Adlercreutz: Uudellemaalle tarvitaan lisää korkeakoulupaikkoja.
Pääkaupunkiseutu näyttelee tärkeää roolia Suomen talouden kehitykselle. Aivovuoto on todellinen ongelma, jota emme voi jäädä katsomaan sivusta. Tarvitsemme Uudellemaalle lisää korkeakoulupaikkoja, sanoo RKP:n kansanedustaja Anders Adlercreutz.
Adlercreutz pitää kokeakoulupaikkojen epätasaista valtakunnallista jakautumista ongelmana.
– Muualla Suomessa kahta toisen asteen opiskelupaikkaa kohden on 0,85 korkeakoulupaikkaa. Pääkaupunkiseudulla suhdeluku on 0,7 korkeakoulupaikkaa kahta toisen asteen opiskelupaikkaa kohden. Ero on merkittävä ja johtaa siihen, että yhä useampi hakeutuu muualle opiskelemaan. Usein tämä tarkoittaa muualla Suomessa sijaitsevaa yliopistoa, mutta yhä useammin myös muuttoa ulkomaille.
Helsingin yliopiston rehtori muistutti Helsingin Sanomissa (18.2.2023), että 60% Suomen jättävistä opiskelijoista on kotoisin Uudeltamaalta.
– Tämä on suhteettoman suuri osuus ja vaikka on luonnollista ja toivottavaakin, että suomalaiset saavat kokemusta myös ulkomailla opiskelusta, on riski, että ne, jotka suorittavat opintonsa ulkomaisessa yliopistossa, myös jäävät ulkomaille pysyvästi. Tämä on Suomelle ongelma, sanoo Adlercreutz
– Tarvitsemme järkevää aluepolitiikkaa ja laajaa koulutusverkostoa pitääksemme koko Suomen elävänä ja asuttuna, mutta meidän pitää varmistaa, ettei yksi tavoite vesitä toista. Tavoitteenamme on lisätä korkeakoulutettujen määrää, eikä tämä onnistu, jos järjestelmämme kannustaa nuoria hakeutumaan heti toisen asteen jälkeen ulkomaille opiskelemaan. Tarvitsemme Uudellemaalle lisää korkeakoulupaikkoja. Se on kansallisesti tärkeä kysymys, summaa Adlercreutz
Adlercreutz: Tarvitsemme yrittäjädiplomin toiselle asteelle.
– Asenne yrittäjyyteen on kehittynyt todella positiivisesti. Yhä useampi nuori kokee yrittäjyyden mahdollisuutena. Tämän asennemuutoksen tulisi näkyä myös opetuksessa. Siksi meidän tulisi ottaa yrittäjädiplomi osaksi toiseen asteen koulutusta.
Näin toteaa Anders Adlercreutz, RKP:n kansanedustaja ja eduskuntaryhmän puheenjohtaja.
– Nuori Yrittäjyys ry:n kaltaiset järjestöt ovat kasvaneet huomattavasti viime vuosien aikana. Eduskunnan Valtiovarainvaliokunnassa olemme useana vuotena vahvistaneet yrittäjäkasvatuksen rahoitusta. Viime vuonna melkein 5000 oppilasta osallistui Nuori yrittäjyys-ohjelmaan. Yrittäjyys on tänä päivänä monen nuoren mielestä houkutteleva vaihtoehto. Nekin, jotka eivät ajattelisi ensisijaisesti ryhtyvänsä yrittäjäksi, hyötyvät NY:n kaltaisten ohjelmien tarjoamista opeista tulevassa opiskelu- ja työelämässään.
Adlercreutzin mielestä meidän tulee luoda selkeä oma opintokokonaisuutensa yrittäjyyden ympärille. Kokonaisuus, josta opiskelija saisi opintosuorituksensa merkiksi diplomin.
– Meillä on jo nyt lukiodiplomi taideaineissa. Se on hieno asia. Nyt meidän tulisi rakentaa vastaava kokonaisuus yrittäjyyden ympärille. Toivon myös, että korkeakoulut näkevät diplomin arvon ja antavat sille painoarvoa korkeakouluvalintojen pisteytyksissä. Etenkin, koska tiedämme ylioppilasaineiden painoarvon korkeakouluhaussa ohjaavan 15-vuotiaan nuoren lukion ainevalintoja.
Adlercreutz toteaa, että asenteet muokkautuvat nuoruudessa.
– On selvä, että kaikista ei tarvitse tule yrittäjiä. Mutta on toivottavaa, että mahdollisimman moni kokisi yrittäjyyden aidosti mahdollisena. On myös yleissivistävää, että saa tutustua niihin lainalaisuuksiin, jotka ohjaavat yrittämistä ja sen kautta talouttamme. NY:n kaltaiset ohjelmat antavat oppilaille mahdollisuuden onnistua – tai epäonnistua – turvallisessa ympäristössä. Se on kokemus, josta jokaisella nuorella on väistämättä iloa myöhemmin elämässään.
