Anders Adlercreutz ställer upp för omval till partiordförande och kandiderar i riksdagsvalet 2027

SFP:s ordförande och undervisningsminister Anders Adlercreutz meddelar att han ställer upp för omval till partiordförande och kandiderar i riksdagsvalet 2027 i Nylands valkrets.

– SFP:s goda valresultat i kommunal- och välfärdsområdesvalet visar att behovet av ett brobyggande parti är större än någonsin, och jag vill leda SFP till ett gott resultat i riksdagsvalet 2027. 

– Med en stark kandidatlista är målsättningen att öka såväl antalet röster och våra mandat i riksdagen, säger Adlercreutz. 

– Den kommande riksdagsperioden kommer att vara ett vägskäl för Finland. Hur tillämpas den gemensamt överenskomna skuldspärren? Hur får vi fart på tillväxten? Och hur lyckas vi  se till att våra konkurrensfördelar också ger ekonomisk tillväxt – och på det sättet också  stärker framtidstron? Det här är de stora frågorna vi har framför oss, och här behövs SFP:s röst, säger Adlercreutz.

Adlercreutz valdes in i riksdagen första gången 2015 och har sedan dess haft centrala uppdrag, bland annat som gruppordförande, Europaminister och nu som undervisningsminister. 

– Politiken är mer polariserad idag. Jag och SFP vill vara en motvikt till det här. Jag tror på politik som bygger broar och stärker samarbete mellan människor. En politik som tar fram lösningar i stället för att elda på motsättningar, säger Adlercreutz.

– Under den senaste valperioden har jag haft möjligheten att fungera som både minister som partiordförande. Jag har fått se hur viktigt det är att SFP är med där beslut fattas och fått energi och verktyg att jobba vidare för Finlands bästa.

SFP har idag tre riksdagsledamöter från Nylands valkrets och siktar på att stärka sin position ytterligare i nästa val.

– Jag är glad över att både Henrik och Otto har valt att ställa upp. Vi kommer att ha en mycket stark lista i Nyland och har goda möjligheter att vinna tilläggsmandat. Det finns en tydlig efterfrågan på en liberal och ansvarstagande borgerlig politik, säger Adlercreutz.

Anders Adlercreutz är bosatt i Kyrkslätt och utbildad arkitekt. Adlercreutz valdes till SFP:s partiordförande 2024. Svenska folkpartiet väljer partiordförande på partidagen den 6-7.6.2026 i Vanda.

Ukrainas kamp för frihet och rättvisa berör oss alla

SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz besökte Ukraina på årsdagen av Butjas befrielse från den ryska ockupationen. Det ryska anfallskriget pågår ändå med full kraft och krigsbrotten från rysk sida fortsätter dagligen, inte minst med missil- och drönarattacker mot civila mål som bostadshus och civil infrastruktur.

Ryska soldater torterade och mördade närmare 200 civila, barn, vuxna och åldringar under två månader i början av den brutala invasionen, innan Ukrainska styrkor kunde befria staden den 31 mars 2022.

– När man med egna ögon ser vad det ukrainska folket fått genomgå, och ser med vilken målmedvetenhet de försvarar sitt land och varandra, så påminns man mycket tydligt om varför deras kamp också är vår, säger Adlercreutz.

Adlercreutz deltog i utrikesminister Valtonens ställe när EU:s utrikesministrar samlades för att gå igenom nuläget med den ukrainska ledningen, både gällande Ukrainas försvarskamp och den pågående EU-integrationen.

– Sanktionerna mot Ryssland måste skärpas, de frysta ryska tillgångarna måste användas för att stödja Ukraina och det planerade EU-lånet på 90 miljarder euro måste ros i hamn. Det behövs också åtgärder för att stoppa skuggflottan, och därför borde EU införa ett förbud mot service av den ryska skuggflottan, säger Adlercreutz.

Ukrainas utbildningssektor genomgår också reformer och det är ett arbete där FInland är en aktiv samarbetspartner.

– Jag hade möjlighet att träffa undervisningsminister Lisovyi under mitt besök i Kiev, och är glad över de reformer man gör inom utbildningen. Det är ett arbete som också spelar en viktig roll när de arbetar mot ett EU-medlemskap, säger Adlercreutz.

