Adlercreutz är belåten över finansutskottets tilläggsanslag: Satsningar på läskunnighet, vägförbättringar och konstupplevelser för barn

Riksdagens finansutskott har idag godkänt sitt betänkande för statsbudgeten 2022. Samtidigt har utskottet bestämt om fördelningen av en extra budgetpott på cirka 40 miljoner euro som riktas till olika ändamål som anses viktiga. Svenska riksdagsgruppens ordförande och medlem i finansutskottet Anders Adlercreutz gläds över flera viktiga projekt som får stöd.

– Finansutskottet beviljar 1,5 miljoner euro till främjandet av läskunnigheten. Även om finländska unga i senaste PISA-undersökningen var i toppklass gällande läskunnighet har läskunnigheten sjunkit på längre sikt. Därför är det bra att vi satsar på att främja detta, säger Adlercreutz.

Flera viktiga trafikprojekt i Nyland, Österbotten och Egentliga Finland får tilläggsanslag. I Lappträsk kommer Hindersbyvägens beläggning att repareras och i Västnyland förlängs den belysta sträckan på stamväg 51. I Österbotten kommer Vassorvägen i Korsholm, Blaxnäsvägen i Närpes och Perusvägen i Kristinestad att förbättras. Dessutom kan planeringen av två lättrafikleder i Malax och Ytterjeppokorsningen i Nykarleby inledas. Även i Egentliga Finland riktas anslag till Mjösundsvägens förbättring i Kimito och en uppdatering av planen för en lättrafikled mellan Prostvik och Nagu centrum.

– Trafikprojekten är viktiga för oss eftersom de konkret förbättrar vardagen för alla som rör sig på vägarna. Alla dessa projekt har en viktig betydelse på den lokala nivån, säger Adlercreutz.
SFP har även drivit tilläggsanslag till flera organisationer.

– Vi lyckades trygga kvinnoorganisationernas anslag, och även Yrkesfiskarförbundet och 4H-verksamheten får lika stora anslag som ifjol. Dessutom stöder vi organisationer som främjar fredsarbete, samt exportfrämjande med ett tilläggsanslag till Viexpo. Restaureringen av museiskeppet Vega i Jakobstad får stöd och även koordineringsarbetet för sällsynta sjukdomar får ett tilläggsanslag. Dessa är välkomna satsningar, säger Adlercreutz.

Adlercreutz lyfter även fram att Konsttestarna, som är Finlands största program för konstfostran, får ett tilläggsanslag på 1,35 miljoner euro.

– Med hjälp av anslaget till Konsttestarna får ännu fler åttondeklassister möjlighet att tillsammans med sina klasskamrater få en konstupplevelse genom att göra ett besök till en teater, en konsert eller en konstutställning. Alla satsningar som vi kan göra på barn och unga är viktiga och gläder oss, säger Adlercreutz.

Bland kulturprojekten har finansutskottet också reserverat pengar för att ansöka om världsarvs-status för Alvar Aaltos arkitekturhelhet med Pemars sanatorium som kronjuvel.

– Som arkitekt är jag speciellt glad över det och jag är övertygad om att sanatoriet är en helhet som har en stor potential som turistattraktion, säger Adlercreutz.

Riksdagens finansutskott presenterar sitt budgetbetänkande på en presskonferens idag kl. 12 som streamas på riksdagens webbsida.

Adlercreutz välkomnar satsningar på ungas företagsamhetsfostran

Idag har riksdagens finansutskott godkänt sitt betänkande om nästa års statsbudget. Samtidigt har utskottet bestämt om fördelningen av den så kallade ofördelade reserven på ca 40 miljoner euro som riktas till olika ändamål som anses viktiga. Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz är särskilt nöjd över satsningarna på ungas företagsamhetsfostran.

– Vår läroplan talar mycket om eget initiativ och vikten av det, att barn lär sig bygga upp helheter och samla ihop material och kunskap från olika källor. Företagsamhetsfostran stöder den strävan på ett bra sätt. Samtidigt lär sig barn personlig ekonomi, för att inte tala om initiativförmåga, säger Adlercreutz.

