Om läget i Palestina och Israel

/0 Kommentarer/i /av

Teksti suomeksi tästä linkistä.

Finlands linje är att främja en tvåstatslösning för Israel och Palestina. En lösning med två länder som båda respekterar internationell rätt och varandras rätt att existera. Två länder, som respekterar FN:s resolutioner. En bestående fred kan inte bygga på något annat. 

Det vi gjort hittills har inte hjälpt. Den humanitära hjälpen måste fås in i Gaza och det civila lidandet måste ta slut. Finland har också idag krävt att den humanitära hjälpen återupptas omedelbart. Att tvångsförflytta Gazas befolkning är ett krigsbrott. Vi måste öka trycket för att nå ett eldupphör och riktiga förhandlingar om en lösning med två stater. Därför är också ett erkännande av Palestina en viktig del av förhandlingarna, och någonting som behöver ske om en tvåstatslösning ska bli verklighet. 

Två stater är den enda hållbara vägen mot en situation där Israels rätt att existera är tryggad och palestinierna kan fungera fritt i sitt eget land.

I dagens läge är en tvåstatslösning en avlägsen tanke. Som en följd av Hamas grymma attack har Israels motaktioner eskalerat till den grad att internationella brottsmålsdomstolen ICC ska ta ställning ifall agerandet uppfyller kännetecknen för folkmord.

För tillfället förstörs hela Gazaremsan med fruktansvärt mänskligt lidande som följd. 

Uttalanden av ledande israeliska politiker ger också en bild av att det Israel gör går förbi målet att eliminera hotet från Hamas. Planerna på tvångsförflyttning understryker det. 

Finland har konstaterat att vi kommer att erkänna Palestina som en självständig stat när tiden är mogen. 

Frågan är: när är rätt tidpunkt att erkänna Palestina? 

Den ideala tidpunkten är förstås när det finns klart definierade områden och två administrationer som kontrollerar dem, erkänner varandras rätt att existera och har en vilja till dialog. 

Den situationen är vi inte i nu. Men det är också klart, att det som nu pågår inte rimligtvis heller kommer att föra oss närmare den situationen. Hamas håller fortfarande gisslan och Israel förstör som bäst Gaza, samtidigt som barn, vuxna och äldre lider omänskligt och dör som en följd av blockaden och krigshandlingarna. 

Vad bör då Finland göra?

Eftersom Finlands linje är klar, att vi vill se en tvåstatslösning för Israel och Palestina, är det inte ett dramatiskt steg att också erkänna att dessa båda länder i praktiken finns. Just nu ligger det stora fokuset på Gaza, men vi har också en palestinsk administration på Västbanken.

Den interna dynamiken i regionen är komplicerad. Befolkningen i Gaza har i praktiken letts av Hamas, som klassas som en terroristorganisation av både FN och EU. Det är därför inte en legitim förhandlingspart. Administrationen på Västbanken leds av Fatah, och läget är även där långt ifrån det som det borde vara. Situationen påverkas även av de stora staterna i regionen, som alla behöver ha en roll när man går vidare. 

132 länder har erkänt Palestina. Trycket för att en riktig dialog ska kunna bli verklighet måste ökas. För tillfället eskalerar situationen dag för dag och sannolikheten för att man skall kunna nå en situation där det kan växa upp en generation människor som vill verka för fredlig samverkan och ömsesidig respekt minskar.

Så som läget är nu kommer inte Palestina att kunna bli en stat som kan anses fungera perfekt på väldigt länge. Finlands erkännande skulle gälla en ofullkomlig stat, det är oundvikligt, och det måste vi acceptera. 

Jag är medveten om att vi i regeringen idag inte har enighet för ett erkännande. Republikens presidents syn har också en avgörande roll för hur Finland agerar. Det här är en diskussion som måste föras.

Tal på partifullmäktige 15.5.2025

/0 Kommentarer/i , , /av

Bästa partifullmäktige, Hyvä puoluevaltuusto,

Vi har en händelserik vår bakom oss.

I mitten av april gick vi till val – ett historiskt sådant, då kommunal- och välfärdsområdesvalet gick av stapeln på samma gång. Söndagen den 11 april föregicks av flera månaders intensivt arbete, där ni värvade kandidater och många själva skrev på kandidatförsäkran. En lyckad kandidatnominering är helt avgörande för ett gott valresultat – och det nomineringsarbete som gjordes var mycket värdefullt.

Jag vill därför börja med att rikta ett stort tack till er alla, både förtroendevalda och anställda. Ni gjorde ett otroligt starkt jobb! Ett varmt tack från djupet av mitt hjärta!

Och det jobbet bar frukt. När alla röster var räknade landade Svenska folkpartiet på ett 5 procents understöd i välfärdsområdesvalet och på 4,7 procents understöd i kommunalvalet. I välfärdsområdesvalet gick vi framåt, i kommunalvalet höll vi ställningarna – men i bägge valen gjorde vi också goda, rent av fantastiska resultat på flera platser!

Till de goda nyheterna hör till exempel Västra Nylands välfärdsområde där vi fick en plats till och ökade med över 7000 fler röster än senaste val och i Östra Nylands välfärdsområde där vi höll vår position som största parti. Vi gjorde också goda resultat i flera kommuner. Mindre glada kan vi vara över att vi gick back i Helsingfors, men trots att vi miste vår plats i stadsstyrelsen lyckades vi förhandla oss fram till en plats under halva perioden ändå, vilket är verkligt fint. I Österbottens välfärdsområde har vi med egen majoritet varit tvungna att hantera en utmanande ekonomisk situation, och det syntes förstås också. SFP bär ansvar också när tiderna är svåra.

Hyvä ystävät, Meillä tosiaan on intensiivinen vaalikevät takana. Suuret kiitokset kaikille, jotka tavalla tai toisella osallistuivat vaalityöhön – teille, jotka värväsitte ehdokkaita, ripustitte kylttejä pitkin maita ja mantuja, jaoitte flyereita ja some-julkaisuja, ajelitte pitkiäkin matkoja vaalitilaisuuksiat toiseen ja pystyttelitte telttoja, makkaran- ja letunpaistosta puhumattakaan.

Ja tämä työ tuotti tulosta – aluevaaleissa saimme vielä vahvemman mandaatin, kuntavaaleissa asemamme piti. Olen myös erityisen iloinen siitä, että RKP:tä oli mahdollista äänestää useissa uusissa kunnissa, kuten esimerkiksi Ikaalisissa, Joensuussa, Kittilässä, Multialla ja Rovaniemellä. Aluevaaleissa RKP:tä oli mahdollista äänestää myös Pohjois-Karjalan hyvinvointialueella. Tästä on hyvä jatkaa!

Vi har nu totalt 71 SFP:are i välfärdsområdesfullmäktigena och 452 SFP:are i kommunfullmäktigena runtom i landet. Det är ett starkt resultat och härifrån är det bra att ta avstamp till arbetet mot kommande riksdagsval våren 2027.

Och jag vill påminna om en sak i synnerhet: Att ställa upp i val kräver mod. I synnerhet då man ställer upp första gången kan det kännas obekvämt. För i dagens värld är det inte alltid bekvämt att ta en debatt, att påverka.

