Nästa års budget stärker tillväxten och köpkraften

/0 Kommentarer/i , , , , , , /av

Regeringens budgetförslag har gått vidare till riksdagen för behandling och debatteras i riksdagen idag. Svenska folkpartiets avtryck i budgetförslaget är tydligt. SFP:s ordförande och undervisningsminister Anders Adlercreutz är nöjd med resultatet av både halvtids- och budgetrian, särskilt med tanke på de omfattande besparingar som redan har genomförts.

Budgetförslaget innehåller flera satsningar som SFP drivit på för.

– Värdet på moderskapsförpackningen höjs från 170 till 210 euro, antalet skyddshemplatser utökas, momsen sänks på vissa varor och den barnrelaterade delen i arbetsinkomstavdraget höjs. Det är viktiga satsningar som gör skillnad i människors vardag, säger Adlercreutz.

Adlercreutz lyfter också fram satsningar som stärker ungas möjligheter.

– Vi enades också om att införa en sysselsättningssedel för unga. Det är en viktig åtgärd som hjälper unga att ta sitt första steg in i arbetslivet. Samtidigt höjs stödet för studentluncher, vilket är en konkret satsning på studerandes vardag, säger Adlercreutz.

Regeringens förslag omfattar också skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare samt en sänkning av den högsta marginalskatten till 52 procent. Dessutom föreslås skattelättnader för återvändande finländare och nyckelpersoner samt även lättnader i arvsbeskattningen, då gränserna för arv- och gåvoskatten höjs så att färre små arv och gåvor omfattas av beskattning.

– Regeringens skatte- och tillväxtåtgärder är det som Finlands ekonomi behöver för att skapa den tillväxt som krävs för att landet ska komma på fötter igen, säger Adlercreutz.

En ria om värderingar

/0 Kommentarer/i , , , /av

(Suomeksi täällä)

När jag skriver detta gör jag det som undervisningsminister, som ordförande för Svenska folkpartiet – men också som förälder. Det är inte bara en fråga om politik, utan om vilket exempel vi ger våra barn och vilket Finland vi bygger.

Förra veckans uttalanden om invandring gick över en gräns – en gräns vi inte kan acceptera i Finland. När människor kallas “mindre värda” handlar det inte längre om politiska meningsskiljaktigheter, utan om ett direkt angrepp på människovärdet.

För SFP är det här en grundläggande fråga. När vi krävt tydliga konsekvenser för rasistiskt språkbruk har det inte varit en symbolisk markering, utan en fråga om principer. Vilket språk får riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar använda? Om gränsen överskrids måste det få följder.

Regeringen har tidigare slagit fast att jämlikhet är en helt central och förpliktigande princip: alla är lika inför lagen och ingen får diskrimineras på grund av sin bakgrund. Den principen är inte dekoration – den är grunden för regeringsarbetet. Och, vill jag tillägga, för hela vårt samhälle.

Det är också viktigt att komma ihåg att de åtgärder mot rasism som vidtagits under denna mandatperiod har skett på SFP:s initiativ. Detta har från början varit en central för oss.

Inom SFP tänker vi att samhället utvecklas bäst när vi har som utgångsläge att tro gott om varje människa. Och på samma sätt ska hen som begår brott ställas inför rätta, oberoende av bakgrund. Ingen är “mindre värd”. Ofta är våra handlingar snarare signaler – uttryck för problem i det förflutna eller oro inför framtiden.

Som människor är vi summan av dem vi möter. Låt oss alltså bemöta varandra jämlikt och med respekt – och lämna dömandet åt domstolarna.

Forskning stöder detta synsätt. Teorier om social upplösning visar att människor i riskzonen för utanförskap söker mening och tillhörighet – och därför är särskilt sårbara för språk som stämplar och splittrar. Sådan retorik kan öka instabiliteten och skapa grogrund för radikalisering.

Regeringssamarbetet prövas

När regeringen bildades stod det klart att samarbetet med Sannfinländarna skulle bli svårt. Värdekonflikterna var uppenbara, och oron för att de skulle växa sig för stora var reell. Samtidigt är det viktigt att minnas att det funnits stora motsättningar också i tidigare regeringar.

Beslutet att delta i regeringen fattades gemensamt inom partiet – inte lättvindigt, utan med övertygelsen att ett parti som har ett starkt mandat från sina väljare också måste bära ansvar i regeringen, inte bara stå vid sidan och kritisera.

Nu står vi i ett läge där detta ansvar testas. Sannfinländarna har möjlighet att visa att de är redo att bära det. Om de i stället väljer att fortsättningsvis tänja på gränserna handlar det inte längre om seriöst regeringssamarbete, utan om identitetspolitik.

“Varför fäller ni inte regeringen?”

