Utredning om EU-karriärer visar hur underrepresenterade Finland är i Bryssel Minister Adlercreutz: I EU behövs fler finländare

Flera nordeuropeiska länder, inklusive Finland, riskerar att hamna i en situation där betydligt färre av deras medborgare arbetar i EU-uppdrag än vad man skulle kunna anta utifrån deras andel av befolkningen i EU. Det här är en sak som vi varit bekymrade över en längre tid. Synen på EU och EU:s existensberättigande påverkas av hur stor andel av medborgarna i ens hemland som arbetar vid EU-institutionerna. Upplever man att ens egen röst blir hörd i EU eller inte? Den färska utredningen om EU-karriärer är central med tanke på Finlands inflytande i EU. Utredningen redogör för orsakerna till underrepresentation och erbjuder lösningar för att förbättra situationen.

Det handlar om unionens trovärdighet i medborgarnas ögon, men också om kvaliteten på unionens politikåtgärder. Kännedom om de olika ländernas särdrag förbättrar i synnerhet kommissionens initiativ.

Så som vi också konstaterat i vårt regeringsprogram är Europeiska unionen Finlands viktigaste referensram och värdegemenskap inom såväl politik som ekonomi. I vår EU-politik betonas främjande av konkurrenskraften och den inre marknaden samt en hållbar tillväxtpolitik som utgår från att förbättra medlemsstaternas offentliga finanser och skuldhållbarhet.

Dessutom vill vi stärka EU:s globala roll och handlingsförmåga. EU är inte vår försvarspolitiska lösning, men unionen har en tydlig säkerhetspolitisk dimension.

Konsekventa politikåtgärder för att bekämpa klimatförändringar och bevara den biologiska mångfalden måste vidtas i EU också i fortsättningen. Vi främjar investeringar i ren energi och utnyttjar naturresurser på ett hållbart sätt. Med tanke på unionens funktion och trovärdighet är det särskilt viktigt att främja rättsstatsprincipen och korruptionsbekämpningen i EU. I ett globalt perspektiv har EU en central roll när det gäller att främja de mänskliga rättigheterna och demokratin.

Allt detta förutsätter goda förbindelser mellan Helsingfors och Bryssel. Ju bättre människorna i kommissionens korridorer känner till våra synpunkter och särdrag, desto bättre förutsättningar har vi att främja dessa frågor på EU-nivå. Att främja EU-rekryteringar ska därför ses som ett sätt att effektivisera inflytandet i EU.

Tillsammans med kommissionen har vi utarbetat en handlingsplan med målet att öka antalet finländare som arbetar i EU. Åtgärder behövs naturligtvis både här i Finland och i Bryssel.

Under hösten kommer regeringen att dra upp riktlinjer för prioriteringarna i EU-inflytandet både under den nuvarande kommissionens återstående mandatperiod och med tanke på den kommande kommissionens program. Dessutom säkerställer vi tjänstemännens kunnande i EU-frågor och främjar finländska tjänstemäns tillträde till EU-uppgifter och avancering vid institutionerna. Våra förutsättningar för föregripande inflytande förbättras också genom att antalet nationella experter och praktikanter (NEPT) vid EU-institutionerna ökar. I budgeten för nästa år ingår en nivåhöjning för finansieringen av de nationella experterna.

Det är viktigt att politiska beslut grundar sig på tillförlitlig information. Nu har vi en utredning som ger en utmärkt grund för riktlinjer och påverkansåtgärder både på kort och på längre sikt.

Det är i Finlands intresse att EU utvecklas till en bättre och mer fungerande union. Därför behövs det fler finländare i EU.

Publicerad på statsrådets nätsidor den 6.10.2023.

Tal vid kronprinsessan Victorias besök i Finland

Ers kungliga högheter, excellenser, mina damer och herrar, bästa vänner.

Sverige är FInlands närmaste partner säger vårt regeringsprogram. Det är första gången vi klart säger att Finlands och Sveriges relation är unik och speciell i ett regeringsprogram.  

Och det är skäl att poängtera, i detta sällskap, att sommarens regeringskris inte hade något med denna skrivning att göra. Vi hade helt andra utmaningar. 

I Storbritannien  brukar man tala om ett ”Special Relationship”. Med det menar man Storbritannieins speciella förhållande till USA. Jag vet inte om det mera stämmer. Men för Finland och Sverige stämmer det. Vi har ett speciellt förhållande. 

Förhållandet var speciellt när biskop Henrik steg i land i Egentliga Finland. 

Förhållandet var speciellt när Gustav Vasas son, hertig Johan, blev herre på Åbo slott. 

Relationen var speciell när Stålhandskes hakkapeliter plöjde genom Pappenheims led under 30-åriga kriget eller när Paavo Nurmi duellerade mot Edvin Wide på tjugotalet. 

Relationen fick igen ett bevis på sin hållbarhet när svenska piloter skötte bevakningen av en stor del av det finländska luftrummet under vinterkriget med sina Gloster Gladiator plan. 

Och det, att relationen är speciell, bevisade Tager Erlander för drygt 70 år sedan, när Sverige, till stor del av solidaritet mot Finland, beslöt sig för att stanna utanför Nato. Sverige ville inte lämna Finland ensamt. 

För mig som Europaminister känns det för all del lite genant att årtalet 1995 i Finland inte primärt väcker tanken om att Finland då blev EU-.medlem utan att vi då äntligen slog Sverige i en VM-final. 

Så relationen är speciell. 

En resa till Sverige är, och nu gissar jag, men tror att jag har rätt, med stor sannolikhet den första utlandsresan för en en majoritet av finländarna. 

Jag har fem barn, och om man frågar dem vart de skulle villa åka, säger de alltid Ängelholm och Sverige. Och Systrarna på Skäret med världens mest fantastiska jordgubbssaft och underbara små hjärtbakelser med vainljkräm i. 

Sverige har en speciell plats i våra hjärtan och relationen har varit speciell och nära i snart tusen år. Därför är det passande och rätt att vi får fira en del av ert  – ja vårt – jubileum här i FInland, på Hanaholmen som i sig är ett resultat av de band vi har. Hanaholmen var resultatet av Sveriges gåva till det 50-åriga Finland 1967. 

Jag sade inledningsvis att vi nu på ett politiskt plan står närmare varandra än nägonsin. Den process som förde FInland och snart Sverige in i Nato är också ett bevis på detta. 

Om ni tillåter så går jag nu 200 år tillbaka i tiden. 

Min släkting ett antal generationer bakåt, Carl Johan Adlercreutz, var den general som ledde de finsk-svenska trupperna genom Lappland ner mot Stockholm efter det katastrofala kriget 1808-1809. Han var den person, som sedan desarmerade Gustav IV Adolf och indirekt bär ansvaret för att familjen Bernadotte kom till tronen. 

Ja, vissa tungor säger, att han för ett ögonblick själv övervägde att sätta kronan på sitt eget huvud. Men så gjorde han lyckligtvis inte. Jag tror de var klokt med tanke på oss alla. 

Några månader tidigare ledde han de svenska trupperna vid slaget vid Oravais 1809. Efter slaget – som vi förlorade – rådde det stor bitterhet inom officerskåren. Man upplevde att Gustav IV Adolf svikit Finland. Man insåg, att Finland var förlorat. Riket skulle rämna i tu. 

På det rykande slagfältet beslöt de besegrade officerarna att de knäpper upp den yttersta knappen på uniformsrockens ärm för att markera sin besvikelse. Och de knäpper den inte  förrän Sverige och Finland igen är ett rike. 

På vissa svenska tavlor från 1800-talet lär man kunna se officerare som har den yttersta ärmknappen oknäppt. Knappen vara öppen i väntan på en återförening. 

Snart kommer denna återförening att ske. När Sverige och Finland båda två är medlemmar av Nato kan man säga att bandet är lika starkt som det var för 215 år sedan. Då knäpper även jag den yttersta kostymärmsknappen och det känns ju som en bra slutfanfar på detta år, då vi fått fira att det gått 500 år sedan Gustav Vasa kröntes och 50 år sedan Hanaholmens kulturcentrum föddes. 

Finlands band till Sverige är starkare än någonsin, och kronprinsessans besök är ett tecken på det.

