Bildning är motgiftet till desinformation

/0 Comments/in /by

Jag har ännu inte blockat någon på den sociala medieplattformen X, men den dagen närmar sig.

X, tidigare Twitter, brukade vara min favorit – ett bra sätt att utbyta tankar och åsikter med människor från hela världen och ett sätt att kommunicera direkt med sådana man inte annars träffar.

Men på några år har Elon Musk, som äger X, förvandlat det till en plattform där det är nästan omöjligt att föra en vettig eller konstruktiv diskussion överhuvudtaget. När diskussionerna tidigare ledde till nya insikter möts man idag av hatfulla meddelanden, desinformation och troll.

Efter att faktagranskningen på X ersattes av så kallade ”community notes” sköt mängden desinformation och strunt i höjden. Faktagranskning är inte heller samma sak som censur, vilket felaktigt påståtts. Det att det under uppenbar desinformation finns en faktaruta som ger mer information och sätter saker i sin rätta kontext hjälper läsaren att utvärdera den information man tar till sig.

I mitten av januari meddelade dessutom Mark Zuckerberg att Facebook följer X i fotspåren och avslutar faktagranskningen för användare i USA.

Man kunde tänka sig att det skulle vara i allas intresse att algoritmerna är transparenta och att diskussionen modereras på ett ansvarsfullt sätt. ”Alla har rätt till sin egen sanning” verkar ändå nu vara den rådande inställningen. Jag håller inte med.

Det är i hela vårt samhälles intresse att vi kan skilja sanning från lögn. Fakta från strunt.

Medialäskunnighet har därför länge haft en viktig roll i grundskolans läroplan. Vi vill att våra barn ska kunna skilja sant från falskt och äkta från bluff. Medieläskunnighet kräver att också de grundläggande färdigheterna – att läsa, skriva och räkna – är tillräckligt goda. Regeringen satsar dessutom på att utöka antalet veckotimmar i modersmål och matematik från och med hösten 2025.

Lika viktigt är det att vi vuxna – som också tillbringar en stor del av vår fritid på sociala medier – är medialäskunniga. Att vi läser innehållet i en artikel innan vi blint delar den och att vi dubbelkollar källan och funderar på dess trovärdighet.

Förutsättningarna för att klara av detta har vi i skick – nyligen publicerades PIAAC-undersökningen, som också kan kallas för vuxen-Pisa, och enligt den klarar sig finländska vuxna bäst i världen när det gäller att läsa och räkna. Vi utmärkte oss dessutom med att resultaten förbättrats de senaste 10 åren. I mätningen om förtroende för andra landade vi på andra plats, direkt efter Danmark.

Man kan fråga sig vad det är vi gör rätt, varför är vi så bra?

Grundskolan är en sak, men jag är övertygad om att också den fria bildningen, som når oss vuxna, spelar en stor roll.

Den tradition av medborgar- och arbetarinstitut vi har är unik på många sätt, ger möjlighet till livslångt lärande, till att utveckla oss och att tillsammans med andra skapa gemenskap och förtroende kring aktuella frågor. Den fria bildningens syfte är att stöda sammanhållningen och jämlikheten i samhället och att främja ett aktivt medborgarskap. Den fria bildningen är utbildning i allra högsta grad, och bör behandlas så. Kommunala försök att flytta den från bildningssektorn klingar därför illa. Den fria bildningen är trots allt just det ett resilient samhälle behöver.

Och bildning överlag är fortfarande det bästa motgiftet till alla försök till informationspåverkan och desinformation, vare sig avsändaren är Putin eller en miljardär med bristande omdöme.

Anders Adlercreutz

Pienen maan pitää ajatella isosti

/1 Comment/in , , , , , , /by

(På svenska här)

Maahanmuutto ei ratkaise Suomen talousahdinkoa ja kestävyysvajetta, mutta ilman sitä maamme kurjistuu hitaasti ja varmasti. Kestävyysvajeen kiinni kuromiseksi tarvitsemme maahanmuuttoa – kipeästi. 

Tämä on tosiasia, josta puhuvat niin arvostetut kansantaloustieteilijät, valtiovarainministeriön virkamiehet kuin yritysjohtokin. Maahanmuuttokielteisyydellä on iso hintalappu. 

Laajasti jaettu näkemys on, että nettomaahanmuuton tulisi olla vähintään 40 000 henkeä vuodessa. Tämän vähimmäismäärän maahanmuuttajia Suomi tarvitsee, jotta taloutemme saadaan kestävälle pohjalle seuraavien vuosikymmenten aikana. Tämän kirjoituksen loppupuolella kerron, millaisia keinoja meillä on tähän käytössämme. 

Perataanpa maahanmuuttoa aiheena lisää: 

Maahanmuuttoa on monenlaista. Maahanmuutosta puhuttaessa moni ajattelee mielessään Eurooppaan vuosina  2015–16 pääosin Turkin kautta tullutta maahanmuuttoa. Tosiasiassa tämän tapainen humanitäärinen maahanmuutto on poikkeuksellista. Jos haluamme välttää tällaisten maahanmuuttopiikkien toistumisen, meidän kannattaa EU:na tehdä työtä maailman vakauden eteen. Tämä tarkoittaa käytännössä panostuksia kehitysyhteistyön, ilmastonmuutoksen torjuntaan ja ilmastonmuutokseen sopeutumiseen.

Se, montako ihmistä vuositasolla hakee Suomesta turvapaikkaa, on vaikeasti kontroloitavissa oleva asia. Siihen vaikuttavat kansainväliset kriisit, eivät niinkään Suomen toimet. Kriteerit suojelun myöntämiselle ovat myös niin ikään kansainväliset. Viime vuosien aikana myönteinen turvapaikkapäätös on Suomessa vuositasolla annettu noin 2000 henkilölle. Se on kaikilla mittapuilla tarkasteltuna pieni ja myös hallittavissa oleva määrä. 

Humanitäärinen maahanmuutto on seurausta kansainvälisestä sopimusjärjestelmästä, johon liityimme toisen maailmansodan jälkeen. Tässä järjestelmässä ei ole käytössä pisteytystä  – ei usein keskusteluissa sivutun Kanadankaan tapauksessa – vaan turvapaikka myönnetään yksilöllisiin kriteereihin perustuen nimenomaan turvan tarpeen näkökulmasta ja määräajaksi. Prosessiin kuuluu myös, että päätökset ovat osin subjektiivisen, ihmisen tekemän harkinnan tulosta. Jotkut saavat turvapaikan, jotkut eivät. Se, että 100 prosenttia hakijoista ei saa turvapaikkaa ei tarkoita, että järjestelmä olisi rikki tai että sitä käytettäisiin väärin. Se tarkoittaa vain sitä, että kriteerit turvapaikan saamiselle ovat varsin tiukat.

Me emme siis voi täysin ennakoida Suomeen saapuvien turvapaikanhakijoiden määrää. Se, mihin voimme vaikuttaa, on Suomen maakuva ja vetovoima ja sen myötä työperäisen maahanmuuton kasvu.

Jo tällä hetkellä suurimman maahanmuuttajaryhmän Suomessa muodostavat työn, parisuhteen tai opiskelupaikan perässä Suomeen muuttaneet ihmiset. Tämä ryhmä on Suomelle talouden näkökulmasta erityisen tärkeä ja juuri siksi Suomen on viisasta keskittyä nykyistä kunnianhimoisemmin positiivisen maakuvan luomiseen ja maahanmuuttoon liittyvien prosessien sujuvoittamiseen.

EU/ETA-alueen ulkopuolelta Suomeen tuleva opiskelija maksaa itse ”omat viulunsa” eli opiskelusta syntyvät kulut. Siksi meidän kannattaa pitää hänestä kaksi käsin kiinni hänen valmistuessaan.

Työperäinen maahanmuuttaja taas tulee Suomeen töitä tehdäkseen. Tämä tarkoittaa sitä, että hänen työllisyysasteensa on hänen tänne saapuessaan 100 prosenttia. Työn perässä Suomeen muuttaneiden työllisyys pysyy tilastojen mukaan myös pitkässä juoksussa kantaväestöä parempana.

Julkisuudessa on kyseenalaistettu työperäisten maahanmuuttajien positiivista vaikutusta kansantalouteen. Jotta kokonaisuudesta voisi vetää oikean johtopäätöksen, tulee huomioida muun muassa seuraavat asiat:

Vaihtoehto sille, että tänne työn perässä muuttava antaa meille työpanoksensa on liki aina se, että työpanosta ei synny lainkaan. Tällöin tuote tai palvelu  jää innovoimatta, tekemättä tai toimittamatta. Toteutumattomien hyödykkeiden tai palveluiden seurauksena kansantaloutemme  junnaa paikoillaan. 

Ulkomailta rekrytointi on sen verran työläs – ja usein kalliskin – prosessi, että voimme hyvällä syyllä olettaa, että ennen sellaiseen ryhtymistä kaikki kivet on käännetty vaihtoehtoisen ratkaisun eli kotimaisen rekrytoinnin toteutumiseksi. 

Seuraavaksi voikin kysyä, onko väliä sillä, kuinka paljon Suomeen töihin hakeutunut henkilö tienaa? Vastaus on: toki. Mutta enemmän on väliä sillä, saadaanko maatalouden sato korjattua, sairas ihminen hoidettua tai uusi asuinalue rakennettua. Juuri tästä syystä pidän yksioikoisena ajatusta, jonka mukaan maahanmuuttaja – tai kuka tahansa matalapalkkatyössä työskentelevä, joka saa esimerkiksi asumistuen tai jonkun muun tulonsiirron kautta enemmän tuloja, kuin mitä hän maksaa veroa – olisi kansantaloudelle hyödytön. 

Palkan onneksi määrittelee työehtosopimus, ei ihmisen syntyperä. 

Onko työperäinen maahanmuuttaja sitten ”osa-aika-pummi”, kuten täysistuntosalissa hiljan väitettiin? 

Tähän kysymykseen vastausta hakiessamme meidän kannattaa pysähtyä pohtimaan, mitä itse olemme valmiita tekemään työllistyäksemme: Jättäisimmekö lähipiirimme ja perheemme taaksemme? Entä itsellemme tutun kielen ja kulttuurin? Lähtisimmekö tuhansien kilometrien päähän täysin vieraaseen maahan tehdäksemme työtä keskinkertaisella palkalla?

