Katedralskolan i Åbo – finländska utbildningstraditionens ryggrad

Om en dryg vecka uppmärksammas bildningens långa anor i Åbo. Katedralskolan, Finlands äldsta skola, firar 750-årsjubileum i år och invigningen av jubileumsåret äger rum. En tidsresa tillbaka till 1200-talet känns nästan hisnande – så mycket har hunnit hända på sju och ett halvt sekel. Finland har levt igenom medeltiden, reformationen, stormaktstiden, upplysningen, autonomin, självständigheten, krigstiden – och välfärdsstatens uppbyggnad.

Vid tiden då Katedralskolan grundades var utbildning något för de få, men dess betydelse för samhället som helhet var redan då uppenbar.

Det jubileumsfirande som vi nästa vecka inleder tillhör inte bara skolan själv, utan hela Åbo, hela Svenskfinland och i förlängningen hela Finland. Vid tiden då Katedralskolan grundades var utbildning något för de få, men dess betydelse för samhället som helhet var redan då uppenbar. Åbo var Finlands centrum för förvaltning, kyrkligt liv och lärdom, och just här växte den struktur fram som lade grunden för vårt senare skolväsen.

Man kan alltså med fog säga att Katedralskolan utgör själva ryggraden i den finländska utbildningstraditionen. Utan denna skola hade vi till exempel knappast haft Kungliga Akademin i Åbo år 1640 – och därmed inte heller det universitetssystem som i dag är en självklar del av vårt samhälle.

Efter att först få fira Katedralskolans 750 år känns det extra passande att lite senare i februari få presentera det framtidsarbete inom grundskolan som vi har arbetat med på Undervisnings- och kulturministeriet denna regeringsperiod.

Syftet med framtidsarbetet är att ta fram en vision som tar sikte på en önskad framtid, hur den grundläggande utbildningen ska se ut år 2045 och vilka färdigheter som eleverna behöver lära sig i framtiden.

Under denna regeringsperiod har vi haft fokus på att stärka de grundläggande färdigheterna, att läsa, skriva och räkna. Vi har sedan augusti 2026 till exempel utökat veckotimmarna i dessa ämnen samt reformerat stödet för lärande, så att alla som behöver stöd ska få det i ett så tidigt skede som möjligt. Samtidigt är det viktigt att elever och studerande erbjuds möjlighet att lära sig nya kunskaper och färdigheter som behövs i framtidens samhälle.

Det är just det framtidsarbetet fokuserar på.

Förutom att det fortsättningsvis finns ett behov att stärka de grundläggande färdigheterna handlar det också om teman som berör till exempel artificiell intelligens och teknik samt ekologisk och social hållbarhet. Alla dessa är stora, samhällsomvälvande fenomen som vi vet att behöver tacklas också framöver.

Skolans uppgift är på många sätt allomfattande.

Samtidigt som syftet är att lära ut den kompetens som behövs för att kunna fungera i samhället – det vill säga de grundläggande färdigheterna – handlar det om att ge unga människor verktyg att förstå världen, att tänka kritiskt, att samarbeta och att ta ansvar.

Också när svaren inte är enkla.

Katedralskolans erfarenhet av att allt detta – att leva i tiden, lära ut de färdigheter som unga behöver och samtidigt vara en bärande aktör genom århundradena förtjänar en eloge. Låt oss tillsammans blicka framåt på de kommande seklen.

Vi är mer än summan av våra beståndsdelar

Jag har genom åren många gånger haft möjligheten att leda besöksgrupper genom Riksdagshuset. Jag gör gärna det själv, eftersom det ger mig en möjlighet att diskutera med besökarna, men också att själv stanna upp inför allt det som Riksdagshuset representerar.

När man 1923 beslöt att det nyblivna självständiga Finland skulle få ett riksdagshus var det inte mycket som talade för att vi fortfarande skulle vara ett självständigt land 102 år senare. I Europa rykte det fortfarande efter kriget och i Ryssland var det ställvis fortsatt oroligt. Finland var ett av Europas fattigaste länder.

Men vi trodde på oss själva och för 100 år sedan, 1925, offentliggjordes det vinnande förslaget. Det var en kombination av influenser både från vår egen och från andra länders arkitektur, och låg som grund för byggandet under de kommande åren.

Beslutsfattarna trodde på Finland och upplevde att vår demokrati behövde en symbol som var vårt land och vår demokrati värdig. De tänkte klokt.

