RKP:n puheenjohtaja Anders Adlercreutz kuntavaaleista, kaavoituksesta ja hyvinvointialueesta

Kirkkonummen Sanomat haastatteli RKP:n puheenjohtajaa, opetusministeri Anders Adlercreutzia tulevien vaalien tiimoilta:

Puolueen puheenjohtajana, mitkä ovat RKP:n tavoitteet kuntavaaleissa Kirkkonummella, Siuntiossa ja Inkoossa sekä Länsi-Uudenmaan hyvinvointialueella?

Tavoitteemme on luonnollisesti vahvistaa asemiamme. Niissä kunnissa, joissa RKP on vahvassa asemassa, kasvu on ollut hyvää ja työllisyys korkeaa. Hyvinvointialueella toivomme lisäpaikkoja. Siellä RKP on usein joutunut valitettavasti yksin tekemään työtä alueellisesti kattavien palveluiden turvaamiseksi. Siksi on tärkeää, että menestymme – keskittäminen on monesti mennyt liian pitkälle.

RKP:n kuntavaaliohjelmassa mainitaan ”paras koulu”. Mikä on kantanne opetusministerinä siihen, miten koulu- ja varhaiskasvatusasiat on hoidettu Kirkkonummella verrattuna muuhun Suomeen? Entä Kirkkonummen suuret investoinnit kouluverkkoon?

Kirkkonummen koulut pärjäävät vertailuissa hyvin. Ennen kahta edellistä vaalia iso kysymys oli isojen kouluhankkeiden kohtalo. Nyt suurin osa niistä on lähtenyt tai lähdössä liikkeelle. On selvää, että hankkeet rasittavat kunnan lainataakkaa, mutta niitä ei olisi voinut jättää tekemättä. Hanke, josta olen erityisen iloinen, on yhteinen lukiohanke kirjaston takana keskustassa. Uskon, että se osaltaan vahvistaa sekä Kirkkonummen että keskustan vetovoimaa. On hienoa, että siinä on päästy yhteiseen ratkaisuun. Sen eteen RKP on tehnyt määrätietoista työtä. Kirjaston kanssa syntyy hienoa synergiaa!

Vaaliohjelmassa mainitaan myös elinvoimaiset kunnat ja kaupungit sekä kestävä ja viihtyisä kaavoitus. Millä keinoin Kirkkonummen elinvoimaa voidaan kehittää?

Keskeinen kysymys on kaavoitus. Meidän täytyy osata hyödyntää yhteisvaikutuksia, joita uudet teolliset hankkeet tuovat. Jorvaksen HTC, Prysmian ja uusi datakeskus ovat keskeisiä kasvun vauhdittajia. On huomionarvoista, että kaksi viimeksi mainittua lähtivät nopeasti liikkeelle. Kun tahtoa on, kaavoitus sujuu ripeästi.

On myös tärkeää huomata, että Kirkkonummelle muuttamisen pääasiallinen syy liittyy asumiseen ja kouluihin. Meidän pitää tarjota asumisessa jotain muuta kuin naapurikunnat: enemmän tilaa, yhteisöllisyyttä, harrastusmahdollisuuksia, hyviä yhteyksiä, laadukkaita kouluja ja vahvaa luontosuhdetta. Meidän täytyy uskaltaa olla oma itsemme – Kirkkonummi ei ole Espoon kopio.

Pitäisikö Kirkkonummen uusi keskusta rakentaa tehokkaasti – ja kuinka tehokkaasti?

Keskusta saa mielellään olla tiivis pikkukaupunki, mutta en kaipaa liiallista korkeutta. Kirkko säilyköön maamerkkinä! Lähtökohtaisesti keskustan kehittämiseen on upeat edellytykset. Tori, kirkko, kirjasto ja juna-asema tarjoavat hienot puitteet toimivalle pikkukaupungille. Toivon, että onnistumme yhdessä rakentamaan näkemyksen siitä, miltä tämän ajan yhteisöllinen ja inspiroiva keskusta voisi näyttää – paikka, joka houkuttelee niin ihmisiä kuin palveluja.