Förtroendet för vården kräver konkreta åtgärder

Enkäter visar gång på gång att vården ses som den viktigaste frågan i vår vardagen. God vård skapar trygghet, och i dagens läge prövas den tryggheten av den kontinuerliga förändring som de nya välfärdsområdena genomlever. Det visar flera undersökningar. Det är en signal vi måste ta på allvar.

I välfärdsområdena behövs en balans mellan arbetsro och en kontinuerlig utveckling av service och tjänster.

Att återupprätta förtroendet för vården kräver konkreta åtgärder. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att de som faktiskt använder social- och hälsovårdstjänsterna i stor utsträckning är nöjda med den vård de får – det är en styrka vi ska värna om.

För de flesta av oss är det avgörande att bli sedda och hörda när vi söker vård – att våra problem tas på allvar. Ändå visar siffror från 2024 att var fjärde person som behövt läkartjänster har upplevt att de inte fått tillräcklig hjälp i förhållande till sina behov.

När man möter olika läkare eller vårdare vid varje besök är det lätt att känna att ingen har helhetsbilden – och att man gång på gång måste börja om från början.

Därför har vi i SFP länge arbetat för att införa egenläkarmodeller. Egenläkare – eller husläkare – handlar främst om kontinuitet. Det handlar om att du vet vem din läkare är, och att ett fast vårdteam tar ett långsiktigt ansvar för din vård. Målet är tydligt: bättre tillgång till vård och en mer sammanhållen vårdprocess.

Forskning och erfarenhet visar entydigt att egenläkarmodeller fungerar. När samma läkare känner till både din livssituation och din vårdhistoria blir vården tryggare, mer effektiv och ofta mindre byråkratisk.

Samtidigt kan kostnaderna minska. Att satsa på egenläkarmodeller är därför inte bara en organisatorisk reform – det är en investering i ett människofokus och i förtroende.

Det är sällan man hittar lösningar som löser flera problem samtidigt: egenläkarmodellen ger inte bara bättre vård, utan kan också bidra till att öka branschens dragningskraft och därigenom lindra personalbristen, en annan fråga som vi inom SFP har lyft fram.

Långsiktiga relationer skapar dessutom bättre förutsättningar för helhetsorienterad vård och ökar upplevelsen av meningsfullhet och självständighet i arbetet.

Modellen ger också goda möjligheter att stärka de språkliga rättigheterna. När patienter och vårdpersonal kan mötas på samma språk förbättras både kvaliteten och tryggheten i vården. Det känns som en nästan barnsligt enkel lösning: koppla samman läkare med patient. Se till att kontakten hålls, och många problem försvinner.

Inom regeringen arbetar vi målmedvetet för att främja egenläkarmodeller, och 40 miljoner euro har reserverats för att utveckla dem.

Det är också glädjande att se att alla välfärdsområden nu har ansökt om statsunderstöd för att utveckla egna vårdteam, husläkarmodeller och yrkesutövarmodeller. Beslut om finansieringen väntas i början av maj.

För att egenläkarmodellen ska bli verklighet behöver vi samtidigt säkerställa tillgången på läkare inom den offentliga sektorn. Trots att bristen har minskat något saknas det fortfarande omkring 700 läkare och tandläkare i välfärdsområdena.

Därför är det nödvändigt att öka antalet studieplatser inom läkarutbildningen – något regeringen redan delvis har åtgärdat genom att utöka antalet nybörjarplatser med över 70.

Vi i SFP vill också stärka den svenskspråkiga läkarutbildningen. Ett sätt skulle vara att utreda möjligheterna till ett fördjupat samarbete med Sverige inom ramen för våra nuvarande medicinska fakulteter.

Nu ger vi eleverna en likvärdig och rättvis bedömning

– Kunskapsgarantin är en viktig reform. Med hjälp av den kan vi säkerställa att varje elev har tillräckliga kunskaper för att gå vidare till nästa årskurs. Samtidigt ser vi till att bedömningen är rättvis, oberoende av vilken skola eleven går i, säger SFP:s ordförande och undervisningsminister Anders Adlercreutz.

– Skolan ska vara rättvis och förutsägbar. Eleverna ska kunna lita på att samma krav gäller i alla kommuner och skolor, säger Adlercreutz.

