En framgångsrik kommun känner sina styrkor.

Jag skrev för några veckor sedan om skola och utbildning som en viktig del av kommunens livskraft. Bildningen är en helt central uppgift för kommunerna i dag.

Den andra delen av kommunernas uppgifter är miljön: hur vi bygger, hur vi planerar och genom det hur vi skapar en miljö som människor vill flytta till.

Vi bor i våra kommuner och vi vill trivas. Så enkelt är det.

Vi vet ganska väl varför man vill flytta till Kyrkslätt. Centrala frågor som kommer upp är tillgänglighet, närhet till naturen, utrymme. När man flyttar till Kyrkslätt vill man ha lite svängrum. Man vill bo mindre tätt, helt enkelt.

En annan viktig insikt är att man flyttar till Kyrkslätt för att det är något annorlunda. Det är inte för att vi liknar Esbo men ligger lite längre bort – utan för att vi erbjuder något som våra grannkommuner inte gör.

Det här är den centrala insikten som borde styra vår planering: en vilja och ett mod att vara lite annorlunda.

Och liksom i så många andra frågor börjar allt med att vi delar samma lägesbild – en förståelse för vad vi är och vilka styrkor vi har.

25 kilometer från Finlands huvudstad, invid en motorväg, en järnväg och med ett kulturarv som ger ett brett fundament att ta avstamp ifrån – där finns Kyrkslätt. I vårt centrum har vi en medeltida kyrka, ett torg och – enligt min mening – Finlands finaste bibliotek Fyyri. Helsingfors och Ode, det är bara att inse faktum.

Bakom biblioteket tar det kommande gymnasiet form. En fin byggnad som kommer att inrymma våra båda gymnasier – det finsk- och det svenskspråkiga. Att de båda nu får nya utrymmen är något SFP länge har arbetat för.

Den här helheten fungerar som grund för det arbete som ska ge form åt vårt nya centrum, som har potential att bli Finlands finaste lilla nya småstad.

Men det gäller att hålla blicken på bollen. Den centrala pjäs vi har i centrum är vår kyrka. Resten är sekundärt. Jag hoppas att vi vill bygga tätt – men med hänsyn till kyrkan, lågt. Jag vill se kvarter med affärsutrymmen i bottenvåningen och som avgränsar små, lummiga innergårdar.

Jag hoppas att centrum blir en mötesplats för olika generationer. I anslutning till biblioteket bygger vi en skola – men varför inte även ett serviceboende? Om en av de stora utmaningarna för äldre är bristen på socialt umgänge och den ensamhet som följer av det – varför skulle vi inte åtgärda det redan i stadsplaneringen?

Om vi genom bättre planering kan skapa möjligheter till möten mellan generationer, vinner alla.

Sedan gäller det också att se våra övriga styrkor. Vi ligger vid vattnet. Kantvik är det område som har de bästa förutsättningarna att ta vara på den kvaliteten. Jag hoppas att Kyrkslätt vill aspirera på att ordna en bostadsmässa. Men jag vill inte att det blir en karneval av olika hus, utan en harmonisk helhet som tål tidens tand.

Att vår kommun till ytan är stor i förhållande till vår befolkningsmängd innebär att vi inte kan ha ett lika tätt nät av kollektivtrafik som till exempel Esbo. Den budgettekniska verkligheten gör det inte möjligt. Men det gäller för oss att arbeta för att behålla och utveckla den kollektivtrafik vi har.

Kustbanan är – vid sidan av 51:an och Åbovägen – vår livsnerv.

Samtidigt är kustbanan hotad. Det är svårt att tro att en möjlig Västbana inte skulle innebära att kustbanan nedprioriteras. Det vore ett högt pris att betala för vår kommun.

I centrum för vårt kommunala påverkansarbete måste det därför finnas lösningar som säkerställer trafiken på kustbanan och så många hållplatser som möjligt inom vår kommuns gränser. Jag hoppas att vi ska ha enighet kring dessa mål i vårt kommande fullmäktige.

En livskraftigt kommun behöver attraktivt boende, goda skolor, en god miljö och goda kommunikationer. Men vi behöver också arbetsplatser. 

Länge var vi kända som en kommun där planeringen och lovsprocesserna gick långsamt. Idag påstår jag att vi presterar klart bättre här. Både Microsofts datacenter och Prysmians utvidgning körde igång på mycket kort tid, trots att det i båda fallen var fråga om stora och komplicerade anläggningar. Nu gäller det att smida när järnet är varmt. Kring de här etableringarna ska vi klara av att bygga upp kluster av företag som hämtar både arbete och skatteören till kommunen. 