Nu måste vi alla se till att de som ställde upp för första gången, de som nu kom med tas väl hand om. Att vi håller kontakt, tar med dem i verksamheten, att alla får stöd också efter valet och att  vi klarar av att hålla dem kvar,

Hyvät ystävät. Haluan muistuttaa vaalien jälkihoidosta. On äärimmäisen tärkeää, että pidämme huolta erityisesti heistä, jotka nyt asettuivat ehdolle ensimmäistä kertaa.

Bästa vänner,

Vi gjorde ett stabilt val, men världen är inte stabil. I Ukraina gör Putin som Putin brukar göra. Han sviker sina löften om eldupphör och respekt för internationell lag. Han tror inte på annat än styrka, och därför måste Europa visa just det. Sanktionerna måste stramas åt, skuggflottan stoppas och Europa och resten av världen trappa upp sin hjälp.

I Mellanöstern fortsätter katastrofen i Gaza. Finlands mål är en tvåstatsmodell. Men det måste finnas en grund för den. I dagens läge eroderas den grunden för varje dag som en följd av Israels totalt oproportionerliga agerande. Det är inte acceptabelt. Hjälpen måste hitta fram. Gisslan måste friges. Internationell rätt måste accepteras.

Men även om – och också just för att – världen ofta är svår att förstå och acceptera måste vi här i Finland bygga vår väg vidare.

Varje vår förhandlar man om  planen för de offentliga finanserna för de kommande fyra åren – med andra ord det ekonomiska ramverk inom vilken budgetförslagen för de kommande åren sen utarbetas. Den här omgången var förstås mer speciell eftersom den också markerade att regeringen kommit halvvägs in i regeringsperioden. Därav benämningen halvtidsöversyn.

Vi har inte haft ekonomisk tillväxt i Finland under de senaste 18 åren. Det här hör vi ofta sägas, men konsekvenserna av det pratar vi inte så ofta om. “Vi har det ju bra”, tycker många. “Varför ska det vara ett så stort fokus på tillväxt?” undrar en del. Verkligheten är ändå krass. Endera ökar vår ekonomi eller så minskar den – så om vi vill hålla våra tjänster och vår service som de är så måste ekonomin växa. Och eftersom vårt land, och vår värld, inte är färdig ännu finns mycket kvar att göra. Därför måste vi få igång tillväxten i Finland. Alternativet är nedskärningar och försämringar i den servicenivå vi är vana vid.

Samtidigt som vår ekonomi inte har vuxit så har vår låntagning nog gjort det. När först coronapandemin och sedan Rysslands brutala anfallskrig satte världsekonomin i gungning har behovet av utgifter ökat, samtidigt som räntekostnaderna för våra statliga lån ökat rejält. År 2025 räknar vi med att betala 3,17 miljarder euro enbart i räntor. Det är ofantligt mycket pengar. Bara i räntor – utan amorteringar. Det är priset för att låntagningen skjutit i höjden. Anpassningar för 10 miljoner kan orsaka stor oro och turbulens, och här har vi tre tusen etthundra sjutton miljoner som vi bara måste betala för att hantera vår statsskuld.

Takana on kaksi vuotta sopeutustoimia. Kuusi plus kolme miljardia euroa.  Lisäksi puoliväliriihessä sopeutettiin jälleen noin miljardilla eurolla. Kun olemme tilanteessa, jossa ainoastaan valtionlainan korkomaksuihin uppoaa reilusti yli 3 miljardia euroa vain vuoden 2025 aikana, hallitus otti tavoitteekseen tehdä puoliväliriihessä päätöksiä nimenomaan kasvun vauhdittamiseksi. Maailmanpoliittinen tilanne vaatii, että teemme pitkäjänteistä talouspolitiikkaa. Talouskasvun edistäminen on vastuun kantamista myös tulevista sukupolvista ja hyvinvointivaltion rakenteiden ylläpitämisestä.

Därför kommer regeringen nu att sänka skatten på arbete med 1 miljard euro, för att sporra till arbete och stärka köpkraften. Samtidigt sänks samfundsskatten till 18 procent för att främja företagande. Dessutom har regeringen en helhet bestående av 8 sidor av andra åtgärder som enkom strävar till att främja tillväxten.

Vi gick väl förberedda till förhandlingarna, som SFP alltid brukar göra. I augusti förra året publicerade vi ett 26-punkters åtgärdsprogram för ekonomisk tillväxt. Ni kommer säkert ihåg hur det skapade lite turbulens i media, och en del fokuserade på nån enskild åtgärd – vi provocerade, hette det till och med. Det var förstås inte frågan om nåt sånt – utan som SFP alltid gör, så tog vi fram konkreta lösningar till regeringens arbete.

I januari publicerade vi också ett 22-punkters program för social- och hälsovården. Dessutom tog vi fram andra åtgärdsförslag som vi drev i förhandlingarna i halvtidsöversynen.

Slutresultatet kan vi vara mer än nöjda med. Åtminstone 9 av våra 26 tillväxtpunkter kommer nu att förverkligas, och 5 av 22 åtgärder från vårt social- och hälsovårspaket. Utöver detta fick vi igenom en uppsjö andra åtgärder.

En del av er deltog förra veckan i partifullmäktiges Zoom-möte där vi redogjorde för rians resultat. Med risk för lite upprepning vill jag oberoende lyfta saker som inte skulle ha blivit verklighet utan SFP.

  • Tack vare SFP blev det inga nedskärningar i social- och hälsovården.

  • Det blev inga ytterligare nedskärningar i yrkesutbildningen.

  • Vi avvärjde öppnandet av klimatlagen och höll fast vid vår klimatneutralitetsmålsättning.

  • Vi lyckades kraftigt minska nedskärningen i kommunernas statsandelar, biståndet och STEA-finansieringen. Och det kom inga stängeringar i invandring.

  • Vi drev också olika tilläggsanslag som nu blir verklighet. Vi riktar tilläggsfinansiering till exempel till:

  • S2R2-undervisningen (svenska eller finska som andra språk) och den förberedande undervisningen

  • Till bekämpning av olje- och kemikaliespill

  • Och till Finlandsmodellen för hobbyer. Anslaget blev också permanent, vilket är viktigt så att allt fler barn och unga får ta del av en hobby.

  • Dessutom riktas nu 40 miljoner euro till att påskynda forsknings- och utvecklingsverksamhet inom energiomställningen åren 2026–2029.

Det kommer också betydelsefulla infrasatsningar till flera regioner, bland annat framskrider muddringarna av Lovisa och Vasa hamnfarleder och satsningarna på riksåttan. Det kommer satsningar som främjar industrietableringar både i Ingå och i Kyrkslätt. Landskapsflygen tryggas. ’För att nämna några helheter som går vidare.