Adlercreutz: Ungdomsbarometern visar, att vårt högskoleurvalssystem måste ses över
Ungdomar i åldern 15-19 år känner en oro för framtiden. Det framgår ur den svenskspråkiga ungdomsbarometern som publicerades på onsdagen 2.11.2022. Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz lyfter upp stigen från grundskolan till vidareutbildning som en av faktorerna bakom resultatet.
– Enligt barometern är det färre unga, jämfört med tidigare år, som känner sig oroliga för att hitta ett jobb i framtiden. Däremot är ungdomarna oroliga för att det skall välja fel bana, något de inte trivs med. Det här är en mänsklig oro som är lätt att känna igen. Men det system som vi har i dag för gymnasie- och högskolestudier underlättar inte situationen, utan tvärtom.
Adlercreutz menar, att studentexamens struktur och betoningen av studentexamen i högskoleantagningen är ett av problemen.
– Vi förutsätter idag långtgående val av 15-åringar. De är tvungna att redan på 9:e klass välja vad de tänker studera i gymnasiet och via det, vilka ämnen de tänker skriva i studentexamen.
I bakhuvudet mal tanken om att att optimera antalet poäng de olika studentexamensproven ger i högskoleantagningen. Det här är inte rimligt.
– När vi sedan lägger till det, att vi har kvoter för förstagångssökanden så blir det etter värre. Man är tvungen att fatta beslut som 15 år gammal, beslut som man sedan svårligen kan ändra. Om det första valet man gör slår fel, är det idag svårare än tidigare att byta bana. Det här skapar oro, det skapar ångest, och det främjar inte det vi borde eftersträva – flexibilitet och mångsidiga kompetenser. Det leder ofta också till att man hellre väntar än prövar på något – man vill inte missa sin bästa chans till en högskoleplats.
– En utbildningsstig längs med vilken man får välja fel och kan korrigera sina misstag är det vi borde eftersträva . Vi vinner alla på att varje ungdom vågar pröva och får studera det som verkligen intresserar.
SFP och Adlercreutz har även tidigare lyft upp frågan om förstagångskvoterna och de problem som betoningen av studentexamen i kombination med kvoterna lett till
– Det här är en fråga som nästa regeringen bör korrigera. Det system vi har idag håller inte måttet, och leder till inte bara ineffektivitet utan också till oro och illamående bland våra ungdomar. Det måste ändras.
Tutkimuksen vapaus ei ole sattumaa – eikä silmänlumetta
/0 Comments/in 1 koulutus, blog, Mielipidekirjoitus, SFP RKP /by AndersYksittäisen tutkimushankkeen rahoitus on jälleen herättänyt keskustelua. Erityisesti sosiaalisessa mediassa on kyseenalaistettu Suomen Akatemian päätös rahoittaa hanketta, joka tutkii kauneussalonkeja, hoivatyötä ja rodullistettuja kohtaamisia. Tutkimuksen aihetta on pidetty jopa verovarojen väärinkäyttönä.
Tällainen keskustelu osoittaa, kuinka helposti tieteen perusperiaatteet unohtuvat.
Suomen Akatemian rahoituspäätökset eivät ole poliittisia valintoja tai mielipidekysymyksiä. Niistä vastaa tutkimusneuvosto, jonka toimintaa ohjaa eduskunnan säätämä laki. Jokainen hakemus arvioidaan kansainvälisessä vertaisarvioinnissa, jossa asiantuntijat tarkastelevat tieteellistä laatua ja vaikuttavuutta – ei otsikon iskevyyttä tai poliittista hyötyä.
Tutkimus jakautuu karkeasti kahteen lajiin: soveltavaan ja perustutkimukseen. Soveltava tutkimus tähtää konkreettisiin ratkaisuihin, kuten uusiin lääkkeisiin tai puhtaan energian ratkaisuihin. Perustutkimus taas pyrkii ymmärtämään maailmaa, yhteiskuntaa ja ihmisyyttä syvemmin – ilman suoraa sovellustavoitetta. Juuri se luo pohjan ajattelulle ja teorioille, joista myös soveltava tutkimus ammentaa.
Molempia tarvitaan. Ja molemmat tutkimuksen lajit elävät osana kansainvälistä tiedeyhteisöä, jossa Suomi on arvostettu, akateemisen vapauden periaatteisiin sitoutunut toimija.
Erityisesti perustutkimuksessa on tärkeää, että aihekirjo on laaja. Tarvitsemme sekä luonnontieteitä että taidetta ja humanistisia tieteitä, jotka valottavat ihmisyyden, motiivien ja yhteiskunnallisten ilmiöiden syvyyksiä.