Tuskinpa moni meistä niin tekisi. Tosiasia on, ettei moni meistä halua lähteä työllistyäkseen edes kauas kotipaikkakunnaltaan. Onhan koti aina koti.

Oletusarvon on päätöksiä tehtäessä oltava se, että tänne tulevat haluavat tehdä töitä. Väitteet siitä, että suomalainen sosiaaliturva olisi vetovoimatekijä, ei saa tukea tutkimuksesta. Tähän mennessä toteutuneet muuttovirrat eivät valitettavasti myöskään viittaa siihen, että Suomi olisi erityisen vetovoimainen maa.

Työperäinen maahanmuuttaja on saavuttuaan lähtökohtaisesti töissä. Yrittäminen on sekin maahanmuuttajien keskuudessa kantaväestöä yleisempää. Usein yrittämisen taustalla on työllistymisen vaikeus, joka joskus johtuu paitsi vaillinaisesta kielitaidosta myös yritystemme ja yhteiskuntamme asenteista sekä jäykistä työmarkkinoista. 

Yritysten asenteet ovat onneksi pikkuhiljaa muuttumassa. Ensimmäisen ulkomaalaistaustaisen työllistäminen on usein vaikeinta. Seuraavan työllistäminen on, huolten karistua ja yrityksen sisäisen kulttuurin muututtua, jo paljon helpompaa. Tutkimus puoltaa avoimuutta työllistämispolitiikassa, sillä ulkomaalaistaustaisen palkkaamisen tiedetään korreloivan esimerkiksi tuloksekkaiden vientiponnistelujen kanssa. 

Samansuuntaista tutkimusnäyttöä on myös Suomesta.  Suomen Yrittäjien tekemän Yrittäjägallupin viesti on selvä: ”Kyselyn mukaan yrityksen kyky palvella erilaisia asiakkaita on melko selvästi vahvistunut maahanmuuttajan palkkauksen seurauksena. Myös työyhteisön ilmapiiri on parantunut, samoin henkilökunnan kyky kehittää uusia ratkaisuja sekä yrityksen kyky löytää tarvitsemansa osaajat.” SY:n asiantuntija Sonja Antosalo toteaa tiedotteessa, että ”Maahanmuuttajan palkkaaminen on kehittänyt yrityksiä. Esimerkiksi henkilökunnan asenteet ovat muuttuneet suvaitsevaisemmiksi”. 

Meidän on siis tehtävä ankarasti töitä Suomen houkuttelevuuden lisäämiseksi. Jotta onnistumme tässä, meidän on uudistettava monia työllistämiseen ja työelämään liittyviä prosesseja. RKP esitti elokuussa omat ehdotuksensa  kasvun vauhdittamiseksi. Osa ehdotuksista koski työhön johtavan maahanmuuton vauhdittamista.

Prosessien lisäksi meidän on tarkasteltava asenteitamme. Me tiedämme, että Suomessa esiintyy rasismia. Kansainvälisessä vertailussa valitettavan paljon. Sitä esiintyy niin arjessa kuin poliittisessa puheessa. Samalla tiedämme, että maahanmuuttajia vastaanottavan maan asenneilmasto on keskeinen tekijä siinä, miten hyvin maahan tulevat kotoutuvat ja työllistyvät.

Rasistinen puhe ei houkuttele ihmisiä asettumaan Suomeen. Syyllistävä tai kategorisoiva retoriikka ei motivoi ketään. Se, että syytämme  maahanmuuttajia suomalaisessa yhteiskunnassa esiintyvistä ongelmista on paitsi valheellinen myös visioton.

Mitä enemmän Suomessa esiintyy erilaisten ihmisryhmien kyseenalaistamista tai suoranaista rasismia, sitä enemmän kohtaamme maahanmuuttoon liittyviä haasteita. Mitä avoimempi ja vastaanottavaisempi yhteiskuntamme on, sitä paremmin tänne tulijat löytävät kokemustaan ja osaamistaan vastaavaa työtä. Osaamisen ja tarpeiden aito kohtaaminen taas nostaa maamme tuottavuutta. Ennakkoluulot eivät siis suojele talouttamme, vaan luovat tehottomuutta. Ja tehottomuuteen meillä ei totta vie ole varaa.

Olen vakuuttunut siitä, että ylivoimaisesti suurin osa ihmisistä haluaa kokea yhteenkuuluvuutta ja onnistumisia uuteen maahan muuttaessaan – olipa muuton syy mikä tahansa. Meidän suomalaisten tehtävä on mahdollistaa tunne yhteenkuuluvuudesta ja tarpeellisuudesta. Varmistaa, että yhteisöllisyyttä vaalimalla niin Suomessa syntyneet kuin Suomeen muuttaneet pystyvät antamaan joka tilanteessa parastaan.

Tällä hallituskaudella yritämme vauhdittaa työperäistä maahanmuuttoa monien erilaisten toimien avulla:

Julkisuudessa paljon parjattu kolmen kuukauden sääntö on parannus nykyiseen 0 kuukauden sääntöön. Migrin jo soveltamaa kolmen kuukauden käytäntöä helpotetaan. Tulevaisuudessa yli kaksi vuotta Suomessa olleet tai vähintään 3500 euroa kuukaudessa tienaavat, saavat olla 6 kuukautta työnhakijoina. Alanvaihtoa helpotetaan ja saatavuusharkintaa kevennetään. 

Lisäksi helpotamme mahdollisuutta jäädä Suomeen opintojen jälkeen. Tarjoamme jatkossa myös aiempaa enemmän englanninkielistä koulutusta – aina ylioppilastutkintoa myöten. 

On kuitenkin selvää, että tarvitsemme vielä lisää toimia. 

Prosessit pitää muotoilla sellaisiksi, että Suomeen asettuminen on vaivatonta. Jos pankkitilin avaaminen Suomessa kestää yli puoli vuotta ja sama onnistuu naapurimaassamme Virossa muutamassa viikossa, on jokin pielessä. Tarvitsemme kahden viikon palvelutakuun  pankkitilin avaamiselle, vakuutusten hoitumiselle ja päiväkoti- tai koulupaikan järjestymiselle työluvan saamisen lisäksi. Ja näiden prosessien tulee olla ympäri vuoden rullaavat, sillä perhe voi muuttaa Suomeen koska tahansa vuoden aikana, riippumatta koulujen aloitusajankohdasta. 

Avainhenkilöverotuksen tulee olla kilpailukykyinen ja erityisesti startup-kentän näkökulmasta keskeisen asian eli optioiden verottamisen suhteen meidän pitää olla naapurimaita paremmalla, ei heikommalla, tasolla. 

Suomeen muuttavilla expat-perheillä tulee olla varmuus siitä, että heidän lapsensa  pääsevät halutessaan opiskelemaan englannin kielellä – unohtamatta luonnollisesti sitä, että kotoutuminen onnistuu parhaiten, jos oppii tehokkaasti myös kotimaisia kieliä.

Kielen oppimisen kannalta on tärkeää, että uutta kieltä voi harjoitella mahdollisimman monipuolisesti erilaisissa elämäntilanteissa. ”Pokkasuomi” ja ”pokkaruotsi” ovat tärkeitä ensiaskelia kotoutumiseen ja siksi meidän suomalaisten pitää sisäistää oma roolimme maahanmuuttajien kielitaidon harjaantumisessa; keskustelun kieltä ei pidä vaihtaa liian heppoisin perustein silloin, kun maahanmuuttaja yrittää puhua suomea tai ruotsia.

Suomalaisten yritysten pitää haastaa itseään lisäämään henkilöstönsä monimuotoisuutta palkkaamalla ulkomaalaisia rohkeasti sellaisiin tehtäviin, jossa täydellinen kielitaito ei ole kriittistä. Tarjotkaamme toisin sanoen ennakkoluulottomammin mahdollisuuksia kielten oppimiseen.

Sivuhuomiona todettakoon, että kotouttamista ruotsin kielellä pitäisi lisätä, myös siksi, että ruotsin kieli on Suomeen saapuville usein helpommin omaksuttava. 

Viimeisenä, muttei vähäisimpänä keinona Suomen työmarkkinoiden houkuttelevuuden ja toimivuuden lisäämiseksi pidän saatavuusharkinnasta luopumista. Työluvan tiettyyn positioon saaneen maahanmuuttajan tulee myös voida vaihtaa helposti uudelle alalle, jos hänelle sellaista mahdollisuutta tarjotaan. Tuottavuuden ja talouden näkökulmasta ei ole mielekästä ylläpitää työllistymistä hidastavia ja rajoittavia mekanismeja. 

Tiivistäen:

Suomi tarvitsee maahanmuuttoa ja laadukasta kotouttamista. Suomi tarvitsee maahanmuuton osalta suhteellisuudentajua ja rakentavaa puhetta. Puhetta, joka ei lähde pelosta, pelon lietsomisesta tai tarpeesta tehdä identiteettipolitiikkaa.

Tällainen rakentava puhe maahanmuutosta on faktapohjaista. Siinä maahanmuuttoa ei tarkastella yksittäisen huonon tai hyvän esimerkin kautta, vaan isoa kuvaa piirtäen – muistaen samalla mikä se vaihtoehtoinen polku olisi. Rakentava puhe huomioi myös sen, mitä maahanmuuton kategorinen vastustaminen tarkoittaa suomalaisen yhteiskunnan kestävyydelle ja menestymiselle.

Maailma on kansainvälinen. Kauppa on kansainvälistä. Kehitystä ajavat megatrendit ovat kansainvälisiä. Suomen talouden veturi, eli vienti, lähtee kyvystä hyödyntää kansainvälisyyttä. Viennissä menestyminen edellyttää vahvaa markkinaymmärrystä ja erilaisten kulttuurien toimintatapojen sisäistämistä. Siksi on silkkaa hulluutta ajatella, että maahanmuuton ja sitä kautta myös kansainvälisyyden vähentäminen voisi olla Suomen kaltaisen pienen maan etu.

Meidän ei siis tule olla ainoastaan kohtalaisen hyvä työmarkkina maahanmuuttajien näkökulmasta. Meidän tulee olla maailman houkuttelevin. Pienen maan pitää uskaltaa ajatella isosti.



