Adlercreutz fortsätter leda Svenska folkpartiet – siktet inställt på riksdagsvalet

/0 Kommentarer/i , , /av

Svenska folkpartiets partidag gav Anders Adlercreutz fortsatt förtroende som partiordförande under partidagen i Vanda den 6–7 juni. Adlercreutz har lett SFP sedan år 2024.

– Jag är tacksam för det fortsatta förtroendet att få leda SFP – Finlands enda folkparti. Vår uppgift är klar: vi går nu mot nästa riksdagsval med målsättningen att stärka vårt stöd och ge Finland mer av den politik som landet behöver. Vi måste få fart på den ekonomiska tillväxten, för det är bara genom tillväxt vi kan få sysselsättningen att öka och klara av att garantera en högklassig hälsovård för alla, säger Adlercreutz.  

– När debatten hårdnar och motsättningarna djupnar behövs ett parti som bygger broar i stället för murar, som förenar frihet med ansvar och som tror på människan, bildning, företagsamhet och det öppna samhället. Det är den politik vi står för, och det är därför SFP behövs mer än någonsin, säger Adlercreutz.

Enligt Adlercreutz går SFP in i valrörelsen med självförtroende.

– Våra värderingar är inte bara SFP:s värderingar. De är värderingar som Finland behöver för att lyckas i en osäker tid. Vi ser hur polariseringen växer runt om i världen, men vi vägrar acceptera att det är den enda vägen framåt, säger Adlercreutz. 

– Nu börjar arbetet mot riksdagsvalet på allvar. Vi är redo att vinna ett starkare förtroende för den politik som bygger ett framgångsrikt och inkluderande Finland, säger Adlercreutz.

Till vice ordförande för SFP valdes Sandra Bergqvist, Ramieza Mahdi och Cecilia Ehrnrooth. 

Adlercreutz på SFP:s partidag i Vanda: Finland behöver framtidstro och ett starkt SFP

/0 Kommentarer/i , , , , , , , , /av

Svenska folkpartiet samlas till partidag i Vanda den 6–7 juni. SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz betonade i sitt linjetal behovet av framtidstro, satsningar på utbildning och en ekonomi som skapar möjligheter för individen och företagen.

– Det är lätt att fastna i oro och dystra rubriker – men sanningen är att det finns hopp. Finlands ekonomi visar försiktiga positiva signaler och företag runt om i landet växer. Vi har styrkor, och vi måste våga tro på dem. Nästa regeringsperiod kommer att vara utmanande på många sätt, men vi kan inte ta oss ur de ekonomiska utmaningarna enbart genom nedskärningar eller skattehöjningar. Det vi behöver är tillväxt, och det ska vara vårt främsta fokus, säger Adlercreutz.

– Det är i företag investeringar görs, innovationer föds och jobb skapas. Därför måste Finland vara ett land där företag vågar växa och anställa. Och när fler människor har ett jobb växer inte bara ekonomin – då växer också tilliten och framtidstron i samhället.

I sitt tal lyfte Adlercreutz särskilt fram utbildningen som vår viktigaste resurs och grundstenen för Finlands framgång.

– Under den här perioden har vi stärkt grundskolan, skapat mer arbetsro i klassrummen och sett till att elever får stöd tidigare. Mobilförbudet har gjort skillnad i många skolor – barn umgås och leker igen på rasterna. Med kunskapsgarantin vill vi säkerställa att samma prestation värderas lika, oavsett var i landet du går i skola. Det här är viktiga reformer som ger barn och unga bättre förutsättningar och som ökar jämlikheten, säger Adlercreutz.

– Men arbetet tar inte slut här. Varje barn ska gå ut grundskolan med tillräckliga kunskaper i att läsa, skriva och räkna. Goda baskunskaper är en förutsättning för att klara sig i livet – och en förutsättning för Finlands framtida tillväxt och konkurrenskraft. Det är också viktigt att hela skolstigen fungerar, från småbarnspedagogiken till tredje stadiet. För utbildning handlar inte om att alla ska välja samma väg, utan om att alla ska ha en väg framåt.

Adlercreutz betonade också Nordens roll i en osäker värld och betydelsen av ett intensifierat samarbete.

– När världen vacklar måste Norden stå stadigt. Tillsammans har vi en av världens starkaste ekonomier, ledande universitet och företag som kan konkurrera globalt. Ändå agerar vi alltför ofta som små länder, när vi borde uppträda som en stark och samlad region. Därför vore det dags för Kalmarunionen 2.0 – där vi på riktigt skulle skapa världens mest integrerade region för arbete, utbildning och innovation, säger Adlercreutz.

Det är tio månader till nästa riksdagsval och valrörelsen har kommit igång. Adlercreutz understryker SFP:s roll som en brobyggare i en tid där de politiska ytterligheterna dras åt olika håll.

– Finland behöver inte mer rädsla eller motsättningar. Finland behöver hopp, samarbete och lösningar som märks i människors vardag. Finland behöver ett starkt SFP – ett parti som jobbar för ett öppet, tvåspråkigt och inkluderande Finland, och som med konkreta resultat visar att framtiden kan bli ännu bättre, säger Adlercreutz.

Tal på partidagen i Vanda 2026

/0 Kommentarer/i , , , , , , , /av

Jag har stått på många podier under min politiska karriär.

Men idag – idag är jag mer motiverad, mer övertygad än jag någonsin har varit.

Och det är er förtjänst.

Det strategi- och visionsarbete vi har gjort tillsammans har gjort ett starkt intryck på mig. Det har gjort det tydligare än någonsin – vilken otrolig potential vårt parti bär på.

Men låt mig börja med en man som talade dålig finska hela sitt liv.

Han föddes i en svenskspråkig adelsfamilj. Tjänstgjorde i den ryska armén. Skrev sina dagböcker på franska. Och ändå – kanske just därför – förstod han något som vi ibland glömmer: att det som förenar ett folk inte är språken de talar. Det är landet de älskar och de värderingar de delar.

Carl Gustaf Emil Mannerheim blev hela Finlands nationalhjälte. Inte trots sin bakgrund – utan med hela sin bakgrund.

Det är också vår tradition. SFP har alltid förstått Finland på ett särskilt sätt – just för att vi sett det från mer än ett håll, på mer än ett språk. Den erfarenheten är inte en begränsning. Det är vår styrka.

Men styrkan spelar ingen roll om vi inte öppnar dörren – på vid gavel, för alla som delar vår syn på Finland.

Det har det här året lärt mig – genom samtal och möten med er som har stärkt min övertygelse om vart vi är på väg.

Vi är Finlands enda folkparti. Det enda. Det finns inget annat.

Me olemme Suomen ainoa kansanpuolue.

 

Toista ei ole. Ja se tarkoittaa, että tässä maassa on satojatuhansia ihmisiä, jotka jakavat arvomme – vapauden, vastuun, tulevaisuudenuskon ja uskon vahvaan hyvinvointiyhteiskuntaan ja avoimeen yhteiskuntaan – mutta jotka eivät vielä ole löytäneet kotiin. 

 

Ehkä siksi, etteivät he ole uskoneet oven olevan heille auki. Ehkä siksi, ettemme ole sanoneet sitä riittävän selvästi.

 

Tänään me sanomme sen. 

 

Ovi on auki. 

 

Tervetuloa sisään – riippumatta siitä, mitä kieltä puhut, mistä tulet tai mikä nimesi on.

För det räcker inte att säga att vi är ett parti för alla. Vi måste visa det. I hur vi jobbar, i vilka som kandiderar för oss, i hur vi kommunicerar.

Vi måste leva det här löftet varje dag. Joka päivä, kaikilla tasoilla. Every day, at every level.

Det är där vi börjar idag.

SFP har funnits i 120 år. Tillräckligt länge för att veta vad som håller och vad som inte gör det. Våra värderingar har formats under ett sekel av finländsk historia – krig och återuppbyggnad, välstånd och kriser, enighet och splittring. Det vi bygger nu, bygger vi på den grunden. Och det vi bygger ska vara gott nog att stå kvar – inte bara till nästa val, utan när våra barnbarn en dag ser tillbaka och frågar: vad valde ni att bygga, och för vem?