Många frågar oss detta. Jag förstår frustrationen. När värderingar sätts på prov känns det lockande att dra i nödbromsen. Det här arbetet har krävt tålamod. Men att fälla regeringen är inget beslut man fattar lättvindigt. Det skulle riskera att lamslå beslutsfattandet i upp till ett år och skapa en osäkerhet som skulle drabba alla – särskilt i ett så här tufft ekonomiskt läge.

I Finlands politiska historia har vi haft 77 regeringar. Endast ett fåtal har fallit – den senaste för över 40 år sedan. Sedan Kekkonens presidenttid har regeringar alltid suttit hela mandatperioden. Jag väljer att inte räkna Sipiläs regerings förtida avgång eller vissa byten av statsministrar som egentliga fall.

Och det är i det här sammanhanget SFP:s linje måste ses: vi är inte ett parti som svajar i vinden, utan ett parti som sätter hela landets bästa främst och bär ansvar.

Därför har vi valt den svårare vägen: vi stannar vid bordet, håller fast vid våra värderingar och arbetar kontinuerligt för att spelreglerna ska följas. 

Det sker inte utan villkor och det är inte att låta sig kuvas  – det är att bära ansvar.

Vad om Sannfinländarna vore i opposition?

Den ärliga sanningen är att vi inte vet. Kanske hade det rasistiska språkbruket blomstrat ännu mer från oppositionshåll, utan det ansvar som regeringsmedverkan innebär. Kanske hade spänningarna lösts på annat sätt. Men detta är spekulation. Det viktiga nu är att Sannfinländarna, som sitter i regeringen, har både möjligheten och skyldigheten att följa reglerna, ta ansvar och visa att de kan göra det.

Och vi försöker bygga samarbete kring det som förenar oss, en oro för ekonomin. 

Det är viktigt – för det finns mycket arbete att göra:

Finland saknar vision och gemensam riktning

Finlands tillväxt har stannat av. Produktiviteten har stampat på stället, och det finns ingen gemensam syn på varifrån nästa tillväxt ska komma. Det är en farlig kombination, särskilt om vi samtidigt låter politiken och ett dåligt samhällsklimat slita oss i bitar.

Vi behöver tre saker:

  1. En vision för 2030-talets Finland – ett bildat land som lockar talanger, skapar innovationer och exporterar lösningar.
  2. En gemensam attityd – som påminner om tiden då landet reste sig på fötter efter kriget. Då drog alla åt samma håll. Vi behöver samma “ett lag”-anda – inte för att vi ska tycka lika i allt, utan för att vi alla bär ansvar.
  3. Människor – lärare, forskare, experter, företagare, vårdare och andra som vill bygga sin framtid här. De stannar inte om samhällsklimatet insinuerar att de inte är välkomna. 

Stämningen i landet spelar en roll. Den avgör om människor och investeringar vill komma till Finland – och stanna här. Alltför många som skulle kunna och framförallt skulle vilja investera och slå sig ner i Finland väljer idag att flytta annanstans. Andra stannar men lever kanske i sina egna bubblor när samhället inte tar dem till sig.

Detta handlar inte om att skuldbelägga någon – det är snarare en uppmaning: Vore det inte bättre att göra Finland till en plats där det lönar sig att stanna, försöka och lyckas.

Fyra saker vi alla måste stå upp för

  1. Gemensamt ansvar är fosterländskhet. Hela det politiska fältet behöver bättre situationsmedvetenhet, mer självreflektion och förmåga att be om ursäkt. Finland byggs inte genom kortsiktiga maktspel, utan genom samarbete och respekt.
  2. De ekonomiska realiteterna har betydelse. Det finns inga lätta lösningar för att stävja skuldsättningen. Den som säger det handlar i populism. Tillväxt skapas genom utbildning, forskning, mod och internationalisering – inte genom önsketänkande.
  3. Utan invandring klarar vi oss inte. Vår demografi kan inte vändas utan arbetskraftsinvandring. Därför måste samhällsklimatet vara välkomnande. Här har vi riksdagsledamöter och ministrar ett särskilt ansvar genom vårt exempel. Jämlikhet är inte någonting man förhandlar om – det är en förutsättning för att människor ska vilja komma och stanna. De som ifrågasätter invandring undviker ofta att berätta följderna av det valet: nämligen stagnation.
  4. Vi måste känna våra styrkor – och uppmuntra till innovation. Vi har en stark bildningstradition, ett tryggt samhälle och tillit. Det måste vi skydda. Samtidigt behöver vi en tydlig tillväxtberättelse och en “can do”-attityd som lockar unga, internationella experter och investerare.

Vad gör SFP? 