Toivon myös, että keskustaan saataisiin ikäihmisille asumisratkaisuja. Liian usein palveluasumisen tontit kaavoitetaan laidoille tai kauemmas. Se on mielestäni väärä ratkaisu. Kirjaston ja koulujen tarjoamat palvelut voisivat tukea eri-ikäisten ihmisten kohtaamista.

Arkkitehtinä, millaista kaavoitusta Kirkkonummella tulisi tehdä?

Kirkkonummen pitäisi rohkeasti olla oma itsensä. Kunnan hienous on siinä, että se koostuu monesta pienestä kylästä, joilla kaikilla on oma identiteettinsä – joillakin jopa oma nuorisotalo. Tämä ominaispiirre tulee säilyttää, samalla kun keskustoja kehitetään tiiviimpään suuntaan. Se, että olemme pientalovaltainen kunta, on selvä vahvuus.

Kirkkonummen strategia sanoo: ”Kaavoitamme pientalovaltaisesti luonnonläheisiä, viihtyisiä ja turvallisia asuinalueita. Palvelutarjontamme vastaa kasvavan ja ikääntyvän väestön tarpeisiin.” Oletteko samaa mieltä? Onko kunnassa riittävästi asuntoja ikääntyville?

Olen tuosta täysin samaa mieltä. On myös selvää, että meillä ei ole riittävästi palveluasumista ikääntyneille kirkkonummelaisille. Toivon erityisesti keskustaan, lähelle junaa, kirkkoa ja kirjastoa lisää ikäihmisille sopivia asumisratkaisuja.

Pitäisikö Kirkkonummelle saada asuntomessut?

Toivon, että saisimme kuntaan asuntomessut. Kantvik olisi erinomainen paikka. Toivon myös, että hanke vietäisiin kunnianhimoisesti eteenpäin – ei sekavaa valmistalokatalogia, vaan yhtenäinen kokonaisuus, jolla on selkeä identiteetti ja joka ammentaa paikan ainutlaatuisuudesta.

Mitä mieltä olette rantojen käyttämisestä rakentamiseen?

Kirkkonummella on paljon rantaviivaa, joka on pääosin yksityisessä omistuksessa. Kantvik on hyvä esimerkki siitä, millaista rantarakentamista Kirkkonummella voitaisiin toteuttaa. En näe esteitä järkevälle, hyvin kaavoitetulle rantarakentamiselle.

Mitä mieltä olette kuntaveron tasosta Kirkkonummella?

Kuntaveromme on korkea verrattuna esimerkiksi Espooseen, eikä sitä voi pitää hyvänä asiana. En kuitenkaan tällä hetkellä näe edellytyksiä sen laskemiselle.

Kuinka realistisena pidätte Länsirata-hanketta ja sen toteutumista? Minkälaisella osuudella Kirkkonummen kunnan tulisi olla mukana hankkeessa?

Länsirata-hanketta eivät taloudelliset realiteetit tällä hetkellä tue. Lohjan näkökulmasta paikallisyhteys on tarpeen, mutta kokonaan uuden yhteyden rakentaminen Turkuun ei ole järkevää – varsinkaan, kun Helsinki on vetäytynyt hankkeesta. Mielestäni Kirkkonummenkaan ei tulisi olla mukana.

Neljä miljardia euroa noin kahden miljoonan matkaa varten on liikaa. Ympäristövaikutukset olisivat mittavat, ja kannattavuuslaskelmat perustuvat pitkälti tonttien hintojen nousuun – se ei ole kestävä peruste. Meidän tulisi sen sijaan panostaa rantaradan kehittämiseen. Se on taloudellisesti ja ympäristön kannalta kestävin vaihtoehto. Emme saavuta ihan samaa nopeutta, mutta pääsemme lähelle.

Mitä mieltä olette vihreän siirtymän hankkeista Länsi-Uudellamaalla?