  • Dessutom lyckades vi driva en hel del andra åtgärder: o Nu kommer kombinationsförsäkringen att tas i bruk, vilket underlättar särskilt frilansare inom kulturbranschen. o Vi sänker gränsen för tillämpningen av personalens representation i ett företag från 150 till 100 anställda. Personalrepresentationen ska genomföras i styrelse eller ledningsgrupp. o Regeringen främjar ibruktagandet av egenläkarmodellen i hela landet. o En överflyttning av finansieringsansvaret av Kela-taxiresorna till välfärdsområdet ska utredas och en proposition ska beredas. Till exempel dessa åtgärder härstammar från SFP:s reparationsserie av social- och hälsovården. o Vi ska stärka integrationen på svenska genom att ta fram konkreta åtgärder för att uppnå regeringsprogrammets mål om 5–10 procents integration på svenska, med tidtabellen att åtgärderna kan tas i bruk senast i början av 2027. o En nationell kartläggning av tilläggsbehov för språkbadslärare ska nu göras upp. o Vi ska öka ungas delaktighet och fortsätta utveckla ungdomsarbetet. Vi ska också arbeta fram en modell för att underlätta anställning av unga under 29 år.

Eikä tässä vielä kaikki! Sen lisäksi, että saimme riihessä eteenpäinvietyä 9 toimenpidettä meidän viime syksyn kasvua vauhdittavasta paketista sekä 5 toimenpidettä meidän viime talven sote-paketista, kaikki edellä luetellut toimet ovat RKP:n vahvasti esillä pitämiä asioita – omalääkärimallista ja ilmastolaista tutkimus- ja kehityspanostuksiin ja yhdistelmävakuutukseen. Enkä voi kyllin painottaa sitä, että RKP:n ansiota riihessä ei tehty lisäleikkauksia soteen.

Hallituksessa meillä oli myös vahva yhteisymmärrys siitä, että omaishoitajien tilannetta on parannettava. Siksi päätimme, että pienempiä omaishoidontukia korotetaan ja että laaditaan kansallinen ohjeistus tukeen liittyen. Päätimme myös ensimmäisen sairauspäivän palkattomuudesta luopumisesta, eli niin sanottua sairauskarenssia ei toteuteta. Ja niin edespäin. Tässä oli hyvinkin karsittu luettelo toimista, joista puoliväliriihessä päätimme. RKP:n kädenjälki näkyy.

Bästa partifullmäktige, Svenska folkpartiets avtryck syns i politiken – det visar resultatet från halvtidsöversynen. Och den syns för att vi sitter regeringen och för att vi bär ansvar. Med vårens valresultat och resultat från halvtidsgranskningen i bagaget kan vi med gott självförtroende blicka framåt mot den återstående tiden av regeringsperioden, och börja förbereda oss inför riksdagsvalet våren 2027. Det finns ingen som påstår att det skulle vara enkelt. Det är klart att det är ett utmanande läge. Men vi vet att vi för saker åt rätt håll och att vårt avtryck syns tydligt.

SFP:s avtryck syns för att det måste synas. För att Finland behöver ett parti som SFP. I en värld där det känns som att både diskussionen och de övriga partierna glider ut mot kanterna har vi ett speciellt ansvar, och det ansvaret har vi burit också denna vår. Vi är brobyggarna som ofta får vara den vuxna i rummet. Vi är de som får mana till rim och reson, och som ofta lyckas med det.

I den här polariserade världen känns det kanske som ett plattityd att säga att man kan vara både och. Men så är det. Man kan värna om ekonomiskt ansvar och samtidigt se dem som har det svår. Man kan tänka på säkerhet men samtidigt också se, att säkerheten naggas i kanterna, om vi inte bryr oss om våra gemensamma spelregler och saker som för oss är självklarheter, som mänskliga rättigheter.

Man kan värna om sin egen nationella kultur och sina särdrag samtidigt som man ser att Finland alltid har förändrats och att vi blir starkare av att inkludera fler.

Det är så här vi ser på världen. Det är så här vi ser på varandra.

Vi har två år på till nästa riksdagsval. Det är två år som vi måste förvalta väl. Det är två år där vi arbetar tillsammans för att utveckla vårt parti, vår rörelse, och jobbar så att vi skall ses bättre, skall vara tydligare, och vara mer attraktiva.

Det arbetet har redan inletts och det skall ni alla inkluderas i.

Det är ett arbete som jag hoppas att jag får leda. Därför ställer jag upp för omval som partiordförande för denna fantastiska folkrörelser och hoppas få fortsatt förtroende under partidagen i Vasa. Ett fortsatt förtroende, för att jag tror på SFP, på vårt folkparti.

Men innan vi hinner så långt som till partidagen i Vasa är det dags för detta partifullmäktige. Den här helgen får ni diskutera aktuella politiska frågor, fila på beslutsförslagen till partidagsmotionerna och diskutera utkastet till nytt partiprogram, och mycket mer.

Dessutom får ni heja KAJ och Erika till dubbelvinst i kvällens Eurovisionsfinal!

Själv är jag dessvärre tvungen att lämna er redan nu för ett uppdrag som är kopplat till min tredje ministerportfölj. Som ni alla vet valdes det en ny påve denna vecka, och imorgon är det dags för påveinstallationen. Jag har äran att som kyrkominister representera Finland på den här högtidliga tillställningen i Vatikanen.

Jag önskar er alla givande diskussioner. Och jag önskar er en rolig Eurovisionskväll!

Puoliväliriihestä isot panostukset Kirkkonummelle ja Siuntioon

/0 Kommentarer/i , , , , , , , /av

Viime vuosien aikana Kirkkonummelle on tullut kaksi merkittävää teollista investointia: Masalaan suunniteltu datakeskus ja Prysmianin kaapelitehtaan uusi torni – Suomen korkein rakennus.

Prysmianin tornin täysimääräinen käyttöönotto edellyttää tehtaan laajentamista, mikä puolestaan haastaa paikalliset liikennejärjestelyt. Kaapelitien ja kantatie 51:n risteys, niin sanottu Kelan risteys, ei nykyisellään mahdollista tehtaan laajentamista ja on muodostumassa merkittäväksi pullonkaulaksi uusille investoinneille. Risteyksen lähistöllä Vuohimäessä on myös suuri tarve rakentaa eritasoliittymä.

Hallituksen puoliväliriihessä molemmat hankkeet ottivat merkittävän askeleen eteenpäin.

– Puoliväliriihen keskeinen teema oli kasvun luominen. Kelan risteyksestä on muodostunut selkeä este uusien investointien toteuttamiselle, ja siksi olen iloinen siitä, että hallitus päätti myöntää kolme miljoonaa euroa risteyksen uusimiseen ja parantamiseen. Tämä mahdollistaa Prysmianin toiminnan laajentamisen. Ensi viikon keskiviikkona edellinen investointi vihitään käyttöön juhlallisesti, ja nyt Kelan risteyksen parantaminen luo edellytykset seuraavalle askeleelle. Olen siitä äärimmäisen iloinen, toteaa opetusministeri ja RKP:n puheenjohtaja Anders Adlercreutz.

Vuohimäen eritasoliittymä on kertaluokkaa suurempi hanke, mutta se on tärkeä sekä Vuohimäen että Kantvikin kehittämisen kannalta.

– Voi todella puhua jättipotista Kirkkonummen ja Siuntion näkökulmasta. Kelan risteys saa kolmen miljoonan euron valtionrahoituksen ja Vuohimäen eritasoliittymä kymmenen miljoonaa. On poikkeuksellista, että kahteen kuntiemme kannalta strategisesti tärkeään liikennehankkeeseen suunnataan näin mittavat panostukset samassa puoliväliriihessä. Nyt on syytä edetä ripeästi myös päätöksenteossa. Toivottavasti nämä päätökset vauhdittavat myös kaavoitusprosesseja. Nyt on taottava, kun rauta on kuuma, Adlercreutz päättää.