Adlercreutz: Suomalaiset aikuiset maailman kärkeä luku- ja numerotaidoissa

/0 Comments/in , , , /by

Suomi on maailman paras maa aikuisten luku- ja numerotaidoissa. Tämä käy ilmi OECD:n tekemästä PIAAC-tutkimuksesta (Programme for the International Assessment of Adult Competencies), jossa tarkastellaan aikuisväestön luku- ja numerotaitoja sekä ongelmanratkaisutaitoa. Suomi myös erottui edukseen parantuneilla tuloksilla verrattuna 10 vuoden takaiseen tutkimukseen.

– Perustaitoihin panostaminen kannattaa – siksi hallituksen päätös lisätä kolme vuosiviikkotuntia äidinkielen, kirjallisuuden ja matematiikan opetukseen ensi syksystä alkaen on niin tärkeä, opetusministeri ja RKP:n puheenjohtaja Anders Adlercreutz sanoo. Tämä hallituskauden aikana tehtävät panostukset perusopetukseen, esimerkiksi oppimisen tuen uudistus, luovat lapsillemme ja nuorillemme hyvät edellytykset kehittyä ja pärjätä elämässä.

PIAAC-tutkimus osoittaa, että kaikki Pohjoismaat sijoittuvat vertailussa korkealle paitsi luku-, numero- ja ongelmanratkaisutaidoissa, myös luottamuksessa muihin ihmisiin. Suomi sijoittui luottamuksen vertailussa toiseksi.

– Luottamus on suomalaisen yhteiskunnan supervoima. Mitä vahvemmat tiedonkäsittelyn perustaidot ovat, sitä todennäköisemmin tuntee luottamusta muihin ihmisiin. Tämä osoittaa, miten keskeisiä perustaidot ovat paitsi yksilön myös koko yhteiskunnan kannalta. Olen iloinen, että Suomi ja Pohjoismaat ovat edelläkävijöitä toimivien ja turvallisten yhteiskuntien rakentamisessa, Adlercreutz sanoo.

Lisätietoja: Erityisavustaja Andreas Elfving, 050 310 0274

Tal på partifullmäktige 23.11.2024

/0 Comments/in , , /by

Bästa partifullmäktige, bästa vänner, hyvät ystävät,

Det är bara två månader sen vi senast träffades, men det har hänt mycket sen dess.

Som undervisningsminister har främst två frågor präglat den senaste tiden: frågan om mobiltelefoner ska få användas och frågan om man får spela barockmusik i skolan.

På båda har jag ett klart svar. 

Mitt lagförslag om att begränsa användningen av mobiltelefoner i skolan skickades på utlåtanderunda för några veckor sedan. 

Målsättningen är att lagen ska träda i kraft i augusti 2025, det vill säga i början av nästa läsår.

När skärmen konstant lyser upp, och vi på löpande band får ny information och nya videon matade framför oss, är det inte konstigt att koncentrationsförmågan påverkas. Till sist förlorar man förmågan att koncentrera sig och ta till sig kunskap – och det har en direkt negativ inverkan på inlärningen.

Det här är alltså ett av de konkreta åtgärder vi gör för att få bukt med den nedåtgående trenden i PISA-undersökningarna. Samtidigt är det en åtgärd som kan ha en positiv inverkan på välbefinnandet. Skolan ska vara en plats där man lär sig nya saker, där man lär sig hantera sociala situationer och där man umgås med andra. Det gör man inte om man sitter och stirrar på sin telefon.

Den andra frågan – frågan om barockmusik eller andra kulturella inslag som kan kopplas till kristendomen har en plats i skolan – har också diskuterats flitigt i offentligheten. Också där finns ett klart svar, och det är ja.

I den aktuella frågan avstod en skola i Kyrkslätt från en konsert där man uppförde Händels Messias.

En viktig del av bildningen är att känna till vår kulturhistoria och konst. Den europeiska och finländska kulturhistorien har en stark anknytning till kyrkan. Inom undervisningen är det viktigt att synliggöra kulturhistoriens olika dimensioner – oberoende av dess religiösa koppling. Det viktiga är att göra det klart för alla att det handlar om undervisning – och inte religionsutövning – så att alla kan ta del av det. 

Den grundläggande undervisningen har en central roll i att främja förståelsen för olika kulturer och livsåskådningar. En förståelse för vår historia stöder också vår förståelse för nutida händelser. Den grundläggande utbildningen ska vara så allmänbildande som möjligt, och därför har oratorier som Händels Messias sin klara plats också i skolan. Här behöver Utbildningsstyrelsen se över sina riktlinjer för att göra regelverket så lätt att tolka för skolorna som möjligt.

En positiv sak av uppståndelsen är också att många nu googlat Händel och säkert lyssnat på delar av det fantastiska oratoriet. Jag spelade det också för mina barn när vi satt och åt middag. Så inget tokigt som inte skulle föra nånting gott med sig!

Så vill jag ännu lyfta upp en aktuell fråga. Flyktingkvoten. 

Det har höjts starka dubier kring beredningen. Vi har klart sagt, att vi inte tolererar diskriminering. Utan att gå in på detaljerna desto mer är jag glad för att processen nu nollställs. SFPs handavtryck syns än en gång i regeringsarbetet. 

 

Hyvät ystävät, 

Tämän hallituksen tavoitteena on saattaa Suomen talous tasapainoiselle uralle.

Olemme tehneet päätöksiä yhteensä 9 miljardin euron sopeutustoimista. Nämä päätökset eivät ole olleet helppoja – mutta samalla tavoite, eli talouden tasapainottaminen, on tärkeä ja välttämätön. Emme voi jatkaa velaksi elämistä – esimerkiksi ensi vuonna on jouduttu budjetoimaan yli 3 miljardia euroa vain ja ainoastaan korkomenoihin. Hyvinvointivaltiomme turvaaminen pitkällä aikavälillä on riippuvainen siitä, että julkinen talous on kestävällä pohjalla. Hallituksen talouspolitiikka tähtää tämän tavoitteen saavuttamiseen.

Työ ei kuitenkaan lopu ensi eduskuntavaaleihin vuonna 2027, vaan myös seuraavan hallituksen on jatkettava samalla linjalla. Tarvitsemme pitkäjänteisyyttä ja malttia – ja samalla rohkeutta tehdä niitä rakenteellisia uudistuksia, joita Suomi juuri nyt kipeästi kaipaa.

Nu är det alltså dags att modigt blicka framåt. Allra först ska vi ta sikte på regeringens halvtidsria i april nästa vår. Den kallas redan nu för tillväxtrian, eftersom dess primära syfte – förutom att regeringen kommer överens om de ekonomiska ramarna för de kommande åren – är att ta fram åtgärder som ska stärka den ekonomiska tillväxten i Finland.

Därför har statsminister Orpo tillsatt en arbetsgrupp, ledd av Risto Murto, vars uppgift är att se närmare på vilka åtgärder som skulle få igång tillväxten.

Vilken tur alltså för Risto Murto att SFP redan har ett ypperligt paket på 26 tillväxtåtgärder, som riksdagsgruppen publicerade i samband med sitt sommarmöte. Vi är såpass generösa att vi gärna ger dem alla till arbetsgruppen!

Förutom att vi behöver åtgärder behöver vi också framtidstro och tillförsikt. De senaste åren har vi fått tampas med mycket – coronapandemin, energikrisen, kriget i Ukraina, krisen i Gaza – och det har satt sina spår. Det känns som att vi stampar på stället, nästan som att man inte vågar tro på en bättre framtid.

Det här har en direkt inverkan på företagens vilja att investera. Och det här behöver vi åtgärda.

Regeringen har redan tagit initiativ till många nödvändiga åtgärder som hjälper oss vidare. Vi har genomfört reformer på arbetsmarknaden, till exempel det, att vi ska ta i bruk lokala avtal. Ett skatteincitament för hållbara industrietableringar är på kommande inom kort. Vi effektiverar tillståndsprocesserna för att bli kvitt flaskhalsarna för bland annat industriella investeringar. Och mycket mer.

Men nu behövs också en ändring i hur vi uttrycker oss. Vi ska inte tala om saxar, skärbräden och hot. Vi ska tala om tillväxt och om möjligheter.

Och här, bästa vänner, är det igen SFP:s chans att ta utrymme. Vi är inte de som bygger sin politik på att slå ned andra, utan på att lyfta upp oss alla tillsammans, för att ta till ett uttryck Kamala Harris använde. Och jo, jag tror att vi finländare har en bättre förståelse än amerikanerna för varför just det här är viktigt. 

Finländarna vill inte ha lögner utan lösningar. Vi vill inte ha motsättningar utan motivation, en politik som klart pekar ut det steg som vi tillsammans ska ta för att gå framåt. Det är SFP:s, vår allas uppgift. 

 

Kära vänner,

Det är inte bara polarisering och populism som vi får bekämpa. Det handlar också om våld. 

På måndagen uppmärksammar vi den internationella dagen mot våld mot kvinnor. En dryg vecka efter att en undersökning som påvisar att upp till ¼ av unga män tycker att det finns situationer då våld mot kvinnor kan vara berättigat, att man kan ha förtjänat det. 

Vårt svar är nej. Man kan inte ha förtjänat det.

Många saker går sakta i en bättre riktning. Också denna fråga. Men vi är fortfarande alldeles för långt från vårt mål. Allt våld är förkastligt, men det här, våld i hemmet, våld i en parrelation är den största och mest allvarliga våldsfrågan i vårt land. 

SFP vet det, vi ser det, och vi bekämpar fenomenet. Det jämställdhetprogram vi kommer att diskutera idag är ett exempel på det. 

 

Bästa vänner,

Denna veckas tisdag markerade 1000 dagar sedan Ryssland inledde sin brutala invasion av Ukraina. Tänk på det. Vårt vinterkrig tog 105 dagar. Det lämnade på många sätt bestående spår i vår identitet. 

Ukrainarna har nu genomlevt över tusen dagar av krig. Samtidigt ska vi komma ihåg att Rysslands krigsföring mot Ukraina pågått mycket längre än så, i alla fall sedan annekteringen av Krimhalvön och de gröna männen i Donbass.