Vihreän siirtymän hankkeet ovat Suomelle suuri mahdollisuus. EK:n laskelmien mukaan niitä on suunnitteilla noin 290 miljardin euron edestä. On kuitenkin tärkeää, että emme jää pelkästään puhtaan sähkön tuottajaksi, ja että ympäristövaikutusten arviointi tehdään perusteellisesti. Jokaisen suuren hankkeen ympärille tulisi rakentaa vihreän siirtymän ekosysteemi. Sundsbergin datakeskus voisi toimia laajemminkin kasvun moottorina.

Valtion tukien osalta on syytä olla tarkkana. Yksittäisten hankkeiden tukemisen sijaan on järkevämpää varmistaa, että investointiympäristö on ennustettava ja kilpailukykyinen.

Toteutuuko demokratia Espoo-vetoisella Länsi-Uudenmaan hyvinvointialueella?

Kyllä minä ajattelen, että jokaisen aluevaltuutetun tulee pystyä ajattelemaan omaa kotikuntaansa laajemmin. Yksi syy siihen, miksi RKP edellytti erillisratkaisua Uudellemaalle, oli juuri se, että muuten paikallisdemokratia olisi heikentynyt liikaa. Nytkin meillä on haasteita. Tämä kausi on osoittanut, että paikallisten palvelujen puolustajia tarvitaan.

Mitä mieltä olette digipalveluista vanhuksille? Tuleeko olla vaihtoehtoja niille, jotka eivät osaa tai halua käyttää digipalveluja?

Ilman muuta. Digitaaliset palvelut ovat hyvä lisä, mutta ne harvoin voivat korvata muuta hoitoa. Kasvokkain tapahtuvan palvelun pitää olla ensisijainen vaihtoehto. RKP on esittänyt myös digitakuuta – palvelua, jonka kautta varmistetaan apu digitaalisten palvelujen käytön opetteluun, ikäihmisille ja muillekin.

Mammografiaseulonnat siirtyvät Kirkkonummelta Lohjalle. Onko tämä järkevää, vaikka hyvinvointialue säästää rahaa?

Pidän tätä ongelmallisena. Keskustelin juuri erään tutun kanssa, jonka Alzheimeria sairastava puoliso ohjattiin Espoosta Lohjan vuodeosastolle. Monilla on muistissa myös Lohjan synnytyspalveluiden lakkauttaminen, jonka säilyttämisen puolesta RKP taisteli valitettavasti yksin. Tällaisilla muutoksilla on vaikutusta myös työssä viihtymiseen ja sitä kautta työvoimapulaan. Esimerkiksi kätilön ei ole yksinkertaista lähteä Espooseen töihin, jos hän asuu Tenholassa.

Mitä mieltä olette omalääkärijärjestelmästä ja sen kehittämisestä?

RKP kannattaa omalääkärimallia vahvasti. Sitä on menestyksekkäästi pilotoitu Länsi-Uudellamaalla. Itäisellä Uudellamaalla olemme ottaneet käyttöön Omatiimi-mallin, jossa koko tiimi – hoitajasta lääkäriin – on tuttu potilaalle. Keskusteluissa lääkäreiden ja hoitajien kanssa on käynyt selväksi, että tällainen malli parantaa työssä viihtymistä. Henkilöstöpulan keskellä meillä ei ole varaa olla hyödyntämättä malleja, jotka lisäävät sekä potilastyytyväisyyttä että hoitotuloksia.

Olette ehdolla sekä kunta- että aluevaaleissa. EVAn tutkimuksen mukaan moni suomalainen haluaisi rajoittaa mahdollisuutta toimia kolmella tasolla. Mikä on teidän näkemyksenne?

Olen pitänyt hyvin arvokkaana ja toimivana sitä, että olen saanut osallistua sekä kansalliseen päätöksentekoon että nähdä, mitä päätökset merkitsevät paikallisella tasolla. Tämä kokemus on hyödyksi eduskunnassa ja hallituksessa. Se on osa suomalaista päätöksentekokulttuuria – se näkyy jo siinä, että eduskunnan maanantait on varattu paikallistyöhön.

Opetusministerinä näen myös tärkeänä hyvinvointialueelle kuuluvan oppilashuollon. Sitä haluan tietenkin pitää silmällä myös!

