinuitet

I möjligheternas Finland är politiken förutsägbar – inte ryckig. Företagen kan lita på att samhällets riktning inte ändras från en mandatperiod till en annan, utan formas långsiktigt och i dialog med näringslivet, utbildningsväsendet och civilsamhället. De viktigaste politiska linjedragningarna är parlamentariska och sträcker sig över regeringsperioder.

I möjligheternas Finland är arbete inte bara ett sätt att försörja sig – det är ett sätt att höra till. Det ger sammanhang och mening. Därför värderas allt arbete högt: omsorg och högteknologi, hantverk och kodning, konstnärskap och jordbruk. Det gamla och det nya lever sida vid sida. Skogsindustrin och spelindustrin är inte varandras motsatser – de är olika grenar av samma träd.

Möjligheternas Finland är ett land där innovationer inte bara föds – de slår rot. Där kreativitet inte är ett trevligt komplement, utan ett livsvillkor. Det handlar inte bara om nästa finansieringsrunda, utan om att bygga en bättre morgondag. Människor vågar tro på att förändring inte bara är nödvändig – den är en möjlighet. Även om man förlorar sitt nuvarande jobb, finns det hopp om att kunna bidra på ett nytt, meningsfullt sätt.

Möjligheternas Finland är ett land där vi vågar tänka stort och tar vara på varje människas kompetens för att nå ut i världen.

Men möjligheternas Finland skapas inte av program, strategier eller beslut. Det växer fram i vardagen – i hur vi behandlar varandra, hur vi ser på framtiden och hur vi tar ansvar för både oss själva och helheten. I möjligheternas Finland skyfflas inte ansvaret över på skolor, universitet, politiker eller företag – det bärs av oss alla. Av var och en av oss.

Vi har alla ett ansvar att ta vara på de möjligheter vi möter – att utvecklas, våga och pröva nytt. Men vi har också en skyldighet att se till att ingen lämnas efter. Möjligheternas Finland är inte ett kallt konkurrenssamhälle, utan ett varmt gemenskapssamhälle där grannhjälp, artighet och omtanke är en självklar del av kulturen. Framgång är inte en individuell prestation, utan något vi delar. I möjligheternas Finland ses vänlighet och ärlighet inte som naivitet, utan som egenskaper med värde – även i affärssammanhang. De är egenskaper som särskiljer oss. Kombinera dem med topprodukter, förstklassig service och smidighet – och vi har som krävs  för att lyckas. Om vi bara också minns att paketera det så att det går att sälja.

Jag bär med mig den här visionen som min karta i politiken. Jag slänger in den i diskussioner med kollegor i både regering och opposition – samtidigt som jag erkänner att vi politiker inte kan göra under. Tvärtom har vi ibland försvårat vägen dit genom att med våra ord gräva skyttegravar och bygga polarisering. Det har vi inte råd med.

Därför riktar jag nu en utmaning till oss alla. Jag tror att de flesta av oss vill bygga ett Finland där omtanke och samarbete är det högsta tecknet på framgång. Jag tror att de är de viktigaste ingredienserna i receptet som bygger världens lyckligaste land.

Och eftersom det inte är orden utan handlingarna som räknas, utmanar jag oss alla att bygga möjligheternas Finland genom en liten förändring i vardagen: Låt oss hälsa på varandra – på parkeringsplatser, i hissar, i kassaköer och längs motionsspår. Se varandra i ögonen och nicka. Det kräver lite mod och öppenhet. Sådant mod och sådan öppenhet som både KAJ och Erika Vikman har använt för att vinna Eurovisionspublikens hjärtan.

Möjligheternas Finland byggs tillsammans – i bastun och med respekt för våra olikheter. En hälsning, en idé, ett initiativ i taget.

RKP:n puheenjohtaja Anders Adlercreutz kuntavaaleista, kaavoituksesta ja hyvinvointialueesta

/0 Kommentarer/i , , , , /av

Kirkkonummen Sanomat haastatteli RKP:n puheenjohtajaa, opetusministeri Anders Adlercreutzia tulevien vaalien tiimoilta:

Puolueen puheenjohtajana, mitkä ovat RKP:n tavoitteet kuntavaaleissa Kirkkonummella, Siuntiossa ja Inkoossa sekä Länsi-Uudenmaan hyvinvointialueella?

Tavoitteemme on luonnollisesti vahvistaa asemiamme. Niissä kunnissa, joissa RKP on vahvassa asemassa, kasvu on ollut hyvää ja työllisyys korkeaa. Hyvinvointialueella toivomme lisäpaikkoja. Siellä RKP on usein joutunut valitettavasti yksin tekemään työtä alueellisesti kattavien palveluiden turvaamiseksi. Siksi on tärkeää, että menestymme – keskittäminen on monesti mennyt liian pitkälle.

RKP:n kuntavaaliohjelmassa mainitaan ”paras koulu”. Mikä on kantanne opetusministerinä siihen, miten koulu- ja varhaiskasvatusasiat on hoidettu Kirkkonummella verrattuna muuhun Suomeen? Entä Kirkkonummen suuret investoinnit kouluverkkoon?

Kirkkonummen koulut pärjäävät vertailuissa hyvin. Ennen kahta edellistä vaalia iso kysymys oli isojen kouluhankkeiden kohtalo. Nyt suurin osa niistä on lähtenyt tai lähdössä liikkeelle. On selvää, että hankkeet rasittavat kunnan lainataakkaa, mutta niitä ei olisi voinut jättää tekemättä. Hanke, josta olen erityisen iloinen, on yhteinen lukiohanke kirjaston takana keskustassa. Uskon, että se osaltaan vahvistaa sekä Kirkkonummen että keskustan vetovoimaa. On hienoa, että siinä on päästy yhteiseen ratkaisuun. Sen eteen RKP on tehnyt määrätietoista työtä. Kirjaston kanssa syntyy hienoa synergiaa!

Vaaliohjelmassa mainitaan myös elinvoimaiset kunnat ja kaupungit sekä kestävä ja viihtyisä kaavoitus. Millä keinoin Kirkkonummen elinvoimaa voidaan kehittää?

Keskeinen kysymys on kaavoitus. Meidän täytyy osata hyödyntää yhteisvaikutuksia, joita uudet teolliset hankkeet tuovat. Jorvaksen HTC, Prysmian ja uusi datakeskus ovat keskeisiä kasvun vauhdittajia. On huomionarvoista, että kaksi viimeksi mainittua lähtivät nopeasti liikkeelle. Kun tahtoa on, kaavoitus sujuu ripeästi.

On myös tärkeää huomata, että Kirkkonummelle muuttamisen pääasiallinen syy liittyy asumiseen ja kouluihin. Meidän pitää tarjota asumisessa jotain muuta kuin naapurikunnat: enemmän tilaa, yhteisöllisyyttä, harrastusmahdollisuuksia, hyviä yhteyksiä, laadukkaita kouluja ja vahvaa luontosuhdetta. Meidän täytyy uskaltaa olla oma itsemme – Kirkkonummi ei ole Espoon kopio.