Vår kommun har anor. Den består av många olika byar som alla har sin egen identitet. Lappböle är inte Bobäck, och Vecklax är inte Långvik. Vi har tre centra – kyrkobyn, Masaby och Veikkola. Emellan dem finns mycket utrymme och plats för gles småhusbebyggelse, jordbruk och andra primärnäringar.

Det här är kvaliteter man inte hittar på ett stenkasts avstånd från någon annan europeisk huvudstad.

Låt oss ta vara på vårt unika läge och de kvaliteter som skiljer oss från mängden.

Tankar inför den sista förhandsröstningdagen

(Suomeksi täällä) 

Stämningar ute bland folk

Bakom mig ligger nu ungefär en månad av kampanjan. Som partiordförande har jag haft det stora privilegiet att resa genom en stor del av Finland och möta människor ansikte mot ansikte. Varje plats har sin egen själ, sin egen melodi.

Jag har haft många fina samtal – med unga, medelålders och äldre. Många uttrycker oro. Andra säger att de är trötta på att känna oro. Vi längtar efter hopp. Vi längtar efter glädje.

Samtidigt verkar kontinentalplattorna röra på sig – både bokstavligt och bildligt. Nyhetsflödet är ibland som ett kalejdoskop av det märkliga och det oväntade. Geopolitiken skälver.

I tider som dessa vore det förstås önskvärt att vår ekonomi stod på en starkare grund. Men så är det inte. Mina föräldrar brukar påminna mig om att människan i grunden har en enda plikt: att göra sitt bästa  i det läge som råder. Att inte göra något är inte ett alternativ. Jag tänker ofta på det. Bollen måste hållas i fokus, och besluten fattas med de verktyg vi har just nu.

Vi lever i svåra tider. Men vi har tagit oss igenom svåra tider förut. Det finns ingen anledning att tro att vi inte skulle kunna göra det igen.

Vi behöver både vision och sammanhållning

Vi tar oss inte igenom det här utan en vision – och inte heller utan sammanhållning. Det är värt att fråga sig om vi har tillräckligt av båda just nu. Borde vi formulera en tydligare riktning  för Finland? En vision som bygger på våra styrkor, en som många kan känna igen sig i och vilja bidra till? När målet är klart, blir det lättare att skapa den vi-känsla vi behöver.

Och våra styrkor är otvetydiga. Vi har ren jordbruksmark – ingen sjävklarheti dagens värld. Vi har rent vatten. Ett klimat som fortfarande är uthärdligt. Vi har en av världens mest välutbildade befolkningar och spetskompetens inom bland annat bioekonomi, design, försvarsindustri, hälsoteknik, grön energi och utbildning – för att nämna några.

Det är sant att vi saknar tillräckligt med inhemskt kapital. Men i världen finns det gott om pengar som söker efter något att investera i. Våra styrkor väcker intresse. Men vi måste satsa mer på att kommersialisera våra idéer – och hitta sätt att vara med i våra egna framgångssagor från början till slut.

Om arbetslöshet och företagens roll

Arbetslöshet betyder att vi har outnyttjad potential. Tänk vad vi kunde åstadkomma om varje huvud, varje hand och varje kreativ idé fick vara med och bygga vårt Finland. De arbetslösa är inte ett problem – de är en resurs som vi för tillfället inte tar tillvara.

När jag talar om förutsättningar för företagande, gör jag det inte med nyliberala glasögon, utan med ett socialliberalt hjärta. Jag vill att våra företag ska blomstra – för att vi ska ha råd med världens bästa vård, utbildning och välfärd. Inte för att de rika ska bli rikare, utan för att de som har det bäst har en avgörande roll i att finansiera det gemensamma. Det här borde vi vara bättre på att förstå.

Vi måste också se att företagande kräver mod och risktagande. Det är inte lätt. Om det vore det, skulle vi alla vara företagare.

De flesta framgångsrika företagare arbetar i motvind i många år innan de kanske kommer åt att njuta av frukten av sitt arbete. Det är lätt att glömma. Finland blir starkare när vi lär oss att glädjas över andras framgång – tillsammans kommer vi längre.

De som har det väl ställt har ett  ansvar – också för tonläget och stämningen

Vi som har det gott ställt bär ett stort ansvar för tonläget som präglar vår samhällsdebatt. Välmående företag bör ta samhällsansvar – inte på bekostnad av investeringar, men medvetet och målmedvetet. Jag hoppas de erbjuder sommarjobb åt unga. Att de stöder  lokala idrottsföreningar eller konstskolor. Just nu behöver vi verksamhet som bygger tillit och som stärker gemenskapen.