  • Vi står fast vid våra värderingar. Rasism har ingen plats i politiken – inte mellan raderna, inte som “skämt”, inte som strategi.
  • Vi bygger broar. Vi tar de svåra diskussionerna så att spelreglerna blir gemensamma – och följs.
  • Vi förnyar oss själva. SFP ska vara ett öppet hem för liberala värderingar på båda våra nationalspråk.
  • Vi gör vår hemläxa om tillväxt. Utbildning och forskning är investeringar. Vi gör allt för att Finland ska locka kompetens, höja produktiviteten och stärka exporten.

Till syvende och sist handlar det om tillit

Tillit uppstår när ord och handling inte kolliderar med varandra. Det centrala är en respekt för människovärdet. Samtidigt måste vi se till att Finland förblir handlingskraftigt och kan fatta beslut också i svåra tider.

Det är lätt att välja sida i en konflikt. Det är betydligt svårare att bygga en bro över den. SFP väljer det senare – inte för att vi accepterar allt, utan för att vi ser den stora bilden: ett lag som säger nej till polarisering och ja till framtiden.

Med avstamp i detta arbetar vi nu vidare.

Regeringens budgetförslag fokuserar på tillväxt och sysselsättning

/0 Kommentarer/i , , , , /av

Regeringen har förhandlat om statsbudgeten i Statsrådets festvåning i Helsingfors de senaste två dagarna. Idag har man enats om budgetförslaget för 2026. Regeringen stöder nu den pågående ekonomiska återhämtningen och tryggar förutsättningarna för långsiktig tillväxt.

Regeringen genomför skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare, höjer det barnrelaterade arbetsinkomstavdraget och sänker den högsta marginalskatten till cirka 52 procent. Förutsättningarna för företagande stärks genom att bolagsskatten sänks till 18 procent från 2027. Investeringarna i infrastruktur, kompetens samt forskning och utveckling fortsätter.

– Regeringen ser nu till att statsekonomin står på en stabil grund och garanterar välfärden också framöver, säger SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz.

Under förhandlingarna har SFP avstyrt en stor del av de förslag på nedskärningar som finansministern presenterade veckan innan förhandlingarna. Bland nedskärningarna som föreslogs fanns statsandelarna till kommunerna. Dessa nedskärningar lyckades SFP få bort under förhandlingarna.

– Det här är speciellt viktigt eftersom det utan tvivel skulle ha drabbat utbildningen, säger Adlercreutz.

– Jag är också nöjd över att vi kom till en lösning där inga inbesparingar görs i socialskyddet, stödet till barnfamiljer eller i välfärdsområdena. Målet har varit att anpassningarna ska synas så lite som möjligt i finländarnas vardag, och det var också viktigt att vi lyckades höja värdet på moderskapsförpackningen så att förmånen höjs till 210 euro säger Adlercreutz

Efter den diskussion som förts inför förhandlingarna kunde SFP också se till att biståndet inte sänks, och att nedskärningar till medborgarorganisationer inom den sociala sidan inte blev av.

– Civilsamhällesorganisationernas finansiering skonas när 20 miljoner euro omfördelas inom biståndsbudgeten. Motsvarande summan överförs från biståndsmomentet till humanitär krishjälp, så att den totala biståndsbudgeten förblir oförändrad, säger Adlercreutz.

– Dessutom lyckades vi trygga Finlands försörjningsberedskap på sjön då den olyckliga diskussionen om bemanningsstödet kunde fås bort från agendan, säger Adlercreutz.

Viktiga utbildningssatsningar i regeringens tilläggsbudget

/0 Kommentarer/i , , , , , , /av

Regeringen har idag 28.5 lämnat sin andra tilläggsbudget för 2025 till riksdagen. Under vårens halvtidsöversyn togs beslut om flera viktiga satsningar som nu får finansiering i den andra tilläggsbudgeten för det här året.

SFP:s partiordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz är glad över tilläggssatsningarna på språkundervisningen i svenska eller finska som andraspråk för elever med ett annat modersmål. Nu realiseras en ytterligare satsning på åtta miljoner euro för utveckling av undervisningen.

– Med hjälp av tilläggssatsningen kan vi försäkra oss om att undervisningen når de elever som faktiskt har nytta av den och försäkra oss om att alla elever får tillräckliga färdigheter i svenska och finska. Språkkunskaper är av stor vikt för att klara sig i det framtida arbetslivet och i fortsatta studier. Det är också en helt central fråga med tanke på lyckas integration. Tilläggsanslaget gör det även möjligt att pedagogiskt utveckla språkundervisningen i svenska eller finska som andraspråk och utveckla enhetliga metoder för att följa upp och utvärdera elevernas språkkunskaper, säger Adlercreutz.

Infrastruktursatsningar i Nyland och Österbotten

/0 Kommentarer/i , , , , , /av

I förslaget till regeringens tilläggsbudget ingår trafikprojekt i både Nyland och Österbotten.