Pitäisikö Kirkkonummen uusi keskusta rakentaa tehokkaasti – ja kuinka tehokkaasti?

Keskusta saa mielellään olla tiivis pikkukaupunki, mutta en kaipaa liiallista korkeutta. Kirkko säilyköön maamerkkinä! Lähtökohtaisesti keskustan kehittämiseen on upeat edellytykset. Tori, kirkko, kirjasto ja juna-asema tarjoavat hienot puitteet toimivalle pikkukaupungille. Toivon, että onnistumme yhdessä rakentamaan näkemyksen siitä, miltä tämän ajan yhteisöllinen ja inspiroiva keskusta voisi näyttää – paikka, joka houkuttelee niin ihmisiä kuin palveluja.

Toivon myös, että keskustaan saataisiin ikäihmisille asumisratkaisuja. Liian usein palveluasumisen tontit kaavoitetaan laidoille tai kauemmas. Se on mielestäni väärä ratkaisu. Kirjaston ja koulujen tarjoamat palvelut voisivat tukea eri-ikäisten ihmisten kohtaamista.

Arkkitehtinä, millaista kaavoitusta Kirkkonummella tulisi tehdä?

Kirkkonummen pitäisi rohkeasti olla oma itsensä. Kunnan hienous on siinä, että se koostuu monesta pienestä kylästä, joilla kaikilla on oma identiteettinsä – joillakin jopa oma nuorisotalo. Tämä ominaispiirre tulee säilyttää, samalla kun keskustoja kehitetään tiiviimpään suuntaan. Se, että olemme pientalovaltainen kunta, on selvä vahvuus.

Kirkkonummen strategia sanoo: ”Kaavoitamme pientalovaltaisesti luonnonläheisiä, viihtyisiä ja turvallisia asuinalueita. Palvelutarjontamme vastaa kasvavan ja ikääntyvän väestön tarpeisiin.” Oletteko samaa mieltä? Onko kunnassa riittävästi asuntoja ikääntyville?

Olen tuosta täysin samaa mieltä. On myös selvää, että meillä ei ole riittävästi palveluasumista ikääntyneille kirkkonummelaisille. Toivon erityisesti keskustaan, lähelle junaa, kirkkoa ja kirjastoa lisää ikäihmisille sopivia asumisratkaisuja.

Pitäisikö Kirkkonummelle saada asuntomessut?

Toivon, että saisimme kuntaan asuntomessut. Kantvik olisi erinomainen paikka. Toivon myös, että hanke vietäisiin kunnianhimoisesti eteenpäin – ei sekavaa valmistalokatalogia, vaan yhtenäinen kokonaisuus, jolla on selkeä identiteetti ja joka ammentaa paikan ainutlaatuisuudesta.

Mitä mieltä olette rantojen käyttämisestä rakentamiseen?

Kirkkonummella on paljon rantaviivaa, joka on pääosin yksityisessä omistuksessa. Kantvik on hyvä esimerkki siitä, millaista rantarakentamista Kirkkonummella voitaisiin toteuttaa. En näe esteitä järkevälle, hyvin kaavoitetulle rantarakentamiselle.

Mitä mieltä olette kuntaveron tasosta Kirkkonummella?

Kuntaveromme on korkea verrattuna esimerkiksi Espooseen, eikä sitä voi pitää hyvänä asiana. En kuitenkaan tällä hetkellä näe edellytyksiä sen laskemiselle.

Kuinka realistisena pidätte Länsirata-hanketta ja sen toteutumista? Minkälaisella osuudella Kirkkonummen kunnan tulisi olla mukana hankkeessa?

Länsirata-hanketta eivät taloudelliset realiteetit tällä hetkellä tue. Lohjan näkökulmasta paikallisyhteys on tarpeen, mutta kokonaan uuden yhteyden rakentaminen Turkuun ei ole järkevää – varsinkaan, kun Helsinki on vetäytynyt hankkeesta. Mielestäni Kirkkonummenkaan ei tulisi olla mukana.

Neljä miljardia euroa noin kahden miljoonan matkaa varten on liikaa. Ympäristövaikutukset olisivat mittavat, ja kannattavuuslaskelmat perustuvat pitkälti tonttien hintojen nousuun – se ei ole kestävä peruste. Meidän tulisi sen sijaan panostaa rantaradan kehittämiseen. Se on taloudellisesti ja ympäristön kannalta kestävin vaihtoehto. Emme saavuta ihan samaa nopeutta, mutta pääsemme lähelle.

Mitä mieltä olette vihreän siirtymän hankkeista Länsi-Uudellamaalla?

Vihreän siirtymän hankkeet ovat Suomelle suuri mahdollisuus. EK:n laskelmien mukaan niitä on suunnitteilla noin 290 miljardin euron edestä. On kuitenkin tärkeää, että emme jää pelkästään puhtaan sähkön tuottajaksi, ja että ympäristövaikutusten arviointi tehdään perusteellisesti. Jokaisen suuren hankkeen ympärille tulisi rakentaa vihreän siirtymän ekosysteemi. Sundsbergin datakeskus voisi toimia laajemminkin kasvun moottorina.

Valtion tukien osalta on syytä olla tarkkana. Yksittäisten hankkeiden tukemisen sijaan on järkevämpää varmistaa, että investointiympäristö on ennustettava ja kilpailukykyinen.

Toteutuuko demokratia Espoo-vetoisella Länsi-Uudenmaan hyvinvointialueella?

Kyllä minä ajattelen, että jokaisen aluevaltuutetun tulee pystyä ajattelemaan omaa kotikuntaansa laajemmin. Yksi syy siihen, miksi RKP edellytti erillisratkaisua Uudellemaalle, oli juuri se, että muuten paikallisdemokratia olisi heikentynyt liikaa. Nytkin meillä on haasteita. Tämä kausi on osoittanut, että paikallisten palvelujen puolustajia tarvitaan.

Mitä mieltä olette digipalveluista vanhuksille? Tuleeko olla vaihtoehtoja niille, jotka eivät osaa tai halua käyttää digipalveluja?

Ilman muuta. Digitaaliset palvelut ovat hyvä lisä, mutta ne harvoin voivat korvata muuta hoitoa. Kasvokkain tapahtuvan palvelun pitää olla ensisijainen vaihtoehto. RKP on esittänyt myös digitakuuta – palvelua, jonka kautta varmistetaan apu digitaalisten palvelujen käytön opetteluun, ikäihmisille ja muillekin.

Mammografiaseulonnat siirtyvät Kirkkonummelta Lohjalle. Onko tämä järkevää, vaikka hyvinvointialue säästää rahaa?