Svaret ska vara: för alla. Med öppna dörrar. På stabil grund.

Men för att bygga rätt måste vi också förstå i vilken omgivning vi bygger. Låt oss därför ta ett ögonblick och se på den värld vi verkar i – och på det Finland vi formar tillsammans.

—

Bästa SFP:are, bästa vänner,

Hyvät RKP:läiset, hyvät ystävät,

Vi lever i en tid då det är lätt att tvivla.

Det är lätt att fastna i rubriker om svag tillväxt och stigande kostnader, om kriser och katastrofer. I Finland har vi under de senaste åren tvingats fatta svåra beslut. Nedskärningar som helt konkret har påverkat människors vardag. Vår ekonomi har satt press på både hushåll och samhället i stort.

Och just i sådana här tider växer frestelsen att göra politik på rädsla. Att dela upp människor i “vi” och “de”. Att söka syndabockar för alla problem. Att få kortsiktiga vinster genom att ställa människor mot varandra.

Men vet ni vad?

Finland har inte blivit ett av världens bästa länder genom konstruerade motsättningar och splittring. Vårt land har byggts upp genom samarbete, en lösningsinriktad politik, och en vilja att komma överens och att komma vidare.

För samtidigt som vi ser utmaningarna, så finns det också en hel del hopp där ute.

För det är faktiskt så att under det första kvartalet i år, så växte Finlands ekonomi mest i hela EU. Företag runt om i Finland växer och anställer. Vi ser innovationer här som ger hela världen hopp. Vi har människor med idéer och engagemang. Vi ser företagare som vågar investera. 

Hur ska vi hantera det här? Hur ska vi hantera de här två olika världarna. 

Vi ska förstås inte ignorera problem eller vara likgiltiga inför utmaningar. Men vi måste också lära oss att se möjligheterna där de finns – och lära oss att ta vara på dem.

Och att se möjligheter – det är precis det som kännetecknar vårt SFP.

För att välja hopp framom rädsla är inte ett tecken på naivitet.

Att välja framtidstro framom uppgivenhet, det är ett tecken på styrka.

Och att söka gemensamma lösningar – också då man tänker annorlunda – det är bättre än att odla splittring och motsättningar.

För vårt mål kan inte vara att bygga murar mellan människor. Nej, vårt mål ska vara att föra Finland framåt. För ett Finland där människor känner att de hör hemma, att de behövs och att de har en plats – det är ett bättre Finland.

Det betyder inte att vi blundar för problemen. Tvärtom. Men jag tror att vi möter problemen bäst tillsammans – inte genom att döma ut varandra på förhand, utan genom att försöka hitta en gemensam väg framåt.

Om det är något vårt land har lärt oss genom historien, så är det just det här: Finland är som starkast när vi inte väljer motsättningar, utan sammanhållning.

Vi väljer inte rädsla – vi väljer hopp, och framtidstro.

—

Bästa vänner,

För många finländare är utan arbete.

Det är så lätt att bli avtrubbad av statistik, rapporter och prognoskurvor som tills nyligen envist pekat neråt.

Det vi inte får glömma är ändå att det finns en människa bakom varje siffra. Nån som jobbat hårt men som råkat ut för samarbetsförhandlingar, en familj som behöver trygghet och framtidstro.

Särskilt viktigt är det att våra unga får en fot in på arbetsmarknaden.

Det måste vara lätt att få det första jobbet. Man måste få chansen att visa vad man kan.

Bland annat därför tog SFP i våras fram tio åtgärder för att stärka ungas möjligheter att få ett jobb.

Vi vill att unga ska hitta fler vägar in i arbetslivet, genom att göra det enklare och billigare för företag att anställa unga och genom att skapa bättre kopplingar mellan utbildning och arbetsliv. Vi vill ta fram en förenklad företagsmodell för unga för att uppmuntra till entreprenörskap. Samtidigt lyfter vi fram vikten av en fungerande rehabilitering, för mår man inte bra är det svårt att jobba.

Nu utreder regeringen en del av de här åtgärderna vilket ger ett bra underlag inför nästa regeringsperiod.

För arbetet måste fortsätta.

—

Hyvät ystävät, 

Investoinnit tehdään yrityksissä. Innovaatiot syntyvät yrityksissä. Ja työpaikat luodaan yrityksissä.

Siksi tämä hallitus on toteuttanut monia työmarkkinauudistuksia. Uudistuksia, jotka ovat välillä olleet vaikeita ja joita on kritisoitu ja vastustettu lakoilla.

Mutta totuus on, että monet näistä muutoksista tehtiin Ruotsissa jo vuosikymmeniä sitten – silloin sosialidemokraattien johdolla.

Ja olen vakuuttunut siitä, että myös SDP täällä Suomessa sanoo vielä jonain päivänä, että oli oikein, että uudistukset tehtiin.

Sillä tavoitteena ei koskaan saa olla työntekijöiden ja yritysten asettaminen vastakkain.

Tarvitsemme työpaikkoja, jotka luovat turvaa, ja yrityksiä, jotka uskaltavat investoida toimintaansa.

Kun yhä useampi ihminen saa mahdollisuuden tehdä työtä, ei kasva vain talous.

Silloin kasvaa myös luottamus yhteiskunnassa – ja usko tulevaisuuteen.

 

— 

 

Hyvät ystävät, 

 

Valtion menojen leikkaaminen ja verojen korottaminen ovat välineitä. Kumpikaan ei ole tavoite itsessään.

 

Olemme koko ajan sanoneet, ettemme voi leikata itseämme ulos kriisistä – tarvitsemme kasvua.

 

Eivätkä veronkorotukset tue kasvua. 

 

Lisäksi meidän on löydettävä keinoja houkutella ihmisiä investoimaan Suomeen – ei pelotella heitä pois.

 

Siksi myös eduskuntaryhmämme on tällä kaudella laatinut kymmeniä toimenpiteitä yrittäjyyden tukemiseksi, omistajuuden vahvistamiseksi ja kasvun edellytysten luomiseksi.

 

Tässäkin on kyse samasta valinnasta:

 

Tulevaisuudenuskosta pelon sijaan. 

Yhteistyöstä vastakkainasettelun sijaan. 

Optimismista vanhojen poteroiden sijaan. 

 

—

Och bästa vänner – om det finns något område där framtiden verkligen avgörs, så är det i skolan.

Under den här regeringsperioden har vi haft ansvaret för undervisningsministerns portfölj. Det har varit otroligt inspirerande.

Och trots att Finland samtidigt tvingats göra stora anpassningar i ekonomin, har vi hållit fast vid en viktig princip: man bygger inte ett starkare Finland genom att spara bort framtiden.

Därför kan vi vara stolta över att den grundläggande utbildningen, vår grundskola, har skyddats och stärkts. Här syns vårt avtryck!

För vi vet att varje barn som får rätt förutsättningar i skolan också stärker hela vårt samhälle. Det är i klassrummen framtidens Finland formas — framtidens företagare, sjukskötare, ingenjörer, lärare och forskare.

Och därför handlar utbildningspolitik ytterst om hopp. Om tron på att varje barn kan lyckas om samhället ger rätt stöd i rätt tid.

Vi har genomfört reformer som skapat lugn och arbetsro i skolorna. Förbudet mot mobiltelefoner under skoldagen handlar inte om nostalgi — det handlar om att ge varje barn möjligheten att koncentrera sig, att vara närvarande och att faktiskt leka med varandra igen. Många lärare och föräldrar vittnar redan om skillnaden.

Reformen har fått överväldigande positiv respons, och det har varit en glädje att få höra historier från skolorna om högljudda raster och springglada barn.

För att citera en rektor: Barn gör vanliga saker igen på rasterna. De pratar, de leker, de umgås. Det är i många fall en stor förändring. Och det är resultatpolitik.

Vi har också sett till att elever får stöd tidigare och mer rättvist. Ingen elev ska falla mellan stolarna eller lämnas ensam med sina svårigheter. Därför har vi infört tydligare gränser för hur många elever med omfattande stödbehov som kan finnas i samma grupp. För både elever och lärare behöver en vardag där man faktiskt har möjlighet att känna att man lyckas.