Under denna regeringsperiod har riksdagen på olika sätt stött företagsamhetsfostran i skolan. Idag beslöt riskdagens finansutskott att också nästa år stöda ungas företagsamhet. Tilläggsanslagen har hjälpt organisationer som jobbar med ungas företagsamhet att nå ut till allt fler ungdomar.

– Det här är i högsta grad en jämställdhetsfråga. Det är viktigt att man i alla delar av landet, på våra båda nationalspråk, skall ha samma möjlighet till företagsamhetsfostran. Vare sig man själv senare träder in på den banan eller inte är sekundärt: i vilket fall som helst får man med sig lärdomar som säkert hjälper senare i studie- och arbetslivet, tillägger Adlercreutz.

Anders Adlercreutz vill ha likvärdiga och ekvivalenta examina i Norden

Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz talade på Nordiska rådets session i Köpenhamn på onsdag. Han vill se likvärdiga och ekvivalenta examina i Norden.

– För en helsingörsbo skall det vara lika naturligt att studera i Tammerfors som i Trondheim. För en Stockholmare ska Helsingfors kännas lika nära som Helsingborg. Att studera i ett annat nordiskt land är en fantastisk möjlighet för alla nordiska ungdomar, men den möjligheten används alltför sällan och asymmetriskt. Det är vanligt att finländare studerar i Sverige, men få svenskar studerar här. Och samma asymmetri finns över andra gränser, säger Adlercreutz.

Norden är världens bästa regionbränd, men det här verkar inte återspeglas i de nordiska ungdomarnas val av studieort. Att studera och bo i ett annat nordiskt land öppnar stora möjligheter och ökar förståelsen för det nordiska.

– Vi måste göra våra examina likvärdiga och ekvivalenta. Det vore redan ett stort steg. Samtidigt måste vi jobba på de mentala barriärerna. Vi måste informera om det nordiska, ta upp det som ett verkligt alternativ och marknadsföra de möjligheter som finns. Det skulle stärka Norden i det långa loppet, säger Adlercreutz.

Tilläggsinformation:
Anders Adlercreutz, tfn. 044 981 0191

Klimatarbetet kräver ekonomiska incitament / Insändare i HBL 3.11.2021

Det finns få branscher som man med säkerhet kan förutspå en ljus framtid för, men den industri som tar fram rena lösningar för framtidens utmaningar är garanterat en av dem.

Det vet också Climate Leadership Council, som representerar företag som står för ca 90 procent av Helsingforsbörsens värde. Även de kräver klimatåtgärder. Och senast då är det skäl att sluta odla ett narrativ om en motsättning mellan klimatarbete och ekonomi eller företagens väl. För det finns ingen.

Det är förutom i den rena industrins också i nationalekonomins intresse att vi visar framfötterna och går i täten som nation. Om vi i Finland skapar förutsättningar för dessa företag att på hemmamarknaden leverera referensprojekt är det mycket lättare för dem att i ett senare skede vinna affärer på exportmarknaden.

Därför är tankarna som framförts av till exempel Sannfinländarna om att Finland borde sänka ribban och skjuta klimatmålen framåt i tiden kontraproduktiva. Det skulle per automatik stoppa många av de investeringar som idag planeras i Finland och med stor sannolikhet försämra vår konkurrenskraft på längre sikt.

Klimatdiskussionen tog fart igen under hösten, och med goda skäl. IPCC-rapporten från i sommar målade tydligt upp vad det betyder om vi misslyckas. Samtidigt kan det konstateras att Finland på många sätt är på rätt väg. En hel del återstår att göra, men mycket tyder på att vi kommer att uppnå vårt mål.

En del saker rullar i rätt riktning utan speciellt stora knuffar från politikerhåll. Det heta potatisen inför riksdagsvalet 2019 – om bilarnas förbränningsmotorer borde förbjudas och i så fall när – har lösts av bilfabrikanterna, som själv deklarerat att de kommer att fasa ut produktionen av dem.