Pidän tätä ongelmallisena. Keskustelin juuri erään tutun kanssa, jonka Alzheimeria sairastava puoliso ohjattiin Espoosta Lohjan vuodeosastolle. Monilla on muistissa myös Lohjan synnytyspalveluiden lakkauttaminen, jonka säilyttämisen puolesta RKP taisteli valitettavasti yksin. Tällaisilla muutoksilla on vaikutusta myös työssä viihtymiseen ja sitä kautta työvoimapulaan. Esimerkiksi kätilön ei ole yksinkertaista lähteä Espooseen töihin, jos hän asuu Tenholassa.

Mitä mieltä olette omalääkärijärjestelmästä ja sen kehittämisestä?

RKP kannattaa omalääkärimallia vahvasti. Sitä on menestyksekkäästi pilotoitu Länsi-Uudellamaalla. Itäisellä Uudellamaalla olemme ottaneet käyttöön Omatiimi-mallin, jossa koko tiimi – hoitajasta lääkäriin – on tuttu potilaalle. Keskusteluissa lääkäreiden ja hoitajien kanssa on käynyt selväksi, että tällainen malli parantaa työssä viihtymistä. Henkilöstöpulan keskellä meillä ei ole varaa olla hyödyntämättä malleja, jotka lisäävät sekä potilastyytyväisyyttä että hoitotuloksia.

Olette ehdolla sekä kunta- että aluevaaleissa. EVAn tutkimuksen mukaan moni suomalainen haluaisi rajoittaa mahdollisuutta toimia kolmella tasolla. Mikä on teidän näkemyksenne?

Olen pitänyt hyvin arvokkaana ja toimivana sitä, että olen saanut osallistua sekä kansalliseen päätöksentekoon että nähdä, mitä päätökset merkitsevät paikallisella tasolla. Tämä kokemus on hyödyksi eduskunnassa ja hallituksessa. Se on osa suomalaista päätöksentekokulttuuria – se näkyy jo siinä, että eduskunnan maanantait on varattu paikallistyöhön.

Opetusministerinä näen myös tärkeänä hyvinvointialueelle kuuluvan oppilashuollon. Sitä haluan tietenkin pitää silmällä myös!

Hyvinvointialueet tarkoittavat, että aiemmin pelkästään kunnanvaltuustossa hoidetut asiat hoidetaan nyt kahdessa organisaatiossa. Työn substanssi ei varsinaisesti lisäänny, mutta kokouksia voi olla enemmän. Helsingissä tilanne ei muuttunut, mutta Länsi-Uudellamaalla valtuusto kokoontui viime vuonna viisi kertaa. Se on maltillinen määrä ja mahtuu kalenteriini. Nyt on tärkeää vaikuttaa alueiden palvelurakenteisiin – moni asia muuttuu nopeasti, ja tässä on tärkeä vaikuttamisen paikka, niin Kirkkonummen kuin koko Länsi-Uudenmaan näkökulmasta.

Text: JUSSI SALO

Minister Adlercreutz närvarade vid minneshögtid för att hedra befrielsen av Auschwitz

/0 Kommentarer/i , , /av

Måndagen den 27 januari närvarade undervisningsminister Anders Adlercreutz tillsammans med republikens president Alexander Stubb vid en minneshögtid i Polen, med anledning av att det är 80 år sedan koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades.

Hedersgästerna vid minnesceremonin var ett femtiotal överlevande från Auschwitz. I ceremonin deltog flera stats- och regeringschefer och ett stort antal inbjudna gäster.

– Förintelsen började med en systematisk avhumanisering. Det skapades en bild av människor som inte är som vi, som inte tillhör oss och som inte har samma värde. Det är viktigt att värna om ett samhälle där alla känner sig delaktiga och där ingen försätts i marginalen. Det krävs empati, förståelse och medkänsla för att något som Förintelsen aldrig ska kunna ske igen, påminner minister Adlercreutz.

– Skolan har en viktig roll när det gäller att fostra till demokratiska värderingar och till respekt för alla människor och mänskliga rättigheter. Demokrati- och människorättsfostran är mycket framträdande i grundskolans och gymnasiets läroplaner och har länge varit en del av de finländska skolornas vardag, konstaterar undervisningsministern.

– Utvecklingen i världen är på många sätt oroväckande. Andra världskriget var en varningsklocka som hjälpte våra samhällen att bygga upp flera institutioner som har tjänat oss väl: Förenta nationerna, rättsstaten, gemensamma avtal och grundfördrag. Många av dessa institutioner håller nu på att urholkas och förlora sitt värde. Om vi inte har forum där vi kan föra gemensamma diskussioner och om vi inte kan komma överens om olika saker, kommer vår gemensamma världsbild och våra värderingar att vittra sönder, säger minister Adlercreutz.

Minneshögtiden ägde rum vid Auschwitz II-Birkenau som i dag är ett museum.

Foto: Matti Porre/Republikens presidents kansli

Tal på Europadagen | Eurooppa-päivän puhe

/0 Kommentarer/i , , , , /av

Hyvät ystävät, bästa vänner,

I år firar vi Europadagen några dagar i förskott eftersom det är helg på torsdag, men det är absolut inget problem – som Europaminister är jag kanske lite jävig, men jag tycker att vi kunde fira Europa-vecka, eller varför inte Europa-månad! För Europa är något som det verkligen är värt att fira.

Finland har varit medlem av den Europeiska unionen i snart 30 år, och nästa år blir det jubileumsfirande. Det betyder samtidigt att EU-Finland är det enda Finland man känner till. Medlemskapet har på många sätt blivit en del av vår identitet. För många är det att Finland är medlem av EU en självklarhet.

On hienoa, että Suomi on asettunut osaksi suurempaa joukkoa maita, joita yhdistää maantieteellisen sijainnin lisäksi yhteinen arvopohja ja halu turvata alueellamme rauha sekä halu rakentaa vaurautta. Samalla suhtautuminen jäsenyyteen itsestäänselvyytenä voi olla myös hieman riskialtista: nykymaailmassa on tärkeää muistaa, että hyvää kannattaa oikeasti puolustaa ja vaalia. Viime vuosien aikana olemme saaneet useita muistutuksia siitä, että emme loppujen lopuksi voi pitää mitään itsestäänselvyytenä. Kaikki voi myös muuttua.

Ennen kuin Suomi liittyi Euroopan unioniin, järjestettiin kansanäänestys, jossa kysyttiin yksinkertainen kysymys: Tulisiko Suomen liittyä EU:hun vai ei?

Käytiin kampanjoita puolesta ja vastaan, ja me suomalaiset saimme käydä vaaliuurnilla kertomassa mielipiteemme. Vuosi oli 1994 ja olin itse silloin Erasmus-vaihto-opiskelijana Barcelonassa. Elin eurooppalaista unelmaa. Opiskelin arkkitehtuuria, opettelin espanjaa ja haaveilin rajattomasta maailmasta, täynnä mahdollisuuksia. Aika lailla siis sellaisesta maailmasta, jonka EU-jäsenyytemme myötä meille suomalaisille avautuikin. Minulle valinta oli tuolloin yhtä selvä kuin se on tänään: Suomen paikka ja Suomen etu on EU:ssa. 