Puoliväliriihen yhteydessä hallitus teki myös muita merkittäviä kasvupäätöksiä. Kauppasodan uhka ja yleinen epävarmuus pakottivat Adlercreutzin mukaan hallituksen nostamaan kunnianhimon tasoa.

– Maailmanpoliittinen tilanne on haastava. Tällaisessa epävarmuudessa on olennaista kasvattaa Suomen suhteellista kilpailukykyä. Siksi on tärkeää, että pystyimme nyt tekemään merkittäviä päätöksiä, jotka parantavat Suomen vetovoimaa ja kilpailukykyä. Toivon, että nämä toimet käynnistävät investointeja paitsi Kirkkonummella myös laajemmin koko Suomessa. Potentiaalia on runsaasti, ja nyt hankkeilla on hyvät edellytykset lähteä liikkeelle.

Tankar inför den sista förhandsröstningdagen

/0 Kommentarer/i , , /av

(Suomeksi täällä) 

Stämningar ute bland folk

Bakom mig ligger nu ungefär en månad av kampanjan. Som partiordförande har jag haft det stora privilegiet att resa genom en stor del av Finland och möta människor ansikte mot ansikte. Varje plats har sin egen själ, sin egen melodi.

Jag har haft många fina samtal – med unga, medelålders och äldre. Många uttrycker oro. Andra säger att de är trötta på att känna oro. Vi längtar efter hopp. Vi längtar efter glädje.

Samtidigt verkar kontinentalplattorna röra på sig – både bokstavligt och bildligt. Nyhetsflödet är ibland som ett kalejdoskop av det märkliga och det oväntade. Geopolitiken skälver.

I tider som dessa vore det förstås önskvärt att vår ekonomi stod på en starkare grund. Men så är det inte. Mina föräldrar brukar påminna mig om att människan i grunden har en enda plikt: att göra sitt bästa  i det läge som råder. Att inte göra något är inte ett alternativ. Jag tänker ofta på det. Bollen måste hållas i fokus, och besluten fattas med de verktyg vi har just nu.

Vi lever i svåra tider. Men vi har tagit oss igenom svåra tider förut. Det finns ingen anledning att tro att vi inte skulle kunna göra det igen.

Vi behöver både vision och sammanhållning

Vi tar oss inte igenom det här utan en vision – och inte heller utan sammanhållning. Det är värt att fråga sig om vi har tillräckligt av båda just nu. Borde vi formulera en tydligare riktning  för Finland? En vision som bygger på våra styrkor, en som många kan känna igen sig i och vilja bidra till? När målet är klart, blir det lättare att skapa den vi-känsla vi behöver.

Och våra styrkor är otvetydiga. Vi har ren jordbruksmark – ingen sjävklarheti dagens värld. Vi har rent vatten. Ett klimat som fortfarande är uthärdligt. Vi har en av världens mest välutbildade befolkningar och spetskompetens inom bland annat bioekonomi, design, försvarsindustri, hälsoteknik, grön energi och utbildning – för att nämna några.

Det är sant att vi saknar tillräckligt med inhemskt kapital. Men i världen finns det gott om pengar som söker efter något att investera i. Våra styrkor väcker intresse. Men vi måste satsa mer på att kommersialisera våra idéer – och hitta sätt att vara med i våra egna framgångssagor från början till slut.

Om arbetslöshet och företagens roll

Arbetslöshet betyder att vi har outnyttjad potential. Tänk vad vi kunde åstadkomma om varje huvud, varje hand och varje kreativ idé fick vara med och bygga vårt Finland. De arbetslösa är inte ett problem – de är en resurs som vi för tillfället inte tar tillvara.

När jag talar om förutsättningar för företagande, gör jag det inte med nyliberala glasögon, utan med ett socialliberalt hjärta. Jag vill att våra företag ska blomstra – för att vi ska ha råd med världens bästa vård, utbildning och välfärd. Inte för att de rika ska bli rikare, utan för att de som har det bäst har en avgörande roll i att finansiera det gemensamma. Det här borde vi vara bättre på att förstå.

Vi måste också se att företagande kräver mod och risktagande. Det är inte lätt. Om det vore det, skulle vi alla vara företagare.

De flesta framgångsrika företagare arbetar i motvind i många år innan de kanske kommer åt att njuta av frukten av sitt arbete. Det är lätt att glömma. Finland blir starkare när vi lär oss att glädjas över andras framgång – tillsammans kommer vi längre.

De som har det väl ställt har ett  ansvar – också för tonläget och stämningen

Vi som har det gott ställt bär ett stort ansvar för tonläget som präglar vår samhällsdebatt. Välmående företag bör ta samhällsansvar – inte på bekostnad av investeringar, men medvetet och målmedvetet. Jag hoppas de erbjuder sommarjobb åt unga. Att de stöder  lokala idrottsföreningar eller konstskolor. Just nu behöver vi verksamhet som bygger tillit och som stärker gemenskapen.

Och jag tror på riktigt att om vi lyckas formulera en gemensam vision – och bygga en starkare vi-känsla – så kommer vi ur den här stormen starkare än vi gick in i den.

Men det kräver insatser av oss alla.

RKP:n puheenjohtaja Anders Adlercreutz kuntavaaleista, kaavoituksesta ja hyvinvointialueesta

/0 Kommentarer/i , , , , /av

Kirkkonummen Sanomat haastatteli RKP:n puheenjohtajaa, opetusministeri Anders Adlercreutzia tulevien vaalien tiimoilta:

Puolueen puheenjohtajana, mitkä ovat RKP:n tavoitteet kuntavaaleissa Kirkkonummella, Siuntiossa ja Inkoossa sekä Länsi-Uudenmaan hyvinvointialueella?

Tavoitteemme on luonnollisesti vahvistaa asemiamme. Niissä kunnissa, joissa RKP on vahvassa asemassa, kasvu on ollut hyvää ja työllisyys korkeaa. Hyvinvointialueella toivomme lisäpaikkoja. Siellä RKP on usein joutunut valitettavasti yksin tekemään työtä alueellisesti kattavien palveluiden turvaamiseksi. Siksi on tärkeää, että menestymme – keskittäminen on monesti mennyt liian pitkälle.

RKP:n kuntavaaliohjelmassa mainitaan ”paras koulu”. Mikä on kantanne opetusministerinä siihen, miten koulu- ja varhaiskasvatusasiat on hoidettu Kirkkonummella verrattuna muuhun Suomeen? Entä Kirkkonummen suuret investoinnit kouluverkkoon?