Just nu håller vi på med att reformera bedömningen genom kunskapsgarantin. För rättvisa i skolan handlar också om att samma prestation ska värderas lika, oberoende av var i Finland du går i skola. Om en elev får en åtta i matematik ska den åttan betyda samma sak i Vanda och i Vasa, i Jakobstad och i Jyväskylä, i Helsingfors och i Sodankylä.

När man kommer vidare till nästa klass ska man veta att man kan det som behövs. Det är vårt ansvar, vårt löfte, till varje barn.

Sitä tämä vaatii. 

 

Seuraavan hallituksen on jatkettava työtä näiden aivan keskeisten haasteiden parissa. Jokaisen peruskoulusta valmistuvan lapsen on osattava lukea, kirjoittaa ja laskea riittävän hyvin.

 

Ja Suomessa, jossa peruskoulussa on ensi vuosikymmenen lopulla 100 000 lasta vähemmän kuin nyt, meidän on sekä saatava väestökehitys kuntoon että löydettävä ratkaisuja, jotka johtavat aitoon yhteistyöhön ja takaavat, että peruskoulu ei vain parane, vaan että se myös säilyy lähellä. 

 

Lähellä lapsiamme ja nuoriamme. 

Och när vi talar om utbildning måste vi komma ihåg hela utbildningsstigen, från småbarnspedagogik till tredje stadiet.

För ett framgångsrikt Finland behöver både världsledande högskolor och en stark yrkesutbildning. Vi behöver forskare som utvecklar framtidens teknologi, men vi behöver också yrkeskunniga människor som bygger, vårdar och får vårt samhälle att fungera varje dag.

Samtidigt vet vi att framtidens arbetsliv kräver allt mer spetskompetens. Därför ska vi också hålla fast vid ambitionen att minst hälften av finländarna ska avlägga en högskoleexamen.

För utbildning handlar inte om att alla ska välja samma väg. Det handlar om att alla ska ha en väg framåt.

Och Finlands viktigaste naturresurs är faktiskt vårt kunnande.

För när vi satsar på kunskap och kunnande, på jämlika möjligheter, på uppmuntran och stöd – då väljer vi återigen hopp och framtidstro.

För då säger vi till våra barn och unga:

Vi tror på er. Vi tror på er förmåga, på er framtid och på ett Finland som kan bli ännu bättre än idag.

 

Bästa SFP:are,

Social- och hälsovården har varit ett av de områden vi lagt allra mest krut på under den här regeringsperioden.

För där utbildning lägger grunden för vår framtid, så skapar vården trygghet här och nu.

När människor frågar vad vårdpolitik egentligen handlar om, är svaret ofta ganska enkelt: 

Att veta att man får hjälp när man behöver.

Att veta att någon svarar när man ringer.

Att veta att ens barn, ens föräldrar eller man själv för den delen, inte lämnas ensam när livet blir svårt.

Finland är ett stort land med långa avstånd. Det som fungerar i Helsingfors fungerar inte alltid i Karleby, det som fungerar i östra Finland fungerar inte alltid i skärgården. 

När välfärdsområdena nu kämpar med att få ekonomin i balans var det också Svenska folkpartiet som tog initiativ till diskussionen om att ge dem mer tid. Inte för att problemen skulle försvinna av sig själv, utan för att vi såg risken att alltför hårda och snabba sparkrav skulle leda till fel beslut.

Balans i ekonomin är helt avgörande. Men vet ni vad? Helt avgörande är också människors hälsa.

Och gång på gång har vi försökt stå emot nedskärningar inom social- och hälsovården och inom tredje sektorn. Vi vet att många organisationer gör ett arbete som samhället aldrig kan ersätta. Tyvärr har vi alltför ofta blivit ensamma om det här i regeringen.

Samtidigt räcker det inte att försvara det som finns. Vi måste också förnya och utveckla.

Därför har vi till exempel drivit egenläkarmodellen. För många människor är problemet inte bara hur länge de väntar på vård, utan att de varje gång möter en ny människa som inte känner deras historia.

Vården blir bättre när det finns kontinuitet. När läkaren inte bara kan ditt namn, utan också ditt barns. När relationer får byggas över tid. Det skapar trygghet för patienten och det skapar bättre resultat för vården.

Det känns ganska självklart, tycker ni inte det?

Och därför har vi också drivit terapigarantin. För psykisk hälsa är, just det – hälsa. 

Det ska vara lika naturligt att få hjälp för ett brutet ben som för en depression. Ingen ung människa ska behöva vänta månader på stöd när livet känns som mörkast. Tidigt stöd minskar mänskligt lidande, samtidigt som det sparar samhällets resurser.

Jag vill att Finland ska vara landet där du får hjälp i tid. Där förebyggande verksamhet är en central del av vårdkedjan. Där en äldre person inte behöver oroa sig för om någon kommer. Där en familj får stöd innan problemen växer sig stora. Där psykisk ohälsa behandlas lika självklart som fysisk ohälsa. Och där modern teknik används för att göra vården mer mänsklig – inte mer byråkratisk.

Jag vill att vi går från ett system som reagerar när människor redan blivit sjuka till ett system som hjälper människor att hålla sig friska.

För vården handlar inte om organisationsstrukturer eller budgettabeller.

Vården handlar om människor.

Och ett samhälle som tar hand om sina människor är också ett samhälle som vågar tro på framtiden.

—

Bästa vänner,

Samtidigt som vi diskuterar skola, arbetsplatser, vård och framtidstro, får vi inte glömma det som händer runt omkring oss i världen.

För kriget i Ukraina pågår just nu bara en timmes flygresa härifrån.

Ja – nyligen fick vi ju en verklig påminnelse om hur kriget syns också här hemma. En helt vanlig fredag vaknade man i Nyland till ljudet av Hornet-plan och uppmaningen att stanna inomhus på grund av risk för drönare. Kriget blev plötsligt snäppet verkligare.

Och ändå har Ukraina visat något som få trodde: Den ryska krigsmaskinen är inte oövervinnerlig.

Ukraina slåss inte bara för sitt eget territorium. Ukraina slåss för principer som är helt avgörande för hela Europa. För rätten att existera som nation och för rätten att själv välja sina allianser.

Ukrainan sota on johtanut siihen, että puolustukseen panostetaan jälleen ympäri Eurooppaa – ja erityisesti Pohjoismaissa.

 

Ja myös Yhdysvalloista saadut viestit ovat tehneet yhden asian selväksi: Euroopan on kannettava suurempi vastuu omasta puolustuksestaan ja turvallisuudestaan.

 

Siksi vahva Euroopan unioni on niin tärkeä. Vahva EU, joka keskittyy toimiviin sisämarkkinoihin, vapaaseen liikkuvuuteen ja siihen, että arvomme vaikuttavat maailmassa nykyistä vahvemmin.

 

Sillä EU kilpailee Yhdysvaltojen ja Kiinan kanssa. Ja jos seisomme yhtenäisinä, pystymme myös saavuttamaan tuloksia.

Finland har stött Ukraina med långt över fyra miljarder euro. Ser man på det som en andel av BNP så ligger vi högt uppe tillsammans med övriga Norden och Baltikum. Faktum är att om resten av Europa skulle ha stött Ukraina på samma sätt som vi gjort i Norden och Baltikum hade kriget kanske redan varit slut.

Om jag ska vara ärlig, så känns det inte som att världen går åt rätt håll just nu. Vi ser konflikter, osäkerhet och geopolitisk oro på många håll – samtidigt.

Men om det finns ett land i världen som är bättre förberett än de flesta på att möta osäkerhet, så är det Finland.

Det ska vi vara stolta över.

Vi har byggt ett samhälle som fungerar också under press. Vi har ett starkt totalförsvar, hög tillit och en befolkning som förstår att frihet aldrig är gratis. Det handlar inte om rädsla — det handlar om realism, ansvar och beredskap.

Och samtidigt står vi inte ensamma.

