SFP:s vice ordförande och riksdagsledamot Anders Adlercreutz har lämnat in ett skriftligt spörsmål om mögelskoleproblematiken, Idag riskerar en kommun att bli bedömd som kriskommun och hamna i utvärderingsförfarande om kommunen river byggnader som är i dåligt skick.

– Allt fler kommuner i Finland har problem med skolor och daghem som är i dåligt skick. Om kommunen är liten, dess ekonomiska situation är dålig och om kommunen har varit tvungen att riva en ovanligt stor och därmed värdefull byggnad kan det ha dramatiska konsekvenser för kommunens ekonomiska nyckeltal. Detta kan leda till att kommunen väljer att reparera byggnader som är i dåligt skick i stället för att riva dem. Det här för att undvika att bli bedömd som en kriskommun, säger Adlercreutz.

I och med att en byggnad rivs måste kommunen göra en bokföringsteknisk nedskrivning som försvagar kommunens balans. Om inte kommunen inom fyra år kan täcka underskottet i balansräkningen kan kommunen bedömas vara en kriskommun. Det leder till ett utvärderingsförfarande.

– Det skriftliga spörsmålet behandlar möjligheten att göra ett undantag från detta förfarande i situationer då nedskrivningen görs på grund av att en byggnad i dåligt skick rivs för att bygga nytt. Kommunen borde till exempel kunna ansöka om befrielse från utvärderingsförfarandet, om den ekonomiskt dåliga situationen beror på att kommunen rivit en mögelskola.

– I många kommuner studerar till och med över hälften av eleverna i temporära utrymmen på grund av att den egentliga skolbyggnaden har inomhusluftsproblem. I vissa situationer är reparationer tillräckliga, men ibland är den enda lösningen att riva en byggnad så att en ny kan byggas. Risken om att bedömas som en kriskommun borde inte få styra kommunernas beslut i rivningsfrågan – eleverna och personalen har rätt att få arbeta i en frisk byggnad.

Då en asylansökan behandlas kan speciella personliga skäl som påverkar asylbeslutet tas i betraktande. Det kan till exempel vara frågan om företagsamhet, påbörjad utbildning eller familjeband. Speciella personliga skäl beaktas dock mycket sällan, även om det klart vore i allmänhetens intresse. Det säger SFP:s vice ordförande och riksdagsledamot Anders Adlercreutz samt Svensk Ungdoms ordförande Christoffer Ingo.

Enligt Adlercreutz finns flera exempel på fall där de finländska myndigheterna fattat beslut om avvisning där man borde ha beaktat de speciella personliga skälen.

– Det finns ett fall där tre irakier grundade ett företag i Finland och sysselsätter sig själva. Två av dem fick god rättshjälp under asylprocessen och fick uppehållstillstånd. Den tredje fick undermålig rättshjälp och hotas nu av avvisning. Finland behöver kunnig arbetskraft som kan sysselsätta sig själv, men ändå väljer vi att avvisa människor som helt klart har visat att de vill stanna i Finland och vara en del av vårt samhälle, säger Adlercreutz.

Också Svensk Ungdoms ordförande Christoffer Ingo riktar skarp kritik mot Migris skärpta linje.

– Människor som är en resurs för vårt land och bidrar till vårt samhälle hotas av avvisning. Att splittra familjer och skicka tillbaka också minderåriga till otrygga länder är inte hållbart, det är inte så man främjar integration, säger Ingo.

Grunderna för avvisning är inte hållbara påpekar Adlercreutz och Ingo.

– Många påstår att Finland är ”hela världens socialbyrå”, men det stämmer inte – vi måste förstå att vi inte gagnas av att familjer splittras, att företag förlorar anställda eller att kunnande och ambition inte ges plats och utrymme i vårt land. Detta är inte effektiv integration, säger Adlercreutz.

– Det är skamligt att myndigheterna inte tar i beaktande de speciella personliga skälen till den asylsökandes och samhällets fördel. Detta måste åtgärdas, kräver Ingo.

Riksdagens förvaltningsutskott gav idag gett sitt utlåtande om vård- och landskapsreformen. SFP, representerad av Anders Adlercreutz, har lämnat in en avvikande mening.

– Regeringens modell har fortfarande stora brister gällande både de grundläggande strukturerna och kostnadskalkylerna. I och med reformen skapas ett mycket invecklat ekonomiskt system där kommunerna riskerar bli förlorare. Landskapen kommer för sin del att vara starkt statsstyrda. Varken de eller kommunerna kommer att ha tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att säkra att verksamheten är effektiv, säger Adlercreutz.

I och med reformen kommer organiseringen av social- och hälsovården att flyttas över till landskapen. Vårdkedjorna splittras och incentiven blir helt bakvända. Kommunerna har fortfarande hand om den förebyggande vården, men inte konsekvenserna av den. Vårdcentralerna ansvarar för bashälsovården, men systemet sporrar till att flytta över patienterna till specialsjukvården.

– Även de språkliga rättigheterna kommer att lida av reformen. I lagförslaget medger regeringen att möjligheterna att påverka beslutsfattandet kan försämras för de svenskspråkiga. I stället för att grunda språknämnder i de tvåspråkiga landskapen inrättas påverkansorgan för den språkliga minoriteten, organ vars reella makt att påverka är mycket liten. Vi i SFP anser att påverkansorganen bör ändras till språknämnder för att säkra den svenskspråkiga befolkningens rättigheter.

– Det finns verkliga skäl att vara orolig över helheten. Det är frågan om det självständiga Finlands största reform. Regeringen borde ha hållit sig till regeringsprogrammets skrivelse om att reformen ska genomföras i flera skeden – det är verkligen beklagligt att tilliten inom regeringen är så svag att detta inte lyckades. Det minsta vi kan kräva är att vi genomför reformen stegvis, som vi gjorde i grundskolereformen. Låt oss först prova reformen i ett landskap eller specialupptagningsområde och utgående från den vägkost vi får därifrån fortsätta utveckla modellen.