Och jag tror på riktigt att om vi lyckas formulera en gemensam vision – och bygga en starkare vi-känsla – så kommer vi ur den här stormen starkare än vi gick in i den.

Men det kräver insatser av oss alla.

RKP:n puheenjohtaja Anders Adlercreutz kuntavaaleista, kaavoituksesta ja hyvinvointialueesta

Kirkkonummen Sanomat haastatteli RKP:n puheenjohtajaa, opetusministeri Anders Adlercreutzia tulevien vaalien tiimoilta:

Puolueen puheenjohtajana, mitkä ovat RKP:n tavoitteet kuntavaaleissa Kirkkonummella, Siuntiossa ja Inkoossa sekä Länsi-Uudenmaan hyvinvointialueella?

Tavoitteemme on luonnollisesti vahvistaa asemiamme. Niissä kunnissa, joissa RKP on vahvassa asemassa, kasvu on ollut hyvää ja työllisyys korkeaa. Hyvinvointialueella toivomme lisäpaikkoja. Siellä RKP on usein joutunut valitettavasti yksin tekemään työtä alueellisesti kattavien palveluiden turvaamiseksi. Siksi on tärkeää, että menestymme – keskittäminen on monesti mennyt liian pitkälle.

RKP:n kuntavaaliohjelmassa mainitaan ”paras koulu”. Mikä on kantanne opetusministerinä siihen, miten koulu- ja varhaiskasvatusasiat on hoidettu Kirkkonummella verrattuna muuhun Suomeen? Entä Kirkkonummen suuret investoinnit kouluverkkoon?

Kirkkonummen koulut pärjäävät vertailuissa hyvin. Ennen kahta edellistä vaalia iso kysymys oli isojen kouluhankkeiden kohtalo. Nyt suurin osa niistä on lähtenyt tai lähdössä liikkeelle. On selvää, että hankkeet rasittavat kunnan lainataakkaa, mutta niitä ei olisi voinut jättää tekemättä. Hanke, josta olen erityisen iloinen, on yhteinen lukiohanke kirjaston takana keskustassa. Uskon, että se osaltaan vahvistaa sekä Kirkkonummen että keskustan vetovoimaa. On hienoa, että siinä on päästy yhteiseen ratkaisuun. Sen eteen RKP on tehnyt määrätietoista työtä. Kirjaston kanssa syntyy hienoa synergiaa!

Vaaliohjelmassa mainitaan myös elinvoimaiset kunnat ja kaupungit sekä kestävä ja viihtyisä kaavoitus. Millä keinoin Kirkkonummen elinvoimaa voidaan kehittää?

Keskeinen kysymys on kaavoitus. Meidän täytyy osata hyödyntää yhteisvaikutuksia, joita uudet teolliset hankkeet tuovat. Jorvaksen HTC, Prysmian ja uusi datakeskus ovat keskeisiä kasvun vauhdittajia. On huomionarvoista, että kaksi viimeksi mainittua lähtivät nopeasti liikkeelle. Kun tahtoa on, kaavoitus sujuu ripeästi.

On myös tärkeää huomata, että Kirkkonummelle muuttamisen pääasiallinen syy liittyy asumiseen ja kouluihin. Meidän pitää tarjota asumisessa jotain muuta kuin naapurikunnat: enemmän tilaa, yhteisöllisyyttä, harrastusmahdollisuuksia, hyviä yhteyksiä, laadukkaita kouluja ja vahvaa luontosuhdetta. Meidän täytyy uskaltaa olla oma itsemme – Kirkkonummi ei ole Espoon kopio.

Pitäisikö Kirkkonummen uusi keskusta rakentaa tehokkaasti – ja kuinka tehokkaasti?

Keskusta saa mielellään olla tiivis pikkukaupunki, mutta en kaipaa liiallista korkeutta. Kirkko säilyköön maamerkkinä! Lähtökohtaisesti keskustan kehittämiseen on upeat edellytykset. Tori, kirkko, kirjasto ja juna-asema tarjoavat hienot puitteet toimivalle pikkukaupungille. Toivon, että onnistumme yhdessä rakentamaan näkemyksen siitä, miltä tämän ajan yhteisöllinen ja inspiroiva keskusta voisi näyttää – paikka, joka houkuttelee niin ihmisiä kuin palveluja.