För första gången sedan Kalmarunionens dagar är hela Norden nu samlat i samma säkerhetspolitiska gemenskap. Vi står närmare varandra än kanske någonsin tidigare i modern historia.

Och just därför tror jag att tiden är inne för att Norden ska tänka större.

För när vi ser oss omkring i världen ser vi att mycket av det vi länge tagit för givet nu utmanas.

Vi ser hur demokratier pressas, också i Europa. Hur rättsstaten ifrågasätts. Hur fakta ersätts av känslor och hur politiska krafter i ytterkanterna växer genom att skapa misstro mellan människor.

Och vi ska vara ärliga: också flera av Europas stora länder står inför svåra tider. Vi ser osäkerhet i Tyskland, i Frankrike, i Storbritannien, i Spanien. Länder som varit självklara motorer i Europa står inför utmaningar i en allt mer komplicerad värld.

Och bästa vänner,

När andra vacklar måste Norden våga stå stadigt.

I Norden har vi samhällen som bygger på tillit. På demokrati. På rättsstat. På mänskliga rättigheter. På utbildning och bildning. På att beslut ska baseras på fakta och kunskap — inte på vem som ropar högst.

Det är värderingar som världen behöver mer av just nu.

Så kanske det är dags för Kalmarunionen 2.0.

Och lugn — jag lovar att vi inte ska återinföra en unionskung eller börja flytta huvudstäder. Den delen av historien kan vi lämna bakom oss.

Men tänk om Norden faktiskt skulle våga agera som den kraft vi är?

Tänk om en ung människa i Jönköping lika naturligt kunde studera i Vasa, Åbo, Stavanger, Århus eller Helsingfors.

Tänk om en ingenjör från Umeå, en sjukskötare från Odense eller en företagare från Kajana kunde se hela Norden som sin hemmamarknad.

Tänk om vi på riktigt sku skapa världens mest integrerade region för arbete, utbildning och innovation.

Sillä yhdessä Pohjola ei ole pieni. 

 

Yhdessä meitä on yli 28 miljoonaa ihmistä. Yhdessä meillä on yksi maailman vahvimmista talouksista. Yhdessä meillä on yliopistoja, yrityksiä ja innovaatioita, jotka pärjäävät kenelle tahansa.

 

Ja silti käyttäydymme joskus edelleen kuin viisi pientä maata, vaikka maailma tarvitsisi meidän toimivan yhtenä vahvana alueena.

 

Kalmarin unioni 2.0 ei tarkoita katsetta menneisyyteen. Se tarkoittaa rohkeutta katsoa eteenpäin.

 

Se tarkoittaa siltojen rakentamista aikana, jolloin muut rakentavat muureja. Yhteistyön näyttämistä aikana, jolloin ympärillä on jakautumista. Ja tulevaisuudenuskon valitsemista aikana, jolloin pelko houkuttelee.

 

Ja hyvät ystävät, 

 

Monella tavalla RKP on Suomelle sitä, mitä Pohjola on Euroopalle.

 

Emme ehkä aina ole suurimpia. Mutta ratkaisevaa on se, minkä arvojen puolesta seisomme. Ja me seisomme juuri niiden arvojen puolesta, joita aikamme tarvitsee.

 

Historiaa eivät kirjoita vain suurimmat. 

 

Historiaa kirjoittavat ne, jotka uskaltavat näyttää suunnan.

—

Bästa vänner,

Nästa riksdagsval handlar om vilket Finland vi vill bygga.

Och det finns mycket kvar att göra.

SFP ska bygga ett Finland där vi lyssnar på de unga och tar bristen på ungas framtidstro på fullaste allvar. Ett land där vi förstår att kampen mot klimatförändringen inte är ett val utan ett måste. Ett land där vi är så förbannade på att så många kvinnor i år har dödats, att vi tar till verkliga åtgärder för att stoppa våldet. Ett land där ingen blir utsatt för rasism eller diskriminering och där var och en får vara sig själv, känna sig trygg och och bli bemött med respekt.

Men politik kan inte bara handla om att reagera på kriser. Politik måste också handla om riktning. Om en berättelse om vart vi är på väg.

Vi ska bygga ett Finland som tror på sina egna styrkor. Ett Finland som inte tittar på världen med rädsla, utan med nyfikenhet. Ett Finland som förstår att ett litet land måste vara smartare, snabbare och öppnare än andra. Utbildningen kommer först. Alla ska ges chansen att lyckas. 

För kunskap, forskning och bildning är faktiskt våra viktigaste naturresurser.

Jag vill att Finland ska bli världens mest attraktiva land.

Ett land dit människor vill komma för att studera, arbeta, forska, investera och bygga sin framtid.

Ett land där företag vågar växa. Där idéer blir verklighet. Där människor från hela världen känner att här finns möjligheter.

Finland ska inte vara ett land man lämnar för att förändra världen. Finland ska vara landet man kommer till för att förändra världen.

Och i det landet ska SFP ha en stark röst också efter nästa riksdagsval.

—

Bästa vänner,

Det finns ett ord som beskriver den känslan jag fått när jag träffat många av er, och vi talat om partiets framtid. 

Hemma.

Ett land där alla kan känna sig hemma. Ett parti där alla kan känna sig hemma. En politik som ser människan – inte siffran, inte kategorin, inte språket — utan människan.

Det är enkelt att säga. Det är svårare att leva upp till. Men det är just det vi nu förbinder oss att göra.

SFP är ett frisinnat parti i den nordiska liberala traditionen. Vi tror att frihet och ansvar hör ihop. Att tillväxt och hållbarhet kan gå hand i hand. Att ett starkt samhälle byggs underifrån – genom utbildning, företagsamhet och tron på varje människas förmåga.

Ja hyvät ystävät: 

 

Blokkipolitiikka ei ole hyväksi Suomelle. Sillä maailma ei toimi blokeissa – todellisuus ympärillämme on tätä monimutkaisempi.

 

Taloudessa meidän on kannettava vastuuta kestävällä tavalla.

 

Sosiaalisen oikeudenmukaisuuden on aina merkittävä inhimillisyyttä.

 

Turvallisuuden varmistamisessa meidän on oltava selkeitä ja päättäväisiä.

 

Ja tulevaisuuden rakentamisessa tarvitaan avoimuutta. 

SFP är ett brobyggarparti. 

I en tid då samhället ofta präglas av motsättningar vill vi samla människor, lyssna på olika perspektiv och hitta lösningar som för Finland framåt. Vår styrka ligger i förmågan att skapa samförstånd och leverera konkreta resultat.

SFP har ett särskilt ansvar för Finlands svenska befolkning och för att värna landets tvåspråkighet, Det är vår kärna. Den rör vi inte.

Men vi utvidgar vår dörröppning.

För det finns människor i det här landet – som tänker precis som vi, som delar precis våra värderingar – men som aldrig har sett sig själva som SFP:are. Kanske för att de talar finska hemma. Kanske för att de inte visste att de var välkomna. Kanske för att ingen har sagt det tillräckligt högt och tillräckligt tydligt.

Så låt mig säga det nu. Eli kuunnelkaa nyt:

Jos uskot avoimeen, yritteliääseen ja kaksikieliseen Suomeen – tervetuloa. 

Jos uskot vapauteen, johon liittyy vastuu – tervetuloa. 

Jos uskot, että yhdessä pystymme enempään kuin yksin – tervetuloa.

 

Jos olet kyllästynyt politiikkaan, joka repii, ja haluat olla mukana rakentamassa – tervetuloa.

 

Sillä ei ole merkitystä, millä kielellä näet unta. 

 

Dear friends, listen up:

If you believe in an open, bilingual Finland – you are welcome here.

If you believe in freedom coupled with responsibility – you are welcome here.

If you believe that together we can achieve more than we ever could alone – you are welcome here.

If you are tired of politics that divides and want to help build something better – you are welcome here.

It doesn’t matter what language you dream in. 

 

Vi har alltid ställt oss frågan: vem ser vi inte? Vem hör vi inte? Det är en enkel fråga. Men den förändrar allt.