Sträckan Mjölbolsta-Svartå på riksväg 25 får en fullmakt på 17 miljoner euro och ett tilläggsanslag på 0,5 miljoner euro. Säkerheten på vägsträckan har länge varit ett orosmoment och nu förbättras den genom att vägavsnittet får en mittremsa.

Som en del av paketet för att främja västkustens konkurrenskraft görs det också förbättringar på stamväg 68 på sträckan mellan Edsevö–Jakobstad. Det föreslås att fullmakten höjs med 2 miljoner euro till 9,5 miljoner euro för att kunna slutföra fas 3 i projektet.

– Satsningarna på infrastruktur är viktiga dels för att öka säkerheten och smidigheten på vägsträckorna, men också för att se till att vi kan trygga förutsättningarna för näringslivet och företagande i olika delar av landet, säger SFP:s partiordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz

Hur ser ett möjligheternas Finland ut?

/0 Kommentarer/i , , , , /av

Suomeksi täällä

Jag tänker mig ett Finland där var och en av oss får utnyttja sina styrkor – för det gemensamma bästa. Ett Finland där vi verkar i team som kompletterar varandra och där ingen förväntas vara perfekt, men där alla förväntas vilja bidra med enligt förmåga.

Ett möjligheternas Finland kväver inte nyfikenhet utan när den. Det är ett land där strukturer och system inte hämmar kreativitet och initiativförmåga, utan i stället uppmuntrar till aktivitet, lärande och personlig utveckling. Där är företagande inte ett hinder för trygghet utan något som i vissa fall till och med förstärker den, som i exemplet  Jukka Korhonen lyfte upp i Helsingin Sanomat.

I möjligheternas Finland får forskare ägna sig åt forskning i stället för att ständigt jaga finansiering. Universiteten sjuder av kunskapstörst och kritiskt tänkande. Långsiktig forskning och systematisk granskning av orsak och verkan spelar en avgörande roll i en tid då sanningar prövas. Forskningen behöver arbetsro – men också genomslag.

I möjligheternas Finland offras inte effekten av offentligt finansierade projekt på kortsiktighetens altare. Projekten bedöms inte enligt mängder ord och tillfällig synlighet, utan på basen av faktisk påverkan och hållbar kontinuitet

I möjligheternas Finland är politiken förutsägbar – inte ryckig. Företagen kan lita på att samhällets riktning inte ändras från en mandatperiod till en annan, utan formas långsiktigt och i dialog med näringslivet, utbildningsväsendet och civilsamhället. De viktigaste politiska linjedragningarna är parlamentariska och sträcker sig över regeringsperioder.

I möjligheternas Finland är arbete inte bara ett sätt att försörja sig – det är ett sätt att höra till. Det ger sammanhang och mening. Därför värderas allt arbete högt: omsorg och högteknologi, hantverk och kodning, konstnärskap och jordbruk. Det gamla och det nya lever sida vid sida. Skogsindustrin och spelindustrin är inte varandras motsatser – de är olika grenar av samma träd.

Möjligheternas Finland är ett land där innovationer inte bara föds – de slår rot. Där kreativitet inte är ett trevligt komplement, utan ett livsvillkor. Det handlar inte bara om nästa finansieringsrunda, utan om att bygga en bättre morgondag. Människor vågar tro på att förändring inte bara är nödvändig – den är en möjlighet. Även om man förlorar sitt nuvarande jobb, finns det hopp om att kunna bidra på ett nytt, meningsfullt sätt.

Möjligheternas Finland är ett land där vi vågar tänka stort och tar vara på varje människas kompetens för att nå ut i världen.

Men möjligheternas Finland skapas inte av program, strategier eller beslut. Det växer fram i vardagen – i hur vi behandlar varandra, hur vi ser på framtiden och hur vi tar ansvar för både oss själva och helheten. I möjligheternas Finland skyfflas inte ansvaret över på skolor, universitet, politiker eller företag – det bärs av oss alla. Av var och en av oss.

Vi har alla ett ansvar att ta vara på de möjligheter vi möter – att utvecklas, våga och pröva nytt. Men vi har också en skyldighet att se till att ingen lämnas efter. Möjligheternas Finland är inte ett kallt konkurrenssamhälle, utan ett varmt gemenskapssamhälle där grannhjälp, artighet och omtanke är en självklar del av kulturen. Framgång är inte en individuell prestation, utan något vi delar. I möjligheternas Finland ses vänlighet och ärlighet inte som naivitet, utan som egenskaper med värde – även i affärssammanhang. De är egenskaper som särskiljer oss. Kombinera dem med topprodukter, förstklassig service och smidighet – och vi har som krävs  för att lyckas. Om vi bara också minns att paketera det så att det går att sälja.