Konkret innebär reformen att tydligare bestämmelser om bedömning och uppflyttning fastställs i lag som ett stöd för lärarna och för att garantera en lika bedömning i hela landet. Genom enhetliga kriterier för när en elev kan gå vidare till nästa årskurs säkerställs att eleven har de kunskaper som behövs för att klara nästa steg.

– Om en elev trots stödåtgärder inte har uppnått de kunskaper som behövs, och därmed fått underkänt i ett eller flera ämnen, kan eleven inte gå vidare till nästa årskurs. På det här sättet säkerställer vi att alla barn har den kunskapsnivå som behövs för att gå vidare till följande årskurs, säger Adlercreutz.

En elev som inte når målen ska ges möjlighet att visa sitt kunnande på nytt. Samtidigt införs ett krav på mellanbetyg i årskurs 9, för att ge en fingervisning av kunskapsläget inför fortsatta skolgången.

Arbete åt unga – SFP presenterar åtgärder för att stärka ungas sysselsättning

SFP:s ordförande Anders Adlercreutz och riksdagsledamot Christoffer Ingo presenterade på onsdag SFP:s åtgärder för att stärka ungas sysselsättning. Adlercreutz och Ingo betonade vikten av att stärka ungas framtidstro och att alla unga ska kunna lita på att arbete lönar sig och att den utbildning man får också bär.

– Framtidstron stärks när man känner att man kan påverka sitt eget liv. Om unga fastnar i arbetslöshet i början av sin karriär riskerar det att underminera både deras möjligheter och deras tro på framtiden. Därför måste vi agera, säger Adlercreutz.

Arbetslösheten bland unga är idag hög. Enligt SFP handlar det inte främst om brist på vilja eller kompetens, utan om att arbets- och praktikplatser är svåra att hitta.

– Det måste finnas fler vägar in i arbetslivet. Vi behöver både göra det lättare för företag att anställa unga och uppmuntra fler unga att skapa sitt eget arbete, till exempel genom företagande. Samtidigt lägger vi grunden för nästa generation av finländska företagare, säger Ingo.

SFP lyfter även upp vikten av särskilda insatser för de unga som ännu inte hittat sin plats i arbets- eller studielivet.´

– Psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukpensionering bland personer under 35 år. Därför måste vi också stärka tillgången till rehabilitering och stöd för att hjälpa unga tillbaka till sina studier och arbete, säger Adlercreutz.

– Finland har inte råd att förlora en generation unga till arbetslöshet. Med riktade reformer kan vi skapa fler möjligheter och ge unga en starkare start i arbetslivet, säger Ingo.

SFP:s 10 åtgärder för att stärka ungas sysselsättning

 

  1. Inför en ungdomsreservering i företagsbeskattningen

För att underlätta anställningen av under 30-åringar vill vi införa en ungdomsreservering för företag. Med hjälp av den kan företag göra ett separat avdrag för lönebikostnader som inte beaktas när årets resultat beräknas. De reserverade medlen skulle inte beskattas som vinst och skulle få användas under skatteåret eller tre därpå följande år för att finansiera investeringar. Beskattningsreserveringen blir skattepliktig inkomst om den inte används inom angiven tidsfrist för att finansiera investeringar.

2. Sporra unga till företagande genom att fördubbla storleken på startpengen

Vi vill uppmuntra fler unga att ta steget in på företagarbanan genom att fördubbla startpengen för under 30-åringar. År 2026 är startpengen 37,21 euro per dag. En fördubbling skulle ge unga företagare en tryggad inkomst på 1 480 euro per månad. En förhöjd startpeng är en tydlig signal och ett konkret incitament som främjar det att fler unga vågar satsa på sina idéer och bygga upp sin företagsverksamhet.

3. Sänk tröskeln för ungt företagande med en särskild företagsmodell för 15–25-åringar

Vi vill göra det betydligt enklare för unga att bli företagare genom att skapa en lättare företagsmodell för 15–25-åringar genom att bygga vidare på Ungt företagande-modellen. Den skulle ge skattefrihet på vinst upp till en viss taksumma, automatisera bokföringen via Skatteförvaltningens system och kompletteras med undervisning i entreprenörskaps- och ekonomifärdigheter på högstadiet och på andra stadiet. Modellen minskar byråkratin och gör företagande till ett verkligt alternativ för unga som vill skapa sin egen sysselsättning.