Jag besökte Ukraina för en dryg månad sedan. Resan gick via Polen, med flyg, bil och tåg. Och med säkerhetsvakter, skottsäkra skyddsvästar och noggrann planering. Så ser det ut när man besöker en huvudstad bara nån timmes flygresa från Helsingfors, men som för tillfället är betydligt mera svår att nå.

Dagen vi var där var den första på 48 dagar som inga missiler regnade ner över Kiev. Det finns en app man laddar ner på sin telefon, där man kan följa med alla larm som går när missiler är på väg. Den dagen vi var i Kiev var appen tyst. När vi kom över gränsen började appen blinka och skrika igen – vardagen i Ukraina var tillbaka.

Det är svårt för oss att föreställa sig hur det är att leva under ett konstant hot om att vad som helst runt dig kan explodera. Fast vardagen pågår på ytan ganska normalt, så är livet allt annat än vanligt. Skolorna begränsar elevantalet och många får stanna hemma – man tar nämligen inte in fler elever i skolan än det finns plats för i skyddsrummen. När larmet går så fortsätter lektionen i bombskyddet. Det vanliga livet fortsätter, fast kriget pågår.

Finlands stöd till Ukraina fortsätter starkt. Sedan 2022 har vi stött Ukraina med 25 stödpaket, med totalt 3,1 miljarder euro. Det innefattar både försvarmateriel och humanitärt stöd. Under kriget har Finland globalt sett varit den femte största bidragsgivaren till Ukraina om man ser till andel av BNP.

Samtidigt håller inte det europeiska stödet måttet. De nordiska länderna hjälper. De baltiska länderna gör det.  Men resten av Europa kan göra mer. Chamberlain gick till historien eftersom han trodde, att styrka betyder eskalering. Så är det inte. När putin är på andra sidan är styrka det som förhindrar eskalering. 

Om inte de nationella åtgärderna räcker behöver vi gemensamma åtgärder. EU behöver en gemensam, på gemensamma lån baserad mekanism för att hjälpa Ukraina. Och det är också i Finlands intresse. 

Finland är och har varit en av de globalt starkaste rösterna för Ukrainas frihet. Det här ska vi fortsätta med så länge det behövs. Och faktum är, att nu behövs det mer än någonsin. Europas öde är förseglat med Ukrainas öde. 

 

Hyvät ystävät,

Pari viikkoa sitten Yhdysvalloissa käytiin vaalit, jotka tulevat vaikuttamaan niin Ukrainaan, Suomeen kuin Eurooppaan – ja koko maailmaan. Donald Trump valittiin Yhdysvaltojen 47:ksi presidentiksi. 

Euroopan ja Suomen näkökulmasta pääasiallisia huolia tämän vaalitulokseen jälkeen on kaksi: turvallisuus ja talous.

Trump on todennut lopettavansa Ukrainan sodan 24 tunnissa. Tämä ei tule tapahtumaan. Mutta emme tiedä varmuudella, miten Trumpin hallinto ja republikaaninen johtama senaatti ja edustajainhuone tulee suhtautumaan Ukrainan tuen jatkamiseen.

Siksi on siis selvää, että Euroopan tulee tehdä enemmän ja varustautua paremmin – tämä meidän olisi jo pitänyt tehdä. Tarvittaessa se on tehtävä yhteisin varoin. Mutta tarvitsemme myös aktiivisen USA:n, jolla on tässä vahva rooli.

Tärkeää on kuitenkin se, että Ukraina itse päättää rauhansa ehdoista.

Toinen huoli on talous. Trump on sanonut, että tariffi on maailman kaunein sana. Tariffit kuitenkin nostavat hintoja ja saavat inflaation laukkaamaan. Kauppasota on viimeisimpiä asioita, mitä globaali kauppa tarvitsee.

Sen sijaan selvää on, että tässä tilanteessa tarvitsemme entistä tiiviimpiä transatlanttisia suhteita ja enemmän yhteistyötä.

Trumpin hallinto tulee painottamaan kahdenvälisiä suhteita. Koska Trump ei pidä EU:ta relevanttina toimijana, unionin on toimittava entistä yhtenäisemmin ja tehokkaammin. EU:lla ei myöskään ole varaa arroganssiin Yhydvaltojen suhteen. Me tarvitsemme Yhdysvaltoja enemmän, kuin mitä Yhdysvallat tarvitsee meitä. 

Samtidigt är det viktigt att Finland satsar ännu mer på att stärka de bilaterala relationerna med USA. Vi ska jobba på att etablera relationer också på ett personligt plan. Vi har redan ett mycket gott anseende i Trump-administrationen – våra bidrag till säkerheten har uppmärksammats. Det är bra att bygga relationer och samarbete på denna grund. Som många av er säkert vet så sköter Svenska bildningsförbundet ett praktikprogram, Liberal Praktik, via vilket ett tiotal unga personer per år gör praktik på olika håll i världen – bland annat sänder vi 5 personer per år till USA. Häromdagen kom beskedet att den tidigare kongressledamoten Sean Duffy är Trumps förslag till trafikminister. I hans kontor har vi haft en praktikant några år, en kontakt som förstås kan vara värdefull.

Insatserna är höga och tiderna utmanande. I en situation där ledarskapet i Europa och EU är ifrågasatt behöver de nordiska länderna ta ett starkare ledarskap.

Som minister för nordiskt samarbete ser jag därför fram emot att Finland tar över som ordförande i Nordiska ministerrådet i början av 2025.

Man kan nämligen med fog säga att det nordiska samarbetet aldrig varit lika tätt som nu. Hela Norden hör till NATO och i en värld som är utmanande, och där rätt sorts ledarskap inte alltid finns, så har vi i Norden en chans, eller kanske till och med en plikt, att ta ett större värdeledarskap också globalt.

Norden är ett verkligt starkt varumärke i sig – det är världens bästa regionbrand. Det här är nånting vi kan och ska dra nytta av, och nånting vi kan använda när vi sprider det nordiska budskapet vidare.

Vi står för demokrati, jämställdhet, öppenhet, rättvisa, frihet – och för rättsstaten och den fria pressen. Allt det här exporterar vi gärna vidare till resten av världen. Och allt det här behövs, kanske nu mer än någonsin förr.

 

Bästa vänner,

Eftersom det är två månader sen vi sågs senast, betyder det också att vi är två månader närmare kommunal- och välfärdsområdesvalet.

Många av er fungerar som förtroendevalda i kommuner och välfärdsområden, och jag vet att det inte alltid är muntra tider då budgeterna för nästa år ska förhandlas, det som är aktuellt på många håll just nu – också i min hemkommun Kyrkslätt. Särskilt i välfärdsområdena har det varit utmanande tider.

I onsdags besvarade regeringen Centerns interpellation om social- och hälsovårdspolitiken. Den ekonomiska situationen är svår, och det fattas många jobbiga beslut. Samtidigt fungerar vården bättre än man skulle tro på basen av den offentliga debatten. Till exempel fick 91 % icke-brådskande vård inom 14 dagar enligt den senaste statistiken från mars detta år. Också inom viss specialsjukvård har vårdköerna förkortats.

Denna vecka har regeringen också fattat beslut om att starta ett program för att genomföra husläkarmodellen. Detta är något som SFP har jobbat för redan länge, och därför är jag glad att regeringen nu driver detta vidare. Forskning visar att husläkarmodellen fungerar: den förbättrar vårdens kvalitet, sjukligheten minskar och både vårdbehovet och kostnaderna minskar. Detta eftersom det är samma bekanta läkare man får vända sig till när man blir sjuk.

Det finns alltså ljusglimtar, och dem ska vi ta avstamp i när vi går till val på våren.

Kandidatrektyreringen är i full gång och jag hoppas att var och en av er ställer upp i er hemkommun och – eller – välfärdsområde. Alla behövs, och genom en bred och mångsidig palett kandidater har vi större möjligheter att nå ut till så många väljare som möjligt – det är bara att fråga Fredrik, han kan nog berätta siffrorna för er!

Även om november känns mörk och trist – utom här i SFP-värmen på Viking Cinderella så klart – så ska all energi nu riktas mot april 2025. Då mäts vårt förtroende i alla kommuner och välfärdsområden, och vi ska alla bidra till att Svenska folkpartiet fortsättningsvis ska vara störst i Vasa, ha egen majoritet i Raseborg och Ingå, vara starka i skärgården i Egentliga Finland och kamma in nya väljare i allt fler kommuner i Samkretsen. Det här är nånting vi klarar av, det vet jag.

Vad kan du alltså göra? Utom att själv kandidera, kan du se dig om i din närkrets och bland dina bekanta – vem skulle vara en bra kandidat för SFP? Ta själv kontakt, eller ryck Matilda, Kajsa, Fredde i Nyland, Anna och Tyko i Helsingfors, Jenni, Ida och Sandra i Österbotten, Cecilia, Tommi och Jenny i Egentliga Finland eller Kia och Karin i Samkretsen i ärmen och ge dem ett hett tips!

Kunta- ja aluevaalit lähestyvät kiihtyvää vauhtia, eikä aikaa ole hukattavana. Tänä viikonloppuna olemme päässeet käsittelemään vaaliohjelmiamme, joiden pohjalta ponnistamme vaaleihin ja joiden avulla voitte omissa piireissänne jatkotyöstää tavoitteita niin, että ne sopivat juuri teidän paikallisiin olosuhteisiin ja vastaavat juuri teidän alueen tarpeisiin. 

Tämän puoluevaltuuston aikana ja jälkeen toivon myös, että te kaikki käytätte edes 15 minuuttia siihen, että mietitte mahdollisia hyviä ehdokkaita –  itsenne lisäksi tietenkin! Yhteisin voimin voimme täyttää ehdokaslistamme mainiolla ehdokkailla. Työ on jo hyvin käynnissä, mutta aikaa ei ole hukattavana. Ehdokasasettelussa pätee nimittäin viidakon laki – nopeat syövät hitaat.

Detta veckoslut har partifullmäktige fått behandla och godkänna Svenska folkpartiets valprogram inför kommunal- och välfärdsområdesvalet. Jag är glad över det aktiva deltagandet och goda diskussionerna. Härifrån är det mycket bra att jobba vidare.

Kiitos – tack.

Pojista, koulusta ja tasa-arvosta.