Samtidigt är den politiska diskussionen om klimatåtgärderna relativt abstrakt. Man talar om principer och mekanismer, men lite om vad det betyder i praktiken. Och det är förståeligt: abstraktioner syns inte i vardagen. Det är lättare att tala om skatteförskjutningar från arbete till konsumtion som en klimatåtgärd eller att säga att vi ska beskatta bilarnas utsläpp i stället för att beskatta köp av bilar än att säga vad det verkligen betyder. I det senare fallet högre bensinpriser.

Det mest kostnadseffektiva sättet att nå klimatmålen är nämligen via ekonomiska incitament – till exempel genom utsläppshandel eller via beskattningslösningar.

Båda två fungerar på samma sätt: vi gör det vi vill ha billigare, och det vi inte vill ha dyrare. Påståendet om att det inte skulle inverka på vardagen är struntprat. Det kommer att inverka. Förändringar sker inte om folk inte ser sig sporrade – eller tvingade – att göra dem.

I slutändan handlar nämligen allting om att vi ska ändra våra vanor. Våra sätt att arbeta, resa, konsumera, bo. Och det är en förändring – fastän den gott delvis kan ske genom naturliga övergångar till renare teknologi.

Samtidigt kan vi inte blunda för det, att en skatteförskjutning i sinom tid när den haft önskad effekt kommer att lämna ett stort hål i statsfinanserna. Det måste kompenseras med något annat – eller för all del, utgifterna sänkas i motsvarande grad.

De stigande elpriserna vi fått se beror delvis på att priset på utsläppsrätter stiger. Utsläppshandeln börjar alltså fungera som den ska, men i en situation där vi inte tillräckligt snabbt övergett de fossila systemen. Om Europa inte frångår fossila lösningar kommer vi kanske också i framtiden dras med liknande bekymmer, för att inte tala om de utrikespolitiska konsekvenser ett beroende av exempelvis rysk naturgas kan förorsaka.

När vi försöker få resten av EU med oss i denna övergång är det skäl att hålla tungan rätt i mun. Diskussionen om de kommande nya ramverken för EU:s ekonomiska styrning gagnas inte av att vi hittar på en omkörsfil för den gröna omställningen. Om den ställs utanför allt annat blir det lätt en spelbricka som i förlängningen kan rasera förtroendet för EU, både politiskt och ekonomiskt.

Vi måste tala klarspråk om klimatåtgärdernas nödvändighet, annars händer inget. För även om klimatarbetet betyder en förändring i allas vardag ska vi inte blunda för de möjligheterna det arbetet för med sig – eller för konsekvenserna av alternativet att vi inte gör något alls.

Adlercreutz: Uppbåden skall gälla alla, jämställt

I torsdagens debatt om den försvarspolitiska redogörelsen tog Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz ställning för införandet av ett jämställt uppbåd.

– Grunden i vår försvarspolitik är en allmän värnplikt. Svenska riksdagsgruppen ser det som en naturlig utveckling att uppbåden ska gälla alla. Det är en jämställdhetsfråga. Kvinnor ska få ställa sig frågan: Är jag beredd att göra värnplikt? säger Adlercreutz.

Adlercreutz var medlem i försvarsredogörelsens parlamentariska uppföljningsgrupp och representerar SFP i riksdagens försvarsutskott.

–  Under de senaste tio åren har säkerhetsläget i Europa förändrats och försämrats. Konflikternas spektrum är bredare och till en del mer oförutsägbar än förr. Det är i denna verklighet och mot detta faktum vi behandlar redogörelsen. Den här utvecklingen innebär att vår resiliens prövas på ett annat sätt än tidigare.

I gruppanförandet lyfte Adlercreutz även fram betydelsen av Finlands internationella referensramar inom försvarspolitiken.

– EU, Nato och Nordefco är våra viktigaste samarbetspartners – utan att glömma Sverige, Norge och USA. Vi är glada över det förtätade försvarssamarbetet. Tomrum som uppkommer fylls nämligen lätt upp – det är inte en tillfällighet att Kina deltog i en militärövning i Östersjön. Ett litet land som Finland är beroende av samarbetspartners för att vi ska kunna upprätthålla stabiliteten i vårt eget närområde.