Ennen kuin olimme EU:n jäseniä, Eurooppa oli täynnä rajoja. Ei ollut euroa, vaan kaikilla mailla oli oma valuuttansa, jonka vaihtokurssi vaihteli päivittäin. Matkustaminen ja liikkuminen oli täysin erilaista kuin nykyään. Passintarkastukseen piti jonottaa siellä ja täällä, tuotteen tilaaminen toisesta maasta oli hankalaa, ja toiseen maahan muuttaminen työn tai opiskelun vuoksi oli monimutkaista. Maailma oli yksinkertaisesi mutkikkaampi paikka.

Ei myöskään ole kovin montaa vuotta siitä, kun piti varmistaa, että matkapuhelimen verkkovierailutoiminto oli kytketty pois päältä, kun matkusti toiseen Euroopan maahan. Se, että liittymämme nykyään toimivat automaattisesti ja ilman lisäkustannuksia ympäri EU:ta tuntuu itsestäänselvyydeltä, mutta näin ei ole aina ollut.

Totumme nopeasti siihen, että asiat toimivat ongelmitta riippumatta siitä, missä olemme. Joskus on hyvä miettiä, miksi näin on. Näin Eurooppa-päivän alla meillä on mielestäni erityisen hyvä syy pysähtyä hetkeksi iloitsemaan siitä, mitä kaikkea EU on meille antanut.

Euroopan unioni perustettiin aikoinaan siksi, että Euroopassa haluttiin säilyttää rauha. EU on siis rauhanprojekti. Vaikka me unionin jäsenmaat olemme onnistuneet rauhan vaalimisessa, aivan EU:n rajan toisella puolella on sota. Sen ainoa syypää on Venäjä. Sota ja väkivalta on saatava loppumaan – ja se onnistuu parhaiten yhteisin ponnistuksin. Siksi EU:lla on tärkeä rooli myös naapurimaissamme. EU:n rajojen ulkopuolelle jäävät maat elävät Venäjän jatkuvan paineen alla. On hybridivaikuttamista, miehitystä, ja jopa avointa sotaa. Siksi työskentelemme EU:n laajentumisen edistämiseksi. Siksi meidän on autettava Ukrainaa niin kauan, kunnes ukrainalaiset voittavat sodan Venäjää vastaan. Ja siksi meidän on työskenneltävä sen eteen, että niin Ukraina kuin muut EU:n ehdokasmaat voivat edetä jäsenyyspolullaan ja tehdä tarvittavat uudistukset sekä täyttää vaadittavat kriteerit, jotta EU-jäsenyys voisi aikanaan toteutua.

EU muodostaa myös maailman suurimmat sisämarkkinat. Tämä tarkoittaa, että me voimme päätöksillämme ja toimillamme oikeasti vaikuttaa ympäröivään maailmaan. Kun me EU:ssa esimerkiksi asetamme tiettyjä standardeja, muun maailman on sopeuduttava ja muututtava. Siksikin toimivista sisämarkkinoista on pidettävä huolta. Ne ovat EU:n vaikuttavuudesta perusta. Ja yhtä lailla meidän on jatkettava yhteisten arvojemme, kuten oikeusvaltioperiaatteen ja ihmisoikeuksien edistämistä niin EU:ssa kuin globaalisti. Yleisestikin EU:n toimintakyvystä on huolehdittava, jotta EU myös tulevaisuudessa toimisi mahdollisimman hyvin.

Joten kysymys siis kuuluu, frågan lyder: vad kan du och jag konkret göra för att EU ska bli ännu bättre?

I år är svaret mycket enkelt: rösta i EU-parlamentsvalet! Och givetvis så, att du ger din röst till en kandidat vars målsättning är att utveckla EU i en bättre riktning.

Vi finländare har ett gott rykte i EU: vi anses vara pragmatiska och lösningsinriktade. Därför har vi också ett större inflytande i EU än vad vår storlek eller antal EU-parlamentariker direkt skulle medföra. Många finländska EU-parlamentariker har med sitt arbete visat att de på riktigt har en möjlighet att påverka saker i sådan riktning att slutresultatet är bättre för Finland – och hela EU. Genom att rösta kan du och jag påverka det att sådana krafter också finns representeraade i nästa parlament.

Och ännu till slut, vielä lopuksi: Toisin kuin monet vaalikoneet vihjailevat, niin EU:n etu useimmiten on myös Suomen etu. Nämä eivät ole ristiriitaisia asioita. Kun EU kehittyy ja vahvistuu, Suomenkin asema paranee. Ja vastaavasti, kun Suomen jälki ja painoarvo EU:ssa kasvaa, EU kehittyy parempaan suuntaan.

Lopetan tämän puheenvuoron siis siihen, mistä aloitinkin – iloitkaamme kaikesta hyvästä, mitä EU on meille tuonut. Juhlistakaamme yhteistä unionimme.

Låt oss glädjas för att det goda EU har gett oss och tillsammans fira vår union.

Glad Europadag – och kom ihåg att rösta i EU-valet!

Hyvää Eurooppapäivää teille kaikille, ja muistakaa äänestää EU-vaalissa!

 

Bild: Lauri Heikkinen, Statsrådets kansli

Mina tankar om ordförandeskapet

/0 Kommentarer/i , /av

Mitt namn är Anders Adlercreutz, jag är riksdagsledamot sedan 2015 från Kyrkslätt och fungerar som Europa- och ägarstyrningsminister i den sittande regeringen. Innan det var jag arkitekt och företagare i över 15 år. För en tid sedan meddelade jag att ställer upp i partiordförandevalet i juni. I det här medlemsbrevet vill jag berätta varför. Jag hoppas du vill läsa och bekanta dig med mina tankar om vårt parti. Jag hoppas du hör av dig om det jag skriver väcker frågor eller om du har annat på hjärtat. Mina kontaktuppgifter finns längst ner i detta brev.

Jag tog steget in i politiken i september 2012 när min vän Annika bad mig ställa upp i kommunalvalet. Den resan har tagit mig till kommunalpolitiken, till riksdagen och in i regeringen. Om du vill läsa mer om mig och vad jag jobbat med kan du göra det här. I slutet av detta brev hittar du länkar till artiklar som berättar om min syn på världen.

Varför behövs SFP?

Vårt samhälle polariseras. Retoriken hårdnar och de politiska blocken flyttar sig ut mot kanterna. Det skapas ett tomrum i mitten av den politiska kartan – och där finns vi, Svenska folkpartiet. I den här verkligheten är det utmanande att vara ett pragmatiskt parti. Tolerans väcker mindre gensvar än konfrontation och pragmatism får ett mindre utslag än populism. Samtidigt som vi kanske känner oss mer obekväma än på länge, så behövs vi mer än någonsin.