Tutkimusta saa ja pitääkin arvioida. Tieteeseen kuuluu kriittinen tarkastelu ja avoin keskustelu. Tutkimuksen sisältöä ei kuitenkaan pidä ohjata hallitusohjelman, someraivon tai poliitikkojen maailmankuvan pohjalta.
Meidän on tuettava tutkijoita silloinkin, kun he tarkastelevat vaikeita tai poliittisesti herkkiä aiheita. Tutkijoiden ei tule pelätä, että heidän työnsä johtaa kohuun tai julkiseen ripitykseen. Yhteiskunnan ja päättäjien vastuulla on suojella tätä vapautta – ei kaventaa sitä.
Tutkimuksen tulee voida tarkastella maailmaa kriittisesti, myös näkökulmista, jotka eivät heti avaudu kaikille. Esimerkiksi naisten, maahanmuuttajien ja matalapalkkaisilla aloilla työskentelevien ihmisten arkeen liittyvä tutkimus tuo näkyviin ilmiöitä, jotka muuten saattaisivat jäädä katveeseen.
Tieteen vapaus ei tarkoita, että rahaa käytetään sattumanvaraisesti. Se tarkoittaa, ettei tutkimuksen sisältöä alisteta poliittiselle ohjaukselle. Vain näin varmistamme, että tutkimus voi synnyttää uutta ajattelua, tietoa ja toimintaa – ei tunnepohjalta, vaan tutkittuun tietoon nojaten. Poliittisesti ohjattu, ideologisoitu tutkimus olisi nimenomaan sattumanvaraista – ja mitä todennäköisimmin myös veronmaksajan näkökulmasta tuhlaavan tehotonta.
Jos poliitikot alkavat määritellä, mitä sanoja tai aiheita tutkimuksessa saa käyttää – kuten ”feminismi” tai ”rodullistettu”, ”ilmastonmuutos”, ”tasa-arvo”, ”Nato” tai ”ydinvoima” – ajaudumme vaarallisen ennakkosensuurin tielle. Samalla murennamme juuri sen perustan, jota vapaa tiede ja aito innovaatio edellyttävät.
Se on askel kohti kehitystä, joka monessa maassa on jo alkanut nakertaa demokratiaa.
Tunnettu suomalainen filosofi Georg Henrik von Wright varoitti jo 1980-luvulla, että länsimainen sivilisaatio on vaarassa vajota välineellisen järjen ylivallan alle: “Me osaamme yhä tarkemmin mitata, miten tehdään, mutta emme enää kysy, miksi.”
Kun tiedon arvoa mitataan yksinomaan sen taloudellisella hyödynnettävyydellä, unohtuu sivistyksen syvempi tehtävä: se auttaa meitä ymmärtämään ihmisyhteisöjä, arvoja ja olemassaolon tarkoitusta.
Tässä ajassa tarvitsemme enemmän kuin koskaan kriittistä, uteliasta ja ennakkoluulotonta ajattelua – emme vähemmän.
Tieteen vapaus on suomalaisen demokratian, koulutuksen ja tulevaisuuden ytimessä. Pidetään siitä kiinni.
Fnurra på tråden om yrkesutbildningen
/0 Comments/in 1 koulutus, Uncategorized, budjetti, Insändare, Regeringen, SFP RKP /by AndersI en artikel (HBL 7.6) skriver Bille Sirén att jag motiverar besluten om att yrkesskolornas finansiering minskas med 120 miljoner med att antalet examina sjunkit, trots tidigare ökade satsningar.
Det stämmer inte. Så säger jag inte i intervjun. Jag säger inte heller att vi skulle dra in misslyckade satsningar från förra perioden. Den förra regeringens satsning på extra anslag för att anställa lärare inom yrkesutbildningen tog, helt som förra regeringen planerat, slut efter 2022. Andra ökningar bestod.
Sirén blandar ihop två saker: nedskärningen på 120 miljoner som trädde i kraft 2025, och den kostnadsneutrala ändringen av finansieringsmodellen, som träder i kraft vid ingången av 2026.
Jag motiverar själva reformen av finansieringsmodellen, grunden för hur den offentliga finansieringen för yrkesutbildningen fördelas, med det vi vet om hur antalet studerande i förhållande till antalet examina utvecklats: Ökade satsningar har inte lett till fler examina, utan tvärtom. Därför ändras tyngden på koefficienterna som bestämmer finansieringen. Antalet studeranden får mindre tyngd, och studieprestationer, fortsatta studier vid högskola och sysselsättning efter examen, får en större tyngd.
Detta gör vi för att vända den trend som pågått de senaste åren – att antalet studeranden ökar, men antalet examina minskar.