4. Slopa första anställningsmånadens arbetspensionsförsäkringsavgift för att främja sommarjobb

Många unga får in foten i arbetslivet via ett sommarjobb. För att främja att företag anställer sommar- och säsongsarbetare vill vi slopa den första anställningsmånadens arbetspensionsförsäkringsavgift då företaget anställer en ung person upp till 25 år för en korttidsanställning. Arbetsgivaren sparar via det ungefär en femtedel av kostnaderna för den första anställningsmånaden.

5. Stärk samarbetet mellan högskolor, yrkesutbildning och näringslivet för att främja praktik och slutarbeten

Inom många sektorer har unga svårt att hitta en praktikplats, vilket kan påverka möjligheten att slutföra sin examen ifall det handlar om obligatorisk arbetspraktik. Praktiken kan ha en stor roll i att få anställning efter utexaminering. Vi vill främja ett stärkt samarbete mellan högskolor och näringsliv på regional nivå och skapa en skattemorot för företag som bekostar ett slutarbete på magister- eller kandidatnivå.

6. Utveckla läroavtalen så att fler unga kommer in i arbetslivet

I Finland är läroavtal fortfarande administrativt tunga och dyra för företagen. Vi vill förenkla den administrativa bördan, stärka handledningen för studerande och främja samarbetet mellan företag och utbildningsanordnare och på så sätt få fler företag att erbjuda läroavtalsplatser och ge unga en smidig väg in i arbetslivet. Försöket med verksamhetsstyrningen inom yrkesutbildningen möjliggör också ett tätare samarbete mellan det lokala näringslivet och utbildningsanordnarna i regionen.

7. Sporra att ta emot deltidsarbete genom att återinföra det skyddade beloppet i arbetslöshetsdagpenning för alla

Slopandet av det skyddade beloppet har i det rådande ekonomiska läget inte lett till det önskade resultatet att fler skulle övergå från att arbeta deltid till att i stället arbeta heltid. Snarare finns det tecken på att fler unga helt avstår från arbete, eftersom redan små inkomster leder till ett delvis bortfall av stöd. Arbete ska alltid löna sig. Därför föreslår vi att det skyddade beloppet återinförs.

8. Negativ inkomstbeskattning som språngbräda för jobb och ungt företagande

Vi vill inleda ett försök med negativ inkomstbeskattning, vilket innebär att personer med låga eller inga inkomster alls får stöd via beskattningen i stället för komplicerade inkomstöverföringar. Vi vill att det alltid ska löna sig att arbeta och att det ska synas i plånboken ifall man arbetar mera.

Med negativ inkomstbeskattning skulle dagens splittrade socialskydd med sina många olika stödformer och nivåer ersättas av ett enklare system. Det skulle eliminera flitfällor, skapa klara incitament både att ta emot jobb och att starta företag samtidigt som den minskar tung byråkrati. Resultatet blir ett begripligt system som är lätt för användaren.

9. Upphandlingen av sysselsättningstjänster ska vara resultatorienterad

När kommuner upphandlar sysselsättningstjänster av privata tjänsteproducenter ska mer fokus läggas på att den arbetslösa också får ett jobb. Det ska inte räcka med att de privata tjänsteproducenterna ordnar utbildning ett visst antal timmar, utan det centrala är att åtgärderna leder till anställning. Exempelvis har Lahtis infört en modell som utgår från detta.

10. Minska ungas andel av sjukpensioneringar genom att stärka rehabiliteringen och främja en återgång till arbetslivet

Den vanligaste orsaken till att unga sjukpensioneras tidigt är problem med den mentala hälsan. Forskningen visar att sannolikheten för att en person återgår till arbetet minskar ju längre sjukfrånvaron pågår. Därför är det viktigt att trygga människors tillgång till rehabiliteringstjänster ännu tidigare än idag och, i de fall där det är praktiskt möjligt, göra deltagandet i rehabilitering mer förpliktande. För att underlätta återgången till arbetslivet ska tröskeln för användning av arbetsprövning via företagshälsovården sänkas och användningen av IPS-arbetsträning främjas i välfärdsområdena. Samtidigt behöver vi bättre följa med arbetsförmågan hos de unga som saknar anställning eller studieplats. Eftersom kunskapsunderlaget om hur effektivt olika rehabiliteringsformer främjar återgången till arbetet är begränsat, vill vi att detta utreds för att säkerställa att den rehabilitering som erbjuds faktiskt ger resultat.

