Då en asylansökan behandlas kan speciella personliga skäl som påverkar asylbeslutet tas i betraktande. Det kan till exempel vara frågan om företagsamhet, påbörjad utbildning eller familjeband. Speciella personliga skäl beaktas dock mycket sällan, även om det klart vore i allmänhetens intresse. Det säger SFP:s vice ordförande och riksdagsledamot Anders Adlercreutz samt Svensk Ungdoms ordförande Christoffer Ingo.

Enligt Adlercreutz finns flera exempel på fall där de finländska myndigheterna fattat beslut om avvisning där man borde ha beaktat de speciella personliga skälen.

– Det finns ett fall där tre irakier grundade ett företag i Finland och sysselsätter sig själva. Två av dem fick god rättshjälp under asylprocessen och fick uppehållstillstånd. Den tredje fick undermålig rättshjälp och hotas nu av avvisning. Finland behöver kunnig arbetskraft som kan sysselsätta sig själv, men ändå väljer vi att avvisa människor som helt klart har visat att de vill stanna i Finland och vara en del av vårt samhälle, säger Adlercreutz.

Också Svensk Ungdoms ordförande Christoffer Ingo riktar skarp kritik mot Migris skärpta linje.

– Människor som är en resurs för vårt land och bidrar till vårt samhälle hotas av avvisning. Att splittra familjer och skicka tillbaka också minderåriga till otrygga länder är inte hållbart, det är inte så man främjar integration, säger Ingo.

Grunderna för avvisning är inte hållbara påpekar Adlercreutz och Ingo.

– Många påstår att Finland är ”hela världens socialbyrå”, men det stämmer inte – vi måste förstå att vi inte gagnas av att familjer splittras, att företag förlorar anställda eller att kunnande och ambition inte ges plats och utrymme i vårt land. Detta är inte effektiv integration, säger Adlercreutz.

– Det är skamligt att myndigheterna inte tar i beaktande de speciella personliga skälen till den asylsökandes och samhällets fördel. Detta måste åtgärdas, kräver Ingo.

Riksdagens förvaltningsutskott gav idag gett sitt utlåtande om vård- och landskapsreformen. SFP, representerad av Anders Adlercreutz, har lämnat in en avvikande mening.

– Regeringens modell har fortfarande stora brister gällande både de grundläggande strukturerna och kostnadskalkylerna. I och med reformen skapas ett mycket invecklat ekonomiskt system där kommunerna riskerar bli förlorare. Landskapen kommer för sin del att vara starkt statsstyrda. Varken de eller kommunerna kommer att ha tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att säkra att verksamheten är effektiv, säger Adlercreutz.

I och med reformen kommer organiseringen av social- och hälsovården att flyttas över till landskapen. Vårdkedjorna splittras och incentiven blir helt bakvända. Kommunerna har fortfarande hand om den förebyggande vården, men inte konsekvenserna av den. Vårdcentralerna ansvarar för bashälsovården, men systemet sporrar till att flytta över patienterna till specialsjukvården.

– Även de språkliga rättigheterna kommer att lida av reformen. I lagförslaget medger regeringen att möjligheterna att påverka beslutsfattandet kan försämras för de svenskspråkiga. I stället för att grunda språknämnder i de tvåspråkiga landskapen inrättas påverkansorgan för den språkliga minoriteten, organ vars reella makt att påverka är mycket liten. Vi i SFP anser att påverkansorganen bör ändras till språknämnder för att säkra den svenskspråkiga befolkningens rättigheter.

– Det finns verkliga skäl att vara orolig över helheten. Det är frågan om det självständiga Finlands största reform. Regeringen borde ha hållit sig till regeringsprogrammets skrivelse om att reformen ska genomföras i flera skeden – det är verkligen beklagligt att tilliten inom regeringen är så svag att detta inte lyckades. Det minsta vi kan kräva är att vi genomför reformen stegvis, som vi gjorde i grundskolereformen. Låt oss först prova reformen i ett landskap eller specialupptagningsområde och utgående från den vägkost vi får därifrån fortsätta utveckla modellen.

Statsrådets klimatpolitiska plan på medellång sikt diskuteras idag i riksdagen. SFP:s vice ordförande och riksdagsledamot Anders Adlercreutz vill att Finland höjer ambitionsnivån i klimatpolitiken och lyfter fram träbyggande som en konkret åtgärd i byggsektorn.