Tankar om förtroende och samarbete

När jag gick in i politiken för tio år sedan var jag inte längre ung. I mer än 30 år hade jag arbetat med alla slags människor och uppgifter: Jag hade skottat, städat, lyft, sålt, väglett, undervisat, designat, ritat och byggt. Som pappa till en familj på fem barn hade jag naturligtvis också vårdat och uppfostrat. Jag har bott i olika länder och varit tvungen att anpassa mig till olika kulturer. Jag tyckte att det var en styrka att ha ett brett spektrum livserfarenheter.

Jag har haft min beskärda del av utmaningar längs vägen. Som när jag bodde ett år i en pytteliten plåtcontainer mitt ute i Atlanten med en familj på fyra personer och några höns. Även om vi inte verkade ha så mycket gemensamt – inte ens ett gemensamt språk – lärde jag mig snart att känna en djup samhörighet med dem. Jag uppskattade deras omsorg och vilja att dela med sig av det de hade till de andra byborna, och till mig.

Genom mina olika livserfarenheter har jag lärt mig en sak: Ja är övertygad om att jag utan dessa möten skulle låta mina val  styras av antaganden snarare än erfarenheter. Det igen skulle göra mitt liv fattigare.

I detta beklagligt långa blogginlägg öppnar jag upp mina tankar om respekt, förtroende och samarbete oss människor emellan. Det känns viktigt i en situation där vi i allt högre grad glider in i läger och ställer oss mot varandra. Och i ett sammanhang där konsten att lyssna och viljan att förstå andra lätt överskuggas av egocentrism  och extremism.

Värderingar och världsbild går i arv

I ett välmående samhälle fungerar det sociala om det finns en  ömsesidig respekt och tillit. Förtroende motiverar och stärker. Det skapar en känsla av att vi tillsammans kan skapa något nytt och stort, helst något som kommer att bestå från generation till generation.

Den viktigaste komponenten i förtroende är respekt för andra människor och deras sätt att tänka. När vi uppskattar, har vi tillit. Och när vi litar på varandra känner vi att vi tillsammans är mer än summan av våra beståndsdelar.

Förtroende kommer alltså från uppskattning, men vad skapar uppskattning?

Den miljö vi växer upp i har ett stort inflytande på hur vi ser på världen. Detta gäller i högsta grad i mitt eget fall.

Mina föräldrar betonade för oss barn, till leda, att alla människor är lika mycket värda. Opportunism eller fräckhet sågs inte med blida ögon. Rättvisa var lika med ansvar.

Ibland gör vi alla misstag eller beter oss tanklöst. Återigen var budskapet från mina föräldrar tydligt: ingen behöver vara perfekt. Du kan bli förlåten för tanklöshet och svagheter, så länge du är självkritisk när det gäller dina tankar och handlingar och ångrar dina misstag. Förstå att skämmas när det är befogat. Viljan att växa som människa är avgörande: ett misstag kan vara en gåva, eftersom det hjälper dig att bli klokare.

Jag är mycket medveten om arvet från mitt hem. Jag kunde också ha vuxit upp i en helt annan miljö och därmed sett på världen från en annan vinkel.

Min världsbild styr mina politiska val. Det är därför inte förvånande att politiska val går i arv, precis som vår världsbild.

I konfliktsituationer kommer de grundläggande värderingar som förankrats genom utbildning och uppväxt upp till ytan och är svåra att ignorera. Det är därför den politiska debatten ibland kan vara hätsk.

Debatt handlar om att genomföra och förverkliga demokrati, och det finns inget att frukta av ens den mest våldsamma av debatter, tvärtom. Men situationen blir utmanande om politiken bedrivs på ett sätt som undergräver den sociala sammanhållningen, jämlikheten och därmed möjligheternas jämställdhet. Ofta är sådan politik opportunistisk – dvs. den utnyttjar den rådande trenden eller situationen – utan större hänsyn till moral.

Avsikterna avgör

Hur skapar vi vår bild av världen och av våra medmänniskor?

Om respekten för andra människor inte beror på deras bakgrund – inte  deras utbildning, intelligens, status eller utseende – vad beror den då på?

Drivkrafterna bakom våra  handlingar är avgörande. Vad försöker vi uppnå, dvs. vilka är våra avsikter? Är avsikten att öka förtroendet och samhörigheten mellan människor eller att skapa misstro och splittring?

Det är här de fördomar som finns inbyggda i oss människor kommer in i bilden, och hur de används i politiken för att driva en fråga. Syftet med sådan politik är ofta att dela upp befolkningen i ”oss” och ”dem”.

Ett exempel på en sådan politik är populisters vana att först ge näring åt sina anhängares fördomar och sedan erbjuda dem enkla svar för att dämpa deras känsla av osäkerhet. På ett mycket listigt sätt smickrar den populistiska politikern sina lyssnare genom att skapa en illusion av att de själva har kommit på lösningen på sina problem. Saker och ting berättas ”som de är” med en oberörd min.

Och finns det en mer sannolik syndabock för problemen i våra egna liv än ”någon annan”. En mörkhyad invandrargranne i turban, eller en godhjärtad pojke i Elokapina. Eller en ”rantahurri” som ”tror att han är bättre än jag”.

Cirkeln av konfrontation och missförstånd är därmed fullbordad.

Den som sedan ifrågasätter detta enkla tänkande är, i populisternas ögon, en konspiratorisk elitist. En globalist. Eller, som ofta när det gäller oss finlandssvenskar, en ”som tror sig vara förmer”.

Det enda sättet att övervinna fördomar är att lära känna människor och att verkligen vilja förstå hur de tänker. Först när man vet vad den andra personen verkligen tycker är det möjligt att bedöma deras avsikter.

Populism finns i alla partier

Goda avsikter är inte kopplade till ett politiskt parti eller en persons bakgrund. Goda avsikter kan vara goda oavsett vilket parti man representerar eller röstar på. Därför är det också populistiskt att anta att en person som röstar på ett visst politiskt parti är en viss typ av person.

För att sammanfatta: allas avsikter kan vara goda eller dåliga. Goda avsikter är de som stärker den enighet som är nödvändig för ett fungerande samhälle. Enighet är det som gör det möjligt för världen att framgångsrikt lösa de problem som plågar den.

Men enighet betyder inte enhällighet. Det betyder ett diskussionsklimat som präglas av respekt.

Debatten  är livsviktig för demokratin. Men konstruktiv och produktiv debatt uppnås bäst när det inte finns rädsla i luften.

Dåliga avsikter är sådana som skapar rädsla och undergräver förtroendet mellan människor, och därigenom minskar vår förmåga att agera. En konstruktiv debatt kan inte äga rum i en atmosfär där ett ifrågasättande av idéer leder till hot, eller där motsatta åsikter i första hand uppfattas som hot snarare än en debatt.  Eller i ett klimat där fria medier, aktivister eller politiker utsätts för påtryckningar i stället för att få sina idéer kritiserade genom argument, baserade på fakta.

Politiskt mod

Världen är inte svartvit och sanningen finns ofta – ja, nästan alltid – i de olika nyanserna av grått. Ingen politisk rörelse har monopol på sanningen. Det finns korn av lösningar i varje parti.

Det är ofta mer politiskt lönsamt att ge snabb tillfredsställelse än att berätta obehagliga fakta. Till exempel att vägen framåt är svår och att belöningen ligger flera år fram i tiden. Lösningar på svåra problem är sällan enkla och ännu mer sällan leder de till omedelbar politisk popularitet.

Motsatsen till populism är politiskt mod. Mod att tala om saker som är svåra och utmanande, ibland till och med obehagliga

Och vi politiker har verkligen utmanande saker att säga, eftersom vi kämpar med utmanande problem just nu.

Av dessa kommer klimatförändringen och den förlust av biologisk mångfald som den medför att ha de mest omfattande och långtgående effekterna på alla aspekter av samhället. Finland kommer att vara en av de regioner som kommer att få känna av märkbara förändringar, även lokalt.

Den finska ekonomin är skuldsatt på ett sätt som inte skulle vara så oroande om vi inte samtidigt stod inför betydande demografiska utmaningar som påverkar försörjningskvoten, påverkar tillgången på arbetskraft och ökar behovet av offentliga tjänster. Detta blir inte bättre av att den europeiska och globala ekonomin befinner sig i en svacka.

Snabba tekniska framsteg och en allmän polarisering skapar ojämlikhet och undergräver människors förtroende för våra samhällsinstitutioner, vilket sannolikt kommer att öka otryggheten och den psykiska ohälsan. Det är svårt att hänga med.