Kirkkonummen koulut pärjäävät vertailuissa hyvin. Ennen kahta edellistä vaalia iso kysymys oli isojen kouluhankkeiden kohtalo. Nyt suurin osa niistä on lähtenyt tai lähdössä liikkeelle. On selvää, että hankkeet rasittavat kunnan lainataakkaa, mutta niitä ei olisi voinut jättää tekemättä. Hanke, josta olen erityisen iloinen, on yhteinen lukiohanke kirjaston takana keskustassa. Uskon, että se osaltaan vahvistaa sekä Kirkkonummen että keskustan vetovoimaa. On hienoa, että siinä on päästy yhteiseen ratkaisuun. Sen eteen RKP on tehnyt määrätietoista työtä. Kirjaston kanssa syntyy hienoa synergiaa!

Vaaliohjelmassa mainitaan myös elinvoimaiset kunnat ja kaupungit sekä kestävä ja viihtyisä kaavoitus. Millä keinoin Kirkkonummen elinvoimaa voidaan kehittää?

Keskeinen kysymys on kaavoitus. Meidän täytyy osata hyödyntää yhteisvaikutuksia, joita uudet teolliset hankkeet tuovat. Jorvaksen HTC, Prysmian ja uusi datakeskus ovat keskeisiä kasvun vauhdittajia. On huomionarvoista, että kaksi viimeksi mainittua lähtivät nopeasti liikkeelle. Kun tahtoa on, kaavoitus sujuu ripeästi.

On myös tärkeää huomata, että Kirkkonummelle muuttamisen pääasiallinen syy liittyy asumiseen ja kouluihin. Meidän pitää tarjota asumisessa jotain muuta kuin naapurikunnat: enemmän tilaa, yhteisöllisyyttä, harrastusmahdollisuuksia, hyviä yhteyksiä, laadukkaita kouluja ja vahvaa luontosuhdetta. Meidän täytyy uskaltaa olla oma itsemme – Kirkkonummi ei ole Espoon kopio.

Pitäisikö Kirkkonummen uusi keskusta rakentaa tehokkaasti – ja kuinka tehokkaasti?

Keskusta saa mielellään olla tiivis pikkukaupunki, mutta en kaipaa liiallista korkeutta. Kirkko säilyköön maamerkkinä! Lähtökohtaisesti keskustan kehittämiseen on upeat edellytykset. Tori, kirkko, kirjasto ja juna-asema tarjoavat hienot puitteet toimivalle pikkukaupungille. Toivon, että onnistumme yhdessä rakentamaan näkemyksen siitä, miltä tämän ajan yhteisöllinen ja inspiroiva keskusta voisi näyttää – paikka, joka houkuttelee niin ihmisiä kuin palveluja.

Toivon myös, että keskustaan saataisiin ikäihmisille asumisratkaisuja. Liian usein palveluasumisen tontit kaavoitetaan laidoille tai kauemmas. Se on mielestäni väärä ratkaisu. Kirjaston ja koulujen tarjoamat palvelut voisivat tukea eri-ikäisten ihmisten kohtaamista.

Arkkitehtinä, millaista kaavoitusta Kirkkonummella tulisi tehdä?

Kirkkonummen pitäisi rohkeasti olla oma itsensä. Kunnan hienous on siinä, että se koostuu monesta pienestä kylästä, joilla kaikilla on oma identiteettinsä – joillakin jopa oma nuorisotalo. Tämä ominaispiirre tulee säilyttää, samalla kun keskustoja kehitetään tiiviimpään suuntaan. Se, että olemme pientalovaltainen kunta, on selvä vahvuus.

Kirkkonummen strategia sanoo: ”Kaavoitamme pientalovaltaisesti luonnonläheisiä, viihtyisiä ja turvallisia asuinalueita. Palvelutarjontamme vastaa kasvavan ja ikääntyvän väestön tarpeisiin.” Oletteko samaa mieltä? Onko kunnassa riittävästi asuntoja ikääntyville?

Olen tuosta täysin samaa mieltä. On myös selvää, että meillä ei ole riittävästi palveluasumista ikääntyneille kirkkonummelaisille. Toivon erityisesti keskustaan, lähelle junaa, kirkkoa ja kirjastoa lisää ikäihmisille sopivia asumisratkaisuja.

Pitäisikö Kirkkonummelle saada asuntomessut?

Toivon, että saisimme kuntaan asuntomessut. Kantvik olisi erinomainen paikka. Toivon myös, että hanke vietäisiin kunnianhimoisesti eteenpäin – ei sekavaa valmistalokatalogia, vaan yhtenäinen kokonaisuus, jolla on selkeä identiteetti ja joka ammentaa paikan ainutlaatuisuudesta.

Mitä mieltä olette rantojen käyttämisestä rakentamiseen?

Kirkkonummella on paljon rantaviivaa, joka on pääosin yksityisessä omistuksessa. Kantvik on hyvä esimerkki siitä, millaista rantarakentamista Kirkkonummella voitaisiin toteuttaa. En näe esteitä järkevälle, hyvin kaavoitetulle rantarakentamiselle.

Mitä mieltä olette kuntaveron tasosta Kirkkonummella?

Kuntaveromme on korkea verrattuna esimerkiksi Espooseen, eikä sitä voi pitää hyvänä asiana. En kuitenkaan tällä hetkellä näe edellytyksiä sen laskemiselle.

Kuinka realistisena pidätte Länsirata-hanketta ja sen toteutumista? Minkälaisella osuudella Kirkkonummen kunnan tulisi olla mukana hankkeessa?

Länsirata-hanketta eivät taloudelliset realiteetit tällä hetkellä tue. Lohjan näkökulmasta paikallisyhteys on tarpeen, mutta kokonaan uuden yhteyden rakentaminen Turkuun ei ole järkevää – varsinkaan, kun Helsinki on vetäytynyt hankkeesta. Mielestäni Kirkkonummenkaan ei tulisi olla mukana.

Neljä miljardia euroa noin kahden miljoonan matkaa varten on liikaa. Ympäristövaikutukset olisivat mittavat, ja kannattavuuslaskelmat perustuvat pitkälti tonttien hintojen nousuun – se ei ole kestävä peruste. Meidän tulisi sen sijaan panostaa rantaradan kehittämiseen. Se on taloudellisesti ja ympäristön kannalta kestävin vaihtoehto. Emme saavuta ihan samaa nopeutta, mutta pääsemme lähelle.

Mitä mieltä olette vihreän siirtymän hankkeista Länsi-Uudellamaalla?

Vihreän siirtymän hankkeet ovat Suomelle suuri mahdollisuus. EK:n laskelmien mukaan niitä on suunnitteilla noin 290 miljardin euron edestä. On kuitenkin tärkeää, että emme jää pelkästään puhtaan sähkön tuottajaksi, ja että ympäristövaikutusten arviointi tehdään perusteellisesti. Jokaisen suuren hankkeen ympärille tulisi rakentaa vihreän siirtymän ekosysteemi. Sundsbergin datakeskus voisi toimia laajemminkin kasvun moottorina.

Valtion tukien osalta on syytä olla tarkkana. Yksittäisten hankkeiden tukemisen sijaan on järkevämpää varmistaa, että investointiympäristö on ennustettava ja kilpailukykyinen.

Toteutuuko demokratia Espoo-vetoisella Länsi-Uudenmaan hyvinvointialueella?