/4 Comments/in , , /by

Tämän päivän Helsingin Sanomien artikkeli ”Kouluihin on luotu järjestelmä, jossa pojat näyttäytyvät epäonnistujina” osuu samaan ajan hetkeen, jossa Yhdysvaltain presidentinvaalien tuloksen uutisoidaan ratkenneen nuorten miesten pahaa oloa parhaiten tulkinneen ehdokkaan hyväksi. 

Tasa-arvoliikkeen toinen aalto (ensimmäisen voi ajatella ajoittuvan 1800-luvun loppupuolelle) 1960–1980-luvuilla puolusti aiheellisesti naisten oikeuksia perheessä, seksuaalisuudessa ja työelämässä. Tasa-arvossa otettiinkin noilla elämän osa-alueilla edistysaskeleita seuraavina vuosikymmeninä. 

Samaa aikaan maailma on muuttunut monella tapaa: Elämme keskellä suurta teknologista murrosta ja maailmanlaajuista globalisaatiota. Nämä muutokset ovat vaikuttaneet meidän kaikkien elämään, mutta ehkä eniten ns. perinteisiin miesrooleihin ja miesvaltaisiin ammatteihin ja työtilaisuuksiin. Nämä muutokset näkyvät nyt reaktioina niin politiikassa kuin yhteiskunnassa laajemminkin  Myös koulussa, tulevaisuustehtaassa, näkyy uusi eroja sukupuolten välillä. 

Suomalainen koulu ei ole tästä poikkeus. Tarkastellessamme PISA-tuloksia, näemme merkittävän sukupuolivinoutuman: Tytöt eivät pärjää juuri aikaisempaa huonommin. Poikien oppimistulokset ovat sen sijaan laskeneet huomattavasti. Samaan aikaan pojat voivat henkisesti tyttöjä paremmin.

Jokin koulussamme aiheuttaa aikaisempaa enemmän tyttöjen ja poikien eriytymistä niin koulukokemuksessa kuin itse koulussa pärjäämisessä.

Tarvitsemme kouluun tasa-arvoliikkeen, joka kykenee tarkastelemaan oppilaita monipuolisesti. Ei pelkästään sukupuolen kautta, vaan, kuten jutussa mainitaan, monen eri näkökulman kautta. 

Me olemme kaikki erilaisia väistämättä erilaisten taustojemme ja kokemustemme johdosta. Tarvitsemme tasa-arvotyötä, joka lähtee ihmisten jakamattomasta ihmisarvosta ja näkee erilaisuuden – myös erilaiset sukupuolet – rikkautena. Tällaisen liikkeen ytimessä on halu kuunnella erilaisia näkökulmia ja halu hyödyntää jokaisen ihmisen vahvuuksia yhteiskuntaa rakennettaessa.

Juuri tällaisesta sukupuoliajattelusta vapaasta ja erilaisten tarpeiden näkemiseen ja erilaisuuden arvostamiseen perustuvasta tasa-arvosta toivoisin suomalaisen koulujärjestelmän tulevan tunnetuksi.

Helsingin Sanomien artikkeliin on haastateltu poikien sielunelämää ja koulukokemuksia pitkään tutkinutta ja tutkijana arvostamaani Harry Lunabbaa. Muistan hänen korostaneen viitisen vuotta sitten hänen kanssani jutellessani, ettei pojille tarjoudu riittävästi tilaisuuksia syvälliseen kanssakäymiseen aikuisten kanssa. Voisi kuvitella, ettei tilanne ole ainakaan parantunut älykännyköiden käytön entisestään lisäännyttyä.

Kun kohtaamattomuuteen vielä lisää tutkimuksissa nousseen huolen siitä, että algoritmit kohdentavat sisältöjä voimakkaaasti käyttäjän ilmoitetun sukupuolen mukaan on selvää, että kehityksessä piilee eriytymisen ja segregaation vaara.

Jokainen lapsi ja jokainen nuori kaipaa kohdatuksi tulemista. Kasvattajien on ammattinsa puolesta ymmärrettävä kunkin lapsen ja nuoren kehitysvaihetta. 

Lääketieteellisesti tosiasia on, että pojat kehittyvät tyttöjä myöhemmin. Tämä ei ole puute, vaan tosiasia, joka on yksinkertaisesti vain huomioitava opetuksessa. Kuten Lunabba toteaa: ”…yläasteella itseohjautuvuus voi olla monelle pojalle hankalaa, eli he hyötyisivät aikuislähtöisemmästä opetuksesta.”

Perinteisesti on ehkä ajateltu, että poikien kanssa yhteyttä haetaan puuhastelemalla ja tyttöjen kanssa juttelemalla. Itse ajattelen, että kaikki lapset ja nuoret ansaitsevat molempia. 

Koulun tärkeä tehtävä on opettaa lapsia ja nuoria kohtaamaan muut empaattisesti. Tämä edellyttää jatkuvia empaattisia kohtaamisia heidän kanssaan. Esimerkillä johtamista.

Meillä aikuisilla on vastuu uuden ajan tasa-arvon edistämisestä. Sellaisen tasa-arvon, jossa jokainen kokee olevansa arvostettu ja kuultu sukupuolestaan riippumatta.

Neljän pojan ja yhden tytön isänä ja opetusministerinä toivon, että suomalainen koulu onnistuu tasa-arvotyössä ottamaan tasapuolisesti huomioon erilaisten oppijoiden tarpeet. 

Opettajien koulutus on Suomessa korkeatasoista ja uskon, että pääsemme kouluissa pitkälle pitämällä asiaa aktiivisesti esillä.

 

 

 

Regeringen gör satsningar på psykisk hälsa

/0 Comments/in , , /by

Under förra veckan uppmärksammades världsdagen för psykisk hälsa. Vi vet att det finns allt för många som lider av just psykisk ohälsa, vilket också framkommer i till exempel Hälsa i skolan-enkäten.

Förebyggande och god vård av psykisk ohälsa är oerhört viktigt, både för den enskilda individen men också för folkhälsan och samhällsekonomin. Det krävs målmedvetna åtgärder för att förbättra situationen, vilket regeringen nu också tar fasta på.

I fredagens HBL (11.10) skrevs det att terapi på svenska är hotad och att man oroar sig för det här inom Finlands Svenska Psykoterapiförening. Inom SFP delar vi oron över tillgången till psykoterapi. Vi vet att det råder brist på psykoterapeuter, vilket syns speciellt i Svenskfinland.

När det kommer till psykoterapiutbildning vet vi dessutom att priserna varierar beroende bland annat på utbildningens inriktning. Priser på över 60 000 euro är inte ovanliga.

Mot den här bakgrunden var det viktigt för SFP att i regeringsförhandlingarna 2023 komma överens om åtgärder som stärker tillgången till psykoterapitjänster. Vi lyckades med det här, och bland annat verkar regeringen för att psykoterapeututbildningen ändras till en utbildning i två steg och att det första steget ska vara avgiftsfritt.

Det satsas 2 miljoner euro under år 2025, 5 miljoner under år 2026 och 10 miljoner euro år 2027 och år 2028. Ändringarna bereds av Social- och hälsovårdsministeriet och Undervisnings- och kulturministeriet. Med andra ord rapporterar HBL felaktigt i sin artikel att regeringen skulle ha slopat prissänkningen. Regeringen slopar inget, tvärtom så förverkligar vi en länge efterlängtad förbättring.

Regeringen skrider också till andra åtgärder för att stärka den psykiska hälsan. Det här är någonting vi i SFP aktivt har arbetat för. Vi vill se mentalvårdstjänster med låg tröskel, och nu framskrider flera viktiga åtgärder för att stödja detta.

I regeringen satsar vi på en terapigaranti för barn och unga. Under 23-åringar ska få tillgång till mentalvård på basnivå senast inom 1 månad från det att behovet konstaterats. Ändringen träder i kraft den 1 maj nästa år. Det här är ett viktigt steg i arbetet för att bekämpa psykisk ohälsa. På detta satsas 35 miljoner euro per år.

För oss var det också viktigt att i budgetförhandlingarna i september satsa på mentalvårdstjänster med låg tröskel, och vi är glada över att det nu läggs till 2 miljoner euro för detta ändamål.

Regeringen har gjort finansieringen av ungdomsarbete i skolor och läroanstalter bestående i statsbudgeten och i år även ökat anslaget med en miljon euro som en del av det så kallade ungdomspaketet, som man enades om i vårens ramförhandlingarna. Forskning visar att det förekommit klart mindre mobbning i de skolor och läroanstalter där ungdomsarbete utförs, jämfört med de skolor där ungdomsarbete inte utförs alls. Just denna typ av förebyggande verksamhet som ligger nära de ungas vardag vill vi starkt främja.

Anders Adlercreutz

SFP:s partiordförande, undervisningsminister

Sandra Bergqvist

SFP:s vice ordförande, idrotts- och ungdomsminister

Publicerad i HBL och Åbo Underrättelser  16.10.2024

Om att läsa och förstå – ”den finländska grundskolan är en verklig framgångssaga”

/0 Comments/in , , , /by

Den finländska skolan har ett väldigt gott rykte och av goda skäl. Vi har en bra grundskola i Finland.

Orsakerna är säkert många och har att göra med traditioner och kultur, men en helt avgörande faktor är också vår kunniga och motiverade lärarkår.

Det är rätt ovanligt internationellt sett att det krävs en magisterexamen för att få undervisa i grundskolan.

Vår lärarutbildning håller dessutom hög klass. På den internationella lärardagen som firades den 5 oktober, fick vi alla orsak att visa uppskattning till våra lärare, både gamla och nya.

Länge var Finlands resultat i de internationella Pisaundersökningarna på topp globalt, och det är de fortfarande. Finlands resultat har ändå sjunkit.

Den senaste undersökningen är från år 2022 och visade på en fortsatt sjunkande trend. I samband med den har Jyväskylä universitet analyserat resultatet speciellt för elever med invandrarbakgrund.

Resultaten för elever med invandringsbakgrund har gått ner, om än mindre än för den övriga befolkningen. Skillnaderna mellan elever med invandringsbakgrund och övriga har alltså minskat en aning, men fortfarande lämnar resultaten mycket i övrigt att önska.

Resultatet skapade en hel del diskussion som inte till alla delar varit objektiv och saklig.