Rysslands angreppskrig i Europa gör det nödvändigt att förbereda sig för eventuella lokala konflikter och tvingar oss att hjälpa Ukraina både humanitärt och materiellt.

En debatt om värderingar är viktig

För att klara av dessa stora utmaningar är det absolut nödvändigt att vi i Finland har välmående, psykiskt och fysiskt friska människor. Människor som är kapabla att producera tekniska och sociala innovationer som löser problem som klimatförändring, hållbarhetsunderskott och ojämlikhet.

Mot denna bakgrund måste varje finländsk politiker också ta ansvar för den nationella enigheten, eftersom den möjliggör vår handlingskraft.

För att stärka samhörigheten mellan de människor som bor i Finland är det viktigt att finna en samsyn kring de värden som vi vill bygga Finland på och de värderingar som vi vill att det politiska beslutsfattandet ska förankras i. Först när detta är kristallklart är det dags att överväga medlen. Därför kommer värderingarna alltid först.

Värderingar och världsåskådning är svåra begrepp och vi människor förstår dem ofta på olika sätt. Det är därför viktigt att vara öppen i den pågående debatten. Även om det kan vara frustrerande för många människor när det samtidigt finns stora praktiska frågor att lösa.

Var står vi idag?

Teksti suomeksi täällä.

Varför är vi i den här regeringen?

Årets riksdagsval var ett val om ekonomin. Efter två kriser har vi ett allvarligt underskott i de offentliga finanserna och prognoserna är dystra. Oberoende av vad som anses ha bidragit till underskottet – och den tidigare oppositionspartiernas analys av orsakerna är inte helt objektiv – finns det behov av att korrigera kursen. 

Detta faktum styrde valdebatten och avgjorde till stor del valresultatet. Valresultatet gav i sin tur en indikation på vilka koalitioner som kan bli möjliga. De olika partiernas inställning till hur de offentliga finanserna kan eller skall balanseras var också en kraftig fingervisning. Samlingspartiet ställde en anpassning på sex miljarder under en regeringsperiod som sitt mål  Denna siffra byggde på finansministeriets kalkyler och blev nyckeln som i praktiken styrde regeringsförhandlingarna. 

De som följer med politiken vet vad som styr SFP:s agerande och politik. Vi är det enda liberala center-högerpartiet i Finland. I vår politik betonas en hållbar ekonomi, EU-frågor, mänskliga rättigheter och globalt ansvar. Detta är inte små politiska sidofrågor, utan väsentliga frågor som definierar vår politik. 

Mot denna bakgrund är det uppenbart att det alternativ som Petteri Orpo valde inte var det som vi i första hand hade föredragit. Det var dock det enda alternativ som stod till buds när SDP och Centern var ovilliga att förhandla. Vi var därför tvungna att överväga om vi kunde gå in i en koalition med Sannfinländarna – eller om vi redan från början skulle utesluta det som ett alternativ? 

I vårt  DNA är tanken om SFP som ett brobyggande parti en central tanke.  Därför ansåg vi att denna konfiguration borde ges en chans. Vi ansåg att det också var viktigt ur en demokratisk synvinkel – trots allt hade Sannfinländarna fått ett starkt mandat från folket. Vi respekterade också Petteri Orpos vision och gick in i förhandlingarna med kännedom om att de skulle bli svåra. Vi satte upp tydliga tröskelfrågor.

Ur en ekonomisk synvinkel blev resultatet bra. Programmet kommer,  ifall att det förverkligas, att balansera de offentliga finanserna med 6 miljarder euro. EU-politiken fortsätter på den vedertagna linjen och klimatmålen bibehålls. Utgiftsnedskärningar kommer att göras så, att utbildningens finansiering tryggas. Den grundläggande miljöfinansieringen kommer inte heller att påverkas. 

Programmet innehåller också viktiga sysselsättningsåtgärder. Arbetsmarknaden reformeras på ett sätt som inte på något sätt kan beskrivas som radikalt. Finland gör nu det som Tyskland och Sverige framgångsrikt gjorde för 20 år sedan och som starkt bidragit till deras ekonomiska livskraft. 

Jag är säker på och vill tro att alla partier – såväl de som är i regering och de som är i  opposition – vill att dessa reformer skall genomföras. Detta av den enkla anledningen att alla partier kommer att skörda frukterna av dessa reformer i framtiden när de sitter i regeringen.  

Utgiftsnedskärningarna i regeringsprogrammet har kritiserats. Det är lätt att förstå. 4 miljarder euro är en stor summa och åtgärderna känns i människors och organisationers vardag. Vi anser dock att effekterna av nedskärningarna är väl avvägda.

Med detta program vill vi trygga välfärden för alla finländare. Retoriken ’de fattiga blir fattigare och de rika rikare’ kan tjäna politiska syften, men enligt min åsikt återspeglar den inte målen i regeringsprogrammet. Personligen tror jag starkt på det nordiska välfärdssamhället, ett samhälle i vilket även de rikaste njuter mest av sitt välstånd när också de sämst ställda har det så bra som möjligt. Därför står jag bakom regeringens program, även när det gäller anpassningsåtgärderna.

Varför tvivlar vi nu på regeringens handlingskraft?

Ekonomin är motorn bakom det välstånd vi bygger. Om ekonomin kommer i obalans raseras vår välfärd snabbt. Det var länge sedan vi befann oss i en situation där man var tvungen att dra åt svångremmen. Vi har levt i en modest men säker positivt konjunktur. 

De senaste kriserna har ökat vår skuldsättning. Stigande räntor och accelererande inflation minskar människors köpkraft snabbt och obönhörligt. I en sådan situation är det absolut nödvändigt med en målmedveten anpassning av ekonomin.

De ekonomiska mekanismerna är komplexa. De påverkas av tillgången på arbetskraft och råvaror, utbildningsnivå och innovationsförmåga, konkurrenskraftig beskattning, investeringsvilja, politisk stabilitet osv. Ekonomin är därför summan av många saker. 

En av de viktigaste drivkrafterna bakom en hållbar ekonomi är förtroendet: förtroendet för kontinuitet och rättvisa. 

Detta inkluderar förtroende mellan medborgare, förtroende för nationella institutioner, förtroende för regeringen och beslutsfattare samt förtroende för arbetsmarknaden.

En av Finlands viktigaste konkurrensfördelar på den internationella marknaden har länge varit vår politiska stabilitet, som bottnar i ett ömsesidigt förtroende mellan de parter jag räknat upp. 

Regeringens första tid har varit skakig. Det interna förtroendet har skadats av att centrala ministrar och riksdagsledamöter har lekt med  fascistiska och rasistiska idéer. 

De sannfinländska ministrarnas och riksdagsledamöternas tankar har inte kommit som en överraskning för oss inom SFP, även om detaljerna var nya. Vi var naturligtvis bekanta med gruppens sätt att bedriva politik. Vi visste att deras värderingar skilde sig från våra egna. Ändå ville vi tro att regeringsansvaret skulle medföra moderation och en vilja att fokusera på frågor snarare än identitetspolitik. 

Jag tror att det finns en genuin oro bland sannfinländska politiker och väljare över att vissa invandringsrelaterade problem skall sprida sig från vissa länder till Finland. Vi tar också denna oro på allvar, och vi sopar den absolut inte under mattan. Det finns dock många olika sätt att närma sig dessa utmaningar: man kan se det som ett hot eller som en möjlighet. Finland behöver mer invandring och därför måste fokus ligga på god och effektiv integration och skapandet av åtgärder och ett samhällsklimat som möjliggör detta. Snabb integration underlättas inte av att man kritiserar, förlöjligar eller stigmatiserar en viss grupp av människor.

Ur vår synvinkel handlar debatten därför i första hand om vilka värderingar som styr politiken och hur den utformas. För oss handlar politik om att lösa sociala problem med fokus på hela vårt land. Ett effektivt regeringsarbete är endast möjligt om det finns ett förtroende inom regeringen. Under den korta tid som denna regering har suttit har vi redan ställts inför två förtroendekriser till följd av ministrarnas beteende: först minister Junnilas uttalanden  och nu senast Riikka Purras oacceptabla skrifter. 