Toivon myös, että keskustaan saataisiin ikäihmisille asumisratkaisuja. Liian usein palveluasumisen tontit kaavoitetaan laidoille tai kauemmas. Se on mielestäni väärä ratkaisu. Kirjaston ja koulujen tarjoamat palvelut voisivat tukea eri-ikäisten ihmisten kohtaamista.

Arkkitehtinä, millaista kaavoitusta Kirkkonummella tulisi tehdä?

Kirkkonummen pitäisi rohkeasti olla oma itsensä. Kunnan hienous on siinä, että se koostuu monesta pienestä kylästä, joilla kaikilla on oma identiteettinsä – joillakin jopa oma nuorisotalo. Tämä ominaispiirre tulee säilyttää, samalla kun keskustoja kehitetään tiiviimpään suuntaan. Se, että olemme pientalovaltainen kunta, on selvä vahvuus.

Kirkkonummen strategia sanoo: ”Kaavoitamme pientalovaltaisesti luonnonläheisiä, viihtyisiä ja turvallisia asuinalueita. Palvelutarjontamme vastaa kasvavan ja ikääntyvän väestön tarpeisiin.” Oletteko samaa mieltä? Onko kunnassa riittävästi asuntoja ikääntyville?

Olen tuosta täysin samaa mieltä. On myös selvää, että meillä ei ole riittävästi palveluasumista ikääntyneille kirkkonummelaisille. Toivon erityisesti keskustaan, lähelle junaa, kirkkoa ja kirjastoa lisää ikäihmisille sopivia asumisratkaisuja.

Pitäisikö Kirkkonummelle saada asuntomessut?

Toivon, että saisimme kuntaan asuntomessut. Kantvik olisi erinomainen paikka. Toivon myös, että hanke vietäisiin kunnianhimoisesti eteenpäin – ei sekavaa valmistalokatalogia, vaan yhtenäinen kokonaisuus, jolla on selkeä identiteetti ja joka ammentaa paikan ainutlaatuisuudesta.

Mitä mieltä olette rantojen käyttämisestä rakentamiseen?

Kirkkonummella on paljon rantaviivaa, joka on pääosin yksityisessä omistuksessa. Kantvik on hyvä esimerkki siitä, millaista rantarakentamista Kirkkonummella voitaisiin toteuttaa. En näe esteitä järkevälle, hyvin kaavoitetulle rantarakentamiselle.

Mitä mieltä olette kuntaveron tasosta Kirkkonummella?

Kuntaveromme on korkea verrattuna esimerkiksi Espooseen, eikä sitä voi pitää hyvänä asiana. En kuitenkaan tällä hetkellä näe edellytyksiä sen laskemiselle.

Kuinka realistisena pidätte Länsirata-hanketta ja sen toteutumista? Minkälaisella osuudella Kirkkonummen kunnan tulisi olla mukana hankkeessa?

Länsirata-hanketta eivät taloudelliset realiteetit tällä hetkellä tue. Lohjan näkökulmasta paikallisyhteys on tarpeen, mutta kokonaan uuden yhteyden rakentaminen Turkuun ei ole järkevää – varsinkaan, kun Helsinki on vetäytynyt hankkeesta. Mielestäni Kirkkonummenkaan ei tulisi olla mukana.

Neljä miljardia euroa noin kahden miljoonan matkaa varten on liikaa. Ympäristövaikutukset olisivat mittavat, ja kannattavuuslaskelmat perustuvat pitkälti tonttien hintojen nousuun – se ei ole kestävä peruste. Meidän tulisi sen sijaan panostaa rantaradan kehittämiseen. Se on taloudellisesti ja ympäristön kannalta kestävin vaihtoehto. Emme saavuta ihan samaa nopeutta, mutta pääsemme lähelle.

Mitä mieltä olette vihreän siirtymän hankkeista Länsi-Uudellamaalla?

Vihreän siirtymän hankkeet ovat Suomelle suuri mahdollisuus. EK:n laskelmien mukaan niitä on suunnitteilla noin 290 miljardin euron edestä. On kuitenkin tärkeää, että emme jää pelkästään puhtaan sähkön tuottajaksi, ja että ympäristövaikutusten arviointi tehdään perusteellisesti. Jokaisen suuren hankkeen ympärille tulisi rakentaa vihreän siirtymän ekosysteemi. Sundsbergin datakeskus voisi toimia laajemminkin kasvun moottorina.