Det som däremot är en rent fiskal nedskärning är anpassningen på 120 miljoner som förverkligades i finansieringen för 2025. Besluten bakom nedskärningen hänför sig till ramrian våren 2024. Den betyder att den totala finansieringen 2025 är 2,1 miljarder, lite mindre än 2024 men lite över nivån 2023. Det är inte en strukturell ändring av finansieringsmodellen.
Vi försöker begränsa nedskärningens inverkan. Den riktas så att studerandeåren för studerande som redan har en examen minskas från cirka 66 000 till 55 000. Det betyder att läroinrättningar med få studerande som studerar sin andra eller tredje examen ser en mindre minskning av anslagen.
Tanken är att inbesparingen inte ska riktas mot dem som omfattas av läroplikten. Hur väl det lyckas är beroende av operativa beslut på skolnivå. Eftersom resurserna till stora delar, av förståeliga effektivitetsskäl, är delade, är det säkert svårt att undvika att inbesparingarna syns i de läropliktigas vardag.
Avslutningsvis: HBL skriver att ”yrkesskolorna förlorar en betydligt större bit av kakan jämfört med grundskolor och gymnasier”. Den formuleringen låter förstå att finansieringen för gymnasier och grundskolor försvagas. Det stämmer inte. Under regeringsperioden stärker vi finansieringen för grundskolan med 200 miljoner på årsbasis. Vi förbättrar stödet för lärandet under hela skolstigen. En anpassning riktas mot yrkesutbildningen men samtidigt utvecklas den på flera fronter i syfte att stärka möjligheterna att få en gedigen yrkeskompetens och möjligheterna att studera vidare på tredje stadiet.
Ta vara på sommaren
/0 Comments/in 1 koulutus, Uncategorized, Insändare, SFP RKP, Utbildning /by AndersEtt läsår har igen gått till ända. Ett läsår som förhoppningsvis förde med sig en hel del framgångar och nya insikter – men som säkert också innehöll några motgångar eller stunder som kändes svåra. Så brukar det nämligen vara. Samtidigt är det ofta så, att det som känns som en stor motgång senare kanske inte var så enorm. Vårt perspektiv ändras ofta med tiden. Vi behöver både med- och motgångar, lätta saker och utmaningar för att lära oss och växa.
Det fanns säkert också uppgifter som kändes omöjliga i början av skolåret – och som idag känns självklara. Det som var obekvämt och främmande vid första anblicken är nu hur ofarligt som helst. Det är ju så här vi lär oss saker. Steg för steg, och plötsligt blir det omöjliga helt möjligt. Dessa insikter är viktiga, inte bara för det vi lär oss i skolan utan också för livet utanför skolans väggar. Att lära sig, att växa och att mogna som människa – det är ingenting som slutar när man går ut från skolans dörrar, det är en process som pågår hela livet.
Den finländska skolan är en stor orsak till att Finland enligt de flesta mätare hör till de bästa platserna på jorden. Det är lätt att hitta saker som fel, i både stort och smått, men det är viktigt att ibland också reflektera över att vi i jämförelse med nästan vem som helst har det väldigt bra. Det här ska förstås inte stoppa oss från att hela tiden sträva till att lösa de problem vi ser, att hitta sätt att komma åt de utmaningar vi möter. För man kan alltid bli bättre. Alltid.
Skolan handlar också om så mycket mer än bara den kunskap vi tar in under skoldagen. Skolan handlar om samvaro, om att lära sig umgås med andra och att lära sig saker om sig själv när man är tillsammans med andra. Vi behöver både lek och allvar, vi behöver röra på oss och ha pauser också för hjärnan.
I det här spelar förstås sommarlovet en viktig roll. Vi har ett långt sommarlov i Finland, ett sommarlov som i början kan kännas oändligt långt – men som ändå ofta känns kort när höstterminen plötsligt är här igen. När man blir äldre går tiden fortare sägs det, och dessvärre har man ofta kortare sommarledighet när man blir vuxen också. Kanske det bara är därför sommaren verkar gå snabbare nu i vuxen ålder?
Ta vara på sommaren. Upptäck, lata dig, läs, umgås och gör sådant som får dig att må bra. I Finland för sommaren med sig ljusa nätter, och förhoppningsvis också varma, sköna dagar. Allt det ska vi ta tillvara. Och även om varken du eller jag kan bestämma allt här i världen, så finns det något som vi alla kan göra – och det är att välja hur vi bemöter andra. Du känner säkert igen det goda humöret som smittar av när du träffar någon som hälsar på dig med ett glatt leende? Här har vi alla en uppgift: hälsa och sprid gott humör – både idag, under sommaren och sen när skolan börjar igen i augusti.
Jag önskar dig ett riktigt skönt sommarlov!