Vi är det enda trovärdigt liberala borgerliga partiet. Vi är ett nordiskt bildningsparti som förstår att företagsamhet, utbildning och mångfald går hand i hand med en sund ekonomi. Vi är partiet som vet att det finns en stark koppling mellan landsbygdens och städernas livskraft.

En känsla av oro – vart är vi på väg?

För tre veckor sedan bad jag folk som prenumererar på mitt nyhetsbrev att skicka in tankar kring vårt parti. Ett stort tack för alla insikter och frågor jag fått. Jag har fört samman de stora frågorna och du hittar dem på min webbsida.

I många meddelanden jag fått är det tydligt att det finns en oro för framtiden. Det finns en oro för hur det ska gå med SFP.

I svaren jag fick hör jag en oro om hur man ska klara sig på landsbygden, om polariseringen, om vårt svaga understöd. Jag hör en oro om en splittring och om hur vi ska få våra ungdomar att engagera sig. Jag hör en oro om hur man också i framtiden klarar sig på sitt modersmål. Jag hör en oro om hur partiet mår. Förlorar vi vår identitet?

Vi vill och vi kan

Jag förstår den här oron. Samtidigt vill jag säga er: Inget parti har så goda förutsättningar att tackla de här problemen som vi. Just på grund av vår unika position har vi som parti en stor potential. Vi är ett klart alternativ för många. Att engagera hela partiet i att förverkliga denna potential är den framtida ordförandes viktigaste uppgift.

Inom vårt parti har vi ett enormt starkt engagemang på det lokala planet i föreningar och organisationer. Det finns en vilja att göra och en vilja att jobba. Och med den viljan flyttar vi både berg och gallupsiffror. Vi är också bättre lämpade än något annat parti att förena stad och landsbygd, för till skillnad mot övriga partier så är vi starka i båda verkligheterna.

Som minoritet har vi en helt unik förståelse för hur mångfalden i vårt samhälle är vår styrka. Vi kan vara partiet som motverkar polarisering och splittring mer än något annat parti. Så det är inte en fråga om vi kan. Det är en fråga om hur.

Vad betyder ledarskap för mig?

En partiordförande leder partiet, men det är medlemmarna som är huvudsaken. Partimedlemmarna och vårt engagemang skapar kontinuiteten – det är alla vi tillsammans som är partiet.

Jag är uppvuxen i ett familjeföretag. Det var alltid självklart att det är företagets bästa, att det är de anställda och företagets fortlevnad som kommer först. VD:n och chefer kommer och går under årens lopp, företaget består. På samma sätt är det i ett parti som vårt. Partiet ska inte ledas som ett företag, men med samma grundprincip: Partiordförande ska vara partiets verktyg, inte tvärtom.

Ledarskap är i första hand att möta människor och att lyssna på dem. Ledarskap är empati och förståelse. Ledarskap är samarbete. Ledarskap är att ge utrymme för framgång, för åsikter och idéer – men också för misslyckanden. Ledarskap är en förmåga att fatta beslut då det gäller – och stå bakom dem.

Hur skulle jag leda SFP?

Inom ett drygt år har vi tre val på kommande: EU-valet, kommunalvalet och välfärdsområdesvalet. Om tre år är det riksdagsval igen. Inför dessa val ska vi stärka vår profil och slipa vårt budskap. Vi ska hitta sätten att nå ut till en bredare skara utan att tumma på våra viktiga kärnfrågor. Det här kräver arbete.

I ett litet parti ska vi vara speciellt bra på att lyfta upp varandra. Jag vill ge mera utrymme åt våra partiaktiva på alla plan, för det är bara så vi kan växa tillsammans. Ett litet parti har inte råd att förminska sig själv och sina förmågor. Därför vill jag regelbundet träffa alla kretsar och förbund för att försäkra mig om att alla hörs – och för att skapa en öppen dialog om aktuella utmaningar.

Jag uppskattar rakt tal och rak konstruktiv kritik. Vi ska stöda varandra – men vi ska också våga ifrågasätta varandra. Det är det enda sättet att utvecklas. Och för att kunna ifrågasättas måste man känna sig trygg. Jag vill skapa en kultur där alla kan känna sig trygga.

Jag är inte en lokalpolitiker i ordets traditionella bemärkelse. Jag känner och värnar om min region, men har konsekvent arbetat för alla våra regioner, för hela Finland. Vi ska stödja varandra i regionalt viktiga frågor – det är så jag tycker vi måste arbeta i ett litet parti. När flera säger samma sak visar man att det är partiets linje och ett gemensamt mål.

Det är så vi överbryggar regional splittring.

Hur ska vi få vårt understöd att växa?

På den politiska kartan finns en klar plats för oss och vi har en naturlig potential – det visar alla undersökningar. Den centrala frågan är därför hur vi ska göra det lättare för dem som kunde rösta på oss att också göra det. Våra väljare måste hitta kandidater som de känner som sina på våra listor. Vi måste kommunicera så att både väljare och kandidater känner sig sedda och hörda.

SFP:s värderingar tilltalar många finländare oberoende av deras bakgrund.

SFP:s identitet är starkt kopplad till den finlandssvenska kulturen och det svenska språket är partiets språk. Det är självklart att värna om det även i framtiden. Samtidigt måste vi se till att vi inte bygger upp murar mot dem som vill stöda oss. Vi behöver väljare som talar landets övriga språk. Alla ska kunna se oss som ett alternativ. Därför är vi också tvungna att även appellera med andra metoder och budskap. Vi arbetar på olika sätt i Utsjoki, Vanda och Korsholm.

Vi behöver också förstå att den språkliga identiteten hos ungdomarna idag inte är lika stark som tidigare – det finns många andra identiteter som också är viktiga. Det här måste vi som parti känna till och reagera på. Det betyder att vi måste ha en klar linje i frågor som ekonomi, klimat, säkerhet, vården och mycket mer. Vi måste vara relevanta.

Det här är en möjlighet. Det är därför vårt stöd på flera orter överstiger andelen svenskspråkiga. För att vi har en vision som attraherar. Vi har en större roll att fylla.

Det betyder inte att SFP förändras. Det betyder inte att SFP överger sin kärna. Det betyder att SFP stärker sin förmåga att påverka.

Varför jag ställer upp i ordförandevalet

Jag har berättat för er om hur jag ser på partiet idag, vilka våra möjligheter är och hur jag vill ta dem till vara. Jag hoppas att jag får ert förtroende för att leda det arbetet.