Gruppanförande i riksdagens debatt om den försvarspolitiska redogörelsen 16.9.2021

Ärade talman,

Under de senaste tio åren har säkerhetsläget i Europa, Norden inkluderad, försämrats och förändrats. Det regelbaserade system som vi tagit för givet har kraftigt ifrågasatts. Krim har annekterats och vi har flera frysta konflikter i östra Europa och norra Asien.

Man kan med fog säga att tröskeln för att använda militära medel har sänkts.

Samtidigt är det inte bara stormaktsspelet som avgöra vad oroshärdar föds. Fenomen som klimatförändringen kan också leda till oroligheter som i förlängningen återspeglas i vår säkerhetspolitik.

Arvoisa puhemies,

Uhkat eivät ole pelkästään sotilaallisia. Vaikuttamista tapahtuu laajasti, ja informaatiovaikuttaminen voi usein olla tehokkaampaa kuin sotilaallisilla keinoilla uhkaileminen. Levottomuutta ja sisäistä hajaannusta voi luoda sotilaallisilla toimenpiteillä uhkaamalla, mutta myös disinformaation avulla.

Mielipiteitä jakavien poliittisten kysymysten, kuten esimerkiksi maahanmuuton, käytöstä propagandistisiin tarkoituksiin ja levottomuuden luomiseksi on olemassa selkeitä viitteitä ja todisteita. Luodaan uhkakuvia ja ruokitaan eripuraa.

EU:n kyseenalaistamisen tarkoituksena ei aina ole unionin kehittäminen. Joskus tarkoituksena on myös tahallinen epäluottamuksen luominen ja unionin heikentäminen. Salaliittoteorioita levitetään esimerkiksi mobiiliverkkoihin liittyen ja nyt viimeksi rokotteita koskevien epäluulojen herättämiseksi.

Puolustuspolitiikka on nykyään aiempaa laajempi käsite. Se tarkoittaa myös sitä, että kriisinsietokykyä koetellaan eri tavalla kuin aiemmin.

Tässä todellisuudessa ja tämän tosiseikan valossa käsittelemme Suomen puolustuspoliittista selontekoa. Käsittelemme sitä maailmassa, jossa konfliktien kirjo on aiempaa laajempi ja osittain myös heikommin ennakoitavissa.

Pelikentällä on uusia toimijoita. Kuka olisi kymmenen vuotta sitten uskonut, että Kiina osallistuu Itämerellä järjestettäviin sotilasharjoituksiin?

Ärade talman,

Grunden i vår försvarspolitik är en allmän värnplikt. Svenska riksdagsgruppen ser det som en naturlig utveckling att också kvinnor omfattas av uppbåden. Det är en jämställdhetsfråga att alla medborgare skall få ställa sig frågan: Är jag beredd att göra värnplikt?

Återkommande repetitionsövningar liksom de lokala och nationella försvarskurserna bidrar till att uppehålla en nationell medvetenhet om det komplexa system som behövs för att vi skall klara oss i en kris. Av vilket slag krisen än må vara.

Under denna regeringsperiod görs stora satsningar på både marin och luftförsvar. Det är glädjande att de stöds av alla partier.

Men inget land klarar sig ensamt. Och om säkerheten i våra närområden, eller på annat håll i Europa, är hotad, kan Finland som medlem av EU inte hålla sig utanför. Vi är beroende av våra samarbetspartners för att upprätthålla stabiliteten i vårt eget närområde.

EU, Nato och Nordefco är våra viktigaste internationella referensramar för försvarspolitiskt samarbete – utan att glömma Sverige, Norge och USA.

De fyller alla sina egna funktioner. Det är också viktigt att vi kan hushålla med dessa resurser. Det är inte ändamålsenligt att bygga upp överlappande kapaciteter. Man kan fråga sig om det är ändamålsenligt att EU gör det NATO kan göra.

Arvoisa puhemies,

Mainitsemisen arvoista on se, että Suomi on useimpien Naton keskeisten yhteistyöverkostojen jäsen. Suomi ei ole Naton jäsen, mutta se on sen tiiviisti integroitunut yhteistyökumppani. Vahva ja yhtenäinen Nato on Suomen etu.

Ruotsissa voi hyvinkin käydä niin, että keskustelu Nato-jäsenyydestä ottaa askeleen eteenpäin seuraavien vaalien jälkeen. Ruotsalaisen eduskuntaryhmän mielestä siitä pitäisi kyetä keskustelemaan myös Suomessa.