Valtion tukien osalta on syytä olla tarkkana. Yksittäisten hankkeiden tukemisen sijaan on järkevämpää varmistaa, että investointiympäristö on ennustettava ja kilpailukykyinen.

Toteutuuko demokratia Espoo-vetoisella Länsi-Uudenmaan hyvinvointialueella?

Kyllä minä ajattelen, että jokaisen aluevaltuutetun tulee pystyä ajattelemaan omaa kotikuntaansa laajemmin. Yksi syy siihen, miksi RKP edellytti erillisratkaisua Uudellemaalle, oli juuri se, että muuten paikallisdemokratia olisi heikentynyt liikaa. Nytkin meillä on haasteita. Tämä kausi on osoittanut, että paikallisten palvelujen puolustajia tarvitaan.

Mitä mieltä olette digipalveluista vanhuksille? Tuleeko olla vaihtoehtoja niille, jotka eivät osaa tai halua käyttää digipalveluja?

Ilman muuta. Digitaaliset palvelut ovat hyvä lisä, mutta ne harvoin voivat korvata muuta hoitoa. Kasvokkain tapahtuvan palvelun pitää olla ensisijainen vaihtoehto. RKP on esittänyt myös digitakuuta – palvelua, jonka kautta varmistetaan apu digitaalisten palvelujen käytön opetteluun, ikäihmisille ja muillekin.

Mammografiaseulonnat siirtyvät Kirkkonummelta Lohjalle. Onko tämä järkevää, vaikka hyvinvointialue säästää rahaa?

Pidän tätä ongelmallisena. Keskustelin juuri erään tutun kanssa, jonka Alzheimeria sairastava puoliso ohjattiin Espoosta Lohjan vuodeosastolle. Monilla on muistissa myös Lohjan synnytyspalveluiden lakkauttaminen, jonka säilyttämisen puolesta RKP taisteli valitettavasti yksin. Tällaisilla muutoksilla on vaikutusta myös työssä viihtymiseen ja sitä kautta työvoimapulaan. Esimerkiksi kätilön ei ole yksinkertaista lähteä Espooseen töihin, jos hän asuu Tenholassa.

Mitä mieltä olette omalääkärijärjestelmästä ja sen kehittämisestä?

RKP kannattaa omalääkärimallia vahvasti. Sitä on menestyksekkäästi pilotoitu Länsi-Uudellamaalla. Itäisellä Uudellamaalla olemme ottaneet käyttöön Omatiimi-mallin, jossa koko tiimi – hoitajasta lääkäriin – on tuttu potilaalle. Keskusteluissa lääkäreiden ja hoitajien kanssa on käynyt selväksi, että tällainen malli parantaa työssä viihtymistä. Henkilöstöpulan keskellä meillä ei ole varaa olla hyödyntämättä malleja, jotka lisäävät sekä potilastyytyväisyyttä että hoitotuloksia.

Olette ehdolla sekä kunta- että aluevaaleissa. EVAn tutkimuksen mukaan moni suomalainen haluaisi rajoittaa mahdollisuutta toimia kolmella tasolla. Mikä on teidän näkemyksenne?

Olen pitänyt hyvin arvokkaana ja toimivana sitä, että olen saanut osallistua sekä kansalliseen päätöksentekoon että nähdä, mitä päätökset merkitsevät paikallisella tasolla. Tämä kokemus on hyödyksi eduskunnassa ja hallituksessa. Se on osa suomalaista päätöksentekokulttuuria – se näkyy jo siinä, että eduskunnan maanantait on varattu paikallistyöhön.

Opetusministerinä näen myös tärkeänä hyvinvointialueelle kuuluvan oppilashuollon. Sitä haluan tietenkin pitää silmällä myös!

Hyvinvointialueet tarkoittavat, että aiemmin pelkästään kunnanvaltuustossa hoidetut asiat hoidetaan nyt kahdessa organisaatiossa. Työn substanssi ei varsinaisesti lisäänny, mutta kokouksia voi olla enemmän. Helsingissä tilanne ei muuttunut, mutta Länsi-Uudellamaalla valtuusto kokoontui viime vuonna viisi kertaa. Se on maltillinen määrä ja mahtuu kalenteriini. Nyt on tärkeää vaikuttaa alueiden palvelurakenteisiin – moni asia muuttuu nopeasti, ja tässä on tärkeä vaikuttamisen paikka, niin Kirkkonummen kuin koko Länsi-Uudenmaan näkökulmasta.