Jag är familjefar, företagare, politiker, make till en företagare och jordbrukare. Jag har haft förmånen att sitta i riksdagen i nio år. Fyra av dem som gruppordförande, och snart ett år som minister. I tre års tid var jag vice ordförande för SFP. Vi bor i Kyrkslätt, har ett jordbruk i Pargas, och mitt arbete är i Helsingfors. Jag har samlat på mig erfarenheter, kunskap och kontakter. Jag har ansvarat för förhandlingar om stora helheter i de senaste regeringsprogrammen, senast förra våren för finans- och skattepolitiken. Jag har i fyra års tid förhandlat om det som kallas julklappspengar till våra regioner. Många projekt och vägar från Lovisa till Karleby har blivit verklighet. Jag har suttit i flera olika utskott och fått en bred förståelse för vad Finland behöver.

Min tid som riksdagsledamot, gruppordförande och minister har gett mig värdefull erfarenhet för uppgiften som partiordförande. Min bakgrund som företagare och perspektiv utanför politiken har gett mig de färdigheter som just nu krävs för att tackla de utmaningar vi står inför.

I mitt arbete i riksdagen har jag sett till alla våra regioners intressen. Jag har konsekvent arbetat för hela fältet. Det är också det vi behöver av en ordförande. En vilja att jobba i alla våra regioner och mod att ta upp också jobbiga frågor. Att gå i bräschen när det behövs, vare sig det gäller utmaningar i vår utbildningspolitik, Nato, hjälp till Ukraina, i tiden besvärliga frågor som Nord Stream 2 eller hur vi tar hand om finländska barn i flyktinglägret al-Hol.

Bästa SFP:are, bästa vänner,

Det här är min vision för SFP och partiordförandeskapet. Jag hoppas att den väcker gensvar hos många, men den väcker säkert också frågor. Jag hoppas att alla ni som undrar är i kontakt. Jag vill höra vad ni tycker.

För jag har inte alla lösningar – det är vi tillsammans som har dem. Vi befinner oss i en situation som kräver förmåga att reagera. För att hitta de rätta verktygen lovar jag att diskutera med er – kretsarna, lokalavdelningarna, SU, Svenska Kvinnoförbundet, Seniorerna, alla ni lokala aktiva som deltar på caféträffar och styr upp torgmöten. För det är så jag arbetar. Jag är övertygad om att det är den enda hållbara vägen framåt.

“Ledaren är den sista som äter” brukar man säga. Jag är beredd att leda så att partiet ska få sitt. Jag tror på din och min förmåga att lösa alla utmaningar vi står inför – och jobbet börjar nu.

Jag hoppas att du hör av dig om du har tankar eller frågor. Mina kontaktuppgifter hittar du nedan. Jag kommer att röra mig på fältet nu under veckoslutet och de tidpunkterna hittas också nedan. Hoppas att vi ses!

Du kan prenumerera på mitt nyhetsbrev via den här länken.

Mer om mig och hur jag tänker hittar du till exempel i följande artiklar i Kyrkpressen och Helsingin Sanomat.

Min knapp-video, här på Youtube, som på Twitter (eller numera X) och andra kanaler har fått närmare en miljon tittare.

Hela mitt tal från presstillfället i Helsingfors finns bakom denna länk.

Adlercreutz: Utan en stark inre marknad kan EU inte påverka globalt

/0 Kommentarer/i , , /av

Europa- och ägarstyrningsminister Anders Adlercreutz deltog på torsdagen i en diskussion om Europas och Afrikas ekonomiska förhållande på Wasa Future Festival tillsammans med bland annat kommissionär Jutta Urpilainen. Adlercreutz lyfte upp vikten av gemensamma spelregler för att unionen ska vara en attraktiv handelspartner.

– Det är viktigt att vi målmedvetet arbetar för att öka och stärka EU:s trovärdighet på den globala marknaden. Det är så vi garanterar att vi hålls konkurrenskraftiga också framöver. Många av de stora globala utmaningar vi står inför – klimatförändringen, hoten mot vår demokrati, säkerhetsutmaningarna och ekonomin som helhet – löses inte utan ett EU som driver dessa frågor, säger Adlercreutz.

En fungerande inre marknad har varit en av unionens stora styrkor. Under coronapandemin fungerade emellertid inte marknaden normalt och bland annat begränsningar i den fria rörligheten skapade utmaningar.

– Den tiden måste vi lämna bakom oss. Vi är helt beroende av en fungerande fri inre marknad och måste akta oss för mekanismer som stör den. Detta är helt centralt för att unionen ska fungera. Konkurrenskraft skapas då marknaden fungerar. Ekonomiska stöd ger i längden felaktiga signaler och stärker inte marknaden på sikt, säger Adlercreutz.

Under tillfället, där också Rwandas, Moçambiques och Brasiliens representanter deltog, underströk Adlercreutz vikten av ömsesidiga partnerskap.

–  EU är redan på många sätt en bra partner och vill bli ännu bättre. Vi använder oss inte av privata arméer eller köper inte heller upp landets bästa jordbruksmark i gengäld för att göra affärer. EU:s mål är att bygga upp långsiktiga partnerskap som bygger på hållbara lösningar och skapar välstånd, säger Adlercreutz.

Adlercreutz har tillbringat hela veckan i Österbotten och besökt flera olika företag.

–  Det finns många bra saker på gång i hela regionen. Energisektorn sprider välstånd både lokalt och globalt och många viktiga infrastrukturprojekt är under planering. Det har varit inspirerande att se hur företag vågar växa och hur fint samarbetet mellan utbildningsanstalter och industrin fungerar, säger Adlercreutz.

Adlercreutz: Nato för Finland in i en ny era

/0 Kommentarer/i , , , /av

Finland är nu officiellt fullvärdig medlem i Nato. Utrikesminister Haavisto deponerade anslutningsdokumenten idag i Bryssel före Natos utrikesministermöte.  ”Detta är en historisk dag för Finland och för Nato”, säger Anders Adlercreutz, riksdagsledamot som har representerat Svenska riksdagsgruppen i försvarsutskottet.

Adlercreutz säger att Finlands medlemskap i Nato kommer att stärka inte bara vår egen säkerhet, utan också säkerheten i hela Östersjöregionen och norra Europa.

-Vi har systematiskt stärkt vårt eget försvar under årtionden och tar med oss välutrustade försvarsmakt till Nato.  Vi har viktig kunskap och framför allt en stark vilja att försvara vårt land. Vi har hållit vårt försvar i gott skick och man kan säga att vi föregått med gott exempel i detta avseende. Också därför är det viktigt att Finland är en aktiv och konstruktiv aktör i Nato, säger Adlercreutz.

Finland och Sverige ansökte gemensamt om medlemskap i Nato i maj förra året. Medlemskapsprocessen har dock gått i olika takt för de två länderna. Adlercreutz säger att han är övertygad om att även Sverige kommer att bli medlem.

-Finlands medlemskap kommer också att stärka Sveriges säkerhet. Det står dock klart att det ligger i både Natos och vårt intresse att Sverige blir fullvärdig medlem i Nato så snart som möjligt. Vi måste nu arbeta aktivt inom Nato för att säkerställa att Sveriges ratificeringar går framåt. Ungern och Turkiet måste sluta att cyniskt spela  med vår gemensamma europeiska säkerhet. Det finns ingen giltig anledning att inte ratificera Sveriges medlemskap så snabbt som möjligt, säger Adlercreutz.