Skolan utgör grunden för Finlands framgång

Undervisningsminister Anders Adlercreutz bjöd på onsdagen den 25 mars in sina företrädare till en gemensam lunch i statsrådets festvåning i Helsingfors. Totalt deltog 13 tidigare undervisningsministrar i mötet, som satte fokus på den finländska grundskolans utveckling och framtid.

Den finländska grundskolan, som nu har över 50 år på nacken, har länge betraktats som en hörnsten i samhället och en central förklaring till landets framgång – både nationellt och internationellt. Flera av de ministrar som deltagit i att bygga upp systemet fanns på plats.

– Den finländska grundskolan är en av våra viktigaste samhällsinstitutioner. Den har lagt grunden för vårt lands framgång och fortsätter att vara avgörande för vår framtid, säger Adlercreutz.

Under lunchen diskuterades också aktuella reformer inom utbildningssektorn. Adlercreutz lyfte särskilt fram det visionsarbete för grundskolan som nyligen presenterats och som väckt internationellt intresse.

– Det arbete som mina företrädare har initierat och utvecklat är fortfarande högst relevant. Vi bygger vidare på en stark grund, men måste samtidigt våga förnya skolan i takt med att samhället förändras, säger Adlercreutz.

Han betonade också utbildningspolitikens centrala roll:

– Att ansvara för utbildningen är ett av de viktigaste uppdragen i ett samhälle. Skolan formar inte bara individens möjligheter, utan hela nationens framtid.

Låt varje dag vara Nordens dag

För 64 år sedan, den 23 mars 1962, undertecknades Helsingforsavtalet – det avtal som gav det nordiska samarbetet dess ramar. Dagen firar vi som Nordens dag, för att påminna oss om den unika gemenskap vi delar.

Under årens lopp har samarbetet prövats. Migrationen och pandemin satte det under press, och förhoppningsvis har vi också tagit lärdom av det. I dag är det nordiska samarbetet mångfacetterat: våra regeringar samverkar inom Nordiska ministerrådet och våra parlament inom Nordiska rådet. De senaste årens säkerhetspolitiska förändringar har dessutom fördjupat samarbetet ytterligare – genom vårt gemensamma Natomedlemskap och ett tätare samarbete kring till exempel krisberedskap. De senaste tidernas diskussion kring kärnvapen är också en del av en harmonisering av vår lagstiftning – om än kring ett bistert tema. 

För många är det ändå de vardagliga kontakterna som binder oss samman. Särskilt vi finländare rör på oss – i Sverige bor i dag över 120 000 personer födda i Finland. Det ska vara enkelt att röra sig i Norden. Det ska kännas lika naturligt att studera i Århus eller Lund som i Åbo. Vi berikas när människor rör sig i alla riktningar – och här finns det mycket att göra.

I en allt mer komplex värld är det avgörande att ha vänner och allierade. Var för sig är de nordiska länderna små, men tillsammans utgör vi en kraft som är större än summan av våra delar. Få regioner i världen har ett lika starkt varumärke som Norden. Det blev vi åter påminda om när World Happiness Report nyligen publicerades: alla fem nordiska länder placerade sig bland de sex främsta, med Finland i topp.

Samtidigt har våra samhällen utvecklats på olika sätt. Den danska socialdemokratins syn på invandring har förståeligt nog väckt förvånade reaktioner i andra nordiska länder. I Finland har det varit svårt för vissa att förhålla sig till de svenska socialdemokraternas skattepolitiska reformer, som avskaffandet av arvsskatten. Det är viktigt att förstå varje lands särskilda förutsättningar – men också att vara öppen för att goda lösningar kan fungera på fler håll.

Alla nordiska länder behöver tillväxt. Våra välfärdssamhällen måste vara långsiktigt hållbara. Genom ett tätt samarbete har vi i Norden alla förutsättningar att lyckas ännu bättre.