Hyvinvointialueet tarkoittavat, että aiemmin pelkästään kunnanvaltuustossa hoidetut asiat hoidetaan nyt kahdessa organisaatiossa. Työn substanssi ei varsinaisesti lisäänny, mutta kokouksia voi olla enemmän. Helsingissä tilanne ei muuttunut, mutta Länsi-Uudellamaalla valtuusto kokoontui viime vuonna viisi kertaa. Se on maltillinen määrä ja mahtuu kalenteriini. Nyt on tärkeää vaikuttaa alueiden palvelurakenteisiin – moni asia muuttuu nopeasti, ja tässä on tärkeä vaikuttamisen paikka, niin Kirkkonummen kuin koko Länsi-Uudenmaan näkökulmasta.

Text: JUSSI SALO

Adlercreutz: Riksdagen tog ställning mot omvändelseterapier

I dag har riksdagen godkänt förslaget om att förbjuda så kallade omvändelseterapier, vars syfte är att förändra en persons sexuella läggning eller könsidentitet. Förslaget baserar sig på medborgarinitiativet Människan är hel – förbjud omvändelseterapier, som över 50 000 medborgare har skrivit under. Dessa terapier riktar sig specifikt mot sexuella minoriteter, transpersoner och personer med intersexvariationer.

– Den nuvarande lagstiftningen är inte tillräckligt tydlig, och en ändring av lagen skulle sätta stopp för det psykiska våld som omvändelseterapier innebär, säger SFP:s partiordförande och undervisningsminister Anders Adlercreutz.

Utöver att skydda sexuella minoriteters grundläggande rättigheter ytterligare, visar beslutet också på hur demokratin kan fungera.

– Det är inte varje dag ett medborgarinitiativ godkänns, och att det sker i en fråga som rör grundläggande mänskliga rättigheter gör det än mer betydelsefullt. Det är en självklarhet att SFP stöder ett förbud av omvändelseterapier, säger Adlercreutz.

Undervisningsminister Adlercreutz deltog i ett toppmöte för undervisningsministrar och lärarorganisationer

Undervisningsminister Anders Adlercreutz reste den 24–25 mars till Reykjavik för att delta i ett internationellt toppmöte för undervisningsministrar och lärarorganisationer, International Summit on the Teaching Profession 2025 (ISTP).

ISTP samlar undervisningsministrar från ledande länder inom utbildning och utbildningsfackliga representanter för att diskutera frågor som rör utvecklingen av utbildningen. Mötet ordnas en gång om året i samarbete mellan OECD, den internationella paraplyorganisationen för lärarorganisationer Education International och det värdland som utsetts till arrangör av mötet. Årets toppmöte ordnades på Island och var det femtonde ISTP-mötet i ordningen.

Huvudteman för mötet var 1) småbarnspedagogik av hög kvalitet, 2) stödjande av lärare i arbetet med att främja jämlikhet och välfärd samt 3) lärarnas metoder för att engagera unga att bli aktiva samhällsmedlemmar. Ministern höll ett anförande vid de sammanträden som behandlade de två förstnämnda temana.

Minister Adlercreutz betonade behovet av att effektivisera åtgärderna för att avhjälpa bristen på personal inom småbarnspedagogiken. I Finland har man till exempel ökat antalet nybörjarplatser inom högskoleutbildningen för lärare inom småbarnspedagogik. En kompetent och engagerad personal och ett starkt pedagogiskt ledarskap är förutsättningar för att ordna högklassig småbarnspedagogik.

Minister Adlercreutz talade också den 25 mars vid ett evenemang ordnat av Nordiska lärarorganisationers samråd NLS om behoven av att utveckla finansieringssystemen för utbildning i Norden.

Under resan hade ministern även enskilda möten med undervisningsministrar från olika länder. Han träffade kolleger från bland annat Storbritannien, Singapore, Nya Zeeland, Chile, Danmark och delstaten Sydaustralien.

Adlercreutz deltog i Ukrainas presidents maka Olena Zelenskas skolbesök i Kyrkslätt

Ukrainas presidentpar Volodymyr Zelenskyi och Olena Zelenska besökte Finland onsdagen den 19 mars 2025. SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz deltog i fru Olena Zelenskas och fru Suzanne Innes-Stubbs besök i Jokirinteen koulu i Kyrkslätt.