Nya perspektiv, nya möjligheter

/0 Kommentarer/i , , , , /av

Detta år har gett oss ett nytt perspektiv. Vi har tvingats fundera på vad som är stort – och vad som är smått. Vi har tvingats finna oss i det faktum, att vi har ett krig i Europa, ett krig i vilket en stat försöker erövra territorium av en annan. Det är en tanke som få av oss trodde var trolig eller ens möjlig för ett år sedan.

För ett år sedan tänkte jag att den största frågan som vår kommun skulle stå inför år 2022 var välfärdsområdena och hur överflyttningen av tjänster och uppgifter sköts. Och det har varit en fråga som varit närvarade i så gott som alla kommunanställdas eller förtroendevaldas vardag i en form eller annan under året som gått. 

Men samtidigt som vi förberett överföringen av social- och hälsovården till välfärdsområdena har våra tankar varit annanstans. I det vansinniga krig som för tillfället pågår i Ukraina. 

Kriget syns också här i Kyrkslätt på många plan. Våra skolor har fått nya elever som behöver stöd och vägledning. Många kommuninvånare har hjälpt de ukrainare som kommit hit och dem som blivit kvar i Ukraina. 

På olika håll i vår kommun har man arrangerat evenemang för att hälsa ukrainarna välkomna och hjälpa dem. I vår kyrka har det arrangerats konserter för att samla medel åt dem som varit tvungna all lämna sina hem som en följd av kriget. 

Våra egna erfarenheter har helt klart haft betydelse. Våra egna krig gör det lättare att förstå vad de som nu tvingats fly har genomgått. Vi vet vad det betyder, när det egna fosterlandet är hotat. Och på samma sätt vet vi, att egna interna missämjor måste sättas åt sidan när man konfronteras med ett allvarligt hot. Små saker får ge vika för de stora frågorna. 

I skrivande stund ser det ut som om kriget kan fortsätta länge till. Det betyder också, att vårt stöd måste fortsätta. 

Men tillbaka till vår egen kommun: Kyrkslätt fortsätter att utvecklas. I år har vi fått nyheter om både stora investeringar och en fortsatt inflyttning. Människor vill flytta till Kyrkslätt eftersom vi kan erbjuda utrymme för liv och upplevelser. Vi kan inte säga, att coronan hör till det förflutna, men de lärdomar vi fick under pandemin har redan påverkat kommunens utveckling. Man vill ha utrymme, natur och svängrum. Kommuner som Kyrkslätt har en ny attraktionskraft. 

Kommunala byggprojekt kan ta sin tid. När min familj flyttade till Kyrkslätt 1972 övertalade mina föräldrar min aningen tvivlande storasyster om att flytten är en bra idé med att berätta om den nya simhallen som alldeles strax skulle byggas i kommunen. Löftet infriades, tre årtionden senare. När man väntar på någonting gott kan man vänta lite längre. 

Hälsocentralens efterträdare, välfärdscentralen, har äntligen öppnat sina dörrar. Det betyder, att ett projekt som pågått ett par årtionden också det nått målet. I början var det fråga om en renovering av den gamla hälsocentralen, sen kom en utbyggnad med i bilden, och nu när allting är färdigt är det fråga om en helt ny byggnad på en ny plats invid simhallen. Och inte vilken byggnad som helst, utan en modern hälsocentral som fyller alla tänkbara krav. 

När hälsovårdstjänsterna flyttar från kommunen till välfärdsområdet märker vi kommuninvånare inte nödvändigtvis en stor skillnad i den service vi får, men beslutsfattandet ändrar. Beslut om organisering, kvalitet och omfattning fattas efter det i välfärdsområdet. Det, att vi har Finlands kanske modernaste välfärdscentral betyder, att det är i välfärdsområdets intresse att upprätthålla god service i vår kommun. Det är en bra sak. 

Många andra byggprojekt har tagit flera steg framåt detta år. I Gesterby inleds arbetet med det nya skolcentret. På planeringsbordet går det nya gymnasiecampuset och skolan i Nissniku framåt. 

Om några år kan vi dra ner på investeringstakten. När våra grundläggande investeringar är i skick kan vi andas lite lättare och fokusera på att producera service på ett så bra och effektivt sätt som möjligt.

Detta år har varit positivt med tanke på kommunens ekonomi. Vi gör ett kännbart överskott. Nästa års budget förväntas också leda till ett ordentligt överskott. Det är fråga om en stor förändring jämfört med hur det såg ut för några år sedan. Överskotten hjälper oss att både hantera de pågående investeringarna och att utveckla och upprätthålla den service som blir kvar i kommunen. 

Detta år ger oss ett gott avstamp till nästa år. 

Jag vill tacka alla kommunens anställda och förtroendevalda för det arbete ni gjort. Jag vill rikta ett speciellt stort tack till vår långvariga kommundirektör Tarmo Aarnio som nu går vidare mot nya utmaningar. Under hans tid har kommunen tagit stora steg framåt. Tack var det arbete ni alla gjort har kommunen också detta år utvecklats positivt. 

Jag vill också tacka alla kommuninvånare. Det är en glädje att stöta på er i matbutikens korridorer eller vid fotbollsplanen. Den respons ni ger hjälper oss beslutsfattare i vårt arbete. Gemenskap är en styrka också när det gäller att utveckla vår kommun. 

Under julen har de flesta av oss möjlighet att vara tillsammans med nära och kära vänner. I den rådande världssituationen är dessa stunder speciellt viktiga. Att stanna upp i ögonblicket och njuta av små stunder är inte alltid lätt. Själv har jag försökt bli bättre på det under det gångna året. 

Tack för året som gått. Jag önskar era alla ett gott nytt år. 

 

 

Gå inte i Putins fälla

/2 Kommentarer/i , , , , , /av

Efter att Putin undertecknat dokumenten som enligt Ryssland fullbordar annekteringen av 4 ukrainska regioner höll han ett tal vars absurditet till och med överträffade det tal han höll inför invasionen av Ukraina.

Det primära argumentet vart väntat: ”Vi krigar mot Nato”. Det är lättare att ursäkta motgångarna om motståndaren förstoras. Men det fanns också ett annat narrativ: Européerna vill könskorrigera våra barn, våra familjer är hotade. Pappor är inte pappor, pojkar inte pojkar. Väst är satanister som övergett de ”traditionella värderingarna”. Och inte bara de traditionella värderingarna, utan också traditionell, ”riktig”, energi.

På den forcerade festen på Röda torget ropade en av talarna efter heligt krig.

”Satanister, vi kommer efter er! Var rädda för oss! Heligt krig!”