Jag bär med mig den här visionen som min karta i politiken. Jag slänger in den i diskussioner med kollegor i både regering och opposition – samtidigt som jag erkänner att vi politiker inte kan göra under. Tvärtom har vi ibland försvårat vägen dit genom att med våra ord gräva skyttegravar och bygga polarisering. Det har vi inte råd med.

Därför riktar jag nu en utmaning till oss alla. Jag tror att de flesta av oss vill bygga ett Finland där omtanke och samarbete är det högsta tecknet på framgång. Jag tror att de är de viktigaste ingredienserna i receptet som bygger världens lyckligaste land.

Och eftersom det inte är orden utan handlingarna som räknas, utmanar jag oss alla att bygga möjligheternas Finland genom en liten förändring i vardagen: Låt oss hälsa på varandra – på parkeringsplatser, i hissar, i kassaköer och längs motionsspår. Se varandra i ögonen och nicka. Det kräver lite mod och öppenhet. Sådant mod och sådan öppenhet som både KAJ och Erika Vikman har använt för att vinna Eurovisionspublikens hjärtan.

Möjligheternas Finland byggs tillsammans – i bastun och med respekt för våra olikheter. En hälsning, en idé, ett initiativ i taget.

Lösningar för tillväxt

/0 Kommentarer/i , , , , , , /av

Vi har inte haft ekonomisk tillväxt i Finland på 18 år. Det här i kombination med de stigande räntekostnaderna är orsaken till varför regeringens ekonomiska politik ser ut som den gör. Efter två omgångar av nödvändiga ekonomiska anpassningar under regeringsförhandlingarna och ramrian förra våren valde regeringen i vårens halvtidsöversyn att satsa på åtgärder för att sparka i gång tillväxten.

Utgångsläget inför halvtidsöversynen var utmanande. Men plötsligt ökades svårighetsgraden. Det handelskrig som president Trump startade tvingade oss att ändra perspektiv. Att i det här läget komma med små justeringar för att få i gång tillväxten var inte en möjlighet. Vi behövde höja ribban för vårt arbete.

SFP lanserade redan i augusti förra året ett åtgärdspaket med 26 åtgärder för att få i gång ekonomin. Vi tänker, att det är bättre att komma med lösningar som driver diskussionen än att sitta i passagerarsätet – för att inte tala om alternativet att bara kritisera de besluts som görs. Det här blev åter tydligt då många av åtgärderna som godkändes i regeringens halvtidsöversyn är sådana som vi länge förespråkat. 9 av de 26 åtgärder vi presenterade i augusti finns med i halvtidsrians beslut.

Många av åtgärderna är sådana som också oppositionspartierna har föreslagit och förespråkat. Trots det är det klart att de också möter kritik. Det är en verklighet i dagens polariserade politiska klimat.

Samtidigt är det klart, att regeringens ansvar är att ta fram åtgärder för tillväxt. Att låta bli var helt enkelt inte ett alternativ.

I en regering med fyra ganska olika partier är förstås också halvtidsöversynen ett resultat av kompromisser. Effekterna av alla åtgärder kommer inte att synas genast, men jag tror starkt på att den här helheten har en verklig chans att föra Finland i rätt riktning.

En av de största åtgärderna är att skatten på arbete sänks. Målet är att sporra till mer arbete och samtidigt stärka köpkraften. Den mest verkningsfulla åtgärden är en sänkning av marginalskatten, men ur ett rättviseperspektiv var det viktigt att också sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare, en åtgärd som statiskt räknat kostar dubbelt så mycket.

Företagande främjas också genom att samfundsskatten sänks med två procentenheter till 18 procent. Beskattningen för utländska experter som flyttar till Finland sänks för att underlätta rekryteringen för våra företag. Dessutom kommer en helt ny åtgärd som har sitt ursprung i SFP:s åtgärdspaket från augusti 2024, ett skatteincitament för finländare utomlands som flyttar hem. Gränsen för arvs- och gåvoskatten kommer också att höjas till 30 000 euro respektive 7 500 euro, och för företag kommer möjligheten att dra av förluster i beskattningen att förlängas till 25 år.

Jag gläder mig också över flera satsningar som ger ett positivt avtryck i Åboland. SFP lyckades driva igenom viktiga satsningar för säkerheten i skärgården och Skärgårdshavets välmående. Regeringen bestämde att uppdatera bestämmelserna som reglerar skärgårdstrafiken och vi fick också in en satsning på 5 miljoner euro för bekämpningen av olje- och kemikalieskador. För att minska på näringsbelastningen i Skärgårdshavet kom vi överens om att utveckla lösningar för effektivare återvinning av näringsämnen.