Text: JUSSI SALO

Adlercreutz: Riksdagen tog ställning mot omvändelseterapier

I dag har riksdagen godkänt förslaget om att förbjuda så kallade omvändelseterapier, vars syfte är att förändra en persons sexuella läggning eller könsidentitet. Förslaget baserar sig på medborgarinitiativet Människan är hel – förbjud omvändelseterapier, som över 50 000 medborgare har skrivit under. Dessa terapier riktar sig specifikt mot sexuella minoriteter, transpersoner och personer med intersexvariationer.

– Den nuvarande lagstiftningen är inte tillräckligt tydlig, och en ändring av lagen skulle sätta stopp för det psykiska våld som omvändelseterapier innebär, säger SFP:s partiordförande och undervisningsminister Anders Adlercreutz.

Utöver att skydda sexuella minoriteters grundläggande rättigheter ytterligare, visar beslutet också på hur demokratin kan fungera.

– Det är inte varje dag ett medborgarinitiativ godkänns, och att det sker i en fråga som rör grundläggande mänskliga rättigheter gör det än mer betydelsefullt. Det är en självklarhet att SFP stöder ett förbud av omvändelseterapier, säger Adlercreutz.

Undervisningsminister Adlercreutz deltog i ett toppmöte för undervisningsministrar och lärarorganisationer

Undervisningsminister Anders Adlercreutz reste den 24–25 mars till Reykjavik för att delta i ett internationellt toppmöte för undervisningsministrar och lärarorganisationer, International Summit on the Teaching Profession 2025 (ISTP).

ISTP samlar undervisningsministrar från ledande länder inom utbildning och utbildningsfackliga representanter för att diskutera frågor som rör utvecklingen av utbildningen. Mötet ordnas en gång om året i samarbete mellan OECD, den internationella paraplyorganisationen för lärarorganisationer Education International och det värdland som utsetts till arrangör av mötet. Årets toppmöte ordnades på Island och var det femtonde ISTP-mötet i ordningen.

Huvudteman för mötet var 1) småbarnspedagogik av hög kvalitet, 2) stödjande av lärare i arbetet med att främja jämlikhet och välfärd samt 3) lärarnas metoder för att engagera unga att bli aktiva samhällsmedlemmar. Ministern höll ett anförande vid de sammanträden som behandlade de två förstnämnda temana.

Minister Adlercreutz betonade behovet av att effektivisera åtgärderna för att avhjälpa bristen på personal inom småbarnspedagogiken. I Finland har man till exempel ökat antalet nybörjarplatser inom högskoleutbildningen för lärare inom småbarnspedagogik. En kompetent och engagerad personal och ett starkt pedagogiskt ledarskap är förutsättningar för att ordna högklassig småbarnspedagogik.

Minister Adlercreutz talade också den 25 mars vid ett evenemang ordnat av Nordiska lärarorganisationers samråd NLS om behoven av att utveckla finansieringssystemen för utbildning i Norden.

Under resan hade ministern även enskilda möten med undervisningsministrar från olika länder. Han träffade kolleger från bland annat Storbritannien, Singapore, Nya Zeeland, Chile, Danmark och delstaten Sydaustralien.

Adlercreutz deltog i Ukrainas presidents maka Olena Zelenskas skolbesök i Kyrkslätt

Ukrainas presidentpar Volodymyr Zelenskyi och Olena Zelenska besökte Finland onsdagen den 19 mars 2025. SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz deltog i fru Olena Zelenskas och fru Suzanne Innes-Stubbs besök i Jokirinteen koulu i Kyrkslätt.

– Det var fint att få välkomna fru Zelenska och fru Innes-Stubb till Kyrkslätt och Jokirinteen koulu och berätta om det finländska skolsystemet – om vardagen i våra skolor, om elevvården och barns och ungas välbefinnande, om skolmaten och om skyddsrummen och arrangemangen kring dem, säger Adlercreutz.

– Finlands satsningar på skolmat är ingen självklarhet i världen idag. Också det att vi har skyddsrum i våra skolor är unikt och någonting som förstås är obehagligt aktuellt för Ukraina, säger Adlercreutz.

Fru Olena Zelenska fungerar som beskyddare av det projekt som förnyar skolmatssystemet i Ukraina, när hela det ukrainska skolsystemet som bäst reformeras. Finland stöder aktivt reformerna och arbetar tillsammans med Ukraina på att förnya deras skola.