Kyllä minä ajattelen, että jokaisen aluevaltuutetun tulee pystyä ajattelemaan omaa kotikuntaansa laajemmin. Yksi syy siihen, miksi RKP edellytti erillisratkaisua Uudellemaalle, oli juuri se, että muuten paikallisdemokratia olisi heikentynyt liikaa. Nytkin meillä on haasteita. Tämä kausi on osoittanut, että paikallisten palvelujen puolustajia tarvitaan.

Mitä mieltä olette digipalveluista vanhuksille? Tuleeko olla vaihtoehtoja niille, jotka eivät osaa tai halua käyttää digipalveluja?

Ilman muuta. Digitaaliset palvelut ovat hyvä lisä, mutta ne harvoin voivat korvata muuta hoitoa. Kasvokkain tapahtuvan palvelun pitää olla ensisijainen vaihtoehto. RKP on esittänyt myös digitakuuta – palvelua, jonka kautta varmistetaan apu digitaalisten palvelujen käytön opetteluun, ikäihmisille ja muillekin.

Mammografiaseulonnat siirtyvät Kirkkonummelta Lohjalle. Onko tämä järkevää, vaikka hyvinvointialue säästää rahaa?

Pidän tätä ongelmallisena. Keskustelin juuri erään tutun kanssa, jonka Alzheimeria sairastava puoliso ohjattiin Espoosta Lohjan vuodeosastolle. Monilla on muistissa myös Lohjan synnytyspalveluiden lakkauttaminen, jonka säilyttämisen puolesta RKP taisteli valitettavasti yksin. Tällaisilla muutoksilla on vaikutusta myös työssä viihtymiseen ja sitä kautta työvoimapulaan. Esimerkiksi kätilön ei ole yksinkertaista lähteä Espooseen töihin, jos hän asuu Tenholassa.

Mitä mieltä olette omalääkärijärjestelmästä ja sen kehittämisestä?

RKP kannattaa omalääkärimallia vahvasti. Sitä on menestyksekkäästi pilotoitu Länsi-Uudellamaalla. Itäisellä Uudellamaalla olemme ottaneet käyttöön Omatiimi-mallin, jossa koko tiimi – hoitajasta lääkäriin – on tuttu potilaalle. Keskusteluissa lääkäreiden ja hoitajien kanssa on käynyt selväksi, että tällainen malli parantaa työssä viihtymistä. Henkilöstöpulan keskellä meillä ei ole varaa olla hyödyntämättä malleja, jotka lisäävät sekä potilastyytyväisyyttä että hoitotuloksia.

Olette ehdolla sekä kunta- että aluevaaleissa. EVAn tutkimuksen mukaan moni suomalainen haluaisi rajoittaa mahdollisuutta toimia kolmella tasolla. Mikä on teidän näkemyksenne?

Olen pitänyt hyvin arvokkaana ja toimivana sitä, että olen saanut osallistua sekä kansalliseen päätöksentekoon että nähdä, mitä päätökset merkitsevät paikallisella tasolla. Tämä kokemus on hyödyksi eduskunnassa ja hallituksessa. Se on osa suomalaista päätöksentekokulttuuria – se näkyy jo siinä, että eduskunnan maanantait on varattu paikallistyöhön.

Opetusministerinä näen myös tärkeänä hyvinvointialueelle kuuluvan oppilashuollon. Sitä haluan tietenkin pitää silmällä myös!

Hyvinvointialueet tarkoittavat, että aiemmin pelkästään kunnanvaltuustossa hoidetut asiat hoidetaan nyt kahdessa organisaatiossa. Työn substanssi ei varsinaisesti lisäänny, mutta kokouksia voi olla enemmän. Helsingissä tilanne ei muuttunut, mutta Länsi-Uudellamaalla valtuusto kokoontui viime vuonna viisi kertaa. Se on maltillinen määrä ja mahtuu kalenteriini. Nyt on tärkeää vaikuttaa alueiden palvelurakenteisiin – moni asia muuttuu nopeasti, ja tässä on tärkeä vaikuttamisen paikka, niin Kirkkonummen kuin koko Länsi-Uudenmaan näkökulmasta.

Text: JUSSI SALO

Undervisningsminister Adlercreutz deltog i ett toppmöte för undervisningsministrar och lärarorganisationer

/0 Kommentarer/i , , , , , , , /av

Undervisningsminister Anders Adlercreutz reste den 24–25 mars till Reykjavik för att delta i ett internationellt toppmöte för undervisningsministrar och lärarorganisationer, International Summit on the Teaching Profession 2025 (ISTP).

ISTP samlar undervisningsministrar från ledande länder inom utbildning och utbildningsfackliga representanter för att diskutera frågor som rör utvecklingen av utbildningen. Mötet ordnas en gång om året i samarbete mellan OECD, den internationella paraplyorganisationen för lärarorganisationer Education International och det värdland som utsetts till arrangör av mötet. Årets toppmöte ordnades på Island och var det femtonde ISTP-mötet i ordningen.

Huvudteman för mötet var 1) småbarnspedagogik av hög kvalitet, 2) stödjande av lärare i arbetet med att främja jämlikhet och välfärd samt 3) lärarnas metoder för att engagera unga att bli aktiva samhällsmedlemmar. Ministern höll ett anförande vid de sammanträden som behandlade de två förstnämnda temana.

Minister Adlercreutz betonade behovet av att effektivisera åtgärderna för att avhjälpa bristen på personal inom småbarnspedagogiken. I Finland har man till exempel ökat antalet nybörjarplatser inom högskoleutbildningen för lärare inom småbarnspedagogik. En kompetent och engagerad personal och ett starkt pedagogiskt ledarskap är förutsättningar för att ordna högklassig småbarnspedagogik.

Minister Adlercreutz talade också den 25 mars vid ett evenemang ordnat av Nordiska lärarorganisationers samråd NLS om behoven av att utveckla finansieringssystemen för utbildning i Norden.

Under resan hade ministern även enskilda möten med undervisningsministrar från olika länder. Han träffade kolleger från bland annat Storbritannien, Singapore, Nya Zeeland, Chile, Danmark och delstaten Sydaustralien.

Adlercreutz deltog i Ukrainas presidents maka Olena Zelenskas skolbesök i Kyrkslätt

/0 Kommentarer/i , , , , /av

Ukrainas presidentpar Volodymyr Zelenskyi och Olena Zelenska besökte Finland onsdagen den 19 mars 2025. SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz deltog i fru Olena Zelenskas och fru Suzanne Innes-Stubbs besök i Jokirinteen koulu i Kyrkslätt.

– Det var fint att få välkomna fru Zelenska och fru Innes-Stubb till Kyrkslätt och Jokirinteen koulu och berätta om det finländska skolsystemet – om vardagen i våra skolor, om elevvården och barns och ungas välbefinnande, om skolmaten och om skyddsrummen och arrangemangen kring dem, säger Adlercreutz.

– Finlands satsningar på skolmat är ingen självklarhet i världen idag. Också det att vi har skyddsrum i våra skolor är unikt och någonting som förstås är obehagligt aktuellt för Ukraina, säger Adlercreutz.

Fru Olena Zelenska fungerar som beskyddare av det projekt som förnyar skolmatssystemet i Ukraina, när hela det ukrainska skolsystemet som bäst reformeras. Finland stöder aktivt reformerna och arbetar tillsammans med Ukraina på att förnya deras skola.