Kataisen hallituksen aloittama ja Sipilän hallituksen jatkama puolustusyhteistyön tiivistäminen Ruotsin kanssa on kehittynyt entisestään. Se on hyvä. Ei pelkästään siksi, että meillä on toisiaan täydentäviä suorituskykyjä, vaan myös siksi, että se vahvistaa pohjoismaista yhteistyötä ylipäänsä.

Mutta turvallisuudessa ei ole kyse vain sotilaallisista asioista tai kyberasioista.

Puolustusvoimille on annettava tunnustusta Afganistanin onnistuneesta evakuointioperaatiosta.

Mutta myös katastrofin syy on selvä. Yhteiskunta ei pysy koossa ilman demokratiaa, oikeusvaltiota, yhdenvertaisuutta, tasa-arvoa ja sitä, että kaikki löytävät oman paikkansa ja saavat yhdenvertaiset mahdollisuudet.

Toissa päivänä keskustelimme kehityspoliittisesta selonteosta. Sen avulla emme rakenna pohjaa ainoastaan kehitykselle vaan myös turvallisuudelle. Monimutkaisessa maailmassa tarvitaan monenlaisia keinoja. Joskus kovia, mutta toivottavasti niin harvoin kuin mahdollista.

Nånting är det som inte funkar!

Livet i Finland som förälder är relativt lätt. Många av de bekymmer man får tampas med i andra länder känns rent av absurda. VI behöver inte välja boningsort på basen av hurdana de olika skolorna är. Vi behöver inte samla in pengar via kakbak eller donationer för att skolan ska kunna skaffa böcker eller som förälder ha ambulerande assistentturer. Grundskolan har skapat jämlikhet. Men det finns signaler som tyder att det finns sprickor i murverket.

Enligt det Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) ökar ojämlikheten i vår skolvärld. Den ack så tråkiga men i det stora hela effektiva one-size-fits-all-grundskolan är inte mera så jämlik som vi kanske trott. Inlärningsresultaten är inte mer de samma överallt och skolan är inte mera lika duktig på att lyfta upp de barn som har ett sämre utgångsläge när de börjar skolan.

Nånting i vårt system funkar inte. Det är inte en obetydlig fråga. Om skolor delas upp i olika kategorier, om vi i allt högre grad har bättre och sämre bostadsområden, då förlorar vi sakta men säkert en del av det som varit vår framgångssaga. Vi går miste om kärnan i den nordiska välfärdsstaten som trots allt är ett system där den sociala mobiliteten hittills varit bättre än i så gott som alla andra länder.

Vad beror detta då på? Utan att kunna luta tillbaka mot gedigen forskning vågar jag påstå att familjernas situation segregeras. Somliga jobbar mer än tidigare. En del mindre. Psykisk ohälsa är ett stort problem och utmaningarna i klassrummet större än tidigare. Samtidigt har vår bostadspolitik som länge lyckats motverka segregering betydligt bättre än till exempel den svenska inte mera kunnat stå emot det, att de socioekonomiska skillnaderna mellan  bostadsområden växer. Allt detta syns i skolan, där man i en viss situation kanske kan klara av en stor klass, men i en annan är samma lärarresurs totalt underdimensionerad.

Den vackra tanken om integrerade klasser kräver också resurser som svarar mot behovet. När alla skall undervisas i samma miljö måste det kompenseras med individuell uppmärksamhet. Och det finns det uppenbarligen inte alltid tillräckliga resurser till.

Men sedan finns det också en annan baksida, som kanske speciellt gäller våra svenskspråkiga skolor.

Vår värld kommer att vara allt mer diversifierad. Vi reser allt mer. Våra barn kommer med stor sannolikhet att tillbringa en del av sitt arbetsliv utomlands. De kommer med stor sannolikhet att arbeta tillsammans med någon som är född utanför vårt lands gränser.