Tillväxt kräver konkreta åtgärder. Men det handlar också om psykologi, attitydklimatet i vårt samhälle. Och det igen påverkas av den diskussion som förs. Därför hoppas jag att vi förmår se det goda omkring oss, möjligheterna, och fundamentet som trots allt är gott. Vi lever i utmanande tider och många har det svårt. Men samtidigt har få länder det så väl förspänt som vi.

Med detta åtgärdspaket blir det lite lättare och attraktivare att försöka, investera och bygga sin framtid. Jag hoppas att vi tillsammans skall se möjligheterna omkring oss och i varandra.

Puoliväliriihestä isot panostukset Kirkkonummelle ja Siuntioon

/0 Kommentarer/i , , , , , , , /av

Viime vuosien aikana Kirkkonummelle on tullut kaksi merkittävää teollista investointia: Masalaan suunniteltu datakeskus ja Prysmianin kaapelitehtaan uusi torni – Suomen korkein rakennus.

Prysmianin tornin täysimääräinen käyttöönotto edellyttää tehtaan laajentamista, mikä puolestaan haastaa paikalliset liikennejärjestelyt. Kaapelitien ja kantatie 51:n risteys, niin sanottu Kelan risteys, ei nykyisellään mahdollista tehtaan laajentamista ja on muodostumassa merkittäväksi pullonkaulaksi uusille investoinneille. Risteyksen lähistöllä Vuohimäessä on myös suuri tarve rakentaa eritasoliittymä.

Hallituksen puoliväliriihessä molemmat hankkeet ottivat merkittävän askeleen eteenpäin.

– Puoliväliriihen keskeinen teema oli kasvun luominen. Kelan risteyksestä on muodostunut selkeä este uusien investointien toteuttamiselle, ja siksi olen iloinen siitä, että hallitus päätti myöntää kolme miljoonaa euroa risteyksen uusimiseen ja parantamiseen. Tämä mahdollistaa Prysmianin toiminnan laajentamisen. Ensi viikon keskiviikkona edellinen investointi vihitään käyttöön juhlallisesti, ja nyt Kelan risteyksen parantaminen luo edellytykset seuraavalle askeleelle. Olen siitä äärimmäisen iloinen, toteaa opetusministeri ja RKP:n puheenjohtaja Anders Adlercreutz.

Vuohimäen eritasoliittymä on kertaluokkaa suurempi hanke, mutta se on tärkeä sekä Vuohimäen että Kantvikin kehittämisen kannalta.

– Voi todella puhua jättipotista Kirkkonummen ja Siuntion näkökulmasta. Kelan risteys saa kolmen miljoonan euron valtionrahoituksen ja Vuohimäen eritasoliittymä kymmenen miljoonaa. On poikkeuksellista, että kahteen kuntiemme kannalta strategisesti tärkeään liikennehankkeeseen suunnataan näin mittavat panostukset samassa puoliväliriihessä. Nyt on syytä edetä ripeästi myös päätöksenteossa. Toivottavasti nämä päätökset vauhdittavat myös kaavoitusprosesseja. Nyt on taottava, kun rauta on kuuma, Adlercreutz päättää.

Puoliväliriihen yhteydessä hallitus teki myös muita merkittäviä kasvupäätöksiä. Kauppasodan uhka ja yleinen epävarmuus pakottivat Adlercreutzin mukaan hallituksen nostamaan kunnianhimon tasoa.

– Maailmanpoliittinen tilanne on haastava. Tällaisessa epävarmuudessa on olennaista kasvattaa Suomen suhteellista kilpailukykyä. Siksi on tärkeää, että pystyimme nyt tekemään merkittäviä päätöksiä, jotka parantavat Suomen vetovoimaa ja kilpailukykyä. Toivon, että nämä toimet käynnistävät investointeja paitsi Kirkkonummella myös laajemmin koko Suomessa. Potentiaalia on runsaasti, ja nyt hankkeilla on hyvät edellytykset lähteä liikkeelle.

Kommunen ska nu fokusera på livskraft och bildning 

/0 Kommentarer/i , , , , , , , , , , , /av

När vi gick till val för fyra år sedan såg kommunerna annorlunda ut. Visst, vi visste att social- och hälsovårdsreformen var på kommande. Men den stora förändringen var inte ännu verklighet. 

Idag är vi i en annan situation. Vården åkte iväg till välfärdsområdet  och kommunerna blev kvar med två primära byggstenar: livskraft och bildning. 

Inom båda dessa sektorer står Kyrkslätt mitt i en stor förändring. Vi har stora industrietableringar på gång och det planeras stort både i kommunens centrum och längre bort i till exempel Kantvik. 

Som arkitekt ser jag att vi här har fantastiska möjligheter till att skapa enastående miljöer. Men jag återkommer till det i en annan skrivelse. I denna text vill jag fokusera på skolans roll för livskraften. För kopplingen mellan dessa två – livskraft och bildning – är uppenbar. 