Idag känns det ofta som att vi saknar en motsvarande tro på framtiden. Vilket är paradoxalt med tanke på allt som talar för oss idag, till skillnad från hur det var för 100 år sedan. 

I mitt jobb som undervisningsminister reser jag emellanåt också utomlands och fungerar via det lite som en ambassadör för vårt samhälle och framförallt vår skola. Överallt är mottagandet enormt positivt. Man ser upp till Finland. Vår skola beundras, och man kopplar nästan uteslutande positiva saker till det som kan kallas vårt nationella varumärke.

Jag kan inte undgå att tycka att vi här hemma i våra diskussioner lätt fastnar i helt annorlunda tankegångar. Ett land kan inte ha allt, men man kan ha mycket. Och Finland har mycket. 

Vår skola är fortfarande god. Vi placerar oss fortfarande högt uppe på listor där olika kompetenser mäts. Våra vuxna är världsbäst i PIAAC, det så kallade vuxnas PISA-test. Vi har en stark pressfrihet, mycket låg korruption, en hyggligt smidig byråkrati och en god livskvalitet. Balansen mellan arbete och fritid klarar vi rätt bra. 

Det är helt sant att vi har en hel hög med utmaningar. Den offentliga ekonomin är inte i balans. Tillväxten är inte på en tillräckligt nivå. Men samtidigt är det inte realistiskt att förvänta sig en uppsjö investeringar om vi inte själva ser de möjligheter vi har runtomkring oss. 

Det är förstås också viktigt att inse att vi inte vet allt bäst själva. Därför är det klart att vi också behöver idéer utifrån. Tillväxt är svårt att skapa om man sysslar med ett eget nationellt nollsummespel inom sina egna gränser. 

Vårt varumärke och våra unika konkurrensfördelar – tryggheten och förtroendet – kunde användas till att locka hit kunnande och kapital. Men det kräver också att vi är lite mer nyfikna, mottagliga för idéer och mer villiga till samarbete. 

Vi har många gånger under vår självständighet stått inför stora utmaningar. Ofta har vi hittat vägen ut genom att vi fördomsfritt trott på oss själva, i både krig och fred. 

På självständighetsdagen har vi ett utmärkt tillfälle att påminna oss själva om vad vi har, om vad så många under tidigare generationer gjort för oss och hur vi tillsammans så ofta varit långt mer än summan av våra beståndsdelar. Glad självständighetsdag. 

Skolan behöver riktning, stöd och höjda ambitioner

När vi nu är kalibrerade för några sekunders videosnuttar kan det kännas omöjligt att läsa en längre text. Därför måste skolan aktivt arbeta med uthållighet och förmågan att klara av tristess ibland.

Skolan har en helt central roll när vi talar om Finlands framtid.

Eftersom den är så central är det viktigt att vi inte fastnar i ett letande efter syndabockar eller i en längtan efter svunna tider när vi diskuterar dess utveckling.

Skolan påverkas av samhället runtomkring den. Den är inte en isolerad ö. Samtidigt som det är viktigt att ta lärdom av det förflutna är det därför också klart att dagens utmaningar kräver lösningar som passar in i nutiden.

Det finns orsak att med oro se på de försämrade inlärningsresultaten.

Därför analyserar vi vid Undervisnings- och kulturministeriet som bäst orsakerna som ligger bakom de senaste årtiondenas utveckling – och bilden är komplex. Här vill jag ändå lyfta fram några centrala aspekter.

Digitaliseringen har förändrat verkligheten för våra barn och unga.

Koncentrationsförmågan utmanas av en verklighet i vilken vi ständigt bombarderas av en kaskad av budskap från olika apparater.

Lösningen är ändå inte att ta bort alla digitala läromedel från skolan, utan vi behöver hantera frågan pragmatiskt och pedagogiskt. Här har förstås lärarna och skolan en stark roll, men också hemma behöver vi stöda våra barn genom en sund inställning till skärmar.

Förmågan att fokusera och kunna koncentrera sig under längre perioder är avgörande för lärandet. När vi idag i vardagen är kalibrerade för 15–30 sekunders videosnuttar kan det kännas omöjligt att till exempel läsa ett längre kapitel i en bok. Just därför måste skolan aktivt arbeta med uthållighet och förmågan att till och med klara av tristess ibland.

Vi löser inte våra utmaningar om vi letar efter syndabockar på fel grunder på fel ställen.

Också den fysiska lärmiljön spelar stor roll: buller, stora öppna klassrum och för stora grupper är problem som kan åtgärdas.