– Hela 40 % av finländarnas utsläpp kommer från vårt boende och där finns mycket vi kan förbättra. Ett småhus i trä lagrar 30 ton koldioxid – att bygga i trä är en klimatåtgärd. Speciellt då skogarnas avverkningsnivåer kommer att öka är det viktigt att vi använder vårt trä till långvariga träprodukter. Vi måste luckra upp normerna för träbyggande för att främja trä som byggmaterial, säger Adlercreutz.

Att främja träbyggande är även ur ett livscykelperspektiv ett gott val. Det handlar inte endast om byggandets koldioxidavtryck eller utsläppen, utan om byggnadens hela livscykel. Trä är ett miljövänligt material som kan återanvändas då en byggnad rivs, medan t.ex. betong och mineralull är svåra att återanvända.

– När vi kalkylerar en byggnads koldioxidavtryck över hela dess livscykel framhävs alla utsläpp som orsakas av en byggnad, från val av material till återanvändningsmöjligheterna. Produktionen av cement som behövs för betong kräver mycket energi och har stora miljökonsekvenser. Vi borde minska på användningen av plast i våra byggnader inte bara av miljöskäl utan också med tanke på deras hållbarhet. Att införa ett livscykeltänk i byggsektorn är av största vikt då vi försöker gå in för ett mer hållbart och klimatsmart byggande.

Riksdagsledamot Elina Lepomäki (Saml.) meddelade igår att hon inte kan rösta för regeringens vård- och landskapsreform. Det förvånar inte Anders Adlercreutz, riksdagsledamot för SFP och partiets vice ordförande.

– En objektiv analys av det som lagts fram för oss riksdagsledamöter kan bara leda till samma slutledning. Att koppla ihop social-och hälsovårdsreformen med en landskapsreform var en mycket olycklig lösning. I stället för att utveckla befintliga, i internationell jämförelse mycket kostnadseffektiva strukturer, fjättrar man nu en mycket viktig del av den samhälleliga servicen i en tvångströja, en landskapsadministration.

De ursprungliga målen med Social- och hälsovårdsreformen var att göra vården mer jämlik, att stävja kostnadsökningen och att förbättra det man kallar integration, samspelet mellan de olika vårdskedena.

– Här har man misslyckats stort, säger Adlercreutz. Ingenting tyder på att man kommer att nå kostnadsinbesparingar utan tvärtom. När vi upprepade gånger har frågat regeringen hur man ämnar nå de tänkta kostnadsinbesparingarna har svaret uteblivit – helt enkelt för att de inte har svaret. Det här hotar att bli en mycket dyr struktur. Den integration vi har idag spjälks i bitar i och med att pengar inte mera kopplas till ansvar. Samtidigt som många kommuners ekonomi rubbas kraftigt skapar man ett demokratiunderskott och en statsstyrd trög administrativ apparat.

– Jag håller med Lepomäki, det här måste stoppas, säger Adlercreutz.

Riksdagsledamot och SFP:s vice ordförande Anders Adlercreutz uppmanar regeringen att låta EU-kommissionen granska att lagen om det fria vårdvalet är lagenlig.

− Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt utlåtande till valfrihetslag i vårdreformen poängterat att landskapens affärsverk har en oklar roll – det framgår inte huruvida de är ekonomiska eller icke-ekonomiska aktörer. Vidare anser HFD att EU-kommissionen borde behandla lagförslaget om valfrihetslagen för att försäkra att systemet verkligen är lagenligt. Det är oroväckande att regeringen har valt att inte göra detta – trots att EU-domstolen inte godtar till exempel Slovakiens vårdsystem, säger Adlercreutz.

I regeringen Sipiläs förslag till valfrihetslag motiveras modellen med att jämföra med Slovakiens system, och den modellens icke-ekonomiska karaktär. Nu har EU-domstolen konstaterat att denna tolkning är felaktig. I och med detta beslut försvagas regeringens motiveringar för valfrihetslagen avsevärt.

− EU-kommissionen borde förhandsgranska det fria vårdvalet i vårdreformen – trots att det skulle skjuta fram riksdagsbehandlingen med ett halvår. Då skulle inte landskapsvalet kunna ordnas i oktober, säger Adlercreutz.

− Beslutet visar igen att regeringens tidtabell för hela lagpaketet är problematisk – och direkt oansvarig. Regeringen verkar förhålla sig likgiltigt till om valfrihetslagen är lagenlig eller inte – i stället för att sända lagförslaget till EU-kommissionen för utlåtande görs några smärre justeringar i motiveringarna till lagen. Detta är inte hållbar lagberedning, anser Adlercreutz.