Rubriker som antyder att grupper av elever inte har färdigheter som krävs för att man ska klara sig i samhället är alltså i bästa fall grovt missvisande och värsta fall rent illvilliga. Därför vill jag poängtera några saker:

Det spelar en roll hur länge man har bott i Finland. Det är självklart att ett barn som bott här i två år inte är lika språkkunnigt som någon som bott här i tolv år.

När man ser på första generationens invandrare är båda alternativen möjliga i Pisatestet.

Barnen som deltagit i testet har alltså bott olika länge i Finland. Språkkunskaper byggs över tid, och vi måste ge barnen det stöd de behöver för att utvecklas och lyckas.

De största faktorerna för elevernas resultat är läskunnighet och socioekonomisk bakgrund. Att vara invandrare innebär inte i sig att man presterar sämre.

Och vare sig det finns 5 procent eller 50 procent elever med invandrarbakgrund i en skola påverkar det inte övriga elevers resultat. Däremot kan det försvåra inlärningen av finska eller svenska eftersom nationalspråkens ställning då lätt är svag i skolans vardag.

Därför är det så viktigt att arbeta mot segregation. Och det är därför som vi satsar 50 miljoner euro per år för den så kallade jämställdhetsfinansieringen. Kommunerna har här ett viktigt ansvar i att fördela resurserna rätt.

Resultaten som nu analyserats kommer alltså från år 2022, medan undervisningsministern ännu hette Li Andersson och den förra regeringen satt vid makten.

Den sittande regeringen har fått utstå mycket kritik, men resultaten visar på att vi gör rätt saker i skolan just nu.

Vi ökar antalet veckotimmar i läsning och matematik i lågstadiet. En fullständigt avgörande faktor för all inlärning är att de grundläggande kunskaperna är i skick.

Kan man inte läsa och skriva är det svårt att ta till sig ny information. Vi förnyar också stödet för inlärningen och strävar till att öka andelen barn med invandrarbakgrund som deltar i småbarnsfostran.

Regeringen gör satsningar på ungefär 200 miljoner på vår grundskola. Det är mycket pengar i en tid av svåra inbesparingar.

Den finländska grundskolan är en verklig framgångssaga.

Jag vågar gå så långt att jag påstår att den är orsaken till att vi idag lever i ett av världens bästa länder, om inte det bästa.

Våra skolor förtjänar rätt resursering och arbetsro, och alla elever förtjänar det stöd de behöver, oberoende av bakgrund.

Jag är glad över förmånen att nu få vara med och utveckla denna finländska kronjuvel — jag är övertygad om att vi är på rätt väg.

Publicerad i Åbo Underrättelser 11.10.2024

Tal på partifullmäktige 21.9.2024

/0 Comments/in , /by

Bästa partifullmäktige, bästa vänner,
hyvä puoluevaltuusto, hyvät ystävät,

Det är roligt att se er alla, och det är roligt att vara på partifullmäktigemöte – det är det första för mig som partiordförande, fast det förstås blivit ganska många i andra roller under årens lopp.

Partifullmäktiges roll har varit uppe i media (igen), och det är fint att partiet väcker intresse. För mig är det helt naturligt att konstatera att precis som allting här i världen så behöver också vi utvecklas: det gäller oss alla som politiker, men det gäller förstås också oss som parti och också partifullmäktige. Jag hoppas vi kan föra en öppen och rak dialog, och som jag lyft fram tidigare så är jag öppen för olika synpunkter, tankar och idéer.

Alla tider har sina egna utmaningar, och tiderna vi lever i nu har minsann sin beskärda del. Samtidigt är det just nu som SFP behövs. Finland behöver ett sansat, lösningsinriktat liberalt parti. Därför behövs vi, och därför behövs vi i regeringsansvar.

Vi har stora utmaningar i statsekonomin: vår statsskuld växer samtidigt som vi saknar tillväxt. Dessutom har vi strukturella utmaningar. Det här är inte en önskvärd kombination för något land. Vi lever i en tid där det behövs lösningar.

Jotain on siis tehtävä – ja tämä hallitus on ryhtynyt toimiin.

Haastavan tilanteen vuoksi olemme joutuneet tekemään hyvin suuria, yhteensä 9 miljardin euron sopeutustoimia saadaksemme talouden takaisin raiteilleen. Alijäämä on edelleen valtava, yli 12 miljardia euroa, mutta ilman hallituksen päätöksiä se olisi ollut 4 miljardia euroa suurempi. Neljä miljardia euroa on paljon rahaa.

Leikkauspäätökset ovat olleet kaikkea muuta kuin helppoja. Voin taata, että ne olisivat varmasti toteutuneet hyvin erilaisina, jos RKP ei olisi ollut mukana neuvottelupöydässä. Silloin, kun on aika tehdä vaikeita päätöksiä, kun taloutta on sopeutettava näin perinpohjaisesti – silloin meidän on oltava mukana.

Sopeuttaminen ei tietenkään ole itseisarvo eikä se koskaan ole hauskaa. Tilanne on kuitenkin sellainen, ettei meillä ole vaihtoehtoja. On helppoa huudella opposition riveistä, sen olemme saaneet huomata. Mutta selvää on, että on paljon vaikeampaa esittää vaihtoehtoja – eikä oppositio ole onnistunut löytämään sellaisia.

Mutta kuten olemme korostaneet monta kertaa aiemmin, emme voi turvata hyvinvointimme edellytyksiä ainoastaan leikkauksilla. Meidän on investoitava kasvuun ja työllisyyden lisäämiseen. Tämä ei kuitenkaan valitettavasti tapahdu nappia painamalla. Työ kasvun edellytysten luomiseksi vie aikaa.

Regeringen har därför satt igång arbetet. Vi genomför nödvändiga reformer på arbetsmarknaden, vi gör tillståndsprocesserna för investeringar smidigare, vi minskar byråkratin, vi tryggar tillgången till grön och förmånlig energi, vi höjer kompetensnivån och vi gör historiskt stora satsningar på forskning och utveckling.

Under vårens ramförhandlingar beslöt vi till exempel om en skattegottgörelse för stora industriella investeringar inom den gröna omställningen. Den ska träda i kraft så fort som möjligt. Vi tar i bruk ett direkt stöd för projekt som främjar en klimatneutral ekonomi. Också satsningar på de olika trafikprojekten stöder tillväxten i vårt land på många sätt.

Arbetskraftsinvandringen är också central för att få vårt lands ekonomi på fötter igen. Förutsättningarna för det förbättras till exempel genom skatteändringar som träder i kraft från och med nästa år. Vi utvidgar bland annat skattefriheten för de flyttningskostnader som arbetsgivaren betalar. Vi fortsätter satsningarna på en snabb och smidig tillståndsbehandling för dem som kommer hit för att arbeta.

—

Bästa partifullmäktige,

Jag vet att retoriken från en del sannfinländska politiker provocerar. Från deras sida är det en medveten strategi för att leda bort uppmärksamheten från det dom inte vill tala om. Nedskärningar är inte populära. Arbetsmarknadsreformerna kanske inte faller deras väljare i smaken. I deras läger är den helt nödvändiga ökande arbetskraftsinvandringen inte populär. Så man väljer att bete sig dåligt – för man vet vad reaktionen blir. Fokus i debatten flyttar till deras planhalva.

Så låt oss hålla huvudet kallt och blicken stadigt riktad på målet: Nödvändiga reformer, satsningar på framtiden och försnabbade processer för människor som kommer hit.

Bästa partifullmäktige,

Verkligheten har betydelse. Det är ett faktum att den här regeringen gör betydligt mer för att underlätta arbetskraftsinvandring än till exempel den förra.

Och Finlands utrikespolitiska linje är klar. Vi främjar jämställdhet, likabehandling och mänskliga rättigheter. Vi arbetar alltså också för sexuella minoriteters rättigheter globalt.

Det här är centrala frågor för SFP.

Gårdagens nyhet om att minister Tavio beslutat att Finland inte går med i ett av återuppbyggnadsprogrammen för Ukraina där dessa saker betonades, var ett beslut han som minister kunde fatta själv. Det finns förstås en mängd goda program och projekt Finland inte deltar i, våra resurser är begränsade. Att gå med i programmet hade ändå varit helt i enlighet med vår utrikespolitiska linje, precis som statsminister Orpo sade igår.

Man kan se minister Tavios beslut som ett enskilt fall. Man kan se de fall som vi diskuterat de senaste veckorna som enskilda fall. Samtidigt är de avbräck från regeringens  linje och våra överenskommelser. De kan ses som misstag i arbetet. Men de kan också ses som en medveten serie handlingar.

I en regering ska alla partier förbinda sig till det vi kommit överens om.

—

Bästa partifullmäktige,

Regeringsprogrammet är ambitiöst. Målsättningarna är viktiga, och besluten är inte lätta. Det kräver funktionsduglighet men också disciplin. En vilja att sätta stundens infall åt sidan och fokusera på det vi kommit överens om. Därför kunde man förvänta sig ett sätt att arbeta som inte skulle sträva till att skapa tumult. Och förstås skulle normalt folkvett vara att föredra också.

Och så ska vi komma ihåg vilka narrativ Rysslands hybridpåverkan gärna sprider: De vill ha klimatskepticism, invandringsfientlighet, och debatt om sexuella minoriteter och annat som de vet skapar inre splittring. Låt oss inte ge det till dem. Finland ska bete sig lugnt, sakligt, medmänskligt och objektivt.

Och här förväntar jag mig också att oppositionen drar sitt strå till stacken. Den kampanj mot rasism som regeringen initierade är bra. Den är konkret och den är väl uppbyggd. Vad man än tänker om orsakerna till att den startades är det klart att den för Finland i en bättre riktning.

Alla partier som säger sig vill arbeta för de här  frågorna har skäl att ansluta sig till den. SFP ansluter sig till den, och det hade vi också gjort om vi varit i min ledning i opposition. Det här är en för viktig fråga för att man ska göra oppositionspolitik av den. Jag uppskattar inte oppositionens linje i denna fråga.

Bästa partifullmäktige,

Nästa vår ordnas regeringens halvtidsria. Nu finns ett momentum för att komma med nya lösningar och förslag på hur vi möjliggör tillväxt i vårt land, få hit fler företag och skapa nya arbetsplatser.