Den ryska ortodoxa kyrkans patriark Kirill talar om kriget som en biljett till himmelriket, evigt liv och ära. Det här är ett löfte som man inte på en tid hört uttalas av ledaren för en stor kristen kyrka.

Under Sovjet försökte man under en tid framstå som det progressiva alternativet mot ett konservativt väst. Man kritiserade segregationen och klassamhället.

Dagens Ryssland kastar om allting. Man odlar tanken om att det här är en ideologisk kamp mellan ett liberalt väst och ett Ryssland rotat i tradition och religion. Nu är det väst som i sin progression är ett hot medan Ryssland försvarar det gamla.

Det här är en motsättning som Ryssland spätt på en längre tid. Det här är samma motsättning som de populistiska partierna i Europa länge byggt upp: En mer liberal värld där individens frihet och självbestämmande är i centrum är ett hot mot den rådande världsordningen. Eller snarare: Mot den världsordning som stärker Putins position.

Det här gör också kampen existentiell. ”Our way of life” är förstås inte ett nytt argument. Men om Kreml kopplar ihop kriget med inte bara Rysslands existens utan också med framtiden för hela den världsbild som man påstår sig representera så blir det värre. Finns det då någon återvändo?

Hur skall man kunna förhandla utgående från sådana premisser?

Den ryska påverkan i västvärlden har i flera års tid utnyttjat samma argumentation. Det är inte en händelse, att Trump kom till makten med samma retorik. Det är också den retoriken som basunerades ut av de tusentals nätaktörer som fungerar som Kremls megafoner.

Kremls har hittat en skiljelinje som man försöker förstärka. Ett enigt väst är ett problem, men en västvärld som konsumeras av intern kamp och polarisering är genast mycket svagare.

Det är också en av orsakerna till att energi är ett tacksamt vapen. Energi har knappast någonsin varit ett helt neutralt samtalsämne men idag är den sannerligen inte det. Energi kopplas konkret till vanor och nödvändighet. Energi är förknippat med ett sätt att leva – som nu står inför förändring. De gula västarna mottogs med glädje i Kreml och ingen energifråga är bara neutral vetenskap.

En grön omställning betyder att vi bryter med det förflutna.

Samtidigt betyder det, att Ryssland steg för steg desarmeras. Energin kan bara användas som vapen en gång, och när omställningen är gjord finns det inga patroner kvar. Det är en omställning som vi därför borde påskynda, inte sabotera.

Sverige hade nyss val och i Finland går vi mot ett val. De diskussioner vi för kommer med säkerhet att påverkas av kriget i Ukraina. Men det är skäl att också känna igen undertonerna i den diskussionen och de motsättningar som Putins narrativ försöker bygga upp.

Väst kan motstå rysk påverkan. Men för att vi skall göra det, måste vi identifiera den. Kriget i Ukraina kan ta tid. Ukraina klarar sig inte utan extern hjälp. Och den externa hjälpen är hotad om västvärlden låter sig distraheras av Putins överraskande och irrationella utspel.

(Kolumn i HBL 6.10.2022)

Det gråa är bakom oss

/0 Kommentarer/i , , , , , , , /av

En grå zon är något obestämt. Någonting vagt eller osäkert. Är vi i en sådan?

Jag har svårt att tycka det. Vi är inte medlemmar i Nato, men vi har klart uttryckt vår åsikt. Efter ett par decennier i något som vi kallat en Nato-option –  en vag och grå position, om det någonsin funnits en sådan – har vi nu klart sagt vad vi tycker. I riksdagen sade 188 av 200 ledamöter ja och endast 8 röstade emot.

Det är inte en grå zon. Det är en klar viljeyttring om var vi vill stå.

Nato-beslutet fattades inte för att vi plötsligt upplevde oss som speciellt hotade. Snarare för att vi helt enkelt fått nog. Det är inte värt att försöka balansera med en granne som upplever sig kunna göra vad som helst, utan att bry sig om vad vi eller omvärlden gör, tycker eller vad vi kommit överens om. Då kan vi lika gärna klart ta steget ut i den gemenskap vi ändå uppfattas tillhöra.

Ta steget ut ur den gråa zonen, in i klarhet.

Finland har sällan fått så mycket positiv publicitet världen över som den senaste månaden. Man talar om resiliens, om en förmåga att fatta beslut. Det finns en massa positiv goodwill att inkassera för tillfället. Det här intresset bör nu konverteras till en vilja att komma hit, att studera och arbeta här, att investera i vårt land.

Jag åt lunch med en representant för en stor internationell handelskammare för ett par veckor sedan. Hen berättade samma sak; intresset för Finland är stort också på det kommersiella planet. När jag besökte Irland för ett par veckor sedan för att bekanta mig med deras investeringsfrämjande politik möttes jag av samma reaktion.

Då skall vi inte tala om gråa zoner, om osäkerhet, utan svänga på kulan: Finland är ett no-bullshit-land som ser klart på omvärlden och kan fatta beslut när situationen förändras. Här gräver vi inte ner oss i skyttegravar utan kan samarbeta och omvärdera vår bild av världen om det behövs. Det här är en filosofi som också kan gagna dig, Internationella Företaget, Incorporated.

Vi har en sund politisk kultur som inte i överdriven grad låter polariseringen försinka politiska beslut. Vi har en stark rättsstat och Finland toppar jämförelser om länder med minst korruption.

Här är det tryggt att investera, hit är du välkommen. Vi är inte inne i en grå tid utan vi har fattat ett beslut och låter nu processen rulla på. Och om någon mot förmodan skulle vilja trakassera oss har vi fullt förtroende för att det goda arbete som gjorts inom försvarsmakten de senaste decennierna ger oss den trygghet som behövs.

Men så långt skall vi inte behöva gå. Det här bör vara vårt budskap.

Men ett löfte måste också uppfyllas. Ett brand måste byggas på solid grund. Om det utlovade inte stämmer med verkligheten raseras bilden och med det attraktionskraften.

Därför bör företag som kommer till Finland få det stöd som krävs.

Varje utländskt företag bör tilldelas en egen kontaktperson som ser till att samarbetet med myndigheterna inte blir ett hinder för företagets framgång och fortlevnad i Finland. Business Finland kunde sköta detta.

Vi behöver en aktör som förmedlar fadderfamiljer för de experter som kommer hit i företagens kölvatten. Vi bör ha tillräckligt med grundskolor i vilka man kan få undervisning enligt vårt system men på engelska. Hela familjen måste tas om hand. Bara då kan vi på riktigt och på ett bestående sätt kamma in den goodwill som flyter omkring och omsätta den i verkliga investeringar i vårt land.

Sedan ska vi sköta diskussionerna med Turkiet på ett skilt spår. För det kan ta tid. En förhandling där kraven ändrar från dag till dag och i vilken det man sagt igår saknar relevans nästa vecka, är inte lätt att föra. Även utanför gråa zoner finns det luddighet och motiv som är svåra att greppa.