– Finlands utbildningssystem är en framgångsfaktor som uppmärksammats globalt, och en central orsak till att det finländska samhället fungerar så bra som det gör. Utbildningssektorn är en av Finlands prioriteter i vårt bistånd till Ukraina. Jag är glad att vi kan dela med oss av våra lärdomar och hjälpa Ukraina, både mitt under det brinnande anfallskriget och när kriget en dag tar slut, säger Adlercreutz.

 

Bild: Statsrådet

Kommunen ska nu fokusera på livskraft och bildning 

/0 Kommentarer/i , , , , , , , , , , , /av

När vi gick till val för fyra år sedan såg kommunerna annorlunda ut. Visst, vi visste att social- och hälsovårdsreformen var på kommande. Men den stora förändringen var inte ännu verklighet. 

Idag är vi i en annan situation. Vården åkte iväg till välfärdsområdet  och kommunerna blev kvar med två primära byggstenar: livskraft och bildning. 

Inom båda dessa sektorer står Kyrkslätt mitt i en stor förändring. Vi har stora industrietableringar på gång och det planeras stort både i kommunens centrum och längre bort i till exempel Kantvik. 

Som arkitekt ser jag att vi här har fantastiska möjligheter till att skapa enastående miljöer. Men jag återkommer till det i en annan skrivelse. I denna text vill jag fokusera på skolans roll för livskraften. För kopplingen mellan dessa två – livskraft och bildning – är uppenbar. 

När jag i min roll som undervisningsminister besöker skolor eller talar med företagare runt om i landet, hör jag samma budskap om och om igen: utbildning och näringsliv behöver varandra. Att utveckla dem sida vid sida, som en integrerad helhet, är en av våra viktigaste uppgifter.

Livskraft uppstår inte ur tomma intet. Kommunernas beslut avgör om företag har verkliga möjligheter att växa och utvecklas. Det är kommunens ansvar att säkerställa att företag hittar kompetent arbetskraft, att infrastrukturen fungerar och att tillståndsprocesser löper smidigt utan onödig byråkrati. Utan kloka beslut försvinner jobben och tjänsterna tynar bort.

Det är lätt att säga att skattehöjningar kan trygga välfärden. Men i verkligheten är det arbete och företagande som skapar en hållbar framtid. Det är just därför jag lägger så mycket tid på att se till att utbildningen i framtiden ännu bättre motsvarar arbetslivets behov.

När jag tillträdde som undervisningsminister var det klart att vi måste korrigera kursen inom utbildningen. Finland ligger inte längre i världstoppen i PISA-undersökningarna. De sjunkande inlärningsresultaten är ett obestridligt faktum – men det är inte en oundviklig utveckling. Vi kan påverka situationen. Därför har vi under denna regeringsperiod beslutat att göra historiska investeringar i grundskolan. Dessa satsningar kommer att synas i varje kommun i Finland.

Vad gör vi då med denna tilläggssatsning på 200 miljoner euro? Vi stärker grunden. 

Vi får inte inbilla oss att baskunskaper som läsning, skrivning och räkning är självklarheter. Redan idag ser vi klart att alla unga inte besitter tillräckliga grundläggande färdigheter för att klara sig i andra stadiets utbildning eller i arbetslivet. Ett konkret steg för att möta denna utmaning är att vi inför tre extra årsveckotimmar i dessa ämnen i de längre klasserna. I höst kommer alltså eleverna i varje skola i Finland att få en starkare grund att stå på än för ett år sedan.

Jag har mött elever för vilka läsning är en daglig kamp. Jag har mött föräldrar som oroar sig för sina barns framtid. Att minska klyftorna i inlärning är därför en av mina viktigaste prioriteringar.

Den finländska skolans filosofi har alltid varit att varje barn och ungdom ska ha jämlika möjligheter att lyckas i livet. Vi håller fast vid den principen också genom dessa investeringar. Regeringen har befäst jämställdhetsfinansieringens nivå till 50 miljoner euro per år för att säkerställa att alla barn – oavsett bakgrund – får en rättvis start i skolan.

Jag vet att utbildning inte löser allt. Men en utbildning av hög kvalitet är den viktigaste grundbulten i kommunens livskraft. Arbetslivet förändras, och kommunerna har en central roll i att ge unga de färdigheter de behöver för att klara sig i denna föränderliga värld. Vi stärker grundskolan och gör yrkesutbildningen mer flexibel och arbetslivsanpassad – utan att kompromissa med kvaliteten.

En livskraftig kommun uppstår inte av en slump. Den skapas genom en serie kloka beslut. Den byggs upp genom långsiktigt och systematiskt arbete. Därför är det ett tungt ansvar som vilar på dem som väljs i det kommande kommunalvalet. 

Och speciellt viktigt är det, att det kommande fullmäktiget tar vara på de möjligheter som nu ges: att vi implementerar de extra årsveckotimmarna fullt ut, att vi kanaliserar pengarna för stödet i lärandet till skolorna och att vi tillsamman med eleverna för diskussioner kring användningen av mobiltelefoner i skolorna. Nästa höst försvinner de från lektionerna, men om deras användning under rasterna fattar man beslut tillsammans, i skolan. 

Nästa period är viktig för Kyrkslätts livskraft. Och därför är det så viktigt att din röst hörs. 

Det är i kommunerna som Finlands framtid avgörs.

 

Anders Adlercreutz 

Undervisningsminister, partiordförande SFP



Jag vill motverka den polarisering som Korpak blåser liv i

/0 Kommentarer/i , , /av

I en skickligt skriven kolumn berättar Helen Korpak i HBL 4.2 vad hon tror att jag tänker i min text “Om att dra sitt strå till stacken” som HBL publicerade 29.1.2025. Samtidigt är hennes analys både långt ifrån min verklighet och långt ifrån det jag skrev och åtminstone försökte formulera.

Det känns osökt som om Korpak har ett narrativ, som hon försöker leta efter en skrud för.

Min text, i vilken jag inte alls talar om att ”pöbeln skall hålla mun” för att citera Korpak, efterlyser jag en diskussion om vårt samhälle och vår framtid som inte utgår enbart från piskor och saxar utan som förmår se våra styrkor och möjligheter – som ju verkligen finns. 

En del av våra styrkor är till exempel vår utbildning och ett starkt förtroendeklimat. Andra är en stor social rörlighet och en i internationell jämförelse låg nivå av polarisering. 

I sin text bekräftar Korpak indirekt den oro som ledde till det jag skrev. Det är just den typens motsättning och polarisering Koprak skickligt blåser liv i som jag vill motverka.

Vi ser kulturkrig både i vårt land och utanför. Man odlar en bild av ”eliten” och ”folket”. Man ifrågasätter vetenskapen och fakta och ifrågasätter folks avsikter när man hellre kunde diskutera det man läser och ser. 

Man bygger också upp en bild där allt kan läggas in i ett narrativ om ”vi mot dem” , för att inte tala om vänster och höger. 

Jag tror att världen är mer komplicerad än så. 