Det, att integration så sällan sker på svenska liksom det, att invandrarinslagen i svenskspråkiga skolor ofta är mycket mindre än i finskspråkiga är ett problem. Eleverna går miste om en stor del av den förståelse som behövs i livet bortom skolbänken när de inte får uppleva denna diversitet i sin skola. Skolan kan inte vara frånkopplad från den verklighet vi lever i, för vi skall lära för livet som det är, inte för livet som det var.

Och med vetskap om det är det upp till oss politiker att se att den verkligheten också återspeglas i tillräckliga resurser.

 

Kolumn i tidningen Läraren, september 2021.

Svenska riksdagsgruppens sommarmöte: Höjd flyktingkvot och en humanitär korridor behövs nu för att hjälpa afghanerna

– Det är på sin plats och självklart att Finland inte avvisar afghaner för tillfället. Men det räcker inte. Vi måste införa snabba processer för att ta hand om dem som nu svävar i livsfara. Det inkluderar också deras familjer – familjeåterföreningsprocessen måste göras smidig och snabb för dessa människor. Det måste också kännas ofattbart tungt för många av de i Finland bosatta personer som nu är oroliga för sina anhöriga i Afghanistan.

Det konstaterade svenska riksdagsgruppen som på onsdag öppnade sitt tvådagars sommarmöte i Nagu, Pargas.

– Efter att talibanerna har tagit över makten är särskilt kvinnor och flickor plötsligt i en mycket utsatt position. Det är också människorättsaktivister och journalister. Också de otaliga afghaner som hjälpt med säkerheten i anslutning till de utländska organisationernas och beskickningarnas verksamhet är i fara, kommenterar riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz.

Svenska riksdagsgruppen uttrycker sin stora oro för att en humanitär katastrof sveper över Afghanistan, inför våra ögon. Partiordförande, justitieminister Anna-Maja Henriksson anser att det måste finnas beredskap i detta läge att höja flyktingkvoten.

– Det är alldeles klart att regeringen nu bör ha beredskap att höja flyktingkvoten från 1050 uppåt. Situationen i Afghanistan har eskalerat och det gör det mycket motiverat att flyktingskvoten nu skulle höjas utöver det som överenskommits i regeringsprogrammet. Vi måste hjälpa de mest utsatta. Det vore både oskäligt och omänskligt, ifall Finland inte skulle bära sitt internationella ansvar, säger Anna-Maja Henriksson.

– Vi kan inte låta byråkratin komma emellan och ta udden från våra hjälpinsatser. Praktiska hinder, som att man måste ta sig till det finländska konsulatet i New Delhi för att komma vidare i familjeåterföreningsprocessen, måste bort. Det är ett omöjligt och omänskligt krav i denna akuta situation, slår riksdagsgruppen fast.

– I och med att Finland beslutat att evakuera vår egen ambassadpersonal blir EU och FN viktiga kanaler. Vi måste också arbeta via dessa organisationer så att hjälpen kommer fram i tid. Det behövs en internationell humanitär korridor. Det är också ett sätt att motarbeta människosmugglingen.

Anders Adlercreutz: EU bör vara vägvisare i klimatpolitiken

Det är skäl att tala klarspråk i klimatpolitiken, understryker Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz.

– För Finlands del är det här inte bara regeringens angelägenhet. Oppositionen bör också inse stundens allvar. Det handlarna om en stor omställning, en omställning som också öppnar för nya möjligheter. Och det är helt klart, att EU behövs för att vi skall klara av den globala utmaningen vi står inför, säger Adlercreutz.

Enligt den internationella klimatpanelen IPCC:s rapport som kom ut igår är det möjligt att vi redan på 2030 -talet når en global uppvärmning på 1.5 grader. Det är enligt många experter en smärtgräns.

EU presenterade sitt klimatpaket i juli. Åtgärdspaketet betyder att EU minskar sina nettoutsläpp med minst 55 procent fram till 2030.

– I ett globalt perspektiv har det Finland gör bara en begränsad betydelse. Men det EU gör är helt avgörande. Som en del av EU kan och bör vi arbeta för en rättvis, ambitiös global klimatpolitik. Det gagnar våra företag och via det vår ekonomi, säger Adlercreutz.

Han framhåller att om EU ställer krav, och unionen som världens största marknad säger att det här är vår standard, då måste den övriga världen också reagera.