Samtidigt måste vi vara tydliga med vad de försämrade inlärningsresultaten inte beror på. Skulden till det, att våra Pisaresultat dalat är inte ett ökat antal elever med utländsk bakgrund. Det visar forskningen. Vi löser inte våra utmaningar om vi letar efter syndabockar på fel grunder på fel ställen.

Skolans största tillgång är våra lärare. Under åren har deras arbetsbild ändå breddats.

Vi behöver värna lärarnas självständighet och ge dem förutsättningar att utvecklas. Vi behöver inte mera kontroll eller nya mätare.

Förväntningarna från hemmen har ökat, ibland mer än vad som kan anses rimligt.

Lärarens uppdrag är ändå först och främst att undervisa. Vi behöver värna lärarnas självständighet och ge dem förutsättningar att utvecklas. Vi behöver inte mera kontroll eller nya mätare.

Arbetsro och högre krav kräver tydliga spelregler. Att ta bort mobiltelefoner från klassrummen har redan gett tydligt positiva resultat.

Grundläggande färdigheter – att läsa, skriva och räkna – kräver tillräckligt med tid. De tre nya årsveckotimmarna i dessa ämnen i de lägre årskurserna som vi infört är därför viktiga.

Utmaningar finns också efter den grundläggande utbildningen – men där finns framför allt möjligheter.

Om 20 år kan yrkesutbildning bra vara den mest attraktiva vägen för unga.

Praktiska färdigheter, problemlösning och arbetslivskompetens blir centrala i 2030- och 2040-talens ekonomiska verklighet. Därför behöver hela utbildningssektorn klara av att leva i en tid av snabb förändring.

Vi löser inte skolans problem genom att skylla på invandring, skärmar eller hur läroplanen ser ut.

Problemen löser vi genom att stöda lärare och elever, höja ambitionsnivån och stärka strukturerna – samtidigt.

Vid sidan av kunskap behöver vi dessutom mer empati, mer samarbetsförmåga och en inställning som präglas av livslångt lärande. Det här är inte ”mjuka” värden, utan kärnan i framtidens konkurrenskraft.

Som undervisningsminister ser jag grundskolan som helt central för vår framtid. Låt oss höja ribban tillsammans.

Den kommande kompetensgarantin är nästa steg. Vi måste trygga arbetsro både för lärare och elever, och ge varje barn chansen att nå sin potential – med blicken riktad framåt, inte bakåt.

Det glada oväsendet

Förmågan att koncentrera oss är trots allt fortfarande en färdighet som behövs i denna värld, oberoende av den teknologiska, digitala revolution som pågår runt omkring oss.

I en kommun har basketställningarna behövt grävas fram från kommunens förråd. Barnen saknade nämligen lekar och spel under rasterna, eftersom mobiltelefonerna enligt skolans beslut skulle lämnas i ryggsäcken.

I en annan kommun berättade rektorn att ljudnivån numera är hög under rasterna. Barnen sitter inte längre tysta och ensamma, utan pratar med varandra, leker och spelar. Ibland uppstår det förstås små gräl, men oväsendet är mestadels positivt: äkta, direkt interaktion och gemenskap.

När höstterminen nu hunnit till oktober verkar mobilförbudet, som trädde i kraft i början av augusti, ha förändrat vardagen och den inre dynamiken i många skolor i en positiv riktning.

Även om lagen endast begränsar användningen under lektionstid, har många skolor – till min glädje och enligt min uppmaning – valt att begränsa användningen även under rasterna. Lika centralt som att skolan lär ut att läsa, räkna och förstå vårt samhälle, är att den lär ut interaktion och sociala färdigheter. Dessa lär man sig genom att göra saker tillsammans, tala och lyssna, diskutera.

Och det kräver tid och utrymme.

Enligt en svensk studie tillbringar barn utanför skolan över sex timmar om dagen framför en skärm. Tidsanvändning är på många sätt ett nollsummespel – en timme som ägnas åt en sak är bort från något annat.

När begränsningen av mobilanvändning under lektionstid verkar leda till att användningen minskar även på rasterna, finns det skäl att hoppas att samma positiva effekt också visar sig på fritiden. Då kan vi vara på väg att lösa den centrala utmaningen för utbildningen: de sjunkande inlärningsresultaten.

Jag tror starkt att huvudorsaken till de försämrade inlärningsresultaten finns i vår försvagade koncentrationsförmåga. Det är något som drabbar både oss vuxna och de unga.