Under denna regeringsperiod har samarbetet varit ovanligt nära och konkret. Det svensk-finska regeringsmötet 2024 är ett tydligt exempel. På EU-nivå är vår koordinering starkare än tidigare, och i takt med att säkerhetsfrågorna fått större tyngd har också Norden blivit mer synligt.

Det är också nödvändigt. När frihandel, rättsstat, jämställdhet, hållbarhet och säkerhet utmanas globalt kan de nordiska länderna bidra med erfarenheter och lösningar som behövs – inte bara inom EU utan i världen i stort. Finland behöver ett starkare Norden, EU behöver mer nordiskt inflytande, och världen behöver ett mer nordiskt EU.

De nordiska statsministrarna har slagit fast målet: Norden ska vara världens mest integrerade region år 2030. Tiden går snabbt, och vi behöver aktivt fördjupa samarbetet för att nå dit. Det formella samarbetet har sina verktyg – som Gränshinderrådet, där Finlands representant Astrid Thors arbetar med att identifiera hinder och föreslå lösningar. Men ansvaret ligger också hos oss alla. Genom våra egna val kan vi stärka den nordiska gemenskapen i vardagen.

Nordens dag firas en gång om året.

Men vi som lever i Norden har anledning att fira betydligt oftare än så.

Kustkommunerna får nu skatteintäkter av havsvindkraften

Idag har statsrådet godkänt lagförslaget om fastighetsskatt för havsvindkraft i den ekonomiska zonen för riksdagsbehandling. Enligt förslaget kommer till och med en femtedel av skatteintäkterna att tillfalla de kustkommuner som ligger närmast vindkraftsparkerna. SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz är nöjd över att partiets arbete för att klargöra spelreglerna för havsvindkraften i den ekonomiska zonen bär frukt.

– Det enda rättvisa är att de kommuner som berörs av havsvindkraften också kompenseras i form av skatteintäkter. Därför har SFP i regeringen jobbat hårt för att garantera att detta förverkligas i den nya lagstiftningen, säger Adlercreutz.

Den ekonomiska zonen börjar ungefär 22 kilometer (12 sjömil) från kusten, men områdena tillhör inte enskilda kommuner. Finland kan utnyttja naturresurserna i havsområdet, men det har hittills inte funnits lagstiftning som möjliggör beskattning av havsvindkraft som byggs där.

–  SFP har länge efterlyst tydliga regler för havsvindkraften – inklusive fördelningen av skatteintäkterna. De riktlinjer SFP tog fram i vårt energipolitiska program fick vi sedan in i regeringsprogrammet. Även om det kan ta ett årtionde innan projekt blir verklighet är det centralt att vi nu har tydliga spelregler som både möjliggör investeringar och samtidigt styr en skälig kompensation till de kustkommuner som berörs mest.

– Det är viktigt att invånarna också gynnas när det byggs havsvindkraft i närliggande havsområden. När projekt genererar lokal nytta kommer också kommuner att främja investeringar – och det är så vi utvecklar samhället, säger Adlercreutz.

Ett jämställt Finland är ett starkare Finland

Ett jämställt samhälle är ett starkare samhälle. Det betonar SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz, i samband med Minna Canthdagen.

Trots att Finland i ett internationellt perspektiv placerar sig relativt väl i jämställdhetsfrågor, återstår mycket arbete. Mäns våld mot kvinnor är enligt statistiken vanligare i Finland än i så gott som något annat EU-land. Det är något som SFP aktivt arbetar för att motverka.

– Den farligaste platsen för en kvinna är fortfarande i hemmet och så kan det inte fortsätta. Samtidigt ser vi en oroande utveckling där även unga flickor upplevt våld i sina relationer och är särskilt utsatta, inte minst på sociala medier, säger Adlercreutz.

Finland har också en mycket könssegregerad arbetsmarknad, jämfört med övriga Europa. Redan i skolan syns det i hur flickor och pojkar väljer olika banor efter grundskolan, gör olika val inom yrkesutbildningen eller ämnesval i studentskrivningarna, vilket påverkar deras framtida studie- och yrkesvägar. 