– Finlands utbildningssystem är en framgångsfaktor som uppmärksammats globalt, och en central orsak till att det finländska samhället fungerar så bra som det gör. Utbildningssektorn är en av Finlands prioriteter i vårt bistånd till Ukraina. Jag är glad att vi kan dela med oss av våra lärdomar och hjälpa Ukraina, både mitt under det brinnande anfallskriget och när kriget en dag tar slut, säger Adlercreutz.

 

Bild: Statsrådet

Adlercreutz: Ett starkt Norden är en kraft att räkna med

Den 23 mars firas Nordens dag, då det nordiska samarbetet lyfts fram och den unika gemenskapen i regionen firas. Under år 2025 fungerar Finland tillsammans med Åland som ordförandeland för Nordiska ministerrådet. Svenska folkpartiets ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz fungerar också som minister för Nordiskt samarbete, och leder under året de nordiska samarbetsministrarnas arbete tillsammans med Annika Hambrudd från Ålands landskapsregering.

– När vår omvärld är orolig och den världsordning vi är vana vid rubbas, är det viktigare än någonsin att Norden står enat. Oavsett om det handlar om att stärka vår beredskap, riva ner gränshinder eller bekämpa klimatförändringen krävs ett enat Norden för att våra åtgärder ska ge bästa resultat, säger Adlercreutz.

I Norden delar man synen på demokrati och på rättsstaten, har en sammanflätad historia och kultur, och en stark välfärdsmodell. Det här återspeglas också i att de nordiska länderna igen placerar sig i topp bland världens lyckligaste länder.

– Det är få varumärken som är så starka och positiva som Norden. Norden förknippas med jämställdhet, med ren natur och en stark vilja att samverka. På många sätt en förebild för samarbete och gemensamma lösningar — och det är något vi också  framöver ska leva upp till, säger Adlercreutz.

Kommunen ska nu fokusera på livskraft och bildning 

När vi gick till val för fyra år sedan såg kommunerna annorlunda ut. Visst, vi visste att social- och hälsovårdsreformen var på kommande. Men den stora förändringen var inte ännu verklighet. 

Idag är vi i en annan situation. Vården åkte iväg till välfärdsområdet  och kommunerna blev kvar med två primära byggstenar: livskraft och bildning. 

Inom båda dessa sektorer står Kyrkslätt mitt i en stor förändring. Vi har stora industrietableringar på gång och det planeras stort både i kommunens centrum och längre bort i till exempel Kantvik. 

Som arkitekt ser jag att vi här har fantastiska möjligheter till att skapa enastående miljöer. Men jag återkommer till det i en annan skrivelse. I denna text vill jag fokusera på skolans roll för livskraften. För kopplingen mellan dessa två – livskraft och bildning – är uppenbar. 

När jag i min roll som undervisningsminister besöker skolor eller talar med företagare runt om i landet, hör jag samma budskap om och om igen: utbildning och näringsliv behöver varandra. Att utveckla dem sida vid sida, som en integrerad helhet, är en av våra viktigaste uppgifter.

Livskraft uppstår inte ur tomma intet. Kommunernas beslut avgör om företag har verkliga möjligheter att växa och utvecklas. Det är kommunens ansvar att säkerställa att företag hittar kompetent arbetskraft, att infrastrukturen fungerar och att tillståndsprocesser löper smidigt utan onödig byråkrati. Utan kloka beslut försvinner jobben och tjänsterna tynar bort.

Det är lätt att säga att skattehöjningar kan trygga välfärden. Men i verkligheten är det arbete och företagande som skapar en hållbar framtid. Det är just därför jag lägger så mycket tid på att se till att utbildningen i framtiden ännu bättre motsvarar arbetslivets behov.

När jag tillträdde som undervisningsminister var det klart att vi måste korrigera kursen inom utbildningen. Finland ligger inte längre i världstoppen i PISA-undersökningarna. De sjunkande inlärningsresultaten är ett obestridligt faktum – men det är inte en oundviklig utveckling. Vi kan påverka situationen. Därför har vi under denna regeringsperiod beslutat att göra historiska investeringar i grundskolan. Dessa satsningar kommer att synas i varje kommun i Finland.

Vad gör vi då med denna tilläggssatsning på 200 miljoner euro? Vi stärker grunden. 

Vi får inte inbilla oss att baskunskaper som läsning, skrivning och räkning är självklarheter. Redan idag ser vi klart att alla unga inte besitter tillräckliga grundläggande färdigheter för att klara sig i andra stadiets utbildning eller i arbetslivet. Ett konkret steg för att möta denna utmaning är att vi inför tre extra årsveckotimmar i dessa ämnen i de längre klasserna. I höst kommer alltså eleverna i varje skola i Finland att få en starkare grund att stå på än för ett år sedan.