-Ett starkt och fungerande EU kan vara en ledare inom den globala klimatpolitiken. Höstens klimatmöte COP26 i Glasgow kan förhoppningsvis vara den positiva milstolpe vi behöver.

-Utsläppshandeln måste stärkas. Vår resterande koldioxidbudget måste kopplas till den och marknadsmekanismerna måste justeras så att de stöder de mål vi har, understryker Adlercreutz.

Politiken i Kyrkslätt kan vara landets mest konstruktiva och resultatinrikade.

När vi läser detta är kommunalvalskampanjen alldeles på slutrukakan. På söndag kväll vet vi redan vem de nya medlemmarna i fullmäktige är. Då vet vi vem som får äran att styra skeppet som heter Kyrkslätt under de fyra kommande åren. Vi lever alltså i spännande tider.

Då resultatet publiceras kör det verkliga arbetet igång – då är det dags att kasta kampanjsinnet i skräpkorgen och börja sätta sig in i de brännande aktuella frågorna. Som tur finns det tid för att ta itu med dem över sommaren i hängmattan.

För en del är de frågor som ligger på fullmäktiges agenda bekanta, men för många nya förtroendevalda är frågorna nya. De nya fullmäktigeledamöterna måste därtill lära sig de olika praktikaliteterna som hör till jobbet. Här har de gamla ledamöterna en möjlighet att hjälpa till: det är en ära att få vara mentor.

Och vare sig man är ny eller gammal är kommunfullmäktige nytt, förnyat.

Som kommunfullmäktigeordförande har jag aktivt strävat till att arbeta emot partipolitisering och motsättningar. Det trevliga i kommunalpolitiken är också det, att den saknar skiljelinjen mellan regering och opposition. Här framhävs samarbete och det bästa slutresultatet nås då ledamöter från olika partier konstruktivt arbetar tillsammans. Ofta godkänns till exempel budgeten enhälligt, och kan då anses representera den gemensamma synen. De flesta ärenden godkänns också utan en separat omröstning. I fullmäktige ser vi heller sällan partidisciplin och till exempel motioner görs ofta tillsammans över partigränserna.

Då jag själv blev invald i fullmäktige för första gången år 2012 var jag en nybörjare inom politiken. Jag hade inte ens en bakgrund inom ett parti. En av de första tankarna som slog mig då arbetet kört igång var varför i all världen jag inte aktiverat mig tidigare! Fullmäktige är fullt av trevliga mänskor och vi tillbringade tid tillsammans också utanför fullmäktigemötena. Vi hade också ärenden på vårt bord som tydligt påverkade alla kommuninvånare. Det kändes fint att få påverka! Jag hoppas att alla de snart invalda nya ledamöterna får en lika positiv upplevelse av starten på sin politikerbana som jag.

Coronaviruset har emellertid försvårat samarbetet. Jag märker att den fysiska distansen och de uttröttande Teams-mötena ibland har en negativ inverkan också på politiken. Också med tanke på detta önskar jag att vi så snabbt som möjligt kunde återgå till det normala. Jag hoppas att det nya fullmäktige som idag väljs från första början skulle få uppleva kulturen om att jobba tillsammans och den entusiastiska atmosfären. För sanningen är denna: Oberoende av hur stor en politisk grupp är i fullmäktige, kan inget åstadkommas ensam.

Detta är inte det sista kommunalvalet, trots att många gjort kampanj för brinnande livet. Om fyra år är det kampanj igen. Inför valet har det varit diskussion om att det varit svårare än normalt att rekrytera kandidater. Också i medier har det diskuterats att många är rädda för att bli föremål för trakasserier eller negativ uppmärksamhet, och därför inte vågar gå med i politiken. Själv hoppas jag att alla invalda i Kyrkslätt har som målsättning att göra politik på ett sätt som får även den följande generationen att tro på att samhälleligt beslutsfattande är meningsfullt. Politiken i Kyrkslätt kan vara landets mest konstruktiva och resultatinriktade politik. Det är människorna som gör politiken. 

Jag tackar det nuvarande, snart avgående fullmäktige för gott samarbete och ett idogt arbete för kommunens bästa.