– Det var fint att få välkomna fru Zelenska och fru Innes-Stubb till Kyrkslätt och Jokirinteen koulu och berätta om det finländska skolsystemet – om vardagen i våra skolor, om elevvården och barns och ungas välbefinnande, om skolmaten och om skyddsrummen och arrangemangen kring dem, säger Adlercreutz.

– Finlands satsningar på skolmat är ingen självklarhet i världen idag. Också det att vi har skyddsrum i våra skolor är unikt och någonting som förstås är obehagligt aktuellt för Ukraina, säger Adlercreutz.

Fru Olena Zelenska fungerar som beskyddare av det projekt som förnyar skolmatssystemet i Ukraina, när hela det ukrainska skolsystemet som bäst reformeras. Finland stöder aktivt reformerna och arbetar tillsammans med Ukraina på att förnya deras skola.

– Finlands utbildningssystem är en framgångsfaktor som uppmärksammats globalt, och en central orsak till att det finländska samhället fungerar så bra som det gör. Utbildningssektorn är en av Finlands prioriteter i vårt bistånd till Ukraina. Jag är glad att vi kan dela med oss av våra lärdomar och hjälpa Ukraina, både mitt under det brinnande anfallskriget och när kriget en dag tar slut, säger Adlercreutz.

 

Bild: Statsrådet

Adlercreutz: Ett starkt Norden är en kraft att räkna med

Den 23 mars firas Nordens dag, då det nordiska samarbetet lyfts fram och den unika gemenskapen i regionen firas. Under år 2025 fungerar Finland tillsammans med Åland som ordförandeland för Nordiska ministerrådet. Svenska folkpartiets ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz fungerar också som minister för Nordiskt samarbete, och leder under året de nordiska samarbetsministrarnas arbete tillsammans med Annika Hambrudd från Ålands landskapsregering.

– När vår omvärld är orolig och den världsordning vi är vana vid rubbas, är det viktigare än någonsin att Norden står enat. Oavsett om det handlar om att stärka vår beredskap, riva ner gränshinder eller bekämpa klimatförändringen krävs ett enat Norden för att våra åtgärder ska ge bästa resultat, säger Adlercreutz.

I Norden delar man synen på demokrati och på rättsstaten, har en sammanflätad historia och kultur, och en stark välfärdsmodell. Det här återspeglas också i att de nordiska länderna igen placerar sig i topp bland världens lyckligaste länder.

– Det är få varumärken som är så starka och positiva som Norden. Norden förknippas med jämställdhet, med ren natur och en stark vilja att samverka. På många sätt en förebild för samarbete och gemensamma lösningar — och det är något vi också  framöver ska leva upp till, säger Adlercreutz.

Kommunen ska nu fokusera på livskraft och bildning 

När vi gick till val för fyra år sedan såg kommunerna annorlunda ut. Visst, vi visste att social- och hälsovårdsreformen var på kommande. Men den stora förändringen var inte ännu verklighet. 

Idag är vi i en annan situation. Vården åkte iväg till välfärdsområdet  och kommunerna blev kvar med två primära byggstenar: livskraft och bildning. 

Inom båda dessa sektorer står Kyrkslätt mitt i en stor förändring. Vi har stora industrietableringar på gång och det planeras stort både i kommunens centrum och längre bort i till exempel Kantvik. 

Som arkitekt ser jag att vi här har fantastiska möjligheter till att skapa enastående miljöer. Men jag återkommer till det i en annan skrivelse. I denna text vill jag fokusera på skolans roll för livskraften. För kopplingen mellan dessa två – livskraft och bildning – är uppenbar. 

När jag i min roll som undervisningsminister besöker skolor eller talar med företagare runt om i landet, hör jag samma budskap om och om igen: utbildning och näringsliv behöver varandra. Att utveckla dem sida vid sida, som en integrerad helhet, är en av våra viktigaste uppgifter.