När jag i min roll som undervisningsminister besöker skolor eller talar med företagare runt om i landet, hör jag samma budskap om och om igen: utbildning och näringsliv behöver varandra. Att utveckla dem sida vid sida, som en integrerad helhet, är en av våra viktigaste uppgifter.

Livskraft uppstår inte ur tomma intet. Kommunernas beslut avgör om företag har verkliga möjligheter att växa och utvecklas. Det är kommunens ansvar att säkerställa att företag hittar kompetent arbetskraft, att infrastrukturen fungerar och att tillståndsprocesser löper smidigt utan onödig byråkrati. Utan kloka beslut försvinner jobben och tjänsterna tynar bort.

Det är lätt att säga att skattehöjningar kan trygga välfärden. Men i verkligheten är det arbete och företagande som skapar en hållbar framtid. Det är just därför jag lägger så mycket tid på att se till att utbildningen i framtiden ännu bättre motsvarar arbetslivets behov.

När jag tillträdde som undervisningsminister var det klart att vi måste korrigera kursen inom utbildningen. Finland ligger inte längre i världstoppen i PISA-undersökningarna. De sjunkande inlärningsresultaten är ett obestridligt faktum – men det är inte en oundviklig utveckling. Vi kan påverka situationen. Därför har vi under denna regeringsperiod beslutat att göra historiska investeringar i grundskolan. Dessa satsningar kommer att synas i varje kommun i Finland.

Vad gör vi då med denna tilläggssatsning på 200 miljoner euro? Vi stärker grunden. 

Vi får inte inbilla oss att baskunskaper som läsning, skrivning och räkning är självklarheter. Redan idag ser vi klart att alla unga inte besitter tillräckliga grundläggande färdigheter för att klara sig i andra stadiets utbildning eller i arbetslivet. Ett konkret steg för att möta denna utmaning är att vi inför tre extra årsveckotimmar i dessa ämnen i de längre klasserna. I höst kommer alltså eleverna i varje skola i Finland att få en starkare grund att stå på än för ett år sedan.

Jag har mött elever för vilka läsning är en daglig kamp. Jag har mött föräldrar som oroar sig för sina barns framtid. Att minska klyftorna i inlärning är därför en av mina viktigaste prioriteringar.

Den finländska skolans filosofi har alltid varit att varje barn och ungdom ska ha jämlika möjligheter att lyckas i livet. Vi håller fast vid den principen också genom dessa investeringar. Regeringen har befäst jämställdhetsfinansieringens nivå till 50 miljoner euro per år för att säkerställa att alla barn – oavsett bakgrund – får en rättvis start i skolan.

Jag vet att utbildning inte löser allt. Men en utbildning av hög kvalitet är den viktigaste grundbulten i kommunens livskraft. Arbetslivet förändras, och kommunerna har en central roll i att ge unga de färdigheter de behöver för att klara sig i denna föränderliga värld. Vi stärker grundskolan och gör yrkesutbildningen mer flexibel och arbetslivsanpassad – utan att kompromissa med kvaliteten.

En livskraftig kommun uppstår inte av en slump. Den skapas genom en serie kloka beslut. Den byggs upp genom långsiktigt och systematiskt arbete. Därför är det ett tungt ansvar som vilar på dem som väljs i det kommande kommunalvalet. 

Och speciellt viktigt är det, att det kommande fullmäktiget tar vara på de möjligheter som nu ges: att vi implementerar de extra årsveckotimmarna fullt ut, att vi kanaliserar pengarna för stödet i lärandet till skolorna och att vi tillsamman med eleverna för diskussioner kring användningen av mobiltelefoner i skolorna. Nästa höst försvinner de från lektionerna, men om deras användning under rasterna fattar man beslut tillsammans, i skolan. 

Nästa period är viktig för Kyrkslätts livskraft. Och därför är det så viktigt att din röst hörs. 

Det är i kommunerna som Finlands framtid avgörs.

 

Anders Adlercreutz 

Undervisningsminister, partiordförande SFP



SFP lovar dra sitt strå till stacken

/0 Kommentarer/i , , , , , /av

För 16 år sedan var Portugal i en stor kris. Sättet på vilket vi finländare då förhöll oss till den krisen minns man fortfarande i Portugal, och inte med värme. Portugal fick då ekonomiskt stöd via EU för att klara sig, och Finlands inställning var strikt. Vi uppfattades som snåla översittare. Idag sjunker Portugals statsskuld hela tiden, och dess andel av BNP kan gott vara lägre än vår statsskulds andel av vår BNP när denna regeringsperiod är slut.

Våra respektive kurvor går alltså åt olika håll. Jag hade hellre sett att de går åt samma håll – och det strävar vi till just nu. 