Vad hänvisar jag då till när jag talade om diskussionsklimatet och om att ”sättet på vilket vi diskuterar vår framtid, våra möjligheter och framför allt våra utmaningar är under all kritik.” eller när jag säger att  ”Det är svårt att hitta en väg framåt om piskor och saxar är det enda vi ser i en situation där vi också borde förstå att utveckla det vi har”?

Jag ser det här som en central fråga. Om den ekonomiska diskussionen enbart fokuserar på nedskärningar, så finns det per definition inte utrymme för det tal om möjlighet och tillväxt som investeringar behöver. 

Om vi målar upp hotbilder kring de som vi borde locka hit för att, ve och fasa, investera, så är det i högsta grad osannolikt att de vill komma. 

Och för all del: Om vi målar upp en bild av att en anpassning – eller för att använda det ord Korpak föredrar, nedskärning, är totalt binär, att den raserar allting – så då finns det varken syre eller vilja att skapa, bygga och titta framåt. 

Och jag anser att det också är det vi behöver. 

Jag har full förståelse för vad nedskärningar betyder. Jag vet också, att jag knappast själv på ett personligt plan alltid kan se vad de rent konkret innebär. 

SFP har i alla situationer försökt prioritera när det bara funnits svåra alternativ. Jag är glad för att vi kunde halvera anpassningarna inom kultursektorn i höstens förhandlingar. Men det oaktat är 20 miljoner, av den sammanlagda kulturpotten från mitt ministerium på ca 530 miljoner, en ansenlig summa. Och den slår ut på ett sätt som drabbar vissa mer än andra.

SFP värnar om kulturen, och jag vågar påstå att jag personligen har en stark koppling till den på många plan.

Men jag är också oroad över vår statsekonomi som i förlängningen är den som möjliggör satsningar. Jag är orolig för vårt samhällsklimat, och den allmänna bristen av vision som för tillfället genomsyrar samhällsdiskussionen. Jag är, som jag skriver, orolig för den bild av samhället vi politiker projicerar.

Jag välkomnar debatt och ifrågasättande, men jag kan inte omfatta en debattkultur som bygger på antaganden, förenklingar eller, som jag ser det, en tydlig vilja att missförstå och förvränga. Världen är inte svartvit. Den är ofullkomlig, full av gråskalor och behov att kompromissa.  

För att, som Korpak klokt avslutar sin text: ”Ingendera av oss har mer rätt än den andra, eftersom det inte handlar om absoluta sanningar, utan bara om mänskliga påfund.”

 

(Publicerad i HBL 8.2.2025)

Låt oss inte vara likgiltiga

/0 Kommentarer/i , /av

”Vi tror att motsatsen till kärlek är hat. Så är det inte. Motsatsen till hat är likgiltighet.”

Så sade Elie Wiesel, en av det fåtal som överlevde Auschwitz dödsmaskin, i en intervju i US News & World Report 1986, samma år han tog emot Nobels fredspris. Förintelsen skede eftersom alltför många var likgiltiga. Blundade, tittade bort och valde att inte se.

Jag hade förmånen att besöka koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau i slutet av januari tillsammans med Republikens president. Det, att det gått 80 år sedan lägret befriades, firades med en gripande ceremoni där många statsöverhuvud, men framförallt ett femtiotal överlevande var på plats. 

Historierna de berättade var hjärtskärande. Hur känns det att se sina kompisar samlas ihop för att fösas in i gaskammaren? Hur känns det för en liten flicka att tro att orden barn, jude och död är oskiljaktiga? Hur känns det att se sin framtid slås i kras, att se sin far eller mor tvingas välja spåret till vänster eller höger när du själv föses åt andra hållet?

Vi säger ofta att det aldrig kan hända igen. Men det kan hända igen. Mekanismen är inte svår. Vi människor har inte ändrat oss. Och vi har kanske inte ens lärt oss en läxa. 

Det som hände i Auschwitz, Treblinka, Maidanek, Buchenwald och på många andra ställen var ett resultat av metodisk avhumanisering.

”De är inte som vi. De är främmande. De är inte människor. De hör inte hit.” 

Vi hör samma tankegångar runtom oss idag, i hela världen. Det är ett vapen man tycks ta till allt oftare. Man målar upp hotbilder kring dem man inte identifierar sig med. Man generaliserar bilden av en människogrupp på basen av en berättelse man hört eller hittat på.

I synnerhet i tider där det är ekonomiskt utmanande och osäkert vill man hitta syndabockar. Man vill hitta lätta svar på svåra frågor. Då kan det att man får skylla på någon annan för sina problem och utmaningar, på någon som är annorlunda än en själv, som kommer någon annanstans ifrån, bli ett sätt att hantera allt det osäkra, alla problem och utmaningar.

Empati är att ställasig i andras stövlar. Att förstå att ens egenbild av världen inte är den enda rätta och framförallt, att livet inte behandlar oss alla på samma sätt. 

Empati, förståelse och medmänsklighet behövs för att vi ska kunna säkerställa att något som Förintelsen aldrig sker igen.

Motsatsen till hat är likgiltighet. Så låt oss bry oss.

Det är uppenbart att utvecklingen i världen på många sätt är oroväckande. Det andra världskriget fungerade som en väckarklocka som hjälpte oss att bygga många av de institutioner som tjänat oss väl: FN, rättsstaten, gemensamma avtal och fördrag. Många av dessa institutioner naggas nu i kanterna, de diskrediteras. 

Vi människor har en förmåga att glömma det vi lärt oss. I Putins retorik har fascismen och nazismen slängts över ända och de orden används nu igen som slagträ för att absurt nog rättfärdiga grymma brott mot mänskligheten. Vi har politiska rörelser som fokuserar på att stämpla folkgrupper. Ansvaret för hela samhällets problem, vare sig det är inlärningsresultat, arbetslöshet, obalansen i den offentliga ekonomin eller våldet i samhället läggs på dem som vi inte upplever att hör hit .

Den polarisering vi ser runt omkring oss är ett första steg i fel riktning. Därför är det så viktigt att vi i Europa värnar om ett samhälle där alla känner sig delaktiga och ingen skjuts ut i marginalen, varken fysiskt eller mentalt. Där det finns spelregler som vi ser som så fundamentala delar av vårt samhällsskick att de inte relativiseras för kortsiktiga vinster eller för att vi ”bara måste”. 

Vi har många gemensamma utmaningar att tackla. På 30-talet lyckades vi inte tackla den polarisering och radikalisering som ledde till Förintelsen. Storbritanniens dåvarande premiärminister Neville Chamberlain har inte behandlats med silkesvantar av historieskrivningen. Idag står vi inför samma dilemma igen. Det handlar inte enbart om radikalisering, polarisering och intolerans utan också om frågor som klimatförändring och biodiversitetsförlust som också behöver internationella, gemensamma och solidariska beslut. 

Därför är det så viktigt att politiken inte förfaller till skyttegravskrig och demonisering utan talar om samarbete, inklusion och lösningar. 

Om vi inte har fora för gemensam diskussion och en förmåga att komma överens så splittras den gemensamma världsbilden och värdegrunden. Senast det skedde gick det illa. Låt oss gemensamt se till att det inte händer igen. Låt oss inte vara likgiltiga. 

 

(Insändare i Vasabladet, Österbottens tidning, Sydin 2.2.2025)