Livskraft uppstår inte ur tomma intet. Kommunernas beslut avgör om företag har verkliga möjligheter att växa och utvecklas. Det är kommunens ansvar att säkerställa att företag hittar kompetent arbetskraft, att infrastrukturen fungerar och att tillståndsprocesser löper smidigt utan onödig byråkrati. Utan kloka beslut försvinner jobben och tjänsterna tynar bort.

Det är lätt att säga att skattehöjningar kan trygga välfärden. Men i verkligheten är det arbete och företagande som skapar en hållbar framtid. Det är just därför jag lägger så mycket tid på att se till att utbildningen i framtiden ännu bättre motsvarar arbetslivets behov.

När jag tillträdde som undervisningsminister var det klart att vi måste korrigera kursen inom utbildningen. Finland ligger inte längre i världstoppen i PISA-undersökningarna. De sjunkande inlärningsresultaten är ett obestridligt faktum – men det är inte en oundviklig utveckling. Vi kan påverka situationen. Därför har vi under denna regeringsperiod beslutat att göra historiska investeringar i grundskolan. Dessa satsningar kommer att synas i varje kommun i Finland.

Vad gör vi då med denna tilläggssatsning på 200 miljoner euro? Vi stärker grunden. 

Vi får inte inbilla oss att baskunskaper som läsning, skrivning och räkning är självklarheter. Redan idag ser vi klart att alla unga inte besitter tillräckliga grundläggande färdigheter för att klara sig i andra stadiets utbildning eller i arbetslivet. Ett konkret steg för att möta denna utmaning är att vi inför tre extra årsveckotimmar i dessa ämnen i de längre klasserna. I höst kommer alltså eleverna i varje skola i Finland att få en starkare grund att stå på än för ett år sedan.

Jag har mött elever för vilka läsning är en daglig kamp. Jag har mött föräldrar som oroar sig för sina barns framtid. Att minska klyftorna i inlärning är därför en av mina viktigaste prioriteringar.

Den finländska skolans filosofi har alltid varit att varje barn och ungdom ska ha jämlika möjligheter att lyckas i livet. Vi håller fast vid den principen också genom dessa investeringar. Regeringen har befäst jämställdhetsfinansieringens nivå till 50 miljoner euro per år för att säkerställa att alla barn – oavsett bakgrund – får en rättvis start i skolan.

Jag vet att utbildning inte löser allt. Men en utbildning av hög kvalitet är den viktigaste grundbulten i kommunens livskraft. Arbetslivet förändras, och kommunerna har en central roll i att ge unga de färdigheter de behöver för att klara sig i denna föränderliga värld. Vi stärker grundskolan och gör yrkesutbildningen mer flexibel och arbetslivsanpassad – utan att kompromissa med kvaliteten.

En livskraftig kommun uppstår inte av en slump. Den skapas genom en serie kloka beslut. Den byggs upp genom långsiktigt och systematiskt arbete. Därför är det ett tungt ansvar som vilar på dem som väljs i det kommande kommunalvalet. 

Och speciellt viktigt är det, att det kommande fullmäktiget tar vara på de möjligheter som nu ges: att vi implementerar de extra årsveckotimmarna fullt ut, att vi kanaliserar pengarna för stödet i lärandet till skolorna och att vi tillsamman med eleverna för diskussioner kring användningen av mobiltelefoner i skolorna. Nästa höst försvinner de från lektionerna, men om deras användning under rasterna fattar man beslut tillsammans, i skolan. 

Nästa period är viktig för Kyrkslätts livskraft. Och därför är det så viktigt att din röst hörs. 

Det är i kommunerna som Finlands framtid avgörs.

 

Anders Adlercreutz 

Undervisningsminister, partiordförande SFP



Ina Mickos ny riksdagsassistent för minister Adlercreutz

Ina Mickos har valts till riksdagsassistent för SFP:s partiordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz. Mickos är politices kandidat från Helsingfors universitet och på slutrakan av sina magisterstudier i statskunskap.