Vi ska ha kandidater i alla valkretsar. Vi ska ha fler röster och fler mandat. Vi ska se fler ansikten bland våra kandidater som speglar hela det Finland vi vill representera. Och vi ska jobba – varje dag, i varje möte, i varje samtal – för att vara det parti vi säger att vi är.

I början av det här talet sa jag att dörren är öppen.

Men en öppen dörr räcker inte. Man måste också se ljuset inifrån. Man måste känna värmen. Man måste förstå att man verkligen är välkommen — inte som gäst, utan som en del av familjen.

Det är det arbetet vi börjar idag. Tillsammans.

—

Hyvät ystävät, 

 

Seison täällä ilman lippistä, koska politiikka ei ole teatteria.

 

Eikä politiikan pitäisi koskaan olla omien kannattajien villitsemistä muita vastaan, vaan yhteisten asioiden edistämistä. Siltojen rakentamista muiden kanssa, jotta yhteisiä ongelmia saadaan korjattua.

 

Näin RKP tekee politiikkaa. Me etsimme yhteisiä nimittäjiä ja rakennamme niiden pohjalta ratkaisuja.

 

Också i den här regeringen. Vi är fyra partier som tänker väldigt olika i en del frågor, men som har lyckats komma överens om många andra. 

 

Och för att nu göra det klart en gång för alla: precis lika lite som vi började omfamna Vänsterförbundets syn på skatter under förra perioden då vi satt i samma regering, så omfamnar vi inte Sannfinländarnas syn på invandring i den här regeringen.

 

Me emme valitse vastakkainasettelua – me valitsemme yhteistyön ja vaikuttamisen.

 

Me emme valitse pelkoa – me valitsemme tulevaisuudenuskon ja ratkaisukeskeisyyden.

 

Sillä me haluamme olla toivoa rakentavan kansan puolue, naapuria moikkaavan kansan puolue, yrittävän ja onnistuvan kansan puolue. Juuri sinun kansan puolue.

Vi vill bygga ett Finland där människor känner framtidstro, där alla har möjlighet att lyckas och där ingen lämnas utanför. Vi tror på hopp framom rädsla, på samarbete framom konflikter och på ett samhälle där fler kan känna sig hemma.

Det är inte en kompromiss. Det är vår riktning.

För vi är inte vilket parti som helst.

SFP är det välkomnande folkets parti. Det orädda folkets parti, det nyfikna folkets parti, det hoppfulla folkets parti. 

Suomen ainoa kansanpuolue. Finlands enda folkparti.

Kiitos – tack.

 

Torvalds träffar fel på flera punkter

/0 Kommentarer/i , , , /av

I en debattartikel problematiserar Nils Torvalds både regeringens ekonomiska politik och SFPs förhållningssätt till den. Som alltid skriver Torvalds med en skicklig penna, men i denna artikel träffar han fel på flera punkter.

Finland har fört en expansiv finanspolitik i över ett decennium – oberoende av konjunkturer. Inför det senaste riksdagsvalet stod vi inför ett krasst faktum: vi var helt enkelt tvungna att dra åt svångremmen. Om detta rådde det rätt stor enighet över partigränserna. Oenigheten handlade snarare om metoderna. Storleksordningen landade kring den nivå som Finansministeriet kom fram till – cirka sex miljarder euro.

SFP gick med i regeringen eftersom vi ville bära ansvar också i en svår tid. Inte för att vi tyckte att regeringskoalitionen var den enklaste eller den mest naturliga, utan för att vi ansåg att den var bäst rustad att hantera de ekonomiska utmaningarna – och för att andra alternativ inte stod till buds. 

Den stora stenen i skon är ränteutgifterna som stigit från en dryg miljard i början av perioden till de prognostiserade nästan 6 miljarder år 2030. 

De reformer som regeringen genomfört, framför allt när det gäller arbetsmarknaden – och som borde ha gjorts redan för årtionden sedan – kommer alla kommande regeringar, oberoende av färg, att dra nytta av.

Torvalds menar att regeringen dels trott på starka dynamiska effekter, dels anpassat ekonomin vid fel tidpunkt. Det här är egentligen två motstridiga påståenden. 

Jag väljer att fokusera på det senare och inte luta mig mot varken Google-sökningar eller politiska slagord, utan mot analyserna från Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken (TPAN). Rådet konstaterade redan 2023 att anpassningar måste göras i vilket fall som helst, eftersom underskottet är strukturellt. Rådet bedömde att regeringens finanspolitik år 2024 var neutral och att den år 2025 var åtstramande – vilket ansågs motiverat. 

För att citera årets rapport: “Således är det inte klart att regeringen hade kunnat tajma åtstramningen av finanspolitiken väsentligt bättre än vad som faktiskt skedde.”

Det regeringen däremot inte kunde förutse var det handelskrig som följde i samband med Donald Trumps återkomst till makten. Det tog udden av den tillväxt som kunde anas vid årsskiftet 2024–2025. Trots en liknande osäkerhet just nu finns det tecken på att tillväxten håller på att ta fart. Under årets första kvartal hade Finland den näst starkaste tillväxten bland OECD-länderna.

Samtidigt är det självklart att anpassningar har konsekvenser. När man minskar på inkomstöverföringar påverkar det människors vardag. Det vet och förstår jag. Men motivationen har inte varit att, som Torvalds skriver, “skada” människor, utan att få ekonomin i balans – för att kunna finansiera vård, säkerhet, skola och mycket mer. 

Det är också tydligt att nästa regering, oberoende av färg, knappast kommer att kunna skjuta till några större nya resurser. Det framgår också ur oppositionens skuggbudgetar.

Torvalds hävdar att inkomstskillnaderna ökat kraftigt under de senaste 20 åren. Det stämmer inte. Gini-koefficienten, det mest använda verktyget för att mäta detta,  ligger idag ungefär på samma nivå som för 20 år sedan. Däremot är den högre än för 30 år sedan. Det stora språnget skedde i slutet av 1990-talet under Paavo Lipponens regering – inte under denna.

Och visst diskuterar vi: SFP har medvetet fokuserat på att ta fram nya initiativ och lösningar. Många av dem har redan förverkligats eller är på väg att förverkligas, trots att de inte ingått i regeringsprogrammet. 

Skattelättnader för återvändande finländare, ett höjt hushållsavdrag och initiativet om en helhetsskoldag går alla vidare. Det var också SFP som initierade diskussionen om att ge välfärdsområdena tilläggstid – och vi fick igenom vårt krav. Samtidigt har vi varit avgörande för att mera resurser nu riktas till välfärdsområdena och till deras samarbete med den tredje sektorn.

Diskussion behövs och jag tackar Torvalds för hans inlägg. Jag hoppas och tror att vår oro för den finländska ekonomin och vårt välfärdssamhälle är gemensam.

Regeringens satsningar stärker regionens tillväxtutsikter

/0 Kommentarer/i , , , , /av

SFP:s ordförande, undervisningsminister Anders Adlercreutz samt riksdagsledamot Henrik Wickström besökte Hangö, Ingå och Raseborg måndagen den 25 maj. Under besöket bekantade sig Adlercreutz och Wickström med Hangö hamn, Joddböleområdet i Ingå, Sisu Autos fabrik i Karis samt Raseborgs sjukhus.

Syftet med träffarna var att föra diskussioner om Västra Nylands tillväxtutsikter och regionens framtida investeringsmöjligheter. Under besöket lyftes särskilt områdets starka potential fram ur perspektivet industri, logistik, försvarsindustri och projekt inom den gröna omställningen.

– Det är glädjande att se hur många företag i regionen växer och utvecklas. Det säger något om framtidstron i regionen – men också om en företagsamhet som håller även när tiderna är tuffa. När företag lyckas växa trots utmaningar, stärker det inte bara enskilda verksamheter utan hela regionens livskraft, säger Adlercreutz.

– Under den här regeringsperioden har man satsat betydligt på utvecklingen av riksväg 25 och kustbanan. Också anslutningarna längs stamväg 51 förbättras genom investeringar på flera miljoner euro. Vår region har många möjligheter särskilt inom försvarsindustrin och den gröna omställningen. På senare tid har många ministrar besökt vår region, vilket visar att Västra Nyland också är viktigt med tanke på Finlands tillväxt, säger Wickström.