Skrifterna är gamla och Purra bad om ursäkt för dem. Men det sätt på vilket hon urvattnade sin ursäkt den 13 juli fick oss att tvivla på ursäktens äkthet. (Purra: ”Kuten oli arvattavissa, nyt vastustajien tähtäimessä on jo perussuomalaisten käyttämä suora ja kaunistelematon puhe, maahanmuuttokriitikki ja vaadittavat politiikkatoimet. Jopa naista alistavien, tasa-arvon vastaisten tapojen arvostelu ”rumasti”! (Burkaa arvosteleva blogitekstini)…/…Yhtä varmasti kuin aina uuden perussuomalaisen virheen osoittelu jatkuu ja tulee jatkumaan, perussuomalaisetkin jatkaa linjalla, johon meillä on mandaatti. Jos se rasittaa muita puolueita liikaa, ongelma ei ole meidän.”) 

Utöver Purras ”tillbakadragande” har innehållet i Purras ursäkt i praktiken ogiltigförklarats av sannfinländarnas partifält, partisekreterare och riksdagens talman.

Vi hade velat, att minister Purra hade förklarat hur hennes tänkande har förändrats under åren och vad som har lett till denna förändring. Vi skulle också ha velat att hon tydligt hade sagt att hennes uttalanden är rasistiska och att hon och hennes riksdagsgrupp klart tar avstånd från dylika uttalanden. 

Rasistiskt beteende är oacceptabelt, oavsett vem det handlar om. Det handlar inte om en jakt på Riikka Purra eller Sannfinländarna, utan om en medvetenhet om att det finns sorgliga och ödesdigra exempel i vår västerländsk historia på vad som händer när rasistiska och fascistiska uttalanden gradvis blir normaliserade. I historiens ljus är det fråga om långa processer, och vi måste se till att en sådan process inte kommer i gång i Finland.

Regeringen har förbundit sig att främja jämlikhet för alla, vilket tydligt framgår av regeringsprogrammet. Ministrarna – alla i regeringen – måste göra sitt yttersta för att detta skall bli verklighet. Oberoende av parti.

Vi kan fundera på hur våra ledande politikers uttalanden påverkar hur Finland uppfattas internationellt som ett land att studera, arbeta eller investera i. Men det är lika viktigt att se till att alla finländare och människor som bor i Finland kan känna sig hemma, välkomnade och trygga. Av denna anledning kan vi inte heller acceptera rasism. Inte i någon form.

Regeringens egentliga arbete har inte ens börjat. Alla åtgärder för att skapa ekonomiskt och socialt välstånd är brådskande. En situation där uttalanden av regeringsmedlemmar väcker frågor om regeringens värdegrund och står i bjärt kontrast till de principer som anges i regeringsprogrammet är oacceptabel. Riikka Purra sade själv: ”Det här kommer inte att ta slut”. Hennes uttalande kommer sannolikt att väcka nya frågor, både bland oss regeringsmedlemmar och medborgare. En vaghet och oro  är inte bra för förtroendet.

För oss är ekonomi och mänskliga rättigheter, produktivitet och jämlikhet, ekonomi och naturens välbefinnande olika sidor av samma mynt. Å ena sidan möjliggör ekonomin mänskligt välbefinnande, å andra sidan måste ekonomin skötas med ett socialt ansvar som ledstjärna. Vi delar inte uppfattningen att vi inte kan ha det ena utan det andra. 

Vi vill verka inom en politisk ram som ambitiöst främjar båda. Det är med detta som  grundval som vi fattar våra politiska beslut.

Ur vår synvinkel är regeringens program inte perfekt, men det är bra, särskilt när det gäller ekonomi och sysselsättning. Det är därför mycket olyckligt att motsättningarna inom och runt regeringen hindrar eller i onödan bromsar genomförandet av programmet. Även om pragmatism är viktigt kan inte ens pragmatiska beslut i hållbarhetens namn grundas på något annat än hållbara värderingar. 

För att sammanfatta:

Det finns många sätt att utforma politik och många sätt att lösa samhällsproblem. SFP är känt för sin förmåga att agera som brobyggare. Det är den roll vi vill spela även här, och mot den bakgrunden har vi fram till en viss punkt varit beredda att göra politiska kompromisser. Om vi med denna regeringsgrund undergräver Finlands image och samhällklimat, Finlands dragningskraft, vår nationella enhet och politiska kultur, då blir priset för kompromisserna för högt.

Vad gör vi nu?

I förrgår, den 14 juli, höll vi ett konstruktivt och analytiskt gruppmöte. Mötet var enhälligt och som ett resultat publicerade vi ett pressmeddelande där vi uttryckte vår oro för regeringens funktionsförmåga.Vi har ännu inte beslutat om en förtroende eller om vägen framåt. 

Precis som under de senaste veckorna tyder reaktionerna på vårt pressmeddelande i sociala medier på att rasismdebatten håller på att hetta till. Människor, inklusive våra anhängare, visar sin besvikelse över att vi inte omedelbart uppmanar till en förtroendeomröstning om Purra eller att vi inte omedelbart fäller regeringen.

Vi värdesätter politiska processer. Vi vill föra en genuin dialog med våra kolleger för att hitta hållbara lösningar som bäst tjänar Finlands helhetsintressen. Vi förstår att det är svårt för människor, inklusive våra väljare, att acceptera eller förstå politikens långsamma tempo när de sitter hemma och scrollar genom sociala medier. Vi förstår frustrationen. 

Vi beslutsfattare – och i synnerhet vi ministrar – lever fortfarande våra arbetsliv mitt i sommaren. Vi deltar i krävande internationella möten med knappt en minuts paus. På dessa möten behandlas frågor som är viktiga för Finland. Vi vet att det är orimligt och också oklokt att försätta våra kolleger i en situation där fokus måste flyttas från dessa frågor till Purra-krisen, hur viktig den än är. 

I en tid då de värdekonflikter som finns mellan SFP och Sannfinländarna verkar svåra att jämka, har vi fortfarande förtroende för Orpo. Vi vill därför klargöra vår ståndpunkt och ge honom möjlighet att bedöma den övergripande situationen. Som vi säger i vårt pressmeddelande kommer vi att fortsätta debatten om regeringens funktionsduglighet och framtid under Orpos ledning. Vi kommer att föra en diskusson, vars resultat kommer att speglas mot RKP:s värderingar. Efter det fattar vi beslut. 

Den världsbild som varje parti bygger sin politik på återspeglas i ord och handling. Vi kan inte vara med och främja en värld som vi inte tror på. Det är det, vi nu begrundar. 

Mina väljare kan räkna med att mina värderingar förblir oförändrade. SFP väljare kan lita på att vårt partis värderingar är oförändrade. Eller, om möjligt, ännu klarare. 

Jag är övertygad om att den pågående debatten om rasism kommer att leda till goda saker. Jag vill tacka alla som aktivt har deltagit i debatten. Om det är något som är värdefullt i den nordiska demokratin så är det samhällsdebatten och samhällsaktivismen. För min egen del kan jag inte nog understryka detta, i denna stund.

Ibland måste man resa långt för att se nära.

Tal på partidagen – puhe puoluekokouksessa 2023

Ett partis ideal är dess identitet. Och en identitet vårdas genom att vi med jämna mellanrum ställer oss frågan: Vad arbetar vi för? Vilka frågor driver vi? Vilken är vår värdegrund?

För ett parti är de här helt essentiella frågor. Det är de frågorna som definierar oss och svarena till dom frågorna är orsaken till att vi gör det arbete vi gör. De är orsaken till att vi är här idag, tillsammans.

Det här är vår första partidag efter riksdagsvalet. Vi lever och fungerar i en ny verklighet. Vi har en ny riksdag. Vi har nya ledamöter. Men grunden vi står på är den samma. Våra värden är de samma. Och dom definierar oss –  Vi är Svenska Folkpartiet.

Under fyra års tid satt vi med i Sanna Marins regering. Vi gjorde reformer inom social- och hälsovård, vi stärkte vår bildning. Vi satt upp nya mål för vårt klimatarbete och vi arbetade mot det målet. Vi gick igenom två stora kriser, vi navigerade i okända vatten – och vi gick med i Nato.

Vi satt i en koalition ledd av socialdemokraterna, men vi var inte ett vänsterparti.  Vi var Sfp, och vi behövdes som SFP. Vi var ett parti som också den perioden satt en klar prägel på regeringsprogrammet.

Vi gjorde regeringen bättre.