Mickos är hemma från Lappträsk och har de senaste åren fungerat som Ungdomens Nordiska Råds politiska handläggare. Innan dess har hon varit praktikant samt kommunikationsassistent i Nils Torvalds stab i Europaparlamentet och gjort en praktik vid Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund. 

– Det känns meningsfullt att få arbeta i riksdagen och stödja Anders i hans arbete. Att vara en del av hans team ger en unik inblick i det dagliga politiska arbetet och de utmaningar som vårt samhälle står inför. Jag ser fram emot att bidra och ta mig an de uppgifter som väntar, säger Mickos. 

– Jag är glad att kunna välkomna Ina till riksdagen och mitt team. Med hennes breda erfarenhet från såväl yrkeslivet som civilsamhället och hennes starka engagemang, kommer Ina att kunna bidra till det intensiva riksdagsarbetet. Hennes erfarenhet från nordiskt samarbete kommer också väl till pass, säger Adlercreutz, som även är minister för nordiskt samarbete.

 

Adlercreutz: Arbetet för jämställdhet måste fortsätta

– Viktiga framsteg för global jämställdhet har gjorts, men mycket återstår ännu. Den senaste tiden har utvecklingen dessutom gått åt fel håll globalt, och vi ser målmedvetna kampanjer mot kvinnors och flickors rättigheter. Det vi ser omkring oss, både här och i världen, visar att arbetet för jämställdhet är långt ifrån klart, säger Svenska folkpartiets ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz.

Enligt Adlercreutz återstår mycket arbete på nationell nivå. Våld mot kvinnor ett av Finlands största människorättsproblem. Arbetsmarknaden i Finland är också fortfarande väldigt könssegregerad.

– Alla har rätt till ett liv i trygghet. Den höga andelen könsrelaterat våld här är en skamfläck för Finland och något som kräver långsiktiga, målmedvetna åtgärder för att bekämpa, säger Adlercreutz.

– Statsrådets meddelande om främjande av likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering i det finländska samhället innehåller ett utvecklingsprogram för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor som ska omfatta hela utbildningssystemet och jag ser fram emot att som undervisningsminister få presentera det under våren, säger Adlercreutz.

Finlands och Estlands gemensamma uttalande betonar vikten av utbildning och mediekompetens i AI-era

Undervisningsminister Anders Adlercreutz träffade Estlands undervisnings- och forskningsminister Kristina Kallas i Tallinn den 18 februari. Under besöket offentliggjordes ett gemensamt uttalande av Finland och Estland om digitalisering, mediekompetens och artificiell intelligens. Ministrarna diskuterade också dessa teman med olika experter och studerande.

Syftet med ländernas gemensamma uttalande är att understryka att artificiell intelligens, digitalisering och mediekompetens är viktiga medborgarfärdigheter som kontinuerligt behöver utvecklas. Enligt uttalandet är det viktigt att vara med och bestämma om hur artificiell intelligens ska användas och vilken roll den ska ha i Finland, Estland och Europa i framtiden. Det är viktigt att ledarskapet i dessa frågor är i våra egna händer.

– Utbildning har en central roll i digitaliseringen och utvecklingen av artificiell intelligens. Ju mer medvetna, utbildade och inkluderande vi är, desto starkare kan vi möta eventuella framtida utmaningar. Inom detta område vill Finland och Estland ligga i framkant, konstaterar minister Adlercreutz.

Det gemensamma uttalandet undertecknades vid det statliga gymnasiet Pelgulinna Riigigümnaasium i Tallinn. I samband med undertecknandet diskuterade ministrarna med de studerande om vikten av kritiskt tänkande, om resiliens och om de sociala mediernas roll i informationsmiljön.

Vid sitt enskilda möte diskuterade ministrarna bland annat en proposition som Finlands regering lämnat om elevernas användning av egna telefoner och andra mobila enheter i skolorna. Efter mötet träffade ministrarna experter i dessa frågor.

På programmet står också besök i vetenskapsstudion Rakett69 och vid Unicorn Squad, en hobbyklubb som lär ut kunskaper om teknik i synnerhet till flickor i åldern 8–12 år.

Bild: HTM, Raimo Roht.