Höstens budgetria förde oss ett steg vidare i rätt riktning. Det handlade långt om att verkställa de beslut som regeringen fattade i vårens ramria, vilket innebar anpassningsåtgärder.

Det fanns alltså inte särskilt mycket rörelseutrymme, men jag vågar påstå att SFP:s avtryck syns tydligt och klart i det budgetförslag som på måndag ges till riksdagen.

Vi lyckades bland annat avstyra de största nedskärningarna i finansieringen för till exempel Sametinget, Opinionsnämnden för massmedier, Flyktingrådgivningen, Brottsofferjouren och Naisten Linja.

Vi riktade satsningar till arbetet som främjar Östersjön, till programmet för läskunnighet, till ungdomsarbete, till att förbättra tillgången till tjänster med låg tröskel inom mentalvården och till flera infraprojekt i våra regioner.

Ja kuten mainitsin jo aiemmin, talouskasvu ei tapahdu itsestään. Siksi halusimme panostaa vienninedistämistyöhön tukemalla Suomalais-ruotsalaista kauppakamaria ja Viexpoa. Hallitus investoi myös esimerkiksi 280 miljoonaa euroa tutkimus- ja kehitystyöhön ja 10 miljoonaa euroa mm. elintarvikeviennin edistämiseen.

On kuitenkin tärkeää muistaa, että emme ratkaise rakenteellisia ongelmia noin vain. Seuraavan hallituksen on jatkettava työtä, puoluekokoonpanosta riippumatta. Se, mitä nyt tehdään, on kuitenkin ehdottoman tärkeää, jotta pärjäämme jatkossa ja jotta voimme ylläpitää hyvinvointiyhteiskunnan palveluja.

Säästäminen ei ole hauskaa, eikä leikkauksista ole syytä iloita. Mutta se, mitä nyt tehdään – se on tehtävä.

Olen myös vakuuttunut siitä, että ne toimet, jotka olemme jo toteuttaneet sekä ne toimet, joita vielä valmistellaan, tulevat kantamaan hedelmää. Näistä hedelmistä tulevat hallitukset tulevat nauttimaan – ovat ne puolueet sitten oppositiossa tai hallituksessa tällä hetkellä. Muutos vie kuitenkin aikaa, ja suunnan kääntämiseksi tarvitaan pitkäjänteistä työtä.

Siksi eduskuntaryhmämme laati kesäkokouksessaan elokuussa 26 toimenpiteen ohjelman Suomen kasvun edistämiseksi.

Ja hyvät ystävät – tässä on RKP:n vahvuus. Ajattelemme pitkäjänteisesti. Emme lankea populistiseen ansaan, jossa esitetään helppoja ratkaisuja monimutkaisiin ongelmiin. Me asetamme pitkän aikavälin hyvinvoinnin ja onnistumisen etusijalle, pikavoittojen sijaan. Se on ainoa vastuullinen tapa toimia.

Bästa partifullmäktige,

Skolan och utbildningen är vår viktigaste framtidsinstitution. Trots ekonomiskt tuffa tider har denna regering valt att prioritera och satsa på den grundläggande utbildningen och på de grundläggande färdigheterna. Det här är något jag som unvdervisningsminister är glad över. I en tid då PISA-resultaten i Finland sjunker och sociala medier gör att vi kommunicerar allt mer i korta meddelanden, bilder, videon – och emojis – är de grundläggande färdigheterna, att läsa, skriva och räkna, allt viktigare. All inlärning bygger på dem.

Vad betyder det att vi prioriterar den grundläggande utbildningen?

Jo, det betyder att vi från och med 2027 kommer att satsa 200 miljoner euro mer på grundskolan. Redan nästa år kommer det 100 miljoner till.

Det handlar särskilt om tre viktiga helheter som ska stöda inlärningen, minska ojämlikheten och stärka färdigheterna. Vi har redan tidigare bestämt att öka antalet veckotimmar i de lägre klasserna med tre, två i modersmål och en i matematik. Det här just för att ge eleverna mera tid att lära sig att läsa, skriva och räkna.

Dessutom har vi fastställt den sk. jämställdhetsfinansieringen som betalas till utbildningsanordare. Det är en viktig åtgärd, en satsning på 150 miljoner, för att minska segregationen.

En av de största satsningarna som vi gör den här regeringsperioden är reformen av stödet i lärandet. Det handlar om att varje elev ska få det stöd som de behöver med låg tröskel. Stödkedjan förenhetligas från småbarnspedagogiken till andra stadiet. Den här viktiga reformen kommer vi att skicka till riksdagen på måndag.

När det kommer till andra stadiet – det vill säga yrkesutbildningen och gymnasiet – har det under den senaste månaden förståeligt nog varit de ekonomiska anpassningarna gällande yrkesutbildningen som figurerat i rubrikerna.

De nedskärningar som görs i yrkesutbildningen är tråkiga. Det är ingenting som någon eftersträvat. Samtidigt har vi gjort allt för att nedskärningarna inte ska drabba de som studerar till sin första yrkesexamen. Finansieringen för yrkesutbildningen kommer fortfarande att vara över 2 miljarder nästa år. Om man vill göra en jämförelse så är den faktiskt i år mer än 430 miljoner euro mer än den var år 2019.

De fanns de som ville rikta stora nedskärningar till kulturfältet. Det lyckades vi stoppa.

Olemme myös tekemässä tärkeitä, myönteisiä lainsäädäntömuutoksia koulutuksen alalla. Esimerkiksi jo mainitsemani oppimisen tuki koskee koko koulupolkua, aina varhaiskasvatuksesta toiseen asteeseen

Lisäksi teemme ylioppilastutkinnon suorittamisen englanniksi mahdolliseksi. Olen myös tyytyväinen siihen, että lukiodiplomia varten luodaan nyt valtakunnallinen kriteeristö ja että mahdollistetaan yhden pakollisen ylioppilaskokeen korvaamisen lukiodiplomilla. Kaikki oppiaineet ovat tärkeitä riippumatta siitä, ovatko ne luku-, taide- vai taitoaineita. Moninaisuus on vahvuus.

Olemme myös varmistaneet sen, että toisen asteen oppimateriaalit säilyvät maksuttomina.

Som ni hör är det mycket gång på undervisnings- och kulturministeriet. Som ett bildningsparti känns det bra att vi nu kan sätta vår prägel på utbildningspolitiken i Finland.

—

Bästa vänner,

Om ett drygt halvår står vi inför ett kommunal- och välfärdsområdesval. Många pusselbitar ska falla på plats innan det – och det viktigaste pusslet är kandidatuppställningen. Här hoppas jag att ni alla ställer upp som kandidat i nåndera – eller varför inte båda! – valen.

Vi behöver en bred kandidatbukett. Alla väljare ska känna att de hittar en egen kandidat på vår lista. Därför hoppas jag också att ni alla här i salen funderar ordentligt om ni känner någon som kunde vara en bra kandidat för SFP. Kanske grannen, föräldern till barnets kompis, eller en kollega?

Vårens val kommer att vara utmanande, eftersom vi samtidigt har två val men olika valkretsar och delvis också olika kandidater. Här behöver vi gemensamma ansträngningar för att göra det tydligt för våra väljare hur man röstar på oss – och vad de röstar på.

Social- och hälsovårdsreformen var omvälvande på många sätt. Dels för kommunerna, vars huvudsakliga ansvar i nuläget är bildningen. Och givetvis för de nya välfärdsområdena som då grundades.

Det har skrivits en hel del negativt om välfärdsområdena i medierna, och jag vill på intet sätt förminska det att det har varit jobbiga tider med ekonomiska utmaningar.

Det är lätt att vara politiker när det finns gott om pengar. Det är då resurserna är knappa och man tvingas skära ner som de verkliga färgerna avslöjas. Och det är därför det är så viktigt att det är just SFP:are som sitter i de bord där de tuffa besluten fattas. Besluten är inte alltid enkla, och det kan kännas som att kämpar i motvind – men ni ska veta att vi är oerhört tacksamma för allt det arbete som ni gör i kommunerna och välfärdsområdena.

Eftersom jag är en optimist till sinnet betraktar jag utmaningar som en möjlighet. I välfärdsområdenas fall har perioden varit tuff, men samtidigt lever vi i omvälvande tider. Det handlar om den största reformen i det självständiga Finlands historia, och vi är med och bygger grunden för verksamheten framöver. Byggstenarna ska läggas rätt, och vi SFP:are vet hur det görs på ett ansvarsfullt sätt – både med tanke på alla som behöver vård och med tanke på ekonomin.

Vi har ett drygt halvt år kvar, och det finns mycket att göra. Det ska vi göra tillsammans.

SFP blundar inte för verkligheten

/0 Comments/in , , , , /by

Kenneth Myntti kritiserar på ledarplats 23.8 de åtgärder för att få i gång tillväxten som Svenska riksdagsgruppen presenterade under sitt sommarmöte i Vasa.

Politiska partier finns till för att driva sina väljares intressen och arbeta för det man anser vara Finlands bästa. Det gör vi i SFP i alla lägen. Just nu lever vi i ekonomiskt utmanande tider. Det tar sig uttryck i nedskärningar och anpassningsåtgärder som är nödvändiga för att inte statsskulden ska skena iväg ännu mer.

Vi kan ändå inte spara oss ur den ekonomiska kris vi befinner oss i. Det är en kris som inte uppkommit plötsligt, utan som pågått i över ett decennium och som beror på att vi inte haft tillväxt.

Därför tog Svenska riksdagsgruppen fram 26 punkter för att få i gång tillväxten.

Vi fokuserar i vårt åtgärdsprogram uttryckligen på det som förenar oss inom regeringen: investeringar, inhemskt ägande, företagens tillväxt och frågan om arbetskraft. Våra åtgärder reflekterar också det som näringslivet i Österbotten efterfrågat.

Dessa punkter är traditionell SFP-politik som vi arbetat för länge, och helt i linje med en ansvarsfull borgerlig ekonomisk politik. Somliga kan genomföras i snabb takt, andra kräver mera tid.