Nu är vi i nya förhandlingar. De här förhandlingarna är svårare än de föregående. Och inte för att den finansiella ramen är trång, den utmaningen klarar vi nog. Sfp har alltid arbetat för en ekonomisk politik där man tar ansvar för våra gemensamma medel.

Förhandlingarna är svåra eftersom det igen är en brokig koalition. Nu är inte den ekonomiska politiken den stora utmaningen oss partier emellan utan de ideologiska skillnaderna.

Det, att det är svårt, har inte undgått någon som följt med rapporteringen från förhandlingarna. Men å andra sidan – vem har sagt att det skall vara lätt?

Då det känns att dom ideologiska skillnaderna är för stora, försöker jag tänka på min pappas morbrors Patricks rättesnöre: gör inte det som är lätt utan det som är rätt.

Och rätt är att påverka. För att det är ju därför vi har gått med i politiken: för att påverka och för att försöka förverkliga det som vi tror tar oss och Finland framåt.

Vi har nu arbetat i snart 7 veckor, och har inte än nått målet. Sakta men säkert går vi vidare.

Det är också klar, att inte hela regeringsprogrammet, om vi kommer så långt, kommer att se ut som ett SFP-program. Men man kan med absolut säkerhet säga, att programmet blir bättre tack vare oss.

Vi värnar precis som alltid tidigare, om klimatet, om vår internationella roll, om mänskliga rättigheter, om glesbygden, hållbarheten, jämställdheten. Ibland gör vi det med stöd av andra. Men tyvärr också ibland utan det.

Arvoisa puolueväki.
Punamultahallituksessa meistä ei tullut vasemmistopuoluetta. Oikestohallituksessa meistä ei tule oikeistokonservatiivejä. Ei, vaikka jotkut tarkoitushakuisesti tällaista kuvaa medioissa maalailevat.

Ohjelmamme ei muutu. Politiikkamme ei muutu. Ne arvot, joiden puolesta työskentelemme, eivät muutu. Se mikä muuttuu, on maailma ympärillämme. Tämä muutos on vääjäämätöntä ja koskee myös meitä. Paikallemme emme voi jäädä. Jämähtäneisyys ja uhkakuvilla pelaaminen ei meitä houkuttele. Me uskomme ihmisen kykyyn tehdä kestäviä ratkaisuja. Me uskomme empatian merkitykseen. Me olemme avoimuuden, toivon ja tulevaisuuden puolue kaikille niille, jotka haluavat maatamme johdettavan näistä lähtökohdista.

Bästa partidag. Vår värdegrund ändrar inte.

Här är det viktigt att vi är konsekventa. Att vi kommunicerar vår linje. Att vi stöder varandra. Och kanske mer än tidigare: Att vi diskuterar. Att vi som individer och parti säger när vi är av annan åsikt. Och att vi håller ihop.

Bästa partidag. Hyvä puolueväki.

Den politiska retoriken har hårdnat. Identitetspolitiken slår rot.

Det är kontraproduktivt och det är onödigt. Vår politiska kultur vinner ingenting på att man importerar kulturkrigsretorik från USA eller låter förstå att vänster-högerlinjer har någonting med mänskliga rättigheter, miljöhänsyn eller jämställdhetsarbete att göra.  Det är historielöst och framförallt otroligt kontraproduktivt.  För bägge sidorna på den politiska spelplanen kan jobba för dessa frågor. .

Jämlikhet är inte socialism. Jämlikhet handlar om allas lika värde, om friheten och rätten att leva sitt liv som man vill. Från ett samhälleligt perspektiv handlar det också om att utnyttja allas potential till fullo. Jämlikhet är en förutsättning för både ett stabilt och välmående samhälle och en fungerande marknadsekonomi.

Det, att man har en förmåga att reflektera över gamla oförrätter och korrigera kurs är inte radikalt utan sunt förnuft och bildning. Det är insikt och förståelse och tyder på en förmåga att kunna ta till sig, att lära sig.

Arvoisa puolueväki.

Järkevä ilmastopolitikka ei ole vihervasemmistolaisuutta. Se ei myöskään ole naiivia tai epärealistista politiikkaa. Sen sijaan voisin hyvinkin väittää, että se on, jos sallitte yksinertaistuksen, oikeistolaisuutta, sillä se tunnistaa vihreässä siirtymässä piilevän taloudellisen potentiaalin. Jos yhteisvastuu ja huoli ekosysteemistä halutaan liittää sosiaalidemokraatteihin tai vasemmistoon, voi ilmastopolitiikkaa toki pitää vasemmistolaisena.

Minkä tahansa lähestymistavan ilmastonmuutoksen jarruttamiseen valitsemmekin, on ilmiselvää, että se palvelee koko poliittista kenttää, meitä kaikkia. Niin yksilöitä, yrityksiä kuin luontoa. Sillä meillä on vain yksi planeetta: ilman sitä, meillä ei ole mitään.

Järjelle on tilausta. Harmaan sävyjen näkemiselle on tilausta. Empatialle ja humaanille politiikalle on tilausta. RKP:lle on tilausta.

Me lähdemme siitä, etteivät asiat ole mustia vai valkoisia. Me vaadimme itseltämme erilaisten näkemysten kunnioittamista ja yhteensovittamista, vaikka se olisi vaikeaa. Inte det som är lätt, utan det som är rätt.

Siksi me istumme sitkeästi hallitusneuvotteluissa. Osa Suomesta ja suomalaisista kokee maailman myllerryksen erityisen uhkaavana. Suomessa on yhtä monta totuutta ja todellisuutta kuin on suomalaisia. Puolueemme DNA:ssa on halu toimia sillanrakentajana näiden todellisuuksien välillä.

Olemme yritteliäitä ja uteliaita ulkomaailmaa kohtaan, sillä olemme historian saatossa saaneet tällaisella asenteella aikaiseksi paljon hyvää. Meidän lasimme on puoliksi täynnä, ei puoliksi tyhjä. Tätä seikkaa meidän kannattaa vaalia tietoisesti. Yhteistuumin.

Bästa partidag.
I den förra regeringen var vi den borgerliga liberala rösten. Den behövdes där och den rösten användes framgångsrikt. I en annan koalition kan vi vara rösten som balanserar lasset så att det inte kantrar över åt andra hållet.

Den här rollen har SFP haft i många koalitioner. Vi är mittenpartiet som får agera rollen som skiljedomare och inte sällan pianostämmare.

I kolgruvorna i England på 1800-talet hade man med burar med kanariefåglar nere i djupet. De signalerade, när kolmonoxidhalten i gruvan blev för hög. Den skyddade arbetarna.

Vi har i många koalitioner inte bara varit skiljedomare och stämmare utan också kanariefågeln. Vi har en stark värdekompass och kan se på världen som den mångfacetterade verklighet den är.

Mitten behövs och ingen verklighet har någonsin blivit sämre av att den balanserats upp lite grann.

Vilket är alternativet till en politik där man kan gå över blockgränser och där man kan arbeta också med partier som står långt ifrån en själv?

Det är blockpolitik. Och det är inte en hälsosam utveckling. Den bygger polarisering. Den minskar förståelse. Den gör det svårare att hitta lösningar.

Samtidigt är det ingen lätt uppgift att vara den som försöker motverka polarisering. Det är svårt att bygga förståelse. Det är lätt att tappa sig själv.

För allt skall man inte förstå. Vad som helst kan man inte acceptera. Det finns det som är rätt och det finns det som är fel. Vi ser skillnaden. Vi ser den klart. Och det är med det i som ledstjärna vi gör det arbetet vi gör.

Systeeminen ajattelu korostuu entistä polarisoituneemmassa ja epävakaammassa maailmassa. Haluan meidän olevan puolue, joka osoittaa käytöksellään ja toiminnallaan laajaa yleissivistystä ja kykyä isojen kokonaisuuksien hahmottamiseen.

Toivon meidän olevan se puolue, joka ei joudu käyttämään aikaa ja energiaa sisäisten ristiriitojen selvittelyyn, kun ratkottavanamme on koko maan ja maailman tulevaisuuden kannalta aidosti isoja ongelmia.