Att hitta anpassningsåtgärder för 6 miljarder euro var inte lätt för snart två år sedan i samband med regeringsförhandlingarna. Förra våren blev det beslut om 3 miljarder till. Och trots det riskerar att inte möta våra egna mål och kommissionens gränser för underskott. 

Det är situationen vi är i. 

Kritiken mot anpassningarna är hård. Det är förståeligt. Stora nedskärningar på utgiftssidan slår till mot många goda ändamål och inverkar på många människors liv. Varje beslut och varje inbesparing kan ifrågasättas och debatteras. Samtidigt är det svårt att hitta andra alternativ för varje enskilt mål. Fyra partier har försökt komma fram till en helhet som fyra partier kan omfatta. 

Det råder på ett retoriskt plan en stor enighet om att vi måste anpassa vår ekonomi. Alla partier i riksdagen håller med om det målet. I praktiken är det dock regeringens ansvar att se till att målen uppfylls. 

Oppositionen har friheten att ifrågasätta varje beslut. Det, att till exempel SDP i sin skuggbudget i praktiken valde att stöda regeringens ekonomiska politik – inklusive de flesta anpassningarna och arbetsmarknadssåtgärderna – visar att alternativen, festtalen till trots, är rätt få. Att skjuta upp målet är inte heller en lätt väg framåt – de svåra besluten kommer oberoende, bara med eftersläpning och med större tyngd. 

Portugal kunde svänga sin kurs, både via nedskärningar och tillväxtåtgärder, och det ska vi också kunna göra. Och eftersom vi rimligtvis varit lite tidigare ute ska det gå med lättare och mindre radikala åtgärder, bara viljan finns. 

Samtidigt är det klart att det här inte bara är en Excel-övning där vi ställer statiska siffror mot varandra. Tillväxten har också en betydelse, i synnerhet när vi mäter skulden som en andel av BNP. 

För ett knappt halvt år sedan presenterade Svenska folkpartiet 26 åtgärder för att sätta fart på tillväxten. Under de kommande månaderna fortsätter diskussionen om  dem och många flera inom regeringen för att hitta de recept på tillväxt som är nödvändiga. 

Samtidigt är det skäl att notera att mycket har gjorts. Nästa vår är vi i en situation där flera av de strukturella problem som Finland dragits med länge har korrigerats, tack vare de åtgärder regeringen tagit till. De arbetsmarknadsreformer som väckt mycket diskussion kommer i det skedet med stor sannolikhet ha behandlats färdigt av riksdagen. Vägen dit kommer säkert ändå att präglas av en stormig debatt. 

Samtidigt är det helt klart att oppositionen av idag inte kommer att vilja backa reformerna om och när de någon gång i framtiden åter har regeringsansvar. Det finns en tyst förståelse för att åtgärderna behövs. 

Men det återstår ännu utmaningar, och de hoppas jag, och SFP, att vi ska kunna fokusera på nu: Bristen på kapital, incitamenten för investeringar och tillgängligheten till arbetskraft. Den senare omfattar också den ibland förbluffande heta potatisen abetskraftsrelaterad invandring. 

För alla dessa har SFP lösningar att presentera.

Det återstår ändå en helhet som är svårare att tackla: Vårt allmänna klimat, andan i samhället, vår attityd.

Få länder har det så väl förspänt som Finland. Vi har säkerhet, vi har förtroende, en förhållandevis utbildad befolkning och en relativt stark jämställdhet.

Men sättet på vilket vi diskuterar vår framtid, våra möjligheter och framförallt våra utmaningar är under all kritik.

Det är svårt att hitta en väg framåt om piskor och saxar är det enda vi ser i en situation där vi också borde förstå att utveckla det vi har. Det är också bra att bli påmind om att allting inte raseras av att ett anslag är lite mindre än tidigare. Det är alltid befogat och nödvändigt att prioritera offentliga utgifter.

Vi politiker agerar på flera plan. Vi stiftar lagar och fattar beslut om gemensamma angelägenheter. Det är konkreta saker. Men vi styr också mycket av samhällsdebatten. Den förra delen klarar vi av, med lite olika betoning i olika koalitioner. Men den senare delen, samhällsdebatten, är vi förbluffande dåliga på. Och de politiska diskussionerna på sistone har visat just detta, klart och tydligt. 

Låt oss inte bli ett surpuppornas land. Då lockar vi varken människor eller investeringar hit.

Det verkar vankas tillväxt bakom hörnet. Vi kan sätta fart på den med goda beslut under våren. Och om besluten dessutom ledsagas av en lite mer positiv attityd, och en tro på våra styrkor, ska vi kunna vända statsskuld skutan, så som också Portugal klarade av att göra. SFP lovar dra sitt strå till stacken. 

(Publicerad i HBL 29.1.2025)