En orsak till detta är den lilla apparat som surrar och vibrerar i fickan och i väskan. Den har distraherat oss bort från den verklighet där vi kunde sitta stilla i en timme och vända på bokens sidor, utan avbrott.

Förmågan att koncentrera oss är trots allt fortfarande en färdighet som behövs i denna värld, oberoende av den teknologiska, digitala revolution som pågår runtomkring oss.

Skolans uppgift är att lära unga de centrala färdigheter världen kräver av dem. Behovet av digital kompetens är naturligtvis en central fråga. Vi kan inte blunda för det. Men i vår tid behöver vi fortfarande förmågan att fördjupa oss, att koncentrera oss och att vara långsamma. Man kan säga att det är en förutsättning för djup inlärning.

Förhoppningsvis leder lagändringen till att mobiltelefonerna spelar en något mindre roll i barnens och ungdomarnas liv. Och inte genom det bara till livligare raster, utan också till mer eftertanke, koncentration, fördjupning och därigenom en bättre förmåga att lära sig nytt om världen och om oss själva.

Långsamhet behövs i denna snabba värld.

Vi tryggar finansieringen av studentexamen

I statsbudgeten för 2025 minskades anslaget till Studentexamensnämnden med 787 000 euro jämfört med föregående år, vilket motsvarar cirka tio procent av utgifterna 2024. Den största delen av nämndens verksamhetskostnader består av arvoden till experter för att göra upp proven och bedömning av provprestationerna.

Studentexamensnämnden meddelade våren 2025 att den ekonomiska anpassningen skulle påverka ordnandet av studentexamen från och med 2026. Besparingarna för åren 2026–2027 skulle bland annat ha täckts genom att sänka censorernas arvoden med fem procent och genom att utveckla provens struktur och uppgiftstyper så att bedömningsarbetet minskar. Det skulle ha inneburit färre öppna svar, fler flervalsuppgifter och begränsningar i antalet tecken som får användas i svaren.

SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz har därför fattat beslut om att man i den kompletterande budgetpropositionen gör en intern omfördelning inom undervsnings- och kulturministeriet som täcker anpassningen i budgeten för 2025.

– Studentexamen har betydelse. Den ska mäta kunskap och bildning på ett heltäckande sätt. Syftet med att trygga finansieringen är att säkerställa att inga snabba besparingsåtgärder behöver göras som skulle påverka studentexamens innehåll eller struktur, säger Adlercreutz.

– Målet är att användningen av flervalsuppgifter inte utökas på det sätt som tidigare meddelats, och svarens tillåtna längd inte heller förkortas i modersmålsprovet eller i andra ämnen, säger Adlercreutz.

Utbildning och bildning i fokus i regeringens budget 2026

Svenska folkpartiets ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz har idag presenterat undervisningsministeriets förslag till budget för år 2026 i riksdagens budgetdebatt. Inom småbarnspedagogiken, grundskolan och andra stadiets utbildning görs det satsningar i syfte att stärka kvaliteten, jämlikheten och framtidstron.

– Regeringen satsar stort på utbildning i budgeten för 2026. Vi stärker grundskolan och småbarnspedagogiken, satsar på språk och jämlikhet och tryggar utbildning i hela landet. Målet är att varje barn och ung ska få rätt stöd och möjlighet att lyckas, säger Adlercreutz.

För grundskolan och småbarnspedagogiken föreslås en ökning på 50 miljoner euro. Det innebär mer resurser till exempel för åtgärder som berör stödet för lärande. Därtill avsätts 6 miljoner euro för att avhjälpa personalbristen inom småbarnspedagogiken. Nu förverkligas även halvtidsöversynens beslut om att stärka språkinlärningen för barn med invandrarbakgrund.

– Att kunna skolans språk är en förutsättning att lära sig. Regeringen satsar nu på att invandrare ska ges de förutsättningar som behövs. Därför satsar vi på undervisning i finska och svenska som andraspråk och stärker den förberedande undervisningen, säger Adlercreutz.

Rätten till stöd för lärande och till specialundervisning för studerande på andra stadiet stärks. Inom yrkesutbildningen träder reformen i kraft den 1.8.2026 och i gymnasieutbildningen trädde den i kraft redan denna höst.

– Målet är att göra övergången mellan utbildningsstadier smidigare, minska avhoppen, förbättra studenternas möjligheter att slutföra sin examen och stärka deras välmående. Alla unga ska ha en verklig chans att ta examen. Dessutom säkerställer vi att undervisningen håller hög kvalitet, säger Adlercreutz.