Jag vill motverka den polarisering som Korpak blåser liv i

I en skickligt skriven kolumn berättar Helen Korpak i HBL 4.2 vad hon tror att jag tänker i min text “Om att dra sitt strå till stacken” som HBL publicerade 29.1.2025. Samtidigt är hennes analys både långt ifrån min verklighet och långt ifrån det jag skrev och åtminstone försökte formulera.

Det känns osökt som om Korpak har ett narrativ, som hon försöker leta efter en skrud för.

Min text, i vilken jag inte alls talar om att ”pöbeln skall hålla mun” för att citera Korpak, efterlyser jag en diskussion om vårt samhälle och vår framtid som inte utgår enbart från piskor och saxar utan som förmår se våra styrkor och möjligheter – som ju verkligen finns. 

En del av våra styrkor är till exempel vår utbildning och ett starkt förtroendeklimat. Andra är en stor social rörlighet och en i internationell jämförelse låg nivå av polarisering. 

I sin text bekräftar Korpak indirekt den oro som ledde till det jag skrev. Det är just den typens motsättning och polarisering Koprak skickligt blåser liv i som jag vill motverka.

Vi ser kulturkrig både i vårt land och utanför. Man odlar en bild av ”eliten” och ”folket”. Man ifrågasätter vetenskapen och fakta och ifrågasätter folks avsikter när man hellre kunde diskutera det man läser och ser. 

Man bygger också upp en bild där allt kan läggas in i ett narrativ om ”vi mot dem” , för att inte tala om vänster och höger. 

Jag tror att världen är mer komplicerad än så. 

Vad hänvisar jag då till när jag talade om diskussionsklimatet och om att ”sättet på vilket vi diskuterar vår framtid, våra möjligheter och framför allt våra utmaningar är under all kritik.” eller när jag säger att  ”Det är svårt att hitta en väg framåt om piskor och saxar är det enda vi ser i en situation där vi också borde förstå att utveckla det vi har”?

Jag ser det här som en central fråga. Om den ekonomiska diskussionen enbart fokuserar på nedskärningar, så finns det per definition inte utrymme för det tal om möjlighet och tillväxt som investeringar behöver. 

Om vi målar upp hotbilder kring de som vi borde locka hit för att, ve och fasa, investera, så är det i högsta grad osannolikt att de vill komma. 

Och för all del: Om vi målar upp en bild av att en anpassning – eller för att använda det ord Korpak föredrar, nedskärning, är totalt binär, att den raserar allting – så då finns det varken syre eller vilja att skapa, bygga och titta framåt. 

Och jag anser att det också är det vi behöver. 

Jag har full förståelse för vad nedskärningar betyder. Jag vet också, att jag knappast själv på ett personligt plan alltid kan se vad de rent konkret innebär. 

SFP har i alla situationer försökt prioritera när det bara funnits svåra alternativ. Jag är glad för att vi kunde halvera anpassningarna inom kultursektorn i höstens förhandlingar. Men det oaktat är 20 miljoner, av den sammanlagda kulturpotten från mitt ministerium på ca 530 miljoner, en ansenlig summa. Och den slår ut på ett sätt som drabbar vissa mer än andra.

SFP värnar om kulturen, och jag vågar påstå att jag personligen har en stark koppling till den på många plan.

Men jag är också oroad över vår statsekonomi som i förlängningen är den som möjliggör satsningar. Jag är orolig för vårt samhällsklimat, och den allmänna bristen av vision som för tillfället genomsyrar samhällsdiskussionen. Jag är, som jag skriver, orolig för den bild av samhället vi politiker projicerar.

Jag välkomnar debatt och ifrågasättande, men jag kan inte omfatta en debattkultur som bygger på antaganden, förenklingar eller, som jag ser det, en tydlig vilja att missförstå och förvränga. Världen är inte svartvit. Den är ofullkomlig, full av gråskalor och behov att kompromissa.  

För att, som Korpak klokt avslutar sin text: ”Ingendera av oss har mer rätt än den andra, eftersom det inte handlar om absoluta sanningar, utan bara om mänskliga påfund.”

 

(Publicerad i HBL 8.2.2025)