Att ta fram ett åtgärdspaket för att öppna diskussionen om det vi i SFP anser att Finland behöver – tillväxt – är inte att provocera, utan att driva den politik väljarna har bett oss göra. Tillsammans med övriga regeringspartier har vi ett gemensamt regeringsprogram som vi förbundit oss till att främja, men det betyder inte att vi som parti slutar ta fram och föreslå lösningar som vi anser skulle gynna landet.

Av alla 26 åtgärder har särskilt en, åtgärd 9, fått uppmärksamhet. Där konstaterar vi att vi behöver en nettoinvandring på minst 40 000 för att vi ska klara oss. Den siffran är de facto betydligt lägre än den faktiska nettoinvandringen i fjol, som var 58 000.

En del tycks provoceras av all diskussion om invandring, men också här har SFP ett ansvar att presentera verkligheten som den är. Finland behöver mer arbetskraft. Det finns ingen provokation här, utan ett konstaterande av faktum som till exempel också Finansministeriets tjänstemän hållit framme.

Våra åtgärder betyder inte att regeringsprogrammet öppnas. Ändrade omständigheter kräver nya åtgärder, så var det i vårens rambudgetförhandlingar och så kommer det att vara varje gång regeringen förhandlar. SFP kommer att fortsätta med sitt programarbete. Vi kommer fortsättningsvis att ta fram alternativa lösningar. Så har vi gjort i alla regeringssamarbeten. Det är varken dramatiskt eller märkligt.

Det handlar i slutändan om saker som berör oss alla. Till exempel måste vi kunna garantera vården, fast prislappen blir högre i takt med att vi åldras. Det här kan vi bara göra genom att vi får i gång vår tillväxt, och den kommer via företagande, ett fungerande näringsliv och en stark export. Precis det som Österbotten utmärker sig med att leverera.

Regeringen består av fyra olika partier. I frågor som gäller tillväxt ska det gå att nå en samsyn. SFP presenterar konstruktiva förslag, och arbetar för en konstruktiv dialog. Jag är glad för att Vasabladet och Österbottens Tidning aktivt tar del i den diskussionen, också på ledarplats.

(insändare i Vasabladet 27.8.2024)

Ministerit Adlercreutz ja Roswall: Meidän tulee tehdä kaikki tarvittava Euroopan kilpailukyvyn vauhdittamiseksi

/0 Comments/in , /by

Euroopan talous on voimakkaassa vastatuulessa. Haavoittuvat toimitusketjut, korkeat energiakustannukset ja nettonollatavoitteen saavuttamiseksi tarvittavat merkittävät investoinnit ovat ajaneet EU:n tilanteeseen, jossa meillä ei ole varaa sivuuttaa unionin kilpailukykyyn liittyviä ongelmia.

EU:n poliittiset toimet pandemian kukistamiseksi ja Venäjän hyökkäyssotaan reagoimiseksi tehtiin hetkessä usein vailla pidemmän aikavälin suunnitelmaa. Tämä on monella tapaa luonnollista – kun tulipalo roihuaa, se pitää sammuttaa.

EU:n pitkäaikaiseen kilpailukyvyn kriisiin ei kuitenkaan ole nopeaa ratkaisua. Vaikka pandemian aikana on saattanut olla tarpeellista lieventää valtiontukisäännöksiä, oven avaaminen pysyvästi eurooppalaiselle tukikilpailulle tulee hajottamaan sisämarkkinat. Tämä polku ei myöskään tarjoa EU:lle kestävää tapaa kilpailla Yhdysvaltojen tai Kiinan kanssa, joiden rahoituskapasiteettiin edes Euroopan suurimmat taloudet eivät pysty vastaamaan.

EU:n ei tule pelata muiden säännöillä, vaan rakentaa omien vahvuuksiensa varaan – näitä ovat erityisesti sisämarkkinat, kunnianhimoinen kauppapolitiikka ja valmius ottaa innovaatioita käyttöön nopeasti ja laajasti. Toisin sanoen kilpailukykyään edistääkseen EU ei voi vain reagoida muiden johtavien talouksien liikkeisiin, vaan sen pitää itse ottaa ohjat oman tulevaisuutensa suhteen.

Me uskomme, että uuden toimintatavan lähtökohtana tulee olla tuottavuuden nostaminen. Jos emme innovaatioiden avulla pysty tuottamaan enemmän tunnissa henkeä kohti, työpaikat valuvat muualle ja Euroopasta on vaarassa tulla vanhan teollisuuden rippeiden ulkoilmamuseo.

Siksi on huolestuttavaa, että lähes 30 vuoden ajan tuottavuuden keskimääräinen kasvu EU:ssa on ollut muiden johtavien talouksien kasvua heikompaa. Samaan aikaan investoimme tutkimukseen ja kehittämiseen vähemmän kuin Yhdysvallat, Kiina, Japani ja Etelä-Korea.

Tämä tarkoittaa, että EU menettää asemiaan keskeisten teknologioiden – kuten tekoälyn, kvanttilaskennan ja bioteknologian – innovaatioissa, tuotannossa ja käyttöönotossa. Koska monia näitä teknologioita voidaan käyttää sekä siviili- että sotilastarkoituksiin, kilpailukykyvajeemme voi johtaa myös turvallisuusvajeeseen.

Siksi Suomi ja Ruotsi työskentelevät tiiviisti varmistaakseen, että kilpailukyky tulee olemaan keskiössä uuden komission työtä ohjaavassa strategisessa ohjelmassa, joka hyväksytään Eurooppa-neuvoston kokouksessa kesäkuussa.

Me uskomme, että erityisesti seuraavat toimet ovat tärkeitä:

  • Sisämarkkinoiden elvyttäminen. Tavoite syventää sisämarkkinoita on ollut, Hamletia lainataksemme, ”jalompi rikkoa kuin seurata”. Kokonaisvaltaisen kasvustrategian puuttuminen lähes koko toimikauden ajan on vain lisännyt ongelmia.Seuraavan komission tulee hyväksyä vaikuttava toimintasuunnitelma sääntelyn parantamiseksi. Tähän liittyen komission hiljattain antama sitoumus vähentää yritysten EU-tason raportointivaatimuksia 25 prosentilla on tärkeä ensimmäinen askel. Sen lisäksi komission tulee myös pitää kiinni lupauksestaan tarkastella EU:n kaikkia uusia politiikkoja kilpailukykykysymysten osalta ja huomioida EU-lainsäädännön kokonaisvaikutus yrityksiin. Tavoitteena tulee olla tehdä EU:sta maailman paras paikka harjoittaa liiketoimintaa.
  • Yksityisen pääoman mobilisointi. Jos aiomme vakavissamme luoda korkean teknologian hiilineutraaleja yhteiskuntia, jotka kykenevät suojaamaan turvallisuusetujamme, meidän täytyy saada liikkeelle valtava määrä yksityistä pääomaa. Vain näin voimme siirtää voimavaroja tuottavimmille ja innovatiivisimmille talouden aloille.Siksi pääomamarkkinaunionin luomista rajat ylittävien investointien helpottamiseksi täytyy nopeuttaa. Paljon työtä täytyy kuitenkin tehdä myös jäsenmaissa, joissa pääomamarkkinat ovat usein liian pienet ja liian ohuet. Jäsenmaiden tulee siksi osallistua pääomamarkkinaunionin toteuttamiseen luomalla parempia kannustimia, kuten verohelpotuksia ja eläkejärjestelmiä, jotta säästöt saadaan tuottavaan käyttöön. Talous nuokkuu, kun rahat makaavat säästötileillä.
  • EU:n globaalin roolin vahvistaminen kaupankäynnillä. Kuten EU:n entinen Brexit-neuvottelija Michel Barnier hiljattain totesi, sisämarkkinat ovat ainoa syy, miksi Yhdysvallat ja Kiina kunnioittavat EU:ta.Tässä valossa aktiivisen ja avoimen kauppapolitiikan harjoittaminen parantaa maidemme talouden lisäksi EU:n geopoliittista asemaa maailmassa. Solmimalla kauppasopimuksia uusien kumppaneiden kanssa eri puolilla maailmaa vähennämme riskejä ja maidemme riippuvuussuhteita ja samalla varmistamme, että vaikutusvaltamme kasvaa. Vain yhden tai muutamien kauppasopimuksien solmiminen ensikin kauden aikana heikentäisi EU:n kansainvälistä asemaa. Siksi meidän tulee sinnikkäästi jatkaa neuvotteluja Mercosur-maiden, Australian ja Intian kaltaisten kumppaneiden kanssa.
  • Vihreän liiketoiminnan tekeminen kannattavammaksi. Nyt kun Euroopan vihreän kehityksen ohjelman ja 55-valmiuspaketin lainsäädäntöprosessit ovat valmiita, jatkossa kaksi asiaa ovat tärkeitä: asianmukainen toimeenpano ja vihreän siirtymän liiketoiminnan tekeminen vielä kannattavammaksi.On erityisen tärkeää, että yhteinen lainsäädäntömme mahdollistaa kaikki hiilineutraalit lähteet, kuten ydinenergian, kestävät kierto- ja biotalouden ratkaisut sekä hiilidioksidin talteenoton ja varastoinnin. Selkeää sääntelyä tarvitaan, jotta voidaan esimerkiksi houkutella investointeja hiilinegatiivisiin teknologioihin, kuten bioenergian tuotantoon yhdistettyyn hiilidioksidin talteenottoon ja varastointiin (BECCS). Jotta voimme saavuttaa ilmastotavoitteet, lähestymistapamme tulee olla agnostinen, ei dogmaattinen.

Kaksitoista vuotta sitten Euroopan keskuspankin silloinen johtaja Mario Draghi piti kuuluisan puheensa, jossa hän vakuutti, että EKP on valmis tekemään ”kaiken tarvittavan” euron pelastamiseksi. Nyt hänelle on annettu tehtäväksi kirjoittaa raportti EU:n kilpailukyvystä.

Huolimatta siitä, millaisia ehdotuksia Draghi tekee EU-parlamenttivaalien jälkeen kesäkuussa, me todellakin toivomme, että EU:n kilpailukykyä lähdetään palauttamaan samassa hengessä. Aikaa ei ole hukattavaksi, jos haluamme pelastaa tulevaisuuden vaurauden, kasvun ja työpaikat.

Anders Adlercreutz, eurooppa- ja omistajaohjausministeri
Jessika Roswall, Ruotsin EU-ministeri