Adlercreutz är även nöjd över att det åttaåriga pilotprojektet, där utbildningsanordnare inom yrkesutbildningen i större utsträckning än i nuläget ska kunna anpassa utbildningsutbudet med regionens behov på arbetskraft, inleds nästa år.

Ett “hej” kan stärka skolgemenskapen

Idag lanserades en Hej!-kampanjen i skolor runt om i landet. Kampanjen uppmuntrar alla i skolgemenskapen, både elever lärare och att hälsa på varandra i vardagen.

Svenska folkpartiets ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz, som tagit initiativ till kampanjen, menar att en starkare gemenskap i skolorna kan ha positiva effekter på både trivsel och inlärning.

– Att säga hej betyder mycket. Det kan tyckas vara en liten gest – men den kan göra stor skillnad för en enskild person som via det känner sig sedd, säger Adlercreutz.

Adlercreutz påtalar att en starkare gemenskap i skolan kan det leda till mindre mobbning och mindre utanförskap. Forskningsresultat visar också att en inkluderande kultur stärker tryggheten i skolmiljön och förebygger ensamhet.

– Att hälsa på varandra gör att vi skapar en kontakt och visar respekt. När elever och vuxna i skolan vänjer sig vid att mötas på ett vänligt sätt läggs grunden för en tryggare och mer inkluderande miljö för alla. Det i sin tur stöder inlärningen, säger Adlercreutz.

– Därför uppmuntrar jag alla skolor att delta i kampanjen. Jag hoppas att lärare tillsammans med eleverna hittar på nya och roliga sätt att införliva hälsandet i de dagliga rutinerna i skolan, avslutar Adlercreutz.

En svår ria med gott resultat 

Om några veckor ger regeringen sin budget till riksdagen. Våra egna förhandlingar slutfördes i början av förra veckan i en situation där det både finns goda och sämre nyheter att ta avstamp i. 

Mitt i allt tumult både innanför och utanför våra gränser har man kunnat börja ana lite ljusningar också inom ekonomin. Samtidigt präglades budgetrian förberedelser också av en annan nyhet: Det att Fitch bedömning av Finlands kreditvärdighet sänktes i somras gjorde det helt klart att anpassningar måste göras, till en summa på en miljard euro på 2027 års nivå. 

Rians startskott avfyrades redan i början av augusti när finansministeriets budgetförslag kom. Bland annat det att ett stor del av de inbesparingar som föreslogs riktade sig till utbildningssektorn gjorde att förhandlingarna blev utmanande. Vi hade ett gemensamt mål, men olika syner på vad som är klokt och ändamålsenligt. 

Det resultat vi kom ut med är jag ändå nöjd med. Vi kunde undvika nedskärningar i social- och hälsovård och utbildningens finansiering rördes inte heller. Efter flera varv av anpassningar behövde vi inte heller gå åt den viktiga tredje sektorns finansiering. 

Nästa år ökar igen grundskolans anslag medan vi också kan sänka skatten på arbete för en stor del av befolkningen. Det är i linje med regeringens linje om att stärka de grundläggande färdigheterna i skolan samtidigt som vi stärker incitamenten för arbete och tillväxt. 

Vi tar också fram en modell för att sysselsätta ungdomar. Den första arbetsplatsen är enormt viktigt och en sysselsättningssedel kan sänka tröskeln att ge en ungdom en första chans i arbetslivet. Det här var något SFP drivit och nu går förslaget vidare ledsagat av en stark finansiering. 

För vår regions del betyder budgeten också att viktiga vägprojekt som Getbergets planskilda korsning och Prysmians avtag går vidare. Med tanke på de arbetsplatser som planeras i området är det viktigt att trafikarrangemangen också stöder tillväxten. 

Samtidigt som jag är nöjd med resultatet kan jag inte var glad över den diskussion som pågick kring budgetrian. 

Att vara politiker och riksdagsledamot innebär ett speciellt ansvar. Då kan man inte slänga ur sig vad som helst. Med ord formar vi verkligheten. Och ord som nedvärderar delar av befolkningen trasar sönder den gemenskap och det förtroende som vi är beroende av – också med tanke på den tillväxt vi behöver. 

Jag hoppas och förutsätter att alla nu tillsammans kan fokusera på det arbete som vi fått förtroendet att sköta – ett arbete för landets bästa. 