Olette varmaan kuulleet sanonnan ”culture eats strategy for breakfast”, ”kulttuuri syö strategian aamupalaksi”. Tämä pätee myös puoluepolitiikassa, vaikka sanan strategia tilalle voikin vaihtaa sanan ohjelma. Sisäinen toimintakulttuurimme heijastaa arvojamme. Näin on kaikkien toimijoiden kohdalla. Koska avoimuus ja suvaitsevaisuus ovat julkilausuttuja arvojamme, meidän tulee pyrkiä aina ratkaisemaan mahdolliset sisäiset ristiriitamme avoimesti ja rakentavasti. Muuten arvomme muuttuvat sanahelinäksi ja ohjelmamme intohimoinen toteuttaminen mahdottomaksi.

Miksi puhun tästä? En siksi, että puolueemme olisi riitainen, vaan siksi, että maailman polarisoituessa puolueissa toimiviin ihmisiin yritetään vaikuttaa ennennäkemöttömällä voimalla. Vaikuttamisen keinona käytetään usein rankkoja kärjistyksiä. Siksi meidän on puhuttava aktiivisesti arvoistamme ja kuunneltava toistemme näkökulmia kunnioituksella. Uskottava kivenkovaan siihen, että yhdessä olemme enemmän kuin osiemme summa.

Jatkuva avoin keskustelu ja luottamukseen perustuva väittely ovat avainasemassa sisäistä kulttuuria vahvistettaessa. Tällaisessa kulttuurityössä muun muassa RKP:n nuorilla on puolueessamme tärkeä rooli.

Toivon ja uskon, että RKP voi olla tunnettu siitä, että se on Suomen poliittisista puolueista yhtenäisin ja vakain. Toivon, että me kaikki yhdessä pyrimme tähän.

Takaisin arvopuheesta ja kulttuurista arjen politiikkaan ja sen haasteisiin.

Bästa partidag.

Den kommande regeringen kommer att ta över ansvaret för en ansträngd ekonomi. Pandemi och krig har satt sina spår. Nu måste vi rätta kursen. Positivt är det, att vi inte mera behöver fundera på om och när vi blir natomedlemmar. Medlemskapet är nu ett faktum.

För att få ekonomin på rätt köl igen krävs ett blomstrande näringsliv: vi behöver tillväxtföretag och export. Samtidigt står vi inför en stor demografisk utmaning och n allvarlig brist på arbetskraft. För att bekämpa denna utmaning behöver vi beslutsamma åtgärder. Vi måste säkerställa tillgången på arbetskraft genom att öka arbetskraftsinvandringen. Det är detta vi arbetar för i Ständerhuset

Den gröna omställningen skapar den ekonomiska tillväxt vi behöver . Det investeras nu i Finland mer än på länge. Det, att vi varit föregångare bär nu frukt och vi måste fortsätta på den inslagna vägen. Vår framgång är helt beroende av kunnande och innovationer. Detta är också saker som vi arbetar för i Ständerhuset

Bästa partidag,

Det är ett privilegium att få fungera som Svenska riksdagsgruppens ordförande. Vi är ett tio ledamöter starkt lag som inte går av för hackor. Också det har vi visat på Ständerhuset.

Men vi får inte göra vårt arbete utan er. Utan alla ni som arbetar på ett lokalt plan, i våra kommuner och städer. Utan Kvinnoförbundet, Seniorerna. Utan Svensk Ungdom, som inom Svenska folkpartiet ofta varit den drivande kraften för förändring. Fortsätt vara aktiva, att ta fram nya idéer och utmana oss när det behövs. Fortsätt se till att unga inte tror på de förenklade lösningar, som populistiska rörelser vill förmedla.

Ert arbete ledde till vårt inval. Och med era tankar, motioner, förslag är ett Sfp igen lite bättre och lite klokare efter denna partidag. Och vi riksdagsledamöter har igen lite enklare att föra fram vår politik i riksdagen. Tack!

Rösta enlig dina värderingar

Varför är det viktigt att rösta på en kandidat som verkligen representerar dina värderingar?

Detta val riskerar att bli ett statsministerval. Det innebär att man röstar enligt vad man inte vill, i stället för vad man vill. Detta kommer oundvikligen att leda till en situation där riksdagen inte längre representerar folkets verkliga känslor. Demokratin förtvinar. 

Jag är övertygad om att Finland utvecklas bäst som land när det värnar om det demokratiska beslutsfattandet. Vi står inför stora beslut och det är särskilt viktigt att beslutsfattandet innehåller en så ärlig bild av folkets behov och vilja som möjligt. Därför är det viktigt att genuint rösta utifrån sina egna värderingar.

Varför är SFP ett utmärkt val för en liberal borgerlig röstare?

”Det är första gången jag röstar på RKP i detta val”. Men också: ”Jag får alltid SFP i valmaskinerna, men jag har aldrig röstat på er tidigare”. 

Detta är fraser som jag numera hör ofta ute på valfältet. Det gläder mig särskilt att höra den första. Men den andra kan inte heller ignoreras. Det är därför jag här vill gå närmare in på varför SFP är ett utmärkt val för en högerliberal.

SFP är ett borgerligt liberalt parti. Det är ett parti som konsekvent arbetar för  Finlands tvåspråkighet, men som har en bred politisk agenda. Vår politk är stabil. 

Varför behövs en sådan politik nu mer än någonsin?

SFP är det enda partiet till höger om mittlinjen vars ståndpunkt i EU- och invandringsfrågor inte svajar eller låter sig påverkas av det sannfinländska narrative.  Vi står fast vid våra värderingar. Detsamma kan tyvärr inte sägas om de andra borgerliga partierna. 

SFP försvarar alla minoriteter, både ursprungsbefolkningar och sexuella minoriteter. Detta framkom tydligt i diskussionerna om  sametingslagen och translagen. Detsamma kan tyvärr inte sägas om de andra borgerliga partierna. 

När du röstar på SFP kan du vara säker på att din röst inte går till ett annat partis sannfinländska flank.

Lycka till i ert beslutsfattande. Din röst är värdefull!

Att bygga ett förtroendekapital

När jag steg in i politiken för två riksdagsperioder sedan var det mångt och mycket som förvånade mig. Kanske det mest oväntade var den varma stämning som rådde mellan politikerna. Det är något som syns mest när TV-kamerorna i pleniesalen släcks. Frågor kan gräla sinsemellan, människor mera sällan.

Laganda och kollegialitet behövs, utan dem är det en omöjlighet att få något till stånd inom politiken. Broar måste byggas, inte brännas. I ett mångpartisystem förändras regeringsbaserna från en period till en annan.

Ilkka Kanerva, som gick bort för snart ett år sedan förkroppsligade för mig begreppet samarbetsvilja. Genom sin enorma erfarenhet och sin sociala begåvning reagerade han snabbt på kollegers bekymmer och behov. Han fanns alltid där om någon behövde sparring. I detta ljus är det inte förvånande att hans karriär i riksdagen blev historiens längsta hittills.

GEMENSKAP SKALL VÅRDAS

Som motpol till de positiva erfarenheter jag fått känns det bekymmersamt att politiken håller på att invaderas av ett fenomen som i hög grad kastar sin skugga över hela den samhälleliga utvecklingen – polariseringen. Den syns bll. a. som anföranden som ger näring åt konflikter, tillspetsar andras uttalanden och skapar artificiella motsatsförhållanen mellan människogrupper. Vi delas upp i “vi” och “de”, i “folket” och “eliten”

Jag ser populistisk retorik som farlig, framför allt genom att det blir osanning av att förenkla saker för mycket. Samhället består av en oändlig mängd olika intressesfärer och komplicerade beroendeförhållanden. Det är aldrig lätt att nå politisk konsensus. Genom att med våld köra igenom något får man inte bestående resultat. Politikens kärna borde präglas av en vilja att ympa samman olika synsätt i stället för att skapa konflikter.

Politiken, som livet i stort, hotas av att bli för kortsiktig. Vi mäter “klick” och “tumme upp”. Vi styrs av algoritmer. Gemenskapskänslan tunnas ut trots att just den, bevisat gör oss lyckligare.

UTMANINGAR INNEBÄR MÖJLIGHETER

Många av de största utmaningar vi möter kräver för att tacklas långa tidsperspektiv, samarbete och bred allmänbildning. De kräver att vi  fokuserar på den stora bilden och inverkar på attityderna.