– Ingen ska känna att vissa studier eller yrken inte är möjliga på grund av sitt kön. Då går vi miste om både kompetens och potential. Här spelar skolan en viktig roll i att öppna fler dörrar genom att uppmuntra elever att utforska sina intressen och styrkor. I utvecklingsprogrammet för likabehandling och jämställdhet inom utbildningen som vi publicerade förra året finns åtgärder som tar tag i detta, säger Adlercreutz.

Även fördelningen av familjeledigheter har en direkt påverkan på jämställdheten i både arbetslivet och hemmet.  Därför har SFP varit med och drivit reformer som gör det lättare att dela ansvaret mer jämlikt och ger pappor bättre möjligheter att vara hemma längre med sina barn. Resultaten från den senaste reformen från 2022 har gett resultat och pappors andel av föräldraledigheterna har nästan fördubblats.

– Ett mer jämnt uttag av föräldraledighet är viktigt för att stärka inte bara jämställdheten på arbetsmarknaden utan också familjernas välbefinnande. Alla vinner, säger Adlercreutz. 

Barn är viktigare än strukturer

Senaste vecka uppdagades det att svenskspråkiga barn inom småbarnspedagogiken i Kyrkslätt i praktiken saknar tillgång till psykologstöd på sitt eget språk. I stället erbjuds stöd i form av finskspråkig konsultation. Det här är oacceptabelt. 

När Kyrkslätt rekryterade psykologtjänster inom småbarnspedagogiken prioriterades inte kunskaper i svenska. Språkkunskaper sågs i rekryteringen bara som en merit, och inte som ett krav. Resultatet blev att svenskspråkiga barns behov inte beaktades.

Jag beklagar att vi inte kände till den här processen medan den pågick. Det här verkar inte heller ha varit helt klart för alla i kommunledningen. Här behöver både vi politiker och tjänsteinnehavare klara av att göra bättre. Nu blev konsekvensen att svenskspråkiga barn inte får stöd på sitt eget språk.

Kommunens egna utredningar visar att psykolog- och kuratorstjänster spelar en viktig roll för barns välbefinnande. Tjänsterna bidrar till att problem upptäcks i tid, de ger stöd till personal och familjer och förebygger svårigheter längre fram. Det är alltså helt avgörande att stödet fungerar i praktiken.

För små barn är språket inte bara ett kommunikationsmedel. Det ger trygghet och skapar den kontakt barnen har till vuxna. Barn som behöver psykologiskt stöd befinner sig ofta i en situation där känslor är svåra att sätta ord på redan från början. Om stödet dessutom ges på ett annat språk än barnets modersmål blir tröskeln ännu högre.

Att erbjuda stöd på barnets eget språk är därför inte en detaljfråga, eller någonting som bara är trevligt att ha. Språket är en förutsättning för att stödet ska fungera.

Det här är självklart överallt, men i en tvåspråkig kommun som Kyrkslätt ska det här inte ens behöva diskuteras. Det ska vara helt självklart. Det ska vara självklart för både politiker och tjänsteinnehavare. 

Rekrytering av psykologer och andra specialister kan vara utmanande. Många kommuner konkurrerar om samma yrkesgrupper. Men just därför är det viktigt vilka signaler kommunen skickar. Språkkunskaper måste tydligt framgå. De är helt centrala för att man ska kunna sköta uppdraget. 

Språkservice uppstår inte av sig själv. Den måste planeras.

Kyrkslätt är en tvåspråkig kommun där en betydande del av invånarna har svenska som modersmål. Det innebär också ett ansvar att säkerställa att kommunens tjänster fungerar på båda språken i praktiken – inte bara i teorin.

För familjer med barn i svensk småbarnspedagogik handlar frågan ytterst om trygghet och förtroende. Föräldrar ska kunna lita på att deras barn får stöd när det behövs och att stödet ges på ett språk barnet förstår.

Det är därför viktigt att kommunen ser över hur stödtjänsterna inom småbarnspedagogiken organiseras. Om nuvarande strukturer inte fungerar behöver man hitta lösningar som fungerar bättre.

När det gäller små barns välbefinnande ska utgångspunkten vara klar. Strukturer och organisationsmodeller får aldrig vara viktigare än barnens behov.