 

Läskunnighet är grunden till livslångt lärande

Läskunnighet är nyckeln till att förstå hur världen fungerar. På Internationella läskunnighetsdagen, vill undervisningsminister och SFP:s ordförande Anders Adlercreutz lyfta fram läskunnighetens betydelse för att alla likvärdigt ska kunna var delaktiga i samhället.

– Under många år har Finland prioriterat att ge barn och unga starka grunder i såväl läsning som digital kompetens. Regeringen har satsat på grundskolans lägre årskurser och förstärkt stödet för läsning. Från och med den termin som just inleddes har vi ökat antalet veckotimmar i litteratur och modersmål i de lägre klasserna  eftersom just läsfärdigheter är grunden för all vidare inlärning, säger Adlercreutz.

Årets tema, Främja läskunnighet i den digitala tidsåldern, lyfter fram att läskunnighet i dag är mer än att bara läsa och skriva på papper. Det handlar också om att kunna granska information kritiskt, förstå digitala miljöer och själv skapa innehåll på ett säkert och inkluderande sätt.

– I Finland har vi satsat målmedvetet på digital läskunnighet, och våra barn får tidigt verktyg för att tänka kritiskt och analysera information. Samtidigt finns det fortfarande utmaningar, både nationellt och globalt. Att vi i Finland toppar listan över läskunnighet får inte skymma det faktum att hundratals miljoner människor världen över fortfarande saknar grundläggande läs- och skrivfärdigheter, säger Adlercreutz.

– Läskunnighet är grunden för ett livslångt lärande. Genom att investera i läsning och medialäskunnighet investerar vi i våra barns och ungas framtid. Det handlar om vad vi gör i skolan, men vi föräldrar kan också med vårt exempel påverka attityderna till läsning, betonar Adlercreutz.

Flytta sommarlovet framåt med två veckor

Svenska folkpartiets ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz anser att sommarlovets start borde flyttas framåt med två veckor. Finland går i otakt med resten av Europa och många familjer har utmaningar med att lov- och arbetstidtabeller under sommarmånaderna. Trots att Finland på många sätt har närmat sig Norden och EU, skiljer vi oss kraftigt från våra grannar när det gäller sommarlovets tidpunkt.

– Vårt nuvarande system är på många sätt från en svunnen tid. I dag är arbetslivets årsklocka annorlunda och inte bunden till skörd och sådd, säger Adlercreutz.

I en tid där vi allt mer är beroende av omvärlden, där mycket handlar om att samarbeta med utländska aktörer skulle det vara ett naturligt steg att vi skulle ha samma tidtabeller som våra nordiska grannar, anser Adlercreutz.

– Det är i de flesta fall lättare för föräldrarna att ta ut semester i juli och augusti än juni. Att flytta sommarlovet med två veckor framåt skulle underlätta situationen både för familjer och för företag, säger Adlercreutz.

Adlercreutz vill se en flytt av sommarlovet som en lösning både med tanke på familjers semesterplanering och välmående och med tanke på företagens verksamhetsförutsättningar, för att inte tala om den inhemska turismen och en längre sommarsäsong i en stor del av landet.

– Till exempel servicen i skärgården är kopplad till skolåret då den inhemska turismsäsongen abrupt tar slut när skolorna börjar. Då en stor del av den europeiska turismen sker i augusti är det här en utmaning som har direkta konsekvenser för våra företag – hur ska vi locka turister till Finland då vår egen efterfrågan upphör när skolorna börjar vilket förstås påverkar tillgängligheten av service, säger Adlercreutz.

Undervisnings- och kulturministeriet har påbörjat en utredning med syftet att utreda både möjligheter och utmaningar med att flytta sommarlovet. Enligt Adlercreutz står det redan klart att det finns utmaningar, och för att lösa dem krävs en konstruktiv diskussion och nya lösningar.

–  Det här är en mer komplicerad fråga än man först kunde tänka sig. Det handlar också om småbarnsfostran, tidtabeller för studentexamen och högskoleantagning och mycket mer. Samtidigt är det viktigt att vårterminen inte blir för lång — ett längre påsklov kunde där vara en naturlig del av lösningen, säger Adlercreutz 

– När utredningen är klar ser vi om vi kan hitta samstämmighet i regeringen. Eftersom det handlar om ett initiativ som inte står i regeringsprogrammet krävs politiska diskussioner om saken när vi kommit så långt. Jag hoppas att vi kan hitta svar på utmaningarna. Finns det en vilja, finns det en väg, säger Adlercreutz.