Under sjukhusbesöket i Raseborg presenterades sjukhusets tjänster och nuläge för Adlercreutz och Wickström. SFP har inom välfärdsområdet främjat utarbetandet av en serviceplan för Raseborgs sjukhus, och målsättningen är att den nya serviceplanen ska bli klar under hösten.

– Befolkningen åldras och servicebehovet ökar i Raseborgsregionen. Det är motiverat att utreda vilka specialsjukvårdstjänster som i större utsträckning än i dag kunde ordnas också i Raseborg, betonar Adlercreutz och Wickström.

Anders Adlercreutz: SFP fyller 120 år – framtidstro och resultatpolitik sedan 1906

/0 Kommentarer/i , , /av

Svenska folkpartiet grundades vid två möten, den 20 och 21 maj 1906. I år firar alltså Svenska folkpartiet 120 år. Under jubileumsveckan lyfter SFP fram de reformer, vägval och idéer som partiet varit med och drivit fram under mer än ett sekel.

– SFP har i 120 år trott på ett öppet, tvåspråkigt och nordiskt Finland där frihet, utbildning och individens möjligheter står i centrum. Vår historia visar att framtidstro och ansvarstagande politik kan förändra samhället på riktigt, säger SFP:s ordförande Anders Adlercreutz.

När SFP grundades år 1906 slog partiet fast två uppgifter som fortfarande präglar verksamheten: att försvara Finlands två nationalspråk och samtidigt vara ett allmänpolitiskt parti med ansvar för hela Finland.

– SFP har aldrig varit ett enfrågeparti. Vi har värnat Finlands tvåspråkighet, men samtidigt drivit reformer som format hela Finland – från utbildning och jämställdhet till demokrati, miljöpolitik och internationellt samarbete, säger Adlercreutz.

Adlercreutz framhåller att SFP redan tidigt drev frågor som senare blev avgörande för utvecklingen av det finländska samhället. Partiet förespråkade Finlands självständighet före många andra och tryggade både finskan och svenskan som nationalspråk i regeringsformen 1919. Redan 1914 drev SFP frågor om allmän läroplikt, sjukförsäkring och folkpension – långt innan reformerna genomfördes nationellt.

– SFP har genom hela sin historia trott på bildning, frihet och människors möjlighet att forma sina egna liv. Många av de reformer som i dag känns självklara började som idéer som krävde mod av SFP att försvara, säger Adlercreutz.

Han betonar också partiets roll som försvarare av demokrati och rättsstat under oroliga tider.

– SFP var det första partiet som tog ställning för Finlands självständighet. Och när extremismen växte sig stark på 1930-talet försvarade SFP demokratin och rättsstaten mot Lapporörelsens metoder. För oss har försvaret av det öppna samhället alltid varit en grundläggande fråga, säger Adlercreutz.

Adlercreutz pekar också på att SFP ofta varit tidigt ute i frågor som senare kommit att dominera samhällsdebatten. Partiet gjorde miljöpolitiken till en central fråga redan på 1960-talet, lyfte behovet av bättre skydd för Östersjön och stödde finländskt Nato-medlemskap långt innan frågan blev politiskt allmänt accepterad.

– Finland har blivit starkare när vi valt öppenhet, ansvar och reformer framom rädsla och kortsiktighet, säger Adlercreutz.

Han lyfter även fram de senaste årens reformer, såsom samtyckeslagen, terapigarantin för unga och den nya sametingslagen, som exempel på hur partiet fortsätter kombinera värderingar med konkreta resultat.

– I 120 år har SFP varit med och byggt Finland steg för steg. Jubileet handlar därför inte bara om vår historia, utan också om framtiden. Finland behöver också i dag framtidstro, respekt för varandra och mod att genomföra reformer som stärker människors frihet och möjligheter, säger Adlercreutz.

Tal på SFP 120 års jubileumsseminarium 2026

/0 Kommentarer/i , , /av

Bästa jubileumsgäster, bästa SFP:are, kära vänner

120 år. Det är egentligen ganska hisnande. När Svenska folkpartiet grundades år 1906 såg världen helt annorlunda ut. Finland var ännu inte självständigt. Europa styrdes av kejsare och imperier. Ingen här hade telefoner, för att inte ens tala om mobiler. Och om någon hade sagt ordet ”TikTok” hade man antagligen trott att det var frågan om ett nytt fabrikslarm i snusfabriken i Jakobstad.

Men vissa saker förblir ändå lika.

Vi vill i grunden känna frihet. Vi ser behovet av bildning. Vi ser behovet av att nån bär ansvar också när det är svårt. Och – särskilt i dessa tider – ser vi behovet av människor som är beredda att bygga broar när andra bygger murar.

Det är därför vi fortfarande finns här.

Och också därför är jag övertygad om att Svenska folkpartiet också har en stark framtid framför sig.

För när man firar 120 år kan man välja lite olika spår:

Man kan fastna i nostalgi, och tala om hur allt var bättre förr. Eller så kan man göra det vi ska göra här idag: titta framåt. Fundera på vad Finland behöver under de kommande, om inte 120 åren, så i alla fall flera årtionden framöver.

Och jag tror faktiskt att svaret på den frågan gör SFP viktigare än på länge.

 

Men först behöver vi unna oss lite historik, vi befinner ju oss trots allt på historisk mark. När Svenska folkpartiet grundades i Vikingasalen, i denna sal vi nu befinner oss i, så var den här byggnaden bara 5 år gammal. Vi samlas samtidigt under den fina tavlan på Axel Lille, som den inte helt okände Albert Edelfelt fått i uppdrag att måla redan år 1898, till Lilles 50-års dag. 

Porträttet blev klart år 1900 – och räknas som ett av Edelfelts bästa porträtt, fast det sägs att Lilles dotter Martha tyckte att fadern såg väldigt sträng ut på porträttet. 

Vi har ju också flera andra porträtt här i salen – inte minst Ernst Estlander och Axel Wallenskiöld som båda var med här när partiet grundades. Riksdagsledamöterna Ragnar Furuhjelm, R.A. Wrede och Eirik Hornborg har också sina porträtt här i Vikingasalen. Idel SFP-historia omger oss.

 

Men tillbaka till år 2026 och här och nu. Vi brukar säga att vi är ett liberalt parti i den nordiska liberala traditionen.

Och låt oss vara ärliga: det är inte alltid den enklaste etiketten att bära idag. Ordet liberal betyder olika saker för olika människor.

För vissa betyder det ekonomisk frihet. För andra handlar det om demokrati, mänskliga rättigheter och friheten att vara sig själv.
För någon betyder det ett starkt EU. För någon annan betyder det öppenhet mot världen.

Och ibland känns det nästan som att alla använder ordet — men ingen riktigt menar samma sak. 

Samtidigt vet vi också att våra nordiska systerpartier ibland haft svårt att hitta sin plats.

Vi ser det exempelvis i Sverige.

Fast största delen av svenska folket i grunden tror på sådant som liberaler drivit: frihet, internationellt samarbete, EU, Nato, utbildning, företagsamhet —
så har partiet som länge ledde i dessa frågor haft svårt att få sin röst hörd.

Och orsaken är förstås inte att idéerna blivit dåliga – utan problemet stavas nog “blockpolitik”.

Ett system där man före valet berättar exakt vem man tänker regera med och exakt vem man aldrig någonsin kan tänka sig att samarbeta med. Och ibland målar man in sig i sådana hörn att man till slut inte ens själv hittar ut.

Här hemma i Finland ser vi också tydliga tendenser till ett liknande tankesätt.

Och bästa vänner: blockpolitik är inte bra för mittenpartier. Det är inte bra för partier som vet att man måste samarbeta över gränser för att få saker att hända. För verkligheten fungerar inte i block, den är mer komplicerad än så.

När det gäller ekonomi – behöver man ansvar.
När det gäller social rättvisa behöver man medmänsklighet.
När det gäller säkerhet behöver man tydlighet och styrka.
När det gäller framtiden behöver man öppenhet.