Klimatförändringen är något vi inte kan hantera om vi inte inser vad vi har att vänta runt hörnet. Vårt ekonomiska konkurrenskunnande kan omöjligt stärkas om vi inte först gör vår verksamhetsmiljö förutsägbar. Bristen på arbetskraft kan omöjligt lindras om vi inte först bygger upp en arbetsmarknad som baserar sig på öppenhet och tillit, och så vidare.

Jag har varit mycket noggrann i mitt val av parti. Jag vill höra till ett lag som värdesätter ett demokratiskt bildningsideal, stabilitet och långsiktighet. Jag kan lita på att SFP inte ändrar kurs även om det ibland blåser hårt. Vi bygger en framtid genom att samtidigt som vi använder det tysta kunnandet från det förflutna siktar vi  med öppna sinnen framåt – utan rädsla och med rättvisa som ledsnöre. Och med tilltro till människan.

PERSPEKTIVENS MÅNGFALD ÄR EN RIKEDOM

I min egen politika verksamhet försöker jag skapa en bred förtroendebas. Jag vet att detta innebär att lyssna. Att också lyssna på dem som tänker annorlunda än jag och mitt parti.

Jag skyr bubbelskapande som man skyr pesten. Det är inte så lätt att gå fri, man får faktiskt ta i. Jag strävar till att förstå verkligheten omkring oss så djupt och så mångsidigt som det bara är möjligt. Min förhoppning är att jag lyckas förmedla denna strävan till alla jag träffar under mitt arbete och min fritid.

Jag hoppas att artiklarna i denna tidningsbilaga lyckas skapa en bild av vad jag och SFP representerar: en värld som baserar sig på demokrati, samarbete, företagsamhet, liberala värden, högklassig utbildning, jämlikhet och en internationell inriktning med betoning på den nordiska gemenskapen

Jag lyfter fram personer, som talar om aktuella utmaningar och ekonomiska möjligheter, om hur vi skall ta hand om varandra och vårda vårt gemensamma mänskliga arv på ett bärkraftigt sätt.

Jag hoppas dessa artiklar kan vara en likadan källa till inspiration för dig som de varit för mig.

(Ledare i min valtidning 2023. Hela tidningen hittar du på här)

Robbe i trädgården

Balansen mellan lokal och internationell verksamhet håller trädgårdsentreprenören Robert Jordas sysselsatt dygnet runt. Robbe anser att finländska jordbrukare måste vara innovativa och våga anstränga sig mer.

En pionjär inom växthusodling

Anders träffar Robbe på Lindkoski i Lappträsk, där Robbe har en imponerande vertikal odling. Namnet, Robbes Lilla Trädgård gör inte rättvisa åt vad ögat kan se: ett odlingssystem som bygger på den senaste växthustekniken, där örter och sallat växer i flera lager så långt ögat når.

Rundturen i växthusen har bara börjat när samtalet övergår till elpriset. Prisökningen orsakade stor osäkerhet och bekymmer under hösten: ”I slutet av varje månad var vi tvungna att överväga om det var värt att fortsätta eller inte. Situationen var dock inte så dålig som vi vid något tillfälle befarade.. Lyckligtvis hade vi tidigt investerat i LED-lampteknik. Denna investering har betalat sig många gånger om”, säger Robbe nöjt.

Det svåra klimatet har gjort oss innovativa 

Robbes trädgård omfattar både vertikal odling och traditionell växthusodling. Företaget har beviljats ett amerikanskt patent för en sprayteknik, som även under dagen fungerar som ett kylsystem i subtropiskt klimat. Firman håller på att starta ett företag i Florida i syfte att exportera sitt kunnande från Lappträsk till USA.

”I allmänhet har folk en ganska föråldrad uppfattning om växthusodling. ”Avancerad teknik och långt utvecklade processer är i hög grad utmärkande för verksamheten”, säger Robbe.
”Statligt stöd till investeringar i solpaneler betalar sig ganska snabbt. Vårt företag drivs alltså med grön el, vilket är bra för miljön. Men sanningen är att för oss är tillräcklig kapacitet ännu viktigare än gröna värden”, erkänner Robbe.

Potential, men ingen entreprenörsanda  

Under rundvandringens gång får Anders veta att trädgårdsindustrin – växthus och utomhusanläggningar sammantaget – genererar lika mycket omsättning i Finland som spannmålsodlingar.

”Jag tycker att detta bevisar att det fortfarande finns mycket att lära inom den grundläggande jordbruksproduktionen. Missnöjet är utbrett. Lantbrukarna anser att de får för lite betalt och för lite stöd. Detta är kanske inte den typ av tänkande som leder till innovation och nya marknadsinriktningar”, konstaterar Robbe.

”Eftersom det är svårt för Finland att bli världens mest lönsamma spannmålsodlare måste vi specialisera oss. För att lyckas med det behövs entreprenörsanda. Lantbrukarna bör ta produktutvecklingen i egna händer om de vill att det ska bli resultat”, säger Robbe.

”Den största fördelen med att odla grödor vertikalt är, att vi kan hålla klimatet stabilt. Det innebär att vi kan få växten att växa på ett visst sätt hela tiden, vi kan kontrollera tillväxten och vi vet att vi får en jämn produktkvalitet. Fantastiskt!” utbrister Robbe.

I Finland är enbart vertikal odling fortfarande cirka 30-40 procent dyrare än traditionell odling, och därför har Jordas valt en hybridproduktionsmetod: plantorna odlas vertikalt och själva tillväxtfasen sker i ett halvt slutet växthus.
Robbe menar att den vertikala odlingen har tagit ett steg bakåt i världen. Många har tvingats lägga ner sin verksamhet, vilket han tror beror på bristande kunskap om grödan och växternas beteende. ”En jordbrukare måste kunna traditionell växthusodling för att lyckas med vertikal odling”, avslutar han.

Utvidgning av verksamheten 

Robbes trädgård expanderar också snabbt i hemlandet. Ett projekt pågår för att bygga en 280 meter lång hybridplantage vid en bullervall i Kervo. Platsen är optimal eftersom Inex, Lidls och Keskos logistikcenter ligger i närheten.
Robbe har flera önskemål för Anders, som alla har att göra med hur expansionen lyckas: ”Det är viktigt att stödja produktutveckling och entreprenörskap. Beskattningen måste vara förutsägbar och rätt riktad. Byråkrati dödar småföretagare, så undvik att skapa onödig byråkrati. På det hela taget bör exporten främjas.”

”Det har hittills varit lätt att hitta växthusarbetare, men det är svårare att hitta personer till ledande befattningar, eftersom det finns för få personer med rätt utbildning och expertis”, säger Jordas och tillägger: ”Vi behöver trädgårdsodlare och ingenjörer, både personer som kan samla in kunskap och tillämpa den”.

Ett starkt varumärke som ledstjärna

I slutet av rundvandringen säger Robbe att han vill att varumärket ska kännas lättillgängligt.

”Det vi äter är så otroligt viktigt att jag vill underteckna produktlöftet med mitt namn. Kärnan i varumärket är ett löfte om att göra val som är hållbara.
Professionell stolthet lyser genom hela verksamhetes och efter besöket vet Anders att när han i framtiden lägger Robbes produkter i sin varukorg kommer han att äta mat som producerats med kärlek och ambition.

Ketchup lärde Axel att våga vara företagare

Ung Företagsamhet – som nyligen gick ihop med TAT Ekonomi och ungdom – är en ideell organisation som erbjuder företatagsamhetsfostran i skolor och läroinrättningar. De program som organisationen driver stödjer barns och ungas kunnande inom arbetsliv och ekonomi.

Anders, som länge har förespråkat företagsamhetsfostran, träffade Axel Tuormaa i Borgå, för att höra om de lärdomar och erfarenheter som programmet har gett honom.

Påverkade kursen i företagsamhetsfostran ditt beslut att grunda ett eget företag?

– Kursen i företagsamhetsfostran är ett valfritt ämne i skolan. Jag tyckte att kursen lät intressant och beslöt mig för att delta. Under kursen startade jag mitt eget företag, som visade sig vara en mycket större sak än vad jag hade föreställt mig.

– Även om kursen väckte intresse bland mina vänner var det många som inte valde den eftersom den krockade med bland annat många språktimmar. Totalt deltog 15-20 studeranden i kursen och jag var en av dem.
Tyckte du att det var svårt att komma igång?

– I början kändes det svårt. Många av idéerna vi hade kändes för komplicerade. Det kändes som om vi försökte uppfinna hjulet på nytt. Vår lärare påminde oss om att inte göra det för komplicerat och det slutade med att vi startade ett företag som tillverkade såser som liknar ketchup.