Jag har mött elever för vilka läsning är en daglig kamp. Jag har mött föräldrar som oroar sig för sina barns framtid. Att minska klyftorna i inlärning är därför en av mina viktigaste prioriteringar.

Den finländska skolans filosofi har alltid varit att varje barn och ungdom ska ha jämlika möjligheter att lyckas i livet. Vi håller fast vid den principen också genom dessa investeringar. Regeringen har befäst jämställdhetsfinansieringens nivå till 50 miljoner euro per år för att säkerställa att alla barn – oavsett bakgrund – får en rättvis start i skolan.

Jag vet att utbildning inte löser allt. Men en utbildning av hög kvalitet är den viktigaste grundbulten i kommunens livskraft. Arbetslivet förändras, och kommunerna har en central roll i att ge unga de färdigheter de behöver för att klara sig i denna föränderliga värld. Vi stärker grundskolan och gör yrkesutbildningen mer flexibel och arbetslivsanpassad – utan att kompromissa med kvaliteten.

En livskraftig kommun uppstår inte av en slump. Den skapas genom en serie kloka beslut. Den byggs upp genom långsiktigt och systematiskt arbete. Därför är det ett tungt ansvar som vilar på dem som väljs i det kommande kommunalvalet. 

Och speciellt viktigt är det, att det kommande fullmäktiget tar vara på de möjligheter som nu ges: att vi implementerar de extra årsveckotimmarna fullt ut, att vi kanaliserar pengarna för stödet i lärandet till skolorna och att vi tillsamman med eleverna för diskussioner kring användningen av mobiltelefoner i skolorna. Nästa höst försvinner de från lektionerna, men om deras användning under rasterna fattar man beslut tillsammans, i skolan. 

Nästa period är viktig för Kyrkslätts livskraft. Och därför är det så viktigt att din röst hörs. 

Det är i kommunerna som Finlands framtid avgörs.

 

Anders Adlercreutz 

Undervisningsminister, partiordförande SFP



Ina Mickos ny riksdagsassistent för minister Adlercreutz

Ina Mickos har valts till riksdagsassistent för SFP:s partiordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz. Mickos är politices kandidat från Helsingfors universitet och på slutrakan av sina magisterstudier i statskunskap.

Mickos är hemma från Lappträsk och har de senaste åren fungerat som Ungdomens Nordiska Råds politiska handläggare. Innan dess har hon varit praktikant samt kommunikationsassistent i Nils Torvalds stab i Europaparlamentet och gjort en praktik vid Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund. 

– Det känns meningsfullt att få arbeta i riksdagen och stödja Anders i hans arbete. Att vara en del av hans team ger en unik inblick i det dagliga politiska arbetet och de utmaningar som vårt samhälle står inför. Jag ser fram emot att bidra och ta mig an de uppgifter som väntar, säger Mickos. 

– Jag är glad att kunna välkomna Ina till riksdagen och mitt team. Med hennes breda erfarenhet från såväl yrkeslivet som civilsamhället och hennes starka engagemang, kommer Ina att kunna bidra till det intensiva riksdagsarbetet. Hennes erfarenhet från nordiskt samarbete kommer också väl till pass, säger Adlercreutz, som även är minister för nordiskt samarbete.

 

Adlercreutz: Arbetet för jämställdhet måste fortsätta

– Viktiga framsteg för global jämställdhet har gjorts, men mycket återstår ännu. Den senaste tiden har utvecklingen dessutom gått åt fel håll globalt, och vi ser målmedvetna kampanjer mot kvinnors och flickors rättigheter. Det vi ser omkring oss, både här och i världen, visar att arbetet för jämställdhet är långt ifrån klart, säger Svenska folkpartiets ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz.

Enligt Adlercreutz återstår mycket arbete på nationell nivå. Våld mot kvinnor ett av Finlands största människorättsproblem. Arbetsmarknaden i Finland är också fortfarande väldigt könssegregerad.

– Alla har rätt till ett liv i trygghet. Den höga andelen könsrelaterat våld här är en skamfläck för Finland och något som kräver långsiktiga, målmedvetna åtgärder för att bekämpa, säger Adlercreutz.

– Statsrådets meddelande om främjande av likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering i det finländska samhället innehåller ett utvecklingsprogram för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor som ska omfatta hela utbildningssystemet och jag ser fram emot att som undervisningsminister få presentera det under våren, säger Adlercreutz.