Och just därför behövs den politiska mitten – eller liberaler i den nordiska liberala traditionen. Partier som Svenska folkpartiet.

Det är också viktigt att komma ihåg att vi inte lever isolerade från omvärlden. Vi kan inte styra alla de globala trender som idag driver politiken längre ut mot ytterkanterna. Vi ser hur vänstern går längre vänsterut och högern längre högerut.

Och ibland är det nästan lite komiskt när vi samtidigt anklagas för att vara ett vänsterparti och ett högerparti.

Sanningen är ändå ganska enkel: vi står ungefär där vi alltid stått.

Ekonomiskt lite till höger, i solidaritetsfrågor lite till vänster, om man nu vill göra det till en höger-vänster-fråga – och mitt i samhället, där de flesta finns.

Hur ser världen då ut och vad betyder samarbete i praktiken. Bästa vänner – i den sittande regeringen har inte Svenska folkpartiet anammat sannfinländarnas syn på invandring. Precis lika lite som vi anammade vänsterförbundets syn på företagsbeskattning i den förra regeringen. 

Det är faktiskt ganska avslöjande att ytterkanterna idag tycker att mitten känns extrem.

Man kan förstås också fundera över hur politiska rörelser förändras över tid.

Det är till exempel lite paradoxalt att man ibland säger att vänstern gått vänsterut — när Finland under lång tid hade partier med både ideologiskt och ekonomiskt stöd från Sovjetunionen.

Vi ska minnas att de partier som gick samman och bildade dagens vänsterförbund hade sin ideologiska motor i Moskva. Vänsterföbundets föregångare stöddes av en brutal diktatur där oliktänkare förföljdes, där människor mördades och där krig runt världen startades och finansierades av ideologiska orsaker.

Idag ser vi en rysk regim som på många sätt beter sig lika imperialistiskt och brutalt — även om förtecknen nu är nationalism istället för kommunism.

Historien lär oss någonting viktigt: ytterligheter förändrar ofta språk och symboler. Men viljan att dela upp människor i “vi” och “de” återkommer. 

Och det är just därför liberala rörelser behövs. Rörelser som tror på demokrati. På rättsstaten. På individens frihet. På allas lika värde. På internationellt samarbete. Och på att människor faktiskt kan leva tillsammans, och till och med samarbeta –  trots att de inte tycker lika om allt.

Det är kanske vår mest radikala idé idag.

Samtidigt är det också tydligt att fenomen som Sannfinländarna vuxit fram som en del av samma utveckling. När människor upplever osäkerhet söker man ofta enklare svar. Och världen har verkligen varit osäker.

Vi ha gått igenom en pandemi, vi har ett brinnande krig mitt i Europa. Det råder ekonomisk oro, vi ser en energikris när leveransen av fossila bränslen är opålitlig. Vi ser konkreta säkerhetshot som förstås skapar osäkerhet. När det kommer rapporter om att en drönarsvärm en fredag morgon kan slå ner var som helst i Nyland så ska man ju nog vara ganska märkligt lagd om det inte oroar en.

I världspolitiken brukar man tala om att pendeln svänger. Och just nu svänger den mot hårdare värderingar. Människor söker trygghet i det enkla, det tydliga och ibland det hårda. Men det är just i sådana tider som liberala partier behövs som mest.

För vårt budskap är inte rädsla, utan framtidstro. Vårt budskap är att man kan vara stark utan att bli iskall, att man kan värna om sin hembygd och sitt land utan att bli nationalist. Att man kan vara ansvarstagande utan att bli blåögd och naiv.

Och här tror jag faktiskt att SFP har en enorm möjlighet. För vi är idag det enda genuint liberalt borgerliga partiet i Finland. Det har blivit tydligt också under den här regeringsperioden. När andra partier drar sig längre ut mot kanterna blir rollen i mitten viktigare. Rollen som brobyggare, som en sammanförande kraft, blir viktigare.

Och jag tror att många finländare egentligen längtar efter just det vi står för:

Mindre skrikande, färre politiska konflikter och lite mindre politiskt teaterdrama. Mer lösningsinriktad diskussion. Mer konkreta resultat. Och mera sunt förnuft.

SFP är dessutom mer än så – vi är Finlands enda folkparti.

Det betyder mycket mer än att vi har partidag varje år och en demokratisk organisation med lokalavdelningar, kretsar och förbund. Det betyder också att steget att ringa upp sin egen riksdagsledamot eller minister och säga exakt vad man tycker ibland är förvånansvärt kort. Det är både vår styrka och ibland kanske lite stressigt för våra beslutsfattare.

Det finns ändå en djupare mening i just det här. Vi är nämligen inte en megafon för någon enskild intressegrupp. Vi representerar inte bara ett fackförbund. Inte bara storföretag. Inte bara någon viss elit i Helsingfors. Svenska folkpartiet väljare finns bland alla dessa, och det gör att vår viktigaste målgrupp är helt vanliga människor.

Människor som vill ha vård nära sig, som vill att skärgården hålls levande, som vill att det ska gå att leva både i staden och också utanför den.
Människor som vill att Finland ska vara starkt i Norden, i EU och globalt. Människor som värdesätter bildning och utbildning. Människor som vet att det är i företagen som de mycket behövliga arbetsplatserna skapas.

Och det gäller inte bara finlandssvenskar. Det gäller hela Finland.

På regional nivå syns det här väldigt tydligt att SFP är partiet nära människan. Vi förstår att närservice och ansvarstagande ekonomi inte är varandras motsatser. Att en egenläkarmodell inte bara handlar om strukturer, utan också om trygghet. Att en fungerande skola främst av allt handlar om barnens framtid. Att en levande landsbygd och skärgård inte bara handlar om nån sorts romantik — utan om människors hem, men också om beredskap, företagande och hela Finlands livskraft.

 

Hyvät ystävät,

Suomi tarvitsee myös tulevaisuudessa puolueita, jotka rakentavat siltoja eivätkä muureja. Puolueita, jotka ymmärtävät, että vahva talous ja inhimillisyys voivat kulkea käsi kädessä. Ja puolueita, jotka uskaltavat puolustaa avoimuutta myös silloin, kun maailma ympärillä sulkeutuu. RKP:n tehtävä ei ole muuttua äänekkäimmäksi puolueeksi. Meidän tehtävämme on olla puolue, joka pitää Suomen koossa.

Kära vänner,

att fylla 120 år är ingen garanti för att man ska finnas också i framtiden. Men det är ett bevis på någonting. Det är ett bevis på att det alltid har funnits människor i Finland som tror på frihet och ansvar samtidigt.

Om man räknar upp våra värderingar så kommer man snabbt att tänka på bildning. På samarbete, demokrati. På Norden, Europa och människovärde.

Och jag är övertygad om att Finland också under de kommande årtiondena kommer behöva just de värderingarna. Kanske mer än någonsin. Så låt oss inte se det här jubileet som slutet på någonting. Låt oss se det som början på nästa kapitel. För framtiden tillhör inte de som skriker högst. Framtiden tillhör de som fortfarande vill och vågar bygga. 

Tack.

SFP:s avtryck i ramrian stärker förutsättningarna för tillväxt

/0 Kommentarer/i , , , , , , , , /av

För några veckor sedan förhandlade regeringen om planen för de offentliga finanserna för 2027–2030, det som vanligtvis kallas ramrian. Bland besluten finns flera goda nyheter för att få i gång tillväxten, men också lokala satsningar som gynnar Mellan- och Västnyland.

Ramrian innebar samtidigt många tuffa förhandlingar och svåra beslut. På det stora hela handlade det om att förverkliga sådana anpassningar som regeringen fattat beslut om tidigare. Att den här regeringen redan har omfattande anpassningsbeslut bakom sig gjorde inte saken lättare. Tyvärr påverkas Finlands ekonomi i hög grad av det turbulenta säkerhetspolitiska läget och tillväxten har inte kommit igång som väntat. Arbetslösheten är hög, och räntekostnaderna för de statliga lånen är långt över 3 miljarder euro per år. Det här kräver åtgärder.

Därför fattade vi också flera beslut som ska förbättra förutsättningarna för att fler skulle få jobb och tillväxten komma i gång.