– Vi tillverkade och packade produkten hemma. För att få igång försäljningen kontaktade vi olika butiker och frågade om vi kunde ha ett försäljningsstånd utanför dem. Vi deltog också i tävlingen Ungt företagsamhet, nådde semifinalen och slutligen finalen, där vi vann priset för det bästa varumärket.

– Vår logo, som prydde våra produkter, föreställde en glad pojke i munktröja. Vi hade en egentillverkad lokal produkt. Det faktum att vi skötte både produktion, marknadsföring och försäljning bidrog till att vi vann priset. Då någon gick förbi vårt försäljningsstånd en gång och sedan kom tillbaka för att köpa vår produkt visste vi att vi hade lyckats med vår marknadsföring.

En livsmedelsprodukt måste uppfylla många krav innan den kan nå butikshyllorna. Hur lyckades ni få butikerna att ta in era produkter i sitt sortiment?

– Att få in våra produkter i de första butikerna var inte lätt, men våra ansträngningar gav resultat. Borgå Fiskhus var den första butiken som tog in våra produkter i sitt sortiment. Vi fäste särskild uppmärksamhet vid hygienen, till exempel hur vi fyllde steriliserade burkar osv.

– Ingen av butikerna krävde att vi skulle ändra något i vårt koncept, varken i själva produkten eller dess utseende.

Hur ser det ut nu, ett år efter att företaget grundades. Finns det fortfarande kvar?

– Verksamheten fortsatte på sommaren efter kursen som ett sommarjobb, men sedan slutade vi eftersom skolan började uppta så mycket av vår tid. Nu tänker jag aktivt på olika nya affärsidéer.

– Före kursen hade jag tänkt att jag skulle vilja börja studera företagsekonomi vid Hanken. Jag hade aldrig ens tänkt på företagande. Efter att jag gått kursen kändes företagande som en möjlighet.  Kursen ändrade definitivt mitt förhållningssätt till vad jag vill göra efter att jag avslutat mina studier.

Har den här erfarenheten påverkat ditt sätt att se på inkomster, utgifter och pengar i allmänhet? 

– Ja, det har den, även om jag inte tänkt på det innan den här frågan.  Jag har börjat göra upp en månadsbudget för att hålla reda på saker som bensin och andra utgifter. Hela mitt sätt att tänka på både pengar och budgetering har förändrats – på ett bra sätt. Jag har helt enkelt blivit mer noggrann med vad jag använder mina pengar till.

Många studier har visat att unga människor har en mer positiv inställning till företagande än tidigare. Hur kändes det att vara företagare  och blev du överraskad av hur mycket du faktiskt kan? 

– I början kändes många saker svåra och obekanta. Till exempel redovisning. Men när man väl kom igång började saker och ting kännas lättare och till och med vardagliga. Man lärde sig allt förvånansvärt snabbt; marknadsföring, försäljning osv.

– Jag har alltid varit intresserad av matlagning, så det var det område som jag var mest insatt i. Men alla andra delar av företagandet var svårare, särskilt i början.

Tror du att detta har gett dig mer självförtroende att prova nya saker?
– Ja, det tror jag definitivt. Det känns som om tröskeln för att lära sig något nytt har sänkts. Det är också roligt att lära sig något nytt.  Jag tror inte att jag vill göra en och samma sak hela mitt liv. Jag är villig att prova nya saker, byta jobb eller bransch.

– Jag tycker att det är viktigt att jag lär mig saker som jag nödvändigtvis inte skulle ha lärt mig under en vanlig kurs. Så kursen var definitivt inget slöseri med tid. Jag har knutit nya kontakter och fått ett nytt perspektiv på världen.

Håll huvudet kallt

Jag anser mig vara en optimistisk person. Jag vill tro på vår förmåga att lösa de problem vi har framför oss, både på nationell och global nivå. De är onekligen enorma, men det har aldrig varit ordning på världen och ändå har livet gått vidare. Det att man trots allt håller fast vid sin framtidstro betyder inte att man trivialiserar klimatkrisen.

Men jag medger att jag ibland blir förtvivlad. Det kommer nämligen inte att vara möjligt att lösa våra problem om vi inte har förmågan diskutera våra meningsskiljaktigheter på ett sakligt sätt. Och det kan i sin tur inte ske om vi inte kan koncentrera oss. När man följer den offentliga debatten om nästan vilket tema som helst kan man inte undgå intrycket av att både vår förmåga att debattera och koncentrera oss har försämrats dramatisk på en anmärkningsvärt kort tid.

Orsaken är klar. Världen förändrades när varje hand klistrades fast i en smarttelefon. Hela den digitala världen har riggats upp så att den förstärker vissa mänskliga egenskaper och belönar ett visst slags beteende, och följaktligen förändras vi gradvis åt det hållet; vi blir alltmer rastlösa, griniga och samtidigt mer olyckliga. Vi är rörande övertygade om att vi har en fri vilja och valfrihet, även om vi styrs av algoritmer.

Förändringarna i omvärlden återspeglas naturligtvis också i politiken. Alltmer otåliga väljare vill att allt ska ske på en gång, också de riktigt stora förändringarna. När det förståeligt nog inte händer fördjupas den kollektiva dysterheten. Det har säkert aldrig varit lätt att vara politiker, men inte heller det har blivit lättare under de senaste åren.

Å andra sidan är det naturligtvis beslutsfattarna själva som är ansvarar för den bild som allmänheten har av politiken.  Eftersom Twitter har blivit den kanske livligaste arenan för samhällsdebatt kan man inte riktigt kräva att politikerna lämna plattformen. Jag sörjer ändå den vändning som debatterna där oundvikligen tar, med ständiga slag under bältet och avsiktliga missförstånd. Det hela börjar vara ett ovärdigt spektakel, vilket jag är rädd att försvagar tron på demokratin. Jag skyller inte enbart på deltagarna, den grundläggande orsaken ligger i plattformens logik.

Jag vet att jag inte är ensam om de här tankarna. Samtidigt vet jag att många människor tycker annorlunda. Det finns anmärkningsvärt många olika sätt att se på hur vi bäst löser våra gemensamma problem, och just i politiken är det meningen att det här åsikterna ska nötas mot varandra. Ju skarpare debatt, desto tydligare framträder åsiktsskillnaderna. De som tänker på det här sättet efterlyser också ofta en tydlig blockpolitik i Finland, eftersom det enligt dem skulle förbättra väljarnas konsumentskydd.
Jag är inte så säker på den saken. Åtminstone skulle det här leda till en vilsenhet bland alla dem som känner att de inte tillhör något av lägren.

Jag tror att blockpolitikens attraktionskraft ligger just i den tydlighet som den utlovar. Det skulle ju i själva verket vara ett tvåpartisystem under ett annat namn, en modell som ytterligare förstärker polarisering och motsättningar. Om man betraktar politik som underhållning är det helt rimligt att hoppas på något sådant. Om man däremot ser politiken som ett sätt att sköta ärenden för det gemensamma bästa är tanken skrämmande.

Personligen tror jag fortfarande på ett flerpartisystem. Trots sina problem är vår nuvarande samhällsmodell i många avseenden framgångsrik i internationell jämförelse, och den har byggts upp uttryckligen genom samarbete över partigränserna. Enligt all logik borde det vara möjligt att både förnya och försvara vårt system med samma beprövade metod, hur svårt det än kan verka ibland.

Lyckligtvis är den bild som Twitter förmedlar inte hela sanningen om politiken. När jag talat som företrädare för läs- och skrivkunnighet, kulturen och de kreativa branscherna har jag haft möjlighet att träffa beslutsfattare i deras vardagsmiljö och sett att riksdagen fortfarande utför sitt ofta osynliga lagstiftningsarbete tålmodigt och ihärdigt. Det finns motiverade människor med förståelse för helheten och ett beundransvärt grepp om frågorna inom många olika politiska partier. Hindren är ofta inte så oöverstigliga som de ser ut att vara i offentligheten. Det finns fortfarande en vilja att hitta lösningar.

Jag hoppas att alla framtida riksdagsledamöter håller huvudet kallt och sin tweettumme vilande då och då. I vår tid är det lättare sagt än gjort, men inte omöjligt. Jag känner människor som lyckas med det.