Oron för ungdomsarbetslösheten är stor. För att främja att företag skulle anställa unga under 29 år kommer sysselsättningssedeln för unga att utvidgas med 20 miljoner euro. Dessutom kommer en specialsatsning på pilotprojekt för att hjälpa unga att få jobb. För att tackla långtidsarbetslösheten fattade vi beslut om att införa en kunskapssedel för personer som varit arbetslösa över 12 månader. Kunskapssedelns syfte är att möjliggöra fortbildning som stöder yrkesutveckling eller företagsverksamhet. Dessutom kommer stödet för de arbetslösa att intensifieras.

Hushållsavdraget kommer att höjas till 2100 euro för att stöda hushållens köpkraft, samtidigt som det främjar småföretagares sysselsättning. Detta är en åtgärd som SFP drivit redan länge. Motions- och kulturförmånens värde höjs också till 540 euro – också det ett sätt stöda köpkraften och samtidigt sysselsättningen.

Situationen inom social- och hälsovården kräver också åtgärder. SFP drev på att styra 25 miljoner euro till välfärdsområdena, för att via det kompensera en del av de kommande anpassningarna. Utöver det kommer det 40 miljoner till välfärdsområdena för understöd till utvecklingsprojekt till exempel gällande egenläkarmodellen, närståendevård och service för barn och unga. Det gynnar också Västra Nylands välfärdsområde. SFP har också länge arbetet för att införa ett donationsavdrag i beskattningen då man donerar till en organisation inom social- och hälsovårdssektorn – även det blir nu verklighet.

Och på tal om goda nyheter för regionen, så är jag också glad över att finansieringen för fyra infraprojekt längs stamväg 51 kunde säkras. Det gäller Getbergets avtag i Kyrkslätt, Kälakorsningen vid gränsen mellan Sjundeå och Kyrkslätt och Hamnvägen och Täktervägen i Ingå. Alla dessa infraprojekt strävar till att främja investeringar, trafikplanering och förbättra trafiksäkerheten – det är mycket välkomna satsningar.

Det är också viktigt att vi fortsätter satsa på barn och unga. SFP har jobbat för att helhetsskoldagen ska tas i bruk i Finland, och nu kommer regeringen att förverkliga ett regionalt försök. Syftet är bland annat att bättre kunna koordinera hobbyverksamhet på skolan med till exempel skolskjutsar. Dessutom kommer vi att stärka företagsamhetsfostran på alla skolstadier och utreda en lättare företagsmodell för 15–25-åringar – bägge åtgärder som SFP tagit fram.

Trots de många svåra besluten i ramrian inger dessa åtgärder ändå framtidstro. Senast då det globala ekonomiska läget svänger är jag övertygad om att åtgärdernas effekt kommer att börja synas i konkret tillväxt och via det en stärkt offentlig ekonomi.

Adlercreutz om färsk rapport: Åtgärderna för att höja inlärningsresultaten är på rätt väg

/0 Kommentarer/i , , , , , /av

Regeringen har under den här mandatperioden stärkt den grundläggande utbildningen på många sätt, säger SFP:s ordförande och undervisningsminister Anders Adlercreutz. Den nya rapporten om inlärningsresultaten, som publicerades onsdagen den 29 april, visar också att de åtgärder som nu genomförs är rätt väg framåt.

 – I ekonomiskt utmanande tider måste vi våga prioritera rätt. Att vi har kunnat göra stora satsningar på grundskolan visar att vi tar ansvar för framtiden. Utbildning är inte en kostnad, utan det är vår viktigaste investering, säger Adlercreutz.

Bakgrunden till de reformer regeringen gjort är att finländska elevers inlärningsresultat har försämrats under en längre tid, samtidigt som skillnaderna mellan elever har ökat. 

– Den här utvecklingen är inte acceptabel. Varje barn ska ha en verklig chans att lyckas, oberoende av bakgrund eller hemort. Det är grunden i den framgångshistoria som vår grundskola bygger på, säger Adlercreutz.

För att stärka inlärningsresultaten har undervisningsministeriet tagit fram en rapport, som överlämnades till Adlercreutz den 29 april. 

Rapporten innehåller många förslag för hur vi ska förbättra våra inlärningsresultat. En av de viktigaste åtgärderna är en långsiktig och tillräcklig finansiering.

–  När årskullarna minskar kan finansieringen till skolan inte minska i samma takt. En stark finansiering är grundstenen som skolan står på. Skolan är en av våra viktigaste framtidsinstitutioner och vi måste satsa på den, säger Adlercreutz. 

I rapporten lyfter man även upp hur viktig läsförståelsen är för inlärningen. Därför föreslås det att man ska öka läsningen i grundskolan och stärka läs- och skrivkunskaperna.

–  Under den här regeringsperioden har vi stärkt läs- och skrivkunskaperna genom att lägga till två timmar i modersmål och litteratur i de lägre klasserna, men det behövs fler åtgärder. Vi ser att antalet barn som läser på fritiden har minskat, samtidigt som forskningen visar att läsningen påverkar kunskaperna positivt. Därför är det mycket viktigt att man i skolan ska förstärka läsglädjen och satsa på läsförståelsen, säger Adlercreutz.  

Ett till konkret förslag i rapporten är att ta fram en uppgiftsbank med färdiga uppgifter som stöd för undervisningen. Den ska bygga på läroplanens mål och kriterier och ge lärarna konkreta verktyg för en mer enhetlig och rättvis bedömning. 

– En uppgiftsbank är också något som lärarna själva efterfrågat och kommer att fungera som ett konkret verktyg för undervisningspersonalen, säger Adlercreutz. 

Tydligare mål och rättvisare bedömning i skolan

/0 Kommentarer/i , , , , , , , /av

Samma kunskaper kan idag ge vitsordet 7 i en skola och 9 i en annan. Samtidigt har andelen berömliga vitsord ökat kraftigt under de senaste åren – trots att inlärningsresultaten sjunker. Bedömningskriterierna är otydliga, och alltför många elever lämnar grundskolan utan tillräckliga färdigheter för fortsatta studier.

Det här är inte acceptabelt. Därför har jag nu gett riksdagen ett lagförslag om en så kallad kunskapsgaranti. Den utgör den sista delen i ett bredare reformpaket som syftar till att stärka lärandet i skolan.

En central del av reformen är att ge lärarna tydligare riktlinjer för vad eleverna förväntas kunna i varje årskurs. Det innebär också ett omfattande arbete med att se över läroplanen och formulera klarare, mer konkreta mål. Bedömningskriterierna ska förtydligas i alla ämnen – och framför allt ska gränsen mellan underkänt och godkänt bli tydligare.

Om en elev inte når upp till ett godkänt vitsord i ett ämne innebär det att hen går om klassen. Det kan leda till att det blir vanligare att man går om en klass. Samtidigt är målet inte att fler elever ska behöva göra det. Därför införs tydliga mekanismer för att säkerställa att rätt stöd ges i rätt tid.

Särskild uppmärksamhet riktas mot övergångarna mellan årskurs 2 och 3 samt slutet av grundskolan, årskurs 9. Det är avgörande att varje elev får en stabil grund inför nästa steg. Det handlar inte om krav för kravens skull, utan om elevens bästa. Om en elev till exempel inte har lärt sig läsa ordentligt före årskurs 5 blir det mycket svårt att ta till sig andra ämnen, som till exempel historia. Bristande grundkunskaper följer med och gör lärandet tyngre för varje steg.

Reformen handlar också om rättvisa. Idag varierar bedömningen mellan olika skolor. Samma prestation kan ge olika vitsord beroende på var eleven går i skola. Så kan det inte vara. Elever ska kunna lita på att de bedöms enligt samma principer, oavsett skola.

Kunskapsgarantin är ett komplement till de reformer vi redan genomfört, såsom stärkt stöd för lärande och fler undervisningstimmar i matematik, modersmål och litteratur. Med den här helheten vill vi stärka grunden, och via det säkerställa att varje barn ges bästa möjliga grund för fortsatta studier. Det är vårt plikt.